Banko-Utskottets Utlåtande N:o 16.

1

i\:o 16.

Ank. till Rikstl. Kansli d. 7 April 1808, kl. *2 e. m.

Utlåtande, i anledning af Landtbrukaren Wilhelm Biörcks i, Skästa
och Rusthäliaren Anders Anderssons i Skällby ansökningar
om eftergift af Riksbankens hos dem och deras
löftesmän egande fordringsanspråk.

Uti en till Utskottet ingifven skrift hafva Landtbrukaren Wilhelm
Biörck i Skästa och Rusthäliaren Anders Andersson i Skällby inom Westmanlands
län anfört, att, sedan Riksbankens ombudsman hos-Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i förenämnda län mot dem anställt lagsökning för två
hos Riksbanken upptagna diskontlån, det ena af Biörck å 600 R:dr och
det andra af Andersson å 400 R:dr, samt Kronofogden C. E. Dillman af
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande erhållit ordres att dessa lagsökningar med
dem kommunicera, hade sökanderne, vid kommunikationen, till Dillman
inbetalt de lagsökta beloppen, jemte ränta och kostnader, Biörck med 621
R:dr 70 öre och Andersson med 416 R:dr 80 öre emot Dillmans deröfver
utfärdade qvittenser, hvarjemte det blifvit sökanderne lofvadt att, sedan
penningarne till Riksbanken ingått, de för lånen utgifna originalförbindelser
skulle till dem återställas; att Dillman emellertid underlåtit att för såväl
ifrågavarande som andra i tjensten emottagna medel redovisa, samt härför
blifvit häktad och under tilltal ställd, och att Riksbanken i hans konkurs
tillerkänts betalning med förmånsrätt för de belopp, han, på sätt berördt
är, af sökanderne i tjensten uppburit, men förskingrat; anhållande sökanderne,
då de redan en gång betalt sin skuld till Riksbanken, att Riksdagen
måtte eftergifva allt fordringsanspråk mot dem och deras löftesmän för
ofvanberörda lån.

Bill. till Bilcsd. Prof. 1868. 6 Sami. 1 A/d. B Höft.

9

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 16.

Styrelsen öfver Diskont-kontoret har, i anledning häraf, uti infordradt
utlåtande i hufvudsaken vitsordat rigtigheten af de utaf sökanderne härofvan
uppgifna förhållanden, samt i öfrigt upplyst: att ifrågavarande lån
utgått från allmänna diskontfonden till Biörck år 1865, under N:o 15,661,
mot borgen af Häradshöfdingen C. J. Biörck och E. Åkergren i Wångsta,
å 600 R:dr, samt till Andersson år 1866, under N:o 1,437, mot borgen af
f. d. Riksdagsfullmägtigen P. E. Andersson i Bärby och C. A. Carlson i
Frobv, å 400 R:dr; att de ordres, Kronofogden Dillman af Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande emottagit, i följd af Riksbankens lagsökningar mot W.
Biörck och Åkergren samt Anders Andersson och hans löftesmän, inskränkte
sig till att, med föreläggande af åtta dagars tid och äfventyr att sökanden
eljest komme att njuta sin rätt på upptedda skäl, öfver ansökningarne infordra
vederbörandes förklaringar samt desamma eller kommunikationsbevis
och lagsökningsinlagorna derefter till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
insända; att, sedan de belopp, sökanderne, enligt hvad ofvan förmäldes,
vid kommunikationen till Dillman inbetalt, blifvit med tillsammans 1,038
R:dr 50 öre i Dillmans konkurs bevakade, med yrkande att Riksbanken
måtte härför åtnjuta betalning med förmånsrätt, men jäf emot detta yrkande
framställts, Rådhusrätten i Westerås, genom dom den 5 Augusti
1867, sig utlåtit, att, som upplyst vore, dels att kommunikationsresolutionerna
å ifrågavarande lagsökningar innehållit, att Dillman hade att vid
delgifningen infordra vederbörandes förklaringar, dels ock att, sedan Dillman
lagsökningshandlingarne emottagit och om desamma i diarium gjort anteckning,
sökanderne de lagsökta beloppen till honom öfverlemnat för att till
vederbörande insändas, samt således dessa medel måste anses vara af Dillman
i tjensten uppburna, pröfvade Rådhusrätten skäligt, med ogillande af
jäfsanmärkningen, förklara Riksbanken berättigad att med i lag stadgad
förmånsrätt utbekomma omförmälda, till beloppet ostridiga, lagsökningsmedel;
att deremot icke allenast Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westmanlands
län, utan äfven Ofverståthållare-embetets Kansli, der Häradshöfdingen Biörck,
såsom bosatt i Stockholm, blifvit för skulden lagsökt, med afseende derå,
att Kronofogden Dillman, då denne såsom underexsekutor besörjt lagsökningarnes
delgifning, emottagit full liqvid för lånen, funnit Riksbankens
fordringsanspråk vara af tvistig beskaffenhet och hänvisat Riksbanken att
sin talan vid vederbörlig domstol, efter befogenhet, i lac;a ordning anhängiggöra
och utföra; att emellertid en af löftesmännen, f. d. Riksdagsfullmägtigen
P. E. Andersson, nödgats afträda sin egendom till konkurs, deri
Bankens fordran å 400 R:dr med ränta bevakats och lemnats utan anmärkning,
hvarefter, såsom utdelning från denna konkursmassa, i afräkning
på Rusthållare:! Anders Anderssons lån, den 13 Januari 1868 till Banken

Banko-Utskottets Utlåtande N;o 16.

6

ingått 61 R:dr 67 öre; och slutligen att, efter livad Riksbankens ombud
i Dillmans konkurs meddelat, hans balansmål, deri Dillman, enligt Kongl.
Kammar-rättens utslag den 14 Oktober 1867, förutom ersättningsskyldighet,
ådömts ansvar för tillgrepp och förskingring af i tjensten emottagna
medel, äfvensom för det han genom falska räkenskaper sökt dölja en del
af tillgreppen, för närvarande lärer bero på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning,
och att Banken kan antagas från hans konkursmassa komma att erhålla
en utdelning af omkring 20 procent.

Ehuru, enligt hvad af denna framställning inhemtades, Kronofogden
Dillman icke egt vederbörliga ordres att de lagsökta beloppen hos sökanderne
uttaga; likväl och då dessa haft giltig anledning antaga, att Dillman,
när han å tjenstens vägnar hos dem sig infann, för att lagsökningshandlingarne
dem delgifva, äfven varit behörig att liqviden uppbära, samt utredt
vore, att sökanderne till Dillman inbetalt lånen, till kapital, ränta och kostnader,
har styrelsen ansett billigheten tala derför, att Riksbankens fordringsanspråk
mot sökanderne och deras löftesmän för ifrågavarande lån måtte
eftergifvas; och borde, för sådant fall, särskilt förordnande meddelas, huruvida
det belopp af 61 R:dr 67 öre, som från f. d, Riksdagsfullmägtigen
P. E. Anderssons konkursmassa influtit och å Rusthållaren Anders Anderssons
lån afförts, skulle till vederbörande återställas.

Utskottet, som instämmer uti hvad styrelsen öfver Diskont-kontoret
sålunda yttrat, får, på grund deraf, vördsamt hemställa,

att Riksbankens fordringsanspråk mot Landtbrukaren AV.
Biörck och Rusthållaren Anders Andersson i Skällby
samt deras löftesmän för ifrågavarande lån må eftergifvas,
och att i följd häraf det belopp af 61 R:dr 67 öre,
som från f. d. Riksdagsfullmägtigen P. E. Anderssons
konkursmassa influtit och å Rusthållaren Anders Anderssons
lån afförts, må få ftill vederbörande återställas.

Stockholm den 7 April 1868.

W. F. Tersmeden.

Herr J. Ekman anmälde att han icke närvarit vid behandlingen af
detta ärende i Utskottet.