Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

från och med innevarande års början till och med 1870
års slut samt derefter årligen inbetalas åtta procent å den
ursprungliga lånesumman, deraf först godtgöres fem procent
årlig ränta å det efter hvarje inbetalning återstående kapitalbeloppet,
samt återstoden utgör afbetalning derå.

Stockholm den 13 Februari 1868.

Arv. Fr-.son Posse.

m® is.

Auk. till Riksd. Kansli den !3 Febr. 1808, kl, 2 e. in.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, om
avvisande aj särskilt avslag för allmänna, arbeten under
år 1868 till beredande af arbetsförtjenst åt den i följd af
missväxt och dyr tid nödställda befolkningen inom vissa
delar af landet. ^ )

.... Under tillkännagifvande, att Kong], Maj:ts Befallningshafvande i åtskilliga
län, med anledning af den betryckta ställning, hvaruti befolkningen
inom dessa län sig befinner, till följd, ej mindre af flera på hvarandra följande
års felslagna skördar och den under sistförflutna året i vissa trakter
mtiäffade nästan fullständiga missväxt, än äfven af den minskade arbetsbi!
tjenst, hvilken af andra förhållanden och i allmänhet dyr tid förorsakats,
hos Kongl. Maj:t gjort underdåniga framställningar om medels anvisande
för utförande af allmänna arbetsföretag, att så fort som möjligt under in -

Stats-Utskottets Utlåtande N-.o 13.

5

nevarande år sättas i verket, har Kongl. Maj:t uti ofvanberörda nådiga Proposition
(införd under N:o 9 i 1 Samlingen af Bihanget till Riksdagens
protokoll) uppgifvit de allmänna arbeten, som i sådant afseende blifvit ifrågasatta,
samt i sammanhang dermed jemväl meddelat Riksdagen hvad som
förekommit beträffande det vid 1862 — 1863 års riksdag för verkställande
af nödiga rensningar i Luleå eif samt anläggande af kanaler med lutande
planer förbi Hedens och Ede forsar, i ändamål att derigenom erhålla oafbruten
kommunikation mellan Luleå och Storbacken, till Kongl. Maj:ts disposition
anvisade anslag af 852,000 R:dr, hvaraf 500,000 R:dr blifvit lyftade
och’352,000 R:dr ännu äro innestående; och har Kongl. Maj:t, beträffande
berörda från särskilda orter sökta statsbidrag, yttrat den åsigt, att Kongl.
Maj:t visserligen ansåge af största vigt, att tillfälle till arbetsförtjenst genom
utförande af större allmänna företag blefve beredt företrädesvis de af
missväxt eller felslagen skörd hemsökta norra provinserna; men att Kongl.
Maj:t funne det icke heller böra lemnas utan öfvervägande, att de i allmänhet
rådande höga pris på de vigtigaste lefnadsförnödenheterna efter all
sannolikhet komme att under instundande vår och sommar inom vissa delar
äfven af det öfriga landet föranleda behof af bidrag till allmänna arbetsföretag,
helst det icke torde kunna under året påräknas, att större arbeten
i enskild väg komme till utförande, och jernvägsbyggnaderna under
innevarande år jemförelsevis blefve föga omfattande, hvarigenom en stor
del af den befolkning, som dervid förut varit sysselsatt, måste sakna anställning.
Vid sådant förhållande har Kongl. Maj:t ansett Dess framställning!
till Riksdagen om nödiga medel för ändamålet icke endast böra afse

o o O #

de norra länen, hvilka redan erhållit betydlig undsättning från Statens sida
och frikostigt understöd jemväl på enskild väg, utan böra gifvas en mera
allmän omfattning. Då dertill komme, att ännu vore oafgjordt huruvida arbetena
vid Luleå eif under året blifva fortsatta, derigenom i väsendtlig mån
skulle förminskas behofvet att inom Norrbottens län bereda särskilda arbetstillfällen;
äfvensom att, beträffande en del af de arbeten, som blifvit
ifrågasatta, ytterligare upplysningar måtte inhemtas och vederbörandes yttranden
erfordras angående tillstyrkta nedsättningar i de begärda statsbidragens
belopp, har Kongl. Maj:t, utan att för närvarande ingå i pröfning af
den ena eller andra ortens större eller mindre behof af understöd eller af
lämpligaste fördelningen utaf de medel, som kunna varda beviljade, föreslagit
Riksdagen att till väganläggningar och vägförbättringar, sjösänkningar
och vattenaftappningar samt andra allmänna arbeten, af den art att
understöd till desammas utförande af statsmedel vanligen lemnas, för år
1868 särskilt anvisa ett belopp af Femhundra tusen Riksdaler att af Kongl.

6

Stats-Vtskottets Utlåtande N:o 13.

Maj:t användas under iakttagande af de allmänna vilkor och stadgande!!,
som vid sednaste riksdag i afseende å dylika arbeten fastställdes.

Då Kongl. Maj:t slutligen fästat Riksdagens synnerliga uppmärksamhet
å det önskvärda deruti, att förevarande till Riksdagen öfverlemnade
framställning ju förr desto heldre till pröfning och afgörande företoges, har
Stats-Utskottet, till hvars handläggning denna nådiga Proposition blifvit
remitterad, ansett sig nu böra i detta ämne afgifva sitt utlåtande.

Utan att bestrida rigtigheten deraf, att, när Statens mellankomst
oundgängligen påkallas för lindrande af nöd, uppkommen i följd af missväxt
inom vidsträcktare områden, hjelpen företrädesvis bör lemnas genom
att bereda tillfällen till arbetsförtjenst för den nödlidande befolkningen,
torde dock kunna ifrågasättas, om ett obetingadt bifall bör lemnas till hvad
af Kongl. Maja uti förevarande nådiga Proposition blifvit föreslaget. Uti
Propositionen finnes nemligen antydt, att, ehuru de af missväxt eller felslagen
skörd hemsökta norra provinserna företrädesvis äro i behof af tillfällen till arbetsförtjenst,
borde dock äfven komma under öfvervägande, huruvida icke de i
allmänhet rådande höga pris på de vigtigaste lefnadsförnödenheterna efter
all sannolikhet komme att under instundande vår och sommar inom vissa
delar af det öfriga landet föranleda behof af bidrag till allmänna arbetsföretag.
Det är således icke endast till lindrande af en redan för handen
varande nöd, som det ifrågavarande statsanslaget blifvit äskadt, utan dermed
afses jemväl att erhålla tillgångar att bispringa orter, Indika först under
instundande vår och sommar torde komma i behof af hjelp. Det kan
likväl ifrågasättas, huruvida det är gagneligt att utan föregången pröfning
af ett redan gifvet behof anvisa medel för att skaffa arbetsförtjenst inom
orter, som framdeles kunna komma att anse sig behöfva Statens biträde,
då detta i icke ringa mån skulle motverka den enskilda omtanken och
företagsamheten, om befolkningen, genom ett dylikt, utan bestämdt angifvet
särskildt ändamål beviljadt anslag, finge anledning till den föreställningen,
att Staten ville ikläda sig skyldigheten att skaffa arbete åt alla de
delar af landet, som i följd af de höga priserna å lefnadsförnödenheter
under årets lopp funne svårighet att lemna sådant åt de behöfvande. Om
Riksdagen på förhand anvisade särskilda anslag i hufvudsakligt syfte att
bereda arbete, utan att sjelfva arbetsföretagets nödvändighet eller behöflighet
utgjorde väsendtligaste skälet till dess åvägabringande, skulle ock
lätt kunna inträffa, att den inom en ort väl behöfliga arbetskraften blefve
ryckt från gagneligare och nödvändigare företag, samt att den enskilde
arbetsgivare!! nödgades inställa dylika företag, då han icke vore i tillfälle
betala så hög arbetslön, som kunde utfästas för de allmänna arbetena,

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 13.

7

hvilka blifvit satta i verket utan beräkning derpå, att betagen skulle lemna
tillräcklig afkastning på anläggningskostnaden.

Vid förevarande frågas bedömande bör icke heller förbises att, enligt
hvad Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd och behof
gifver vid handen, Kongl. Maj:t för de af sistlidna års missväxt föranledda
undsättningar utaf statsmedel redan anvisat icke mindre än 1,873,731 R:dr,
samt att de nödlidande derutöfver genom den enskilda välgörenheten fått
emottaga gåfvor i penningar och varor, uppgående i värde till mer än en
half million R:dr. Det torde kunna antagas, att den mest trängande nöden
härigenom blifvit afhjelpt åtminstone för den närmaste tiden och intilldess
sommaren kan lemna ymnigare tillfälle till arbetsförtjenst. De arbetsföretag,
hvartill de äskade medlen skulle omvändas, lära dessutom svårligen
kunna komma att påbegynnas innan en mildare årstid redan beredt lin
dring i den svåraste nöden.

Hvad särskildt beträffar frågan, huruvida det af Kongl. Maj:t äskade
anslaget borde få användas till understöd för utförande af sjösänkningar och
vattenaf''tappningar, så, enär dylika arbeten i allmänhet afse att bereda fördelar
förnämligast åt deltagarne deri, torde med skäl kunna ifrågasättas,
om Staten bör, under nuvarande förhållanden, öka de anslag, som under
föregående tider varit dertill beviljade. Genom understöd af statsmedel för
deras utförande torde i de flesta fall, om ock några enskilde deraf hafva
fördel, den kringliggande orten få vidkännas uppoffringar genom arbetsprisernas
uppjagande utöfver hvad den enskilde kan hafva råd att betala.
Deremot synas arbeten, som afse nödiga kommunikationsförbättringar, lämpligare
kunna utgöra föremål för understöd, enär fördelarne deraf i större
eller mindre mån tillfalla en hel landsort,

Men ehuru Utskottet, på nu antydda skäl, anser betänkligt, att, i den
omfattning Kongl. Maj:t äskat, bevilja medel för ofvan uppgifva ändamål,
har dock Utskottet, i betraktande deraf, att de för undsättningar vid missväxt
afsedda medel redan till hela sitt belopp blifvit disponerade, samt att
några andra tillgångar för ifrågavarande ändamål nu icke stå till Kongl.
Maj:ts disposition, funnit sig böra tillstyrka, att någon del af den utaf
Kongl. Maj:t äskade summan så skyndsamt som möjligt varder anvisad, på
det att arbetsföretagen i de orter, der Statens biträde oundgängligen påkallas,
måtte, i den mån årstiden det tillåter, kunna taga sin början.

Då emellertid beviljandet af statsbidrag till beredande af arbetsförtjenst
åt en af missväxt nödlidande befolkning endast bör ifrågakomma der
stor och verklig nöd förefinnes, lärer Kongl. Maj:t icke underlåta tillse att,
om några medel nu af Riksdagen härtill anvisas, desamma icke varda an -

8

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

vånda till arbeten i sådana orter, der arbetslönerna fortfarande hålla sig
höga. Under denna förutsättning har Utskottet trott sig kunna föreslå,

att Riksdagen måtte, till beredande af arbetsförtjenst åt
den i följd af missväxt och dyr tid nödställda befolkningen
inom vissa delar af landet, till Kongl. Maj:ts disposition
för år 1868 särskildt anvisa ett belopp af Tvåhundra
tusen Riksdaler, att användas till anläggning och förbättring
af vägar och andra kommunikationsanstalter, under
iakttagande af de allmänna vilkor och stadganden,
som vid sednaste riksdag i afseende å beviljade statsbidrag
till dylika arbeten blefvo fastställda.

Stockholm den 12 Februari 1868.

Arv. Fr-.son Posse.

Reservation:
af Grefve af Ugglas, Ludvig.

N:o 14.