Konstitutions- Utskottets-Memorial N:o 7.
1
N:o 7.
Ank. till Eiksd. Kansli d. 14 Mars 1869, kl. 10 f. m.
Konstitutions-Utskottets Memorial, angående anmäld anledning till
anmärkning mot Statsrådet och Chefen för Landtförsvarsdepartementet.
Sedan en af Herr Sven Nilsson, i den ordning 57 § Riksdagsordningen
stadgar inom Andra Kammaren anmäld anledning till anmärkning mot
Herr Statsrådet och Chefen för Landtförsvars-departementet Åbélin, iemlikt
protokollsutdrag af den 5 innevarande Mars, blifvit till Konstitutions-Utskottet
remitterad, har Herr Sven Nilsson i ett till Utskottet ingifvet memorial
uppgitvit föremålet for sm anmärkning vara Departements-chefens råddfvareåtgard
rörande ett af Kongl. Maj:t den 4 Juli 1868 fattadt beslut om verkställande
af rotering å 10iy8:dels mantal inom Örebro län. Rörande detta
ärende har Utskottet inhemtat följande upplysningar.
Genom Kongl. Privilegium den 20 November 1649 blef det då Kronan
tillhöriga Dyka svafvelbruk i Örebro län åt enskild man upplåtet, hvarvid
jemväl under bruket analogos Axbergs, Kihls och Hofsta socknar med
alla derå! utgående vanliga utlagor jemte andra prestationer, bestående dels
i dagsverksskyldighet, dels i förpligtelse att till bruket hembjuda de skogsprodukter
som afverkades å de inom socknarne belägna hemmanens egor
19a en del af dessa prestationer utgjordes mot ringa eller ingen betalninghade
hemmansegarne i stället blifvit befriade från utskrifning till krigstjenst
hvilket skett genom Kongl. Resolutioner af år 1626 för Axbergs och Hofsta
socknar, samt af år 1652 för Kihls socken. Uppå en år 1712 af brukets
dåvarande egare till Kongl. Maj:t ingifven ansökning om förnyelse af privilegierna
for bruket, med närmare bestämmelser i vissa hänseenden än som
Bth. till RiJcsd. Prof.. 1869. 3 Sami. 4 Höft. j
2 Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 7.
förut voro gifna, utfärdades den 30 September samma ar ett Kongligt Bref,
innehållande de begärda privilegierna, genom hvilka brukets rättigheter ej
obetydligt ökades, och hvilkas tredje punkt bland annat innehöll följande bestämmelse:
”Till att så mycket mera befrämja tillverkningen vid bruket, så
skall till följd af förra privilegier och förordningar allt framgent utgöras arbetsfolk,
så väl som körslor, kol och ved, af alla frälse-, krono- och skattehemman
uti de under bruket privilegierade och derifrån omistandes trenne
socknar, Axberg, Kihl och Hofsta, medan de derföre för utskrifningen eller
knektehållet äro befriade, och får ingen, eho han är, som i bemälda socknar
knektefriheten åtnjuter, sig derifrån undandraga”; hvarefter närmare bestämmelser
meddelades angående de dagsverken och öfriga skyldigheter, som
hemmanen årligen borde till bruket utgöra. Etter af Rikets Ständer vid
1809—1810 årens riksdag framställd begäran blefvo dock dessa tjenstbarheter
genom Kongl. Resolutionen den 5 September 1815 något mildrade.
Vid 1828—1830 årens riksdag väckte en ledamot af Bonde-Ståndet en motion,
hvari han, i anseende till de tryckande tjenstbarheter och hembudsskyldigheter
af skogsprodukter, som Kilds, Axbergs och Hofsta så ^kallade fiisocknchemmansegare
inom Örebro län, emot roteringsfrihets åtnjutande, blifvit
ålagde att utgöra till Bylta svafvelbruk, och af hvilka prestationers vidare
utgörande hemmansegarnes utarmande och undergång oundvikligen skulle
beredas, hemställde bland annat, ”att frisocknehemmanen måtte få i likhet
med andra skattehemman i riket antingen undergå rotering eller erlägga så
kallad rotefrihetsafgift och deremot befrias från tjenstbarheter och hembudsskyldighet
till Dyka svafvelbruk, samt att, till dess frågan blefve afgjord
frisocknehemmanen måtte förunnas en sådan minskning i tjenstbarhetema till
svafvelbruket, att dessa ej i värde öfver stege roteringskostna derna.
Sedan vederbörande Utskott i anledning häraf afgifvit sitt utlåtande,
beslöt Riksdagen den 22 December 1829 en skrifvelse till Kongl. Maj:t åt
hufvudsaklig^ innehåll, att ”då Rikets Ständer uti skrifvelse af den 29 Härs
1810 bland annat äfven anhållit att få pröfva och fastställa de förslag tdl
frisocknehemmanens roterande eller beläggande med rotefrihetsafgift, »om
Rikets Ständer förmodade att en då begärd undersökningskomité skulle afgifva,
och Rikets Ständers mening, att frisocknarne borde roteras, blifvit i.
berörda skrifvelse framställd; så, enär något sådant roteringsförslag icke ännu
blifvit Rikets Ständer meddeladt, anhöllo Rikets Ständer, med fästadt afseende
å hvad för öfrigt under riksdagen i frågan förekommit, det täcktes _ Kongl.
Maj:t förordna en undersökning på stället af dertill skicklige, kunnige och
erfarne personer, hvilka egde att efter nödiga upplysningars inhämtande til
Kongl. Maj:t inkomma med förslag, såväl till skälig ersättning åt Dylta^svafvelbruks
innehafvare för hvad de genom frisocknarnes till följd af Kongl.
Maj:ts Resolution den 5 September 1815 bestämda tjenstbarheter och hem
-
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 7.
3
budsskyldighet af skogsprodukter kunde komma att förlora, som ock till
frisocknarnes roterande eller rotefrihetsafgifts erläggande, hvilket förslag,
jemte Kongl. Maj:ts Proposition i ämnet, Rikets Ständer utbådo sig måtte
vid följande riksdag till Rikets Ständers grundlagsenliga behandling öfverlemnas.
”
Den fråga, hvars lösning i nu angifna riktning Ständerna sålunda förklarat
sig önska, sönderföll naturligen i två särskilda delar, af hvilka den
ena fordrade utredning och afgörande, innan det lämpligen kunde sättas i
fråga att upptaga den andra till pröfning/ Det gällde nemligen först att
reglera förhållandet emellan Kronan och svafvelbrukets innehafvare och att
med denne söka att öfverenskomma om de vilkor, på hvilka han ville afstå
från de tjenstbar!]eter frisocknehemmanen till bruket utgjorde; endast i det
fall att dessa underhandlingar ledt till ett önskadt resultat, kunde det blifva
fråga om närmare bestämmande af de skyldigheter dessa hemman borde till
Kronan utgöra i ersättning för de prestationer, från hvilka de blifvit befriade.
Kongl. Maj:t förklarade ock genom Bref den 29 April 1830, att frågan om
roteringen skulle hvila, till dess den om tjenstbarheternas indragning blifvit
afgjord, hvarjemte Kongl. Maj:t förordnade en komité för att i sistnämnda
hänseende anställa nödiga undersökningar och uppgöra förslag. Sedan såväl
denna som en sedermera tillsatt komité behandlat frågan och vederbörande
Kollegier öfver komiterades förslag afgifvit utlåtande, hvaraf bland annat
framgår, att de till Dylta anslagna mantalens antal uppgick till 101 %, deraf
■82% kronoskatte och 19% frälse, meddelade Kongl. Maj:t i Skrifvelse den
27 Oktober 1859 Rikets Ständer underrättelse om hvad i ärendet blifvit
tillgjordt; hvarjemte Kongl. Maj:t, med förmälan att brukets innehafvare icke
velat åtnöjas med det belopp, 88,587 R:dr 80 öre, Kollegierna föreslagit
skola jemte andra förmåner såsom ersättning åt honom för tjenstbarheternas
upphörande utgå, öfverlemnade åt Rikets Ständer att pröfva, huruvida en
summa, ungefärligen motsvarande detta belopp, borde till Kongl. Maj:ts disposition
på Riksgälds-kontoret anvisas, för att, derest möjligen bruksinnehafvaren
framdeles skulle förklara sig dermed nöjd, för regleringens tillvägabringande
till honom utbetalas. Slutligen tillkännagaf Kongl. Maj:t, att, i
det fall att tjenstbarheterna komme att upphöra, ”frisocknehemmanen i stället
blefve, på sätt Rikets Ständer vid 1828—1830 årens riksdag ansett, understa
de i o tei ni-, ; men att Kongl. Maj:t funnit verkställigheten af denna roteringsatgärd,
såsom beroende af den förra frågan, eller tjenstbarheternas
upphörande, böra tills vidare uppskjutas och efter omständigheterna blifva
föremål för framdeles skeende särskild pröfning”. Uti skrifvelse den 26 Oktober
1860 ställde Rikets Ständer den begärda summan till Kongl. Maj:ts
disposition, men yrkade i öfrigt någon nedsättning i de förmåner, som enligt
Kongl. Maj:ts förslag skulle jemte nämnda penningebelopp till bruksegaren
4
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 7.
utgå. Efter ytterligare underhandlingar med denne, och sedan Ständerna
vid 1865—1866 årens riksdag ånyo blifvit i ärendet hörde, tillkännagaf
Kongl. Maj:t i Proposition till Riksdagen den 22 Januari 1867, att en uppgörelse,
som Kongl. Maj:t för sin del funnit antaglig, kommit till stånd emellan
Kronan och svafvelbrukets innehafvare, och begärde Kongl. Maj:t härå
Riksdagens fastställelse, hvarvid Kongl. Maj:t uttryckligen fäste Riksdagens
uppmärksamhet på de icke obetydliga fördelar, som skulle tillskyndas Kronan
genom att tre socknar med mera än 100 mantal inginge i rotering. Hvad
Kongl. Maj:t sålunda föreslagit antog Riksdagen med några mindre jemkningar
och bemyndigade Kongl. Maj:t att såväl till Bylta bruks innehafvare
utbetala de på Riksgälds-kontoret anvisade 88,587 R:dr 80 öre, som ock i
hufvudsaken antaga de med honom betingade vilkor.
Sedan bruksinnehafvaren i slutligen afgifvet yttrande förklarat sig villig
att på de nu af Riksdagen medgifna vilkor afsluta regleringen om frisocknarnes
tjenstbar heter till bruket, inkom Kammar-kollegium den 17 December
1867 till Kongl. Maj:t med infordradt utlåtande rörande de åtgärder, som
för verkställande af ifrågavarande reglering i enlighet med Riksdagens beslut
vore erforderliga. Efter att hafva lemnat den upplysning, att af de
101% mantal, hvarom fråga vore, 100% mantal tillhörde Axbergs, Hofsta
och Kihls socknar, men de öfriga 1% mantal vore belägna i Glanshammars
och Ringkarleby socknar, anför Kammar-kollegium bland åtgärder af ofvan
omförmälda slag jemväl indelande till rotering af de till Dylta anslagna
hemman, och tillstyrkte Kammar-kollegium, att denna verkställdes af en särskilt
för detta ändamål bildad roteringskommission, sammansatt i den ordning
Kongl. Instruktionen den 20 December 1825 för de då tillsatta extra
roteringskommissionerna innehölle.
Den 31 Januari 1868 blef ifrågavarande ärende med dit hörande
handlingar inför Kongl. Maj;t i Stats-Rådet föredraget af Chefen för Finansdepartementet,
Herr Friherre af Ugglas, och beslöt Kongl, Maj:t härvid, på
tillstyrkan af Stats-Rådets samtlige närvarande ledamöter, bland annat, att de
med regleringen afsedda nya förhållanden skulle komma att inträda den 14
Mars 1869; att frisocknehemmanens tjenstbarhet^’ till bruket från denna dag
komme att upphöra; att bruksegaren deremot egde att den 14 Mars 1869
uppbära den för regleringens genomförande anvisade summa, 88,587 R:dr 80
öre, äfvensom från samma dag komma i åtnjutande af öfriga honom tillförsäkrade
fördelar; samt att, då, i följd af ofvanberörda tjenstbarheters upphörande,
äfven den af de tjenstbara hemmanen såsom ersättning derför åtnjutna frihet
från ordinarie rotering komme att upphöra, och hemmanen följaktligen borde
till sådan rotering indelas, frågan härom skulle öfverlemnas till vidare handläggning
af Landtförsvars-departementet.
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 7. 5
Sedan det ena ändamålet med Rikets Ständers skrifvelse den 22 December
1829 genom detta beslut var vunnet, hade Kongl. Maj:t sålunda
genom samma beslut anbefallt Landtförsvars-departementet att vidtaga åtgärder,
hvarigenom Riksdagens i åberopade skrifvelsen jemväl uttalade önskan
om. framläggande af förslag till den från tjenstbarheter till svafvelbruket
befriade jordens rotering kunde efterkommas. Derefter beslöt Kongl.
Maj.t i btats-Radet den 4 Juli sistlidne år, uppå föredragning af Chefen för
Landtförsvars-departementet Herr Statsrådet Abelin och efter tillstyrkan af
Stats-Rådets samtlige närvarande ledamöter, att ifrågavarande 1017/8 mantal,
belägna i Axbergs, Hofsta, Kihls, Glanshammars och Ringkarleby socknar
af Oiebio län, skulle inroteras under Nerikes regemente, i öfverensstämmelse
med de grunder, som för indelning till ordinarie rotering i allmänhet funnes
stadgade; att roteringens verkställande skulle uppdragas åt en särskild kommission,
bestående af Landshöfdingen i Örebro län eller den han i sitt ställe
förordnäde, Chefen för Ne rikes regemente eller den regementsofficer eller
kapiten lian dertill beordrade, Landskamereraren i Örebro län, Förste landtmätaren
i samma län eller annan ordinarie landtmätare, samt två andra af
landshöfdingen utsedde sakkunnige män, hvarjemte landshöfdingen egde utse
piotokollsförande till kommissionens biträde; samt att de genom Kongl.
Maj:ts Instruktion den 20 December 1825 för de då tillsatta extra roteringskommissionerna
gifna föreskrifter skulle i tillämpliga delar lända till efterrättelse,
med iakttagande att roteringsskyldigheten för de ifrågavarande hemmanen
skulle inträda den 14 Mars 1869 och utgöras medelst vakansafgift,
intill dess effektiv rotering kunde varda påbjuden.
I anledning af detta Kongl. beslut, meddelad t i bref till Kammar-kollegium
den 4 Juli 1868, yttrar Herr Sven Nilsson i sitt ofvan åberopade till
Konstitutions-Utskottet ingifna memorial följande: ”80 § Regeringsformen
innehaller ej endast ””att indelningsverket skall till sina hufvudgrunder förblifva
orubbadt”, utan jemväl denna oförtydbara föreskrift: ””kunnande ingen
ny eller tillökad rotering utan genom Konungs och Riksdags sammanstämmande
beslut tillkomma””. Sedan Kongl. Maj:t uti Skrifvelsen den 27 Oktober
1859 förklarat sig hafva funnit, att frågan om verkställigheten af denna
roteringsåtgärd borde tills vidare uppskjutas och efter omständigheterna blifva
föremål för framdeles skeende pröfning, har roteringsfrågan icke blifvit förelagd
Riksdagen. Det oaktadt och oaktadt grundlagens bestämda förbud mot
verkställande af ny eller tillökad rotering, innan Riksdagen gemensamt med
Konungen derom beslutat, bär Herr Statsrådet och Chefen för Landtförsvarsdepartementet
gifvit Konungen det råd, att 1017/8 mantal, belägna i Axbergs,
Hofsta, Kihls, Glanshammars och Ringkarleby socknar af Örebro län,
skola inrotas under Nerikes regemente, och kontrasignerat Kongl. Maj:ts
derom den 4 Juli 1868 utfärdade nådiga Bref, hvarigenom föreskrii vits, bland
6
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 7.
annat, att roteringsskyldigheten för de ifrågavarande hemmanen skall inträda
den 14 Mars 1869”. Herr Sven Nilsson har funnit föredragandens åtgärd
i detta afseende så mycket mera anmärkningsvärd, som det Kongl. beslutet
tillkommit efter det Riksdagen, med anledning af väckta förslag om ändringar
i Landtförsvarets organisation, i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 13 Maj 1867
bland annat anhållit, att då för ett fullständigt ordnande af rikets försvars väsende
en väsendtligt utsträckt allmän värnepligt utan tvifvel vore af behofvet påkallad,
men möjligen icke kunde genomföras med bibehållande af indelningsverket i sin
nuvarande form, Kongl. Maj:t täcktes låta utreda och vid uppgörande af
förslag till arméens organisation taga i öfvervägande, om och på hvad vilkor
det] nu på rote- och rusthållare hvilande besvär måtte kunna lindras eller
ock aflösas, samt jemväl på öfriga samhällsklasser fördelas. Hade roteringsfrågan,
innan den af Ivongl. Maj:t afgjordes, såsom sig bort, understälts den vid
beslutets fattande samlade Riksdagens pröfning, vore det knappast troligt, att en
sådan framställning blifvit bifallen. I alla händelser hade Riksdagen haft både
rätt och pligt att tillse, det de onera, som af ålder ålegat hemmanen, icke
blifvit ökade, isynnerhet som otvifvelaktigt vore, att, huru än noteringen å
dessa 1017/8:dels mantal verkställdes, den komme att blifva mycket mera
betungande än de dagsverken, som skulle utgöras till bruket för friheten
från utskrifning. Härtill komme ock, att de 1mantal i Glanshammars
och Ringkarleby socknar, hvilkas rotering äfven blifvit föreskrifven, ingenstädes
nämndes i Riksdagens eller Kongl. Maj:ts skrivelser, så att deras roterande
vore en i ännu högre grad egenmägtig åtgärd. Slutligen anmärker
Herr Sven Nilsson, att ehuru Kongl. Brefvet ålägger roteringskommissionen
att i tillämpliga delar ställa sig till efterrättelse Kongl. Instruktionen den
20 December 1825, så har likväl i afseende på sjelfva tillsättningen af
kommissionen de i samma instruktion lemnade föreskrifter i väsendtlig del
blifvit satta å sido. Då nemligen kommissionen enligt nämnda instruktion
skulle bestå dels af åtskillige Kronans embetsman, dels af åtta andra ledamöter,
två af hvarje stånd, hade Kongl. Brefvet i förevarande fall inskränkt
antalet af skattdragande medlemmar i kommissionen till två, hvarigenom
uppenbart vore, att de skattdragandes rätt icke blifvit tillbörligen tillgodosedd.
På dessa skäl förklarar Herr Sven Nilsson, att han funnit sig föranlåten
för Konstitutions-Utskottet till dess vidare åtgärd anmäla: ”att Herr
Statsrådet och Chefen för Landtförsvars-departementet m. in. R. Abelin, genom
sin åtgärd att mot tydliga ordalydelsen i 80 § Regeringsformen tillstyrka
Hans Maj:t Konungens den 4 Juli 1868 fattade beslut om rotering af
I017/8:dels mantal i Örebro län och samma nådiga beslut kontrasignera, brutit
mot 106 § i Regeringsformen”; hvarjemte Herr Sven Nilsson anhållit, att
Konstitutions-Utskottet, efter '' granskning af vederbörande Statsråds-protokoll,
7
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 7.
måtte se till, huruvida Statsrådets öfrige ledamöter i detta hänseende uppfyllt
sin pligt.
Innan Utskottet går att angående denna framställning afgifva utlåtande,
har Utskottet i anledning af den betydelse, som synes hafva blifvit tillagd
omförmälda Kong!, beslut, funnit nödigt att i korthet redogöra för det förfaringssätt,
som på grund af Kong! Maj:ts och Riksdagens ömsesidiga förklaringar
och beslut iakttages vid sådana roteringsförrättningar, till Indika
den nu förevarande är hänförlig, eller vid indelning till ordinarie rotering.
Sedan Rikets Ständer funnit en öfversigt • och jemkning af den extra rotering,
som jemlikt 1809 års Riksdags beslut öfvergått afl dittills på grund af privilegier
från rotering befriad jord, böra ega rum, uttalade Ständerna i skrifvelse
till Kong!. Maj:t den 17 December 1823 den åsigt, att i denna extra
rotering icke borde ingå sådana hemman, Indika enligt författningarne vore
underkastade ständig eller ordinarie rotering, men hvilka af en eller annan
anledning blifvit vid den ursprungliga roteringsforrättningen förbigångna och
sålunda ännu icke vore till rotering indelade. Denna skrifvelse gaf Kong!.
Maj:t anledning att, sedan förnyad instruktion för komiterade till förrättande
af extra rotering^emkningen i riket den 20 December 1825 blifvit utfärdad,
genom Kong!. Cirkulär samma dag uppdraga åt samma komiterade att vid
deras förrättningar icke allenast noga undersöka, huruvida inom hvarje extra
Toteringskommissions distrikt någon oroterad jord af kronoskatte eller frälsenatur
förefunnes, som efter gällande författningar borde i ordinarie roteringen
deltaga, samt deröfver särskilda längder författa, hvaruti alla sådana hemman
och lägenheter upptoges, utan ock desamma i ordinarie rotar indela. Uti
skrifvelse af den 28 September 1828 anhöllo Ständerna, att den sålunda beslutade
tillökningen i ordinarie knektehållet icke måtte befordras till verkställighet,
innan Rikets Ständer fått tillfälle att derom sig utlåta, med den rätt,
som genom 73 och 80 §§ Regeringsformen är Rikets Ständer förbehållen
och försäkrad. Till svar härå meddelade Kong! Maj:t under den 18 Januari
1834, hurusom Kong!. Maj:t inhemtat, att skatte-, krono- och frälsejords
åliggande att deltaga i ständiga knekte- och båtsmanshållen redan i riksdagsbeslutet
den 3 Januari 1683 blifvit bestämdt och sedermera af Rikets Ständer
vid flera riksdagar stadfästadt, hvadan och så beskaffad jord, då den
icke varit till effektivt knekte- eller båtsmanshåll indelad, presterat årlig rotefrihetsafgift,
hvilken sednast i 1830 års bevillningsförordning blifvit till beloppet
bestämd; att Kong! Maj:ts beslut om indelning af dylik jord i ordinarie
rotering sålunda egde stöd i Rikets Ständers önskningar och beslut; men att
de åtgärder, Kong! Maj:t hittills låtit genom roteringskommissionerna vidtaga,
endast afsåge ärendets ordentliga beredning, innan detsamma till Rikets Ständer
öfverlemnades, hvilket skulle ske innan roteringen trädde i verkställighet.
I öfverensstämmelse med de åsigter Kong!. Maj:t i denna skrifvelse ut
-
8
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 7.
talat rörande Riksdagens'' rätt att besluta angående indelning till ordinarie
rotering blefvo ock, allteftersom roteringsarbetet framskred, alla upprättade
roteringslängder eller så kallade roteringsverk vid riksdagarne 1840—1850
underställda Rikets Ständers pröfning och stadfästelse.
I fråga åter om Kongl. Maj ds rätt att utan Riksdags hörande för
hvarje särskildt fall förordna om utgörande af vakansafgift, får Utskottet
åberopa Krigs- och Kammar-kollegii cirkulär den 25 Februari 1835, Kammar-kollegii
kungörelse den 9 Oktober samma år samt Krigs-kollegii, Förvaltningens
af Sjöärendena och Kammar-kollegii kungörelse den 20 November
1841, hvaraf inhemtas, dels att, på grund af Kongl. Maj:ts Proposition den
18 Januari 1834, Rikets Ständer enligt skrifvelse den 10 derpå följande
November bland annat beslutat, ad för all jord, som, ehuru ordinarie rotering
underkastad, likväl icke presterade rotering in natura, borde i stället för
den dittills bestämda bevillning för rotefriheten erläggas till rikets försvarsverk
en vakansafgift för hvarje rote, som vore roteringsbesväret fullt motsvarande,
och vid markegångssättningen efter i hvarje län gällande roteringsgrunder
skulle specificeras och i taxorna årligen utsättas; dels att Rikets Ständer,
i anledning af framställning från Kongl. Maj:t, i skrifvelse af den 15
Juni 1841 anmält, att, i afseende å utgörandet af rotevakansafgiften för de
hela rotar eller spridda rotedelar, hvarmed den ordinarie roteringen till följd
af då pågående roteringsförrättningar blifvit tillökad eller ytterligare komme
att ökas, Rikets Ständer ansågo, att för sådan jord, der för densamma icke
utgjordes verklig rotering in natura, skulle erläggas rote vakansafgift på enahanda
sätt och efter samma grunder, ''som från och med år 1835 egt rum,
och detta jemväl i de län, der roteindeiningen icke ännu var afslutad, utan
hinder deraf att de nya roteringslängderna icke blifvit pröfvade och fastställda.
Af hvad Utskottet här anfört beträffande såväl sjelfva ärendets behandling,
som andra dermed sammanhängande förhållanden, framgår, att ifrågavarande
frisocknehemman, som alla äro af natur att vara underkastade ordinarie rotering,
men hvilka befriats från roteringsskyldighet mot vilkor, att till Dylta
svafvelbruk utgöra ofvan omförmälda tjenstbar heter, varit på grund af de rörande
den ordinarie roteringen i allmänhet gällande föreskrifter pligtiga att,
på sätt Rikets Ständer jemväl vid 1828—1830 årens riksdag antagit, i roteringsskyldighet
inträda samtidigt dermed, att nämnda tjenstbar heter upphörde;
vid hvilket förhållande och då Kongl. Maj:t sålunda endast förordnat om
verkställighet af hvad gällande författningar i dylika fall föreskrifva, stadgandet
i 80 § Regeringsformen, att ingen ny eller tillökad rotering kan utan
genom Konungs och Riksdags sammanstämmande beslut tillkomma, icke i
förevarande fråga eget1 tillämpning; att vidare, beträffande sättet för roterin
gens
-
9
Konstitutions- Utskottets Memorial N:o 7.
o-ens verkställande, den Riksdagen i grundlagen förbehållna ratt att med
Konungen besluta i frågor rörande indelningsverket i detta fall icke kan inträda
förr, än ärendet blifvit slutligen utredt, och de verkställda roteringsförrättningarne
till fastställelse förekomma ; samt att Kongl. Maj.ts beslut att
utan afvaktan af roteringslängdernas fastställande förordna, att vakansafgift
skall af hemmanen utgå från den dag, då roteringsskyldigheten inträder
eger giltig grund i de af Utskottet åberopade Rikets Ständers beslut
och de° med stöd af dem utfärdade författningar.
I betraktande häraf, och då det antagande, som vid aflösningsfrågans
tidigare behandling hos Riksdagen synes vara gjordt, att samtliga de till
Dylta svafvelbruk anslagna hemman — hvilka obestridligt utgöra tillsammans
1017/8:dels mantal — skulle vara belägna inom Axbergs, Ilofsta och
Kihls socknar, uppenbarligen berott på ett misstag, hvithet sedermera blifvit
på sätt ofvan är anfördt, af Kammar-kollegium anmärkt och af Kongl.
Maj:t rättadt; då vidare den omständigheten, att fråga blifvit genom Riksdagens
skrifvelse till Kongl. Maj:t väckt om lindring i eller upphörande af
roterino-sskyldigheten, icke kan på bedömandet af detta ärende inverka, enär
ifrågavarande hemman — till hvilka åtgärder än Riksdagens berörda skrifvelse
må föranleda — böra i afseende å de skyldigheter, hvilka såsom vederlag
för roteringens lindring eller upphörande kunna komma att åläggas,
försättas i samma ställning som öfriga hemman af samma natur ; samt da
Kongl. Maj:t genom den af honom den 20 December 1825 utfärdade instruktion
för extra roteringskommissionerna icke kan hafva vant förhindrad
att med den honom tillkommande beslutanderätt i ekonomiska frågor, i eu
från nämnda instruktion afvikande ordning tillsätta nu ifrågavarande, för
indelning till ordinarie rotering afsedda kommission, har Utskottet funnit
den af Herr Sven Kilsson anmälda anmärkning
icke till någon Utskottets åtgärd föranleda;
hvilket Utskottet får för‘ Riksdagen tillkännagifva.
Stockholm den 13 Mars 1869.
På Utskottets vägnar:
Th. Mimek af Rosenschöld.
Ordförande.
Bih. till Riksd. Prof, 3 Sami. 4 Käft,
2