Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 53.

i

X:o 53.

Ank. till Riksd. Kansli d. 31 Mars 1868, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af Riksdagens ur -1867 församlade Revisorers
Berättelse, . angående granskning af Statsverkets samt andra utaf
allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
under år 1865.

(I. A.)

Stats-Utskottet, till hvars behandling ofvanuämnda revisionsberättelse, jemte
de af vederbörande embetsverk och myndigheter i anledning deraf till Kongl. Maj:t
ingifna underdåniga utlåtanden och förklaringar, blifvit remitterad, får, efter tagen
kännedom af dessa handlingar samt inhemtande af de för ärendenas utredning i
ifrigt erforderliga upplysningar, härmedelst underställa Riksdagens pröfning de utaf
Revisorerne gjorda framställningar, Indika från Utskottets sida ansetts påkalla yttranden;
följande Utskottet vid uppställningen häraf samma ordning, som uti revisionsberättelsen
blifvit iakttagen.

Kong!. Fångvårds-styrelsen.

§ i.

(Rev. ber. pag. 15—17. Utlåt. pag. 258).

Jemte förmälan, hurusom, på grund af flera Kongl. bref, åtskilliga belopp Angående
från så väl Kongl. Fångvårds-styrelsen som f. d. Krigs-kollegium blifvit under revi- ndovimingen
sionsåret utanordnade till Ingeniör-korpsens besparingskassa, eller, såsom den numera för Ingmiörbenämndes,
pensionsfond, hafva Revisorerne, efter inhemtande deraf, att Kongl. ''''"ToTsfJd"''
Rih. till liiksd. Prof. 1868. 4 Sami 1 Afd. 30 Raft. 1

2

V ,

Stats-Vtsicottets Utlåtande N:o 53.

Kammarrätten, uti underdånig skrifvelse den Bl Augusti 1866, hos Kongl. Maj:t
hemställt om meddelande af sådana föreskrifter åt vederbörandé, hvarigenom Öfverrevisions-departementet
sattes i tillfälle utöfva kontroll derå, att ifrågavarande pensionsfonds
tillgångar, för så vidt de bestode af statsmedel, blefve till sitt ändamål
behörigen använda, fästat Riksdagens uppmärksamhet å förhållandet, enär frågan
om den granskningsrätt, Riksdagens Revisorer egde öfver berörda pensionsfond,
dermed hade sammanhang och denna fråga ur principiel synpunkt vore af icke
ringa vigt.

Då, enligt hvad Utskottet inhemtat, Kongl. Kammarrättens ofvanberörda
underdåniga framställning ännu är beroende på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning,
samt, på sätt Revisorerne förmält, den af dem framställda fråga dermed eger sammanhang,
hemställer Utskottet, förvissadt att blifvande Revisorer åt frågan egna
den vidare uppmärksamhet den må förtjena,

att Revisorernes förevarande framställning icke nu må till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.

Konsuls-fonden.

§ 2.

(Rev.-ber. pag. 22—24.)

Angående be- Jemte meddelande af specifik uppgift å den aflöning, som dels från 3:dje

Sgtftenförkon- Hufvudtiteln, dels från Konsulsfonden utgår till de förenade rikenas konsulater,
sulaien vid och hafva Revisorerne, enär det ojemförligt största beloppet af dessa utgifter utginge
‘Medelhavet ^ ^ör konsulaten vid och i närheten af Medelhafvet, men de förenade rikenas handel
och sjöfart på de flesta af dessa platser numera vore af jemförelsevis ringa vigt,
uttalat den åsigt, att vid flere af de nuvarande konsulernes vid Medelhafvet afgång
eller eljest inträffande förändringar icke obetydliga besparingar uti nu utgående aflöningsbelopp
borde kunna åstadkommas, utan men för de förenade rikenas handel
och sjöfart eller några andra för dessa länder vigtiga förhållanden.

Enligt hvad Utskottet inhemtat har, jemlikt nådigt Bref till Kongl. Kommers-kollegium
af den 15 November 1867, Kongl. Maj:t. funnit godt i nåder besluta
:

att, med afseende å dels de af Kongl. Kommers-kollegium föreslagna framtida
indragningar af konsulaterna i Rostock, Tanger och Algier, dels de af Kongl. Norska
Regeringen likaledes föreslagna indragningar eller förändringar såväl af nyss
anförda konsulater, som äfven i afseende å dem i London, Tunis och Athen, Kongl.

Stats-Utskottets Utlåtande''N;o 53.

3

Maj:t, enär icke blifvit ifrågasatt att härmed vidtaga någon åtgärd under nuvarande
innehafvares tjenstetid, ville vid sig yppande ledighet för hvarje gång taga i nådigt
öfvervägande de skäl, som då kunde förefinnas för indragning af ofvannämnda konsulsplatser
eller nedsättning uti de åt vissa bland dem nu anvisade löneförmåner
samt angående distrikternas omreglering;

att, livad anginge generalkonsulatet i Italien, som af Kongl. Kommers-kollegium
blifvit föreslaget att helt och hållet indragas, men hvarom Kongl. Norska Regeringen
yttrat den åsigt, att detsamma borde förläggas till Neapel med ett från
2,500 till 2,000 Kali- Hamburger Banko nedsatt traktamente, Kongl. Majrts minister i
Florens, enär grunderna för Kongl. Maj:ts nådiga beslut af den 13 Juni 1862 ännu
egde full tillämplighet, fortfarande och intilldess de politiska förhållandena i Italien
blifvit ordnade på ett sätt, som möjliggjorde en allmännare reglering af konsulsväsendet
i detta land och hvarigenom den centrala uppsigt, som nu af Kongl.
Maj:ts beskickning utöfvades öfver Svenska och Norska konsulaterna derstädes, kunde
blifva öfverflödig, skulle, jemte sin diplomatiska befattning, vara generalkonsul för
Italien och i denna egenskap uppbära de honom hittills å konsulsfonden anvisade förmåner,
2,500 R:dr Hamburger Banko årligen, äfvensom att konsulsbefattningen i Neapel
fortfarande skulle uppdragas åt eu tillförordnad konsul, i enlighet med Kongl. Maj:ts
nyssnämnda nådiga beslut af den 13 Juni 1862;

att, rörande de dels af Kongl. Kommers-kollegium för konsulerne i Liibeck
och Havre, dels af Kongl. Norska Regeringen för konsulerne på samma orter äfvensom
i Bordeaux och alternativt i Barcelona eller Bilbao föreslagna förhöjda eller
nya traktamenten, afgörandet deraf skulle uppskjutas intilldess, i följd af inträffad
ledighet, särskild underdånig anmälan rörande något af dessa konsulat hos Kongl.
Maj:t blifvit gjord; och

att då de skäl, som af Kongl. Kommers-kollegium och Norska Regeringen
sammanstämmande blifvit anförda för eu till besparing ledande förändrad anordning,
beträffande konsulatet på Malta, icke under nuvarande innehafvarens tjenstetid egde
tillämplighet, men såväl Kong]. Kommers-kollegium som Norska Regeringen i underdånighet
tillstyrkt, att, så länge han innehade befattningen, en personlig förhöjning
af 500 Rall- Hamburger Banko måtte honom beviljas, Kong]. Maj:t till sistberörda
underdåniga förslag lemnat nådigt bifall.

Då den angelägenhet Revisorernes förevarande framställning afser, sålunda
i väsendtliga delar nyligen varit föremål för Kongl. Maj:ts nådiga bedömande och
då, enligt hvad ofvanberörda nådiga bref gifver vid handen, samma angelägenhet
framdeles, vid inträffande ledighet af vissa konsulsbeställningar, kommer att vidare
utgöra föremål för Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet, samt syftemålet med Revisorernes
framställning på sådant sätt torde komma att vinnas, hemställer Utskottet,
att Revisorernes förevarande framställning icke måtte till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.

Siats-Utskottets Utlåtande N:o 53.

Kolig!. Krigs-kollcgium.

§ 3.

(Rev.-ber. p:ig. 29. Utlät. pag. 260).

Uti den för revisionsåret gällande Riks-stat äro, enligt hvad uti revisionsdragning
''af berättelsen omförmäles, till Öfverkommendants-expeditionen i Stockholm anvisade
vissa kommen- 6,015 R:dr, deruti likväl icke inbegripet Öfverkommendantens arfvode 1,080 R:dr?
a ning ar. '' bvilket utgått från 4:de Hufvudtitelns anslag till extra utgifter. Till kommendantsstaten
är uti nämnda Riks-stat anslaget ett belopp af 15,006 R:dr 50 öre, hvilket
genom en af Kongl. Maj:t i nåder fastställd specialstat blifvit fördeladt sålunda:

Carlsborg .

Carlshamn .

Carlsten
Christianstad
Drottningskär
Gefle med Fredriksskans
Grisslehamn
Göteborg
Haparanda .

Helsingborg
Kungsholmen
Landskrona
Malmö .

Ny-Elfsborg
Waxholm
'' Ystad

hvarjemte af kommendants-statens anslag
skulle tillsvidare utgå arfvoden
till f. d. kapellanen samt till vaktmästaren
vid Dalarö skans med .

Arfvode till

1 Kommen
dant eller
gränsbefäl-hafvare.

1 Place-1 major och
j adjutant.

Skrif-

materi-

alier.

Summa.

1,500

__

400

—

50

—

1,950

375

1 9

1,800

—

400

—

50

—

2,250

675

—

___

—

30

—

705!—

375

—

12

—

387

—

300

—

—

—

12

—

312

—

525

—

—

—

22

50

547

50

900

—

375

—

68

1,343

—

525

—

—

_

30

_

555

—

525

—

_

30

_

555

—

1,000

—-

—

—

20

1,020

—

675

—

—

—

22

50

697

50

__

—

375

—

22

50

397

50

750

—

—

—

22

50

772

50

1,800

—

400

—

50

—

2,250

—

525

1

30

555

—

1

322 50

Summa|

löjOoejöo

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 53.

5

Efter uppgörande af nämnda stater både visserligen, jemlikt Kongl. Blefven
den 10 November 1863 och den 12 Januari 1864, kominendantsbeställningarne i
Gefle och Carlshainn blifvit indragna, men då Revisorerne voro tveksamme, huruvida
ständiga befattningar af ifrågavarande beskaffenhet kunde på alla öfriga ofvan
upptagna ställen erfordras, eller om icke än vidare indragning af sådana skäligen
kunde ega rum, både de af sådan anledning ansett sig böra förhållandet omförmäla.

Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande har Kong]. Arméförvaltningens
Fortifikations-departement förklarat, att då ifrågavarande kommendantsbeställningar
omedelbarligen af Kongl. Maj:t i kommandoväg tillsattes och lydde under Kongl.
Arméförvaltningens inseende allenast i hvad anginge utöfningeii af vissa dem åliggande
ekonomiska förvaltningsbestyr, hvilka vore af jemförelsevis underordnad vigt
i förhållande till samma befattningars egentliga eller rent militäriska ändamål, Departementet
ansåge sig sakna befogenhet att afgifva yttrande i fråga om lämpligheten
af en eller flera kommendantsbeställningars upphörande.

Instämmande i den åsigt, som legat till grund för Revisorernes ofvanberörda
framställning, får Utskottet hemställa,

att Riksdagen ville uti underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.

Maj:t, vid inträffande ledighet af ofvanomförmälda kommendantsbeställningar,
täcktes taga under nådigt öfvervägande, om och
i hvad mån indragning af samma beställningar lämpligen må
kunna ega rum.

, § 4.

(Rrv.-ber. pag. 42. Utlåt. pag. 264.)

Vid anställd inventering af samtliga, förut under Kongl. Krigs-kollegii, numera Angående inunder
Kongl. Arméförvaltningens styrelse ställda kassors och fonders säkerhetshand- med''e

lingar hade, enligt hvad Revisorerne omförmäla, dessa visserligen befunnits i behö- förut under
rig ordning, men deremot syntes det Revisorerne att, vid såväl utlåning af medel Kngs~
som inköp åt obligationer, hvilka sednare numera uppginge till ganska betydliga ra Arméförbelopp,
kassornas fördel icke alltid blifvit behörigen tillgodosedd. Så utlemnades valtnin9e™

■ 0 -.i styrelse ställda

under ar 1865 exempelvis blott ett enda lan å 4,500 R:dr mot 6 procent ränta, kassör och foumen
inköptes Skånska hypotheksföreningens och Stora Kopparbergs bergslags fem- der samt inköp
procent-obligationer efter nominela värdet, medan å samma tid å fondbörsauktio- förderas
nerna i Stockholm de bästa fem-procent-obligationer kunde till lägre pris erhållas, räkning.

såsom Stockholms stads till 94 å 96 procent och Sveriges Allmänna Hypotheksbanks
till 93 å 93-2 procent af nominela värdet, äfvensom, enligt hvad allmänna
tidningarne utvisade, 51 procent-obligationer från flera håll till salu uthjödos. Med
stöd af Kongl. Brefvet den 11 November 1864 utanordnades från Allmänna Beväringsfonden
till Boställsdirektionen vid Norra Skånska Infanteri-regementet ett amor -

6

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 53.

teringslån å 5,150 R:clr med 6 procent årlig inbetalning, deraf dock endast 4 procent
skulle utgöra ränta; hvarjemte, på grund af särskilda nådiga Bref, flera städer
och kommuner från dessa kassor erhållit högst betydliga amorteringslån, utan
att Kongl. Krigs-kollegium lemnats tillfälle att'' granska den säkerhet, som för sådana
lån kan hafva varit erbjuden och deröfver meddela utlåtande. Äfvenledes
hade Revisorerne funnit anmärkningsvärdt, dels att, under det de från Wadstena
Krigsmanshuskassa och Invalidhusfonden meddelade lån under år 1865 uppsades till
betalning, hvarigenom högre ränta kassorna bereddes, en sådan åtgärd likväl då icke
vidtogs i fråga om de lån, som blifvit från öfriga kassor utlemnade, dels att ännu
funnes qvar uppsägbara femprocent-obligationer och lån mot fem procent ränta,
ehuru penningemarknaden länge varit sådan, att medel kunnat på fördelaktigare
vilkor placeras.

Efter tagen kännedom af den häröfver afgifna förklaring, hvartill Utskottet,
för undvikande af vidlyftighet, allenast får hänvisa, anser Utskottet, som funnit
denna förklaring icke vara tillfredsställande, sig böra, jemväl i betraktande deraf,
att utaf denna förklaring synes framgå, att rättelse i det anmärkta förhållandet icke
sjelfmant kommer att vidtagas, hemställa,

att Riksdagen måtte uti underdånig skrifvelse anhålla, det
Kongl. Maj:t täcktes anbefalla vederbörande att, vid utlåning
af ifrågavarande kassors och fonders medel samt vid inköp derför
af obligationer, bättre än hittills tillgodose kassornas och
fondernas fördel.

§ 5.

(Rev -ber. pag 42. Utlåt. png. 265.)

Angående bokföring
af inköpta
obligationer.

Enligt hvad uti berättelsen vidare omförmäles, hade Revisorerne ansett önskvärdt,
att samtliga ofvanberörda kassor tillhöriga obligationer blefve i räkenskaperna
upptagna till inköpsvärdet, så att först vid en realisering deraf uppfördes den
vinst eller förlust, som dervid uppstode.

Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande har Kongl. Arméförvaltningens
Civila Departement hufvudsakligen anfört, att ett sådant bokföringssätt, som Revisorerne
ifrågaställt, väl vore Renligt, om det förutsattes, att obligationer skulle för
kassornas och fondernas räkning säljas och köpas, i den mån obligationsvärdet stege
eller folie efter dagens kursförhållanden, men att en dylik handel, enligt Departementets
åsigt, vore mindre lämplig; samt att genom den vidtagna åtgärden att låta
tillgodoföra vederbörande kassa eller fond den på obligationerna vid inköpet belöpande
kapitalvinst, enkelhet i räkenskapernas förande bereddes, hvilken fördel, så,
önskvärd synnerligen vid en lånerörelse af det omfång, som den ifrågavarande,
skulle, i fall obligationerna bokfördes till inköpsvärdet, i väsendtlig mån förfelas.

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 53.

7

Utskottet hyser åter den åsigt, att enkelheten uti räkenskapen för ifrågavarande
kassor och fonder icke i ringaste måtto skulle förfelas derigenom att, vid
inköp med kapitalrabatt af obligationer, dessa bokfördes till inköpsvärdet, med ut- ♦
sättande inom linien af obligationernas nominela värde, äfvensom att vid obligationernas
balanserande enahanda förfaringssätt iakttoges. Så tillgår äfven exempelvis
med de obligationer, som inköpas för medel tillhörande de fonder, som af
Kongl. Statskontoret förvaltas, och någon olägenhet af ett sådant förfaringssätt har,
såvidt Utskottet har sig bekant, icke försports. Derigenom skulle ock undvikas
den oegentligheten att för inköpsåret tillgodofördes fonden en vinst, som kanske
först om 30 å 40 år derefter utfaller, och fondens räkenskaper skulle ej visa en
skenbar tillgång, hvilket nu åter i afseende å ifrågavarande fonder och kassor är fallet,
särdeles då obligationer med låg räntefot och hög kapitalrabatt inköpas.

På grund häraf hemställer Utskottet,

att Riksdagen ville uti underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes anbefalla vederbörande att, vid inköp af obligationer
och deras balanserande uti räkenskaperna för ifrågavarande
kassor, iakttaga det förfarande, att obligationerna, med
utsättande inom linien af deras nominela värde, bokföras till
inköpspris, så att först vid obligationernas utlottning eller försäljning
den vinst eller förlust uppföres, som dervid kan uppstå.

Stockholms stads kronoräkeiiskaper och länens landsböcker.

§ 6.

(Rev.-ber. pag. 58.)

Enligt hvad Revisorerne omförmäla, afföres uti räkenskaperna för Upsala, Angående särStockholms,
Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs, Hallands, Skaraborgs, Örebro, fbY klrWermlands,
Westmanlands, Gefleborgs och Wester-Norrlands län ett belopp af 4 duspapper,
R:dr 50 öre för hvartdera länet och för Blekinge län 5 R:dr, utgörande ersättning
för karduspapper, lack och segelgarn m. m., som åtgått vid försändning af stäm- sändning af
pelpapper från förråden i landtränterierna till försäljningsmännen i orterna. Till frfaP%Tåden
stöd för denna utgifts behörighet hade i allmänhet blifvit uti anordningarne åbe- i UndtrUnieropadt
Kongl. Kammar-kollegii cirkulärbref af den 10 Juni 1808. Af detta cirku- tillförlärbref
inhemtades väl, att Kongl. Maj:t i nåder tillåtit landskontoren att med 3 i orterna.
R:dr Banko för hvarje kontor uti räkenskaperna afskrifva den kostnad, som åtginge
till karduspapper, lack och segelgarn vid sammanslående af de karta-sigillata-paketer,
som från ränteriförråden till försäljningsorterna afginge; men då, enligt gällande
stämpelpappersförordning, någon sådan godtgörelse som den ifrågavarande icke blif -

i

8

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 53.

vit medgifven utöfver den provision af två procent utaf influten stämpelpappersafgift,
som landskontoren och landträntmästarne hvardera egde undfå, hafva Revi*
sorerne ifrågasatt, huruvida den år 1808 under andra förhållanden gifna tillåtelse i
berörda hänseende kunde anses fortfarande gälla, oaktadt den numera utgående
provisionen, enligt Revisorernes tanke, innefattade mer än tillräcklig godtgörelse
äfven för dylika kostnader.

Lika med Revisorerne anser Utskottet omförmälda provision innefatta godtgörelse
jemväl för ifrågavarande kostnader; men då, oaktadt någon dylik godtgörelse
utöfver provisionen icke blifvit medgifven, och föreskriften i berörda cirkulär
synes hafva bort upphöra att gälla på samma gång ersättning för kostnaderna på
annat sätt bereddes, tvekan härom vid tillämpningen af gällande föreskrifter likväl
uppstått, hemställer Utskottet,

att Riksdagen ville uti underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes meddela vederbörande, att den landskontoren
genom Kongl. Kammar-kollegii cirkulärbref af den 10 Juni 1808
gifna tillåtelse att med 3 R:dr Banko eller 4 R:dr 50 öre Riksmynt
för hvarje kontor uti räkenskaperna afskrifva den kostnad,
som åtginge till karduspapper, lack och segelgarn vid sammanslående
af stämpelpapperspaketer, hvilka afsändas från ränteriförråden
till försäljningsorterna, upphört att gälla i följd
deraf, att sådan godtgörelse innefattas i den provision, som,
enligt gällande stämpelpappersförordning, bör till landskontoren
och landträntmästarne i länen utgå.

Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader.

§ 7.

(Rev.-ber. pag. 64. Utlåt. pag. 302.)

Angående bo- Då behållningarne å anslagen till “anläggning af ny bro öfver Almare lansering

af stäksundet“ och till “reparation å hamnen vid Tjufkil", utgörande den förra 10
''''““belopp"i,e D:dr öre och den sednare 22 R:dr 67 öre, icke under revisionsåret undergått

någon förändring, synes det Utskottet, likasom Revisorerne, att dessa obetydliga belopp
icke böra fortfarande särskildt balanseras, utan, på sätt Styrelsen uti sitt i
ämnet afgifna underdåniga utlåtande alternativt hemställt, tilläggas de på Styrelsens
räkning i Riksbanken innestående medel, som utgöra återstod på f. d. kommunikationsfonden;
hvadan Utskottet föreslår,

att Riksdagen ville uti underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes anbefalla Styrelsen att vidtaga berörda åtgärd.

Statens

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 53.

9

Statens Jernvägstrafik.

§ 8.

(Rev. ber. pog. 87 Utlåt. pag. 303).

Bland det icke obetydliga antal byggnads- och anläggningsarbeten, som ge- Angående upp -

helt och hållet främmande utgift är vorden af dessa medel bestridd, både Revisorerne
icke kunnat af räkenskaperna inhemta.

Uti sitt häröfver afgifna underdåniga utlåtande har Kongl. Styrelsen lör
Statens jern vägstrafik anfört, att, emedan behofvet år 1864 påkallade uppförande
vid Sparreholm af dels en bostad för banmästaren å den närmast stationen varande
banmästareafdelningen, dels logement för den vid nämnda station öfverliggande
tågpersonalen, men lämplig plats för en sådan byggnad saknades inom det af egaren
till Sparreholms säteri kostnadsfritt upplåtna området för stationen, öfverenskommelse
blifvit den 13 September 1864 upprättad med bemälde jordegare, rörande
en sådan jemkning af stationsområdet, att detsamma dels ökades med 1,44
qvadratstänger, dels så anordnades, att passande plats bereddes för erforderliga byggnader
emot bland andra följande vilkor, som äfven af Daga härads fullmägtige blifvit
antagna, nemligen:

att Statens Jernvägstrafik medgåfve Daga härad rätt att inom stationsområdet
erhålla plats för stall och öfriga uthusbyggnader till eu beslutad gästgifveri-inrättning
vid Sparreholm;

att Statens Jernvägstrafik uti det hus, som för jernvägens räkning uppfördes
till banmästareboställe och logement för öfverliggande tågpersonal, uppläte två
rum och kök på Hedra botten till den blifvande gästgifvarens disposition utan afgift,
men mot skyldighet för honom att vårda och underhålla lokalen, och

att denna upplåtelse skulle gälla så länge gästgifveri-inrättningen förblef
vid Sparreholm.

Styrelsen ansåge sig hafva haft så mycket större skäl att antaga dessa och
öfriga vilkor för erhållande af lämplig plats för en nödvändig boställsbyggnad, som
ifrågavarande gästgifveri-inrättning, enligt Styrelsens åsigt, var af åtminstone lika
stort intresse för jernvägen som för häradet och egaren af Sparreholms säteri,
enär derförutan resande, för hvilka denna station vore en lämplig på- och afstigningsplats,
icke kunde begagna sig af densamma i brist af medel till vidare fort -

låtande aj rum
för gästyifveriet
vid tiparrel.
olms station.

nom Trafikstyrelsens försorg blifvit under revisionsåret utförda, omförmäles af Re''
visorerue, hurusom eu gästgifveribyggnad vid Sparx-eholms station blifvit uppförd

men anledningen hvarför denna, såsom det syntes Revisorerne, för jernvägsmedlen ,olms slaUon

Bil/, till Riksd. Prof. 1863. 4 Sand. 1 Afd. 30 Saft.

2

10

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 53.

skaffning på sidan om banan, eftersom stationen icke både någon skjutsinrättning
på närmare håll än £ mil.

Ehuru det synts Utskottet mindre lämpligt, att Styrelsen för Statens jernvägstrafik
tagit någon befattning med gästgifveri-hållningen vid nämnda station,
hvilken, likasom vid öfriga stationer, der gästgifverier på häradets bekostnad lära
blifvit inrättade, måste anses vara en kommunen enligt lag åliggande skyldighet,
och ehuru de i berörda hänseende vidtagna anordningarne, om ock för närvarande
icke särdeles betungande för jernvägen, synas innebära hinder att framdeles, i mån
af behof, kunna verkställa nödiga utvidgningar af de anstalter, hvilka för en ökad
trafik å jernvägarne kunna erfordras, finner Utskottet, då en dylik anordning vid
öfriga jernvägsstationerna, såvidt Utskottet har sig bekant, icke egt rum, och under
förutsättning att någon sådan icke heller framdeles kali ifrågakomma, sig likväl
böra hemställa,

att vid den afgifna förklaringen må få bero.

Kong!. Konvojkommissariatet.

§ 9-

(Rev. ber. pag. 109. Utlåt,, sid. 355.)

för anlttin Enligt hvad Konvoj-kommissariatets räkenskaper utvisade, egde detta verk

ufnyloTom-hos Elektriska Telegrafverket vid revisionsårets början en fordran af 2,810,267 R:dr
dfe^telei^ 69 öre’ unfler året ökades med 449,400 R:dr, utgörande ytterligare förskott

^ linUr’.1 för telegrafanläggningar m. in., så att denna fordran vid revisionsårets slut uppgick
till 3,259,667 R:dr 69 öre. Denna Telegrafverkets betydliga skuld funnes emellertid
icke uti dess räkenskaper upptagen.

I anledning häraf har Kongl. Telegrafstyrelsen uti afgifvet underdånigt utlåtande
anfört, att Kongl. Maj:t, när medel för anläggning af nya eller ombyggnad
af äldre telegraflinier tid efter annan blifvit anvisade till utbetalning af Konvojkommissariatet
från handels- och sjöfartsfonden, dervid allenast ''fästat det vilkor
att, i händelse Telegrafverkets inkomster lemnade öfverskott utöfver de årliga utgifterna,
ifrågavarande anslagsmedel borde, i den mån sådant kunde ske, återgäldas,
samt att, enär nämnda medel icke utgått såsom lån med bestämd återbetalningsskyldighet,
Styrelsen funnit sig icke höra meddela någon förskrift om samma
medels fortlöpande uppdebitering såsom en Telegrafverkets skuld till handels- och
sjöfartsfonden.

För vinnande af öfverensstämmelse emellan de olika verkens räkenskaper
och då ifrågavarande förskott onekligen utgör en Telegrafverkets skuld, som i mån

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 53.

11

af tillgång bör återgäldas, synes densamma äfven böra i Telegrafverkets räkenskaper
uppdebiteras j och får, till vinnande af eu sådan åtgärd, Utskottet hemställa,
att Riksdagen ville uti underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes anbefalla vederbörande att uti Telegrafverkets räkenskaper
såsom skuld uppföra de oguldna förskott, som från
handels- och sjöfartsfonden blifvit i nåder anvisade för anläggning
af nya och ombyggnad af äldre telegraflinier.

Kongl. Statskontoret.

§ 10.

(Rev. ber. pag. 118.)

Jemte förmälan hurusom vid flera föregående statsrevisioner anmärkning Ang. redovisförekommit
derom, att medel blifvit anvisade för ett af Kongl. Maj:t kändt behof, ^nvisad^iUl

samt att någon annan redovisning derför icke blifvit lemnad, än att Kongl. Maj:t, «/ Kongl.

efter godkännande af den utaf vederbörande departementschef för användandet af ^behof ^
medlen afgifna redogörelse, meddelat bemälde embetsman decharge för samma medel,
hafva Revisorerne anmält, det äfven, under revisionsåret allmänna medel blifvit
för ofvannämnda ändamål utanordnade och endast på det ofvananmärkta sättet
redovisade. Kongl. Maj:t hade nemligen genom nådigt Bref af den 4 Januari 1865
anbefallt Kongl. Statskontoret att, för ett af Kongl. Maj:t kändt behof, till Chefens
för Kongl. Ecclesiastik-departementet disposition af Åttonde Hufvudtitelns anslag
till extra utgifter utanordna ett belopp af 1,800 R:dr, och efter det redogörelse
härför blifvit till Kongl. Maj:t afgifven, jemlikt nådigt Bref till Kongl. Stats kontoret

af den 24 derpåföljde Februari funnit godt nämnda redogörelse godkänna
samt meddela bemälde Departementschef ansvarsfrihet för användande af berörda
belopp.

I öfverensstämmelse med den åsigt, som af Stats-Utskottet vid tvänne nästförutgångne
riksdagar blifvit uttalad och af Representationen godkänd, finner visserligen
äfven nuvarande Stats-Utskott det mindre lämpligt, att ett sådant redovisningssätt,
som det ifrågavarande, för allmänna medel eger rum; men då, på sätt
vid dylika frågors föregående behandling blifvit yttradt, den regeringsåtgärd, Revisorernes
anmärkning afser, redan utgjort föremål för vederbörligt Utskotts granskning,
och hvad Rikets Ständer efter en sådan granskning godkänt eller lemnat
oanmärkt, enligt 76 § af förut gällande Riksdags-Ordning, vunnit decharge, så att
ingen ny, till ansvarighet bindande granskning derefter får i samma ämne företagas,
föranlåtes Utskottet hemställa,

12

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 53.

att Revisorernes ofvanberörda framställning numera icke må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

§ U.

(Rev. ber paj;. 119) ''

Ang. rese-och På grund af Kongl. Blefven den 17 Februari och den 22 Juni 1865 hade,

k™tna<he?sM- enligt hvad Revisorerna omförmäla, utaf det till rese- och traktamentspenningar å
ning till igen- Riksstatens Sjette Hufvudtitel uppförda anslag, under revisionsåret utanordnats ett
mktbetjcnte sammanlagd t belopp af 2,133 R:dr 81 öre, utgörande rese- och traktan! entskostnadsinom
Kongl. ersättning dels till två personer, som vid olika tillfällen i egenskap af kabinettsUirteméntet’.
ar sekreterare tjenstgjort, dels ock till en kabinettsvaktmästare, hvilka, uppå nådig
befallning, åtföljt Hans Maj:t Konungen på resor inom riket och jemväl till Konungariket
Norge; och då Revisorerne ansett anmärkningsvärdt, att utgifter af
ifrågavarande beskaffenhet blifvit bestridda utaf anslag å nämnda Hufvudtitel, för
hvilka de syntes vara främmande, hade Revisorerne af sådan anledning förhållandet
hos Riksdagen anmält.

Till alla delar instämmande uti den af Revisorerne uttalade åsigt, får, för
rättelses vinnande i det anmärkta förhållandet, Utskottet hemställa,

att Riksdagen måtte uti underdånig skrifvelse anhålla, det
Kongl. Maj:t täcktes låta tillse, att då dylika utgifter framdeles
kunna ifrågakomma, de erforderliga medlen icke må å ofvannämnda
Sjette Hufvudtitels anslag anvisas.

§ 12.

(K v. ber. pag. 120. Utlåt pag. 324).

i

Angående Ibland Statsverkets oi linarie inkomster förekommer i Riks-staten under sär Uinkomsttiteln

skild titel “intressemedel" et belopp af 5,000 R:dr. Denna inkomst, som, enligt
»Intresseme- hvad Revisoi’erne omförmäla, under revisionsåret uppgick till 5,360 R:dr 26 öre,
e *’ utgjordes till hufvudsakligaste delen af räntan å den till Riksgälds-kontoret öfverlemnade
behållning af Lappmarks ecklesiastikfond, hvarå, jemlikt föreskrift uti gällande
reglemente, Riksgälds-kontoret borde vid hvarje års slut till Kongl. Statskontoret
utbetala berörda, efter 5 procent beräknade ränta med 5,038 R:dr 86 öre. Då nu
det belopp, hvarmed enligt Riksstaten inkomsterna öfverskjuta utgifterna, blifvit såsom
bidrag för bestridande af de på Riksgälds-kontoret anvisade utgifter anslaget
att från Kongl. Statskontoret successive utbetalas, i den mån detta sednare verks
tillgångar det medgåfve, syntes det Revisorerne, att berörda ränteinbetalning från
Riksgälds-kontoret lämpligen kunde upphöra, såsom innefattande blott en öfverflödig

i

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 53.

13

åtgärd i afseende å medlens fram- och återremitterande emellan de olika embetsverken.
Härigenom skulle äfven kunna vinnas den fördel, att en åt de många inkomsttitlarne,
som i Riksstaten och räkenskaperna förekomma, kunde upphöra, enär
den återstående delen af intressemedlen syntes vara alltför obetydlig att såsom särskild
inkomsttitel bibehållas, utan borde, enligt Revisorernes åsigt, upptagas under
“extra medel och uppbörder11; och har, uti afgifvet underdånigt utlåtande, Kongl.
Statskontoret instämt uti Revisorernes nyssberörda framställning.

Då emellertid Stats-Utskottets vid innevarande riksmöte afgifna förslag till
beräkning af Statsverkets inkomster för nästa statsreglering, innefattande år 1869,
redan blifvit bifallet, och enligt detta förslag inkomsttiteln “intressemedel11 blifvit
bibehållen, får Utskottet, som jemväl instämmer uti den åsigt, som legat till grund
för Revisorernes ofvanberörda framställning, men funnit frågan icke vara af den
vigt, att rubbning i den redan verkställda inkomstberäkningen deraf bör föranledas,
hemställa,

att Riksdagen måtte uti underdånig skrifvelse anhålla, det
Kongl. Maj:t, vid afgifvande till nästa Riksdag af nådig Proposition
angående Statsverkets tillstånd och behof, täcktes föreslå
åtgärder, ledande dertill att syftemålet med Revisorernes ofvanberörda
framställning må vinnas.

Kongl ■ Postverket.

§ 13.

(Rev. ber. pag. 141. Utlåt. pag. 325).

Enligt hvad Revisorerne omförmäla, hade Postverkets utgifter för sjöpostfarten
till Preussen, för hvilken, på grund af gällande postfördrag, numera begagnades
linien Ystad—Stralsund, under revisionsåret med omkring 69,000 R:dr öfverstigit
de Postverket deraf tillfallna inkomster, oberäknadt ränta och amortering å inköpssumman
för Svenska postångfartygen “Oscar11 och “Sofia11, utgörande 457,500 R:dr.

Hänvisande till hvad Kongl. General-poststyrelsens i anledning häraf afgifna
underdåniga utlåtande innehåller, får Utskottet, enär ifrågasättas kan, om icke postföringen
å nämnda linie kunde, i likhet med hvad ä andra kommunikationslinier
sjöledes lärer ega rum, med betydligt mindre uppoffringar å Statens sida uppehållas,
derest öfverenskommelse med enskilda bolag eller personer träffades rörande
postföringens behöriga uppehållande, och då hvarken bestämmelserna i den af General-poststyrelsen
åberopade 1815 års Wiener-traktat eller öfriga fördrag i ämnet

Angående
postens fortskaffande
sjöledes
å linien
Ystad—
Stralsund.

14

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 53.

Angående

Postverkets

bokföring.

synas utgöra hinder för berörda angelägenhets ordnande på ett för Svenska Postverket
mindre betungande sätt än hittills, hemställer Utskottet,

att Riksdagen ville uti underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.
Maj:t, efter ytterligare utredning af frågan, täcktes taga under
nådigt öfvervägande, huruvida icke ifrågavarande postbefordring
lämpligen kunde på något för Postverket mindre betungande
sätt än hittills verkställas samt i sådan händelse meddela General-poststyrelsen
nådig befallning om vidtagande af de derför
erforderliga åtgärder.

§ 14.

(Rev. ber. pag. 141. Utlåt pag. 328).

Då för åtskilliga räkenskaper nya, i öfverensstämmelse med rikshufvudboken
inrättade formulär nu blifvit uppgjorda, men sådant i afseende å Postverkets
räkenskaper icke egt ruin, hade Revisorerne fästat uppmärksamheten derå, att det
redovisningssätt, som i dessa räkenskaper begagnades, hvarken syntes fullt ändamålsenligt
och tillfredsställande eller vore med rikshufvudbokeu öfverensstämmande;
och har, uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande, Kongl. General-Poststyrelsen
anfört, att en dylik öfverensstämmelse'' emellan Rikshufvudboken och Postverkets räkenskap
kunde anses mindre af omständigheterna påkallas, sedan, i sammanhang
med medelportots införande, Rikets Ständer medgifvit att från och med år 1855
Postverkets''1 årliga öfverskottsmedel finge oafkortade användas till postförbindelsernas
utvidgande, till följd hvaraf efter denna tid någon leverering af Postmedel till
Statsverket icke egt rum, men att emellertid någon svårighet icke mötte för vidtagande
i afseende å Postverkets räkenskaper af enahanda åtgärd, som genom Kongl.
Maj:ts nådiga Bref den 29 December 1865 blifvit för Tullverkets medelsredovisning
föreskrifven.

Enligt hvad Utskottet inhemtat, blef genom nyssberörda. nådiga Bref nytt
formulär faststäldt för General-tullstyrelsens hufvudbok så inrättadt, att dess räkenskaper
blefve uppgjorda i största möjliga likstämmighet med den nya planen för
riksbokslutet, på det desammas resultat måtte med lätthet och utan vidare omslut
kunna i rikshufvudboken intagas; och då detta äfven synts Utskottet vara önskvärdt
i afseende å Kongl. Postverkets räkenskaper, hvilkas resultat jemväl i rikshufvudboken
ingå, får Utskottet hemställa,

det Riksdagen ville uti underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.

Maj:t täcktes låta anbefalla de derför erforderliga åtgärder.

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 53.

15

Kong!. Tullverket.

§ 15.

(Rev. ber. png. 144. Utlåt. pag\ 342).

Enligt hvad Revisorerne vidare omförmäla, hade, jemlikt Kong!. Generaltullstyrelsens
resolution den 29 Mars 1865 af tullmedlen utanordnats ett belopp af
910 R:dr 15 öre, utgörande kostnaden för levererade medikamenter under år 1864;
men då dylika utgifter för de öfriga embetsverken icke förekommit, och Revisorerne
ej varit i tillfälle att inhemta, huruvida Kongl. Maj:t må hafva lemnat nådigt
medgifvande till berörda undantagsförhållande, hade Revisorerne af sådan anledning
förhållandet anmärkt.

Af Kongl. General-tullstyrelsens i ämnet afgifna underdåniga utlåtande inhemtas
bland annat, att berörda medikamenter varit afsedda att begagnas af sjuke
uppsyningsman, vaktmästare och roddare vid den i hufvudstaden varande hamnbevakningsinspektionen;
att dylika medikamentskostnader under mera än 100 års tid
blifvit af Tullverkets medel bestridda; att under tiden från och med år 1778 till
och med år 1824 hade dels en viss anslagssumma för bekostande af medikamenter
åt underbetjeningen varit i Tullverkets stat uppförd, dels ock sådan kostnad förklarats
inbegripen uti den i staten upptagna läkareaflöning; att uti 1825 års aflöningsstat
något bestämdt belopp icke blifvit upptaget, utan allenast föreskrifvet, att
medikamenter till den lägre vaktbetjeningen i Stockholm skulle särskildt ersättas
efter verificerade räkningar; att enahanda bestämmelse förekomme i Tullverkets stater
för de påföljande åren till och med 1856, med undantag af staten blott för år
1855, men att uti sistnämnda äfvensom i, de för tiden efter år 1856 gällande stater
icke funnes intagen någon föreskrift rörande inedikamenters bekostande af
tullmedel.

Då, enligt Utskottets åsigt, deraf måste följa, att af Tullverkets medel medikamenter
icke vidare böra bekostas åt den lägre betjeningen vid hamnbevakningsinspektionen
i Stockholm, hvilken genom en förbättrad aflöning blifvit satt i tillfälle
att, i likhet med tjensteman och betjening i allmänhet och särskildt hvad
angår betjeningen vid öfriga hamnbevakningsinspektioner och lotsverket m. in., sjelf
bekosta erforderliga medikamenter, samt behofvet af ett undantagsförhållande till
förmån för den s. k. underbetjeningen vid hamnbevakningsinspektionen i Stockholm,
genom hvad Kongl. General-tullstyrelsen i detta hänseende anfört, synts icke vara
ådagalagdt, hemställer Utskottet,

att Riksdagen ville uti underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes förständiga vederbörande, att dylika utgifter hädanefter
icke må af Tullverkets medel bestridas.

Angående bekostande
af
medikamenter
åt den lägre
betjeningen vid
hamnbevakningsinspektionen
i Stockholm.

16

Stats-Vtskottets Utlåtande N:o 33.

Angående
emeritikassornas
användande.

Stiftens emeritikassor.

§ 16-

(Rev. ber. pal;. 201. Utlåt. pa«. 358—377).

På sätt en uti revisionsberättelsen intagen tabell utvisar, både dessa kassors
inkomster, oberäknadt räntemedel, utgjorts af ecklesiastika lönebesparingar, hvilka
under olika titlar kommit kassorna till godo. Hvad åter anginge utgifterna, både
dessa uti fyra stift endast utgjort förvaltningskostnader. I tre stift hade utgifter
egt rum till lönefyllnad, nemligen i Linköpings, Wexiö och Göteborgs, hvarjemte
emeritilöner utgått äfvenledes endast i tre stift Linköpings, Stregnäs och Calmar,
uppgående dessa utgifter till jemförelsevis obetydliga belopp. Med anledning häraf
samt med fäst afseende på dels att Staten numera öfvertagit aflöningen af lärare
vid elementarläroverken, dels att desse lärare, till följd af Rikets Ständers vid
1856—1858 årens riksdag fattade beslut, kommit i åtnjutande af enahanda rättighet
till pension å Allmänna indragningsstaten, som enligt gällande författningar tilllagts
civile embets- och tjensteman i allmänhet, hade Revisorerne ansett sig icke
sakna anledning att till Riksdagens bepröfvande hemställa, huruvida nämnda kassor,
hvilkas sammanlagda belopp vid revisionsårets slut uppgick till 668,046 R.dr
22 öre, numera behöfde för sitt ursprungliga ändamål bibehållas.

De hufvudsakliga skäl, som af åtskilliga konsistorier, uti deras häröfver afgifna
underdåniga utlåtanden, blifvit anförda till stöd för ifrågavarande kassors bibehållande
för sitt nuvarande ändamål, äro, dels att vid elementarläroverken ännu
funnos lärare, hvilka icke ingått på den nya staten och följaktligen icke kunde
beröfvas sin rätt att komma i åtnjutande af förmånen att erhålla pension från
ifrågavarande kassor, dels att lärarne vid elementarläroverken ofta. blefvo otjenstbara
före den ålder, vid hvars uppnående de enligt författningarne voro berättigade
till pension å Allmänna indragningsstaten. Då emellertid, i sammanhang med förslaget
om ett allmänt reglerande af pensionsväsendet, fråga uppstått om ^nedsättande
af pensionsåldern för lärare vid elementarläroverken från 65 till 60 år, och
Representationen städse visat benägenhet att, då lärare före pensionsåldern af sjukdom
blifvit urståndsatte att sin tjenst vidare uppehålla, gå till mötes de särskilda
framställningar, som i fråga om sådana lärares pensionerande blifvit gjorda, synes
det Utskottet icke vara erforderligt att emeritikassorna för berörda ändamål bibehållas,
helst de lärare, som icke ingått på den nya staten, torde vara ytterst få,
så att kassornas bibehållande för deras pensionerande, som lämpligen kan af Staten
öfvertagas, icke bör ifrågakomma. Det synes äfven vara billigt, att Staten, som
redan får vidkännas betydliga uppoffringar för det ändamål, nemligen lärarnes vid

elementarläroverken

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 53.

17

elementarläroverken pensionerande, hvarför ifrågavarande kassor tillkommit, må i
någon män erhålla bidrag från dessa kassor för uppfyllande af det dermed afsedda
ändamålet. Då likväl uppkomsten af nämnda kassor och grunden för utgörande af
bidrag till desamma synas i särskilda stift vara olika, och eu närmare utredning
af förhållandet torde vara erforderlig, innan beslut i hufvudsaken fattas, hvilket
dessutom synes lämpligast böra ega rum i sammanhang med frågan om reglering
af pensionsväsendet i allmänhet, får Utskottet hemställa,

det Riksdagen ville uti underdånig skrifvelse anhålla, det Kong!.
Maj:t, efter närmare utredning af förhållandet med ifrågavarande
kassor, täcktes taga under nådig ompröfning, i hvad
mån och på hvad sätt dessa kassor må användas till befrämjande
af det med desamma afsedda pensionsväsendet samt, i
sammanhang med fragan om reglering af pensioneringen i allmänhet,
till Riksdagen i ämnet aflåta nådig Proposition.

§ 17.

(Rev.-ber. pag. 202. Utlåt. pag. 377—387.)

Enligt hvad Revisorerne omförmäla, uppgingo kontanta behållningarne å de
under konsistoriernas inseende och vård ställda medel samt å de vid elementarläroverken
befintliga kassor och fonder vid 1865 års slut till ett sammanlagdt belopp
af 127,885 R:dr 82 öre. Flera af dessa hos redogörarne innestående behållningar
hade, enligt Revisorernes tanke, varit större, än hvad behofvet påkallat, och
en icke obetydlig ränteförlust hade för de olika kassorna i följd deraf uppkommit.
I synnerhet hade detta varit förhållandet vid konsistorierna i Lund, Carlstad, Hernösand,
Westerås och Skara, hvarest de kontanta behållningarne vid revisionsårets
slut icke någonstädes understego 5,000 R:dr, men väl vid ett, nemligen Hernösands,
uppgått till mer än 15,000 R:dr. Ett likartadt förhållande i detta afseende hade
ock en längre följd af år egt rum; men då något hinder icke borde möta för dylika
behållningars fruktbargörande, hade Revisorerne ansett föreskrift i sådant syfte
vara önskvärd, till förekommande deraf att medel läge räntelösa hos enskilde
redogörare.

Konsistoriernas häröfver afgifna underdåniga förklaringar, hvartill Utskottet
allenast får hänvisa, synas Utskottet visserligen icke fullt tillfredsställande, hvad
angår konsistoriernas i Carlstad, Westerås och Skara samt i synnerhet i Hernösand;
men^ då, hvad de trenne förstnämnda konsistorierna beträffar, rättelse i det anmärkta
förhållandet föi framtiden synes vara att förvänta, sedan vederbörandes uppmärksamhet
nu blifvit å förhållandet fästad, har Utskottet, under antagande häraf, ansett
att i detta hänseende torde böra vid de afgifna förklaringarne få bero. BeBih.
till Biksd. Prat. 1868. 4 Sami. 1 Afd. 30 Raft. 3

Angående
inneliggande
kontanta behållningar
å
konsistoriernas
och elementarläroverkens

kassor.

18

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 53.

Angående
expensmedels
användande
för bekostande
af ett porträtt.

träffande åter konsistorium i Hernösand; så enär den af detta konsistorium afgifna
förklaring, hvilken icke i något hänseende kan vara tillfredsställande, synes antyda,
att någon rättelse i det med fog anmärkta förhållandet icke torde vara att emotse,
och den lätta utvägen att genom insättning i bankinrättning göra medlen åtminstone
i någon mån fruktbärande synes hafva undfallit vederbörandes uppmärksamhet,
får Utskottet hemställa,

att Riksdagen ville uti underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes anbefalla konsistorium i Hernösand att genom insättning
i bankinrättning eller annorledes göra de medelsbehållningar
fruktbärande, hvilka hittills räntelösa hos vederbörande
kassaförvaltare innestått.

Expens- och aflöiiingsmedcls-räkningarne.

§ 18.

(Rev.-ber. pa». 248.)

På sätt Kongl. Kommerskollegii expensmedelsräkning för revisionsåret utvisade,
hade af de till detta embetsverk anordnade expensmedel blifvit under året
utbetaladt ett belopp af 450 R:dr för ett porträtt till komplettering af Kongl. Kollega
samling af derstädes från verkets inrättande anställde presidenters afbildningar.
Vid granskning i Kongl. Kammarrättens Öfverrevisionsdepartement af berörda expensmedels
redogörelse, hade, enligt hvad Revisorerne inhemta!, ifrågavarande belopp
blifvit till förklarande eller betalning anmärkt, enär dylika utgifter icke vore
af beskaffenhet att böra af expensmedlen bestridas. Uti det af Kongl. Kommerskollegium
i anledning häraf infordrade utlåtande anfördes hufvudsakligen: att den
anmärkta utbetalningen grundade sig på Kongl. Kollegii beslut; att den vidtagna
åtgärden varit föranledd af Kongl. Kollegii önskan att fullständiga sin samling af
de i embetsverket från dess inrättande anställde presidenters afbildningar; och att
Kongl. Kollegium i förevarande fall så mycket mindre kunnat hafva någon betänklighet
vid att låta det ifrågavarande beloppet anvisas till utgående af expensmedlen,
som, såvidt Kongl. Kollegium varit i tillfälle att inhemta, kostnaden för förut utförda
delar af porträttsamlingen alltid blifvit af allmänna medel bestridd. Härvid
erinrades visserligen af Öfverrevisionsdepartementet, att det icke kunde antagas,
att ifrågavarande porträtt varit erforderligt för Kongl. Kollegii verksamhet och ärendenas
behöriga gång inom Kollegium, hvarföre Öfverrevisionsdepartementet hemställde,
att handlingarne i målet måtte öfverlemnas till Justitiekanslersembetet för
den åtgärd, som på bemälda embete kunde ankomma, men Kongl. Kammarrätten

Slats-Utskottets Utlåtande N:o 53.

19

fann skäligt att låta vid hvad förklaradt och anfordt blifvit bero. Oaktadt hvad
sålunda förekommit, ansågo Revisorerne det likväl vara så anmärkningsvärd!, att
allmänna medel togos i anspråk för dylika utgifter, att Revisorerne trodde sig icke
böra underlåta att till Riksdagens kännedom och för den åtgärd, som i anledning
deraf kunde påkallas, förhållandet anmäla.

Lika med Revisorerne anser Utskottet det visserligen särdeles anmärkningsvärd!,
att allmänna medel tagas i anspråk för så beskaffade utgifter som den
ifrågavarande, men då, i anseende till väckt fråga om Kongl. Kommerskoliegii indragning,
det lediga presidentsembetet derstädes ej lärer komma att återbesättas,
och någon dylik utgift för framtiden alltså icke torde kunna ifrågakomma, får Utskottet,
fastän Kongl. Kollega afgifna förklaring icke i ringaste måtto synts tillfredsställande,
likväl hemställa,

att Revisorernes förevarande framställning icke må till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.

Amiralitets-lirigsmanskassais.

§ 19.

(Rev.-ber. pag. 253. Utlät. pag. 428).

Utaf direktionen för ofvannämnda kassa hade afgifvits och till Revisorerne Angående inöfverlemnats
tvänne utdrag af kassans räkenskaper, utvisande det ena pensions- syndande °f

* * Amiralitets fondens

och det andra gratial fondens inkomster och utgifter för år 1865; men då krigsmamhusberörda
utdrag af Amiralitets-krigsmanskassans räkenskaper, hvilka icke, på sätt /cass“”s
likväl i afseende å räkenskaperna för såväl Arméens pensionskassa som C vilstatens *apc

pensionsinrättning egde rum, blifvit till Revisorernes granskning öfverlemnade, befunnits
i så måtto ofullständiga, att de icke innefattade den ringaste upplysning
angående beloppet af kassans, såsom det syntes, icke ringa tillgångar, hvarom kännedom
kunnat vinnas, om, på sätt ske bort, in- och utgående balanserna för revisionsåret
blifvit upptagna, hade Revisorerne, som ansett önskvärdt att för framtiden
upplysning i berörda hänseende icke måtte saknas, af sådan anledning å förhållandet
fästat Riksdagens uppmärksamhet.

För vinnande af den utaf Revisorerne åsyftade upplysning angående ifrågavarande
kassas tillgångar, samt på det blifvande Revisorer må komma i tillfälle att
behörigen fullgöra den granskningsskyldighet dem, enligt gällande instruktion, åligger
i afseende å berörda kassa, som åtnjuter icke ringa statsbidrag, anser Utskottet
lämpligt, att räkenskaperna för nämnda kassa, i likhet med hvad för såväl Arméens
pensionskassa som Civilstatens pensionsinrättning eger rum, varda till Kongl.

20

Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 53.

Kammarrättens Öfverrevisionsdepartement insända, för att, jemte undergående af
granskning derstädes, Riksdagens Revisorer tillhandahållas; hemställande Utskottet
alltså,

att Riksdagen ville uti underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes anbefalla vederbörande att till Kongl. Kammarrättens
Öfverrevisionsdepartement hädanefter insända räkenskaperna
för ifrågavarande kassa, för att derstädes i vanlig
ordning granskas och Riksdagens Revisorer tillhandahållas.

§ 20.

(Rev.-ber. pag. 254.)

Angående Uti 72 och 73 §§ Riksdagsordningen föreskrifves, att å hvarje lagtima riks Revisoremes

dag förordnas Revisorer till ett antal af 12 för hvart år,. hvilka till halfva antalet
kompletterande ^ Gardera Kammaren utses att granska Statsverkets, Riksbankens och Riksgäldskontorets
tillstånd, styrelse och förvaltning, äfvensom att för hvarje års Revisorer
6 suppleanter på lika sätt väljas, att, vid inträffande förfall för Revisorerne, träda
i deras ställe. Enligt hvad Revisorerne anmärka, saknades deremot föreskrift, bland
annat, derom, huruvida den valde egde att, utan giltiga skäl, undandraga sig ifrågavarande
uppdrag, eller hvilka skäl kunde berättiga till afsägelse deraf och inom
hvilken tid en sådan afsägelse borde ega rum; hvarjemte, för den händelse att
Revisorerne, i följd af dylika afsägelser, icke blefvö fulltalige, all föreskrift saknades,
huru då borde förfaras; och som sistnämnda händelse syntes lätteligen kunna
inträffa och, enligt hvad Revisorernes protokoll närmare omförmälde, redan vid 1867
års revision varit att befara, hade Revisorerne, hvilka föreställde sig, att Riksdagsordningens
stadgande!! i afseende å Riksdagsmäns skyldigheter och rättigheter jemväl
i åtskilliga afseenden å Revisorerne egde tillämplighet och, till gagn för revisionernas
obehindrade gång, borde uti de för dessa utfärdade instruktioner inflyta,
å förhållandet fästat Riksdagens uppmärksamhet.

Då de för Revisorerne utfärdade instruktioner så nyligen som vid nästlidna
års riksmöte blifvit efter granskning af förut gällande stadganden i ämnet af Riksdagen
antagna, och någon tids vidare erfarenhet erfordras, innan beslut fattas angående
möjligen behöfliga ändringar och tillägg uti dessa instruktioner, samt någon
sådan olägenhet vid tillämpning af de i ämnet gällande stadganden för öfrigt icke
ännu uppstå^ att den af Revisorerne ifrågasatta åtgärd deraf visats vara nödvändig,
hemställer Utskottet,

att Revisorernes framställning för närvarande icke må till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.

§ 21.

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 53.

21

§ 21.

Beträffande Revisorernes framställning i fråga såväl om förening af Postoch
Telegrafverken under en gemensam styrelse, som rörande vissa provisioner till
tjensteman vid'' Post- och Tullverken, så har Utskottet funnit lämpligt att i sammanhang
med behandlingen af dessa verks stater deröfver framdeles afgifva yttrande.

§ 22.

Hvad i öfrigt blifvit af Revisorerne anmäldt och erinradt har Utskottet
funnit dels vara genom vederbörandes afgifna underdåniga utlåtanden nöjaktigt förklarad!,
dels hafva medfört åsyftad rättelse och dels icke hafva varit af beskaffenhet
att från Utskottets sida påkalla något yttrande.

Stockholm den 31 Mars 1868.

På Utskottets vägnar:

Arv. Frison Posse.

ili. till Riksd. Prot. 1868. 4 Sami. 1 Afd. 30 Håft.

4

Angående förening
af Postoch
Telegrafverken
under
gemensam styrelse
m. m.

Angående Revisorernes
öfrig
a anmärkningar.