Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 58.
1
Uppläst, och godkänd hos Första Kammaren den 11 Maj
— — — Andra Kammaren den 11 —
1868.
Riksdagens underdåniga Skrifvelse, om ändring i Kongl. Förordningen den 26
Oktober 1858 i afseende på förbud emot gemensamma andaktsöfningar
utan presto ledning å tid, då allmän gudstjenst hålles.
(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.)
8. A. K,
Hos Riksdagen har förslag blifvit vackt om ändring i Kong], Förordningen
angående gemensamma andaktsöfningar den 26 Oktober 1858, såvidt donna författning
innehåller förbud emot dylika andaktsöfningar »å tid. då allmän gudstjenst i
församlingen förrättas». Efter inhemtad kännedom om den erfarenhet, som tillämpningen
af nämnda Kongl. Förordning i nu ifrågavarande hänseende lemnat, har
Riksdagen funnit berörda framställning förtjent af uppmärksamhet. Det i berörda
författning meddelade förbud emot hållande af gemensamma andaktsöfningar, utan
ledning af prest, å tid då allmän gudstjenst hålles, var visserligen icke endast en
gärd åt den varsamhet, hvarmed man ansåg sig höra gå tillväga vid öfvergåno-en
från den mindre toleranta lagstiftning, i hvilken åren 1858 och 1860 medförde viktiga
och högt påkallade förändringar; ty erfarenheten hade gifvit vid hunden, att
åtskilliga ledare af de separatistiska rörelserna icke dragit i betänkande att trotsa
gällande ordning, i det att de ända invid dörrarne af den kyrka, i hvilken församlingen
förrättade sin gudstjenst, föranstaltade sammankomster, hvilka för den förra
voro störande och icke kunde undgå att väcka förargelse. Men om än det ifrågavarande
förbudet må anses egnadt att skydda mot dylika tilltag, så torde detsamma
deremot, i sin stränghet tillämpad t, icke befinnas öfverensstämma med den fördragsamhet,
som vunnit ett uttryck i Kongl. Förordningen om främmande religionsbekännare
och deras religionsöfning den 23 Oktober 1860. Donna förordning
lemnar de kristna trosbekännare, Indika förenat sig i församling, rätt att idka ofBili.
till Riksd. Prof. 1868. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 6 Höft. 1
2
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 58.
fentlig religionsöfning i egna bönehus å tid, som de fritt välja. Emellertid befinner
sig inom landet en sekt, de så kallade baptisterna, den talrikaste bland alla,
af hvilka ännu blott å, en ort bildats egen församling. Denna sekt kan, så väl
som öfiiga independenter, i de större städer, der både ottesång, högmessa och aftonsång
i de allmänna kyrkorna ega rum, svårligen få tillfälle att förrätta sin andakt,
så länge det är förbjudet att sammankomma till andaktsöfningar å tid, då
allmän gudstjenst i församlingen hålles.
Hvad landsbygden beträffar kan donna svårighet jemväl för Statskyrkans
vai maste anhängare till och med vara oöfvervinnerlig, enär under vissa årstider det
från åtskilliga traktör kan blifva omöjligt så väl att samlas till den allmänna gudstjensten
som att meddela sig med de vederbörande, af hvilka den omförmälda tillåtelsen
skall utfärdas, än mer att erhålla en prest till ledning vid den gemensamma
andaktsöfningen, för hvilken, till följd af behof och sed, befolkningen hyser en
benägenhet, som ingalunda bör motverkas.
Riksdagen anser nu anförda omständigheter tillräckligt tala för behöfligheten
af en ändring af den ifrågavarande författningen, dervid dock Riksdagen icke
kunnat undgå att bemärka angelägenheten deraf, att afvärjande! af de missbruk,
stadgande! bär för afsigt att förekomma, icke lemnas ur sigte. Detta dubbla ändamål
bär Riksdagen trött kunna vinnas genom borttagande af bestämmelsen, att
sammankomster till gemensamma andaktsöfningar utan vederbörande presterskaps
omedelbara ledning icke må »utan särskild t tillstånd ega rum å tid, då allmän
gudstjenst i församlingen hålles,» och införande i dess ställe af det stadgande, att
sådan sammankomst ej ma hallas sa nära ställe! för den allmänna gudstjenst^!!,
att den sednare eller ordningen vid densamma störes; såsom följd hvaraf den i
författningens sednare del fastställda ansvarspåföljd för föranstaltande af så beskaffad
sammankomst och för upplåtande af hus dertill bör utgå, och öfverträdelse af
det nya stadgande! falla under ansvarsbestämmelsen i 11 Kapitlet 2 § Strafflagen.
På grund häraf har Riksdagen för sin del besluta! eu författning, hvarigenom,
med ändring af Kong!. Förordningen om särskilda sammankomster för andaktsöfning
den 26 Oktober 1858, stadgas som följer:
»Medlemmar af evangeliskt-lutherska kyrkan vare ej förment att sam in andorn
ma till gemensamma andaktsöfningar utan vederbörande presterskaps omedel»bara
ledning; dock må sådan sammankomst å tid, då allmän gudstjenst i försam»lingen
förrättas, ej ega ruin så nära det ställe, der guds tjenst en hålles, att donna
»eller ordningen dervid störes. Ej eller må vid religionsöfning, som ej är att hänföra
till enskild husandakt, tillträde vägras församlingens presterskap, medlem af
»dess kyrkoråd eller den offentliga myndigheten i orten, hvilken sistnämnda myn»dighet,
i händelse af inträffad olaglighet eller oordning, eger att, der så nödigt an»ses,
sammankomsten upplösa. Uppträder någon, som ej är prest eller enligt kyr»kolagen
berättigad att offentligen predika, vid dylik sammankomst såsom lärare
»med andliga föredrag, som anses leda till söndring i kyrklig! hänseende eller för
-
3
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 59.
»akt för deri allmänna gudstjensten, eller eljest, till undergräfvande af religionens
»helgd, ankonmie på kyrkorådet att honom förbjuda att i berörde egenskap inom
»församlingen vidare uppträda.
»Hvar som underlåter att ställa sig till efterrättelse kyrkoråds förbud mot
»utöfvande af lärareverksamhet, höte från och med femtio till och med trehundra
»Riksdaler.»
Riksdagen framhärdar etc.
Stockholm den 11 Maj 1868.
TV: o 59.
t
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 12 Maj 1868.
— — — — Andra Kammaren den 13 — —
I
Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående ändring i gällande föreskrifter
rörande tiden för allmänna vågars lagning och gräsning.
(Första Kammarens Tillfälliga Utskotts N:o 3 Utlåtande N:o 1 och
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts N:o 6 Utlåtande N:o 11.)
S. A. K.
Hos Riksdagen har förslag blifvit väckt angående ändring af nu gällande
föreskrift, rörande tiden för vägare lagning och gräsning.
Riksdagen, som ansett att väggrusningen bör verkställas antingen sent på hösten
eller på våren i källossningen, enär vägfyllet då stadium qvar på vägen samt
gör densamma fast och hård, men att gruskörning enligt nu gällande föreskrift
verkställd på våren efter den 1 Maj ända in i Juli månad verkar skadligt såväl
derigenom att gruset under sommaren köres sönder till stoft, hvilket blåser bort
i damm, som ock derigenom att vägarne blifva tunga och sanddjupa, har, med an
-