Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 50.
3
X:o 50.
Ank. till Kiksd, Kansli d. 27 Mars 1868, kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om beviljande af ett låneunderstöd
å 500,000 R:dr årligen under tio års tid för
befrämjande af vattenskadade markers afdikning samt den
odlade jordens fullständiga grunddikning.
(R. A.)
Uti en inom Första Kammaren väckt och till Stats-Utskottet remitterad
motion (N:o 41) har Herr C. E. Caspårsson, efter en utförlig motivering,
fästat uppmärksamheten derpå,
att Svenska jordbruket ej ännu nått den utveckling, att dess produktion
förmår fylla en ständigt växande befolknings behof af dess alster,
hvilket förhållande mindre är beroende af den öppna jordens otillräcklighet,
än af dess kulturtillstånd;
att en planmässig och fullständigt genomförd afdikning är det kraftigaste
medel, vetenskap och erfarenhet gifva vid handen, att höja jordens
produktionsförmåga, på samma gång en sådan i stort utförd afdikning mägtigt
bidrager att för all framtid utjemna de klimatiska missförhållandena;
att ett så omfattande företag, såsom liggande utom den enskildes
förmåga, måste, i likhet med hvad i långt rikare länder varit förhållandet,
af Staten understödjas, hvaremot arbetets utförande och ansvaret för understödets
återbetalande med minsta kostnad och risk för Statsverket kunde
åt de lokala representationerna öfverlemnas, hvarigenom dessas vigt och
betydelse skulle i ej ringa mån förstärkas; samt
att slutligen den tilltagande arbetslösheten med deraf följande ekonomiskt
och moraliskt elände bäst skulle kunna motverkas genom jordbru
-
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 50.
kets, såsom den största förbrukaren af arbete, försättande i ökad verksamhet,
hvarigenom arbetstillfällena jemnast blefve fördelade öfver hela riket,
på samma gång den deraf framkallade produktionen direkt komme landets
öfriga näringar till godo;
och har motionären på grund häraf föreslagit:
l:o att Riksdagen, för befrämjande dels och i främsta rummet af
vattenskadade markers afdikning och torrläggning, dels af den redan odlade
jordens fullständigare grunddikning, ville, utöfver det redan till de Norrländska
länen lemnade anslag, bevilja ett låneunderstöd af 5,000,000 R:dr
Runt att från och med år 1869 utgå under tio års tid med 500,000 R:dr
Runt årligen;
2:o att detta låneunderstöd, utgående till högst ?:delar af den beräknade
arbetskostnaden, måtte åtnjutas räntefritt under fem års tid med derefter
inträdande''återbetalningsskyldighet af TVdel af kapitalet årligen jemte
löpande 5 procent ränta å det oguldna kapitalet, samt ställas till samtliga
landstingens förfogande, efter dem emellan skedd fördelning och under deras
ansvarighet för såväl arbetsplanernas uppgörande och utförande, som för
kapitalets och räntans återgäldande till Statsverket;
3:o att Riksdagen hos Kongl. Maj:t ville göra underdånig framställning,
att Kongl. Maj:t, på sätt det syntes lämpligast, behagade låta
fördela låneunderstödet mellan de olika landstingen, samt låta uppgöra de
närmare bestämmelser, som för dess utbekommande, användande och återbetalande
kunna anses ändamålsenliga och betryggande.
De förhållanden motionären framställt äro af den vigt, att de icke
kunna undgå ådraga sig Riksdagens synnerliga uppmärksamhet. Det kan
icke nekas att, på sätt motionären erinrat, frågan om jordbrukets ekonomiska
betryck, hvilken fråga under sistförflutna riksdag intog en så framstående
plats, att Riksdagen fann sig böra nedsätta ett särskildt Utskott
för jordbrukets finansiela angelägenheter, ännu måste anses vara långt
ifrån uttömd och att tidsomständigheterna onekligen påkalla ett närmare
aktgifvande på den utredning af jordbrukets ställning, hvartill såväl det
särskilda Utskottets utlåtande, som öfriga tillgängliga statistiska uppgifter
lemna bidrag. Utan att ingå i en närmare undersökning af de utaf motionären
uppställda beräkningar, dels öfver landets behof af spaumål och
dess förmåga att fylla detta behof, dels äfven förhållandet mellan värdet
af exporten och importen af jordbrukets alster, anser sig Utskottet kunna
instämma i motionärens yttrande, att ännu »mycket återstår innan vårt
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 50.
5
jordbruk nått den utveckling, som dess areala betydenhet och det deri representerade
kapitalvärdet åt detsamma synes anvisa.» Utskottet vill icke
heller förneka rigtigheten af motionärens åsigt »att befrämjandet af denna
utveckling och höjandet af landets förmåga att i det stora nationel utbytet
intaga en förmånligare och för framtiden mera betryggande ställning,
än hittills,» är en uppgift, som allt mera måste taga uppmärksamheten
i anspråk.
Lika med motionären antager Utskottet ock, att bland häfstängerna
för en sådan utveckling en ändamålsenlig och följdrigtigt tillämpad afdikning
tvifvelsutan intager ett vigtigt rum. Det kan icke heller nekas att,
då grundförbättringsarbeten, på sätt motionären genom anförda exempel
från Frankrike, England och Belgien sökt visa, utgöra ett särdeles vigtigt
moment i dessa länders utveckling, vårt lands framskridande i materiel
kultur och välstånd i ännu högre grad är beroende af dylika arbetens utförande,
då — förutom det för alla länder gemensamma ändamålet att åt
odlingen förvärfva nya områden samt höja den redan odlade jordens afkastning
— grundförbättringarne i Sverige dessutom bidraga att väsendtligt
förbättra klimatet genom afledande af det skadliga och stillastående vatten,
hvars afdunstande förbrukar en ej obetydlig del af våra korta somrars
värme, som annars komme vegetationen till godo, och hvaraf verkningarne
omöjliggöra alla beräkningar och ofta gäcka odlarens omtanka och arbete.
Motionären har ock antagit, att en genom fullständig afdikning möjliggjord
tidigare sådd och grödans deraf föranledda relativt ännu tidigare mognad
skulle för vårt nordliga jordbruk utöfva ett stort inflytande på skördarnes
mängd och beskaffenhet. Men om ock Utskottet skulle dela motionärens
åsigt att »klimatets odling utgör en af dessa stora frågor, hvilkas lösning
blott genom associationens magt kan åvägabringas,» samt att det derföre
vore värdigt Staten, »att taga denna fråga om händer genom ett kraftigt
initiativ, som kunde till ny och stegrad verksamhet väcka nationens krafter
och som, på samma gång den utvidgade odlingens områden, satte odlaren
i mindre beroende af klimatets förstörande inflytelser»; torde dock, beträffande
sättet för detta Statens ingripande, ännu återstå att utreda, huru det
önskade målet skall kunna genom Statens mellankomst vinnas. Motionären
har i sådant hänseende visserligen föreslagit, att Riksdagen måtte göra
underdånig framställning, att Kongl. Maj:t behagade, på sätt det syntes Kongl.
Maj:t lämpligast, låta fördela de af motionären föreslagna låneunderstöd
mellan de olika landstingen samt låta uppgöra de närmare bestämmelser,
som för dess utbekommande, användande och återbetalande kunna anses
ändamålsenliga och betryggande. Då likväl föremålet för ifrågavarande
förslag är af så vidsträckt och omfattande beskaffenhet, att medel till dess
6
Stals-Utskottets Utlåtande A''.*o 51.
utförande icke torde böra af Riksdagen anvisas, utan att en närmare undersökning
föregått om och i hvad mån det sökta ändamålet må erfordra
Statens mellankomst, anser sig Utskottet böra hemställa,
att Riksdagen, utan att nu ingå i pröfning, huruvida Staten
för det ofvan uppgifna ändamålet bör anvisa några medel,
måtte i underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t,
efter inhemtande af landstingens och hushållnings-sällskapens
yttranden, behagade taga frågan under nådigt öfvervägande
och derefter till Riksdagen afgifva det förslag,
hvartill omständigheterna kunna föranleda.
Stockholm den 27 Mars 1868.
Arv. Fr:son Posse.
51.
Ank. till Riksd. Kansli d. 27 Mars 1808, kl. 5 e. ni.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition angående
åtgärder till behöfvandes undsättning vid inträffande
missväxt. (R. A.)
Jemte det Kongl. Maj:t uti berörda nådiga Proposition af den 31
sistlidne Januari (intagen under N:o 24 i lista Sami. af Bihanget till Riksdagens
protokoll) erinrat, att, enligt Rikets Ständers vid 1865 —1866 års
riksdag fattade beslut, för omförmälda ändamål under nästlidet år varit
ställda till Kongl. Maj:ts disposition, dels den i Riksgälds-kontoret och på
Kongl. Räntekammarens räkning i Riksbanken innestående behållning af de