Banko-Utskottets Utlåta®!!*; $:<>■ it -
7
fy-O 4.
Ank. till Riksd. Kansli d. 6 Mars 1868, kl. 12 nödd.
Utlåtande, i fråga om afskrifning af ett vid Lånekontor i Wisby
balanseradt lån, tillhörande Statslånefonden.
Hos Utskottet hafva sistlidet år församlade revisorer öfver Wisby lånekontor,
uti deras berättelse, bland annat, hemställt om afskrifning af ett vid lånekontoret
utgifvet lån å 1,500 R:dr, tillhörande den s. k. Statslånefonden.
Angående ifrågavarande lån har Utskottet inhemtat, att detsamma den 2 April
1860 beviljats hemmansegaren Mårten Jacobsson Sigers i Hofdbem, mot hypothek
af skuldsedel å enahanda belopp, utgifven af gårdfarihandlanden J. Blomberg och
försedd med borgen af Henrik Mattsson Sigers, Petter Pettersson Burge i Eista, J.
Cederlund Sigers och Jacob Welin Stjup i Habblingbo, bvilka samtlige gäldenärer
vid lånets förfallotid blifvit, med undantag af Blomberg, som under tiden lemnat
Gotland och om hvars vistelseort kännedom saknades, lagsökte hos Kongl. Maj;ts
Befallningshafvande å Gotland, som, af anledning att gäldenärerne förnekat sina
namn, förklarade målet vara af tvistig beskaffenhet.
Welin hade emellertid aflidit, innan målet hann anhängiggöras vid vederbörlig
domstol, eller Gotlands Södra Häradsrätt, dit ombudsmannen vid lånekontoret
instämde Mårten Jacobsson, Henrik Mattsson, Petter Pettersson och J. Cederlund,
med påstående om utbekommande af deras ifrågavarande skuld samt om ansvar för
namnförnekelsen; men förklarade Häradsrätten Mårten Jacobsson, Henrik Mattsson,
Petter Pettersson och J. Cederlund, efter aflagd edgång, icke allenast från all betalningsskyldighet
på grund af ofvanberörda förbindelse frikallade, utan befriade dem
jemväl från ansvar för namnförnekelsen.
Gårdfarihandlanden J. Blomberg, om hvilken underrättelse ingjltt att han
skulle vistas inom Elfsborgs län och som emellertid blifvit hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i nämnda län lagsökt på grund af sin ofvanberörda skuldsedel
samt tredskovis ålagd betalningsskyldighet, hade vid bos honom anstäldt utmätningsförsöfe
bpfupnits sakna tillgång till gäldande af hvad honom sålunda blifvit ådömdt,
8
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 4.
Härefter och sedan dels samtlige förstnämnde gäldenärer, på sätt ofvan är
omförmäldt, frikallats från betalning af det ifrågavarande lånet, samt detta icke heller
kunnat hos Blomberg uttagas, instämde ombudsmannen till Rådstufvu-rätten i
Wisby vaktmästaren J. Andersson, som åtecknat sin ansvarighet för de inlemnade
handlingarnes rigtighet, med påstående det han, såsom ansvarig inlemnare, måtte
förpligtas att till lånekontoret utgifva ersättning för omförmälda kapitalbelopp jemte
ränta och kostnader; men emedan hvarken af de ingifna hos Härads-rätten i saken
förda protokoller, eller eljest, kunde anses ådagalagdt att, på sätt ombudsmannen
uppgifva, ifrågavarande tvänne skuldebref af den 28 Mars 1860, för hvilkas rigtighet
Andersson tecknat sig ansvarig, falskeligen tillkommit och den omständighet att utgifvaren
af skuldförbindelsen till lånekontoret, Mårten Jacobsson, jemte en del af
löftesmännen å den derstädes hypothiserade skuldsedeln, med ed friat sig från krafvel
så mycket mindre kunde medföra betalningsskyldighet för Andersson, som han
genom sin tecknade ansvarighet för rigtigheten af handlingarne, hvilka till form och
vederbörliga påskrifter för honom varit att anse såsom fullt tillförlitliga, icke, mot
sitt bestridande, finge antagas hafva förbundit sig, att, vid af gäldenären eller löftesmännen
uteblifven liqvid, deras betalningsskyldighet fullgöra, fann Rådstufvu-rätten,
uti utslag den 12 Mars 1866, ombudsmannens instämda påstående ej kunna
bifallas.
Emot detta utslag fullföljde ombudsmannen erlagdt vad till Kongl. Svea Hofrätt,
som, i dom den 13 December 1866, pröfvade rättvist Rådstufvu-rättens domslut
att gilla.
Utskottet bör anmäla, det Banko-fullmägtige, på förekomna anledningar, från
Wisby lånekontor infordrat de detta mål rörande handlingar samt åt målet egnat
särskild uppmärksamhet, men slutligen funnit någon åtgärd derutinnan icke kunna
vidtagas.
Utskottet har äfven för sin del tagit kännedom af berörda handlingar; och
då det deraf visar sig, att någon godtgörelse för ifrågavarande lån icke kan lånekontoret
beredas samt det vid sådant förhållande till ingenting tjenar att fortfarande
i räkenskaperna balansera fordringen, finner sig Utskottet, oaktadt slutlig redogörelse
ännu icke lärer kunna lemnas för den s. k. Statslånefonden, eller de medel, hvilka,
anskaffade genom det år 1858 upptagna tillfälliga statslån å 12 millioner R:dr, öfverlemnades
till utlåning genom Riksbanken, böra hos Riksdagen tillstyrka,
att lånekontorets i Wisby ifrågavarande fordran å 1,500 R:dr
må lå ur räkenskaperna afskrifvas.
Stockholm den 5 Mars 1868.
W. F. Tersmeden.
\:o £.