2
Beoillnings-Utskottets Memorial N:o 11.
N:o 11.
Ank. till Riksd. Kansli den ö April 1869, kl. 7 e. m.
Memorial, i anledning af Kamrarnes olika beslut i vissa delar af
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 9, angående vilkoren
för tillverkning af bränvin.
1 omförmälda Betänkande .hade Utskottet hemställt att §§ 19 och 20
mom, 2 af Kong!. Förordningen den 17 Maj 1867 angående vilkoren för
bränvins tillverkning måtte erhålla följande lydelse: tillverkare må vara berättigad
att från postkontor i bref under öppen rekommendation till Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande insända afgiften, åtföljd af uträkning öfver tillverkningsbeloppet;
landträntmästare skall vara skyldig att öfver afgiftens emottagande
utfärda qvitto och, der så äskas, detsamma, efter behörig annotation
i landskontoret och emot erhållen godtgörelse af Två Riksdaler, tillverkaren
i rekommenderadt bref tillsända; i dylikt fall må tillverkning börjas, när tillverkare
med postkontofets qvitto styrker, att afgiften blifvit der aftemnad. —
Denna hemställan har af Andra Kammaren blifvit till Utskottet återförvisad,
men då Första Kammaren, enligt Utskottet meddeladt protokollsutdrag, afslagit
densamma och frågan således måste anses hafva förfallit, lärer någon åtgärd
i anledning af denna återremiss icke kunna af Utskottet företagas;
hvilket Utskottet får för Andra kammaren anmäla,
Med anledning af en af Herr A. J. Sandstedt väckt motion, att tillverkare
af bränvin måtte vid bränningsterminens slut återfå så stor andel af
den erlagda skatten, som svarar emot hvad i hans anmälda tillverkning brister,
intill nu gällande minimum af 240 kannor, samt med afseende derå att någon
grund, utom nödvändigheten att uppehålla bestämmelsen rörande tillverkningens
minimibelopp, icke torde kunna uppvisas, hvarför Staten skulle uppbära af
-
3
Bevillnings- Utskottets Memorial N:o 11.
gift för icke tillverkadt bränvin och då det af erfarenheten blifvit ådagalagdt
att vid större brännerier den af oförutsedda och oberäkneliga omständigheter
vållade undertillverkningen ofta uppgått till mer än en femtedel af den anmälda
tillverkningen, har Utskottet hemställt, att Riksdagen må åt § 21 af
Förordningen rörande vilkoren för bränvins tillverkning gifva följande lydelse:
i fall åter under termin tillverkning ej skulle uppgå till det belopp, hvarför
afgift blifvit erlagd, ege bränvinstillverkare att, då ett sådant förhållande med
brännerikontrollörens intyg hos Yår Befallningshafvande styrkes, återlyfta så
stor del af den erlagda afgiften, som mot undertillverkningen svarar; dock
skall .i hvarje händelse afgift erläggas för fyra femtedelar af minsta tillåtna
tillverkningsbeloppet. — Denna hemställan har af Andra Kammaren bifallits,
men af Första Kammaren endast med den förändring, att slutet deraf skulle
erhålla följande lydelse: dock skall i hvarje händelse afgift erläggas för minst
fyra femtedelar af det lägsta tillåtna tillverkningsbeloppet. Då sålunda den
af Första Kammaren vidtagna förändring i Utskottet förslag endast utgör en
redaktionsförändring i afsigt att förtydliga detsamma, får Utskottet hemställa,
att den af Första Kammaren beslutade lydelsen af § 21 i
Kongl. Förordningen angående vilkoren för tillverkning af
bränvin äfven må af Andra Kammaren antagas.
Stockholm den 5 April 1869.
På Utskottets vägnar:
/
C. J. Oscar Alströiner.