3

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.

fästa Kongl. Danska Regeringens uppmärksamhet på den
olofliga införsel i allmänhet, men synnerligen af spritvaror,
som från Danmark till Sverige eger rum, samt, till hämmande
deraf, söka utverka sådana förändringar i Danmarks
lagstiftning och administrativa anordningar, att den olofliga
varuförseln derigenom motverkas, eller åtminstone icke vidare
uppmuntras eller understöd]es.

Stockholm den 26 Februari 1869.

På Utskottets vägnar:

G. J. Oscar Alströmer.

7.

Ank, till Riksd. Kansli d. 26 Febr. 1P69, kl. 6 e. m.

Betänkande, i anledning af inom Första Kammaren väckt
motion om särskild beskattning af tobak.

Inom Första Kammaren har Friherre Carl Baab (motion N:o 29), i sammanhang
med andra antydda sätt att bereda statsverket ökade inkomster, äfven
föreslagit “förhöjd indirekt beskattning“ å tobak och i sådant afseende beräknat
afgiften å cigarrer till 2 öre, för stycket, ehvad beskattningen skedde
styckevis eller på annat sätt, å kardustobak “efter graderad skala" till 1 R:dr,
å rall- och presstobak till 50 öre och å snus, jemväl “efter graderad skala",
till i medeltal 50 öre, allt per skålpund. Motionären har till grand för så väl
dessa som öfriga i motionen framställda beskattningsförslag anfört att “större
tillgångar äro och blifva nödiga i vårt statshushållningssätt, och i öfrigt för

4 Bevillnings-TJtskottets Betänkande N.-o 7.

våra fortgående jernvägsbyggnader behöflig^44; samt att dessa tillgångar lämpligast
böra, enligt det hos oss antagna “frihandels-systemets erkända grundprinciper
vinnas genom beskattning af lyx och öfverflöd44. — Huru dessa föreslagna
nya afgifter borde uttagas och kontrolleras, om de skulle läggas på
tillverkningen eller försäljningen af varan och dylikt, har motionären icke ens
antydt, än mindre på något sätt utredt, men väl deremot uppställt den beräkning,
att, om den årliga tillverkningen af cigarrer antoges till 68,500,000 stycken,
så skulle eu afgift af 2 öre per stycket gifva en inkomst af 1,370,000 R:dr;
vidare skulle tillverkningen af kardustobak, antagen till 497,000 skålpund, efter
en afgift af 1 R:dr, lemna 497,000 It:dr, den af rull- och presstobak, 1,382,000
skålpund, efter 50 öre, gifva 691,000 R:dr och slutligen snus, för hvilken någon
qvantitet icke är uppgifven, men en afgift i medeltal af 50 öre för skålpundet,
lemna 1,230,254 R:dr, eller samtliga de olika afgifterna å tobak tillsammans
3,788,254 R:dr i årlig inkomst till statsverket.

Utskottet känner icke, hvarifrån motionären hemtat de uppgifter angående
tobakstillverkuingens qvantitet, som utgöra grunden för beräkningen af inkomsten,
men finner anmärkningsvärdt, att de för artiklarne kardus- samt pressoch
rulltobak i motionen upptagna tillverkningsqvantiteter i skålpund väl noga
öfverensstämma med de i Kommers-kollegii berättelser om rikets fabriker och
manufakturer för år 1866 beräknade tillverkningsvärden i R:dr å samma artiklar,
men deremot alldeles icke öfverensstämma med de i samma berättelser
lemnade uppgifter om tillverkningsqvantiteten. — I afseende å ofvannämnda beräknade
höga inkomst, får Utskottet derjemte anmärka, att den sannolikt måste
mycket reduceras, då dels tobaksförbrukningen, under tryck af en i förhållande
till varans värde så hög beskattning, otvifvelaktigt skulle ej obetydligt aftaga,
dels äfven skattens uppbärande skulle medföra en mängd kostnader.

Dernäst anser sig Utskottet äfven böra erinra, huruledes Bevillningsutskottet
vid 1867 års riksdag, i anledning af då framstäldt förslag om särskild
beskattning på försäljningen af tobak, förklarade sig anse tobak vara i
allmänhet och i viss mån äfven företrädesvis lämpligt föremål för beskattning,
enär denna varas vidsträckta förbrukning gjorde den ur synpunkten af förmåga
att bereda statsverket inkomster särdeles beskattningsbar, på samma gång
icke någon dess egenskap af egentlig nödvändighetsvara dervid föranledde särskilda
betänkligheter. Men å andra sidan ansåg Utskottet, att just denna varans
vidsträckta och allmänna förbrukning gjorde nödigt att med största försigtighet
och endast på grund af särdeles tvingande finansiela skäl underkasta
densamma någon särskild beskattning, emedan hvarje sådan, huru den än måtte
upptagas, alltid måste förutsätta en mängd reglementariska föreskrifter och
fiskaliska kontroller på handeln, hvilka Svenska nationen, sedan länge från

dem

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7. 5

dem i allmänhet befriad, sannolikt ytterst ogerna skulle underkasta sig. Då
Utskottet vidare fann sig icke ega anledning antaga att dylika tvingande finansiela
skäl voro för handen och Kongl. Maj:t i Sin Proposition om statsverkets
tillstånd och behof icke heller äskat nya skattebidrag, afstyrkte Utskottet motionen,
livilket afstyrkande äfven vann Kamrarnes godkännande.

Utskottet, som fullkomligt delar dessa af Bevillnings-Utskottet i frågan
förut uttalade åsigter, så väl angående tobaksförbrukningens lämplighet till beskattning,
om nemligen konsumtionsskatter i allmänhet anses böra anlitas, som
äfven i afseende å svårigheterna för och olägenheterna vid denna beskattnings
praktiska tillämpning, finner sig äfven nu böra så mycket mindre tillstyrka
det föreliggande förslaget, som, så vidt Utskottet redan nu, innan statsregleringen
hunnit afslutas, förmår bedöma, de finansiela förhållandena icke synas
ålägga Utskottet den alltid tunga pligten att uppsöka nya beskattningskällor
eller uppfinna nya beskattningsformer. Det ligger nemligen för öppen dag,
att, huru lyckligt dessa än i öfrigt må vara funna, måste dock alltid de nya
eller förhöjda afgifterna uttagas af det nationela arbetets besparingar och sålunda
förringa nationens förmåga af produktiv utveckling, hvilket synes Utskottet
vara i allmänhet och särdeles under nuvarande tryckta ekonomiska
förhållanden önskligt att'', så vidt möjligt, kunna undvika. Då dertill kommer
att motionären, såsom ofvan är antydt, icke lemnat någon slags utredning,
huru de föreslagna afgifterna skulle uppbäras och kontrolleras, finner sig Utskottet,
böra hemställa:

att Friherre Carl Raabs motion (N:o 29) i här omförmälda
hänseende icke må till någon åtgärd föranleda.

Stockholm den 26 Februari 1869.

*

På Utskottets vägnar:

C. J. Cscar Alströmer.

Bill. till Riksd Vrot. 1869 5 Sami. 1 Afd. 3 Häft.

2