6
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 6 /.>
T» 61.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 12 Maj 1868,
— — — - — Andra Kammaren den 13 — —
Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående ändringar i 11 och 16 §§ Jagt--stadgan.
(Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande Näs 3 och 4.)
8. A. K.
Hos Riksdagen hafva särskilda förslag blifvit väckta om ändring af 11 och
16 §§ uti Eders Kong!. Maj:ts förnyade nådiga Jagtstadga den 21 Oktober 1864
på det sätt, att »skjäl» icke vidare skulle räknas bland sådana uti förstnämnda §
omförmälda skadedjur, livilka, enligt nästföregående 10 §, må af eu hvar fällas och
behållas, samt att det uti 16 § stadgade förbud mot begagnande under tiden från
och med den 16 Mars till och med den 10 Augusti af finare giller och snaror
måtte utsträckas och blifva gällande hela året om, dock med undantag för Norrland
och Dalarne, inom livilka provinser snaror från äldre tider brukats för
det vildas fångande och hvarest störa egorymder, läkare tillgång på vildt samt en
glesare befolkning gorå donna jagtmethod mindre förödande; varande till stöd för
dessa förslag hufvudsakligen anförd t, att först omförmälda stadgande, genom hvars
fortsätta tillämpning skjålfisket antagligen komme att tillintetgöras, vore synnerligen
menligt för åboarne å de på rikets östra kust i yttersta skärgården af Calmar
län belägna hemman, som voro skattlägga för inkomst af jagt och fiske, och hvilkas
innehafvare, i saknad af skog. åker och äng, ensamt från hafvet hem tade sin
bergning; att, äfven om man villo antaga, det skjälen vore ett skadligt djur, som
bolde utrotas, jagtstadgans ifrågavarande föreskrift i allt fall ej vore lämplig, enär
det visat sig, att ett mindre antal skjäl ar fångades nu, än under den tid då jagten
eller fisket efter dem var, inom vissa gränser, fredad!; samt att, hvad 16 § beträffar,
friheten att på annan tid, än den särskidt, förbudna, begagna finare giller eller
7
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 62.
snaror sannolikt skulle, om den finge fortfara, hafva till följd, att i mellersta och
södra delarne af riket de vilda fogelarterna tjäder, orre och hjerpe blefvo utrotade,
helst det i allmänhet och särdeles å mindre hemmans mark vore för jordegaren
omöjligt eller åtminstone med stor svårighet förenadt att förekomma utläggandet af
dylika giller och snaror äfven under förbuden tid eller af personer, som icke voro
till idkande af jagt å hans egor berättigad^.
Riksdagen, som, på grund af hvad sålunda blifvit anförd t, anser förändring
af ofvannämnda §§ uti gällande Jagtstadga vara af behofvet påkallad, får alltså
härmed i underdånighet anhålla, dels att ordet »skjäl» måtte ur stadgans 11 § uteslutas,
dels ock att sista mom. i 16 § af meranämnda stadga måtte erhålla följande
förändrade lydelse: »Finare giller och snaror må icke för det vildas fångande
begagnas utom Norrland och Dal ar ne och der endast under för jagt lofgifven tid.»
Riksdagen framhärdar etc.
Stockholm den 13 Maj 1868.
N:o SS.
Uppläst, och godkänd hos Första Kammaren den 12 Maj 1868,
— Andra Kammaren den 13 — —
Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående befrielse för vissa fartyg att, vid
utklarering till utrikes ort, taga lots och erlägga lotspenningar.
(Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 26.)
S. A. K.
Enligt Eders Kong!. Maj:ts nådiga Förordning angående lots- och fyrinrättningen
i riket af den 9 Juli 1862 äro fartyg skyldiga att vid utklarering till utrikes
ort erlägga lotspenningar, antingen lots begagnas eller icke. Då detta stad
-