16
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 93.
H:o 93.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 14 Maj 1868.
hos Andra Kammaren den 15 — —
Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående ändring i 8
§ af Kongl. Förordningen rörande grunderna och
vilkoren för hemmansklyfning och j or da fsöndring den
6 Augusti 1864.
(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.)
8. A. K.
Hos Riksdagen har framställning blifvit gjord om upphäfvande af 7 §
2 monn samt 8 § af Eders Kongl. Maj:ts förnyade nådiga Förordning angående
gunderna och vilkoren för hemmansklyfning och jordafsöndring den 6 Augusti
1864, äfvensom att afsöndra mark måtte få åsättas visst mantal, äfven om
derifrån icke kunde hem tas så beskaffad afkastning, som i 2 § af nämnda
Kongl. Förordning förmäles.
För införandet af en ordnad skogshushållning är det af icke ringa vigt,
att skogsbruket må kunna skiljas från det egentliga jordbruket, och sålunda
jemväl särskilda hemmans skogslotter afsöndra och förenas till en från jorden
afskild skogsegendom, hvarmedelst kunde beredas tillfälle till en på istiga
giunder ordnad skogshushållning i stället för det nu vanliga hushållningssättet
da hvarje egare, utan plan eller annan beräkning, än den af eu ofta ganska
osäker vinst för tillfället, sköter sin skog. Då egare af jord är oförhindrad
att till andra upplåta afverkningsrätten till skogen, utan iakttagande af någon
ordentlig hushållsplan, kan det icke anses mera äfventyrlig!, om honom tillätes
att till annan öfverlåta jemväl eganderätten till den mark, på hvilken skogen
växer.
Riksdagens un derå. Skrifvelse, N;o 98. 17
växel''. Sannolikt är till och med. att egandet af jorden skall utgöra eu anledning
till sparsammare och klokare hushållning med skogen, så att fördel
deraf äfven för framtiden kunde vara att påräkna.
Rättighet till sådan öfverlåtelse är ock redan medgifven genom nuvarande
bestämmelse i 8 § af Ivongl. Förordningen den 6 Augusti 1864; men dervid
är fästadt det vilkor, att hemman, hvarifrån större afsöndring än en tiondedel
må ske, skall ega mer än vanlig egovidd; och då just detta stadgande och
den olika uppfattningen af den relativa bestämmelsen om större eller mindre
egovidd synes medföra tvekan och osäkerhet vid tillämpningen samt sålunda
motverka hvad tillåtelsen eljest varit afsedd att befrämja, eller en ändamålsenlig
skogshushållning, anser Riksdagen förenämnda vilkor höra borttagas, så att
afsöndringens giltighet, icke göres beroende deraf, huruvida det hemman, från
hvithet afsöndringen sker, har större eller mindre egovidd.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får Riksdagen i underdånighet
anhålla, det täcktes Eders Ivongl. Maj:t i nåder utfärda en författning, hvarigenom
stadgas, att 8 § i berörda Ivongl. Förordning skall erhålla följande förändrade
lydelse:
“Åstunda!- innehafvare af hemman, att större afsöndring än en tiondedel
eller, då frågan rörer säteri-, rå- och rörs- samt insockne-frälsehemman,
“en femtedel deraf verkställa, må han sådant anmäla hos Konungens Befallningshafvande,
som har, att, beträffande såväl tillstånd dertill, som bestämmande
af afgäld å jorden, meddela utslag och dervid så förordna, att å ena
“sidan säkerheten för hemmansräntans och öfriga skyldigheters framtida utrönande
förvaras och, å den andra, jordens odling eller ändamålsenlig skogshushållning,
när sådan genom skogsmarks upplåtande under full eganderätt
“afses, varder befordrad.“
Riksdagen framhärda!'' etc.
Stockholm den 15 Maj 1868.
Bill. till Riksd. Broi. 1868. 10 Sund. 1 Afd. 1 Band. 10 Haft.