Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 2.
1
N:o 2.
Ank. till Eiksd. Kansli d. 3 April 1868, kl. 2 e. m.
Konstitutions-Utskottets Utlåtande, angående väckt motion om ändring
i Regeringsformens 72 §.
Uti en inom Första Kammaren Täckt, till Utskottet hänvisad motion
(N:o 56) har Herr Wallenberg föreslagit, att Regeringsformens 72 §, med uteslutande
af dess andra punkt och någon förändring i den tredje, måtte erhålla följande
lydelse: “Riksbanken förblifver under Riksdagens egen garanti och vård,
så att den ostörd må förvaltas af de Fullmägtige, Kamrarne dertill förordna, efter
de ordningar, stadgar och reglementen, hvilka redan gjorda äro eller vidare af
Riksdagen göras kunna. Riksbankens sedlar skola vid anfordran efter deras lydelse
af Riksbanken inlösas. “
Denna motion åsyftar, dels att stadgandet om Riksdagens rätt att genom
Riksbanken utgifva sedlar, som för mynt i riket må erkännas, skall ur grundlagen
utgå, dfels att derifrån uteslutes bestämmelsen om den metall, hvarmed Bankens
sedlar skola inlösas.
Till eu början vill Utskottet erinra derom, att stadganden af enahanda innehåll
med dem, hvilkas borttagande ur grundlagen sålunda föreslagits, jemväl
hafva sin plats i lagen för Riksens Ständers Bank den 1 Mars 1830 och lagen
om myntbestämningen af samma dag, samt att dessa lagar icke kunna utan Konungens
och Riksdagens gemensamma bifall ändras eller upphäfvas. Då motionen
således afscr, icke att göra någon ändring uti de delar af banklagstiftningen, om
hvilka nu är fråga, utan endast att vidtaga en åtgärd, hvarigenom dessa bestämmelser,
sådana de för det närvarande förefinnas, öfverflyttas från grundlags till
uteslutande civillags område, har det icke varit Utskottets uppgift att ingå i någon
pröfning ur rent finansiel synpunkt af nu gällande lagstiftning i dessa ämnen, utan
hufvudsakligen endast att yttra sig derom, huruvida densamma bör ega grundlags
natur eller icke.
Utskottet tillåter sig att härvid för minnet återkalla, hurusom ett stadgande
derom, att Riksbankens sedlar skulle såsom mynt i riket anses, hvartill
något motsvarande icke förekommer i något annat lands grundlag, icke heller utgjort
någon del af vår konstitutionela rätt, förr än detsamma vid 1809 års riksdag fick
sin plats i Regeringsformens 72 §; och detta påtagligen mindre i följd af sakens
natur, än af det skäl att Riksbankens dåvarande betryckta ställning ansågs kräfva
Bih. till Riksd. Prot. 1868. 3 Sami. 2 Häft.
2
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 2.
en så utomordentlig garanti för uppehållandet af banksedlarncs värde. Tv knappast
var beslutet om myntrealisationens genomförande vid 1828—1830 årens riksdag
fattadt, förr än man började inse, att ett dylikt stadgandes qvarstående ii grundlagen
innebar ett misstroende till realisationens bestånd; att det hotade detta bestånd, för
så vidt det lätteligen kunde gifva Bankens styrelse anledning att, i förlitande på banksedlarnas
i grundlagen försäkrade enahanda giltighet med mynt, egna mindre uppmärksamhet
än nödigt vore åt upprätthållandet af deras värde; att det till och med
innefattade en nog stark frestelse att utgifva sedlar utöfver Bankens förmåga att dem
inlösa; samt att det i följd af allt detta måste inverka menligt på Bankens kredit,
isynnerhet i utlandet, på samma gång det skadade grundlagens anseende och helgd.
Frukten af dessa farhågor blot'' en hel följd af lagstiftningsförsök, åsyftande än att
låta stadgandet om don ovilkorliga förpligtelse!! att emottaga Riksbankens sedlar
såsom mynt ur grundlagen utgå, än att, med bibehållande af detta stadgande, uti
grundlagen inlägga garantier, som skulle betrygga allmänheten emot dess missbruk
och förebygga de menliga verkningarne af dess plats i grundlagen. Sedan ett i
denna sistnämnda syftning vid 1828—1830 årens riksdag ifrågasatt tillägg till 72 §
Regeringsformen, att riksbanksedlarno skulle af Banken med mynt efter deras
lydelse inlösas, vid följande riksdag fallit i sammanhang med den likaledes föreslagna
ändring i nämnde §, att Riksbanken skulle ställas under Konungens ock
Riksdagens gemensamma garanti och vård, återtog Konstitutions-Utskottct vid
1834''—1835 årens riksdag det förstnämnda förslaget, mod det tillägg att beslut som
förändrade sedelstockens förhållande till den metalliska inlösningsfondcn skulle erfordra
alla fyra Ståndens bifall. Redan vid samma riksdag ilek emellertid detta
förslag vika för ett annat, från Borgare-Ståndet utgånget, af det innehåll att riksbanksedlarno
skulle såsom mynt i riket erkännas, så länge de efter deras lydelse
af Banken med silfver inlöstes. Detta förslag, som onekligen innebar en så stark
maning till Riksbanken att upprätthålla värdet af sina sedlar, att stadgandet i
grundlagen om förpligtelse!! att emottaga dessa såsom mynt gjordes fullkomligt
oskadligt, blcf i grundlagsenlig ordning hvilande till följande riksdag, då det af
alla fyra Stånden antogs, men icke vann Konungens sanktion. Sedan försöket att
i denna rigtning vinna ändring i det anmärkta förhållandet icke krönts med framgång,
upptog man åter tanken att i grundlagen inlägga eu ovilkorlig föreskrift
derom, att Bankens sedlar skulle vid anfordran efter deras lydelse med silfver inlösas,
hvilket förslag, först väckt vid 1844—1845 årens riksdag, i eu något förändrad
form framträdde år 1847, samt slutligen år 1851 blot'' af såväl Riksens Ständer som
Konungen antaget; hvarefter det ännu fortfar att vara gällande lag.
Utskottet kan icke finna, att detta stadgande fört frågan utöfver den ståndpunkt
don innehade före 1834. Ty om Riksbanken genom eu mindre omsorgsfull
vård eller missgynnande förhållanden i Girigt skulle sättas ur stånd att inlösa sina
sedlar, är grundlagens bud, som ålägger Banken en sådan skyldighet, vanmägtigt.
Den garanti, hvarmed man afsott att bilda motvigt mot den Riksbanken tillförsäkrade
sedelutgifningsrätt, förekomma dess missbruk och framför allt stärka den
Svenska allmänhetens och utlandets förtroende till Banken, vore i sådant fall
omöjlig att uppehålla och torde derföre icke finnas motsvara sitt ändamål. —
Deremot synes bifall till den nu väckta motionen gifva åt frågan en enkel och
naturlig lösning genom att ur grundlagen utesluta hela det omtvistade stadgandet
om skyldigheten att emottaga riksbanksedlarne såsom mynt, men låta dot tills
vidare qvarstå i civillags form. Konung och Riksdag lomnas härigenom friare
händer att, eftersom omständigheterna bjuda, och eu upplyst omtanke för Bankens
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 2.
väl finner nödigt, låta banklagstiftningen så småningom utveckla sig utan alltför
mycket återhållande hinder med deraf följande starkare rubbningar; och då Utskottet
för sin del hyser den öfvertygelsen, att en sådan utveckling skall leda till
det mål motionären förespegla^ att riksbanksedeln erkännes vara ett kreditpapper,
hvars värde ^ beror. endast af det förtroende det åtnjuter, om ock tankarne ännu
kunna vara delade i fråga om den tidpunkt, då denna grundsats bör inom lagstiftningen
för vår Riksbank tillämpas, bär Utskottet icke tvekat att tillstyrka ett
förslag, som sätter lagstiftaren i tillfälle att välja denna tidpunkt efter sig företeende
förhållanden, utan att dervid möta hinder af de omgångar och den tidsutdrägt
en grundlagsändring alltid vållar.
I likhet med hvad motionären till stöd för don föreslagna ändringen i sista
punkten af Regeringsformens 72 § andragit, anser Utskottet den tid icke vara långt
aflägsen, då en förändring af myntfoten från silfver till guld hos oss finnes böra
inträda. Kong!. Maj:t har redan tagit ett förberedande steg till en dylik förändring
genom att till Riksdagen aflåta nådig Proposition om prägling af guldmynt i öfverensstämmelse
med det Franska myntsystemet. Då motionärens förslag, såvidt det
berör detta ämne, endast afser att, utan rubbning af för handen varande faktiska
förhållanden, undanrödja de hinder för en sådan reform, grundlagen uppställer, genom
att derifrån utesluta bestämmelsen om den metall, hvarmed Banken skall inlösa sina
sedlar, och öfverlemna åt Konungen och Riksdagen att derom lagstifta i den ordning
87 . § Regeringsformen föreskrifver, finner Utskottet sig böra äfven i denna
del den ifrågavarande motionen till antagande förorda.
I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet vördKunt
föreslå följande förändring i
Regeringsformen.
§ 72.
(Nuvarande lydelse, hvari med kursiv
stil äro utmärkta de delar, hvilka
blifvit föreslagna att ändras eller utgå).
Riksbanken förblifver under Riksdagens
egen garanti och vård, så att den
ostörd må förvaltas af de Fullmägtlge,
Kamrarna dertill förordna, efter de ordningar,
stadgar och reglementen, hvilka
redan gjorda äro, eller vidare af Riksdagen
göras kunna. Riksdagen allena eger
rätt att genom Banken utgifva sedlar, som
för mynt i riket må erkännas. Bossa sedlar
skola, vid anfordran, efter deras lydelse,
af Banken med silfver inlösas.
Stockholm don 3 April 18GS.
(Föreslagen lydelse, hvari ändringarna
äro med kursiv stil utmärkta).
Riksbanken förblifver under Riksdagens
egen garanti och vård, så att den
ostörd må förvaltas af do Fullmägtlge,
Kamrarna dertill förordna, efter de ordningar,
stadgar och reglementen, hvilka
redan gjorda äro, eller vidare af Riksdagen
göras kunna. Riksbankens sedlar
skola vid anfordran efter deras lydelse
af Riksbanken inlösas.
På Utskottets vägnar:
Tli. Miim k af Rosenscliöld.
Ordförande.
i
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 2.
Reservationer:
af Herr C. Dickson, med hvilken Herrar Lithner och Friherre I. Koskull sig*
AV l OLUliO •
“Emot Konstitutions-Utskottets beslut att föreslå borttagandet ur 72 § Regeringsformen
af de ord, som innehålla att Riksbankens sedlar “för mynt i riket
må erkännas“, får jag nedlägga min reservation. Om än med något fog kan sägas,
att nyss citerade stadgande icke lämpligen har sill plats i grundlagen samt att af
dess borttagande ur grundlagen icke nödvändigt följer, att Riksbankens sedlar skola
mista sin, dem nu förbehållna rätt att för mynt i riket erkännas, enär derom är
och ytterligare kan blifva stadgadt i civillag, inses dock, hvad ock Utskottet tillkännagifver,
att den nu föreslagna grundlagsförändringen har för ändamål beredande
af större lätthet att genomföra lika beskaffad ändring i myntbestämningslagen af den
1 Mars 1830 och lagen för Riksens Ständers Bank af samma dag. Tore Riksbanken
den enda bank i riket som egde rätt att utgifva sedlar, så vore emot den
föreslagna förändringen ingenting att anmärka, och skulle jag, utan tvekan, icke
blott tillskyrka stadgandets borttagande ur grundlagen, utan äfven medverka till
det åsyftade ändamålets snara ernående. Nu ega dock de enskilda bankerna en,
enligt min åsigt, allt för långt utsträckt sedclutgifningsrätt, för att man, utan våda
såväl för Riksbankens säkerhet som äfven för enskilda affärsförhållanden, skulle
kunna vilja medgifva ett underlättande af genomföringen af en fullkomlig likställighet
emellan Riksbankens och de enskilda bankernas sedlar, genom borttagande
af den stadga som grundlagen nu lemnar åt Riksbankens sedlar. Innan jag vill
medgifva borttagandet ur grundlagen af stadgandet, att Riksbankens sedlar skola
för mynt i riket anses, erfordras, enligt min tanke, vigtiga förändringar uti lagen
för Riksbankens styrelse och vård, så att denna Bank må kunna, med skäligt hopp
om framgång, täfla med de enskilda bankerna, samt äfven behöflig inskränkning
uti de enskilda bankernas nu medgifna sedclutgifningsrätt, hvilken icke borde få
utsträckas längre än som motsvaras af inneliggande Riksmynts kassa eller adla
metaller samt värdet af sådana lätt realisabla obligationer som af Bankerna inne
-
På grund häraf får jag hemställa, att 72 § Regeringsformen må bibehållas
oförändrad, med undantag af sista momentet som bordo erhålla följande förändrade
Ivdelse: ''
Dessa sedlar skola, vid anfordran, efter deras lydelse, af Banken inlösas.*
af Herrar Ehrengranat, Jonas Andersson, Ulir och Nils Larson emot Utskottets
tillstyrkande af den ifrågavarande motionen, såvidt den afser borttagande ur 72 §
Regeringsformen af stadgandet om Riksdagens rätt att genom Riksbanken utgifva
sedlar, som för mynt i riket må erkännas; samt
af Herr Ola Jönsson emot Utskottets Utlåtande i dess helhet,
Stockholm, tryckt hos O. Wilh. Hagman, 1868.