Motioner i Andra Kammaren, N:o 57.

9

N:o 57.

Af Herr J. J. Magnell: Angående förändring å vissa delar af nu
gällande grund för den ''kommunala rösträttens utöfvande.

Då ett allmänt cell i flera delar berättigad! missnöje försports med nu gällande
rösträtt i kommunala ärenden, tillåter jag mig angående denna sak göra följande
framställning till innevarande Riksdag.

Det mål, som enligt min tanke härvid bör sökas, är att hvar och en i mån
af insigter och erfarenhet i kommunens förhållanden må ega ett större bestämmande
inflytande på vården om dess angelägenheter.

Då ära, redbarhet, fosterlandskärlek och duglighet kunna antagas finnas i
lika grad. hos alla folkklasser, men då deséa dygder ej äro nog för att med framgång
verka i kommunala värf, utan dertill fordras insignier; öfverblick och förfarenhet
i samhällsbehofvcn och samhällsorganismen, så synes mig klart vara, att
just dessa egenskaper måste vara de, som vid lag om kompetens till kommunalt
inflytande böra tagas i betraktande.

Då det vidare är klart, att i allmänhet den vidsträcktare rörelsen och don
större förmögenheten föranleda en mångsidigare beröring mod alla samhällets inrättningar
och förhållanden och sålunda antagligen medföra eu större kännedom derom,
så synes mig de på rörelse och förmögenhet grundade skattebidragen oj vara någon
förkastlig, ehuru visserligen ej ofelbar mätare på kompetens till större rösträtt i
kommunens angelägenheter; helst icke heller oberoende ekonomisk ställning kan i
allmänhet hvarken förvärfvas eller bibehållas utan personlig duglighet.

Då vidare en graderad röstskeda synes mig alltigenom hvila på godtyckliga
bestämmelser och den lika rösträtten bero på den falska föreställningen, att man, endast
derföre att man tillhör eller skattar till kommunen, skulle, utan afseende på
de egenskaper som erfordras dertill, kunna med- lika framgång, som hvarje annan,
inverka på kommunens angelägenheters gång; eller att rättigheten att bestämmande
inverka derpå skulle för dess medlemmar bero på något annat än förmågan dertill,
så anser jag mig böra föreslå:

1) att grunden för den nu bestående kommunala rösträtten må fortfarande
gälla.

Då det likväl synes mig vara klart, att blott en individuel personlighet kan
med lefvande intresse och personlig ansvarighet ingripa i de kommunala angelägenBill,
titt Riksd. Prof. 1868. 1 Sa/ml. 2 Afd. 2 Band,. 3 Höft. 2

10

Motioner i Andra Kammaren, N:o 58.

heternas gång, men bolag utgöra endast ett aggregat af personligbeter, hvilka livar
för sig må rösta efter befogenhet, så får jag vidare föreslå:

2) att bolag och med dem jemförliga styrelseverk eller andra så kallade
moraliska personligheter må från rösträtt i kommunens angelägenheter
uteslutas.

Då slutligen rörelse och förmögenhet icke är en ofelbar, utan blott relativt
användbar mätare på duglighet för kommunala ärendens bedömande, intilldess en
bättre kan utfinnas, så torde vara tjenligt, till förekommande af missbruk genom
allt för stort röstetals samlande på en hand,

3) a) att ingen tillerkännes rösträtt för mer än hvad nu gällande kommunallag
föreskrifver för stad, eller af kommunens hela röstetal, eller,
om så finnes skäligt, en ännu mindre bråkdel deraf; samt

b) att, om minst hälften af alla röstberättigade inom kommunen äro tillstädes
och två tredjedelar af de sålunda närvarande, per kapita räknade,
reservera sig mot den mening som fått röstpluralitet, må den ej ega kraft
af lagligen fattadt beslut.

Antagas ofvanstående bestämmelser, så har man, som jag tror, häfdat den
i dessa mål och i min tanke enda rätta grundsatsen, att samhällets skydd och förmåner
tillkomma alla lika, men rätt att bestämmande inverka på gången af dess
angelägenheter endast i den mån eu hvar har förmåga dertill, så vidt den kan utrönas;
och tillika har man förekommit, att något anmärkningsvärdare missbruk från
de förmögnares sida må kunna ega rum.

Stockholm den 24 Januari 1868.

J. J. Magnell.

N:o 58.

Af Herr C. J. Grafström: Om ändring af 14 och 16 §§ i Fattigvårdsstadgan
af den 13 Juli 1853.

Enligt Kong! Förordningen af den 25 Maj 1847 fordrades, för att vinna försörjningsrätt
inom en församling, att der hafva vistats i trenne på hvarandra följande
år, utan att hafva fallit fattigvården till last. Då man insåg, att denna tid var alldeles
för lång och derföre sökte en annan, föll man olyckligtvis i den motsatta öfverdriften
och valde en tid, som härvidlag torde kunna anses som den kortaste tänk -