Stats- Utskottets Utlåtande N:o 64.
1
\:o 64.
Ank. til! Riksd. Kansli d. 13 April 1869, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga framställningar om
anvisande af anslag för Skogsväsendet samt om fastställande
af utgiftsstater för Skogsstyrelsen, Skogsstaten och
Skogsläroverken.
(lista U. A.)
Uti den nådiga Propositionen angående Statsverkets tillstånd och behof
har Kongl. Maj:t under sjunde hufvudtiteln föreslagit, att under vilkor,
dels att till^Riksdagens disposition öfverlemnades såväl skogsplanteringskassan
som Christianstads läns flygsandsplanteringsfond och ekplanteringsfonden,
alla tre sådana de efter afslutande af 1869 års räkenskaper befunnos, dels
att för framtiden upphörde det till skogsplanteringskassan nu utgående förslagsanslag,
hvilket i Riks-staten för år 1869 vore upptaget till 24,428 R:dr,
dels ock att skogsmedlen, som uti den nådiga Propositionen under de ordinarie
statsinkomsterna vilkorligen beräknats, bland dessa inkomster definitivt
upptogos, Riksdagen, till hvars pröfning komme att framläggas af Kongl.
Maj:t för dess del gillade nya aflöningsstater för skogsstyrelsen, skogsstaten
och skogsläroverken, ville, till bestridande såväl af de utgifter, hvilka,
utöfver den beräknade afkastningen af skogsstatspersonalens boställen, skulle
af berörda aflöningsstater påkallas, som af de för Statens skogsväsende i
öfrigt erforderliga kostnader, anslå under sjunde hufvudtiteln ett belopp af
Bih. till Biksd. Prot. 1869. 4 Sami. 1 Afd. 34 Häft. 1
2 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64.
353,878 R:dr 6 öre och medgifva, att detta anslag, med intagande deribland
af de nu till anslaget för skogsplanteringskassan hörande indelta räntor,
finge i Riksstaten uppföras på följande sätt:
Skogsväsendet (af kontanta beloppet 90,000 R:dr reservationsanslag):
Penningar . . ............... 352,978: '' 6.
Indelta räntor, enligt markegång på förslag .... 900: —
Summa R:dr 353,878: 6.
Sedermera har Kongl Maj:t uti särskild nådig Proposition (N:o 21)
till pröfning af Riksdagen framlagt, utaf Kongl Maj:t för dess del godkända
förslag till utgiftsstater för Skogsstyrelsen, Skogsstaten och skogsläroverken,
dervid Kongl. Maj:t till upplysning i ämnet jemväl åberopat ett
inom Finans-departementet utarbetadt förslag till instruktion för Skogsstyrelsen
och Skogsstaten, hvilket till sina hufvudgrunder blifvit af Kong).
Maj:t gilladt, men med hvars slutliga pröfning komme att anstå i afvaktan
pa Riksdagens beslut, rörande saväl utgiftsstaterna som den föreslagna förändringen
i sättet för bestridande af skogsförvaltningsutgifterna.
Beträffande sistnämnda fråga har Riksdagen under den 27 sistlidne
Februari vid behandlingen af Stats-Utskottets Utlåtande angående beräkningen
af Statsverkets inkomster, förklarat sig icke finna något att erinra
vid den af Kongl. Maj:t föreslagna åtgärd, att inkomsterna af Statens skogar
skulle bland de allmänna statsinkomsterna upptagas och omförmälda
fonder till Riksdagens disposition öfverlemnas, hvadan Riksdagen jemväl
såsom inkomst af skogsförsäljningsmedel uppfört ett belopp af 220,000 R:dr.
Af detta Riksdagens beslut är en gifven följd, att särskildt anslag
för skogsväsendet måste å Riks-staten anvisas och Utskottet har således nu
endast att meddela yttrande angående de framlagda organisationsförslagen
samt om den deraf beroende frågan om nämnda anslags belopp.
Hvad då först angår organisationen af Skogsstyrelsen och Skogsstaten,
är i den Nådiga Propositionen meddeladt, hurusom Skogsstyrelsen för närvarande,
enligt Kongl Brefvet den 29 Januari 1859, består''af en Generaldirektör
och Chef, samt af en Sekreterare och en Kamererare såsom föredragande
af de till Styrelsens befattning hörande ärenden.
Denna organisation vore väsentligen inskränkt emot hvad som varit
föreslaget dels af 1856 års Skogskomité, hvilken förut väckt fråga om
Skogsstyrelsens inrättande, och dels af bemälda Styrelse sjelf uti dess åren
1859 och 1862 afgifna instruktionsförslag; men ehuru anledning förefunnes
att för Styrelsen begära en väsendtligare personaltillökning, hade Styrelsen
likväl nu inskränkt sig till att i sådant afseende upptaga allenast
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 64.
3
en kanslist för utskrifning och expediering af handlingar samt för att vid
behof biträda med registrering och revisionsarbeten.
Kong]. Maj:t antoge visserligen, att det inom en icke särdeles aflägsen
framtid skulle blifva Styrelsen svårt att utan förökning af de arbetskrafter,
som nu stode till dess disposition, hinna med erforderlig omsorg
handlägga de ständigt växande tjenstebestyr, som tillhörde dess befattning;
men då för närvarande, och så länge för vården af Statens skogar,
utöfver hvad de lemnade i afkastning, tillskott af andra statsmedel
erfordrades, den största möjliga hushållning uti ifrågavarande afseende
måste iakttagas, samt Styrelsen sjelf ansett sig kunna nu umbära annan
personaltillökning än af ett kanslibiträde, så hade Kongl. Maj:t för Sin
del ingenting att deremot erinra. Beträffande åter den föreslagna nya
kanslistbefattningen, syntes så beskaffade göromål som de, hvilka voro
ämnade att åt denna nya tjensteman anförtros, lämpligast besörjas genom
extra kanslibiträden, hvarföre ock, då Kongl. Maj:t funnit Sig icke böra
bifalla inrättande af en särskild kanslistbefattning, Kongl. Maj:t deremot
föreslagit, det beloppet af den för samma befattning afsedda aflöning i
stället skulle tilläggas anslaget till extra kanslibiträden hos Styrelsen.
Vidkommande dernäst Skogs-staten i orterna, så vore det egentligen
en fråga, som syntes förtjena en närmare uppmärksamhet, nemligen den
om lämpligaste organisationen af den kontroll, som öfver den förvaltande
skogspersonalens tjensteverksamhet borde finnas. Denna angelägenhet,
hvilken allestädes ansåges särdeles maktpåliggande och hos oss blifvit
ännu vigtigare, sedan den vederbörande Länsstyrelser med Skogsförvaltningen
inom länen tillkommande befattning, hvilken enligt 1838 års Instruktion
innebure, bland annat, ett verkligt befäl öfver länets Skogsstat,
genom den nya skogslagstiftningen väsentligen inskränktes, vore i utlandet
på olika ställen, enligt hvad Skogsstyrelsen upplyst, ordnad efter tvänne
olika grunder, nemligen antingen så, att en särskild tjenstegrad af Skogsstaten
omhänder hade kontrollen, eller så, att denna utöfvades af Skogsadministrationefi,
hvilken i sådant ändamål årligen utsände sina ledamöter.
Med anledning häraf har ock Skogsstyrelsen till frågans lösning afgifvit
tvänne alternativa förslag. Enligt det ena, livilket Styrelsen benämnt "hufvudförslaget»,
skulle ifrågavarande kontroll för hela riket utöfvas af sex
Öfverjägmästare, hvilkas tjenstebefattning skulle vara hufvudsakligen derför
afsedd. Enligt det andra förslaget åter skulle i södra och mellersta
delen af riket icke finnas några för kontrollen särskildt afsedda fasta tjenstebefattningar,
utan densamma ombesörjas genom dertill af Skogsstyrelsen
för hvarje år förordnade personer, och i sådant afseende ett anslag af
10,000 R:dr ställas till Styrelsens disposition.
4 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64.
De fördelar, som åtföljde kontrollens öfverlemnande åt en särskild
högre tjenstegrad inom Skogsstaten och livilka icke kunde anses uppvägas
af den jemförelsevis mindre betydliga besparing i kostnad, som genom den
andra methodens antagande skulle vinnas, syntes Kongl. Maj:t böra tillförsäkra
företrädet åt den organisation, som innefattades i Skogsstyrelsens hufvudförslag.
Då emellertid en kontroll, som utöfvades af enkom dertill för
lifstiden anställde tjensteinän, lätteligen kunde, med tjenstemännens tilltagande
ålder, förslappas och förfalla till slentrian, hade Kongl. Maj:t sökt
att modifiera berörda organisation så, att äfven med dess antagande skulle
vinnas de garantier för att kontrollen alltid blefve med nit och eftertryck
handhafd, hvilka onekligen lemnades af Skogsstyrelsens alternativ-förslag;
och hade Kongl. Maj:t trott sig ernå detta mål genom användande af den
redan i fråga om rektorsembetena vid elementarläroverken med framgång
försökta grundsats, att de högre tjenstemän, åt hvilka kontrollen öfver de
underlydande anförtroddes, icke skulle till sin befattning utnämnas för lifstid
eller ens förordnas »tills vidare», i hvilket sistnämnda fäll det alltid
skulle befinnas svalt att utan bestämd försummelse eller öfverträdelse
skilja en sålunda förordnad tjensteman från sitt uppdrag, utan skulle de
till befattningen förordnas för en viss tidrymd af t. ex. fem eller tio år,
efter hvilkas förlopp förordnandet skulle upphöra af sig sjelft, såvida det
icke funnes böra förnyas.
Kongl. Maj:t hade alltså för sin del ansett, att med afseende å
ifrågavarande kontroll hela landet borde indelas i ett lämpligt antal inspektionsdistrikter,
att kontrollen och uppsigten öfvsr skogsförvaltningen
inom hvaije sådant distrikt borde anförtros åt en särskild skogstjensteman
med högre embetsställning än revierförvaltarne och hvilken i'' likhet med
de tjenstemän, som hufvudsakligen i enahanda syfte blifvit genom Kongl.
Brefven den 31 Mars 1865 och den 11 Maj 1866 anställde i Norrland,
syntes böra benämnas Skog sinspektör, samt att desse tjenstemän borde till
sina befattningar förordnas på viss tid, som efter omständigheterna i hvarje
särskildt fall skulle bestämmas. Kongl. Maj:t hade derjemte tänkt sig, att, då
det väl vanligen skulle blifva en skogstjensteman i närmast lägre grad eller
möjligen en lärare vid något af skogsläroverken, som komme att hugnas
med ett sådant förordnande, hans förutvarande befattning under den tid,
förordnandet omfattade, skulle emot dermed förenade inkomster skötas af
en vikarie, på det han måtte kunna efter förordnandets upphörande dertill
återvända.
Beträffande den öfriga skogspersonalen i orterna hade Skogsstyrelsen
föreslagit, att under de kontrollerande tjenstemännen skulle finnas endast
ett slags ordinarie förvaltande tjenstemän hvilka borde med en gemensam
Stats U-tskottets Utlåtande, N:o 64.
5
benämning kallas »Jägmästare- och alla vara revierförvaltare, äfvensom att
den under revierförvaltarne ställda bevakande personalen likaledes skulle
erhålla eu för alla lika benämning och kallas Kronojägare; och hade Kongl.
Maj:t för Sin del ingenting att deremot påminna.
De olikartade förhållanden, efter hvilka vården och förvaltningen af
de allmänna skogarne böra inom särskilda delar af riket ordnas, måste vid
bestämmandet af det sätt, hvarpå ledningen af denna vård och förvaltning
bör organiseras, åstadkomma en tvekan, hvilken först af erfarenheten kan
fullständigt undanrödjas. I afseende derå torde dock meningarne vara ense,
att högsta ledningen af denna angelägenhet, som för landets framtida klimatiska
förhållanden och deraf beroende kultur är af oberäknelig vigt, måste
sammanföras hos en styrelse, som med tillräcklig sakkunskap förenar den
magt och myndighet öfver de underlydande, som för en kraftig förvaltning
är oundgängligen nödig. Vid anordnandet af denna styrelse är det i främsta
rummet af vigt att beakta den särskilda beskaffenheten af det uppdrag,
som skall åt denna styrelse anförtros och hvilket är väsendtligen skiljaktigt
från de bestyr, som andra centrala förvaltningsmyndigheter åligga. Under
det att, i fråga om de sednare, göromålens art föranleder, att vid chefsplatsernas
besättande ett öfvervägande afseende måste fästas på ådagalagd
erfarenhet och skicklighet inom den civila administrationen i allmänhet,
kan deremot, enligt Utskottets åsigt, af Skogsstyrelsens verksamhet icke
förväntas ett fördelaktigt resultat med mindre dess Chef eger tillräcklig
skogsvetenskaplig bildning och erfarenhet i skogshushållningen, att han kan
sjelfständigt bedöma alla de åtgärder, som af hans afgörande bero och för
hvilka han i främsta rummet bör vara ansvarig, och dessa egenskaper torde
således vara de, som företrädesvis böra vid valet af en chef för Skogsstyrelsen
vara de bestämmande, utan att derföre får förbises den praktiska
duglighet, som för utöfningen af ifrågavarande vigtiga embete är af nödenJemväl
i anordningen af sjelfva embetet har Utskottet ansett böra gifvas
ett uttryck åt denna olikhet i embetsställning mellan skogsförvaltningen
och de öfriga centrala embetsverken, och det har derföre synts Utskottet
lämpligast, att Chefen för Skogsstyrelsen blefve benämnd »Skogsdirektör»
och att, i sammanhang dermed att embetet blefve förenadt med lägre rang,
än som i det Nådiga förslaget afsetts, lönen blefve bestämd till något lägre
belopp, än för Generaldirektörer, eller till 6,000 R:dr.
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64.
I öfrigt har Utskottet icke haft något att emot förslaget om Skogsstyrelsens
och Skogsstatens organisation erinra. Det af Kongl- Maj:t gillade sätt för anordnandet
af inspektionen öfver Skogsstaten har synts Utskottet vida att
föredraga framför Skogsstyrelsens i detta hänseende framställda förslag, och
äfven i och för sig böra kunna åstadkomma en gagnelig och verksam kontroll,
om ock någon tids erfarenhet må vara erforderlig för bedömande af
inspektions-distriktens lämpliga indelning och antal.
För möjliggörande af eu sjelfständig och verksam Styrelse är det
otvifvelaktigt af vigt, att de lägre befattningarne icke besättas med fasta
tjensteman, hvilka först efter åtal och dom kunna från sina tjenster skiljas,
och under nuvarande förhållanden, innan erfarenheten hunnit stadga omdömet,
huruvida den ifrågavarande organisationen af skogsväsendet är den
mest lämpliga, torde inom så väl Skogsstaten som Styrelsen alla embeten
och tjenster lämpligast böra endast på förordnande tills vidare eller på kort
tid, högst fem år, tillsättas.
I öfverensstämmelse med dessa åsigter och då den af Utskottet ifrågasatta
förändring af chefsembetet icke kan genomföras förr, än den nuvarande
innehafvaren af nämnda embete uppnått pensionsålder eller eljest
afgått, hemställer Utskottet,
l:o) att Riksdagen må i underdånighet anmäla.
а) att Riksdagen ansett ledningen af skogsväsendet böra, efter den
nuvarande General-direktörens afgång, anförtros åt en »Skoqsdirektör»
med en årlig aflöning af 6,000 R:dr;
б) att Riksdagen ansett alla embeten och tjenster vid Skogsstyrelsen
och Skogsstaten för närvarande böra endast på förordnande tills
vidare eller på kort tid, högst fem år, tillsättas;
c) att Riksdagen i öfrigt icke haft något att erinra emot hvad Kongl.
Maj:t föreslagit angående Skogsstyrelsens och Skogsstatens organisation
och aflöning; samt
</) att Riksdagen alltså till Skogsstyrelsens och Skogsstatens aflöning
m. m. för år 1870 anvisat de af Kongl. Maj:t äskade belopp, 21,800
R:dr för Skogsstyrelsen och 205,178 R:dr 6 öre för Skogsstaten,
eller tillhopa 226,978 R:dr 6 öre.
I fråga åter om Skogsinstitutet, hade Skogsstyrelsen föreslagit, att
direktörens lön skulle utgå med allenast 3,000 R:dr, oberäknadt boställsvåning
och ved; att läraretjensten i skogshushållning skulle indragas, enär
direktören synts böra medhinna att ensam bestrida undervisningen i detta
läroämne, sedan institutets befattning såsom revisions- och kontrollverk
numera upphört; att lönerna för de tvänne lärarne i naturalhistoria och
mathematik måtte såsom arfvoden utgå med 1,200 R:dr i stället för 1,000
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64.
t
R:dr till hvardera, och att åt en lärare i författningskunskap måtte anslås
ett arfvode af 600 R:dr. Då vidare tilloppet af sökande till elevplatser
vid institutet under sednare åren vida öfverstigit Skogsstatens inskränkta
rekryteringsbehof och en bland anledningarne härtill otvifvelaktigt borde
sökas i de vid institutet utdelade stipendiimedlen, så hade Styrelsen ansett,
att stipendiatplatserna borde, om ej alldeles borttagas, dock till antalet
minskas från 6 till 4 och stipendiianslaget således från 1,500 R:dr nedsättas
till 1,000 R:dr. Derjemte ansåge Styrelsen, att en kunnig planteringsvaktare
skulle gagna institutet mer än en vaktmästare, i anseende dertill
att dels det för plantskolorna vid institutet ofta behöfliga arbetsbiträde
nu medtoge en särskild betydlig kostnad och dels berörda planteringar under
lärarnes och elevernas bortovaro på praktiska öfningar erfordrade tillsyn
och vård. Styrelsen hade derföre föreslagit, att i stället för anslaget
till den nuvarande vaktmästaren, 450 R:dr, skulle uppföras lön för en planteringsvaktare
med 500 R:dr. Deremot kunde i följd af ett dylikt ständigt
arbetsbiträdes anställande anslaget till expenser och underhåll minskas
från 2,250 R:dr till 2,000 R:dr, helst något arfvode för revision af skogskartor
icke vidare komme att från nämnda anslag utgå; och har, i öfverensstämmelse
härmed, Kongl. Maj:t föreslagit att af Riksdagen må till
efterrättelse från och med år 1870 fastställas en den nådiga Propositionen
bilagd aflöningsstat, enligt hvilken kostnaden från 18,000 R:dr blifvit till
15,300 R:dr nedsatt
Emot
den af Kongl. Maj:t föreslagna aflöningsstat för Skogsinstitutet
har Utskottet icke haft något att anmärka; men deremot har det synts
Utskottet kunna ifrågasättas, huruvida giltiga skäl förefinnas för bibehållande
af ett särskildt läroverk för den ifrågavarande undervisningen. Det
förefaller Utskottet, som skulle det både bereda Minskning i kostnaderna
och leda till gagn för skolelevernas utbildning, om denna undervisning blefve
Överflyttad antingen till Teknologiska Institutet, eller till ettdera af Landtbruksinstituten
vid Ultima och Alnarp eller till begge desse undervisningsanstalter.
För ett tillförlitligt bedömande af fördelarne eller olägenheterna
af en sådan förflyttning erfordras dock en närmare utredning, så väl beträffande
kostnaderna, som i afseende å lämpligaste sättet för undervisningens
ordnande i uteslutande theoretisk eller jemväl praktisk riktning; och
Utskottet hemställer alltså,
2:o) att Riksdagen må det till aflöning och öfriga kostnader vid
Skogsinstitutet äskade belopp, 15,300 R:dr, för år 187U bevilja;
och
3:o) att Kongl. Maj:t täcktes, efter vederbörandes hörande, taga i
öfvervägande, huruvida icke undervisningen i skogsväsendet
8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64.
lämpligen kan till Teknologiska Institutet eller till ettdera af
Landtbruksinstituten vid Ultima och Alnarp eller till begge
dessa undervisningsanstalter förläggas, samt till nästsammanträdande
Riksdag göra den nådiga framställning, hvartill förhållandena
finnas föranleda.
Vidkommande utgiftsstaterna för de nuvarande sex skogsskolorna, för
hvilka årliga kostnaden utgör 22,950 R:dr, har Kongl. Maj:t icke föreslagit
annan förändring, än att de å denna utgiftsstat förekommande belopp
till arrende för lokal åt Danielslunds skogsskola och till mathållning för
lärlingarne vid Sillre skogsskola, tillhopa 1,350 R:dr, skulle från samma
stat uteslutas och, derest de fortfarande komme att utgå, bestridas från de
för skogsväsendet i allmänhet anvisade tillgångar; ej heller härvid har Utskottet
funnit skäl till någon anmärkning, utan hemställer,
4:o) att Riksdagen, med godkännande af den för skogsskolorna föreslagna
utgiftsstat, må för dr 1870 det äskade beloppet, 21,600
R:dr, bevilja.
Beträffande vidare de utgifter, som erfordras för skogsväsendet i öfrigt
och deribland för sjelfva den omedelbara vården och skötseln af kronoparkerna
och andra under Kronans egen disposition stående skogar och
planteringar, är i det den Nådiga Propositionen angående Statsverkets tillstånd
och behof bilagda Statsråds-protokoll (Bil. N:o 6. B pag. 24) meddeladt,
hurusom dessa utgifter icke kunde beräknas lägre än till 90,000
R:dr och så lågt endast med vilkor, att det anslagsbelopp, som derföre
anvisades, finge egenskapen af reservationsanslag, så att det ena årets besparingar
kunde komma ett annat år till godo. Dylika utgifter hafva under
åren 1862—1866 utgjort i medeltal 102,226 R:dr 21 öre om året, och
då beloppet således icke synes vara för högt beräknadt, tillstyrker Utskottet,
5:o) att för ifrågavarande ändamål ett reservationsanslag å 90,000
R:dr må för år 1870 af Riksdagen beviljas.
Då de särskilda anslag för skogsväsendet Utskottet sålunda för år
1870 tillstyrkt, nemligen:
för Skogsstyrelsen........... ... 21,800: —
» Skogsstaten, deraf 900 R:dr i indelta räntor, .... 205,178: c,
» Skogsinstitutet ............... 15,300: —
» Skogsskolorna • ............... 21,600: _
» Skogsväsendet i öfrigt, reservationsanslag...... 90,000: —
eller tillhopa 353,878: 6.
torde böra till ett anslag sammanföras, hemställer Utskottet,
6:o)
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64. • 9
6:o) att under Riks-statens Sjunde Hufvudtitel må för år 1870
såsom anslag för »Skogsväsendet» uppföras:
Penningar (deraf 90,000 R:dr såsom
reservationsanslag)...... 352,978: 6.
Indelta räntor, enligt markegång på
förslag.......... 900: — 353,8 78: 6
I sammanhang med de nadiga framställningar, i afseende a hvilka
Utskottet här ofvan meddelat yttrande, har Utskottet jemväl till pröfning
förehaft en af Herr Axel Lundström inom Andra Kammaren väckt motion
(N:o 28), deruti föreslagits, att Riksdagen måtte uti underdånig skrifvelse
anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes tillsätta en komité, bestående äfven af
några landtmätare och skogstjenstemän, helst från skiljda orter af riket,
för att utreda och afgifva förslag, huruvida ej, med fördel för det allmänna
och enskilda, Skogs- och Landtmäteri-korpserna kunde sammanslås, Skogsstyrelsen
indragas, dess funktioner öfvertagas af Landtmäteristyrelsen med
särskild föredragande för skogsärenden, Skogsinstitutet fullkomnas till ett
läroverk, som bildade tjensteman för inträde i samma korps, riket indelas
i t. ex. 300 distrikt, och eu landtmäteri- eller skogstjenstemän tillsättas i
hvarje, för att utföra derinom förekommande göromål rörande skogarnes
vård och rationela behandling, skiftesverket, agronomiska undersökningai
samt jordbruksstatistiska och ekonomiska karteverksarbeten; hvarjemte motionären
föreslagit, att Riksdagen måtte bevilja ett förslagsanslag af 3 å
4,000 R:dr till bestridande af de i och för den ifrågasatta komiteen nödiga
utgifter.
Det af motionären antydda organisationsförslag, i afseende hvarå
Utskottet, till undvikande af vidlyftighet, nödgas hänvisa till motionen,
svnes hufvudsakligen afse att bereda utkomst åt det antal landtmätare,
som anses inom kort icke vidare kunna vid skiftesverket sysselsättas; och
enär af omtanken om dessa tjenstemäns framtida användande icke torde
kunna hemtas giltig anledning för ifrågasättande af en med så högst betydliga
kostnader förenad organisation som den af motionären förordade, samt
då Utskottet ej heller i öfrigt funnit den föreslagna anordningen vara af
beskaffenhet att påkalla närmare undersökning, hemställer Utskottet,
JJih. till Eiksd. Prot. 1869. 4 Sami. 1 Afd. 34 Hatt. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64.
7:o) att Herr Axel Lundströms ifrågavarande motion må af Riksdagen
lemnas utan afseende.
Stockholm den 13 April 1869.
; : /; »(•»!•,"!1
\
På Stats-Utskottets vägnar:
Arvid Fr:sun Posse.
Reservationer:
vid l:sta punkten (angående anslag för Skogsstyrelsen och Skogsstaten):
af
Herr F. Brusewitz och Friherre F. von Essen, hvilka yrkade bifall
till Kongl. Maj:ts nådiga förslag.
af Herrar L. J. Hierta, A. W. Björck, P. O. Hörnfeldt, Jan Andersson
och Carl Ifvarsson, hvilka såsom sin reservation åberopade lista
Utgiftsafdelningens förslag till utlåtande, så lydande:
»Sedan Kongl. Maj:t under den 20 Juni 1855 uppdragit åt en komité
att, efter delfående af till ärendet hörande handlingar, afgifva underdånigt
förslag, om och hvilka åtgärder från lagstiftande eller verkställande magtens
sida vore att vidtaga i ändamål att förekomma den öfverklagade, till
framtida skogsbrist och menliga klimatiska förhållanden ledande förödelsen
af skogarne i landet, samt att i allmänhet befrämja en förbättrad skogshushållning,
samt denna komité under den 28 Juni 1856 i ämnet afgifvit
betänkande och förslag, behagade Kongl. Maj:t uti nådig Skrifvelse af den
30 Maj 1857, med hänvisning till innehållet af komitéens berörda betänkande
i dess helhet, samt med åberopande af de upplysningar angående
förhållandet med skogarne i landet, som från länen inkommit, och de vitsord,
som från ej mindre vetenskapens än erfarenhetens synpunkt blifvit
II
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 64.
leninade i afseende på skogskulturens stora och vigtiga betydelse, förklara
sig instämma i den allmänt uttalade åsigten om angelägenheten af en förbättrad
skogshushållnings snara införande i riket, men, vid betraktande
deraf att för det då närvarande, innan dels de grunder, hvaruppå lagstiftningen
i detta ämne borde byggas, blifvit närmare bestämda, dels ock sig visat,
huruvida nödiga medel kunde anvisas till aflöning åt den personal, som
erfordrades för de ifrågasatta föreskrifternas efterlefnad och verkställighet,
ansett den slutliga granskningen af de uppgjorda förslagens bestämmelser
i alla deras särskilda delar lämpligen kunna anstå, hvadan Kongl. Maj:t,
utan att till pröfning företaga de speciela stadgandena uti de af komitéen
uppgjorda förslag, desamma till Rikets Ständers pröfning öfverlemnat, med
tillkännagifvande, att Kongl. Maj:t för sin del funnit vissa angifna bestämmelser
böra läggas till grund för ny lagstiftning uti ifrågavarande ämne.
Med hufvudsakligt godkännande af dessa bestämmelser förklarade, i
underdånig skrifvelse den 16 Februari 1858, Rikets Ständer sig, lika med
Kongl. Maj:t, anse att vården om rikets skogar kräfde inrättandet af en
särskild Skogsstyrelse i hufvudstaden; men då, angående beskaffenheten af
denna styrelse eller omfånget för dess verksamhet, Kongl. Maj:t icke framställt
något förslag eller tillkännagifvit, om och i hvad mån det af komitéen
uppgjorda af Kongl. Maj:t gillades, voro Rikets Ständer icke i tillfälle att
i detta ämne meddela vidare yttrande. .
Sedermera blef, jemlikt Kongl. Maj:ts beslut den 21 Januan 1859,
en sådan styrelse förordnad med åliggande i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med det nu föreliggande instruktionsförslaget.
Det lämpliga ordnandet af anstalterna för vården och tillgodogörandet
af Statens skogar beror otvifvelaktigt af ändamålen med denna vård.
Den kan afse dels skogarnes tillväxt, dels deras ändamålsenliga användning
och dels förekommande af åverkan å desamma- Om ock alla dessa
syftemål äro oskiljaktiga från en omsorgsfull och omfattande skogsförvaltning,
så intaga de dock ganska olika rum i hushållningen med skogarne
inom särskilda orter.
På en ort kan skogens återväxt finnas böra utgöra det företrädesvis angelägna
ändamålet; då deremot på en annan för samma syfte föga eller intet
kan tillgöras, under det skogens rätta användande der blifver hufvudsak.
Så kan ock å en trakt åverkan vara att befara endast tillfälligtvis
och i ringa mån; då åter annorstädes den kan vara organiserad såsom en
näring, hvilken endast med utomordentliga medel kan hämmas.
Om anstalterna för skogsvården således böra lämpas efter det behof,
som på hvarje särskild ort i främsta rummet framträder, så lärer det icke
vara tvifvelaktigt att uti de södra och mellersta delarne af landet skogs
-
12
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 64.
vården hufvudsakligen måste afse skogarnas återväxt, som ofelbart kräfver
en omedelbar omvårdnad af den befintliga skogen och utförande af sådana
arbeten, hvarigenom uppkomsten och tillväxten af ny skog å dertill tjenlig
mark befordras De tjensteman, som för dessa ändamål skola anställas,
synas derför i allmänhet böra vara i den ställning, att de med tillräckliga
insigter i skogsläran sjelfva äro i stånd att lägga hand vid utförandet
af det, som tillhör det praktiska användandet af de medel, dem
forskning och erfarenhet erbjuda, och på intet sätt kan det vara lämpligt
att af dem fordra en annan eller högre bildning, som svårligen kan skilja
sig från anspråket att endast behöfva inspektera det arbete, hvilket af en
underlydande personal skall verkställas. Distriktindelningen kan, i enlighet
härmed anordnad, medgifva, att området för den verksamhet, som åt en
hvar anvisas, blifver mera inskränkt och tillsynen skall i alla hänseenden
blifva fullständigare. För att från början ordna skogskulturen och lämpligen
fördela arbetsdistrikten; öfvervaka tjenstemännens tillgörande; leda
dem till en rätt uppfattning af hvad de hufvudsakligen genom erfarenhet
inhemta samt att besörja försäljningen af skogsprodukterna och redovisningen
derför, äfvensom att öfvervaka vården af boställsskogarne, fordras dock
en vetenskapligt bildad förman, hvars verksamhetsområde af sjelfklara skäl
bör bestämmas efter länsindelningen. Den fordna organisationen af en jägmästare
för hvarje län samt af verkställande tjensteman under namn af
öfverjägare, försedda med biträde af underjägare, der sådant påfordras,
synes för skogarne i nämnda delar af landet vara den ändamålsenligaste;
likasom den utan tvifvel skall finnas vara den minst kostsamma.
I det norra landet ställer sig saken annorlunda. Skogarne intaga
der en utsträckning, som gör det till ett fåfängt arbete, åtminstone under
landets nuvarande förhållanden, att söka leda den naturliga alstringskraften.
Det enda, som i detta hänseende kan tillgöras, är att förekomma, det brukningen
af skogarne sker på sådant sätt, att de erkända vilkoren för skogens
bestånd och naturliga återväxt dervid åsidosättas. Denna uppgift kan dock
fyllas vid utförandet af det, som i allt fall blifver hufvudsaken, eller skogens
tillgodogörande på ett för landet och särskildt för Statsverket ändamålsenligt
sätt. Om detta kan ske derigenom, att Staten omedelbart brukar
skogarne är en särskild fråga, som, huru vigtig den än må anses vara,
icke får komma under afseende, enär det nu gäller endast att ordna medlen
för Statens omedelbara brukning af skogarne. Denna brukning kan dock
icke vara omedelbar i den mening, att Staten sjelf skulle företaga hygge
å skogarne, besörja transport af virket till strömmarna, förestå timmerflottningen
och slutligen sälja timret eller försåga det för export. Allt detta
måste öfverlemnas till den enskilda företagsamheten, och Staten är således
13
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 64.
i allmänhet nödgad att sälja skogen på roten. Det arbete, som af Statens
skogsbetjening skall utföras, inskränker sig derför, att bestämma när och
hvar hygge skall ske; att utstämpla de träd, som skola huggas; att försälja
rättigheten att hugga den utstämplade skogen och att bevaka, det
annan skog icke hugges och i allmänhet att åverkan ej sker; äfvensom att
besörja de°t åverkan, när den egt rum, icke undgår åtal. Den insigt, som
för dessa ändamål erfordras, skall utan tvifvel främjas genom inhemtad
undervisning i skogsläran; men i någon synnerlig grad påkallas icke en
sådan bildning, enär erfarenheten snart nog är tillräcklig att leda omdömet
i fråga om skogens användbarhet, och de öfriga fordringarpe ännu lättare
fyllas, i mån som den praktiska handläggningen blifver omfattande.
Hvad som deremot utgör det hufvudsakligaste vilkoret för användbarheten
af den skogsbetjening, åt hvilken vården om Kronans skogar i Norrland
skall anförtros, är och blifver en vidsträckt och noggrann lokalkännedom,
som lemnar tillfälle att bedöma alla de omständigheter, af hvilka skogens
tillgodogörande och inkomsten deraf äro beroende. Men derjemte fordras
i högsta grad omutlig redbarhet, som icke viker för någon frestelse och
som är så erkänd, att "den motsvaras af allmänt förtroende i orten. . Dessa
egenskaper, i förening med verksamhet och rörlighet, äro visserligen de,
som företrädesvis böra afses för anställning vid vården om Statens skogar
i Norrland; men de synas ock påkalla, att tjenstemännens anställande i
väsendtligare mån beror af lokalmyndigheten, som bäst är i tillfälle att
bedöma deras lämplighet. Hvad angår antalet och indelningen af skogsstaten
i Norrland svnes förslaget icke gifva anledning till någon erinran.
Då derefter ''skall utredas frågan, om skogsbetjeningen, såväl i de
södra och mellersta delarne af landet som i den norra, bör ställas under
en styrelse, för att af denna icke allenast ledas vid utförandet af^ sitt uppdrag
utan ock kontrolleras; så skall sannolikt behofvet af en sådan styrelse
af mången anses vara ådagalagdt genom den allmänna klagan öfver
det lägervall, hvari skogarne ännu befinna sig såsom följd af den fordna
organisationen, då skogsbetjeningen var ställd under förmanskap af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande. Det skall måhända lemnas hänvisning åt de
yttranden i dessa ämnen, som afgifvits af skogskomitéen, och till och med
den fordna Representationens ofvan anförda underdåniga skrifvelse skall
möjligen anses innefatta en verkställd pröfning rörande den föreslagna styrelsens
inrättande. En sådan uppfattning af nämnda skrifvelse är dock
ingalunda öfverensstämmande hvarken med'' dess ordalydelse eller med den
ståndpunkt, hvarpå frågan om en förbättrad skogsvård å den tiden sig befann.
Det var hufvudsakligen behofvet af skogarnes mera omsorgsfulla
vård, som af Representationen undersöktes och vitsordades; hvarjemte skogs
-
14
Stats-Ut skottets Utlåtande N:o 64.
vårdens ordnande med ledning af vetenskapens forskningar och de af erfarenheten
bestyrkta resultat måste anses såsom ett föremål för Representationens
underdåniga framställningar; men i fråga om medlen att ernå
förbättring i skogsvården var det endast i några få fall, som Representationen
uttalade sig mera bestämdt, och om styrelsens lämpligaste anordnande
samt om omfånget för dess verksamhet fann den sig icke kunna
meddela något yttrande. Obestridt bör det likväl lemnas, att frågan om
en förändrad styrelse till väsendtlig del föranleddes deraf, att den fordna
organisationen af styrelsen icke visat några önskvärda resultat; men med
skäl må det frågas, var detta att hufvudsakligen tillskrifva uraktlåtenhet
af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande? Hvilka medel egde Länsstyrelserna
att åstadkomma den erforderliga skogsvården och hvilka anspråk hade de
i detta hänseende att uppfylla, vare sig från Regeringens eller Representationens
sida? Den sanning kan icke förnekas, att skogarne icke utgjorde
föremål för verklig omsorg från någon sida, och att kunskapen om ett rätt
skogsbruk var så litet utbredd, att deri kunnige och erfarne personer nära
nog saknades. Nyttan och nödvändigheten af en förbättrad skogsvård voro
ej heller insedda och erkända; och hvad skulle under sådana omständigheter
kunna fordras af den verkställande Landtregeringen? Svaret må utfalla
huru som helst, så skall det dock alltid tjena till vederläggning af den mening,
att skogsbetjeningens ställande under Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
skulle återföra det fordna tillståndet Det finnes nu riklig, för att
icke säga öfverflödig tillgång på dem, som förskaffat sig insigter beträffande
skogsbrukets rätta bedrifvande, och den allmänna uppmärksamheten
är i hög grad riktad åt vården om skogarne; dertill kommer den väsendtliga
omständigheten, att Regeringen och Representationen äro villiga att
bereda de nödiga medlen. Under dessa förändrade förhållanden skall man
förgäfves söka skäl att från de lokalmyndigheter, som omhänderhafva den
allmänna förvaltningen, skilja den, som afser vården af Statens skogar.
Om det måste gälla såsom en allmän regel, att den enklaste och billigaste
styrelsen är den, som begagnar samma organer för flera af sina ändamål,
och om det måste erkännas, att derigenom kontrollen för den högsta myndigheten
väsendtligen lättas; så skall den uppenbart riktiga åsigt, som i
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes hand förenat de hufvudsakligaste administrativa
bestyren, finnas fordra att jemväl vården om skogarne lemnas
åt sagda myndighet. I de fall, då lokalmyndigheten kan helt och hållet
befrias från all befattning med en viss art af förvaltning, må det vara
lämpligt att ställa denna under en särskild styrelse, men der den allmänna
lokalmyndigheten ändock måste begagnas såsom en mellanhand
emellan den egentliga styrelsen och de verkställande, der framträda alla
Stats*Utskottets Utlåtande N:o 64.
15
olägenheterna af de så kallade centralmyndigheterna, hvilka olägenheter
sannerligen behöfva minskas, men icke ökas. Dylika anstalter leda icke
allenast till långsamhet i ärendenas gång, utan jemväl till ständig tvekan
om rätta sättet att ordna detaljer af många slag. Så skall, om Skogsstyrelsen
inrättas på det föreslagna sättet, osäkerhet uppstå om rätta ordnandet
af redovisning för de inflytande försäljningsmedlen och isynnerhet af
revisionen utaf dylika redovisningar. Det skall ock snart visa sig, att åt
Kongl- Majts Befallningshafvande måste inrymmas något förmanskap för
skogsbetjeningen; men arten af detta och medlen att göra det verksamt
skola åter i sin ordning blifva föremål för olika bedömande. Men härtill
kommer den väsendtliga omständigheten, att Skogsstyrelsen icke har utvägar
att förskaffa sig den noggranna kännedom om förhållandena i orterna, som
erfordras för att med framgång verkställa ens den del af kontrollen, som
grundar sig på granskning af afgifna redogörelser, likasom att den än mera
är i saknad af medel att utöfva någon kontroll öfver de underlydandes
verksamhet uti tjensten. Att dessa och dylika kontroller kunna åstadkommas
af de föreslagna skogsinspektörerne är föga antagligt, då de icke på
närmare håll kunna följa de underlydandes verksamhet och under den
korta tid, som kan egnas åt besigtningsresorna, måste vara inskränkte att
bedöma resultat, hvilka nog ofta kunna missleda. Hvad särskildt beträffar
de norra orterna, så måste den der anställda skogsbetjeningen ställas
under Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes förmanskap, emedan det är
rentaf vådligt att skilja denna myndighet från eu kontroll, som hufvudsakligen
afser angelägenheter, hvilka undandraga sig allt bedömande af den,
som icke med ortens förhållande är noga hemmastadd. Icke så särdeles
olika är förhållandet med afseende å en stor del af bestyren i det öfriga
landet. Der påkallas väl derjemte eu särskild anstalt för kontrollen öfver
sjelfva skogskulturen och de åtgärder, som för denna böra vidtagas. För
en sådan kontroll är det dock bäst sörjdt, om, såsom nu blifvit ifrågasatt,
jägmästaren i länet blifver hufvudsakligen kontrollerande och såsom sådan
ansvarig för vården såväl af de skogar, hvilka brukas omedelbart af Kronan,
som ock af boställsskogarne och andra, öfver hvilkas skötsel han har
tillsyn. För utöfning af kontroll öfver jägmästaren, hvilken kontroll är af
helt annan beskaffenhet, än den som afser verkställighet af gifna föreskrifter,
har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande numera många tillfällen att erfara,
om länets skogar äro i godt eller dåligt tillstånd, och att kontrollen
således äfven i dessa delar af landet bör lemnas åt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
synes knappt kunna blifva föremål för tvifvel.
Det skall dock komma att anmärkas, att om kontrollen, anordnad
på det nu föreslagna sättet, blir nöjaktig, det likväl jemväl måste sörjas
16
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64.
derför, att det vetenskapliga elementet i skogskulturen skall bibehållas och
utvecklas, samt att detta icke med framgång sker, om det uteslutande skall
ankomma på jiigmästarne att ordna skogsvården och att göra sig bekanta
med en fortgående forsknings resultater samt bästa medlen att bringa dessa
till användning; helst hos de kontrollerande lokalmyndigheterna icke
kunna påräknas insigter, som i dessa hänseenden kunna vara af värde.
För nämnda ändamål kan icke heller en särskild anstalt umbäras; men
denna torde på det enklaste sätt kunna åstadkommas derigenom, att i
Finans-departementet, under Chefens omedelbara förmanskap, anställes en
vetenskapligt bildad och i skogskulturens praktiska tillämpning erfaren
person, som får i uppdrag att tillhandagå Departements-chefen med råd
och upplysningar; att granska planer för skogsbruken och parkindelningar;
att åt skogsbetjeningen meddela underrättelser om sådant, som kan finnas
vara för dem ledande och upplysande; att granska deras årliga berättelser;
samt att på begäran af Kongl. Maj-.ts Befallningshafvande och efter Departements-chefens
förordnande företaga undersökningar, der sådana af
särskilda omständigheter påkallas; äfvensom att, efter det Kongl. Maj:ts
Befallningshafvandes årliga medels-reqvisitioner inkommit, upprätta förslag
till fördelning af de för skogshushållningen anslagna medel. I mån som
behofvet visar sig fordra ytterligare krafter vare sig för kontrollbesigtningar
eller andra dylika ändamål, kan en eller flera personer antagas, utan
att organisationen derför behöfver undergå förändring- Om det framdeles
finnes lämpligt att åt dessa tjenstemän inrymma något deltagande i tillsättning
eller förflyttning af den vid Skogsstaten anställda personal, så kan
den ifrågavarande anordningen, när som helst, utbildas till en verklig byrå
under Departements-chefen. Då det i öfrigt ankommer på Departementschefen
att vidtaga de vidare åtgärder, som föranledas af de framställningar,
hvilka af det anställda biträdet kunna göras, lära närmare bestämmelser i
detta afseende finnas öfverflödiga.
I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit anfördt, och då emellertid,
intill dess ett förslag i nämnda syftning kan blifva af Kongl. Maj:t
framlagdt och af Riksdagen godkändt, Skogsstyrelsen och Skogsstaten lära
böra i oförändradt skick bibehållas, finner Utskottet sig ega anledning
hemställa,
l:o att Riksdagen måtte i underdånighet anmäla, att den funnit sig.
icke kunna lemna bifall till inrättande af en Skogsstyrelse och
till ordnande af Skogsstaten i enlighet med det af Kongl.
Maj:t framställda förslag; men att Riksdagen deremot funnit
skäl antaga
att
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64.
17
att Skogsstaten i Norrland bör ordnas i hufvudsaklig
likhet med hvad högstberörda förslag afser; dock så att
densamma ställes under Kongl. Maj:ts Befallningsliafvandes
omedelbara förmanskap; '' 6
att i det öfriga landet vid Skogsstaten, som äfven
der bor sta under Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
förmanskap, bora såsom verkställande anställas personer
i besittning af erforderliga insigter i skogsläran; och att
åt dem anvisas distrikt, hvilka till omfånget icke äro
vidlyftigare,^ än att de sjelfva, med underlydande biträden
der sa nödigt finnes, kunna öfvervaka utförandet
af de nödiga arbetena;
att en jägmästare i hvarje län utom Norrland bör
anstallas såsom kontrollerande och för den allmänna
skogsvården i länet ansvarig;
e£. särskild tjensteman i Finans-departementet
tillsattes, för att tillhandagå Departements-chefen med
upplysningar och i öfrigt fullgöra hvad Kongl. Maj:t kan
finna vara nödigt, på det att det vetenskapliga elementet
i skogskulturen må uppehållas och utvecklas samt
enhet i planerna för skogskulturen ernås; och
att Riksdagen fördenskull anhåller att nådigt förslag till skogsvasendets
ordnande, i enlighet med nu anförda grunder, måtte
nästkommande Riksdag föreläggas; samt
att, jemte det nuvarande anslaget till skogsplanteringskassan från
Riks staten uteslutes, Riksdagen må för Skogsstyrelsens och Skogsstatens
aflöning under år 1870 på Riks-statens Sjunde Hufvudtitel
uppföra, till Kongl. Maj:ts disposition, ett belopp motsvarande
17 Qnn pn"evara1nd° år dertill anvisade anslag för Skogsstyrelsen
177 qL pl 0CJh fÖT. ,Sk°gsstaten 160,665 R:dr eller tillhopa
!/7,yb5 R:dr, deri inberäknade indelta räntor till värde af 900
ivrar.* ,
af Herr Grefve af Ugglas: »Mot Utskottets hemställan i punktei na b) och d).
2:o
Bih. tiU Riksd. Prot. 1869. 4 Sand. 1 Afd. 34 Häft.
3