2

Banko-Utskottets Memorial N:o 18.

att återbetalningstiden utsträckes till 8 år, under Indika 1,500 R:dr årligen inbetalas,
med det medgifvande för öfrigt, som redan i Utlåtandet N:o 9 blifvit
föreslaget, att ränta å det oguldna beloppet icke skall beräknas; och tillstyrker
Utskottet alltså,

att Jacobsson må medgifvas verkställa inbetalningen af sin
skuld till Lånekontoret i Göteborg å 12,000 R:dr under
åtta på hvarandra följande år, sålunda att 1,500 R:dr betalas
före slutet af år 1868 och derefter före hvarje följande
års slut ett lika belopp, intilldess omförm Elda 12,000 R:dr
blifvit till fullo inbetalade; allt med befrielse för Jacobsson
från erläggande af upplupen och upplöpande ränta å det
oguldna beloppet, men under förbehåll att Jacobsson för
betalningarnes fullgörande ställer säkerhet, som af Styrelsen
öfver Lånekontoret varder godkänd.

Stockholm den 20 April 1868.

W. F. Ter sm eden

I¥:o IS.

Ank. till Riksd. Kansli d. 20 April 1868, kl. 4 e. ni.

Memorial, angående lista, 2:dra och 3:dje Artiklarne i Bankoreglementet.

Vid granskning af de föreskrifter, som innefattas i ofvannämnda delar
af Bankoi''eglementet, har Utskottet funnit desamma icke vara föremål för vid
Riksdagen väckta förslag eller eljest erfordra ändringar, med undantag af hvad

1

3

Banko-Utskottets Memorial N:o 18.

bär nedan omförmäles; hvadan i det blifvande Bankoreglemente! alla hithörande
föreskrifter, som icke i detta Memorial äro upptagna, komma att oförändrade
bibehållas.

Beträffande första artikeln, om Riksbankens verksamhet, dess grundfond
och reservfond, krafvel’ endast § 4, om reservfonden, någon ändring, dels med
anledning deraf, att numera den förutvarande skiftes och odlings-laneräkningen
är afslutad, dels i hvad paragrafen innehåller angående utbetalning till Riksgälds-kontoret
af vinstmedel, i hvilket sistnämnda afseende paragrafen bör ändras
till enlighet med det af Riksdagen rörande bankovinsten fattade beslut.

Utskottet hemställer,

1:0

att § 4 i Bankoreglementet må få följande, allenast i
ofvan omförmälda delar ändrade lydelse:

Skilnaden emellan beloppet af högsta tillåtna sedelutgifning
och beloppet af beräknad sedelstock utgöL Riksbankens
reservfond.

Till denna fond skola öfverföras:

l:o) inbetalningarne i '' utestående lån mot inteckning
uti hus och jord i städerna samt på äldre lånebanko-obligationer; 2:o)

återbetalda filialbauks-försträckningar;

3:o) inbetalningar å obligationer;

4:o) inbetalningar å Allmänna hypoteksbankens skuld
för öfvertagna fordringar mot inteckning i fast egendom på
landet;

5:o) inflytande vinstmedel.

Och berättigas Fullmägtige derjemte att, om och när
någon del af handels- och näringsdiskontfonden eller allmänna
diskontfonden beflnnes obegagnad, öfverflytta de icke
använda medlen till reservfonden, med förbindelse för Fullmägtige
att, derest Riksbankens ställning det medgifvei, dessa
medel återställa, då de varda för det ursprungliga ändamålet
erforderliga.

Från reservfonden skola afföras:

Bo) det belopp, 1,500,000 Riksdaler af Riksbankens under
år 1866 upplupna vinst, som under detta ai skall till
Riksgälds-kontoret aflemna»;

2:o) den förstärkning af handels och näringsdiskont -

4

Banko-Utskottets Memorial N:o 18.

fonden vid Diskont- och Lånekontoren, som erfordras då uttagningarne
på upp- och afskrifningsräkning öfverstiga i
kassa eller på räkning innestående belopp;

3:o) de för Riksbankens ränteutgifter, förvaltningskostnader
in. in. erforderliga medel;

äfvensom, då Riksbankens säkerhet det medgifver och
allmänna rörelsen, sådant påkallar, förstärkningar af handels-
och näringsdiskontfonden samt medel för liqvid af
obligationer, som Riksbanken, på grund af uppgjordt kontrakt
eller eljest, öfvertager eller inköper; allt under vilkor
att det stadgade maximum för sedelstock ej öfverskrides.

I andra artikeln, om metalliska kassan, invexlingen af sedlar, utmyntningen
och Riksbankens sedelstock, finnas uti § 13 lemnade bestämmelser angående
profning vid Myntverket af silfver och guld, som till Riksbanken eller för dess
räkning levereras. Den nuvarande bestämmelsen i afseende på guld, att allt
sådant, som till Riksbanken eller för dess räkning levereras, skall undergå
prof af vederbörande vid Myntverket, bör, sedan det vid förra riksdagen blifva
beslutadt att i Riksbanken finge omedelbart in- och utvexlas utländska
guldmyntsorter, undergå en sådan förändring, att utländskt guldmynt, likasom
redan är förhållandet med äldre Svenska silfvermyntsorter och utländskt silfvermynt,
som erbjudes till omedelbar invexling, varder undantaget från föreskriften
om probering vid Myntverket. Derjemte och under förutsättning att det
af Kongl. Maj:t framställda samt af Sammansatt Banko- och Lag-Utskott tillstyrkta
förslaget att i stället för dukater skola utmyntas guldmynt å francsvalör
vinner Riksdagens bifall, bör nuvarande bestämmelsen, att de attester
Myntverket afgifver öfver proberadt guld och silfver skola utvisa ej mindre beloppet
i fint än äfven värdet i riksdaler eller dukater, förändras.

Utskottet föreslår derföre,

2:o

att § 13 i nuvarande
förändrade lydelse:

Med undantag af kontrolleradt
verksilfver, äldre Svenska
silfvermyntsorter, sådant
utländskt silfver eller guldmynt,
som erbjudes till ome -

Bankoreglemente må få följande

(Jfr § 13.) Allt silfver, som till
Banken eller för dess räkning
levereras, med undantag af kontrolleradt,
verksilfver, äldre
Svenska silfvermyntsqrter och

Banko-Utskottets Memorial N:o 18.

5

delbar invexling efter de af
Fullmägtige fastställda pris,
samt kontrolleradt dukat- och
arbetsguld, skall allt silfver
och guld, som till Riksbanken
eller för dess räkning levereras,
hädanefter, i likhet med
hvad hittills vanligt varit, undergå
prof af vederbörande vid
Myntverket, hvilkas deröfver
utfärdande attester skola utvisa
ej mindre verkliga beloppet
i fint, än äfven värdet i
Svenskt mynt.

I § 15 föreslår Utskottet allenast
skatt", hvilket sednare Utskottet anser a
hålla följande lydelse:

sådant utländskt mynt, som
erbjudes till omedelbar invexling
efter de af Fullmägtige
fastställda pris, äfvensom allt
guld, hvilket likaledes varder
levereradt, med undantag af
kontrolleradt dukat- och arbetsguld,
kommer hädanefter
att, i likhet med hvad hittills
vanligt varit, undergå prof af
vederbörande vid Myntverket,
hvilkas deröfver utfärdande attester
skola utvisa ej mindre verkliga
beloppet i fint, än äfven
värdet i Riksdaler eller dukater.
utbyte af ordet “slagskatt" till “myntara
rigtigare; hvadan § 15 skulle er -

3:o.

Fullmägtige berättigas att, efter särskild pröfning för hvarje
fall. kunna, om de finna sådant lämpligt och för Riksbanken
fördelaktigt, befria den eller dem, som till Riksbanken
aflemna silfver eller guld i plants, från erläggande af
myntskatt.

Den närvarande § 16 i Bankoreglementet lyder sålunda: “Enligt § 1 i
Lagen för Rikets Ständers Bank af den 1 Mars 1830, jemförd med §§ 1 och 2
i Lagen angående myntbestämningen af samma dag, är Banken ovilkorligen
skyldig att, när så påfordras, sina sedlar med Svenskt silfvermynt inlösa efter
den grund, att 128 skillingar banko eller 4 Riksdaler Riksmynt gälla lika med en Riksdaler
i silfver, efter den, med afseende å slagskattens beräkning i myntet, af
Kongl. Maj:t och Rikets Ständer förändrade 1664 års myntfot; börande Fullmägtige
tillse att, såvidt ske kan, prägladt silfvermynt af alla fastställda sorter
städse finnes i förråd.

Denna § innehåller således i dess förra del allenast ett upprepande af
hvad som stadgas i § 1 af Lagen angående myntbestämningen.

De i nämnda lag begagnade uttrycken: “efter den, med afseende å slagskattens
beräkning i myntet, af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer förändrade
1664 års myntfot", äro emellertid så obestämda, att de kunna föranleda och
verkligen föranledt missförstånd, ithy att man föreställt sig, det silfvermyntet

6

Banko-Utskottets Memorial N-.o 18.

skulle innehålla mindre qvantitet silfver, än gällande förordning om myntet
bestämmer, nemligen så mycket mindre som slagskatten utgör, eller % procent.

Detta är dock icke. förhållandet, såsom Utskottet torde få med ett
exempel upplysa.

Om två skålpund myntsilfver eller 20,000 korn, af den bestämda halten,
som är tolflödig, inlemnas till Myntverket för myntning, så utmyntas deraf
verkligen det, i myntordningen bestämda antal af 25 hela Riksdaler silfverspecie,
hvilka innehålla den bestämda vigten i silfver, eller 800 korn = 8 ort på
hvarje (deraf 6 ort silfver och 2 ort koppar). Men Myntverket behåller för
sin egen räkning, såsom slagskatt, % procent af de myntade 25 specierna,
eller silfver till ett belopp som motsvarar 0,1877 specie, och återställer till
silfrets inlemnare endast återstoden; hvilket med andra ord vill säga, att man,
för erhållande från myntverket af 25 hela Riksdaler specie eller motsvarande
antal smärre mynt, måste till Myntverket inlemna tre fjerdedels procent silfver
utöfver de 20,000 korn, som åtgå till nämnda 25 speciel-, eller 20.150 korn.

Utskottet bär ansett den omförmäla tvetydigheten kunna och böra luden
nämnda §:n i Bankoreglementet undanrödjas derigenom, att de ifrågavarande
orden utbytas mot ett enkelt åberopande af gällande förordning om
rikets mynt; och föreslår fördenskull,

4:o

att 16 § i Bankoreglementet må få följande förändrade
lydelse:

“Enligt § 1 i Lagen för Rikets Ständers Bank af den
1 Mars 1830, jcmförd med §§ 1 och 2 i Lagen angående
myntbestämningen af samma dag, är Riksbanken ovilkorligen
skyldig att, när så påfordras, sina sedlar med Svenskt
silfvermynt inlösa efter den grund, att 128 skillingar banko
eller 4 Riksdaler Riksmynt gälla lika med en Riksdaler i
silfver i enlighet med gällande Förordning om rikets mynt;
börande Fullmägtige tillse att, såvidt ske kan, prägladt
silfvermynt af alla fastställda sorter städse tinnes i förråd/4

I motion N:o 81, Första Kammaren, har Herr A. O. Wallenberg hemställt.
att Riksdagen måtte besluta, att 20 § i Bankoreglemente! må ändras derhän,
att en hvar, som åtnöjes med silfverplants till den qvantitet, som motsvarande
silfvermynt skall innehålla, bör emot Riksbankens sedlar erhålla denna
valuta, så vida han vill emottaga hel plants och ej delning deraf ifrågasattes.

Enligt nuvarande 20 § i reglementet är det åt Fullmägtige öfverlemnadt
att kunna, i stället för Svenskt silfvermynt, utgifva icke allenast utländska silfver
in v n t s o r t e i- mot det af Fullmägtige fastställande utvexlingspris, utan äfven

Banko-Utskottets Memorial N.-o 18.

silfver- och guldplantsar mot del pris, som Fullmägtige, med afseende å Bankens
fördel och med ledning af priset å silfver och guld på utrikes orter, bestämma.

Det skulle innebära en origtig uppfattning af Riksbankens uppgift och
skyldighet, om eu fordringsegares begäran att erhålla sin fordran gulden i landets
mynt, på sätt som lag bestämmer, från Riksbankens sida möttes med obevågenhet
eller försvårande omvägar; men å andra sidan sträcker sig Riksbankens
skyldighet, enligt hittills gällande bestämmelser, icke derhän, att fordringsegaren
må efter sin önskan bestämma, huruvida hans fordran skall gäldas med
mynt eller omyntadt silfver, utan beror det på öfverenskommelse mellan Riksbanken
och fordringsegaren både huruvida och efter hvilken beräkning af priset,
uttryckt i det lagliga myntet, omyntadt silfver må i stället för det myntade
lemnas.

Visserligen kan det sägas, att, liksom de smärre, med Statens prägel
till bestyrkande af deras verkliga värde försedda metallstycken, hvaraf myntet
består, hafva erhållit denna form för att kunna vid smärre byten begagnas, så
äro större metallstycken i plantsforin, om hvilkas värde ett af sakkunnige meddeladt
intyg är lemnadt, ett liqvidationsmedel, som företrädesvis lämpar sig för
den större rörelsen, när denna icke kan för sitt behof betjena sig af de andra,
ännu beqvämare utvägarne genom vexla!'' och dylikt; och torde det vara ovedersägligt
att under vanliga och normala förhållanden det i allmänhet är fördelaktigare
både för affärsmannen att, när han nödgas remittera klingande valuta,
dertill använda plantsar, och för Riksbanken att lemna sådana i stället
för mynt, hvadan, då den synpunkten fasthålles, att rörelsens behof af liqvidationsmedel
bör så mycket möjligt lättas och icke försvåras eller fördyras, båda
parternas fördel i allmänhet öfverensstämmer. Men då begreppet af laggildt
betalningsmedel tillkommer endast det präglade myntet, torde Riksbankens oviikorliga
skyldighet icke böra utsträckas utöfver detta, och alltså såväl utlem
nandet af plantsar som prisbestämmelsen å dessa böra fortfarande, liksom hittills,
vara förbehållna åt Fullmägtiges bepröfvande.

På dessa skäl hemställer Utskottet,

5:o

att Herr Wallenbergs förevarande förslag icke må af Riksdagen
bifallas.

Uti den 21 § är det ålagdt Fullmägtige att låta efter hand och i mån
af rörelsens behof uppmynta Riksbankens silfverförråd, äfvensom att föranstalta,
att Riksbankens behållningar i guld varda, i mån af behof, till draketter utmyntade.

8

Banko-Utskottets Memorial N.-o 18.

Orden “till dukater“ kunna, utan att stadgandets mening deraf lider,
uteslutas, och torde äfven böra det, för den händelse Riksdagen bifaller Kongl.
Maj:ts förslag om dukatutmyntningens upphörande samt utgifvande i stället af
guldmynt å francs-valör, hvadan Utskottet hemställer,

6:o

att 21 § i reglementet må, allenast med uteslutande af ofvan
anförda ord, få denna lydelse:

“Fullmägtige ega att efter hand och i mån af behof
låta uppmynta Riksbankens silfverförråd, så att icke något
afbrott i utvexlingens jemna gång må inträffa eller hinder
möta att med Svenskt gångbart silfvermynt förskottsvis infria
Myntverkets attester, på sätt i § är stadgadt; egande
Fullnfägtige att, efter eget ompröfvande, vid myntningen låta
använda det Riksbankens silfver, myntadt eller omyntadt,
som dertill anses för Riksbanken förmånligast.

Fullmägtige låta jemväl föranstalta, att Riksbankens behållningar
i guld varda, i mån af behof, utmyntade."

Åt enahanda anledning, som nyss är anförd, torde det blifva nödigt att
åberopandet i reglementets § 22 af Kongl. Förordningen den 9 Maj 1835, hvilken
numera är gällande endast i hvad angår myntning af dukater, uteslutes;
med afseende hvarpå Utskottet hemställer,

7:o

att 22 § i reglementet må få denna förändrade lydelse:

“Silfver- och guldmynt präglas å de valörer, som i gällande
förordningar äro bestämda.“

Herr A. W. Björck har uti motion N:o 272, Andra Kammaren, med anledning
af det förslag han i en annan motion framställt om förändring af silfvermyntet,
hemställt, dels att ett nytt formulär för sedelmyntet måtte fastställas,
dels att emellertid sedlar i Rikets Ständers Banks namn må fortfarande utgifvas,
och dels att de Bankofullmägtige tillkommande åtgärder för tillvägabringande
af nytt sedelmynt i enlighet med det i 29 § af Bankoreglementet stadgade
formulär måtte tillsvidare inställas.

Antagande, att Riksdagen godkänner Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets
afstyrkande af Herr Björcks förslag om ändring af silfvermyntet, hemställer
Utskottet,

8:o

att Herr Björcks nu förevarande motion icke må till någon
åtgärd föranleda. I

Banko-Utskottets Memorial N:o 18.

9

I reglementets tredje artikel, om depositions- och postvexel-rörelserna, har
ingen ändring ansetts nödig.

Stockholm den 20 April 1868.

W. F. Tersmeden.

Reservationer:

vid 4:de punkten af Herr C. A. Mannerskantz, och vid öde af Herr J.
Lindström.

Herrar J. Ekman och J. Rundbäck ville hafva anmäldt, att de icke deltagit
i behandlingen af hvad som rörer andra artikeln i reglementet.

Bill. till Riksd. Prot. 1868. 6 Sami. 1 Afd. 10 Plätt.

2