Banko-Utskottets Utlåtande N:o 15.

7

enkor och barn efter tjensteman och betjente vid Riksbanken och Diskontverken,
som icke äro berättigade till erhållande af pension från
dessa inrättningars pensionskassor.“

Slutligen får Utskottet anmäla, att ingen ändring ansetts erforderlig uti
stadgandena i Bankoreglementets Tionde Artikel, om Bankens pappersbruk Tumba.

Stockholm den 27 Mars 1868.

W. F. Tersmeden.

N:o 15.

Ank. till Riksd. Kansli d. 31 Mars 1868, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af Herr A. O. Wallenbergs motion om införande
i Bankoreglementet af vissa föreskrifter rörande expeditionen
i Biksbankens kassor.

Uti ofvanberörda motion, Första Kammaren N:o 82, bar Herr A. O. Wallenberg
hemställt, “ att bestämmelser må i Bankoreglementet intagas, att en hvar,
som ankommer till någon Bankens kassa, skall i den ordning han dit anländer
blifva expedierad; samt att de kassörer eller andra Bankens tjensteman, hvilka under
expeditionstid af någon enskild emottaga penningar annorledes än å Riksbankens
vägnar, skola förafskedas. “

I anledning af denna motion har Utskottet inhemtat utlåtande af Bankofullmägtige,
så mycket hellre, som motionären deri särskild! omförmält en under
förlidet års sommar inträffad tilldragelse; och hafva Fullmägtige, jemte eget utlåtande,
till Utskottet öfverlemna! ett af deras ledamot Herr Rådman Björck, i egenskap
af Fullmägtiges deputerad, afgifvet yttrande, hvilket Utskottet anser sig böra
i sin helhet bringa till Riksdagens kännedom och hvilket är af följande lydelse:

“Det af Banko-Utskottet från Fullmägtige infordrade utlåtande angående
Herr Wallenbergs motion, rörande föreskrifter för behandlingen af göromålen i
Bankens Kassakontor, föranleder mig att till Herrar Fullmägtiges protokoll med -

8

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 15.

dela de upplysningar, som jag, i egenskap af Fullmägtiges deputerad, anser mig
kunna ock böra afgifva, och anhåller jag att, genom utdrag af protokollet, BankoUtskottet
måtte lemnas del af mitt yttrande, ehvad Herrar Fullmägtigc skulle finna
för godt att låta någon del deraf ingå i det utlåtande, som Herrar Fullmägtige lära
komma att afgifva, eller detta utlåtande kommer att innefatta andra meddelanden
och upplysningar.

Motionären har i det yttrande, han vid remissen lemnat, förmält, att i en
vexlingskassa icke kan föras något bokhålleri och att der inga qvittenser kunna
utgifvas. Denna välgrundade erinran innefattar full utredning af grunderna för
vexlingsrörelsen, sådan den är anordnad och sådan den kan anordnas. Vexlingen
måste inskränkas dertill, att på den ena sidan tages och på den andra sidan gifves
valuta och, utan att förändra hela rörelsens beskaffenhet och förfela dess ändamål,
kan icke någon kontroll mot tjenstemännen tillvägabringas, vare sig genom bokföring
eller qvittenser, hvarför ock utgifvande af sistberörda handlingar är kassörerne
förbudet, likasom de ej heller äro berättigade att för Banken ingå i någon affär,
som icke omedelbart genom vexling afslutas. Genom dessa förfoganden har allmänheten
blifvit noga bekant med vexlingens natur och beskaffenhet och den har
betagits all möjlighet att betrakta vexlingen såsom en kredit-affär med Banken,
emedan det å ena sidan icke undgått någon, att penningarne måste uppräknas innan
valuta derför kan lemnas; och å den andra inlemnaren undfått valuta, så snart
och i mån som uppräknirigen skett, hvaremot han icke kunnat erhålla qvittens,
hvarken före eller efter uppräkningen. Till följd häraf har ingen utan ett sjelfförtroende,
som saknar all rimlighet, kunnat antaga, att han på sitt blotta ord
skulle kunna anses såsom fordringsegare hos Banken för ett belopp, som han behagar
uppgifva, men icke kan med något qvittens styrka vara hos Banken innestående.

Då det icke torde vara erforderligt, att ingå i en vidlyftigare framställning
af de hufvudgrunder, enligt hvilka vexlingsrörelsen är anordnad; och icke heller
lämpligt att i detta tillfälle omständligt utreda de särskilda förhållanden, hvilka
förekommit vid den vexlingsförrättning, som gifvit anledning till rättegång mellan
Stockholms Enskilda Bank och Riksbanken; anser jag mitt yttrande höra inskränkas
till meddelande af de upplysningar, som påkallas af de flera anmärkningar,
hvilka af motionären blifvit gjorda emot anordningen af vexlingsrörelsen; i sammanhang
hvarmed en och annan erinran, med afseende å ofvanberörda, särskilda
vexlingsförrättning torde vara tillåten.

Om än det icke kan bestridas, att under förhållanden, som numera kunna
sägas vara från Bankens rörelse aflägsnade, allmänheten lemnat vexlingsmedel,
hvilka icke hunnit uppräknas, i kassörernes händer i flera dagar, så är det å andra
sidan lika visst, att de, som haft ansvarighet för rörelsens gång och särskildt för
kassagöromålen, oaflåtligen sökt bereda en snabbare handläggning af vexlingen.
Då det till en väsendtlig del tillhör Fullmägtiges deputerade att i dessa hänseenden
följa rörelsen, må det tillåtas mig att här nämna, att med ett enda undantag, som
afsåg vägran att mottaga medel till vexling derför att expedierandet för dagen icke
ansågs möjligt, ingen klagan öfver dröjsmål vid vexling förekommit under loppet
af åren 1865 och 1866, likasom ej heller sedermera. Att vexlingsmedel, eller den
deremot svarande valutan, likväl understundom qvarlemnats hos kassörerne i förra
fallet derför, att uppräkningen icke skett, och i sednare fallet till följd af underlåtenhet
att afhemta valutan, var ingalunda obekant och ofta nog togs det i öfvervägande,

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 15.

gande, huru äfvcntyret deraf för inlemnaren skulle kunna minskas. I Oktober
eller November månad 1866 uppgjordes af mig ett förslag, som både till syfte att
från kassörernes vård skilja sådana medel, men vid närmare besinnande fann jag
detsamma dels icke motsvarande ändamålet, emedan någon kontroll öfver beloppet
af de inkomna och qvarlemnade medlen icke kunde åstadkommas; och dels vådligt,
emedan Banken svårligen kunnat undgå att ansvara för medel, som blifvit skiljda
från den vård, åt hvilken de af inlemnaren måste anses anförtrodda, och Banken
sålunda ådragits ansvarighet för beloppet af ännu icke uppräknade medel. Då jag
för min del ansåg Styrelsen oberättigad att blottställa Bankon för en dylik ansvarighet,
måste förslaget frånträdas, sedan likväl under öfverläggningarne derom med
tjenstemännen vid Kassakontoret, desse förbundit sig att tillfredsställa alla allmänhetens
fordringar, så att ingen anledning till klagan skulle ega rum. Väl må det
medgifvas, att en sådan förbindelse endast kunde vara vilkorlig, enär sedlar till
så stort antal kunna inkomma, att allmänheten omöjligen kan nöjaktigt betjenas;
men att alla ansträngningar blifvit gjorda, för att uppfylla förbindelsen, synes framgå
af det förhållande, att i verkligheten ingen klagan egt rum. Att detta resultat icke
kunnat ernås, utan att kassa-chefen dragit försorg om göromålens fördelning mellan
flere kassaskrifvare, då flera sedlar vid en kassa inkommit än att uppräkningen
deraf kunnat af den anställde kassaskrifvaren medhinnas, torde få anses sjelfklart;
likasom att det varit och är kassörens skyldighet, att, jemväl utan särskildt föranledande
af kassa-chefens förfrågan, göra anmälan om behof af biträde; och derför
må det ock ingalunda tagas för visst, att icke den vexling, som gifvit anledning
till rättegången, kunnat medhinnas, om kassören afsett att låta den komma till
verkställighet, och icke genom inlemnarens sätt att behandla saken fått i nämnda
hänseende förfara såsom bäst med hans egna onda afsigter öfverensstämt. För ett
rigtigt bedömande af tillkomsten utaf den betydliga förlust, som tillskyndats Stockholms
Enskilda Bank, må det icke lemnas ur sigte, att kassören icke kunnat från
den honom anförtrodda kassa undantaga mera än några få tusen Riksdaler, emedan
kassan endast utgjort 10,000 Riksdaler och till den vida större delen ständigt bestått
af silfvermynt och småsedlar, samt att han i allt fall icke kunnat påräkna
att länge dölja en sådan balans, äfvensom att han visserligen icke oafbrutet innehaft
vexlingsmedel från den ena dagen till den andra och att aldra minst dylika
medel tillflutit jemt och qvarlemnats till så stort belopp, att någon balans af betydenhet
kunnat derigenom uppehållas. Emellertid iakttages nu af Stockholms Enskilda
Bank, att vexlingsmedlen lemnas i förseglade bundtar; och att de, hvilka
icke hinna att uppräknas, återtagas i oförändradt skick före expeditionstidens slut;
börande dock derjemte anmärkas, att under sistförflutna halfår endast Säd gånger
inträffat, att inkomna expeditioner icke före afslutningstiden medhunnits, hvaremot
ofta händt, att valutan för vexlade medel icke afhemtats, till hvilken underlåtenhet
Stockholms Enskilda Bank likväl icke gjort sig skyldig.

Med anledning af de öfriga förekomna anmärkningarne torde böra meddelas,
att, till följd af en särskild tilldragelse, kassörerno redan under år 1865 särskildt
erinrades, att de icke finge hänvisa någon inlemnare till en följande dag, utan
måste mottaga inkommande expeditioner, för att handlägga dem i ordning som de
ingått, och i mån som utväg derför kan beredas; att vid detta tillfälle starka anledningar
förekommit att misstänka det numera aflidne kassören Falk åtagit sig
att med vexling företrädesvis betjena Stockholms Enskilda Bank, ehuru rätta förhållandet
dermed icke kunde utredas; att det ingalunda varit eller är kassörerne
Bill. till Rilcsd. Prot. 1868. 6 Sand. 1 Afd. 8 Höft. 2

10

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 15.

inedgifvet, att anvisa inlemnaren att afhemta medlen eller valutan en kommande
dag och att ett sådant tilltag, som under de år jag varit deputerad icke mig veterligen
förclupit, utan tvifvel medfört den strängaste tillrättavisning; att vid uppräkningen
tillgår så att först afskiljas do bruk bara scdlarno, hvilka under afskiljandet
räknas och att sedermera do förslitna räknas och på samma gång suddas; men att
med någon vana vid detta förfaringssätt, uppräkningen går lika hastigt och obehindradt,
som om den verkställdes utan att suddningen samtidigt egdo rum; att någon
märkbar tidsförlust således icke uppstår, men att deremot genom de brukbara
sedlarnes afskiljande från de öfriga, hvarje sedel underkastas en granskning till
rigtighoten, hvilken erfarenheten visat vara nödvändig, men som visserligen icke
kan med lika noggrannhet förväntas, om sedelbnndten uppräknas i det skick den
inkommit, hvarjemte don kontroll öfver räkningen, som vinncs derigenom, att
bundten sålunda fördelas i tvenne hundbär, hvilka hvar för sig räknas, icke är utan
sitt värde för don, som ensam bär ansvaret för räkningens laglighet; att i afseende
på den ordning hvari de trafikerande betjenas, det i det närmaste tillgår så som
motionären påfordra!, emedan kassören väl sjelf mottager alla inkommande vexlingsmedel,
dock på det sätt att han omedelbart från inlemnaren tager de mindre
expeditionerna och låter do större under sin uppsigt läggas på ett vid hans pulpet
fästadt bord, men att han sjelf endast räknar do förra ocli omedelbart expedierar
inlemnaren deraf, hvaremot alla do öfriga medlen räknas icke af kassören, utan af
särskild! dertill anställde biträden; att, ehuru inlemnarnc således hafva fördelen att
alltid kunna vända sig till samme person, de mindre expeditionerna likväl behandlas
afskiljda från do större, hvilka sednare handläggas i ordning som do inkommit;
dock måste det medgifvas, att kassören någon gång tagel- kassaskrifvarens biträde
i anspråk för uppräkning af någon summa, som han afser att kunna omedelbart
utlemna, då donna består af flera sedlar än att han med deras uppräknande anser
sig böra uppehålla vexlingen för cn väntande myckenhet af trafikanter; att endast,
sålunda tillfälligtvis afbrott sker i den sysselsättning, som do biträdande eljest
uteslutande egna åt do större expeditionerna, i den ordning dessa inkommit; och
att anslag till rättelse för do trafikerande alltid funnits i vexlingskassorna, men
att samma anslag nu blifvit utbytt mot ett annat, som lemnar närmare upplysning
derom, att inlemnaren sjelf står äfventyret för medlen, derest han icke öfVcrvakar
uppräkningen eller icke afhemtär hvad honom tillkommer före expeditionstidens
slut; en förbindelse, hvarom någon erinran dock icke kunnat vara erforderlig, enär
ingen läror kunna föreställa sig''att ett allmänt penningeverk skall vara ansvarigt
för medel, derför något qvittens icke blifvit utgifvet.

Särskildt torde uppmärksamheten böra fästas derpå, att biträde i vexlingskassorna
blifvit boredt genom antagande af flere extra ordinarie tjensteman, men
att ingen åtgärd kan gifva viss försäkran, att all den vexling, som kan påfordras,
också kan å samma dag verkställas, och att det hufvudsakligen heror på de större
penninge-anstalternas förfarande, om det skall blifva möjligt att expeditionen i allmänhet
skall kunna framdeles gå lika väl, som under det sista halfåret, då såsom
nä mildt blifvit densamma endast 3 ä 4 gånger icke till fullo medhunnits.

Slutligen anser jag mig böra nämna, att jag aldrig förr än genom motionärens
yttrande vid remissen af hans motion, fått någon anledning eftersinna, orh
jag å den 1 Juni sistlidet år bemärkt den af honom omförmälda expeditionen; och
att jag derför numera omöjligen kan erinra mig förhållandet, hvithet deremot sannolikt
varit mig lätt, om den ringaste antydan rörande ett dylikt förhållande förut

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 15.

II

blifvit bragt till in in kännedom; hvartill motionären icke saknat lämpligare tillfälle,
än det han nu begagnat. “

För egen del hafva Fullmägtige yttrat, hvad beträffar motionens förra del,
att, som af Herr Rådman Björcks anförande inhemtades, att vid vexlingskassorna i
allmänhet iakttagen den ordning, som motionären efter hvad hans yttrande vid
remissen af motionen visat, synes afse, eller att de större expeditionerna behandlas
af särskilda biträden samt afskiljda från de mindre och i ordning som de inkomma,
Fullmägtige endast hade att meddela, att detta förfaringssätt icke grundades på
någon bestämd föreskrift, hvarföre ock afvikelse derifrån kunnat ske och jemväl
tillfälligtvis sker; hemställande Fullmägtige att det hädanefter som hittills må Finnas
åt kassörerne att med afseende på särskilda förhållanden för tillfället anordna
göromålen såsom omständigheterna fordra, men att, om eu bestämd ordning i afseende
på behandlingen af de större expeditionerna anses höra till ovilkorlig efterrättelse
stadgas, föreskriften derom måtte erhålla plats icke i Bankoreglementet, utan
i instruktionen för Kassakontoret.

Vidkommande framställningen i sednare punkten af motionen, förklara sig
Fullmägtige icke förmå inse grunden för förslaget eller verkliga syftet deraf, hvadan
framställningen i donna dol icke påkallade annat yttrande, än att borörda förslag
icke syntes kunna till någon åtgärd af Banko-Utskottet föranleda.

Med tillkännagifvande, att Utskottet icke finner något så beskaffad! stadgande,
som motionären ifrågasatt, böra i Bankoreglemente! införas; men att Utskottet
vill egna sin uppmärksamhet deråt, huruvida do nuvarande anordningarne
beträffande allmänhetens betjenande i Riksbankens kassor må i cn eller annan de!
kunna ytterligare förbättras, hemställer Utskottet, med afseende på hvad i ämnet
uu blifvit upplyst, nu allenast,

att Herr Wallenbergs nu förevarande motion icke må till någon åtgärd
föranleda.

Stockholm den 27 Mars 18G8.

W. P. Tersmeden.