Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition No 7.

15

Äf:o 7.

Ank. till Rikad. Kansli d. 23 Jan. 1868, kl. 2 e. m.

Kongl. Maj ds Nådiga Proposition till Riksdagen, om tillägg
till 7 § i Regeringsformen, angående rättighet för
Konungen att uppdraga af görandet af vissa ärenden
åt Departementschef; Gifven Stockholms Slott den 10
Januari 1868.

Hos Kong!. Maj:t i Stats-Rådet förekomma stundom ärenden, synnerligast
bland dem, som röra de praktiska yrkena, hvilka aro af sådan beskaffenhet
eller af så ringa vigt, att de synas icke lämpligen utgöra föremål för Konungens
egen pröfning och Stats-Rådets gemensamma ansvarighet. Detta måste
ännu mera blifva fallet, om, ‘ genom en önskvärd förenkling i förvaltningen,
ärenden, som nu afgöras af underordnade embetsverk, omedelbart komma att
ingå till Stats-departementen. Då det synes lämpligt, att Konungen må ega
rätt att, i den mån Han så för godt finner, uppdraga afgörandet af dylika mål
åt vederbörande Departementschef, men tvifvelaktigt är om detta kan ske i
öfverensstämmelse med nu gällande grundlags stadgande^ samt en sådan rättighet
för Konungen i alla fall synes höra i grundlagen till sina gränser bestämmas,
vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen, att de föreskrifter, som
Kongl. Maj:t för nämnda ändamål funnit behöfliga, måtte intagas i 7 § af Regeringsformen,
och donna § erhålla följande lydelse:

“Alla regeringsärenden, med undantag af dem, som i 11 och 15 §§ om
förmälas, skola inför Konungen i Statsrådet föredragas och der afgöras.

Af sådana till Konungen inkommande ärenden, som icke äro i grundlag
särskilt nämnde bland dem, hvilka Konungen eger afgöra, och som för öfrigt
hvarken afse klagan öfver någon embetsmyndighets utgärd eller eljest äro af den

16

Kongl. Maj\ts Nåd. Proposition No 7.

vigt, att Konungen vill om dem sjelf besluta, vare Konungen obetaget att låta de
mål, Han föreslcrifver, afgöras af vederbörande Departementschef, hvilken åligger
att öfver sålunda afgjorda mål till Konungen i Statsrådet afgifva berättelse.“

Kong!. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kong!, nåd och ynnest städse
välbevågen.

CARL.

Louis De Geer.

Utdrag af Protokollet öfver Justitie-Departements-Ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen uti Stats-Bådet å Stockholms Slott Fredagen den 10 Januari 1868,

i närvaro af:

*

Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,

, Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,

Statsråden: Herr Grefve von Plåten,

Friherre af Ugglas,

Lagerstråle,

Bredberg,

Thulstrup,

Carlson,

Ehrenheim,

Abelin.

Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern yttrade:

“Redan vid förhandlingarne om de nuvarande Stats-departementens inrättande
och regeringsärendenas fördelning dem emellan, ifrågasattes, att Departementens -

17

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

tens antal skulle bestämmas större än som i Regeringsformen blek vid 1840 års riksdag
faststäldt. Med anledning sa val af ärendenas ständigt tillväxande mängd, som
angelägenheten deraf, att, i den mån utvecklingen af landets industriela krafter
påkallade Statens omedelbara medverkan, giiva åt denna gren af de allmänna
förvaltningsbestyren den enhet och kraft, som för dess ändamålsenliga
handhafvande erfordras, aflat Kong]. Maj:t till 1856—1858 års Riksdag ett för
slag till ändringar i Regeringsformen, hvarigenom dels Stats-Rådets ledamöter
skulle förökas till tolf\ och dels ett nytt Departement skulle inrättas för allmänna
arbeten och kommunikations anstalter. Detta förslag antogs genom tre
Riks-stånds beslut att hvila till påföljande riksdag, hvaremot det fjerde Ståndet
instämde i ett al Konstitutions utskottet upprättad! förslag, som, med uteslutande
af den ifrågasätta tillökningen i de konsultativa Statsrådens antal, endast
upptog det af Kong!. Maj:t föreslagna Departementet och bestämde Statsrådens
antal till elfva. Detta sistnämnda förslag blef äfven genom de ofri ga Riks-ståndens
beslut antaget att hvila för att komma under omröstning i det fall att
Kongl. Maj:ts Proposition i ämnet blefve utslagen. Vid 1859 års riksdag godkändes
Kongl. Maj:ts Proposition af Adeln och Preste-ståndet, men Konstitutionsutskottets
hvilande förslag af Borgare ståndet, och båda förkastades af Bonde
ståndet, hufvudsakligen, att döma efter den i Ståndet torda diskussion, af det
skäl, att det ifrågasätta nya Departementet icke jemväl omfattade landtbruk et,
och att antalet af Stats-Råds-ledamöter ej borde förökas.

Det af Kongl. Maj:t länge insedda behofvet af en tillökning i Departementens
antal kan sålunda sägas hafva blifvit erkänd! jemväl af Representationen,
och skulle sannolikt redan för flera år sedan blifvit tillgodosedt i grundlagen,
om en något förändrad grund blifvit föreslagen för ärendenas fördelning,
och fiagan icke blifvit sammanbunden med den om eu tillökning jemväl af
Stats-Råds ledamöternes antal.

Samma behof har efter nämnda tid gjort sig alltmera känbar!, synnerligen
till följd deraf, att cheferne för Civil och Ecklesiastik-departeinenten varit
betungade med handläggning af ärenden, Indika, i anseende till såväl det störa
antalet, som den olikartade beskaffenheten, icke utan den största svårighet
kunna! af dem behörigen medhinnas.

I afseende å Ecklesiastik departementet upplyses detta förhållande genom
en af chefen för nämnda Departement till mig afloma ad promemoria, så lydande:

“Under det sednast förflutna årtiondet hafva säkerligen inom intet af
Stats-departementen så störa förändringar inträffa! i göromålen som inom Ecklesiastik-departementet.

År 1855 inkommo i Ecklesiastikdepartementet 1,102 mål; år 1867 var
de inkomna målens antal 1,892. Detta antal har således ökats med 72 procent.

Bill. till Riksd. Prat. 1868 1 Sami. 1 Afd. 3 Käft. 3

18

Kongl. Maj:ts Md. Proposition N:o 7.

Bland det tillökade antalet är ett nytt slag af mål, nemligen löneregleringarne
för presterskapet, hvilka ofta äro af en ganska invecklad beskaffenhet.

Om äfven, för den förberedande handläggningen och expeditionen af det
sålunda ökade antalet mål, eu tillökning af arbetskraft inom Byråerna och derigenom
en lättnad blifvit den underordnade embetsmannapersonalen beredd, ar
detta likväl icke fallet i afseende på Departements chefen, hvilken bör, såsom
förut, genomgå, pröfva och föredraga alla inkomna mål.

Det är likväl icke blott antalet af mål som tillväxt: äfven sjelfva beskaffenheten
af Departementets verksamhet har undergått en väsendtlig förändring —
en förändring ännu mera ingripande än den förut nämnda. Ecklesiastik-departementet
är nu mera icke endast ett embetsverk, som emottager, förbeiedei
och expedierar inkomna mål; det är tillika en verklig Läroverkstyrelse. Genom
inspektionen öfver elementarläroverken och genom afgångsexamen, hvilken af
Departementet ordnas, likasom genom inspektionen öfver folkskolelärare-seminarierna
och folkskolorna, äfvensom genom den Departementet åliggande vård
om utarbetningen af läroböcker och undervisningsmateriel för dessa skolor in.
m., har en omedelbar personlig beröring uppkommit emellan Departementet
och läroverken, hvilken för det förra medfört en förändrad ställning och fordrar,
om den skall kunna gagneligt utveckla sig, åtminstone tidtals, icke mycket
mindre tid än de inkomna målens handläggning.

Slutligen, om man afser framtiden, kan tilläggas, att utöfver den skyldighet,
som åligger hvarje Departements-chef att bereda ärendena till den årliga
riksdagen och att i dess öfverläggningar deltaga, har Ecklesiastik-departemen
tet förbindelsen att förbereda ärenden för ännu en rådplägande församling,
nemligen Kyrkomötet, att genom Departements chefen deltaga i dess göromål,
och att behandla från densamma inkommande framställningar.

Om redan ur synpunkten af göromålens omfattning och beskaffenhet dessa
fakta tala för ett frånskiljande af några bland de Departementet tillhörande
ärenden, så förefinnas för en sådan åtgärd lika störa och ännu större skäl ur
synpunkten af sjelfva organisationens ändamålsenlighet. Det kärr måhända
blifva möjligt att finna en person med så ovanlig'' förmåga, att de magtpåliggande
och omfattande göromålen kunna af honom vårdas; deremot är det alldeles
säkert, att det länder till båtnad för det hela, om den, som emottager
detta uppdrag, får egna sin tid mera odeladt åt. de ecklesiastika ärendenas
och isynnerhet åt undervisningsverkets alltmera utvecklade och mångsidiga

fordringar. ,

Bland de olika grupper af ärenden, som för närvarande tillhöra Ecklesiastik
departementets handläggning, är ingen mera främmande för det hela, än
(ten som omfattar medicinal- och veterinär-ärenden a. Deri tid äi längesedan
förbi, då sjukvården tillhörde kyrkan; sedan dels staten öfvertagit den, så vidt

19

Kongl. May.ts Nåd. Proposition No 7.

den icke åligger de enskilde, dels ock kommunerna besörja dess angelägenheter,
tyckas dessa ärenden hafva ett vida naturligare sammanhang med de förvaltningsärenden,
som tillhöra Civil-departementet. De flesta af nämnda ärenden
gå genom Konungens Befallningshafvande. Sundhetsvården i städerna står
ock i nära samband med Politien i (ifrigt; likaså veterinär-väsendet med boskapsskötselns
befrämjande.

I Norge är en sådan öfverflyttning af medicinalärendena till Departementet
för det Inre redan försiggången.

Likaledes synes Fattigvården, sedan den upphört att vara en den frivilliga
välgörenhetens angelägenhet och i stället betraktas såsom en samhällspligt,
hvilkens uppfyllande kan med tvång utkräfvas och hvilken af den borgerliga
kommunen närmare bestämmes, mindre tillhöra området för Ecklesiastikdepartementets
än för Civil-departementets verksamhet.

Det skulle likväl ingalunda vara tillrådligt, att till ett redan så omfattande
Departement som Civil-departementet verkställa eu sådan öfverflyttning,
om icke å andra sidan en lättnad bereddes genom frånskiljande från
detta Departement af en del utaf de mål, som för närvarande af detsamma
handläggas.“

Hvad Civil departementet angår, så utgjordes antalet dit inkomna mål
år 1841, eller det första efter Departemental-styrelsens införande, af 981; men
uppgick år 1867 till 1,387, ehuru en mängd mål, som tillförene hemställdes till
Kongl. Maj:t genom detta Departement, numera blifvit hänvisade till underordnade
embetsverk. Långt ifrån att Civil departementet i sitt nuvarande skick skulle
kunna emottaga de mål, som böra skiljas fi ån Ecklesiastik-depai temen te t, hai
det thy förutan stort behof af lättnad. Härtill kommer, hvad ofta blifvit ifrågasatt,
att en del administrativa ärenden, som för närvarande afgöras af andra
embetsverk, lämpligare borde handläggas inom Byråer, omedelbart lydande under
Stats-departementen. I detta afseende har Eders Kongl. Maj:t till min
handläggning låtit öfverlemna ett af chefen för Civil departementet till Statsrådsprotokollet
den 4 dennes afgifvet anförande; deruti förekommer följande:

“Genom att personligen öfvervara Kommers kollega sessioner under
nästlidna års höst, i den mån öfriga göromål inom Departementet det medgifvit,
har jag sökt att vinna en närmare kännedom om handläggningen af de be
mälda Kollegium tillkommande mål och ärenden. För att angifva dessas beskaffenhet,
torde det tillåtas mig att här upptaga dem, som under år 1866
inkommit och h vilka, efter att hafva blifvit hänförda till vissa hufvud rubriker,
befinnas till antalet hafva utgjort, angående:

Utrikes handeln...................356.

Utrikes sjöfarten .............. ■ • • • ^50.

Transport 906

20 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

Transport 906.

Epidemier och Epizootier ........... 235.

Konsulstjenstemäns tillsättande och afsked.......... 93.

Konsulers tjenstledighet................ 22.

Ersättningar för Konsulers förskott till Svenskt sjöfolk samt andra utgifter
i embetsärenden............... 204.

Arfsmedel......... qq

Inrikes handeln och sjöfarten .............. 28.

Taxefrågor........ 91.

Sjömanshusen.............. 72.

Navigationsskolor..................

Tekniska skolor................... 42.

Fabriker och handtverkeri^*....... 78.

Förlagslån och andra på skriftlig anmälan beroende diskontärenden . 141.

Reseunderstöd................... Zg

Ullkontoret...... 38.

Marknader...... 87.

Patenter ...................... 260.

Statistiska uppgifter....... 234.

Öfriga mål .................... 122.

Summa: 2,844.

I detta antal ingå icke de mål, som omfatta den egentliga Diskontrörelsen.

Bergsafdelningen.

Bergsskolan i Falun .................29.

Vågräkenskaper ................ 30

Embetsberättelse!*................... 11

Andra Statistiska uppgifter...............40.

Stämpling af brukseffekter...................

Understöd ur Kollega Arm bössa och från Kyllinge och Kibbe qvarn a r 10.

Förlagsinteckningar.................. 15.

Afradsfrihet . .................... 7.

Grufverörelsen....................47.

Stipendier 2.

Öfriga mål och ärenden................77.

Summa: 309.

Eu betydande del af ofvanupptagna mål och ärenden kunna, enligt mitt

förmenande, utan uppoffring af deras ändamålsenliga handhafvande, behandlas

21

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

mera enkelt än det nuvarande Embetsverkets kollegiala sammansättning medgifver,
och besparing i statsutgifterna borde derigenom ock, sedan förändringen
blifvit genomförd och en del af nuvarande tjensteinnehafvare gått undan, kunna
vinnas. Den anordning, som naturligast erbjuder sig för dessa ärendens handläggning,
synes vara deras öfverflyttande till Civil-departementet, dit, efter nu
gällande fördelning af ärendena, Stats-departementen emellan, de flesta till sin
natur höra, och dit många af dem under en eller annan form äfven för närvarande
inkomma. Ett olika förhållande är deremot med eu annan, ehuru till
antalet mindre, del åt målen å förut intagna förteckning. Förutom Manufaktur
diskontrörelsen, som under intet vilkor skulle lämpligen kunna till ett Statsdepartement
öfverflyttas, och hvilken, efter min åsigt, numera icke ens herde
vara med Kommers-kollegium förenad, äro emellertid flera ärenden af icke
ringa vigt och betydenhet, som icke lämpa sig för behandling inom ett Statsdepartement,
äfven under förutsättning att särskilda Byråer för Kommerskollegii-målens
öfvertagande blefvo der inrättade. Jag vill i detta hänseende
exempelvis endast nämna frågor om beviljandet af patenter, beviljandet af förlagsinteckningar
och afförande! af en del mål, som afse grufverörelsen jemte
granskningen af vissa till Kollegium ingående räkenskaper, dervid Kollegium
utöfva!'' eu art af domsrätt. Det är visserligen eu möjlighet, att pröfningen af
patenter förlorar sin nuvarande betydelse, i fall den i andra länder pågående
striden om all patenträtts upphäfvande äfven inom vårt land väckes och vinner
framgång, eller om, såsom i ett eller annat främmande land för närvarande
lärer vara stadgadt, patenträtts erhållande endast beror på erläggande af
eu viss, temligen hög afgift, tillökad för hvarje år af patenträttens utsträcka
ning utöfver minimum intill ett visst antal år, derutöfver dylik rätt icke be
viljas; men så länge nuvarande patentlag är gällande, synes det mig icke
böra ifrågasättas, att pröfningen af patenter skulle inom ett Stats-departement
lämpligen kunna ega rum under den vanliga, för egentlig embetsman!! averksamhet
beräknade, sammansättningen af eu Byrå. Öfluga bär ofvan anmärkta
mål skulle möjligen kunna, en del till allmänna domstolarne och en annan del
till Kammar-rätten, öfverflyttas, ehuru eu sådan åtgärd naturligen skulle påkalla
ändring i flora, pa det nuvarande förhållandet grundade författningar.

Emellertid anser jag att, innan frågan om indragning af Kommerskollegium
göres till slutligt föremål för Eders Kongl. Maj ds nådiga pröfning,
två andra i och för sig särdeles vigtiga organisationsfrågor först höra vara
losta.

Det låter nemligen, efter mitt förmenande, sig icke verkställas att, utan
men för ärendenas behandling, till Civil-departementet öfverföra betydligaste
delen af ett stort Embetsverks fristående verksamhet, utan att samtidigt från
Departementet förflytta eu icke ringa dol af de ärenden, som nu höra dit. Lika

22

Konql. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

litet lärer denna, Kommers-kollegii nuvarande verksamhet, kunna förenas med
något af de andra Stats-departementen, af hvilka Finans-, och framför allt
Ecklesiastik departementet redan nu äro, lika med Civil departementet, af göromål
så betungade, att fråga med allt skål kan väckas om lindring, genom fördelning
och frånskiljande af en del utaf dithörande mål. Vid sådant förhållande
lärer, så vidt jag kan förstå, annan utväg icke förefinnas än upprättandet
af ett nytt Stats departement, till hvilket måhända lämpligast Kormners-kollegiimålen
kunde komma att öfvergå; men äfven om ett sådant Departement kom me
till stånd, anser jag Kominers-kollegii-målens öfvertagande, vare sig af detta
eller af Civil-departementet, påkalla en annan icke mindre vigtig förändring.
Det synes mig nemligen, som de blifvande Byråerna icke lämpligen skulle
kunna vara i allo fristående myndigheter, med rätt för hvarje Byråchef för sig
att besluta i de mål, som nu utgöra föremål för kollegial behandling, utan
herde väl, om den kollegiala förmon för ärendenas handläggning upphör, vederbörande
Departements chef i allmänhet utöfva beslutanderätten, men dervid
hafva att trygga sig vid den speciela utredning, som inom den ena eller andra
Byråen blefve under Byråchefens ledning beredd åt der förekommande mål,
hvilkas expedierande sedermera inom Byråen skulle verkställas. Enligt nuvarande
grundlag kan Departements chefs beslutanderätt, på grund af innehaf
vande embete, dock anses vara så begränsad, att den af mig förutsatta verksamheten
svårligen lärer kunna betraktas såsom ostridigt liggande inom donna
gräns; och då det icke heller bör kunna ifrågasättas, att åt en ibland Departements-cheferne
lemna vidsträcktare behörighet än åt de öfrige, torde det blifva
nödigt att afgöra, om en sådan större behörighet bör åt Departements-cheferne
i allmänhet lemnas.“ ''

Hvad i detta anförande är yttradt om Kommers-kollegium torde i viss
mån gälla om ytterligare ett eller annat Embetsverk.

För min del tror jag lika med chefen för Civil departementet, att dessa
svårigheter icke kunna på ett tillfredsställande sätt lösas utan inrättande af
ett nytt Stats-departement. Fordringarne på de särskilda egenskaper och insigter,
som äro vilkor för framgången af Regeringens vård om de praktiska
yrkena och de allmänna arbetena, mana ock till dessa ärendens sammanförande
under ett för dem gemensamt Departement, der dessa fordringar bättre kunna
tillgodoses. Jag har dervid föreställt mig att till Civil-departementet endast
skulle komma att höra den egentliga landtregeringeri och de kommunalärenden,
som hän skjutas till Styrelsens afgörande; i följd hvaraf detta Departement bolde
från Ecklesiastikdepartementet öfvertaga sundhets- och fattigvården, men
deremot till det nya Departementet öfverlemna dels hvad som hörer till vården
om jordbruk, handel och öfriga näringar och dels befattningen med jernvägsbvggnader
och andra allmänna arbeten samt jernvägstrafiken. Finans-departe -

23

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

mentet, ehuru för närvarande icke så öfverhopadt af ärenden som Civil- och
Ecklesiastik-departementen, behöfver likväl befrias från en del af sina göromål,
helst om möjlighet skall kunna beredas för detsamma att öfvertaga den del af
Riksgälds-kontorets nuvarande befattning, hvarförutan Regeringen icke, såsom
sig bör, kan göras ansvarig för finansförvaltningen, i sin helhet Under detta
Departement lyda nu Post- och Telegrafverken, hvilka visserligen, för såvidt de
företrädesvis skola betraktas såsom inkomstkällor för Staten, rätteligen höra till
Finans-departementet, men deremot lämpligen kunde förläggas till det nya Departementet,
om de hufvudsakligen anses för kommunikationsanstalter till uäringarnes
tjenst. Jag tilltror mig icke att på förhand med säkerhet bedöma,
huruvida det nya Departementet blefve alltför betungadt, om till detsamma,
utom jordbruk och öfriga näringar samt allmänna arbeten, äfven lades alla de
allmänna kommunikationsanstalterna, hvilket eljest synes önskvärd!!, men härpå
ligger mindre vigt, då det alltid står Kongl. Näjd Öppet att angående göromålens
fördelning emellan Departementen lämpa efter omständigheterna. Visserligen
koinme ganska olikartade ämnen att förläggas under det nya Departementet,
om så skedde med alla de af mig nu ifrågasätta. De voro dock till
sin art mindre skilj da än de som nu äro sammanförda under Civil-departementet,
och hade åtminstone alla det gemensamt att af Departements-chefen mindre
kräfva en förut inhemtad embetsmannaerfarenhet än en öppen blick för
landets materiel a utveckling och förkofran.

Jag tillstyrker derföre i underdånighet, att Eders Kongl. Näjd måtte till
Riksdagen framställa förslag om inrättande af ett nytt Departement, afsedt för
såväl jordbruk och öfriga näringar som allmänna arbeten samt åtminstone eu
del af de allmänna kommunikationsanstalterna.

Men ensamt härigenom är behofvet af förändringar i göromålens fördelning
inom Stats Rådet icke afhjelpa På sätt chefen för Civil-departementet upplyst,
skulle Kommers-kollegii indragning och dit hörande ärendens förläggande
mera omedelbart under ett Stats departement svårligen låta sig gorå, utan ett
bemyndigande för Departements-chefen att sjelf afgöra eu del af dessa mål.

Äfven af de ärenden i (ifrigt, som borde tillfalla det nya Departementet,
är en stor del af den beskaffenhet, att de mera lämpa sig för handläggning i
Byråer af sakkunnige män, med beslutanderätt för Departements-chefen, än
att föredragas inför Konungen i Stats-Rådet. Att t. ex. besvära Konungen personligen
med granskningen och fastställandet af alla, äfven de minst vigtiga,
aktiebolagsordningar och med mindre detalj anordningar vid anstalterna för jordbruket
och i afseende å jernvägstrafiken m. in., synes vara lika otjenligt som
det vore obilligt att, för ändamålsenligheten af dessa beslut, utkräfva en solidarisk
ansvarighet af hela Stats-Rådet. Alla dessa ärendens beredning och föredragning
i Stats-Rådet skulle dessutom medtaga en större tid än som åt dem

24

Kongl. Majds Nåd. Proposition No 7.

kan anslås, och följden måste blifva, att många af dem till större utsträckning
utan kontroll öfverlemnas till underordnade styrelsers afgörande, än som be
liöfde ega ruin, om Departements chefen, med tillhjelp för hvarje särskilt fack
af en med nödiga insigt»'' utrustad Byrå, egde tillräcklig myndighet'' att sjelf
besluta. Att i dessa ämnen, genom en bestämd författning, en gång för alla
uppdraga en gräns emellan de ärenden, som Unge af Departements-chef afgöras,
och dem som borde underställas Konungen, torde emellertid i många fall
icke låta sig gorå. För allmänheten skulle det ock sannolikt blifva svårt att
med säkerhet uppfatta donna gräns, och för embetsverken skulle det leda till
omgång att i Kongl. Maj t och Departementschefen hafva två särskilda Öfver
styrelser, emellan Indika deras framställningar herde delas. Dessutom bör det
stå Konungen Öppet att efter omständigheterna gifva och återtaga hvarje åt
Departements chefen lemnadt bemyndigande, vare sig i fråga om någon hel
klass af ärenden, eller några vissa inom donna klass, som Han finner vara af
den vigt, att Han vill om dem sjelf besluta,

Detta af mig nu anmärkta behof kommer väl att hufvudsakligast gälla
det ifrågasätta nya Departementet, men äfven inom de gamla förekomma tvifvelsutan
redan nu stundom ärenden, för hvit k a enahanda förfaringssätt kunde
vara lämpligt, och möjligen kommer dessas antal att med tiden ökas, helst om,
genom andra embetsverks indragning, ärenden skulle inkomma till Departementen,
som nu ej af Konungen afgöras. Ehuru Departements chefens afgöranderätt
inom dessa Departement endast med största varsamhet lärer komma i fråga
att tillämpas, intill dess Departementen hunnit blifva organiserade med Byråer,
inom hvilka en fullständig och sakkunnig utredning af hvarje ärende
kan erhållas, tror jag likväl, att den grundlagsförändring, som kan vara behöflig,
för att gifva den nya Departements chefen en myndighet, som för honom
är nödvändig, bör utsträckas så, att möjlighet derigenom beredes att jemväl i
män af behof tillämpa flen å de öfriga Departements-cheferne.

Det kan sättas i fråga, huruvida grundlagens nuvarande ordalydelse
lägger något hinder i vägen för Konungen att åt Departements-cheferne uppdraga
en sådan myndighet. Det vore i sjelfva verket orimligt, om i frågor,
som röra rikets allmänna styrelse och hushållning, och i hvilka Konungen ensam
eger lagstiftande rätten, Han icke skulle kunna bestämma, att en Departements-chef
skulle afgöra vissa ärenden, lika val som han ostridigt kan ålägga
en annan embetsmyndighet att afgöra dem. Då emellertid dels grundlagen i
allmänhet tillägger Stats-Rådets ledamöter en uteslutande rådgifvande karakter,
med undantag endast för den afgörande rätt, som kan anses oskiljaktig från
begreppet Departements chef, dels ock 7 § i Regeringsformen uttryckligen stadga!'',
att alla regeringsärenden, med undantag af ministeriel!! och kommandomål,

25

Kongl Majds Nåd. Proposition N:o 7.

mål, skola inför Konungen uti Stats-Rådet föredragas och der afgöra»; samt
egenskapen af regeringsärenden svårligen kan frånkänna^ mål, i hvilka de ingifna
skrifterna äro ställda till Kong!. Maj:t, och öfver hvilka Kongl. Maj:t i
Stats-Rådet måste besluta, så framt Han icke särskild!, uppdrager åt Depaitements-chefen
att afgöra dem, så förefaller det mig minst sagdt tvifvelaktigt, om
det af mig afsedda ändamålet skulle kunna vinnas, utan att derom i grundlagen
införes ett uttrvckligt medgifvande, hvilket i alla händelser der synes
kunna förtjena eu plats. Tv om man antager, att Konungen nu af grundlagen
är oförhindrad att uppdraga åt Departements-cheferne att profva mai,
som i annat fall hemfalla under Konungens egen pröfning, så saknas i grundeligen
tillfyllestgörande bestämmelser om, huru långt ett sådant öfverlåtande ma
sträckas, och ett grundlagsstadgande påkallas i sådant fall, om icke för att
gifva Konungen donna rättighet, dock för att begränsa den.

I främsta rummet höra naturligtvis undantagas alla mål af någon egentlig
konstitutionel eller politisk vigt, och om dessa hvarken kan eller hör det
i detta afseende blifva fråga, helst de finnas i vår grundlags utförliga stadganden
uppräknade, såsom ankommande på Konungens egen pröfning. Hit höra
t. ex., enligt Regeringsformens 8, 87 och 89 §§, frågor och förslag om laga!
och nya allmänna författningar och inrättningar i Styrelsens särskilda gienar,
enligt 11 §, ministeriela mål: enligt 12 §, ingående i afhandlingar och förbund
med främmande Magter; enligt 13 §, rättigheten att börja krig och sluta fred;
enligt 14 §, högsta befälet öfver krigsmagten; enligt 15 §, kommandomål; enligt
25 §, benådningsrätten; enligt 28 med flera §§, utnämnande af embetsed!
tjensteman samt förlänande af medborgarerätt, enligt 35 §, entledigande af
förtroende-embetsmän; enligt 37 §, upphöjande i adelig! stånd; enligt 6 §,

dispositionen af statsmedel; enligt flera särskilda §§, framställningar till och
från Riksdag, utnämnande af Talmän, sammankallande af urtima Riksdag, upplösande
af Riksdag o. s. v.

Men utom dessa i grundlagen uppräknade mål gifves det ännu en synnerligen
vigtig och talrik grupp af sådana, som icke lämpligen kunna öfverlemnas
till afgörande af en ensam Departements-chef, nemligen alla de mål,
som jemlik! författningarne få hos Konungen fullföljas genom besvär öfver
embetsmyndigheters meddelade beslut, men icke tillkomma Högsta Domstolens
upptagande. Det ligger i sakens natur, att dessa mål i allmänhet kräfva en
granskning, uti hvilken flera deltaga, hvarföre det ock vant ifragasatt, att för
deras handläggning stifta eu särskild Regeringsrätt.

Jemte '' det att således uti det af mig ifrågasätta grundlagsstadgande!
böra, utom de mål, hvilka skola enligt särskilda grundlagsstadganden af Konungen
afgöras, jemväl alla s. k. besvärsmål undantagas från dem, hvilka
Bill. till Bilcsd. Prof. 1868. 1 Sami. 1 Afd. 3 Häft. 4

26 Konyl. Maj-.ts Nåd. "Proposition N:o 7.

Konungen må ega rätt att öfverlemna till Departements-chefs afgörande, anser
jag, att samma stadgande bör innehålla antydan derom, att då äfven utom
dessa kategorier kunna förekomma mål af större vigt, stadgandet icke är afse
dt att å dem tillämpas, i följd hvaraf, och ehuru- bedömandet af ärendens
•större eller mindre vigt måste öfverlåtas åt Konungen i Stats-Rådet, det sednare
kunde göras ansvarigt, om missbruk i detta afseende komme att ega rum.

För att sätta Konstitutionsutskottet i tillfälle att utsträcka sin granskning
af Stats-Rådets verksamhet jemväl till de mål, som af Departementscheferne
afgöras, erfordras endast föreskrift, att den berättelse öfver sålunda
afgjorda ärenden, som Departements-chefen väl i alla händelser bör till Konungen
afgifva, skall föredragas i Stats-Rådet och till följd deraf i dess protokoll
intagas eller dervid fogas.

För arbetets fullständiga ordnande inom Stats-Rådet på det ändamålsenligaste
sätt erfordrades måhända också, att någon särskild åtgärd vidtoges i
afseende å de af mig nyss nämnda besvärsmål, hvilka visserligen icke höra
afgöras utan samfäld granskning af flera personer, men deremot icke heller i
allmänhet herde kräfva Konungens egen pröfning i fulltaligt Stats-Råd. Utan
någon olägenhet skulle de, enligt mitt förmenande, kunna öfverlemnas till en
slags Regeringsrätt inom Stats-Rådet, bestående t. ex. af vederbörande Departements-chef
och tre andra Statsråd, hvithet vore nära öfverensstämmande med
organisationen af den Regering under Konungens frånvaro, som enligt 43 §
Regeringsformen förordnas. Men då jag icke vågar föreslå någon tillökning af
Statsråds ledamöternes antal i sin helhet, synnerligen med afseende å de dermed
förenade kostnader, och Departements chefernes förökande till åtta, vid sådant
antagande, medför en förminskning till två af de konsultativa Statsrådens
antal, hvithet vore otillräckligt för att jemte eu Departements-chef bilda
domfördt antal, tvekar jag att tillstyrka intagandet i grundlag af något stadgande
i donna syftning, helst sedan Kongl. Maj:t för att bereda Departementscheferne
behöflig tillökning i den tid, som kunde egnas åt de dem såsom fö
indragande tillkommande göromål och med fästa dt afseende jemväl derå, att
Statsråds-ledamöternes tid numera tages i ytterligare anspråk för dervarande
af Riksdagens förhandlingar, i nåder tillåtit, att besvärsmål få tills vidare och
der icke något måls särskilda beskaffenhet eller andra förhållanden föranleda
till undantag, i allmänhet Kongl. Maj:t föredragas i närvaro af endast det i
8 § Regeringsformen förutsatta minsta antal af tillstädesvaraude Statsrådsledamöter,
eller tre utom vederbörande föredragande; hvarigenom i sjelfva verket
bl Hvit åt Stats-Rådet, om än icke åt Konungen, beredd den lättnad, som
med grundlagsstadgandet kunde vinnas.

Att ingå i undersökning eller utredning om de kostnader, som de af
mig nu ifrågasätta grundlagsförändringar kunde medföra, tillhör icke mitt de -

27

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 7.

parlament och vore i alla händelser nu för tidigt. Om till det nya departementet
få användas de anslag, som nu för de åt detsamma utsudda ärendens
handläggning på annat håll användas, synes kostnadsfrågan icke kunna blifva
af betydenhet att inverka på frågans afgörande.

Då mitt förslag omfattar två olika frågor, nemligen: l:o om inrättande
af ett nytt Stats-departement; och 2:o om eu vilkorligen utsträckt myndighet
för Departements-cheferne, hvilka frågor äro så oberoende af hvarandra, att
jag anser nyttigt att få hvilken som helst af dem genomförd, äfven om den
andra förkastades; så har jag uppgjort särskilda förslag till de grundlagsändringar,
som hvardera af dessa frågor skulle föranleda, och hemställer i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t ville medelst två särskilda Propositioner
framställa dessa förslag till Riksdagens antagande."

Sedan Hans Excellens Herr Justitie-statsministern härefter redogjort för
innehållet af berörda förslag, täcktes, i öfverensstämmelse dermed, Hans Maj:t
Konungen, på tillstyrkande af Stats-Rådet, besluta att Propositioner i ämnet,
sådana de finnas detta Protokoll bifogade, skulle till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo

G. W. Westberg.