Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64.
1
N:o 64.
Ank. till Riksd. Kansli d. 7 April 1868, kl. 1 e. m.
Utlåtande, angående vadda motioner om gästgifveri-, håll-, reservoch
postskjutsens skiljande från jordbruket m. rn.
(l:sta IT. A.)
ITti särskilda, inom Riksdagens Andra Kammare väckta, motioner är
föreslaget:
Ro af Herr Olof Nilsson från Westcrbottcns län. med hvilken Horrar G.
Häggström och L. J. Fahlander instämt, (i motion N:o 52) att Riksdagen måtte till
Kong!. Maj:t ingå med underdånig anhållan om vidtagande af åtgärder, ledande
derhän att gästgifveri-, håll-, reserv- och postskjutsen måtte från jordbruket skiljas
och af Staten öfvertagas, samt att Riksdagen måtte anslå för ändamålet erforderliga
medel;
2:o af Herr Per Ericsson, med hvilken Herr Pehr Pehr sson från Gefleborgs
län instämt, (i motion N:o 70), att gästgifveri-, håll-, reserv-och postskjutsen måtto
skiljas från jordbruket och öfvertagas af Staten samt att erforderliga medel dertill
måtte anslås;
3:o af Herr Jonas Andersson (i motion dST:o 123):
«) att gästgifveri-, håll-, reserv- och postskjutsen måtte skiljas från jordbruket;
b)
att såsom regel måtte bestämmas, att den resande sjelf hetalar fulla
värdet af den skjuts han begagnar, och Statens mellankomst således blott vid särskilda
. undantagsfall må påfordras, samt att vid regleringen af skjutsningsväsendet
den minsta möjliga kostnad såväl för den resande som för Staten’ afses, på samma
gång som ändamålsenliga anstalter för postens och resandes fortskaffande tillvägabringa®
; och
c) att behöfliga medel för ändamålet måtte anvisas; uti hvilken motion följande
ledamöter af Andra Kammaren instämt, nemligen Friherre I. Koskull, Herrar
A. Rejutercrona, Carl Anders Larsson, A. A. Andersson, G. Kolmodin, Nils Andersson,
Arvid Jönsson, O. Hedengren, Per Nilsson i Råbv, Eric Olsson, A. W. Uhr, Anders
Bih. till Riksd. Prot. 1868. 4 Sami. 1 Afä. 34 Höft. 1
2 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64.
Ericsson, Lisa Olof Larsson, Carl Liljenmark, F. W. Åman, Eric Dofsån, P. U Ljuslin,
P 0 Hörn fädi och H. Hansson;
4:o'' af Herr Carl Anders Larsson (i motion N:<> 278), att 70,000 Riksdaler,
som icke voro behöflig till lindring- för postskjutsskyldige, utan föreslagits till indragning.
måtte i stället tilläggas anslaget för lindring af håll- och reservskjutsskvldigheten
inom landet;
5:o af Herr E. J. Rudberg (i motion N:o 26), att den posthemmanen åliggande
skyldigheten att fortskaffa posten för 40 öre per mil måtto upphöra och all
postskjuts ställas på entreprenad, eller också postskjutslegan, der den ännu utgår
med" 40 öre per mil, förhöjas till hvad den utgör för ro ser v skjuts eu;
0:o af Herr Eric Ersson, med hvilken Herr P. O. Eömfeldt och Herr Pehr
Pehrsson från G-cfleborgs lån instämt, (i motion N:o 124) att posthemmanen, emot
skyldighet att ikläda sig do onora, som åligga andra hemman, måtte befrias från
det dom åliggande onus att för mindre än half ersättning skjutsa posten, och att
postb-éfordringen sedan må verkställas genom af Poststyrelsen antagne entreprenörer,
samt att, för vinnande af detta ändamål, eller på det att, derest detta icke
bjelke bifallet eller ej kunde genast i verket ställas, legan för denna skjuts måtte
höjas till motsvarighet med annan skjuts, ett reservations-anslag af 30,000 Riksdaler
måtte beviljas a tf utgå årligen, så länge behof deraf visade sig och Postverkets
egna inkomster voro otillräckliga; samt
7:o af Herr P. Östman (i motion No 128), att Riksdagen måtte besluta,
att, der posterna icke befordras på jernvägar eller med diligenser, utan genom postföring
af s. k. posthemman, legan måtte höjas till en Riksdaler milen samt att,
derest denna tillökning i legan icke kunde bestridas af Postverkets egna medel,
erforderligt reservationsanslag måtte för detta ändamål beviljas.
Beträffande posthemmansskjutsen bör Utskottet först anmärka, att en af
Herr P. Östman i sistberörda motion meddelad uppgift, att inom motionärens ort
eu hemmansdel om kj mantal, som fortskaffado posten per år 882 mil, doiför af
Postverket uppbär endast 45 öro för milen, —• hvilket förhållande motionären åberopat
såsom bevis på do uppoffringar, posthemmansinnehafvaro skulle vara underlåta
do — icke torde i denna fråga höra tilläggas något afseende. Genom Kongl.
Brcfvct den 19 November 1858 är nemligen för den postföring, som besörjes _ af
posthemmansmnohafvare, befordringsafgiften fastställd, i fråga om postföring inrättad
före år 1830 och icke öfverstigande 312 mil om året på helt hemman, för
dubbel post till 45 och för enkel post till 40 öve milen, men för postföring utöfver
312 mil om året, äfvensom för postföring, tillkommen från och med år 1830, samt
för extra poster till 80 öre för milen. För en hemmansdel af den storlek, motionären
angifvit, skulle således skjutslogan för all postföring utöfver 117 mil om året
utgå med 80 öre milen. Då ''emellertid Utskottet inhemtat, att motionärens berörda
uppgift skulle afse pa mantal Skullersta i Nora socken af Westcr-Norrlands
län, har Utskottet förskaffat sig dol af 18GG års liqvid öfver logan för don af
nämnda hemman bestridda postskjuts. Vid granskning af denna liqvid, hvilken
härhos bifogas (Bil. lutt. A.), visar sig att missförstånd af liqvidens uppställning
torde hafva legat, till grund för motionärens uppfattning af legans beräkning.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64.
3
Redan vid 1859—1800 års riksdag förklarade Rikets Ständer i underdånig
skrifvelse den 26 Oktober 1860, att de, i anledning af Kong!. Maj.ts i sammanhang
med vackt fråga om ordnande af skjutsningsbesväret i allmänhet framställda
förslag om postföringsskyldighetens skiljande från jordbruket, funnit godt den nådiga
framställningen på det sätt bifalla, att postföringsskyldigketen måtte, i den män
Kong!. Maj:t funne sådant lämpligen kunna sko, från jordbruket skiljas, emot åliggande
för posthemmanen att fullgöra de onera, från Indika de hittills varit i egenskap
af posthemman befriade och att, såsom följd häraf, posthemmanen tillförbundos
att, i likhet med andra i skjutslag indelade hemman, deltaga i det allmänna skjutsningsbesväret,
såsom det komme att utgöras. För den ökade kostnad, som genom
dymedelst uppkommande förhöjning i postskjutslegan beräknats uppstå, ställde
Rikets Ständer till Kong! Majis disposition ett årligt reservationsanslag af 70,000
Riksdaler Riksmynt, med bemyndigande tillika för Poststyrelsen att använda de
besparingar, som å detta anslag kunde göras, till ordnande å postvågar af gemensam
befordran för post och resande. — Kongl. Maj:t, som vid pröfning af denna
underdåniga framställning ansåg, att något allmännare upphäfvande på en gång öfver
hela riket af postskjutsskyldigheten icke borde för det dåvarande ifrågakomma,
utan den af Rikets Ständer åsyftade förändringen i sättet för postens fortskaffande
under dåvarande förhållanden och till eu början lämpligast böra, i enlighet med
hvad redan till någon del egt ruin, åstadkommas genom inrättande å de mest befarna
postlinicrna af s. k. postdiligenser, afsedda att fortskaffa på eu gång post,
paketer och resande, meddelade i följd häraf, i skrifvelse till General-poststyrelsen
af don 21 Juni 1861, nådig föreskrift om anordnande af ett större antal diligenslinicr,
hvarjemte förordnades, att Postverket i händelse af behof cgde såväl för befordrande
af postdiligenserna, som för förenade bref- och paketposter samt i vissa
fall äfven för vanlig brefpost, anlita gästgifveri-, håll- och reservskjuts mot förhöjd
lega enligt uppgifna grunder. Genom denna anordning blef den postföring, som af
posthemman bestriddes och hvilken intill år 1859 uppgått till 214,119 mil årligen,
ytterligare minskad med 85,000 mil på året, då särskild! räknades den våglängd,
som af hvarje till postföring använd häst tillryggalades. ''
Härigenom blefvo visserligen en stor del posthemmansinnehafvare befriade
från utgörande af postskjuts, men deremot ernåddes icke i någon mån det ändamål,
Rikets Ständer med anvisande af ofvanberörda anslag afsett, eller postskjutsens
skiljande från jordbruket, då skjutsningen blott öfverflyttades från posthemmanen
till i allmänhet skjutsskyldiga hemman. Anslaget behöfde icke heller anlitas, utan
blef vid påföljande riksdag indraget, men deremot anvisade Rikets Ständer då,
jemlikt underdånig skrifvelse af den 19 November 1863, ett reservationsanslag till enahanda
belopp, 70,000 Riksdaler, för att af Poststyrelsen användas till postdiligensernas
fortskaffande på sådant sätt, att de skjutsskyldige ej dermed betungades.
Först genom de åtgärder, som häraf blefvo en följd, bereddes i sjelfva verket jordbruket
lindring, i det sedermera befordringen af all diligenspost samt till större
delen äfven af annan post blifvit ställd på beting. Så utgjorde under nedannämnda
år antalet mil, för hvithet lega blifvit utbetald:
1864. |
1865. |
1866. |
|
diligenspost..... |
. 139,676. |
365,697. |
352,880. |
annan betingad skjuts . . |
. 49,774. |
104,863. |
120,254. |
posthemmansskjuts . . |
. 76,538. |
68,814. |
64,554. |
gästgifveriskjuts . . . . |
. 103,360. |
47,409. |
41,575. |
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64.
sammanlagdt
Posthemmanen i liela riket, som år 1859 utgjorde 746 med
495-| mantal, hafva genom sedermera skedda indragningar minskats:
vid slutet af år 1864 till 400 med tillhopa 2181 mantal
,, 1? 1; ISO''.) „ 331 „ ,, 1791 ,,
„ 1866 ,, 314 „ ,, 167^ „
Det onus, postskyldigheten innebär, är således numera redan till väsendt
ligaste
delen från jordbruket aflyftadt, men de upprepade framställningar om postskjutsskyldighetons
borttagande, som vid riksdagarne blifvit gjorda, antyda, att
äfven den jemförelsevis mindre betydliga posthemmansskjuts, som ännu utgår, i
vissa orter kännes tryckande, och det synes derföre önskvärd!, om detta onus
kunde, utan synnerlig olägenhet för det allmänna, helt och hållet upphöra. Enligt
tillgängliga uppgifter utgjorde under år 1865 medelbeloppet af lega per häst och
mil för postdiligensernas fortskaffande 1 Riksdaler 23 öre, och då den nuvarande
posthemmansskjutsen till en del betalas efter SO öre milen samt vanlig postskjuts
otvifvelaktigt kan betingas till lägre lega än diligensskjutsen, torde do kostnader,
som af de ännu återstående posthemmanens indragning skulle föranledas, icke
kunna antagas blifva så betydliga, att derför skulle med en sådan indragning ytterligare
anstå, helst från dessa kostnader bör afräknas ej mindre don från Postverket
nu med 2,672 Riksdaler 1 öre utgående roteringsersättning till roterade posthemman,
än äfven den godtgörelse, Statsverket kornrne att vinna genom de rotevakansafgifter,
som efter förändringen böra af de nuvarande roteringsfria posthemmanen
erläggas. Utskottet, som föreställer sig, att donna ökade kostnad bör kunna af
Postverket, med dess nu beräknade inkomster utan särskildt anslag bestridas,
tillstyrker alltså,
a) att Riksdagen ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet dels anhålla, det
Kong!. Maj:t täcktes låta vidtaga sådana åtgärder, att postskjutsskyldigheten
må, så skyndsamt som lämpligen kan ske, från jordbruket skiljas,
emot åliggande för posthemmanen att fullgöra de onera, från kvilka de
hittills varit i egenskap af posthemman befriade, dels ock hemställa, att,
derest, af brist på medel, hinder för hela postskjutsens ställande på beting
skulle möta, Kongl. Maj:t då måtte till Riksdagen göra den nådiga
framställning, hvartill omständigheterna kunna föranleda.
Vidkommande åter gästgifveri-, håll- och reservskjutsen, får Utskottet erinra,
hurusom vid den pröfning, som under de sednare riksdagarne egnats hithörande
frågor, den åsigt städse gjort sig gällande, att den lämpligaste, om ej enda, vägen
för undanrödjande af skjutsningsskyldighetens menliga inverkan på jordbruket vore
skjut-slogans höjande, så att den resande komma att betala hvad skjutsen under
gynnsamma förhållanden kunde anses vara värd, samt inrättandet af entreprenader
och Statens mellankomst på de ställen, der entreprenadens uppehållande skulle för
de skjutsskyldiga hemmanen blifva alltför tryckande. I enlighet härmed anhöllo
Rikets Ständer i underdånig skrifvelse den 30 November 1863, det Kongl. Maj;t
måtte täckas å alla gästgifvaregårdar i riket låta, såvidt görligt funnes, inrätta
entreprenader, dervid, då sådant af förhållandena nödigt påkallades och entreprenader
ej på annat sätt kunde åvägabringas, en lega af högst 1 R:dr 50 öre
per mil. i stad och 1 R:dr 20 öre per mil på landet finge uppbäras; hvarjemte Rikets
Ständer till Kongl. Maj:ts disposition ställde ett årlig reservationsanslag af
100,000 R:dr Runt, att användas till lättnad för skjutsningstungan i de fall, der
flonsamma genom entreprenad bestriddes och befunnes särdeles tryckande. Vid
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64.
5
näst påföljde riksdag förnyades, i underdånig skrifvelse af den 2 Maj 1866, "berörda
anhållan och anslaget höjdes till 125,000 R:dr, vid hvilket belopp det sedermera
blifvit bibehållet. I anledning af dessa Rikets Ständers framställningar har Kong!.
Maj:t, som, med anledning af de ifrån flertalet af landsting och länsstyrelser framställda
anmärkningar emot det af Kong!. Maj:ts Befallningshafvande i Malmöhus
län väckta förslag om skjutsens ordnande länsvis med ovilkorlig entreprenad vid
alla stationer och lika bidrag från alla skjutsningsskyldiga hemman, ansett frågan
om detta förslags genomförande böra förfalla, genom nådig Kungörelse af don 14
December 1866, bland annat förordnat, att å alla skjutsställen i riket, nemligen
der, hvarest entreprenader ej vore inrättade, så snart omständigheterna det medgåfvo,
samt å de öfriga, der entreprenader nu funnos, i den mån derom ingångna
kontrakt tilländagingo, borde, såvidt överenskommelser derom kunde träffas, genom
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes försorg inrättas entreprenader, med rättighet för
entreprenör att, der icke lägre anbud vid auktion gjordes, uppbära skjutslega af
högst 1 R:dr 50 öre i stad och 1 R:dr ''20 öre å landet, samt att, der entreprenad
icke kunde mot åtnjutande allenast af berörda högsta skjutslega åstadkommas, utan
vederbörande skjutslag nödgades för ändamålets vinnande lemna särskildt bidrag,
skulle skjutslagen, för hvad de till skjutsens bestridande på sådant sätt nödgats
utgifva, undfå af statsmedel, i mån af ofvan omförmälda anslags tillräcklighet, ersättningsbidrag
enligt de grunder, Kongl. Magt i cirkulär till länsstyrelserna af
den 24 Januari 1865 stadgat; varande, i anledning af Täckt fråga om rätt för
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att, till underlättande af skjutsentreprenaders
införande, i sammanhang med beslut om dylik entreprenad, äfven meddela föreskrift
om flyttning af skjutsstation, uti berörda cirkulär jemväl förklarad!, att •— då sådan
flyttning befinnes kunna verkställas, utan att angränsande skjutslag förnärmas genom
betydligare utsträckning eller förkortning af deras skjutshåll, och äfven resandes herbergering
och förplägning kan å den föreslagna nya stationen behörigen tillgodoses,
samt flyttningen är utförbar, utan att de friheter, räntor eller andra dylika förmåner,
som blifvit förut varande gästgifverier i laga ordning tillerkända, från dem borttagas,
— förflyttningar få ske för den tid, entreprenadkontraktet är gällande. ,
Innan rcsultatcrna af dessa så nyss meddelade nådiga stadganden hunnit
visa sig, anser sig Utskottet icke kunna tillstyrka några åtgärder till förändradt
anordnande af skjutsväsendet. Dessa resultater kunna först efter några år, då tiden
för de äldre entreprenadkontrakten tilländagått och nya kontrakt hunnit tillvägabringas,
tillförlitligen bedömas. Det bör nemligen kunna antagas, att den rättighet
till förhöjd skjutslega, som då kan entreprenörerne medgifvas, kommer att verka
till ej obetydlig minskning i de bidrag, som nu på många ställen måste af de skjutsskyldiga
hemmanen för entreprenadernas uppehållande utgöras. Emellertid ådagalägga
de för år 1867 från länsstyrelserna inkomna uppgifter, att förrberörda stadganden
kraftigt medverkat till inrättande af entreprenader. Härhos bilagda sammandrag
öfver dessa uppgifter (Bil. Ditt. B.) visar, att entreprenader numera äro
inrättade vid 897 skjutsstationer, och att åtminstone 343 entreprenader grunda sig
på under nästlidet år upprättade kontrakt.
Beträffande de bidrag, som från skjutsskyldige hemman till entreprenadernas
uppehållande utgöras, inhemtas af länsstyrelsernas i sådant hänseende till
Kongl. Maj:t insända uppgifter, att bidraget utgått för hvarje skjutsskyldigt helt
förmedlad! mantal:
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64.
8 gästgifvaregårdar med mindre än
117 „ „ emellan 1 R:dr
67 „ „ „ 10 „
38 „ „ „ 20 „
22 „ „ „ 30 „
23 „ „ „ 40 „
23 „ ,, „ 50 „
17 „ „ „ 60 „
6 „ „ „ 70 „
17 „ „ „ 80 „
3 „ (Skatt
ungbyn
och Grangärde
i Kopparbergs
län samt Simonstorp
i Bråbo
härad af Östergötlands
län) „ „ 90 „
4 gästgifvaregårdar
(Åby i Oalmarlän,
Ärvika köping i
Wermlands län,
samt Krokforss och
Orrnäs i Wester
Norrlands
län) „ „ 100 „
2 gästgifvaregårdar
(Tyngsjön i Kopparbergs
län och
Bjurbäcken i W erm
lands
län) „ „ 110 „
3 gästgifvaregårdar
(Borsna i Kronobergs
län, Stenåsen
i Wermlands län
och Texan i We
-
1 R:dr öfver
och 10 R:dr „
20
33 33 33
» 30 „ „
» 40 „ „
,, 50 „ „
,, 60 „ „
„ 70 „ „
„ BO „ „
„ 90 „ „
16 R:dr mantalet
100
110
120
ster-Norrlands län „ ! gästgifvaregårdar |
„ 120 „ |
1 QA 33 33 3) 33 33 |
33 |
i Wcsterbottons län) „ !. gästgifvaregårdar |
„ 130 „ |
140 33 33 33 33 33 |
33 |
lands län) „ gästgifvaregård |
„ 150 „ |
33 100 „ J) J3 »3 |
33 |
län) |
* 160 * |
170 » v » 35 3» » |
S |
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64.
7
vid 3 gästgifyaregårdar
(Bergsäng och. Näs
i Wermlands län
samt Lingbo i Getle
borgs
län) med emellan 170 R:dr och 180 B:dr öfver 16 B:dr mantalet
„ 1 gästgifvaregård
(Råda i Wermlands
län)
1 gästgifvaregård
(Sårna i Kopparbergs
län)
1 gästgifvaregård
(Rårböle i Geilcborgs
län)
1 gästgifvaregård
(Håen i Kopparbergs
län)
2 gästgifyaregårdar
(Brattforshyttan och
Yngshvttan i W ermlands
län)
1 gästgifvaregård
(Triabo i Calmar
län)
1 gästgifvaregård
(Bogerud i Werm
lands
län) „ 352 R:dr 65 öro „
1 gästgifvaregård
(Långbanshyttan i
Wermlands län) „ 1,303 R:dr 27 öre „
„ 190 „ „ 200 „ „
218 R:dr 46 öre på mantalet
240 „--„ „
247 R:dr 97 öre „
256 ,--„
282 R:dr 35 öre _
S:a 369.
Då entreprenadernas antal utgör, förutom de 14 nya skjutsinrättningarne,
som ej äro med skjutslag försedda, 883, förefinnes således vid 514 gästgifyaregårdar
entreprenad, dertill antingen de skjutsskyldige icke lemna något bidrag eller åtminstone
bidraget icke öfverstiger 16 R:dr på helt mantal. Inom Göteborgs och
Bohus län, der, på sätt sammandraget utvisar, 42 gästgifyaregårdar äro försedda
med entreprenad, utgår från de skjutsskyldige icke något bidrag.
Ehuruväl genom det allmännare inrättandet af entreprenader och det understöd
af statsmedel, som från förberörda å Sjette Hufvudtiteln uppförda anslag å
125,000 R:dr kommer de skjutslag till del, som till entreprenadernas uppehållande
erlägga å landet utöfver 16 R:dr för mantalet och i stad mera än 24 R:dr för
för hvarje fullt hundratal af stadens innevånare, och hvilket understöd för åren
1865 och 1866, då anslaget utgjorde blott 100,000 R:dr, uppgått till hälften af hvad
do skjutsskyldige utöfver nyssnämnda bidrag tillskjutit, skjut sningstungan kan anses
i allmänhet väsendtligen lättad, qyarstår emellertid likväl det förhållande, att i en
del orter de skjutsningsskyldiges bidrag fortfarande uppgå till så höga belopp, att
de måste anses särdeles betungande, men för att kunna tillförlitligen bedöma, huruvida
särskilda åtgärder lämpligen kunna och böra vidtagas för att. undanrödja de
utomordentliga missförhållanden, som i detta hänseende inom vissa orter ega rum,
8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64.
erfordras en speciel utredning af de orsaker, som vid de särskilda skjutsstationerna
betinga svårigheten att anordna entreprenad. En sådan, på noggranna undersökningar
genom kronobetjeningen grundad, utredning är så mycket mera af nöden,
som, enligt hvad upplyst blifvit, entreprenaderna på en del ställen varit endast skenbara
och åstadkommits endast för att bereda de skjutsskyldige, som efter enskild
öfverenskommelse fortfarande uppehållit skjutsningen, dels högre skjutslega och dels
särskild! understöd af statsmedel.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer Utskottet,
b) att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att tv orig].
Maj:t täcktes låta genom vederbörande länsstyrelser noggrann! utreda de
förhållanden, som kunna anses betinga de höga bidragen för entreprenadinrättningar
å alla de ställen, der dessa bidrag uppgå till anmärkningsvärd!
höga belopp, eller åtminstone der de öfverstiga 50 R:dr på
hvarje helt hemman, eller för stad enahanda belopp på hvarje fullt hundratal
af stadens innevånare, samt att Kongl. Maj:t ville låta för Riksdagen
framlägga den sålunda åstadkomna utredning, jemte förslag till de
åtgärder, hvilka för undanrödjande af de missförhållanden, som i verkligheten
må ega rum, kunna finnas mest lämpliga; och
c) att förenämnde motionärers framställningar icke må till någon vidare
Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 7 April 1868.
På Utskottets vägnar:
Arv. Fr:son Posse.
Reservation:
af Herr Carl Anders Larsson: “Stats-Utskottets majoritet, soto fattat definitivt
beslut i skjutsfrågan inom några få minuter efter det förslaget blifvit slutligen uppläst,
har i sammanhang med nämnda beslut förordnat: att Betänkandet skalle omedelbarligen
aflemnas till tryckning, utan afvaktande af de reservationer man deremot
ville afgifva. Pöljden häraf blifver den, att man måste skrifva sin reservation på
fri hand, utan att ega tillgång till Betänkandet, hvars motivering man eljest vore
i tillfälle att vederlägga. Skjutsningsskyldighetens skiljande från jordbruket har
under de sednare riksdagarne varit ett stående thema, som gifvit anledning till
många
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64.
9
många olika variationer, allt efter hvar och ens olika intressen. Under det den
jordbrukare klassen ansett rättvist, att hvar och en sjelf betalar de tjenstbarheter
han begär, har deremot ett ännu mägtigare intresse funnit det med sina fördelar
öfverensstämmande att få resa land och rike omkring på den jordbrukande klassens
bekostnad. Uti alla andra fall vill man gerna hylla den satsen, att hvarje
sak får gälla hvad den kan; men då fråga är om gästgifvareskjuts, då söker man
göra gällande en helt annan lära. Här ställer man den hjelpande parten rättslöa
emot den hjelpte. Man fastställer en taxa, hvarefter man tvingar jordbrukaren
att, mot sin vilja, ställa sig till den resandes förfogande. Den skjutsande, som måhända
sjelf behöfde företaga eu vida angelägnare resa, ålägges genom lag, vid högt
äfventyr, att uppskjuta sin egen resa för att i stället fortskaffa en för honom högst
främmande person. Kan det ligga någon rättsgrund uti ett sådant förhållande?
Yisst icke! Tvärtom, det ligger häruti den mest himmelsskriande orättvisa. Ån
mer, det ligger ett uppenbart hån emot den personliga och den medborgerliga
friheten. Efter Utskottets förslag skulle dock detta onaturliga slafveri fortfarande
komma att exsistera, ty den halfmesyr Utskottet föreslår tjenar endast att
för en längre tid undanskjuta frågans ändamålsenliga lösning. Det visar sig af
de fjorton nya gästgifverier, som blifvit inrättade på den basis att den resande får
betala skjutsen sjelf, aft en sådan anordning låter sig verkställas, utan förnärmande
af enskild persons rätt. Hvarföre icke då genomföra en sådan reform vid
äfven do gamla gästgifverierna? Det lider icke det ringaste tvifvel att skjutsen
skulle kunna ordnas på alla våra gästgifverier så, att de skjutsande finge betala
hela kostnaden sjclfve. Om gästgifverierna vore flyttbara, så skulle de resande
blifva fortskaffado mot ännu billigare skjutslega, än den fastställda, på en del gästgifvaregårdar,
fastän det möjligen kunde inträffa, att skjutslega stegrades något
öfver taxan på en mindre del af gästgifvaregårdar; men detta bevisade ingenting''
annat än att skjutstjenstbarheten hade ett högre värde på olika orter.
Det enda motiv Utskottet åberopat som skäl för dess knapphändiga förslag
består t deri: att Utskottet ville erfara verkningarne af stadgandena uti
Kong!. Maj:ts nådiga Cirkulär den 24 Januari 1865. Utskottet antyder sjelft att
verkningarne af högstberörda nådiga Cirkulär icke visa sig förrän efter flera års
förlopp.
Häruti ligger sålunda det löftesrika hopp att missförhållandet icke skall
fortfara till evig tid. Om en eller annan generation ytterligare skulle hinna att
multna i jordens sköte, innan den lyckliga perioden kan inträffa, detta anser Utskottet
ingenting betyda, då orättvisan hunnit vinna en hundraårig häfd! Det beror
nu på den nya Riksdagens tvänne Kamrar, att trycka sitt insegel på detta Utskottets
förslag, så kan man vara förvissad, att denna fråga, för framtiden, kommer
i lika goda händer som under den tid då de fyra Riks-Ståndcn hade landtmannens
väl eller ve i sina händer.
Att begära en sådan utredning som den af Utskottet föreslagna, har naturligtvis
ingen annan verkan än den: att man vid kommande riksdagar åberopar sig
på den väntande utredningen för att undvika ingå i hufvudsakligt besvarande af
nya motioner i ämnet. Om någon ekonomisk fråga varit undersökt och vunnit
utredning så är det denna. Uti fyrfaldiga Komité- och ITtsko! ts-botänkanden har
man tillförlitliga uppgifter om skjutstungans tillkomst och utveckling sedan hundradetals
år tillbaka. Man behof ver således icke vidare forska i häfderna för att
Bill. till liiksd. Prot. 1868. 4 Sami. 1 Afd. 34 Höft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64-
rinna upplysning om denna qvarlefva från våldsgästningens tidehvarf, ty alla upplysningar
härom äro öfverflyttade till vår tid.
Må man derföre gripa det onda i roten och göra ett slut på de otaliga klagomål,
som häremot framkommit hvarenda riksdag under närvarande århundrade;
man må icke tro att den orättvist lidande delen af Svenske medborgare nu längre
låter spela gäck med sig i en angelägenhet, der man vet att man ställt sig på rättvisans
ståndpunkt.
Det är med anledning af såväl hvad jag härutinnan anfört, som ock hvad
de afslagna motionerna innehålla, jag vördsammast yrkar:
att Riksdagen ville, med ogillande af hvad Utskottet föreslagit uti punkterna
b och c, för sin del besluta:
Ro att gästgifveri-, håll- och reserv-skjutsen skiljes från jordbruket; samt
2:o att såsom regel bestämmes, att den resande sjelf betalar fulla värdet
af den skjuts han begagnar. Detta värde utrönes genom entreprenad för
hvarje gästgifveri.. Om legan skulle öfverstiga 1 R:dr 50 öre per mil
för en häst, lemnas entreprenör ersättning af statsmedel till halfva beloppet
samt af dem, som förut haft åliggande att skjutsen uppehålla, till
andra hälften;
S:o till bestridande af möjligen uppkommande kostnader anvisar Riksdagen,
utom redan beviljade 125,000 Rall-, ett ytterligare anslag af Sjuttiotusen
Riksdaler Riksmynt.11
Uti ofvanståendo reservation förena sig
P. J. Ilörnfeldt.
Erio Ersson.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64.
11
Bil. Lätt. _A_.
Liqvid för posthemmanet Sknliersta i Nora socken öfver postskjutslegan
m. m. för år 1866.
Mil. |
Lega för milen. |
Riksmynt. |
Summa Riksmynt. |
|||
Ordinarie posten........... |
341-1 |
0,45 |
153 |
56-1 |
||
Ökadt hästantal . . . ,....... |
162 |
0,45 |
72 |
90 |
||
Extra poster . . . ........ . |
--- |
— |
— |
|||
Tillökning för postföring öfver hemmantalet |
3791 |
0,35 |
132 |
911 |
||
Postföring efter gästgifveriskjutslega.... |
— |
--- |
— |
— |
||
Väntningspenningar för året....... |
--- |
— |
— |
|||
Särskild vedergällning för postens fortskaffande |
||||||
med egen farkost öfver Angermanelfven |
||||||
enligt skrifvelse don 26 April 1866 . . |
--- |
— |
86 |
25 |
445 |
621 |
Enligt qvittens af den 7 Juli 1866 är utbetaldt |
— |
— |
233 212 |
621 |
445 |
621 |
Hemösands Postkontor den 2 Januari 1867.
C. V. TJlfsparre.
Förestående Tvåhundratolf Rall- 62J,- öre qvittens.
N. P. Rumström.
Att föreskrifne postförare tillstå sig hafva bekommit förbemälta 212 It;dr
621 öre intygas på begäran.
P. Berg.
12
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64.
Bil. Bitt. B.
Sammandrag af de från Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länen för
år 1867 insända uppgifter å skjuts-entreprenader m. m.
1 |
Ch “ CD £. B |
Antal gästgifverier, der entre-prenad är inrättad. |
Gästgifve- |
CO p |
||||||||||
p. < |
||||||||||||||
m. '' CfQ 2 § T |
I städerna. |
Ä landet. |
treprenad. |
3 P |
||||||||||
p. <-t- er |
CO £ 5 |
CO |
||||||||||||
? (9 P p £■. Pg 2 |
lega p |
er mil. |
lega per |
mil. |
M |
1*- |
Ul |
p 3 |
||||||
1 i |
r-+- |
3 |
||||||||||||
§ ? |
högre |
3 p |
p: fP |
p" |
p 3 |
P |
||||||||
fP -» |
1: 50. |
1: 40. |
1: 20. |
I: — |
än |
1: 20. |
1: — |
2 |
P |
|||||
der är |
1: 20. |
6 p |
CD |
p |
3 |
|||||||||
Upsala län |
_ |
2 |
4 |
20 |
26 |
2 |
2 |
28 |
||||||
Stockholms län |
*2 |
2 |
— |
2 |
— |
— |
21 |
15 |
42 |
2 |
11 |
13 |
55 |
|
Södermanlands län |
2 |
— |
— |
2 |
— |
— |
1 |
18 |
23 |
4 |
28 |
32 |
55 |
|
| Östergötlands „ |
— |
1 |
— |
4 |
— |
— |
21 |
27 |
53 |
16 |
16 |
69 |
||
f Gotlands „ |
— |
— |
— |
1 |
— |
— |
— |
12 |
13 |
— |
45 |
45 |
58 |
|
I C alm ar . |
— |
— |
— |
3 |
— |
— |
25 |
10 |
38 |
2 |
64 |
66 |
104 |
|
Blekingo |
— |
2 |
— |
1 |
— |
— |
G |
3 |
12 |
— |
10 |
10 |
22 |
|
Jönköpings * |
— |
1 |
•— |
1 |
— |
— |
30 |
7 |
39 |
1 |
33 |
34 |
73 |
|
1 Kronobergs „ |
— |
1 |
— |
— |
— |
— |
31 |
6 |
38 |
— |
31 |
31 |
69 |
|
Ohristianstads „ |
1 |
1 |
— |
1 |
''- |
— |
14 |
2 |
19 |
1 |
19 |
20 |
39 |
|
I Malmöhus „ |
— |
3 |
— |
2 |
— |
i |
8 |
10 |
24 |
1 |
12 |
13 |
37 |
|
1 Hallands |
— |
— |
— |
4 |
— |
— |
12 |
4 |
20 |
1 |
15 |
16 |
36 |
|
Göteborgs och Bohus län |
— |
— |
— |
2 |
— |
— |
26 |
14 |
42 |
3 |
49 |
52 |
94 |
|
i Elfsborgs |
— |
— |
— |
1 |
— |
— |
9 |
2 |
12 |
4 |
104 |
108 |
120 |
|
Skaraborgs ,, |
— |
— |
1 |
5 |
— |
— |
20 |
39 |
65 |
— |
17 |
17 |
- 82 |
|
Örebro |
1 |
— |
- |
O |
1 |
— |
6 |
38 |
49 |
2 |
2 |
51 |
||
Wermlands „ |
— |
1 |
— |
2 |
— |
— |
6 |
21 |
30 |
— |
115 |
115 |
145 |
|
Westmanlands |
— |
1 |
— |
3 |
— |
— |
8 |
18 |
30 |
— |
4 |
4 |
34 |
|
Kopparbergs „ |
— |
2 |
— |
1 |
— |
6 |
27 |
33 |
69 |
— |
3 |
3 |
72 |
|
Gefleborgs |
— |
1 |
— |
2 |
— |
— |
6 |
33 |
42 |
— |
2 |
2 |
44 |
|
Wester-Norrlands „ |
— |
1 , |
— |
1 |
— |
— |
4 |
51 |
57 |
— |
21 |
21 |
78 |
|
Jemtlands „ |
— |
_ 1 |
— |
1 |
— |
1 |
— |
56 |
58 |
— |
— |
— |
58 |
|
Westerbottens „ |
— |
— |
— |
1 |
— |
— |
12 |
32 |
45 |
1 |
12 |
13 |
58 |
|
Norrbottens „ |
— |
— |
— 1 |
3 1 |
— |
— |
20 |
28 |
Öl |
— |
2 |
2 |
53 |
|
Summa ] |
6 i |
tv 1 |
i ! |
48 j |
1 1 |
8 |
317 |
499| |
897|20|617|637| 1,534 |
Stockholm, tryckt hos O. Wilh. Hagman, 1868.