Bevillnings-Utskottets Betänkande N.-o 6.

1

\:o 6.

Ank. till Riksd. Kansli d. 26 Februari 1869, kl. 6 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion om åtgärders vidtagande
för att hämma oloflig varuinförsel.

Inom Andra Kammaren har Herr P. Olsson (motion N:o 114), med erinran
om det moraliska och ekonomiska elände, som i vissa trakter af Skåne
åstadkommes genom den ganska betydliga olofliga införseln af spritvaror från
Danmark, föreslagit: att Riksdagen ville dels för sin del besluta, att 156 § i
Kongl. Maj:ts nådiga Tullstadga af den 7 December 1860 måtte, med ändring
af de för oloflig varuinförsel stadgade böter, motsvarande, första gången, godsets
halfva, andra gången dess hela, och tredje gången eller oftare dess dubbla
värde, erhålla följande i dessa hänseenden förändrade lydelse: “Eho, som med
slik förbrytelse beträdes, böte första gången godsets hela värde. Föröfvar han
sådan förbrytelse andra gången, böte godsets dubbla värde. Kommer han åter
tredje gången, eller oftare, plikte godsets tvådubbla värde och straffes derjemte
med fängelse i 6 månader till högst 2 år efter omständigheterna, under hvilken
tid han till allmänt arbete hållas bör. Det öfriga af paragrafen oförändradt“,
dels “hos Kongl. Maj:t i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes
på ministeriel väg hos Danska regeringen utverka ändring i Danmarks för utförsel
af bränvin och sprit gällande lagar i hufvudsaklig syftning, som här
nedan sägs:

Do atD vid utförsel af bränvin och sprit från Danska hamnar den
nu gällande drawback icke må beviljas för mindre qvantitet än 100 Danska
potter samt

Bikt. till Riksd. Brok 1869. 5 Sami 1 Afd. 3 Höft.

1

2

Bevillnings-TJtskottets Betänkande N:o 6.

2:o “att sådan drawback icke utbetalas innan vederbörligt bevis företes,
att nämnda sprit eller bränvin blifvit i utländsk hamn införtullad.“

Hvad först angår förslaget om skärpta bötesbestämmelser för oloflig
varuinförsel i allmänhet, så befarar Utskottet att det dermed åsyftade ändamål
icke skulle uppnås. Det är af förra tiders erfarenhet bekräftadt, att alltför
stränga straff å dylika lagöfverträdelser, hvilka det allmänna rättsmedvetandet
visserligen nu, mera än förr, ogillar, men ännu icke betraktar såsom gröfre
förbrytelser, snarare motverka än befrämja en allmännare benägenhet att tillhandagå
med åtgärder och upplysningar för uppdagande af begångna lagöfverträdelser
samt gerningsmannens ertappande och öfvertygande. De redan
stadgade böter och för tredje resan tillika fängelsestraff, jemte i alla händelser
förverkande af det olofligen införda godset, synas Utskottet innebära all den
straffhotets stränghet, som i förhållande till förbrytelsens beskaffenhet kan anses
skälig och rättvis. Utskottet hemställer alltså

1:0

att Herr P. Olssons motion (N:o 114) i omförmälda hänseende
lemnas utan afseende.

Vidkommande åter motionärens förslag i öfrigt, så är det visserligen
bekant, att från Svensk sida hittills ingalunda underlåtits att genom förnyade
framställningar fästa vederbörande Danska myndigheters uppmärksamhet, ej
allenast å det i moraliskt och finansielt hänseende menliga inflytande, hvilket
synnerligen spritsmugglingen, men äfven den olofliga varuförseln för öfrigt, emellan
de Danska och Svenska kusterna vid Öresund utöfvar, utan ock å de till
hämmande af en sådan rörelse bidragande åtgärder, som man ansett Danmark
utan några nämnvärda band på den lofliga handelsverksamheten i Sundet
kunna och böra vidtaga. Då emellertid dessa framställningar hittills icke ledt
till något resultat och frågan onekligen är af sådan vigt att den väl förtjenar
Riksdagens uppmärksamhet, har Utskottet, utan att anse rätt lämpligt att, på
sätt motionären förutsatt, Riksdagen inginge i undersökning om de särskilda
åtgärder, hvilka för frågans tillfredsställande lösning kunde anses böra af Danmarks
lagstiftning eller administration vidtagas, trott sig böra föreslå:

2:o

att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t i underdånig skrifvelse
anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t på ministeriel väg

3

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.

fästa Kongl. Danska Regeringens uppmärksamhet på den
olofliga införsel i allmänhet, men synnerligen af spritvaror,
som från Danmark till Sverige eger rum, samt, till hämmande
deraf, söka utverka sådana förändringar i Danmarks
lagstiftning och administrativa anordningar, att den olofliga
varuförseln derigenom motverkas, eller åtminstone icke vidare
uppmuntras eller understöd]es.

Stockholm den 26 Februari 1869.

På Utskottets vägnar:

G. J. Oscar Alströmer.

7.

Ank, till Riksd. Kansli d. 26 Febr. 1P69, kl. 6 e. m.

Betänkande, i anledning af inom Första Kammaren väckt
motion om särskild beskattning af tobak.

Inom Första Kammaren har Friherre Carl Baab (motion N:o 29), i sammanhang
med andra antydda sätt att bereda statsverket ökade inkomster, äfven
föreslagit “förhöjd indirekt beskattning“ å tobak och i sådant afseende beräknat
afgiften å cigarrer till 2 öre, för stycket, ehvad beskattningen skedde
styckevis eller på annat sätt, å kardustobak “efter graderad skala" till 1 R:dr,
å rall- och presstobak till 50 öre och å snus, jemväl “efter graderad skala",
till i medeltal 50 öre, allt per skålpund. Motionären har till grand för så väl
dessa som öfriga i motionen framställda beskattningsförslag anfört att “större
tillgångar äro och blifva nödiga i vårt statshushållningssätt, och i öfrigt för