Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

Rf:o 49.

Ank. till Riksd. Kansli den 5 Mars 1868, kl. 2 e. m.

Utlåtande, angående Riksgälds-kontorets förvaltning under den tid,
som förflutit sedan början af 4867 års riksdag.

(R. A.)

Efter tagen noggrann kännedom om innehållet af den utaf Riksdagens
sistlidet år församlade Revisorer afgifna och till Stats-Utskottet remitterade samt
bland Katnrarnes ledamöter i tryck utdelade berättelse om verkställd granskning
af Riksgälds-kontorets tillstånd och förvaltning, får Stats-Utskottet, som genomläst
de hos Fullmägtige förda protokoll efter den 15 sistlidne Augusti, med
hvilken dag Revisorernes protokollsgranskning slutade, till och med den 21
sistlidne Januari, då Fullmägtige afgåfvo sin vid Stats-Utskottets Memorial N:o 1
fogade berättelse till innevarande Riksdag, härmed afgifva yttrande öfver hvad
Revisorerne i ett eller annat hänseende erinrat och föreslagit, samt hvad för
öfrigt vid den af Utskottet verkställda granskning förekommit.

, l:o.

Angående bokföringen af det vid 4859—4860 ars riksdag för anläggning
af Borås—Herrljunga jernväg beviljade lån.

(Rev.-ber. sid. 56. Fullm. uti. sidd. 103, 104.)

I afseende på tillämpningen af stadgandet i Riksgälds-kontorets sednast
utfärdade reglementes 70 §: att “de för jern vägsbyggnaderna upplånta och, dela
såsom anslag, dels såsom lån, utgifna medel skola uti särskild räkenskap redoBih.
till Riksd. Prot. 4868. 4 Samt. 1 Afd. 24 Höft.

2

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 42.

visas", hafva Revisorerne fästat sin uppmärksamhet dervid, att detta stadgande
icke iakttagits i afseende på lånet för anläggningen af Borås—Herrljunga-jernvägen,
oaktadt detta låneunderstöd beviljades under förutsättning att dess belopp
skulle kunna emot fonderade obligationer upplånas inom landet, och detsamma
sedermera blifvit utbetaldt af de medel, som genom 1861 års fonderade statslån
influtit.

Med anledning af denna erinran emot den oförändradt bibehållna bokföringen
af Riksgälds-kontorets fordran för det till ofvannämnda jern vägsanläggning
vid 1859 och 1860 årens riksdag anvisade lån, hafva Fullmägtige upplyst,
att de genom beröi''da statslån erhållna medel icke ingått och redovisats uti den
för jernvägsbyggnadslånen upplagda räkenskap. Det med denna upplåning afsedda
föremål hade nemligen icke endast varit att anskaffa den lånesumma, som
beviljats för åstadkommande af jernvägen mellan Herrljunga och Borås, för
hvilket ändamål blott en del af de upplånta medlen blifvit använd, utan
både dessa medel begagnats äfven till andra Riksgälds-kontoret ålagda utbetalningar.
Deremot hade de tillgångar, som erhållits genom de till följd af Rikets
åren 1862 och 1863 församlade Ständers beslut upptagna fonderade statslån,
uteslutande användts till då beviljade anslag för Statens och låneunderstöd för
enskilda jernvägsbyggnader. Hvad Riksgälds-kontoret för dessa anslag och låneunderstöd
måst utbetala, innan dertill genom beslutad upplåning anvisade tillgångar
influtit, hade också betraktats och bokförts såsom Kontorets utgifna förskott,
hvilka skulle komma att ersättas af de medel, som borde gemensamt upplånas
för Statens och de enskilda bolagens jernvägsbyggnader.

För bedömande af denna fråga anser sig Utskottet jemväl böra erinra om
innehållet af Stats-Utskottets vid sistlidne riksdag afgifna Memorial N:o 95, deri
redogöres för motiverna till den af Utskottet föreslagna och af Riksdagen bifallna
ändring i 206 § af 1866 års reglemente. Utskottet har i nämnda Memorial
upplyst, att den särskilda räkenskapen öfver jernvägsmedlen från och med
år 1858 endast och uteslutande omfattade redovisning för de till Statens jernvägsbyggnader
upplånta medel samt huru dessa medel blifvit använda; men att
Riksgälds-kontoret af andra medel bestridt alla utgifter för lånen till de enskilda
jernvägsanläggningarne, hvilka lån i följd deraf i Riksgälds-kontorets hufvud- *
böcker upptagits bland Kontorets egna fordringar. Vid 1862—1863 års riksdag
beslöto deremot Rikets Ständer “att åt Fullmägtige i Riksgälds-kontoret uppdraga
att för utbetalning af ej mindre de till fortsättning af Statens jernvägs“byggnader
under 1862—1863 års riksdag beviljade anslag, än de af Rikets
“Ständer vid samma riksdag anvisade lån för enskilda jernvägsanläggningars utförande
anskaffa genom upplåning en summa af högst 35,000,000 Riksdaler."

I följd af denna förändring i hvad förut varit iakttaget, eller att Riksgäldskontoret,
som förut af egna medel förskjutit hvad som anvisats till låneunderstöd
för enskilda jernvägsanläggningar, nu deremot skulle genom upplåning, lika som

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 42.

3

för anslagen till stambanorna, bereda tillgång till lånebidragen för de enskilda
jernvägarne, borde naturligtvis dessa sednare lån derefter redovisas i den särskilda
räkenskapen för de till jernvägsbyggnader upplånta medel. Det var för
vinnande af detta ändamål, Stats-Utskottet, såsom i berörda Memorial uttryckligen
nämnes, ansåg nödigt att en förändring i de för jernvägslånemedlens bokföring
gifna föreskrifter meddelades.

Men denna förändring afsåg lika litet lånet till Borås—Herrljunga-jernvägen,
som de till Gefle—Dala-jernväg, Hudiksvalls, Norbergs m. fl. jernvägar
före år 1863 från Riksgälds-kontoret utbetalda och i Kontorets hufvudbok balanserade
lån. Enligt hvad 228 § uti det vid 1859 —1860 års riksdag för Riksgälds-kontoret
utfärdade reglemente uttryckligen innehåller, var ändamålet med
upptagandet af 1861 års inhemska lån icke uteslutande att anskaffa medel
för utlåning åt Borås—Herrljunga jernvägsbolag och ännu mindre att bereda
tillgång för fortsättande af Statens jernvägsbyggnader. Detta ändamål var deremot,
enligt hvad berörda reglements-paragraf innehåller, att bereda införandet
af ett inrikes statslånesvstem, samt anskaffa medel för utförande af större och
mera omfattande produktiva arbetsföretag, för hvilkas tillvägabringande öfverskotten
å Statsverkets årliga inkomster icke voro tillräckliga. Af sådan orsak
har detta lån icke ingått uti den särskilda räkenskapen, utan redovisats uti
Riksgälds-kontorets hufvudbok, der upplysning erhålles, huruledes de genom
upplåningen influtna medel blifvit använda dels till utlåning åt nämnda bolag,
dels till åtskilliga andra Riksgälds-kontoret ålagda utbetalningar. Skulle åter
fordringen hos Borås—Herrljunga jernvägsbolag bokföras i den särskilda räkenskapen,
som omfattar upplåningen för Statens jernvägsbyggnader, så borde
ock der upptagas ett motsvarande belopp af Riksgälds-kontorets skuld för
1861 års inhemska lån. En sådan fördelning af detta lån mellan tvänne olika
räkenskaper skulle dock icke medföra enkelhet och reda, utan onödigtvis inveckla
räkenskaperna.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer Utskottet,

att Revisorernes framställning i denna del icke må till någon
åtgärd föranleda.

2:o.

Angående de årliga revisionerna af Borås—Herrljunga jernvägsbolags
förvaltning och räkenskaper.

(Rev.-ber. sidd. 68, 69.)

Bland de vilkor och åligganden, som föreskrefvos vid beviljandet af det
vid 1859 och 1860 års riksdag för jernvägsanläggningen mellan Borås och

4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

Herrljunga af Rikets Ständer å Riksgälds-kontoret anvisade lån, förekommer det
stadgande, att ej mindre förvaltningen af bolagets angelägenheter, än de afslutade
räkenskaperna skola vid årliga revisioner granskas, och att Staten eger genom
ett af Kongl. Maj:t utsedt ombud uti dessa revisioner deltaga, intilldess det
af allmänna medel erhållna låneunderstödet blifvit återbetaldt. Enligt hvad Revisorerne
förmäla sig hafva inhemtat, hade, uppå derom af Styrelsen för allmänna
väg- och vattenbyggnader gjord hemställan, ombud väl varit af Kongl. Maj:t
utsedt och å Statens vägnar deltagit, i revisionen af bolagets förvaltning och räkenskaper
för åren 1862 och 1863, men för de derpå följande åren hade deremot
en sådan granskning från Statens sida icke egt rum. Vitten och ännelågenheten
i allmänhet af en, jemte bolagets egen, utaf Staten utöfvad kontroll
öfver styrelsen och förvaltningen af ett. företag, hvartill Staten lemnat ett så betydligt
lånebidrag, som det hvilket anvisats för ifrågavarande jernvägsanläggning,
syntes dock Revisorerne så mycket mera obestridlig — svnnerligast hvad anginge
året 1866 —, som, efter det jernvägen blifvit fullbordad och godkänd, beräknandet
af dess verkliga anläggningskostnad då skulle ega rum och Staten genom den
utsedde revisoren kunnat erhålla visshet, huruvida bolaget fullgjort sina åtagna
förpligtelser. Emellertid hade, sedan Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader
uti skrifvelse den 6 April 1867 för Riksgälds-kontorets Fulhnägtige
tillkännagifvit, att Kong]. Maj:t förklarat, det jernvägen finge såsom fullbordad
anses och godkännas, Fullmägtige anmodat jernvägsbolagets styrelse att återleverera
hvad af bolaget blifvit i Riksgälds-kontoret lyftadt utöfver två tredjedelar
af verkliga anläggningskostnaden, och hade sedermera till Riksgälds-kontoret blifvit
inbetaide 58,944 R:dr 76 öre, eller det belopp, som, enligt den om granskningen
af bolagets förvaltning och räkenskaper för år 1866 afgifna revisionsberättelsen,
utgjorde hvad bolaget af lånemedlen för mycket uppburit. Ehuru Revisorerne
tagit kännedom om sistnämnda berättelse, hade de likväl i saknad af
räkenskaperna icke kunnat ingå i pröfning och bedömande af deri meddelade
uppgifter, hvadan Revisorerne, som funnit, att Fullmägtige i afseende på frånvaron
af ombud å Statens sida vid granskningen af sistlidet års räkenskaper ansett sig
icke kunna vidtaga annan åtgärd, än en derom till protokollet intagen erinran
pa det sålunda omförinälda förhållandet fästat Riksdagens uppmärksamhet.

Utskottet, som delar den af Revisorerne yttrade åsigt om vigten och angelägenheten
deraf, att Staten må kunna utöfva nödig kontroll öfver styrelsen
och förvaltningen af ett företag, hvartill Staten lemnat så betydligt understöd,
som uti förevarande fall egt rum, har, på grund af hvad sålunda förekommit,
ansett sig böra hemställa,

att Riksdagen måtte uti underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t

anmäla här ofvan omförmälda förhållande, på det att, i enlig -

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

5

het med de föreskrifter, som vid 1859 och 1860 års riksdag
meddelades, ett af Kongl. Maj:t utsedt ombud hädanefter må
komma att deltaga uti de årliga revisionerna af Borås—
Herrljunga jernvägsbolags förvaltning och räkenskaper, intilldess
det af allmänna medel erhållna låneunderstödet blifvit
återbetaldt, samt att ombudet må få sig ålagdt, dels att tillse,
huruvida de i afseende på berörda låneunderstöd meddelade
föreskrifter till förvarande af Statens rätt jemväl hittills blifvit
iakttagna efter år 1863, hvarom ombudets yttrande bör i
revisionsberättelsen inflyta, dels till Fullmägtige i Riksgäldskontoret
aflemna ett exemplar af revisions-berättelsen, på det
Fullmägtige må komma i tillfälle vidtaga de åtgärder, till
bevakande af Riksgälds-kontorets rätt, som af omständigheterna
kunna finnas påkallade.

3:o.

Angående den under dr 4867 verlcställda upplåning mot obligationer

i SvensJä mynt.

(Rev.-ber. sidd. 77—80.)

Af Revisorernes framställning angående den till följd af föreskriften i 22
§ af Riksgälds-kontorets reglemente under sistlidet år verkställda upplåning mot
obligationer i Svenskt mynt, har Utskottet funnit, att det åt Fullmägtige i detta
hänseende lemnade uppdrag blifvit med nit och omtanke fullgjordt, samt att de
åtgärder, hvilka för ändamålets vinnande af Fullmägtige vidtagits, i allmänhet
varit ändamålsenliga. Dock har Utskottet, med anledning af den uti revisionsberättelsen
lemnade uppgift, att de under sistlidet år utfärdade obligationerna väl
äro försedda med samtlige Fullmägtiges äfvensom Sekreterarens namnteckningar,
men att af alla dessa namnteckningar endast en är handskrifven och de öfrio-a
anbragta t facsimile, ansett sig böra fästa uppmärksamheten derpå att nödig säket
mot efterapning af dylika obligationer synes fordra att hvarje obligation förses
med flera personers egenhändiga underskrift; och Utskottet får på grund
deraf hemställa,

att Riksdagen måtte meddela den föreskrift, att obligationer,
som af Riksgälds-kontoret hädanefter komma att utfärdas,
böra vara försedda med minst tre bandskrifna namnteck -

ningar.

O

6

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

4:o.

Angående Riksgälds-kontorets räkenskaper.

(Rev.-ber. sidd. 67, 81. Fallm. uti. sidd. 104—107.)

Då, enligt hvad revisionsberättelsen (sid. 81) innehåller, Riksgälds-kontorets
hufvudbok befunnits förd med ordentlighet och noggrannhet, samt de erinringar
Revisorerne framställt mot det i Riksgälds-kontoret begagnade bokföringssätt
äfvensom Fullmägtiges deröfver afgifna yttrande afse åtskilliga förändringar
i räkenskapsföringen, har Utskottet, som anser denna fråga jemte åtskilliga i sammanhang
dermed väckta förslag rörande vissa summors afföring ur räkenskaperna
lämpligast utgöra föremål för särskildt utlåtande, hvilket jemväl skall af Utskottet
till Riksdagen afgifvas, funnit sig

nu endast böra sådant hos Riksdagen anmäla.

5:o.

Angående Landtränteriernas kassaförslag.

(Rev.-ber. sid. 81.)

Med anmälan, att Revisorerne vid granskningen af de under revisionsåret
från landtränterierna till Riksgälds-kontoret insända ränteriförslag funnit, att
kassabehållningar varit i åtskilliga ränterier dera månader qvarliggande, med
anledning hvaraf Riksgälds-kontorets Kommissariat under Juni, September och
December månader till Kongl. Mnj:ts vederbörande Befallningshafvande aflåtit
påminnelse om behållningarnes behöriga levering, hafva Revisorerne ansett sig
böra såsom anmärkningsvärdt detta förhållande anmäla.

I anledning häraf har Stats-Utskottet tagit närmare kännedom om berörda
ränteriförslag och hvad dermed eger gemenskap; och enär Riksgäldskontorets
Kommissariat, på sätt Revisorerne jemväl upplyst, fullgjort den enligt
gällande instruktion Kommissariatet åliggande skyldighet att aflåta påminnelse om
de innestående behållningarnes insändande, samt dessa påminnelser ledt till det
dermed åsyftade ändamål, hemställer Utskottet, att hvad sålunda förekommit

icke må till någon åtgärd föranleda.

O ~

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 42.

7

é:6.

Angående decharge för Riksgälds-kontorets styrelse och förvaltning.

Stats-Utskottet har vid den nu verkställda granskningen funnit Fullraägtige
i Riksgälds-kontoret hafva med nit och omsorg uppfyllt sitt vigtiga och ansvarsfulla
kal]; och Utskottet tillstyrker derföre,

att Fullmägtige må tillerkännnas full decharge för alla beslut
och åtgärder, som finnas antecknade uti deras protokoll från
den 28 Januari 1867 till och med den 21 Januari innevarande
år.

Stockholm den 5 Mars 1868.

På Utskottets vägnar:

LUDVIG af UGGLAS.