7
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 62.
snaror sannolikt skulle, om den finge fortfara, hafva till följd, att i mellersta och
södra delarne af riket de vilda fogelarterna tjäder, orre och hjerpe blefvo utrotade,
helst det i allmänhet och särdeles å mindre hemmans mark vore för jordegaren
omöjligt eller åtminstone med stor svårighet förenadt att förekomma utläggandet af
dylika giller och snaror äfven under förbuden tid eller af personer, som icke voro
till idkande af jagt å hans egor berättigad^.
Riksdagen, som, på grund af hvad sålunda blifvit anförd t, anser förändring
af ofvannämnda §§ uti gällande Jagtstadga vara af behofvet påkallad, får alltså
härmed i underdånighet anhålla, dels att ordet »skjäl» måtte ur stadgans 11 § uteslutas,
dels ock att sista mom. i 16 § af meranämnda stadga måtte erhålla följande
förändrade lydelse: »Finare giller och snaror må icke för det vildas fångande
begagnas utom Norrland och Dal ar ne och der endast under för jagt lofgifven tid.»
Riksdagen framhärdar etc.
Stockholm den 13 Maj 1868.
N:o SS.
Uppläst, och godkänd hos Första Kammaren den 12 Maj 1868,
— Andra Kammaren den 13 — —
Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående befrielse för vissa fartyg att, vid
utklarering till utrikes ort, taga lots och erlägga lotspenningar.
(Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 26.)
S. A. K.
Enligt Eders Kong!. Maj:ts nådiga Förordning angående lots- och fyrinrättningen
i riket af den 9 Juli 1862 äro fartyg skyldiga att vid utklarering till utrikes
ort erlägga lotspenningar, antingen lots begagnas eller icke. Då detta stad
-
8
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 62.
gande, hvarigenom, i strid mot den under sednare tider antagna och tillämpade
grundsats att ökad lättnad och frihet höra näringarne, så vidt ske kan, beredas,
sjöfarten betungas med en tvångsafgift och ett band lägges på trafiken, ansetts
icke allenast vara för de mindre fartyg, som idka fraktfart på grannländerna och
hvilkas manskap känner farvattnet lika väl som lotsarne, särdeles betungande, utan
ock numera kunna betraktas såsom obehöfligt, helst lotsarne blifvit förskede med
så tillräckliga löner, att inkomsten af lotspenningar icke vidare vore för deras
skäliga utkomst oundgängligen erforderlig, har förslag hos Riksdagen blifvit väckt
att Riksdagen måtte hos Eders Kong!. Maj:t anhålla, att åtminstone alla fartyg
under nio nylästers drägtighet och sex fots djupgående måtte, vid ^klarering till
utrikes ort, varda befriade från skyldigheten att taga lots och erlägga utgående
lotspenningar.
Vid behandling af detta ärende har det synts Riksdagen, som skulle lättnad
för sjöfarten genom befrielse från skyldigheten att till lotsarne erlägga utgående
lotspenningar, då icke lotsbiträde anlitas, vara både billig och behöflig samt
kunna medgifvas utan förnärmande af lotsarnes skäliga rätt och utan Statsverkets
besvärande från deras sida med ersättningsanspråk; och har vid sådant förhållande
samt enär särdeles den sjöfart, som eger rum med mindre fartyg, synes vara i behof
af all den lindring i utgifter, som åt densamma billigtvis kan beredas, ansett
sig höra härmed i underdånighet anhålla, det Eders Kong], Maj:t täcktes låta vidtaga
sådan åtgärd, att alla fartyg, som icke öfverstiga antingen nio nylästers drägtighet
eller sex fots djupgående, varda vid ^klarering till utrikes ort befriade från
skyldigheten att taga lots och erlägga utgående lotspenningar.
Riksdagen framhärdar etc,
Stockholm den 1.3 Maj 1868.
N;o 63.