5
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 89.
i Riksdagens derom till Eders Kongl. Maj:t aflåtna underdåniga Skrivelser,
har Riksdagen, i öfverensstämmelse med hvad under de sednare riksdagarne
iakttagits, uppdragit åt sine Fullmägtige i Riksgälds-kontoret att, så fort ske
kan, efter emottagande af det nya reglementet till Eders Kongl. Maj:t å Riksdagens
vägnar i underdånighet aflemna ett exemplar af samma reglemente.
Riksdagen framhärdar etc.
Stockholm den 15 Maj 1868.
SJ:o 8S.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 14 Maj 1868.
— — hos Andra Kammaren den 15 —- —
Riksdagens underdåniga Skrif velse, i anledning af väckt f råga
om den s. k. administrativa domsrättens upphörande
och förvaltningens förenkling i vissa hänseenden.
(Särskilda Utskottets Uti. N:o 1 och Mera. N:o 2.)
S. A. K.
Sedan hos Riksdagen motion blifvit väckt om den så kallade administrativa
domsrättens upphörande och förvaltningens förenkling i vissa hänseenden,
har Riksdagen för denna frågas utredning tillsatt ett Särskilt Utskott
och, efter pröfning af dess i ämnet afgifna Utlåtande, slutligen ansett vissa af
de i motionen väckta förslag förtjena en närmare uppmärksamhet.
I fråga om den så kallade administrativa domsrätten har Eders Kongl.
Maj:t redan i B refvel af den 21 Maj 1819 uttryckt den åsigt, att densamma,
genom rättsfrågors hänvisning till allmänna domstolar, så vidt möjligt, bör försvinna,
och genom Kongl. Förordningarne af den 17 April 1828 äfvensom ge
-
6 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 89.
nom några sednare Eders Kongl. Maj:ts förfoganden har denna grundsats också
gjort sig gällande till förminskning af denna domsrätt fordom vidsträckta område.
Riksdagen har likväl ansett att åtskilligt ännu ateistar att gorå till
vinnande af den enkelhet och reda i förvaltning och rättskipning, som det fullständiga
genomförandet af denna grundsats bör åstadkomma, och bär i detta
hänseende trott sig finna: , ....
att af de så kallade besvärsmål, hvilka ännu af förvaltningen handlaggas,
eu icke obetydlig del kunna såsom rena rättsfrågor anses, i det de vankas
och utföras dels enskilde rättsökande emellan, dels emellan enskilde, å
ena sidan, och Kronan såsom privaträttsligt subjekt, å den andra, och dertill
afgöras efter grunder, hvilka icke tillåta användandet af någon annan måttstock
än den form el a rättens; hvarjemte Riksdagen har trött sig så mycket
heldre höra framhålla denna omständighet, som den vid de sednaste riksmötena
väckta och nu under utredning varande frågan om förändringar i Haradsratternas
arbetssätt lofvar att undanrödja ett af de väsentligaste hindren, som man
plägat anföra mot sådana frågors handläggning af de allmänna domstolarne;
att vissa af dessa besvärsmål deremot äro af den art, att de, å ena
sidan, måste bedömas efter samhällsintressets fordringar och derföre visserligen
icke kunna såsom rättsfrågor betraktas och behandlas, men, å andia sidan,
ock synas beröra den enskildes rätt och derföre för sin tillbörliga handläggning
i yttersta instansen fordra sådan borgen för kontinuitet i grundsatsers
tillämpning samt för domarens juridiska utbildning, som man endast hos eu
verklig domstolsmyndighet eger att förutsätta, samt vidare att den vigt essa
besvärsmål hafva för förvaltningen sjelf icke står i rätt förhållande till det arbete
och det ansvar, med hvithet de öfverhopa Konungen i Stats Rådet;
att, hvad slutligen de besvärsmål beträffar, i hvilka intet rättsanspråk
ingår, utan endast hemställan göres om lämpligheten eller billigheten af underordnade
förvaltningsorgan ers åtgärder, dessa mål tvifvelsutan kunna undvara
den långsamma och omständliga behandling, de nu äro underkastade, da de
först hänvisas till de centrala styrelseverken och sedan i tredje instans handläggas
af Regeringen. ,
Särskild!, med afseende å frågan om styrelseverken, har under Riksdagens
öfvervägande kommit, om icke en väsendtlig förenkling och större reda i
förvaltningen kunde vara att ernå genom vissa nu fristående embetsverks förening
och tillika har Riksdagen trott sig höra anmärka, att, ehuru förvaltningen
af rikets finanser och vården om dess försvarsvapen äro de grenar åt rikets
styrelseverk, livilka framför allt kräfva enhet och sammanhållning, bristen
på enhet och sammanhang i vår administration likväl ingenstädes torde vara
mera i ögonen fallande än just i organisationen af krigsstyrelsen och åt rikets
medel- och kassaförvaltning. Såsom den sednare för närvarande är ordnad med
7
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 89.
fastighetsvärden splittrad på Kammarkollegium, Arméförvaltningen, Förvaltningen
af sjöärendena, Serafimerordens-gillet och Öfverintendents-embetet, med de
mångfaldiga olika fonderna fördelade på olika styrelse- och embetsverk, med
eu tvåfaldig hufvudförvaltning af rikets löpande inkomster och utgifter, med
särskilda inneliggande kassör för hvart och ett åt de verk, som sjelfva disponera
sina anslag, med eu mångfald af uppbördskassor och med icke så litet
föråldrade förmer för liqvider och penningeomsättning, synes den föga motsvara
vår tids fordringar och anspråk. Fn stats finanser torde, lika väl som den
enskildes, fordra att beräkningen af utgifterna kan grunda sig på säker beräkning
åt inkomsterna, på hastig och klar öfversigt af statskassans ställning.
Och erfarenheten torde hafva bekräftat att det Svenska finansverkets organi
sation lägger alltför många hinder i vägen för eu sådan öfversigt och sammanhållning.
Med den uppfattning, som inom Riksdagen gjort sig gällande af finansförvaltningens
kraf, tror Riksdagen sig hora uttala den öfvertygelsen, att,
äfven oberoende af någon mera djupgående förändring af förvaltningssystemet,
den väl behöfliga förenklingen bör kunna åstadkommas dels genom sammanförandet
af alla fastigheters och fonders vård under gemensamma fastighets- och
fondförvaltningar, dels genom en sådan förändring i sjelfva bokförings- och liqvidationssättet,
som, utan uppoffring af nödiga garantier, kan möjliggöra de
skilda kassornas förening till en statskassa.
Finge man sålunda tänka sig, att all vård om fastigheter och fonder
förflyttats till gemensamma fond- och fastighetsförvaltningar, så torde det ej
heller mota störa svårigheter att med krigsstyrelsen vidtaga en till större enkelhet.
och enhet syftande förändring.
På anförda grunder får Riksdagen i underdånighet anhålla, det täcktes
Eders Kongl. Näjd taga i öfvervägande:
l:o) huruvida af de mål, hvilka nu afgöras af administrativ ortmyndighet
och genom besvär kunna fullföljas antingen hos Rikets Kollegier eller
andra förvaltande, centrala embetsverk samt vidare hos Kong!. Näjd i Stats
Rådet
eller ock omedelbart hos Kongl. Majd,
a) sådana, som kunna till rättsfrågor hänföras, må öfverlemnas till
behandling af allmän domstol;
b) sådana, som äro af både judiciel och administrativ natur, och hvilka
fortfarande anses höra af administrativ ortmyndighet i törsta hand upptagas,
likväl må i sista instansen af Kongl. Majd i dess Högsta Domstol afgöras;
c) de, som äro af rent administrativ natur, må från den administrativa
ortmyndigheten utan mellaninstans fullföljas omedelbart hos Kongl. Majd
i Stats-Rådet;
2:o) om icke, till åstadkommande af besparing samt större enkelhet och
reda i förvaltningen:
8 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 90.
a) vissa förvaltande, centrala embetsverk må kunna sammanslås; och
särskild!:
b) Statens förvaltning ordnas så, att den på flera embetsverk fördelade
vården om Statens fonder, kassör och fastigheter sammanföres, för hvardera
af dessa slag för sig, till eu gemensam förvaltning, med jemväl fästadt afseende
derpå, att Statsverkets tillstånd i dess helhet må kunna, när så erfordras,
med lätthet öfverskådas; samt
c) formerna för behandlingen af de till Landtförsvars- och Sjöförsvarsdepartementen
hörande ärenden må kunna inrättas på ett sätt, som åstadkommer
närmare samband mellan krigsstyrelsens särskilda förvaltningsgrenar.
Riksdagen framhärdar etc.
Stockholm den 15 Maj 1868.
Wto 90.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 14 Maj 1868.
— — hos Andra Kammaren den 15 — —
Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående ändringar i gällande
Konkurslag.
(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.)
8. A. K.
Uti särskilda hos Riksdagen gjorda framställningar, åsyftande ändringar
i gällande Konkurslag, har i sådant afseende blifvit anmärkt, dels att nämnda
lag