Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.
1
JK:o 40.
Ank. till Riksd. Kansli d. 3 Mars 1869, kl. 2 e. m.
Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under Riks-statens
Nionde Hufvudtitel.
(2:a U. A.)
Af Nionde Hufvudtitelns tvänne afdelningar fastställdes den ena, eller Pcnsionsstaten,
vid sistlidna riksdag till 559,966 R:dr 91 öre. Den andra afdelningen, innefattande
Allmänna Indragning sstaten, beräknades för innevarande år till 761,412 R: dr
9 öre, deruti inbegripna indelta räntor, upptagna efter markegång på förslag till
1,849 R:dr 74 öre samt 64 kubikfot 4 kannor indelt och oindelt spanmål, utgörande,
efter 2 R:dr 10 öre kubikfoten. 135 R:dr 24 öre; hvadan således denna Hufvudtitels
slutsumma i nu gällande Riks-stat utgör 1,321,379 R:dr.
Pensionsstaten.
l:o. Inom Riksdagens Andra Kammare har föreslagits:
af Herr F. Pettersson (i motion N:o 134) att pensioner såväl för högre som
lägre tjensteman må upphöra eller försvinna, åtminstone för dem, som under pensionstiden
innehafva annan tjenstebefattning, såsom vid Post- eller Tullverken m. m.;
af Herr Åke Andersson (i motion N:o 304) att de Statens tjensteman, vare
sig i hvilken klass som helst, som efter detta års förlopp inträda i Statens tjenst,
s ccla efter nu gällande åldersordning icke vara berättigade till mer än halfva lönen
såsom full pension; samt
Angående förändrade
be»tämmelser
i
fr äga om
tjensteman»
pensionering■
Bih. till Riksd. Prot. 1869. 4 Sami. 1 Afd. 23 Häft.
1
3
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.
af Herr Jons Pehrsson, med hvilken Herr Ola Månsson sig förenat, (i motion
N:o 183):
att alla embets- och tjensteman, som befordras efter 1870 års ingång, ej må
berättigas till pensioner af Statens medel;
att underdånig skrifvelse måtte aflåtas till Kongl. Maj:t med begäran om utarbetande
af förslag till pension sinrättningar, ettdera för alla rikets tjenstemän uti
en inrättning, eller ock för skiljda korpser och embetsverk hvar för sig; och slutligen
att den grundsats och bestämmelse må uttalas, att pensioner ej i något fall
må öfverstiga halfva den lön tjenstemannen åtnjutit.
Sedan lång tid tillbaka har det erkänts såsom ett berättigadt anspråk, att
de civile tjenstemännen, då de blifvit uttjente, efter afskedstagande böra af Staten
erhålla pensioner. De särskilda grunder, som för detta anspråk vanligen anföras,
kunna dock olika bedömas och några af dem synas knappast vara af allmän giltighet.
Ty äfven om det kunde medgifvas, att Statens ställning till tjenstemannen vore
lika med husbondens till tjenaren, så följer deraf icke någon förpligtelse att underhålla
den uttjente tjenstemannen, emedan husbonden icke har en dylik skyldighet
i förhållande till tjenaren. Lika litet kan den särskilda uppfostran och utbildning,
som den civila tjensten i vissa tall fordrar, berättiga till annat anspråk än till ökad
betalning för det arbete, som på grund af de förvärfvade insigterna förrättas; så
vida det icke förutsatts, att dessa i alla andra lifvets förhållanden skulle vara alldeles
oanvändbara. Det skulle snarare kunna antagas, att pensioneringen varit en
följd af den ställning, embets- och tjenstemännen småningom tillvunnit sig i sitt
förhållande till Regeringen, enär, sedan tjenstemannen förklarats oafsättlig, det knappast
erbjudit sig någon annan utväg att blifva qvitt en ålderstigen och uttjent tjensteman,
än att erbjuda honom förmånen af en pension, till beloppet lika eller i det
närmaste lika med lönen, för att förmå honom att frivilligt lemna en tjenst, den han
väl kan sköta, så att lian icke kan afsättas, men ofta icke kan utöfva för det ändamål,
hvarför tjensten egentligen tillkommit. Den mest antagliga och måhända allmännast
erkända grunden för pensioneringen torde dock vara, att Staten kan undgå
en högre aflöning till tjenstemännen, då dessa icke behöfva vara betänkta på sin
utkomst, efter det de blifvit uttjente, likasom tjenstemännen af samma anledning
kunna åtnöjas med en lägre aflöning; hvarjemte det någon gång blifvit sagdt, att
tjenstemannen skulle vara bevarad från frestelsen att bereda sig obehöriga fördelar,
då han under alla förhållanden vore försäkrad mot faran att lida nöd på ålderdomen.
Utan betydelse kan sistnämnda omständighet icke vara och den måste inverka på
bestämmandet af tjenstemannens aflöning. Det är också denna aflöning, som måste
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.
3
komma under betraktande, då det gäller att afväga, om det för Staten eller tjenstemannen,
endera eller begge, är bättre, att aflöningen ökas, mot det att pensioneringen
försvinner; och det är från denna synpunkt, som frågan om pensioneringen måste
betraktas, om man afser att praktiskt lösa den och vill undgå att lemna den i dess
nuvarande skick.
Om det ligger någon sanning i påståendet, att pensioneringen verkar eller
åtminstone bidrager dertill, att tjenstemannen är obekymrad om sin utkomst på ålderdomen
och att deri jemväl skulle finnas en garanti för hans förmåga att motstå
frestelse till obehörig förtjenst, så skulle detta antagande bero deraf, att han icke heller
skulle söka göra besparingar af sin aflöning och att han skulle åsidosätta den hushållning,
som i allmänhet iakttages. Tjenstemannen skulle då i jemförelse med öfriga
medborgare befinna sig i ett undantagstillstånd, emedan dessa sednare nödvändigt
måste vid sin hushållning iakttaga omtanke för sin framtida utkomst, och om
det måste medgifvas, att en sådan undantagsställning i verkligheten är eu omöjlighet,
utan att tvärtom den ena samhällsklassen ständigt utöfvar en inflytelse på den
andra, likasom den ena menniskan på den andra, sa måste ett af de tu inträffa,
antingen att tjenstemannen i sin bekymmerslöshet hejdas af hvad han ser och erfar
hos andra, eller ock att hans exempel småningom skall medföra en förlamande inflytelse
på de ötriges hushållning och omtänksamhet. Denna vexelverkan kan icke
uteblifva eller undgå att utöfva ett mägtigt inflytande på lefnadsvanorna. Det är ock
derför, som Staten kan inverka på dessa, om den ställer tjenstemannen i beroende för utkomsten
på ålderdomen utaf hans egen omtanke och sparsamhet under tiden för hans verksamhet.
Han skall icke då sakna anledning att göra sig reda för grunden för all hushållning,
nemligen den att utgifva mindre äu inkomsten. Han skall inträda bland dem, som
bidraga till kapitalbildningen; och riktningen af hans tanke och handlingssätt skall blifva
från den ekonomiska synpunkten densamma, som Staten måste vänta och hoppas af
alla samhällets medlemmar, hvilkas bemödande att hushålla och spara äfven från
Statens sida bör på allt sätt stödjas och lifvas.
Då det likväl måste förutsättas, att, då pensioneringen försvinner, Staten måste
vidkännas en ökad utgift utöfver den förut bestämda aflöningen, för att såmedelst
bereda tjenstemannen medel, att i befintliga försäkringsanstalter betinga sig en lifränta,
motsvarande den pension, hvarpå han eger anspråk, så blifver detta för Staten
en olägenhet, som likväl icke synes böra medföra så stor utgift, som den nuvarande
pensioneringen. Kostnaden kan ock medföra andra fördelar för Staten, om i sammanhang
med den förändrade regleringen’ vidtagas sådana bestämmelser, att tjenstemannen
icke kan qvarstadna i tj ensten, sedan han verkligen är oförmögen att den i alla hänseenden
upprätthålla, hvarförutan Staten icke bör underkasta sig de uppoffringar, som
blifva nödvändiga.
Hvad tjenstemannen angår, så kan hans anspråk i intet fall sträcka sig
längre, än att vid en viss ålder tå afgå med en viss inkomst; och då han blifvit satt
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.
i tillfälle att förskaffa sig denna förmån, synes han icke hafva mera att begära. Naturligtvis
skulle tilläggsbeloppet ökas i mån af befordran till högre tjenst. I sjelfva
verket skulle dock fördelen af denna anordning kunna i månget fall vara större,
emedan tillökningen kunde användas på olika sätt allteftersom den enskildes särskilda
förhållanden kräfde. Tjenstemannen skulle ock sålunda blifva befriad från
det förmynderskap, som finnes i den nuvarande anordningen, om det får antagas att
lönen är ställd lägre, derföre att Staten deraf innehåller hvad som pensioneringen
kan komma att medtaga. Men den största vinsten skulle för tjenstemannen ligga
deri, att han tidigt fördes till omtanken för framtiden och sålunda föranleddes att
iakttaga sparsamhet och hushållning.
Så länge det icke finnes en på erkändt goda och pröfvade grunder inrättad
anstalt för lifräntors meddelande, är en sådan åtgärd, som nu blifvit ifrågasatt, icke
lämplig; och Staten skulle visserligen begå en orättvisa, om den ville undandraga
sig pensioneringsbördan, innan en dylik anstalt blifvit tillvägabragdt under garantier,
som förtjena obetingadt förtroende. Det är alltså en sådan anstalt, som måste utgöra
ett vilkor för pensioneringens, upphörande; och den bör derför af Staten tillvägabringas
samt helst ställas så, att den är öppen för alla och en hvar, samt att Staten, dock
endast till en början, sjelf betalar för tjenstemännen, i mån som deras billiga anspråk
på beqvämlighet, på grund af tjenst och deraf beroende lefuadsvanor föranleda.
Något lämpligare medel att göra rättvisa mellan de tjenstemän, som icke
kunna afsättas och andre Statens tjenare, hvilka kunna skiljas från sina befattningar,
kan svårligen utfinnas, emedan'' dessa sednare då lika med de förre få förmånen af
en beredd pension för den tid de varit i Statens tjenst. Det skall ock blifva mera
lätt att till de afsättlige hänföra alla dem, som böra vara det, om de icke gå miste
om en fördel, som redan är intjent, utan tillgodonjuta den just i den mån som detta
skett. Om de icke kunna fortsätta utbetalningarne, så kommer naturligtvis lifräntan
att minskas, men så bör och kan det vara stäldt, att denna äfven i det värsta fallet''
icke helt och hållet förloras.
Huruvida Staten genom en sådan reglering, hvars hutVudgrunder nu blifvit
antydda, kan komma att göra större penningeuppofiVingar, än genom pensioneringen,
kan genom lämpliga förslagsberäkningar med antaglig visshet utredas. Äfven om
någon ökad utgift drabbar Statsverket, bör planen dock icke öfvergifvas, derest utgiften
icke skulle blifva alltför betydlig, enär de öfriga fördelarne synas vara så
väsendtliga, att vinsten deraf för samhället och för tjenstemännen knappt nog kan
öfverskattas.
Ordnandet för framtiden af pensionsväsendet har i sednare tider vunnit ökad
betydelse, och det kan utan öfverdrift sägas, att frågan måste inom kort lösas och
att den bör ställas på dagordningen. Den fordna uppfattningen af flera tjenster,
isynnerhet de högre, enligt hvilken de ansågos vara såsom en belöning för ådagalagd
verksamhet med hufvudsakligt syfte att endast öfvervaka göromålen, har fått vika
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.
5
för anspråket att inga tjenster skola finnas, som icke taga i fullt anspråk den kraftige
mannens hela verksamhet. Embetsverk, som förut för tjenstemannens pensionering
berodde af särskilda förfoganden, ställas mer och mer i likhet med de öfriga,
och äfven derigenom ökas anspråken på Statsverket, men företrädesvis påkallas uppmärksamheten
af fordringarne hos de talrika tjensteman, som blifvit anställda vid
Statens industriela inrättningar; det är för dem likasom för hvar och en annan klart,
att de icke kunna hafva enahanda rätt med dem, hvilkas verksamhet egnas åt Statens
politiska, judiciela och administrativa funktioner; men det ligger lika mycket i Stastens
som i förstnämnde tjenstemännens intresse, att deras framtid icke förbises och
att deras bemödande att försäkra sig om utkomst på ålderdomen lättas och
understödjes.
Af dessa anledningar och på nu anförda skäl har Utskottet funnit sig föranlåtet
hemställa,
att Riksdagen måtte anhålla, att Kongl. Maj:t behagade tillse,
om icke Staten skulle kunna helt och hållet befrias från skyldigheten
att pensionera sina embets- och tjensteman, derigenom
att åt desse bereddes tillfälle att i en allmän lifförsäkrings- och
pensionsanstalt vinna inträde mot afgifter, som till en början
må af Staten bekostas, för att sedermera af tjenstemännen
sjelfva utgöras emot viss tillökning i aflöningen, och att Kongl.
Maj:t täcktes låta utreda lämpligaste sättet för tillvägabringande
af en sådan lifförsäkrings- och pensionsanstalt, samt till Riksdagen
aflåta de förslag, som af en dylik utredning samt'' af
öfriga förekommande omständigheter kunna föranledas.
2:o Jemte tillkännagifvande att uträkning öfver den ersättning, som tillkommer
Invalidhus fond en för derifrån, i enlighet med Rikets Ständers vid 1850 —1851
års riksmöte fattade beslut, till Statsverket indragna räntor och arrenden, numera
blifvit verkställd och att berörda ersättning dervid befunnits böra utgöra i penningar
3.239 R:dr 16 öre och i spanmål 11,040 kubikfot 7,5 kannor råg, 12,839 kubikfot 6,5
kannor korn samt 1.434 kubikfot 8 kannor hafVa eller tillhopa 25,315 kubikfot 2 kannor
spanmål, har Kongl. Maj:t föreslagit, att det för nämnda fond nu å Riks-staten
uppförda förslagsanslag. 37,710 R:dr, måtte derifrån uteslutas och för samma fond i
stället uppföras vanligt anslag med:
Penningar....................... 3,239:16.
25 315 kubikfot 2 kannor oindelt spanmål, med ett förslagsvärde, å 2 R dr
10 öre kubikfoten, af.................. 53,161: 92.
eller tillsammans R dr 56,401: 8.
Angående anslag
till Invalidhusfonden.
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.
Med åberopande af hvad det den nådiga Propositionen bilagdaStat sråd sprotokoll
öfver Finans-ärenden (Bil. 6 b. pag. 30 och 31) rörande denna anslagsfråga i
öfrigt omförmäler, hemställer Utskottet,
att Kongl. Maj:ts förevarande nådiga framställning må af Riksdagen
bifallas.
An.iay un 3:o. Under förutsättning af Riksdagens bifall till hvad Utskottet i Utlåtandet
handtUHot- N:o 28 hemställt, angående upphörande af det nu å Sjette Huivudtiteln uppförda för>a''“anltait
Ui slagsanslag till Handels- och Sjöfartsfonden, 750,000 R:dr, tillstyrker Utskottet, i enlighet
med såväl Kongl. Maj:ts derom gjorda nådiga förslag, som en af Friherre
Johan Liljencrantz (i motion inom Andra Kammaren N:o 307) i enahanda syfte gjord
framställning,
att till handelsflottans pensionsanstalt måtte anvisas ett årligt
anslag af 50,000 R:dr, att tilläggas det för berörda pensionsanstalt
redan nu under Nionde Hufvudtiteln uppförda reservationsanslag,
hvilket derigenom från 24,000 R:dr höjes till 74,000 R:dr,
att från tullmedlen direkte utgå.
Kommande, i händelse af bifall till hvad Utskottet här ofvan tillstyrkt, Pension
sstaten, hvars slutsumma nu är 559,966 R:dr 91 öre, att i stället sluta på ett be
lopp af 628,657 R:dr 99 öre.
Allmänna Indragningsstaten.
Angående åt- 4:o. I ändamål att den af Kongl. Maj:t föreslagna lönereglering för Krigshofrättens
mäntV^Kri‘7 em^e^s" oc^ tjensteman snarare än eljest skulle kunna genomföras, har Kongl.
hofrätten upp- ^aj;t hemställt, att Notarien i Krigshofrätten Sven Adolf Theodor Schöldberg samt
förande å in- Kanslisterne i samma Hofrätt Justus Christofer von Lindecreutz och Axel Fredrik
raymngéitat. från 1870 års början må varda öfverflyttade på Allmänna Indraguings
staten
med åtnjutande under deras återstående lifstid af årlig pension till belopp
motsvarande deras i Krigshofrätten egande löneinkomster eller för öchöldberg 1,341
R:dr 60 öre samt för von Lindecreutz och Liljenstolpe hvardera 792 R:dr 90 öre.
Under förutsättning, att Riksdagen, med godkännande af Utskottets i första
punkten åt Utlåtandet N:o 33, angående regleringen af utgifterna under Riks-statens
Andra Hufvudtitel. afgifna yttrande, anser ofvanberörda lönereglering för närvarande
icke böra definitivt fastställas, hemställer Utskottet,
att de för Notarien S. A. Th. Schöldberg samt Kanslisterne J.
C. von Lindecreutz och A. F. Liljenstolpe föreslagna pensioner,
tillhopa 2,927 R:dr 40 öre, icke må af Riksdagen beviljas.
Amiag till ®^som ersättning för biträde och andra kostnader vid utgifuingen af
utgifvande af Sveriges gamla] lagar jemte lexikon deröfver, hvarmed Professoren. Doktor C. J.
S"%Tnla Schlyter är sysselsatt, har Kongl. Maj:t föreslagit, att ett belopp af 900 R:dr måtte
för är 1870 anvisas å Allmänna Indragningsstaten.
v
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 40.
7
Af det den nådiga Propositionen bifogade Statsråds-protokoll öfver Justitiedepartements-ärenden
(Bil. N:o 1, pag. 1) inhemtas, att Christoffers landslag, utgörande
sista bandet i samlingen af Sveriges gamla lagar, börjat tryckas samt att
antagligt vore, det tryckningen deraf skall blifva fullbordad före 1869 års slut, hvarefter
korame att företagas utarbetandet af ett till hela verket hörande gemensamt
lexikon öfver alla lagarne; och hemställer Utskottet,
att Riksdagen måtte till denna nådiga framställning lemna bifall.
6:o. Vidare har Kongl. Maj:t, under åberopande af ofvanberörda Statsrådsprotokoll.
i den nådiga Propositionen om Statsverkets tillstånd och behof gjort följande
framställningar, nemligen:
att Vaktknekten vid länscellfängelset i Wexiö Sven Gustaf Pettersson, hvilken
är född den 30 Juli 1808 och som till följd af obotlig ögonsjukdom är oförmögen
att vidare bestrida sin sedan den 13 Oktober 1851 innehafda tjenst, måtte
berättigas att å Allmänna Indragningsstaten uppbära en årlig pension för sin återstående
lifstid, till ett mot hans nu innehafvande lön svarande belopp af 400 R:dr;
att, enär Vaktknekten vid straffängelset i Warberg Bengt Christiansson Qvist,
hvilken den 15 Juni 1853 blifvit i nämnda egenskap anställd, enligt företedda betyg
af prest och läkare samt stadsuppbörd smannen i Warberg, numera vid en ålder af
69 år befunnes för framtiden oförmögen att vaktknektstjensten förrätta samt vore i
behof af understöd, Qvist måtte för sin återstående lifstid komma i åtnjutande från
Allmänna Indragningsstaten af årlig pension, hvilken, med afseende derå att han icke
förr än vid 54 års ålder kommit i Statens t jenst, föreslagits till ett belopp af 300 R:dr;
att Vaktknekten vid länsfängelset i Carlstad Jan Olsson, som är född den 24
Juni 1806 och sedan den 1 November 1836 varit såsom vaktknekt vid ofvannämnda
länsfängelse anställd, måtte, enär han i anseende till ålder och försvagade krafter
vore oförmögen att sina tjensteåligganden bestrida, för sin återstående lifstid få sig
tillagd en årlig pension till ett hans nu innehafvande lön motsvarande belopp af 400 R:dr;
att Förste Vaktknekten vid kronohäktet i Warberg Carl Gustaf Forssman, — som
är född år 1802 och 1836 anställts såsom vaktmästare vid länsfängelset å Warbergs
f. d. fästning samt, sedan detta fängelse 1856 indragits och nytt kronohäkte i Warberg
i stället upplåtits, bestridt förste vaktknektsbefattningen vid detta sednare häktet, hvarmed
han dock i anseende till ålderdomssvaghet numera endast under en kortare tid
kunde fortfara — måtte, enär han vore i behof af understöd för sig och fyra oförsörjda
döttrar, tilläggas å Allmänna Indragningsstaten en årlig pension af 310 R:dr,
hvilket belopp tillika med den pension han efter afskedstagande! eger uppbära från
Civilstatens Pensionsinrättning, eller 90 R:dr, skulle motsvara den af honom, förutom
arfvode och beklädnadsbidrag, innehafvande lön 400 R:dr;
att förre Fängelsedirektören Gustaf Sundström, hvilken — född den 4 April
1822 och från 1842 till 1848 anställd i krigstjenst — alltsedan sistnämnda år och
Angående pensioner
åt ValetJcnektarne
Pettersson,
Qvist,
Olsson och
Forssman,
förre Fängelse
direktören
Sundström
samt Sergeanten
Mehn.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.
intill slutet af år 1866, under bvilket år straffängelset å Ny Elfsborg indrogs, tjenstgjort
vid fångvården sednast i egenskap af fängelsedirektör och redogörare vid
nämnda fängelse, måtte, enär efter ofvanberörda indragning tillfälle ej yppats att använda
Sundström i någon för honom lämplig tjenstebefattning vid långvården, hvarför
hinder numera äfven mötte deri, att han vore besvärad af nära total döfhet, som
ansetts obotlig, uppföras å Allmänna Indragningsstaten till åtnjutande under sin åter
stående lifstid af årlig pension till belopp, motsvarande det arfvode han för närvarande
af fångvårdsmedlen fått sig tillerkändt eller 800 R:dr;
samt att. enär Sergeanten vid inre bevakningen vid straff- och arbetsfängelset
å Långholmen Bengt Melin, som är född den 29 Oktober 1806 och varit anställd
i krigstjenst omkring 28 Vs år samt såsom sergeant vid ofvanberörda fängelses inre
bevakning omkring 13 V2 år mot åtnjutande i sistnämnda egenskap af 600 R:dr i lön.
förutom beklädnadsbidrag. servisersättning samt under de sednare åren särskild gratifikation,
numera i anseende till ålderdomssvaghet vore oförmögen att vidare tjenstgöra,
han måtte berättigas till åtnjutande af pension till belopp af 400 R:dr;
varande af Kongl. Maj:t i nåder föreslaget, att de äskade pensionerna måtte
anvisas att utgå, för Fängelsedirektören Sundström från och med innevarande år samt
för öfriga ofvan omförmälda personer från och med månaden näst efter den, hvarunder
de erhålla afsked från innehafvande befattningar.
Med afseende å de uti Statsråds-protokollen (Bil. N:o 1 pag. 2—12) till stöd för
dessa nådiga framställningar anförda omständigheter, har Utskottet funnit sig böra
tillstyrka,
att Riksdagen må, med bifall till förevarande nådiga framställ
ningar, å Allmänna Indragningsstaten uppföra årliga pensioner
a) för Vaktknekten vid länscellfängelset i Wexiö Sven Gustaf Pettersson
med 400 R:dr;
b) för Vaktknekten vid straffängelset i Warberg Bengt Christiansson
Qvist med 300 R:dr;
c) för Vaktknekten vid länsfängelset i Carlstad Jan Olsson med
400 R:dr;
d) för Förste Vaktknekten vid kronohäktet Warberg Carl Gustaf''
Forssman med 310 R:dr;
e) lör Fängelsedirektören Gustaf Sundström med 800 R:dr; samt
f) för Sergeanten vid inre bevakningen vid straff- och arbetsfängelset
å Långholmen Bengt Melin med 400 R:dr:
hemställande Utskottet derjemte,
g) att förenämnda pensioner måtte anvisas att utgå; för förre
Fängelsedirektören Sundström från och med innevarande är samt
för öfriga omförmälda personer från och med månaden näst efter
den, hvarunder vederbörande från innehafvande befattningar
erhålla afsked. 7:o.
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 40.
9
7:o. Enär Andre Majoren vid Lifregementets hussarkorps m. m. Carl Thom Angående penAdlercreutz
sedan flera år varit till lieisan så försvagad, att lian endast med yttersta c n.
ansträngning kunnat förrätta sin tjenst under 1863 och 1864 års möten, men efter Adlercreutz.
nämnda tid icke kunnat deltaga i någon aktiv tjenst, samt då, enligt hvad företedt
läkarebetyg utvisade, Majoren Adlercreutz’ sjukdom vore af sådan beskaffenhet, att
ringa förhoppning vore för handen om någon varaktigare förbättring, och ännu mindre
funnes sannolikhet för hans återställande derhän, att han kunde sin innehafvande
majors-tjenst bestrida, har Kong!. Maj:t, med anledning af Rikets Ständers vid 1854
års riksdag meddelade förklarande i fråga om obotlig ansedd sinnessvag, lam eller
blind fjenstemans skiljande från ordinarie beställning i Rikets tjenst, föreslagit att
Andre Majoren Adlercreutz, som vid afsked är berättigad till 750 R:drs pension från
Arméens pensionskassa, måtte vid afgång ur krigstjensten komma derjemte i åtnjutande
af 1,250 R:drs pension på Allmänna Indragningsstaten eller tillhopa 2,C00 R:drs
pension, hvilken med 850 R:dr understiger hans nu innehafvande lön, enligt 1833 års
normalstat; och får Utskottet
till denna nådiga framställning tillstyrka Riksdagens bifall.
8:o. Kongl. Magt har föreslagit, att Kommendanten å Carlsborgs fästning, Ma- Angående penjoren
m. m. Nils Fredrik Bergenstråle, som är född den 21 Januari 1801 och år
1818 inträdt i Statens tjenst samt år 1840 förordnats till kommendant å Carlsborgs f. Bergenstråle.
fästning, måtte med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller entledigande från
kommendants-befattningen, på Allmänna Indragningsstaten uppföras till åtnjutande
under sin återstående lifstid af en årlig pension af 1 500 R:dr, motsvarande det arfvode,
han nu på kommendantsstaten uppbär.
Efter tagen kännedom af de till frågan hörande handlingar får Utskottet, med
afseende å Majoren Bergenstråles höga ålder och långvariga tjenstetid samt intygade
medellösa ställning, tillstyrka,
att hvad Kongl. Maj:t i förevarande hänseende föreslagit måtte
af Riksdagen bifallas.
9:o. Likaledes har Kongl. Maj:t hemställt, att, enär .Utredningsförvaltaren vid Angående penArméens
förråd i Göteborg, Fältkamereraren m. m. Otto Johan Hafström. som år si°n
1831 förordnats att vara förrådsförvaltare eller, såsom befattningen sedermera kallats, rlnluiZvUent
utredningsförvaltare vid nyssnämnda förråd, vid numera uppnådd ålder af mer än
65 år vore genom försvagad helsa oförmögen att tillbörligen sköta sina göromål, Haf- j9uajstrum
ström måtte med månaden näst efter den, i hvilken han afgår från sin befattning
såsom utredningsförvaltare på Allmänna indragningsstaten uppföras till åtnjutande
under sin återstående lifstid af en årlig pension, stor 1,500 R:dr, motsvarande det
med omförmälda befattning nu förenade arfvode.
Bih, till liiksd. Prat 1869. 4 Sami i A/d. Hd Hd/1. 2
Angående pension
åt Regementsläkaren
vid Norra
Skånska Infanteriregementet
Z. F. A. Stenkul
us enka.
Angående pension
åt aflidne
Batalj onsläkaren
Ch. II. Anderssons
dot\r
L. D. Andersson.
Angående understöd
till
landtvärnsman.
It) St ats-Ut skottets Utlåtande N;o 40.
Då det för Utredningsförvaltaren vid Göteborgs utredningsförråd uppförda arfvode
intill år 1864 utgjort 1.000 R:dr och först från och med nämnda år utgått med
förhöjdt belopp af 1,500 R:dr årligen, får, med hänvisande i öfrigt till hvad Statsrådsprotokollet
(Bil. N: o 3 b. pag. 38 och 39) rörande denna fråga innehåller, Utskottet
hemställa,
att Riksdagen må Kongl. Maj:ts förevarande nådiga framställning
på det sätt bifalla, att för Utredningsförvaltaren Otto Johan
Hafström å Allmänna lndragniugsstaten uppföres en ärlig pension
till belopp af 1,000 R:dr att utgå från och med månaden
näst etter den, hvari afsked honom beviljas.
10:o. Kongl. Maj,t har äskat, att Regementsläkaren vid Norra Skånska Infanteriregementet,
Fältläkaren m. in. Zacharias Fredrik Agathon Stenkulas enka Hedvig
Maria Borg måtte beviljas en årlig pension af 300 R:dr, att, med beräkning från och
med år 1869, från Allmänna lndragniugsstaten utgå.
Med afseende å hvad bandliugarne innehålla angående Fältläkaren Stenkulas
under eu långvarig tjenstetid ådagalagda outtröttliga nit och utmärkta skicklighet
samt den nödställda belägenhet, hvari, enligt hvad jemväl vitsordats, hans enka med
8 oförsörjda barn sig befinner, hemställer Utskottet,
att Riksdagen må bevilja Regementsläkaren in. m. Z. F. A.
Stenkulas enka Hedvig Maria Borg eu årlig pension af 300
Rdr, att från och med innevarande år utgå.
11:0. Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit, att afiidne Bataljonsläkaren vid Norra
Skånska Infanteriregementet Christian Henrik Anderssons dotter Lovisa Dorothea
Andersson, hvilkeus numera äfven aflidna moder, enligt Rikets Ständers medgifvande
år 1858, åtnjutit 300 R:dr pension från Allmänna Indragningsstaten, må bibehållas
vid hälften deraf eller 150 R:dr, att med beräkning från och med år 1869 af henne
under sin återstående lifstid uppbäras. Enär Riksdagen tillförene vid flera tillfällen
förklarat sig icke finna skal, att till barnen efter förtjeute män öfverflytta den rättighet
till åtnjutande af det pensionsunderstöd, som varit dessa mäns i behof stadda enkor
beviljade samt uti ifrågavarande fall sådana omständigheter icke förekommit, som
kunde anses höra föranleda undantag i detta hänseende, hemställer Utskottet,
att Kongl. Maj:ts förevarande nådiga framställning icke må af
Riksdagen bifallas.
12:o. Vid sistlidne riksdag anvisades, till Kongl. Maj:ts disposition, för år
1869 ett belopp af 20,000 R:dr att användas till understöd åt de sedan 1808 och
1809 års krig qvarlefvande landtvärnsman, som kunde anses vara af dylikt under
-
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 40.
11
stöd i behof: och har Kongl Maj:t nn äskat, att för detta ändamål enahanda belopp
måtte å Allmänna Indragningsstaten för år 1870 uppföras.
Enär, på sätt af Statsrådsprotokollet (Bil. N:o 3 a pag 12 och 13) närmare inhemtas,
ofvannämnda anslag äfven för år 1870 synes till oförminskadt belopp blifva
erforderligt, tillstyrker Utskottet,
att Riksdagen må till ifrågavarande ändamål tör år 187Ö å Allmänna
Indragningsstaten uppföra, till Kongl. Maj:ts disposition,
ett belopp af 20.000 R:dr.
13:0,. I anledning af en utaf Läraren vid tekniska elementarskolan i Borås Angående
Fredrik Eimele, hvilken är född den 28 September 1804 och varit anställd från den vid ///''
15 Juli 1837 till den 30 September 1840 såsom lärare vid Krigsakademien å Carl- niska tUmtnberg
samt från den 1 September 1856 såsom lärare vid tekniska elementarskolan i
Borås, gjord underdånig ansökning och i öfverensstämmelse med hvad Kommerskollegium
tillstyrkt, har Kongl. Majd, enär Eimele numera med af åren försvagade
krafter vore urståndsatt att ännu en längre tid bestrida sin innehafvande befattning,
hvilken han hittills med utmärkt skicklighet och nit förestått, samt med afseende
jemväl å Eimeles genom en betydande författareverksamhet ådagalagda förtjenster
om undervisningsväsendet, föreslagit, att Eimele måtte, efter uppnådd ålder af 65 år,
vid afskedstagande från nämnda befattning uppföras å Allmänna Indragningsstaten
till åtnjutande under sin återstående lifstid af en årlig pension å 1,000 R:dr.
De skäl, som i Statsrådsprotokollet (Bil. N:o 5 b pag. 36—38) finnas anförda,
synas väl böra berättiga Eimele till pension af Statsverket, men med hänseende till
den kortare tid, hvarunder han varit i Statens tjenst anställd, torde pensionsbeloppet
kunna bestämmas något lägre än Kongl. Maj:t föreslagit, eller till hälften af hans nu
innehafvande lön, 1,700 R:dr: och Utskottet hemställer alltså,
att Kongl. Maj:ts förevarande nådiga framställning måtte i den
mån bifallas, att Riksdagen anvisar en pension af 850 R:dr att
till Läraren vid tekniska elementärskolan i Borås F. Eimele,
efter uppnådd ålder af 65 år och efter erhållet afsked, från Allmänna
Indragningsstaten utgå.
14:o. Herr S. A. Hedlund har uti en inom Andra Kammaren väckt motion Ångande
(N:o 156) af anförda skäl yrkat, att Riksdagen mätte bevilja aflidne f. d. Stations- ståtionsinspekinspektoren
Fredrik Sundlers enka en årlig pension, så länge hon lefver, af 400 R:dr. «<”''*’>
Då Utskottet anser pensionering af tjenstemäns enkor eller familjer endast e,s " "
i särskilda undantagsfall, då mannens eller fadrens förtjenster varit särdeles framstående,
böra ifrågakomma och något sådant fäll icke synes här vara för handen,
får Utskottet hemställa,
att Herr S. A. Hedlunds ifrågavarande motion måtte af Riksdagen
lemnas utan afseende,
12 Stats- Utskottets Utlåtande K:o 40.
Ang.Undtpen- 15:o. Kongl. Maj:t har vidare föreslagit, att framlidne Generallöjtnanten
‘lidnt ^General- m- m< Carl Fredrik Akrells trenne Ogifta döttrar: Margaretha, Adelaide och Emma
löjtnanten c. Akrcll måtte uppföras å Allmänna Indragningsstaten till åtnjutande under deras återoj/ta
döttrar, stående lifstid af pensioner till belopp af 200 R:dr för dem hvardera.
Med afseende å de utmärkta förtjenster om fäderneslandet, som Generallöjtnanten
Akrell i lifstiden inlagt genom en i flera olika riktningar gagnande verksamhet
under en mer än 60-årig embetsmannabana, samt då, enligt hvad af handlingarne
inhemtats, hans ofvannämnda döttrar nu. vid framskriden ålder och för två af dem
genom förminskad synförmåga och sjuklighet i öfrigt uppkommen oförmåga att medelst
arbete bidraga till lefna isbehofvens fyllande, dertill sakna andra tillgångar utöfver
sina andelar, för hvardera blott en sjundedel, i fadrens till ett värde af 5.928
R:dr 3 öre uppgående qvarlåtenskap, än pensioner dels från allmänna Enke- och
Pupillkassan och dels från Militärhospitals-fonden till sammanräknadt belopp af 260
R:dr hvardera, hemställer Utskottet,
att Riksdagen må bevilja framlidne Generallöjtnanten C. F.
Akrells trenne ogifta döttrar, Margaretha. Adelaide och Emma
Akrcll pensioner till belopp af 200 R:dr för dem hvardera, att
under deras återstående lifstid från Allmänna Indragningsstaten
utgå.
An nående pension
åt framlidne
Generaldirektören
C.
J. Livijn<
döttrar.
16:o. Kongl. Maj:t har hemställt, att framlidne Generaldirektören för fängelser
och arbetsinrättningar Claes Johan Jjivijns elterlemnade tvänne ogifta döttrar
Hösa llclena och Edla Sofia Christina Livijn måtte årligen, så länge de lefva ogifta,
få å Allmänna Indragningsstaten uppbära hvardera 200 R dr af den pension å 600
R:dr Banko, som på grund af beslut vid 1844 års riksdag varit deras i nästlidne
Oktober aflidna moder från nämnda stat tillagd.
Representationen har visserligen, med erkännande af aflidne Generaldirektören
Livijns förtjenster om fäderneslandet, tillerkänt hans numera jemväl aflidna enka
en årlig pension af 600 R dr Banko, men då deraf icke synes böra härledas något
berättigande för deras efterlemnade barn att fortfarande uppbära understöd af statsmedel
hemställer Utskottet,
att ifrågavarande nådiga framställning icke må af Riksdagen
bifallas.
Avg&endt ptn- 17:0. Då Öfverstelöjtnanten Jean Toussaint Charpentiers enka Helena Chri
"ételöjuniiun''
stina Charpenticr, född af Klercker, numera vid en ålder af 81 år, med en genom
j. t. Charpen- sjuklighet till arbete oförmögen ogift dotter och utan andra tillgångar än en
nert enka. pengjon till belopp af omkring 300 R:dr från Arméens enke- och pupill-kassa, befunne
sig i nödställd belägenhet, har Kongl. Maj:t föreslagit, att hon måtte från Allmänna
Indragningsstaten tilläggas pension af 400 R:dr att utgå från och med innevarande år.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.
13
Efter tagen kännedom af de till frågan körande handlingar, hvaraf inhemtas
bland annat, att behållningen i boet efter den 1 Oktober 1867 aflidne Öfverstelöjtnanten
J. T. Charpentier endast uppgick till 850 R:dr 12 öre, får Utskottet, med
afseende såväl å härvid förekommande ömmande omständigheter som å framlidne
Öfverstelöjtnanten Charpentiers mer än 50-åriga tjenstgöring vid Arméen, derunder
han med utmärkelse deltagit i 1806—1807, 1808—1809 och 1813—1814 års krig,
hemställa,
att denna nådiga framställning måtte af Riksdagen bifallas.
18:o. Uti den till sistlidne Riksdag aflåtna nådiga Proposition angående f-‘09nåe”t%fve"r.
Statsverkets tillstånd och behof hemställde Kong!. Maj:t, att Intendenten vid Telegraf- steiöjtnanten
styrelsens kameral-afdelning, Linie-chefen för de optiska telegraferna i Stockholms L F''t”åd. *
skärgård, Öfverstelöjtnanten Isalc Fredrik von Heland måtte vara uppförd å Allmänna
Indragningsstaten till åtnjutande derifrån under sin återstående lifstid från
och med månaden näst efter den, hvari afsked från lians innehafvande befattningar
vid Telegrafverket honom beviljades, af en årlig pension till belopp af 2,770
R:dr, hvilket belopp, sammanlagdt med den pension han då redan egde uppbära
frän Arméens pensionskassa, 750 R dr, skulle motsvara 80 procent af de aflöningar,
han åtnjöte vid Telegrafverket; men Riksdagen fann sig icke böra omförmälda pension
bevilja. — Med åberopande af de omständigheter, som anfördes i ofvanberörda
nådiga Proposition, har Kongl. Maj:t nu afgifvit förnyad framställning om Öfverstelöjtnanten
von Helands uppförande å Allmänna Indragningsstaten till åtnjutande af
årlig pension af 2 770 R:dr.
Då sistlidne Riksdag icke ansåg sig böra bifalla den af Kongl. Maj:t uti
ifrågavarande hänseende då gjorda nådiga framställning samt då några ytterligare
skäl nu icke blifvit anförda, hvarå ett motsatt beslut skulle kunna grundas, hemställer
Utskottet,
att den för Öfverstelöjtnanten von Heland föreslagna pension
icke må af Riksdagen beviljas.
19:o. Enär Direktören vid Skogsinstitutet G. Segerdalil anmält, att han, som Angående pennumera
uppnått en ålder af 65 år, deraf 40 år användts i tjenst vid Skogsstaten, vore siontö^en D££k~
sinnad att begära entledigande från sin befattning, såvida en pension af 4,000 R:dr Skogsinstitutet
kunde honom beredas samt då hans afgång skulle underlätta genomförandet af den G- ^e,Jerdahlförändrade
organisationen af Skogsinstitutet, som Kongl. Maj 4 kommer att i särskild
nådig Proposition föreslå, har Kongl. Maj:t hemställt, att Direktören Segerdahl
måtte berättigas att under sin återstående lifstid från och med månaden näst efter
den, hvari afsked från direktörsbefattningen honom beviljas, å Allmänna Indragningsstaten
årligen uppbära en pension till belopp af 4,000 R:dr.
14
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.
Angående pensioner
till åtskilliga
f. d.t
Skogsstatstjenstemän
och betjente.
Utaf de till denna fråga hörande handlingar inhemtas. att Direktören Segerdahls
nu innehafvande lön utgöres af 4,500 R:dr i kontant, hvartill kommer den till
900 R:dr uppskattade förmånen af fri bostad jemte ved; Och får Utskottet, med afseende
å Direktören Segerdahls långvariga tjenstetid samt då den för honom föreslagna
pension, i förhållande till hans nu innehafvande löneförmåner, understiger
hvad som i allmänhet tillkommer i Statens tjenst anställde tjensteman, hvilka i afsende
å lefnads- och tjensteår uppfyllt de för pensions åtnjutande stadgade vilkor,
hemställa,
att Direktören vid Skogsinstitutet G. Segerdahl må förklaras
berättigad att under sin återstående lifstid från och med månaden
näst efter den, hvari afsked från direktörsbefattningen
honom beviljas, å Allmänna Indragningsstaten årligen uppbära
eu pension till belopp af 4,000 R:dr.
20.o. Kongl. Maj:t har vidare föreslagit att, i händelse Kongl. Maj:ts, uti den
nådiga Propositionen angående Statsverkets tillstånd och behof, under Sjunde Hufvudtiteln
vilkorligen framställda förslag om öfverlemnande till Riksdagens disposition
af, bland annat, Skogsplanteringskassan och Ekplanteringsfondcn bifolies och Riksdagen
följaktligen komme att från och med år 1870 öfvertaga utbetalningen af de
pensioner och arfvoden, som vissa f. d. skogsstatstjcnstemän och betjente blifvit vid
erhållet afsked försäkrade att under sin återstående lifstid få från nämnda kassa och
fond uppbära, berörda pensioner och arfvoden, hvilka nu utgöra ett belopp af tillsammans
4,835 R:dr, måtte uppföras att för framtiden utgå från Allmänna Indragningsstaten.
Utaf ifrågavarande pensioner äro följande nu anvisade å Skogsplanteringskas -
san, nemligen:
till Öfverjägmästaren C. G. Strandberg............. 700: —
» f. d. Öfverjägmästaren N. M. Retzius-............ 1,200: —
» Uppsyningsmannen Boberg................ 75,_
» Planteringsvaktaren Anders Pålsson............. 30: —
» Dito Ebbe Pehrsson............. 30: —
» Sandplantören J. O. Bruhn................ 1,000:_
» f. d. Öfverjägaren A. G. Kjellman............. 500: —
» f. Underjägaren G. A. Wikström.............. 250: —
» Dito Lars Larsson...............150: —
3,935: —
hvaremot till utgående från ekplauteringsmedlen är anvisadt det Expeditionssekreteraren
J. L. Mazér i egenskap af f. d. Sekreterare vid Ekplanteringsstyrelsen
tillförsäkrade årliga belopp.......... 900: —.
Tillhopa R;dr 4,835:
t
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40. 15
Sedan Riksdagen numera bifallit Utskottets, uti Utlåtandet N:o 23 angående
beräkning af Statsverkets inkomster, gjorda hemställan om indragning af omförmälda
fonder, tillstyrker Utskottet,
att, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, ofvanberörda pensioner och
arfvoden, tillsammans utgörande 4,835 R:dr, må af Riksdagen
uppföras att från och med år 1870 från Allmänna Indragningsstaten
utgå.
21:o. Beträffande Kongl. Maj:ts förslag, att nuvarande återstoden af det hittills
å Sjunde Hufvudtiteln uppförda anslaget till Jägeristaten, utgörande i penningar
112 R dr 51 öre och i indelta räntor 674 R:dr 69 öre eller tillsammans 787 R:dr 20
öre, skulle öfverföras till Nionde Hufvudtiteln och sammanläggas med anslaget till
Allmänna Indragningsstaten, derifrån ock borde bestridas de utbetalningar, hvilka för
närvarande besörjdes med förstnämnda anslag, har Utskottet under punkten 6 i Utlåtandet
N:o 38, angående regleringen af utgifterna under Riksstatens Sjunde Hufvudtitel,
afgifvit yttrande, i enlighet hvarmed Utskottet å närlagda tabell lutt. A.) upptagit,
att tilläggas anslaget till Allmänna Indragningsstaten, torenämnda penningeoch
räntebelopp, hvilket Utskottet här skolat
till Riksdagens godkännande anmäla.
22:o. Sedan, i anseende till skedd expropriation för Statens södra stambana
af jord från indragna och till midfastan år 1878 utarrenderade korporalsbostället
vid f. d. Adelsfane-regementet N:o 1 Råken eller Räknan ett hälft mantal i Wieslanda
socken, Albo härad och Kronobergs län, arrendatorn af samma boställe blifvit, på sätt
af Statsrådsprotokollet (Bil. N:o 6 b. pag. 37) närmare inhemtas, genom nådigt beslut
den 22 November 1867. för återstående arrendetiden tillerkänd årlig ersättning
till belopp af 38 R dr eller omkring 5 procent å den till Riksgäldskontor levererade
expropriationssumman, har Kongl. Maj:t nu föreslagit, att berörda belopp måtte å
Allmänna Indragningsstaten uppföras.
Då nuvarande arrendatorn måste anses till ifrågavarande ersättningsbelopp berättigad,
tillstyrker Utskottet,
att hvad Kongl. Maj:t uti förevarande hänseende föreslagit må
af Riksdagen bifallas.
23:0. I afseende å det af Kongl. Maj:t till anskaffande af originalmålningar
af växter ur Sveriges Flora och till utgifvande af teckningar utaf Zoologiska föremål
äskade anslag af 1,200 R:dr för år 1870, har Utskottet i 29:de punkten af Utlåtandet
N:o 39. angående regleringen af utgifterna under Riksstatens 8:de Hufvudtitel, afgifvit
yttrande.
24.0. Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit, att kompositören Franz Berwalds
enka Mathilda Berwald måtte å Allmänna Indragningsstaten uppföras till åtnjutande
Angående öfverflyttande
till Allmänna
Indragningsstaten
af anslaget
till f.
Jägeristaten.
Angående ersättning
för
exproprierad
jord från f.
korporalsbostället
N:o 1
Råken eller
Räknan.
Angående an
slag till anskaffande
af
originalmålningar
af
växter ur
Sveriges flora.
Angående pension
åt kompositören
F.
Berwalds
enka,
10 Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 40.
under sin återstående lifstid af årlig pension att med 400 R:dr utgå trån och med
år 1869.
Enligt hvad af handlingarne inhemtas erhöll Kompositören Eerwald först från
början af år 1867 anställning vid Musikaliska Akademien. Hans befattning derstädes
kan således icke i någon mån grundlägga anspråk på statens mellankomst för hans
enkas försörjning, och då hans verksamhet äfven i öfrig! icke torde kunna anses hafva
varit af den vigt för det allmänna, att den skulle påkalla anvisande af statsmedel
för berörda ändamål, hemställer Utskottet,
att denna nådiga framställning icke må af Riksdagen bifallas.
Ånga nde t a- 25:o. Då riksmarkegångspriset å spanmål för åren 1866, 1867 och 1868 ut
skning
för den gjort i medeltal 2 R:dr 31 öre för kubikfot, motsvarande 14 R:dr 59 öre för tunnan
m"inbegrip- eller 4 R:dr 9 öre utöfver det värde, 10 R:dr 50 öre för tunnan, hvartill spanmålen
nn sj anm&i. vjj grs statsreglering beräknades, har Kong! Maj! nu föreslagit, att den lönefyllnad
hvarom jemlikt då stadgade grunder, de embets- ocb tjensteman m. fl., som
före vidtagande af berörda statsreglering tillträdt och ännu bibehålla löner med derunder
beräknad spanmål, äro tillförsäkrade, måtte af Riksdagen bestämmas efter
nämnda prisskilnad, 4 R:dr 9 öre för tunnan, till utgående från Allmänna Indragningsstaten.
Vid det af Statskontoret upplysta förhållande, att beloppet af den spanmål,
som inbegripes under lönerna för sådana äldre löntagare, för närvarande utgör 1,031
tunnor, skulle således till bestridande af ifrågavarande utgift erfordras i jemnadt tal
en summa af 4,200 R:dr.
I anledning häraf får Utskottet hemställa,
att för de tjenstemän, hvilka äro berättigade till spanmålstillökning
utöfver det i staterna beräknade pris af 7 R:dr Banko,
denna tillökning måtte för hvarje tunna under lönerna beräknad
spanmål bestämmas till 4 R:dr 9 öre.
26 o. Enär, i händelse förslaget om öfverflyttande till Allmänna Indragningsiiufvudtitein»
staten af anslaget till Jägeristaten bifölles, detta anslag skulle komma att lemna
slutsumma. full tillgång till bestridande af de utgifter, som i följd af berörda öfverflyttning skulle
för Indragningsstaten uppkomma, och de anvisningar å anslaget för sistnämnda stat,
- hvarom i öfrig! Kongl. Maj! i den nådiga Propositionen angående Statsverkets tillstånd
och behof gjort framställning, skäligen kunde antagas ungefärligen motsvaras
af de besparingar i utgifter från samma stat, som uppkomme genom äldre pensionstagares
afgång äfvensom derigenom, att, om, på sätt förslagits, å Fjerde Hufvudtitelns
anslag till Kavalleri- och Infanteriregementena uppfördes ett belopp af 157 R dr 37
öre såsom ersättning för »Indelniugsbrist i Jemtland», några utbetalningar icke vidare
skulle
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.
17
skulle ifrågakomma från det för samma ändamål nu å Allmänna Indragningsstaten
uppförda förslagsanslag å 400 R:dr Banko, hvilket alltså borde indragas, har Kongl.
Maja icke föreslagit annan ändring i anslaget för Allmänna Indragningsstaten, hvil
-
ket nu utgör • • o......:.........R:dr 761,412: 9.
men genom tillägg af återstoden å anslaget för Jägeristaten . . 787: 20.
skulle ökas till..................R:dr 762,199: 29.
än att detsamma, för vinnande af jemn slutsumma å Riks-staten i sin helhet, minskas
med 23 R:dr 28 öre till 762,176 R:dr 1 öre; Och torde således ifrågavarande anslag
lämpligen kunna, med tillägg af ofvanberörda 787 R:dr 20 öre, till i öfrigt oförändradt
belopp upptagas; hemställande dock Utskottet,
att Riksdagen må medgifva att vid nya Riks-statens upprättande
Allmänna Indragningsstatens förslagsanslag får jemkas i den
mån, som blifver erforderlig för att till jemnade belopp bringa
Riks-statens slutsummor i afseende å så väl penningar som indelta
räntor samt indelt och oindelt spanmål
Dessutom
har Kongl. Maj:t gjort framställning om beviljande af nedannämnda
extra anslag för år 1870.
27:o. I och för Arméens pensionering har Kongl. Maj:t äskat, dels för upprätthållande
af A rméens Pensionskassas egen pensionering en summa af 85,500 R:dr, eller
enahanda belopp som för innevarande år finnes anvisadt och dels för fortfarande
tillämpning af~ nu gällande pensions-st åter för Arméens befäl och tjensteman af den
9 Februari 1858 och den 6 November 1860 ett kreditiv å 215,000 R.-dr att användas
till betäckande af den skilnad, som för Arméens Pensionskassa under år 1870 kunde
uppstå genom den ifrågavarande pensioneringens tillämpning; hvarförutan Kongl.
Maj:t hemställt, att till fyllande af de brister, som i de för sistberörda ändamål för
åren 1868 och 1869 anvisade kreditiv-anslag kunna uppstå, måtte till utgående i män
af behof beviljas för innevarande år ett fyllnadskreditiv å tillhopa 16,000 R:dr.
Under åberopande af hvad beträffande Arméens Pensionskassas ställning och
för år 1870 påräknade utgifter är i det vid den nådiga Propositionen fogade Statsr&ds-protokoll
(Bil. N:o 3 a pag. 31—33) meddeladt, tillstyrker Utskottet,
a) att, för upprätthållande af Arméens Pensionskassas egen pensionering,
må för år 1870 på extra stat anvisas ett kreditiv å
85,500 R:dr med skyldighet för Pensionskassan att till Riksgälds-kontoret
afstå det för året Pensionskassan tillkommande
förhöjda vederlag för de till Statsverket indragna rusthållsafgitterna
och under enahanda vilkor i öfrigt, som hittills egt
rum, eller att årsanslaget qvartalsvis utbetalas, med förbindelse
för Pensionskassans Direktion att, så snart årets räkenskaper
hunnit afslutas, behörigen ådagalägga, om hela anslagssumman
eller huru stor del deraf varit för ändamålet behöflig, samt att,
i händelse det lyftade beloppet icke åtgått, öfverskottet återlemna;
bj att tör fortfarande tillämpning af nu gällande pensionsstater
al den 9 Februari 1858 och den 6 November 1860 måtte
för år 1870 anvisas på extra stat ett kreditiv å 215,000 R:dr.
att användas till betäckande af den skilnad, som för Arméens
Pensionskassa under samma år kan uppstå genom den ifrågavarande
pensioneringens tillämpning, och att utbetalas sålunda,
Bih. till Rtksd. Prot. 1809. 4 Sami. 1 Afd. 23 H.åft. 3
Arméens peta
sionttriny.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.
IB
AngHende peneionering
af
Sjöförsvarets
embete- och
tjensteman
samt gemenskap.
titt hälften deraf utgifvés den 1 April och den andra hälften déh
1 Oktöbfer; med förbindelse för Direktionen att, vid reqvirerande
af förstå hälfårets belopp, med afslutade räkenskaper redoviså
föregående års utgift; samt
c) att till utgående innevarande år i män af behof måtte
på Riksgälds-kontoret anvisas ett fyllnadskreditiv å tillhopa
16000 R:dr för fyllande af de brister, som kunna uppstå i 1868
och 1869 års kreuitiv-anslag för fortfarande tillämpning af ofvannätnuda,
nu gällande pension s-stater för Arméens befäl och
tjensteman.
28:o. Slutligen har Eongl. Maj-.t föreslagit att följande kreditiv måtte anvisas.
nemligen:
, för att fortfarande ej mindre sätta Amiralitets-krigsmanskassan i stånd att
till Sjöförsvarets embets- och tjensteman samt betjente, som söka afsked, genast utgifva
pensioner enligt de för Kassan nu gällande pensioneringsgrunder, än äfven utgöra
tillgång till de dem tillförsäkrade fyllnadspensioners utbetalande R:dr 72,000:
samt för upprätthållande af den Sjöförsvarets afskedade gemenskap
förunnade förbättrade pensionering . . .......... ... 40,000:
tillhopa I! dr 112,000:
eller enahanda belopp som för berörda ändamål äro för innevarande år anvisade, med
rättighet för Direktionen öfver nämnda kassa att å berörda kreditiv under loppet af
år 1870 lyfta hvad för omförmälda behof blifver erforderligt, sedan styrkt blifvit. i
hvad mån de för innevarande år beviljade enahanda kreditiv för pensioneringen åt
fått,
dock att hvad under sistnämnda år icke för ändamålet erfordrats, må för 1870
rs pensionering i mån af behof användas; hvarjemte Kong]. Maj:t begärt Riksdagens
medgifvande, att till förstberörda pensionering äfven få använda de besparingar, som
möjligen kunna uppkomma på det å Femte Hufvudtiteln upptagna anslag till Flottans
gamla reservstat; Och får Utskottet, med åberopande af hvad i Statsråds-protokollet
(Bil. N:o 4 sidd. 8 och 9) finnes anfördt,
till denna nådiga framställning tillstyrka Riksdagens bifall.
Stockholm den 3 Mars 1869.
På Stats-Utskottets vägnar:
ARVID FR.SON POSSE.
Reservationer:
Vid l:a punkten (angående förändrade bestämmelser i fråga om tjensteman*
pensionering) af Herr J. M. Björnstjerna, som reserverade sig så väl emot det af
Utskottet framlagda förslag till underdånig skrifvelse, som mot de derför anförda
motiver.
Vid 10:e, 15: e och 17:e punkterna (angående pensioner för Regementsläkaren
Stenkulas enka, General-löjtnanten Akrells döttrar och Öfverste löjtnanten Charpentiers
enka) åt Herrar P. O. Hörnfeldt och Jun Andersson.
Tat». X-dtt_ -A_
Eiks-statens Nionde Hnfvndtitel.
Pennin tf ar.
''Indelta räntor»
■ enligt marke!
gång på förslag.
1869 års Riksstat anslår:
Spanmål.
Indelt på förslag.
Förslag till blifvande Riks-stat:
Spanmål.
Mått.
1 |
||||
R:dr |
öre |
R:(lr |
öre |
K:ft |
Värde k 2
R:dr 10 öre
kubikfoten.
Oindelt.
Summa
/
Penningar.
Mått.
k:r
R:dr öre
91,285150
70,219
50
193,058
46,295
98
37,710
7,500
24,000
K:fot
Värde förslags-vis å 2 R:dr 10 |
Riksmynt. |
||
öre kub.-foten. |
|||
B: dr |
öre |
R:dr |
öre |
__ |
91,285 |
50 |
{Indelta räntor,,
enligt märke- j
| gång på förslag.
Indelt på förslag.
1 Värde k 2
Oindelt.
Mått.
24,713
03 51,897193
Pensions- och Indragnings-staterna.
A) Pensionsstaten.
Civilstatens Pensionskassa:
Pensionsstaten för civile embets- och tjensteman . 37,500
Dito för deras enkor och omyndiga barn .... 45,000
Ersättning för mistade löne-innehållningar . . . 2,245
Dito för nådårs- och begrafningshjelps-besparingar _6,540
i i
70,21950 Arméens Pensionskassa:
■ Pensionsstaten för militäre embets- och tjenstemäns
samt underofficerares enkor och barn . . . 37,500
: Ersättning för mistade löne-innehållningar . • • 4,639
Dito för nådårs- och begrafningshjelps-besparingar 28,080: —
244,956:91 Wadstena krigsmanshuskassa...........
Amiralitets-krigsmans-kassan:
I
46,295''—
Förra anslaget under denna titel
..... 43,100: —
Ersättning för mistade löneinnehållningar . . . 615:
Dito för nådårs- och begrafningshjelps-besparingar 2,580: —
ore : K:fot. |k:r
i ;
91,285150
i
70,219
193,058
R:dr 10 öre
kubikfoten.
Mått.
IVärde förslags-J
jviså 2 R:dr 10 !
öre kub.-foten. f
Glimma
Riksmynt.
i I i
R:dr löre K:fot k:r
R:dr i öre j
R:dr
24,71303
30,000
2,000
6,000
508,068l98i -759,42701 1,849
74: 45
24,713 03
37,710—■ Invalidhus-fonden: Ersättning för hemmansräntor och
arrenden, Förslagsandag,
Invalidhus-fonden................
7 _; För
24 000’-__> Bidrag till handelsflottans pensionsstat, att af tullmedlen direkte
utgå, Reservationsanslag.
Nuvarande beloppet.......... 24,000: —
Tillkommer, å handels- och sjöfarts-fonden förut
anvisadt anslag........... 50,000: ^
Bidrag till folkskolelärares pensionering........
Bidrag till folkskolelärarnes enke- och pupillkassa .
Bidrag till Kongl. Theaterns pensionskassor.......
Sgr
9450
19 04
,1,267,196 09 1,84974 45]
1 |
30,000 —1 |
---: |
2,000 — |
--■ |
6,000;— |
93 |
559,966 91 |
74 |
! 1 761,412109! |
46,295-
3,239 16
7,500—1
]—! 25,315102
74.000
30.000
2,000
6,000
523,5981] 4l
91,285 50
51,897
93
70,219 501
244,956 91
46,295-
53,161
92:
56,401
7,500
08
74.000-
30.000-2,000!-6,000*-
94|50| 24,732107
51,938
67
B) Allmänua Indraguings-staten.
För diverse föremål, Förslagsanslag.
Penningar:
Nuvarande beloppet..... 759,427: 11.
Tillkommer: Förra Jägeristatens kontanta
löner ........ 112: 51. 759,539: 62.
Indelta räntor:
Nuvarande beloppet . . . . . . 1,849: 74.
Tillkommer: Från Sjunde Hufvudtiteln
omförda räntor, hvilka innehafva^
af förra Jägeristaten..... 674: 69. ^ 524- 43
Indelt spanmål, såsom i 1869 års Riks-stat . . . 94: 50.
Oindelt spanmål, dito dito . . . 40: 74.
Då de nya anvisningarne å Indragnings-staten ansetts
kunna ungefärligen motsvara de besparingar i
utgifter från nämnda stat, hvilka uppkomma
genom pensionstagares afgång, utföres här detta
anslag i öfrigt till oförändradt belopp.......j 759,539]62j 2,524|4S
50,028
05|l05,059|85l 628,657
99
45
94 50l
19
04
40]74| 762,199
29
1,321,379!
Summa |l,283,137|76| 2,52-1 43 4ö|—! 94|öo| 50,047|o9|l0fi,100|59|l,390,857
28;
Rör till Stats-Utskottets Utlåtande, 1869, N:o 40.
Tat). ILi-t-L JB.
Allmänna Indragnings staten.
Ny anvisning.
1
Professoren. Doktor C. J. Schlyter, såsom ersättning för biträde och
andra kostnader vid utgifvandet af »Sveriges gamla lagar» .
Vaktknekten vid länscellfängelset i Wexiö Sven Gustaf Pettersson . .
Dito vid straffängelset i Warberg Bengt Christiansson Qvist .
Dito vid länsfangelset i Oarlstad Jan Olsson...... .
Förste Vaktknekten vid kronohäktet i Warberg Carl Gustaf Forssman .
Förre Fängelsedirektören Gustaf Sundström, att utgå från och med
är 1869 ......................
Sergeanten vid inre bevakningen vid straff- och arbetsfängelset å Långholmen
Bengt Melin........... .....
Andre Majoren vid Lifregementets Husarkorps in. m. Carl Thom Adler
creutz.
......................
Kommendanten å Carlsborgs fästning, Majoren m. m. Nils Fredrik Ber
genstråle.
.....................
Utredningsförvaltaren vid arméens förråd i Götehorg, Fältkamere
rareu
m. m. Otto Johan Hafström............
Regementsläkaren vid Norra Skånska Infanteri regementet, Fältläkaren
m. m. Zacharias Fredrik Agathon Stenkul as enka, Hedvig Maria
Borg. att från och med 1869 utgå............
Till understöd åt de sedan 1808 och 1809 års krig qvarlefvande landtvärnsman
.....................
Läraren Vid Tekniska elementarskolan i Borås Fredrik Eimele . . .
Framlidne Generallöjtnanten Carl Fredrik AJcrells trenne ogifta döttrar
Margaretha, Adelaide och Emma Akrell 200 R:dr, hvardera . . .
Öfverste-löjtnanten Jean Toussaint Charpentiers enka, Helena Christina
Charpentier, född af Klercker, att från och med 1869 utgå. . . .
Direktören vid Skogsinstitutet G. Segerdahl.........• ■
Transport
Hör till Stats-Utskottets Utlåtande, 18f>9, N:o 40.
R:mt.
9001—|
400—''
300—!
400 —
310 —
800|—''
400|—|
1,250—i
| !
1,500 —
1000 —
300—1
20.000—;
850!—j
600—|
j I
400 —
4,000''-,
33,410 —
R:mt.
T,..,- j ■ ur. Transport 33,410!
P oljande pensioner och arfvoden, som hittills utgått från Skogsplante- I
ringskassan och Ekeplaoteringsfonden, nemligen:
till Öfverjägmästaren C. G. Strandberg........700
» t. d. Öfverjägmästaren N. M. Retzius ..... 1 200
» >1 [Jppsyningsmannen Boberg......... ''lo
» Planteringsvaktaren Änders Pålsson........ 30
® Dito Ebbe Pehrsson....... 3Q
» Sandplantören •/. O. Bruhn..... j qqq
» f. d. Öfverjägaren A. G. Kiellman..... 500
» f. Uflderjägaren G. A. Wikström ........ 250
» Dito Lars Larsson........ 7^0
» Expeditiops-sekreteraren J. L. Ulazer i egenskap af f. d
Sekreterare vid Ekplanterings-styrelsen .... 900-
Ersättning åt arrendatorn af indragna och utarrenderade korporalsbo
stället N:o 1 Råken eller Räknan i Kixmobergs län 33_j
4,835-
Summa i 38,283-
Tab. ZLi-t-t. O -
Sxtra Statsreglering sanslag under Nionde Hufvudtiteln.
i
Statsutskottet
föreslår:
K: dr
Kreditiv.
För upprätthållande af Arméens Pensionskassas egen pensionering
................ 85,500: —
» fortfarande tillämpning af nu gällande pensionsstater
för arméens befäl och tjenstemän...... 215,000: — j 300500!_
» fortsatt tillämpning af staten tor pensionering af Sjöförsvarets i
embets- och tjenstemän samt betjente .... 72,000:
» upprätthållande af den gemenskapen vid Sjöförsvaret
förunnade förbättrade pensionering 40,000: — j u2,000 i_
Summa 412,500 —
Att utgå under år 1869.
För fyllande af de brister, som kunna uppstå i 1868 och 1869 års
kreditiv-anslag för fortfarande tillämpning af ofvannämnda i
nu gällande pensionsstater för arméens befäl och tjenste- i
män................. 16,000: — |