Stats- Utskottets Utlåtande. N:o 22.
1
No 22
Ank. till Itiksd. Kansli den 18 Febr. 1868, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående sättet för
utseende af deputerade för markegängstaxornas upprättande.
(I. A.)
Vid nästlidna års riksdag väcktes i detta ämne flera motioner, i anledning
hvaraf Stats-Utskottet under N:o 32 afgaf Utlåtande, hvaruti hemställdes,
att Riksdagen för sin del måtte besluta, att, med upphäfvande af 1 § uti Kongl.
Kungörelsen angående grunderna och sättet för markegångsprisens bestämmande
af den 11 Maj 1855, denna § skulle erhålla följande lydelse:
“l:o. I öfverensstämmelse med 75 § Regeringsformen skall uti hvarje
län markegångstaxa årligen upprättas af åtta inom länet bosatte, för sakkunskap och
oväld kände deputerade, hvaraf halfva antalet, jemte två suppleanter, väljes af
landstinget, och andra hälften, tillika med två suppleanter, utses af Yår Befallningshafvande.
I län, hvarest två landsting finnas, väljas två deputerade och en
suppleant af hvartdera landstinget.
2:o. Deputerade sammanträda i länsresidenset å dertill af Vår Befallningshafvande,
uti utfärdad kungörelse, bestämd dag i November före den 5 i
samma månad.
3:o. Vid sammanträdet utse deputerade inom sig ordförande, som leder
deras öfverläggningar. Landskamereraren vare dervid tillstädes, för att Kronans
rätt bevaka, med åliggande att, om afseende vid hans framställningar icke fästes,
dem till protokollet anmärka. Protokollet föres af länsbokhållare^"
Bih. till Piksd. Prot. 1868. 4 Sami. 1 Afd. 10 Häft.
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 22.
Utskottets förenämnda hemställan bifölls helt och hållet af Riksdagens
Första Kammare, hvaremot Andra Kammaren, med förklarande att de uti ingressen
förekommande orden: “för sin del“ borde utgå, beslöt att första punkten
uti den af Utskottet föreslagna författningsparagraf skulle erhålla följande
lydelse:
“I öfverensstämmelse med 7 5 § Regeringsformen skall uti hvarje län
markegångstaxa årligen upprättas af åtta inom länet bosatta, för sakkunskap och
oväld kända deputerade, hvilka, jemte fyra suppleanter, väljas af landstinget. I
län, hvarest två landsting finnas, väljas fyra deputerade och två suppleanter af hvardera
andstinget. “
Andra och tredje punkterna af Utskottets förslag blefvo deremot äfven af
Andra Kammaren godkända.
Då Kamrarnes olika beslut i första punkten icke kunde sammanjemkas,
förföll frågan vid nästlidna års riksdag.
Nu har samma fråga åter blifvit bragt å bane genom fem särskilda motioner,
som inom Kamrarne blifvit vid innevarande riksdag väckta och till Statsutskottets
handläggning remitterade. Herr A. Faxe har nemligen uti Första
Kammaren (se motionen N:o 32) såsom sin motion upptagit det af nästlidna
års Stats-Utskott framställda, af Första Kammaren gillade förslag i ämnet, hvaremot
Herr C. Hammarhjelm inom Första Kammaren (motion N:o 23) och Herr
Anders Persson inom Andra Kammaren (motion N:o 212) gjort framställning,
att första punkten af ifrågavarande författningsparagraf måtte erhålla den lydelse,
sistnämnda Kammares beslut vid förlidet års riksdag innefattade. Derjemte
hafva förslag blifvit väckta, dels af Herr Friherre Carl von Otter inom Första
Kammaren (motion N:o 45) att de deputerade, hvilka hade att upprätta de årliga
markegångstaxorna, måtte, till ett antal af åtta inom hvarje län, väljas sålunda,
att hvarje Bevillningstaxeringskomité bland sina medlemmar föresloge fyra
till ledamöter i en valnämnd, som skulle ega att utse deputerade för markegångsprisens
bestämmande; att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som genom
vederbörande Magistrater och kronofogdar borde erhålla underrättelse om de sålunda
föreslagna, bland dessa skulle utse och kalla minst tjugo och högst trettio att
såsom ledamöter i sagda valnämnd sammanträda i residensstaden å tid, som
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande bestämde och kungjorde, och att denna nämnd,
som inom sig borde utse ordförande, skulle med slutna sedlar bland inom länet
bosatta, för sakkunskap och oväld kända män välja åtta deputerade och fyra suppleanter,
samt dels af Herr Per Nilsso?i inom Andra Kammaren (motion N:o 114),
att halfva antalet af de ombud inom hvarje län, som erfordrades för markegångstaxors
upprättande, måtte väljas af länets landsting och andra hälften utses
af å kommunalstämma valda ombud vid sammanträde inför Häradsrätten.
Vid noga öfvervägande af de olika förslag, som i fråga om sättet för utseende
af markegångsdeputerade sålunda blifvit framställda, har det synts Ut
-
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 22.
3
skottet, att det af Riksdagens Andra Kammare nästlidna års riksmöte godkända
och af tvänne motionärer nu återupptagna bör de öfriga förslagen föredragas,
såsom otvifvelaktigt varande det enklaste och, enligt Utskottets tanke, äfven det
lämpligaste. Emot detta förslag har visserligen blifvit anmärkt, att Kronans och
öfriga räntetagares rätt ej skulle enligt detsamma blifva tillräckligt betryggad.
Landstingens sammansättning, den erfarenhet man redan vunnit om deras rätt
att fullgöra än vigtigare åligganden, synas emellertid, långt ifrån att lemna stöd
åt den sålunda uttalade farhågan, tvärtom vederlägga densamma. Sakkunskap
och oväld — de egenskaper man önskat finna hos markegångsdeputerade •
torde nemligen vid landstingens val till markegångsdeputerade blifva lika säkert
eftersökta, som om valet förrättades af något annat valkollegium. Att på
förhand tillse, det räntegifvare- och räntetagare-intresset, som ofta förenas hos en
och samma person, skulle vid markegångssättningen ega lika antal målsmän, så
att dessa intressen likasom motvägde hvarandra, anser Utskottet för öfrigt mindre
lämpligt, då, i händelse dessa intressen å ömse sidor med förbiseende af
det rätta framhölles, resultatet af markegångssättningen skulle blifva ett medium
emellan de olika meningarne, hvars belopp det i sjelfva verket läge i räntetagares
skön att bestämma, enär dessa kunde rösta för så högt pris att efter sammanläggning
det medium erhölles, som dessa såsom markegång önskade få bestämd.
Häraf visar sig vanskligheten att på arithmetiska grunder söka vinna det
mål, som endast genom moraliska medel kan uppnås, och att markegångsdeputerades
samvetsgranhet, oväld och sakkunskap i vida högre grad bidrager till
en rättvis markegångssättning, än ett noga afvägande af förhållandet emellan de
olika intressenas målsmän. För öfrigt äro i gällande författningar flera korrektiv
nedlagda emot markegångsdeputerades missbruk af det dem lemnade förtroende.
Sålunda skola de priskuranter, som före markegångssättningen äro af både räntegifvare
och räntetagare upprättade och dervid Kronofogden eller Magistraten haft
tillfälle att bevaka Kronans rätt, tjena till ledning vid markegångsprisens bestämmande,
och afvikelse från det medelpris, som genom sammandrag af priskuranterna
* erhålles, får icke ega rum, utan att skälen dertill i protokollet anföras.
Sålunda eger, vid sjelfva markegångssättningen, Landshöfdingen, som dervid
förer ordet, mot besluten göra de erinringar, han finner vara af nöden, och da
hans mening från deputerades beslut afviker. låta densamma till protokollet anteckna.
Sålunda åligger det Landskamererare:! att vid markegångssättningen bevaka
Kronans rätt och Kammar-advokatfiskalen att derefter tillse, huruvida något
vid markegångstaxorna å Kronans vägnar kan vara att erinra och i sadant fall
att sina anmärkningar deremot hos Ivongl. Kammar-kollegium framställa, hvarjemte
Kammar-advokatfiskalen eger att hos Kongl. Maj:t i dylika frågor å Kronans
vägnar anföra underdåniga besvär.
Fastän samtliga motionärernes förslag är öfverensstämmande derutinnan,
att markegångsdeputerade inom sig skulle ega utse ordförande och fastän mot
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 22.
Utskottets förslag i detta hänseende vid nästlidna års riksdag någon anmärkning
under frågans behandling i Kamrarne icke förekommit, anser Utskottet likväl
att gällande bestämmelser, angående Landshöfdings rätt att hos markegångsdeputerade
vara ordförande, böra bibehållas. Skälet härtill är, att frågan genom
Utskottets nuvarande förslag att landstingen skulle ega utse hela antalet af
markegångsdeputerade kommit i en helt annan ställning än den hade enligt Utskottets
förra förslag, deruti Landshöfding inrymdes rätt att utse halfva antalet
af dessa deputerade. Om detta sistnämnda förslag blifvit lag, så hade Landshöfding
medelbarligen kommit att utöfva större inflytande å markegångssättningen,
än hans omedelbara förhållande till markegångsdeputerade såsom ordförande
vid markegångssättningen kan antagas hafva åstadkommit; och då Utskottet frånträdt
den af nästlidna års Stats-Utskott uttalade åsigt angående lämpligheten att
låta Landshöfding utse halfva antalet af markegångsdeputerade, synes billigt och
ändamålsenligt att Landshöfdingarne, som till det allmännas båtnad en längre tid
deltagit i markegångssättningen såsom markegångsdeputerades ordföranden, icke
helt och hållet beröfvas allt inflytande på denna vigtiga förrättning. Deremot
synes Landskamererarens ställning, såsom den der är skyldig att vid markegångssättningen
bevaka Kronans rätt, icke göra honom lämplig att i Landshöfdingens
frånvaro föra ordet, utan torde, i sådan händelse och derest icke någon blifvit
i Landshöfdings ställe i nåder förordnad, val af ordförande inom markegångsdeputerade
böra ega rum.
På grund af hvad Utskottet anfört, får Utskottet hemställa, att Riksdagen,
med den rätt Riksdagen enligt 75 § Regeringsformen tillkommer, må besluta,
att 1 § uti Kongl. Kungörelsen angående grunderna och sättet för markegångsprisens
bestämmande äf den 11 Maj 1855 skall erhålla följande förändrade
lydelse:
“§ I
l:o.
I öfverensstämmelse med 75 § Regeringsformen skall uti hvarje
län markegångstaxa årligen upprättas af åtta inom länet bosatta, för sakkunskap
och oväld kända deputerade, hvilka, jemte fyra suppleanter, väljas af landstinget.
I län, hvarest två landsting finnas, väljas fyra deputerade och två suppleanter af
hvartdera landstinget.
2:o. Deputerade sammanträda i länsresidenset å dertill af Vår Befallningshafvande,
uti utfärdad kungörelse, bestämd dag i November före den 5 i
samma månad.
3:o. Vid sammanträde föres ordet af Landshöfdingen, utan rättighet för
honom att i besluten deltaga, men med skyldighet att göra de erinringar, som
finnas af nöden, och att, då hans mening från deputerades beslut afviker, låta
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 23.
5
densamma i protokollet anteckna. Landskamereraren vare ock tillstädes för att
Kronans rätt bevaka, med åliggande att, om afseende å hans framställningar icke
fästes, dem till protokollet anmärka. Är Landshöfding frånvarande och icke
någon uti hans ställe i nåder förordnad, utse deputerade inom sig sjelfva ordförande.
Protokollet föres af Länsbokhållaren.“
Stockholm den 18 Februari 1868.
Arv. Frtson Posse.
Wto £3
i
Ant. till Riksd. Kansli d. 18 Febr. 1868, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner om eftergift af Kronans
rätt till danaarf efter tvänne ''personer.
(I. A.)
l:o. Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt motion (N:o 160)
har Herr S. A. Hedlund föreslagit, att Kronans rätt till danaarf efter i Marstrand
den 31 Mars 1851 aflidne Bagaremästaren Gustaf Schröder må till förmån
för Stadsmäklaren i Göteborg P. M. Hägg eftergifvas.
Af motionen med dervid fogade handlingar inhemtas hufvudsakligen, hurusom
Bagaren Schröder och hans före honom år 1844 aflidna hustru Sofia Magdalena
Schröder, född Ryde, i lifstiden upprättat inbördes testamente, enligt
hvilket den efterlefvande af makarne skulle till sitt frånfälle sitta i orubbadt bo
och efter begges död arfvingarne å ömse sidor träda till den andel af boet,
som lag utsätter; att, på grund häraf, Bagaren Schröder intill sitt frånfälle innehaft
hela qvarlåtenskapen, som vid hustruns frånfälle uppskattats till 2,280 R:dr