Banko-Utskottets Utlåtande N:o 11.

7

A:o 11.

Ank. till Riksd. Kansli d. 23 April 1869, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af Enkan A. M. C. Karlholms ansökan om eftergift
af skuld till Riksbankens Diskontkontor.

Hos Utskottet har enkan A. M. C. Karlholm, under åberopande af sin medellöshet,
anhållit om afskrifning af ett lån, stort 600 R:dr Knut, som hennes'' numera aflida
man, Distillator C. A. Karlholm, i lifstiden erhållit i Banko-diskontverket, och
hvilket efter hans frånfälle blifvit i hennes namn omsatt.

Uti häröfver afgifvet utlåtande har Styrelsen öfver Riksbankens Diskontkontor,
med erinran derom att enkan Karlholm redan vid 1865 års riksdag hos Banko-Utskottet
gjort ansökan om afskrifning af nämnda lån, åberopat hvad Styrelsen då i
afseende på berörda lån anförde, nemligen att lånet utgått mot borgen af Distillator
A. Tibell och förfallit till betalning redan år 1853; att enkan Karlholm genom Öfverståthållare-embetets
Kanslis utslag den 4 Augusti samma år blifvit för lånet ålagd
betalningsskyldighet, men vid tid efter annan anställda utmätningsförsök befunnits sakna
all tillgång, njutande sitt uppehälle genom sina äldsta döttrars arbetsförtjenst; att,
sedan löftesmannen gjort konkurs och Bankens fordran deri bevakats och genom dom
fastställts, men konkursmassan icke lemnat någon tillgång till utdelning, verkställighet
af konkursdomen blifvit hos Öfverståthållare-embetets Kansli sökt och genom dess utslag
den 11 Oktober 1855 beviljad, hvarefter undersökning för fordringens uttagande
vid särskilda tillfällen, sednast år 1863, hos löftesmannen egt rum, dervid han, i
saknad af utmätningsbar tillgång, vitsordats endast för annan persons räkning sköta
en distilleringsrörelse och derigenom med svårighet kunna försörja sig och sin familj;
att, hvad beträffade frågan om eftergift af enkan Karlholms ifrågavarande skuld, det
visserligen förefunnes föga utsigt, att hon skulle blifva i tillfälle att gälda densamma,
och att de omständigheter, hon till stöd för den sökta afskrifningen anfört, syntes bevekande,
men att då, i händelse denna ansökning bifölles, Bankens fordringsrätt hos
löftesmannen äfven skulle upphöra, och hvarken denne sjelf sökt afskrifning, ej heller
tillräckligt talande skäl för en sådan eftergift, hvad honom beträffade, dittills förekommit,
Styrelsen vid sådant förhållande och då på Styrelsen ankomme att efter om -

8

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 11.

ständigheterna inskränka de exsekutiva åtgärderna mot sökanden, ansåge sig för det
dåvarande icke böra tillstyrka bifall å ansökningen, erinrande Styrelsen tillika att
Banko-Utskottet vid 1865—1866 årens riksdag, i öfverensstämmelse med Styrelsens
nu anförda yttrande, förklarat sig icke finna ansökningen böra till någon åtgärd föranleda.

Då emellertid år 1868 förnyad undersökning hos libell egt rum, hvarvid, enligt
vederbörande förrättningsmäns den 29 September nämnda år afgifna och till Banken
inkomna intyg, utrönts, att Tibell saknade all tillgång till skuldens gäldande, och
att han, som i följd af slag vore lam och oförmögen att med det ringaste till sitt
uppehälle bidraga, njöte underhåll af sin son, Slussinspektören vid Hjelmare kanal A.
Tibell, hos hvilken lian dåmera vistades; och då, jemlikt vid ansökningen fogadt bevis
af Komministern i S:t Clara församling här i staden J. W. Beckman, enkan Karlholm,
som vore född den 30 Juli 1806, med fyra hemmavarande sjukliga döttrar befunne
sig i högst medellösa lefnadsvilkor och derföre åtnjöte understöd från peusionsinrättning
inom församlingen, samt löftesmannen förre Distillatorn A. Tibells oförmåga
att kunna skulden betala, genom den hos honom nyligen hållna undersökning, måste
anses vara ådagalagd, hade Styrelsen öfver Diskontkontoret funnit sig nu ega giltig
anledning att ansökningen understödja och sålunda hemställt, att Bankens förenämnda
fordran hos enkan Karlholm måtte eftergifvas och ur räkenskaperna få afskrifvas.

I betraktande af hvad Styrelsen öfver Diskontkontoret sålunda upplyst och anfört,
finner Utskottet sig böra vördsamt hemställa,

att Diskontkontorets ifrågavarande fordran hos enkan A. M. C.
Karlholm må eftergifvas och ur Diskontkontorets räkenskaper få
afskrifvas.

Stockholm den 23 April 1869.

J. t. Scliweriii.

Utskottets Ordförande.

STOCKHOLM. ALB. BONNIERS BOKTRYCKERI, 1869.