Banko-Utskottets Memorial N:o 10.

1

!ST:o lO.

Ant. till Riksd. Kansli d. 23 April 1869, kl. 2 e. m.

Memorial, angående ändringar i l:sta, 2:dra och 3:dje artiklarne af
Banko-reglementet.

Efter granskning af stadgandena i Banko-reglementets Första artikel, om Bankens
verksamhet, dess grundfond och reservfond, Andra artikel, om metalliska kassan,
invexlingen af sedlar, utmyntningen och Bankens sedelstock, samt Tredje artikel, om
depositions- och postvexelrörelserna, äfvensom af de rörande dessa ämnen vid riksdagen
gjorda framställningar, får Utskottet härmed afgifva de yttranden och förslag, som
vid berörda granskning funnits angående nämnda delar af reglementet påkallade.

I första artikeln erfordras allenast ändring af den del utaf § 4, som handlar
om utbetalning till Riksgälds-kontoret af banko vinstmedel; i h vilket afseende Utskottet
hemställer, att följande, å sidan 6 af tryckta reglementet förekommande ord:

“Från reservfonden skola afföras: Ro det belopp, 1,500,000 R:dr, af Riksbankens
under år 1866 upplupna vinst, som under detta år skall till Riksgälds-kontoret
aflemnas“,

må utbytas mot en punkt, så lydande:

l:o.

Från reservfonden skola afföras: l:o de belopp af Riksbankens upplupna
vinst, hvilka enligt Riksdagens beslut skola till Riksgälds-kontoret
'' aflemnas.

Bill. till Riksd. Prof. 1869. 6 Sami. 1 Afd. 8 Höft.

2

Banko-Utskottets Memorial N:o 10.

/ Jemlikt § 8, punkten 2:o, har hittills kontrollera*!! dukat- och arbetsguld eller
annat omyntadt guld fått emottagas i Banken efter det pris, Fullmägtige, med ledning
af för tillfället gällande invexlingspris å Svenska dukater, bestämde.

Sedan numera dukater upphört att myntas och ett annat guldmynt, nemligen
caroliner, i de förras ställe införts, bör prisbestämningen å myntadt guld hänföras till
carolinen, hvadan Utskottet hemställer, att, med ändring i denna del af 8 § samt en
mindre redaktionsförändring i öfrigt, samma § må få följande lydelse:

2:o.

I Banken emottages:

Bo Svenskt och utländskt guldmynt efter det pris, Fullmägtige, med
ledning af priset å guld på utrikes orter, tid efter annan bestämma; och
2:o kontrolleradt verksilfver efter det pris Fullmägtige bestämma; samt
kontrolleradt eller annat omyntadt guld, efter det pris, Fullmägtige, med
ledning af för tillfället gällande invexlingspris å caroliner, bestämma.

Uti 1 mom. af 9 § är bemyndigande lemnadt åt Fullmägtige att af välkända
och solida trassenter eller endossenter låta i Stockholm, Göteborg och Malmö,
efter den kurs Fullmägtige bestämma, köpa vexlar, betalbara å utrikes ort, dragna på
tre månader eller kortare tid.

Tillfällen erbjuda sig understundom att för Banken öfvertaga utländska valutor
på annat sätt, än genom vexelköp, såsom t. ex. när anvisning eller ackreditiv på en
utländsk fordran öfvertages; och ett tillägg till det ofvan anförda stadgandet torde
derföre böra införas, hvarigenom rättighet till så beskaffade transaktioner lemnas Fullmägtige.
Likaledes och då mom. 2 af samma § i afseende på den fond, som till följd
af vexelköp eller andra aftal finnes å utrikes ort stående, endast medgifver Fullmägtige
att antingen indraga silfver eller guld, eller ock afgifva vexlar, men det inträffat
att Fullmägtige från de utländska hus, med hvilka Banken har affärer, anmodats att
för deras räkning göra utbetalningar, torde äfven härom ett tillägg i nuvarande bestämmelse
böra införas.

Utskottet hemställer fördenskull,

3:o.

att mom. 1 och 2 af 9 § må erhålla följande lydelse:

Mom. 1. Fullmägtige bemyndigas att af välkända och solida trassenter
eller endossenter låta i Stockholm, Göteborg och Malmö, efter den

Banko-Utskottets Memorial N:o 10.

3

kurs Fullmägtige bestämma, köpavexlar, betalbara å utrikes ort, dragna på
tre månader eller kortare tid, äfvensom att träffa annat aftal om öfvertagande
för Bankens räkning af utländsk valuta.

Mom. 2. De fonder, som till följd af vexelköp eller andra aftal finnas
å utrikes ort för Bankens räkning stående, ega Fullmägtige att på tjenligaste
vis disponera, genom indragning af silfver eller guld, medelst afgifvande
af vexlar, eller i följd af erhållet utbetalningsuppdrag.

Införskrifvet silfver och guld skall alltid mot sjöfara försäkras.

Såväl beloppet af de vexlar, hvilka få afgifvas, som kursen å desamma
bestämmes af Fullmägtige.

Momenterna 3 och 4 af 9 § anser Utskottet icke erfordra förändring.

Uti motion N:o 34, Första Kammaren, har Herr A. O. Wallenberg hemställt
om uteslutande ur reglementet af 12:te §:n, hvilken stadgar att inköp af guldmynt
samt omyntadt och kontrolleradt guld ej må ega rum, då tillgången deraf uppgår till
en tiondedel af silfvertillgången.

Då en sådan begränsning hvarken torde vara behöflig eller ens ändamålsenlig,
hemställer Utskottet, lika med motionären,

4:o.

att stadgandet i nuvarande 12 § må ur reglementet uteslutas.

I öfverensstämmelse med hvad Utskottet här ofvan rörande § 8 föreslagit, hemställer
Utskottet om en redaktionsförändring i § 13, sålunda att, med uteslutande af
de å 5:te raden förekommande orden “dukat- och arbets-“, §:n må få följande lydelse:

5:o.

Med undantag af kontrolleradt verksilfver, äldre Svenska silfvermyntsorter,
sådant utländskt silfver- eller guldmynt, som erbjudes till omedelbar
invexling efter de af Fullmägtige fastställda pris, samt kontrolleradt guld,
skall allt silfver och guld, som till Riksbanken eller för dess räkning levereras,
hädanefter, i likhet med hvad hittills vanligt varit, undergå prof af
vederbörande vid Myntverket, hvilkas deröfver utfärdade attester skola utvisa
ej mindre verkliga beloppet i fint, än äfven värdet i Svenskt mynt.

Under förutsättning att Utskottets ofvan gjorda hemställan om uteslutande af
§ 12 bifalles, bör ur § 14 uteslutas sista delen, som föreskrifver, att från Myntver -

4

Banko-Utskottets Memorial N:o 10.

ket utställda attester öfver derstädes för Bankens räkning till myntning inlemnadt guld
icke få af Banken inlösas i det fall, att derigenom det i § 12 fastställda maximum
för guldtillgången öfverskrides.

Utskottet hemställer derföre,

6:o.

att § 14 må få följande lydelse:

“De attester, som från Myntverket utställas öfver derstädes af enskilde,
för Bankens räkning, till myntning aflemnadt silfver och guld, skola
af Banken inlösas med den myntsort, hvarå de lyda.11

Under anförande såsom hufvudsakligt skäl, att stor brist på lämpligt vexelmynt
skulle förefinnas inom landet, har Herr P. Engman, i motion N:o 317, Andra
Kammaren, föreslagit, att Riksdagen måtte besluta utgifvande från Riksbanken af sedlar
å 3 eller 2 R:dr 50 öre riksmynts valör.

Utskottet kan icke föreställa sig att någon så beskaffad brist, som motionären
omförmält, skulle behöfva finnas eller, om sådan funnes, kunde genom beslut om en
ny sedelvalörs utgifvande afhjelpas, då både banksedlar å 5 och 1 R:dr utgifvas och
silfvermynt å öresvalörer kunna från Banken erhållas; och då Utskottet ej heller finner
något annat giltigt skäl för utgifvande af dylika sedlar, hemställer Utskottet,

7:o.

att Herr P. Engmans förevarande förslag ej må bifallas.

Herr A. 0. Wallenberg har i eu inom Första Kammaren väckt motion, N:o 33,
med åberopande af det utaf honom väckta förslag om införande af ett nytt myntsystem,
grundadt på guld, föreslagit intagande i Banko-reglementet af några bestämmelser,
hvilka Banko-fullmägtige skulle ega tillämpa när de ansågo tiden vara inne att utgifva
banksedlar, lydande å guldmynt; och har motionären tillika föreslagit de valörer, å
hvilka dylika sedlar skulle komma att lyda.

Då det emellertid, under förhanden varande förhållanden icke lärer kunna
ifrågakomma att före nästa riksdag från Riksbanken utgifva sedlar, lydande på guld,
finner Utskottet sig böra hemställa,

8:o.

att Herr Wallenbergs nu nämnda motion icke för närvarande må till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Banko-Utskottets Memorial N:o 10.

5

På så kallad depositionsräkning i Bankens Depositionskontor, eller löpande räkning
utan ränta, har hittills, enligt 34 § i reglementet, fått insättas, utom silfvermynt
och Riksbankens sedlar, jemväl Svenska och Holländska dukater, med förbindelse för
Banken att tillhandahålla räkningshafvaren motsvarande summa i mynt eller sedlar,
eller det antal dukater, som blifvit insatt; likväl, hvad beträffar dukater, utan åtskilnad
mellan Svenska och Holländska.

Sedan carolinen numera trädt i dukatens ställe, bör det nu nämnda stadgandet
med afseende härpå förändras; och då det Franska francsmyntet i guld är till vigt
och halt öfverensstämmande med det Svenska carolinmyntet, bör intet hinder möta för
emottagande af äfven Franskt guldmynt å 10 francs och deröfver, allenast med förbehåll
att detta innehar den lagenliga vigten och halten.

Utskottet hemställer fördenskull,

9:o.

att reglementets nuvarande § 34 må få följande lydelse:

“Banken må emottaga och å räkning föra så väl Svenskt silfvermynt
eller Bankens sedlar, som Svenska caroliner och fullvigtig! guldmynt å 10,
20, 50 och 100 francs, under förbindelse att, vid anfordran, tillhandahålla
räkningshafvaren det insättningen motsvarande belopp mynt eller sedlar,
eller det antal caroliner eller den summa i francs, som insatt blifvit; med
rättighet likväl för Banken att, vid uttagning af insatt guldmynt, efter egen
läglighet lemna antingen caroliner eller motsvarande summa i fullvigtig!
francsmynt, utan åtskilnad mellan de förra och det sednare.

För sådana insättningar erlägger Banken ej ränta."

Sedan Riksdagen godkänt Utskottets, i Utlåtandet N:o 6 gjorda förslag till
stadgande om emottagning vid liqvider och betalningar till Riksbanken och dess lånekontor
af enskilda bankers sedlar, med öfverlemnande tillika åt Utskottet att framdeles
föreslå den plats i reglementet, hvarest berörda stadgande borde införas, så hemställer
Utskottet nu,

10:o.

att näst efter de i §§ 34 och 35 befintliga föreskrifterna angående
depositionsrörelsen må få intagas det nyss nämnda stadgandet med följande,
af Riksdagen redan antagna lydelse:

“På Fullmägtige må ankomma att tillåta emottagande, vid liqvider och
insättningar i Riksbanken samt dess lånekontor, af banksedlar, utgifna af

6

Banko-Utskottets Memorial N:o 10.

sådana enskilda sedclutgifvande banker, hvilka å den ort, der liqviden eller
insättningen sker, lemna dagligt tillfälle till utbyte af dessa sedlar mot Riksbankens
sedlar; egande Fullmägtige att i öfrigt bestämma de vilkor, som
för Riksbankens betryggande mot förlust kunna finnas erforderliga.11

Stockholm den 23 April 1869.

J. y. Scliwerin.

Utskottets Ordförande.

Reservationer:

vid punkten 8:o: af Herrar J. J. Ekman och Malmsten, som ansågo, att motionen
N:o 33, om tillägg i Banko-reglementet angående Riksbankens sedlar, icke bort
företagas till behandling, innan Riksdagen fattat beslut rörande Sammansatta Bankooch
Lag-Utskottets Betänkande N:o 1, om införande af ett nytt myntsystem, grundadt
på guld, samt Utlåtande N:o 4, om ändring i lagen för Rikets Ständers Bank af den
1 Mars 1830, hvilka båda voro hos Kamrarne till föredragning bordlagda;

af Herr Mannerskantz: “Emot uteslutande af 12 § i Banko-reglementet anmäler
jag vördsamligen min reservation. Jag anser nemligen betänkligt, att, under en
tidpunkt, då alltför mycken osäkerhet tyckes råda i begreppen om rätta tydningen i flera
väsendtliga delar af nuvarande lagstiftning angående Riksbankens sedlar, borttaga ett,
af lagstiftare med fastare åsigter, infördt stadgande, som lemnar innehafvarne af å silfver
lydande riksbankssedlar full säkerhet derom, att ett för dessa sedlars inlösen tillräckligt
förråd af silfver alltid skall af Riksbanken innehafvas.11