Konstitutions-Utskottets Ullålande N:o 3.
i
N:o
3.
A.nk. till Rikscl. Kansli d. 25 Febr. 1869, kl- 12 midd.
Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring
i 72 § Riksdags-ordningen,
Uti eu inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 297) har Herr Jan Andersson
föreslagit, att deri revision af Statsverkets, Riksbankens och Riksgälds-kontorets
tillstånd, styrelse och förvaltning, hvilken enligt 72 § Riksdags-ordningen årligen
förrättas af tolf till halfva antalet af hvardera Kammaren utsedde Revisorer
och tager sin början den 15 Augusti, måtte förflyttas till tiden för Riksdagens
sammanvaro och uppdragas åt ett ensamt för detta ändamål tillsatt Utskott. Motionären
anser, att detta Utskott, för hvilket han föreslagit benämningen RevisionsUtskott,
borde, på sätt Riksdags-ordningen om ständiga Utskott stadgar, sammansättas
af lika många ledamöter från hvardera Kammaren, till så stort antal, att
Utskottet sattes i tillfälle att arbeta på flera afdelningar och fullborda revisionen
under riksdagens lopp, utan att Utskottets ledamöter komma att sakna nödig tid att
egna åt öfriga riksdagsgöromål.
Motionären, hvars afsigt varit att bespara Statsverket någon del af den utgift,
som revisionen, på sätt den nu är inrättad, förorsakar, har icke närmare utarbetat de
särskilda delarne af sitt förslag, utan öfverlemnat åt Konstitutions-Utskottet att
tillse, huruvida det vore verkställbart och gagneligt, samt i sådant fall föreslå
nödiga ändringar i grundlagarne.
Vid den pröfning Utskottet egnat ifrågavarande förslag har Utskottet funnit
dess genomförande förenadt med åtskilliga olägenheter, härrörande dels från det
föreslagna sättet för revisionens sammansättning dels från tiden för dess verksamBih.
till Rilcsd. Prat. 18<i9. 3 Sami. 2 Höft
2
Konsliluiions-Utskottets Utlåtande N:o 5.
het. I förstnämnda hänseende är hufvudsakligen att anmärka att förslagets antagande
skulle föranleda en väsendtlig inskränkning i det område, inom hvithet
Riksdagen nu eger välja sina Revisorer. Då nemligen dessa finge utses endast
bland Kamrarnes ledamöter, måste Riksdagen sålunda uppgifva rättigheten att
göra sig tillgodo den erfarenhet i dylika värf, som finnes äfven utom Kamrarne,
och som hittills ofta blifvit med - fördel anlitad. Derjemte torde det väl böra
sättas i fråga, huruvida det inskränktare antal ledamöter, hvaraf Första Kammaren
består, medgifver tillsättandet af ett någorlunda talrikt Revisions-Utskott
jemte de ständiga och, der så finnes nödigt, äfven särskilda och tillfälliga Utskott,
hvilka Kammaren enligt nu gällande Riksdags-ordning har att besätta med erforderligt
antal ledamöter och suppleanter. Till dessa svårigheter i afseende på
statsrevisionens sammansättning kommer, att man med skäl synes kunna befara,
att det trägna och grundliga arbete, en så omfattande revision som deri ifrågavarande
kräfver, icke låter förena sig med representantens pligt att uppmärksamt
följa de egentliga riksdagsärendenas gång och verksamt deltaga i deras behandling.
I alla- händelser blefve det, äfven med det strängaste anlitande af tid och
krafter, omöjligt att afsluta revisionsarbetet så tidigt, att vederbörande embetsverk
och myndigheter hunne före riksdagens slut inkomma med förklaringar i anledning
af de gjorda anmärkningarne. Resultatet af Revisions-Utskottets verksamhet
kunde således icke föreläggas den Riksdag, som tillsatt detsamma, utan först den
derpå följande, hvadan de frågor, till hvilka den förrättade granskningen gifvit
upphof, finge vänta på sin lösning inemot ett helt år längre än enligt nu stadgade
ordning är nödigt.
Det vill synas Utskottet som om dessa olägenheter vore af beskaffenhet
att vida öfverväga den fördel, hvaraf Statsverket komme i åtnjutande genom
besparing af en i alla fall icke synnerligen stor utgift, och Utskottet får derföre
vördsamt hemställa,
att ifrågavarande motion icke måtte till någon vidare åtgärd
föranleda.
Stockholm den 25 Februari 1869.
På Utskottets vägnar:
Th. Munck af Rosenschöld,
Ordförande.
Stockholm, tryckt hos A. L. Norman, 1869.