Stats- Utskottets Utlåtande N:o 23.
5
densamma i protokollet anteckna. Landskamereraren vare ock tillstädes för att
Kronans rätt bevaka, med åliggande att, om afseende å hans framställningar icke
fästes, dem till protokollet anmärka. Är Landshöfding frånvarande och icke
någon uti hans ställe i nåder förordnad, utse deputerade inom sig sjelfva ordförande.
Protokollet föres af Länsbokhållaren.“
Stockholm den 18 Februari 1868.
Arv. Frtson Posse.
Wto £3
i
Ant. till Riksd. Kansli d. 18 Febr. 1868, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner om eftergift af Kronans
rätt till danaarf efter tvänne ''personer.
(I. A.)
l:o. Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt motion (N:o 160)
har Herr S. A. Hedlund föreslagit, att Kronans rätt till danaarf efter i Marstrand
den 31 Mars 1851 aflidne Bagaremästaren Gustaf Schröder må till förmån
för Stadsmäklaren i Göteborg P. M. Hägg eftergifvas.
Af motionen med dervid fogade handlingar inhemtas hufvudsakligen, hurusom
Bagaren Schröder och hans före honom år 1844 aflidna hustru Sofia Magdalena
Schröder, född Ryde, i lifstiden upprättat inbördes testamente, enligt
hvilket den efterlefvande af makarne skulle till sitt frånfälle sitta i orubbadt bo
och efter begges död arfvingarne å ömse sidor träda till den andel af boet,
som lag utsätter; att, på grund häraf, Bagaren Schröder intill sitt frånfälle innehaft
hela qvarlåtenskapen, som vid hustruns frånfälle uppskattats till 2,280 R:dr
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 23.
9 sk. 8 rst. Banko, men vid mannens död endast uppgick till ett värde af
1,056 R:dr 6 öre; att arfskifte efter begge makarne Schröder den 3 Juli 18 65
blifvit af Magistraten i Marstrand förrättadt, dervid Stadsmäklaren Hägg, såsom
systerson och ende arfvinge till hustru Schröder, tillädes hälften af qvarlåtenskapen
med 528 R:dr 3 öre, samt förklarades, att enär någon efter Bagaren
Schröder arfsberättigad person icke sig anmält eller vore känd, andra hälften
af qvarlåtenskapen skulle såsom danaarf Kronan tillfalla; att Hägg inom
behörig tid klandrat berörda arfskifte genom rättegång, derunder flera vittnen
blifvit på ed hörda, af hvilka ett intygat, att Schröder yttrat, “det han, såsom
orden fallit, tyckte mycket om Hägg och att denne skulle hafva allt som funnes
efter Schröder, då han doge“, samt några vittnen upplyst, att Hägg ofta lemnat
Schröder i lifstiden hjelp och att denne sistnämnde, som uppnått 83 års ålder
och varit orkeslös, skulle fallit fattigvården till last, derest han icke af Hägg
erhållit understöd; att enär något testamentarisk! förordnande emellertid icke
blifvit, på sätt lag föreskrifver, bevakadt, Rådstufvurätten, genom dom den 3
Oktober 1867, käromålet ogillat; och att Hägg, som emot domen erlagt vad,
fullföljt sin talan hos Kongl. Göta Hofrätt, på hvars pröfning tvisten för närvarande
vore beroende.
Då af ofvanberörda vittnesmål, jetnfördt med hvad andra vittnen berättat,
full moralisk visshet vunnits derom, att det varit Bagaren Schröders vilja, att
Hägg, som genom understöd räddat Schröder från att på ålderdomen falla fattigvården
till last, skulle efter dennes frånfälle erhålla hela den qvarvarande qvarlåtenskapen,
synes det Utskottet, hvilket det icke tillkommer att yttra sig i den
på domstols pröfning beroende rättsfrågan, att det icke kan vara Staten värdigt
att, om än Schröder icke förstått att åt sin vilja gifva en juridiskt bindande
form och Hägg ej att iakttaga de formaliteter, som för testamentes åtnjutande
enligt lag erfordras, beröfva Hägg ifrågavarande medel; hvadan och då under
sådana förhållanden rättegångens fortsättning synes böra undvikas, Utskottet
hemställer,
att Riksdagen måtte för sin del medgifva, att den rätt
Kronan kan ega till qvarlåtenskapen efter Bagaren Gustaf
Schröder må till förmån för ofvanbemälde Hägg eftergifvas;
och lärer, i händelse denna hemställan vinner Riksdagens bifall,
underdånig skrifvelse i ämnet böra till Kongl. Maj:t aflåtas.
2:o. I afseende å eftergift af Kronans rätt till danaarf efter i Rättviks
församling den 4 November 1864 aflidna Hushållerskan Lovisa Skultin, hvarom,
på sätt Utskottets Utlåtanden N:is 25 och 70 för nästlidna års riksdag utvisa,
fråga då jemväl uppstod, hafva vid innevarande riksdag tvänne särskilda
motioner inom Riksdagens Andra Kammare blifvit väckta. Herr I). Olauson
har nemligen (se motion N:o 173) föreslagit, att ifrågavarande danaarfsmedel,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 23.
7
vid 1866 års slut uppgående till 1,583 R:dr 97 öre, måtte efterskänkas till
tvänne den aflidnas, i behof varande syskonebarn af oäkta börd, Mathilda och
Ulrika Fredrika Hammarbeck. Herr Liss Olof Larsson (se motion N:o 308)
har åter hemställt, att berörda danaarfsmedel måtte af Kronan afstås till förmån
för Rättviks socken, att der användas till understöd åt fattiga skolbarn.
Då systrarne Hammarbecks moder Maria Margaretha Hammarbeck, som
före sin systerdotter Lovisa Skultin aflidit, varit berättigad att, derest hon henne
öfverlefvat, ärfva hela ifrågavarande qvarlåtenskap, hvilken, enär Maria Margaretha
Hammarbeck icke efterleinnat äkta bröstarfvingar, enligt numera o-ällande
bestämmelser uti Kongl. Förordningen den 14 April 1866 derefter bort öfvergå
å hennes oäkta döttrar Mathilda och Ulrika Fredrika Hammarbeck; då de skäl,
som ligga till grund för den uti nyssnämnda förordning oäkta barn tillagda
arfsrätt, äfven förefinnas för bifall till Herr Olausons i ämnet gjorda framställning;
och då dessutom förekommer, att systrarne Hammarbeck, enligt Utskottet
förevisade intyg, hafva god frejd och befinna sig i torftiga omständigheter, samt
den ena af dem, nemligen Fredrika Ulrika Hammarbeck under de sista fjorton
åren troget och pålitligt tjenat på samma ställe, får Utskottet, som ej kan understödja
Herr Liss Olof Larssons framställning, hemställa.
att den rätt, Kronan eger till qvarlåtenskapen efter ofvanbemälda
Lovisa Skultin, ma, till förman för hennes syskonebarn
af oäkta börd Mathilda och Ulrika Fredrika Hammarbeck,
eftergifvas;
lärande, i händelse af Riksdagens bifall till denna hemställan,
underdånig skrifvelse i ämnet böra till Kongl. Maj: t aflåtas.
Stockholm den 18 Februari 1868.
Arv. Fnson Possc.