Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 10.
1
MO SO.
Ank. till Riksd. Kansli d. 23 Mars 1868, kl. 12 rnidd.
Betänkande, i
ning af
anledning af väckta motioner om särskild beskatiden
inhemska hvitbetssockertillverkningen.
Uti till Bevillnings-Utskottet hänvisade motioner har blifvit föreslaget:
Inom Första Kammaren (motion N:o 72) af Herr J. Arrhenius: »att en tid
af fem år, eller från och med 1868 till och med 1872, må bestämmas, inom hvilken
tid såväl de nu i landet befintliga hvitbetssockerfabriker som andra dylika, hvilka
under denna tid kunna komma att hos oss uppstå, må från accis vara fritagna
samt endast underkastade bevillningsafgift, efter hvilken tids förlopp Riksdagen efter
omständigheterna bestämmer den beskattning, som möjligen kan anses böra åläggas
landets hvitbetssockerfabriker;»
samt inom Andra Kammaren (motion N:o 21) af Herr S. A. Hedlund: »att
Riksdagen måtte besluta, att fabrikationen af hvitbetssocker skall beläggas med en
tillverkningsskatt, som motsvarar tullen å råsocker, eller, med andra ord, den förlust,
som tillskyndas Statsverket genom den förminskning i tullinkomster, som vållas
af den skattefria hvitbetssockerfabrikationen.»
Båda motionerna utgå från det antagande, att, i följd af nu stadgade införselstull
å råsocker, den inhemska sockertillverkningen af hvitbetor kan och bör åläggas
en särskild beskattning, samt att såväl näringarnes som Statsverkets välförstådda
intresse påkallar en skyndsam lösning af den nu sväfvande frågan om denna
beskattning. Den ena af dessa motioner, den inom Första Kammaren väckta, framhåller
likväl i detta afseende främst, att redan det vid sistlidne riksdag väckta förslag,
att belägga den inhemska hvitbetssockertillverkningen med en accis, svarande
mot tullen å importeradt socker, har visat sig förmå hämma utvecklingen af en
näring, hvilken såväl för landets ekonomiska förkofran i allmänhet som särdeles för
jordbruket bör anses vara af stor betydelse, samt att en hög beskattning å denna
Bill. till Riksd. Prof.. 1868. 5 Sami. 1 Afd. 8 Häft. 1
0
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 10.
industri, innan den här vunnit stadga och innan jordbrukarne lärt sig i tillräcklig
mängd och på rätt sätt odla den växt, som utgör dess råmaterial, tyckes vara liktydig
med dess fullkomliga förqväfvande, hvarför lagstiftningen bör tillförsäkra densamma
vissa bestämda frihetsår, och först derefter pålägga en lämplig beskattning,
hvilken den då rotfästade och blomstrande näringen utan svårighet skall kunna
bära; hvarjemte den anser en sådan skattefrihet under en viss tid kunna medgifvas
utan särdeles fara för Statsverkets på tullen å råsocker beroende inkomster,
enär dels sockerförbrukningen tyckes vara i jemnt tilltagande, dels äfven de nya
fabriker, som komma att uppstå, endast småningom kunna uppnå någon synnerligt
hög produktion. Den inom Andra Kammaren väckta motionen finner deremot faran
för en betydlig förminskning af Statsverkets inkomster redan vara för handen, och
yrkar följaktligen, att den inhemska sockertillverkningen af hvitbetor må utan dröjsmål
åläggas en beskattning motsvarande tullen å råsocker, på det att icke en större
eller mindre del af den beskattning landet åtagit sig å en af sina vigtigaste förbrukningsartiklar
må Staten undanryckas till förmån för eu enskild näring.
I anledning af vid sistlidne riksdag väckt motion i samma ämne, uttalade
Bevillnings-Utskottet den åsigt, att om hvitbetssockertillverkningen inom landet
finge fortfarande förblifva skattefri, skulle deraf föranledas en ej obetydlig förminskning
i Statens inkomst af nu stadgade tull å råsocker, utan att sockerförbrukningen
erhölle någon motsvarande lindring i de på densamma hvilande skattebördor, samt
att man följaktligen borde antingen borttaga denna tullsats eller också med dess
bibehållande förena en lämplig beskattning å den inhemska hvitbetssockertillverkningen,
hvarigenom ersättning kunde beredas Statsverket för dess genom denna
näring förorsakade förlust i tullinkomster. Detta sednare alternativ ansåg Utskottet
så mycket snarare böra föredragas, som dels den inkomst, tullen å socker gifvit,
antagligen ej kunde umbäras och följaktligen måste ersättas genom en annan,
sannolikt mera tryckande beskattning, dels äfven den inhemska sockertillverkningen
borde, i likhet med i andra länder, kunna ega bestånd utan en så betydande
premie, som skattefrihet under gällande hög tull å utländskt socker måste anses
utgöra.
Utskottet tvekar icke att äfven nu anse dessa anförda skäl ega stor betydelse.
Beträffande de nu ifrågavarande motionerna vill Utskottet i hvad angår det
af Herr Arrhenius framställda förslag, att tillförsäkra tillverkningen af hvitbetssocker
skattefrihet under vissa år, nu endast yttra, att denna näring icke bör kunna
anses såsom för landet helt och hållet ny, då sedan länge åtminstone en dylik
fabrik härstädes förefinnes, hvilken redan utvecklat sig till ganska stor betydenhet, samt
att motionärens antagande, att en sådan skattefrihet ej skulle föranleda någon särdeles
minskning i Statens tullinkomster, saknar stöd af erfarenheten. Kommerskohegium
uppgifver nemligen i sina officiela berättelser om rikets fabriker och
manufakturer, att vid Landskrona sockerfabrik tillverkningen af hvitbetssirup under
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 10.
3
flera år varit i oafbruten tillväxt, samt år 1866 uppnått ett belopp af 589,000 €/..
hvaraf Kollegium äfven drager den slutsats, att jemväl tillverkningen af hvitbetssocker
befinner sig i stigande. Statsverkets förlust i följd af den derigenom minskade
införseln af råsocker låter sig, i brist af bestämdare uppgifter, visserligen ej
noggrann! beräknas, men är sannolikt icke obetydlig och måste dessutom ytterligare
förstoras, sedan tullen å råsocker numera blifvit förhöjd från 8 till 10 öre per skålpund.
Huruvida de hvitbetssockerfabriker, som komma att anläggas, böra medgifvas
någon tids skattefrihet, på det uppkomsten af denna näring, om den för landet
befinnes gagnande, ej må af beskattningsåtgärder motverkas, torde lämpligast blifva
föremål för den utredning af beskattningsfrågan i allmänhet, som Utskottet anser
behöflig och här nedan vill föreslå.
I afseende å Herr Hedlunds förslag instämmer visserligen Utskottet deri, att
den föreslagna beskattningens syftemål måste vara att så vidt möjligt bereda Statsverket
ersättning för den genom hvitbetssockertillverkningen uppkomna förlust i tullinkomster,
men finner frågan på hvad sätt och till hvad belopp den för detta ändamål
bör åläggas vara beroende på utredning af en mängd från ämnet oskiljaktiga
detaljfrågor, hvilken utredning Utskottet, i likhet med sistlidne Riksdags Bevillnings-Utskott,
anser bäst kunna åstadkommas genom särskilda sakkunniga personer.
Ehuru Utskottet, i likhet med motionärerne, således anser att en särskild
beskattning bör åläggas hvitbetssockertillverkningen, samt att ej mindre denna närings
eget, än Statsverkets välförstådda intresse fordrar ett skyndsamt afgörande åt
denna fråga, finner Utskottet sig likväl, innan en dylik utredning vunnits, icke kunna
tillstyrka de i motionerna framställda förslag, utan vill endast föreslå Riksdagen,
att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t
täcktes genom sakkunniga personer låta undersöka och utreda,
i hvad mån och på hvad sätt tillverkningen af hvitbetssocker
inom landet lämpligen kan och bör åläggas särskild beskattning,
samt för nästkommande Riksdag framlägga det förslag i
ämnet, hvartill en så beskaffad utredning föranleder.
Stockholm den 19 Mars 1868.
På Utskottets vägnar:
Alb. Ehrensvärd.
4
Bevillnings-Utshottets Betänkande N:o 10.
Reservationer:
0
1:°) af Herr J. Arrhenius: »Det lärer ej kunna bestridas, att det uti statsekonomi^
hänseende skulle vara af stor vigt, om det årligen tilltagande behofvet
af socker kunde till någon väsendtligare del fyllas genom landets egen produktion
af denna vara, samt derigenom det högst betydliga penningebelopp, som nu till utlandet
utgår för importeradt socker, kunde komma vårt eget land, dess jordbruk,
dess industriidkare och dess arbetarebefolkning till godo; — Och då det redan är
genom erfarenheten bekräftadt, att sockerbetan kan uti vårt land produceras med
lika fördel och af lika godhet som uti andra länder, samt att fabrikationen af hvitbetssocker
kan med god framgång hos oss bedrifvas, måste det anses i hög grad
önskligt, att få denna fabrikation inom vårt land införd på flera orter, der jordmån
och öfriga lokala förhållanden erbjuda tillfälle till inrättande af hvitbetssockerfabriker.
Emellertid och då uppkomsten af dylika fabriker betingas, bland annat,
väsendtligen deraf, att råmaterialet för den afsedda fabrikationen uti tillräcklig
mängd framalstras i den ort, der fabriken anlägges; men sockerbetsodlingen förutsätter
förändringar uti jordbrukets vanliga skötsel, nemligen en djupare kultur af
jorden, en ymnigare och för sockerbetan specifikt afpassad gödsling i förening med
omändring af växtlöljden in. in. samt derjemte kräfver hos jordbruksarbetarne vana
och öfning i utförandet af de handarbeten, som erfordras för denna rotfrukts ans och
skötsel, hvilket allt endast efter hand kan komma till utveckling; och då hvitbetssockerfabrikerna
sålunda uti början af sin tillvaro alltid hafva att kämpa emot flera missgynnande
och för dem hinderliga omständigheter, så synes det vara rätt och billigt,
att Statsmagterna tillse, det uppkomsten af dylika, för landet och dess jordbruk
nyttiga fabriker må på lämpligt sätt främjas och underlättas.
För utveckling af hvarje industrigren är det högst väsendtligt, att säkerhet
förefinnes å de vilkor, under hvilka industrien kan komma att fortgå. Utan sådan
visshet kunna nödiga kapitaler för näringarne ej påräknas och nya näringsgrenar
icke heller framkallas. Sväfvar den nya näringen — och jag kallar hvitbetssockertillverkningen
hos oss så, då densamma ännu är inskränkt till en enda egentlig
stöx-re fabrik — uti ovisshet om, huru densamma kan komma att beskattas, och
hotas den med en hög beskattning, innan den ännu ens kommit till stånd, så lärer
väl följden blifva den, att ingen vågar äfventyra kapitaler på ett sådant obestämdt
företag. Så har ock föi''hallandet varit och är det ännu i dag med hvitbetssockerfabrikationen
hos oss. En sådan fabrik har, efter öfvervinnande af många svårigheter,
uti landet uppstått och bedrifves med god framgång. På andra ställen har
man försökt bilda bolag för inrättande af andra dylika fabriker; men dessa hafva
ej kunnat organiseras, då på sednaste tiden väckta förslag hafva ökat ovissheten om
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 10. 5
huru beskattningsfrågan komme att gestalta sig samt af hållit kapitalister och jordbrukare
från att teckna sig för aktier uti ett så osäkert företag. Vid förra riksdagen
väcktes fråga om att belägga den inhemska hvitbetssockerfabrikationen med en
accis, motsvarande tullen å infördt råsocker; och jag yttrade då, att en sådan åtgärd
skulle qväfva denna fabrikation uti dess uppkomst. Samma förslag har vid denna
riksdag ånyo väckts, och frågan är sålunda fortfarande sväfvande samt kommer
troligen att allt framgent blifva det, om ej Riksdagen uttalar en bestämd mening
samt fattar beslut i den rigtning, som betryggar hvitbetssockerfabrikationens fortkomst
och utveckling hos oss till fromma så för Statsverket, som vårt jordbruk.
Hyllande dessa åsigter, har jag ej kunnat instämma uti Bevillnings-Utskottets
afgifna Utlåtande, hvarigenom frågan ånyo endast blifver undanskjuten, utan att
något beslut fattats. Ovissheten rörande beskattningsfrågan fortfar likasom förut,
och följderna blifva sannolikt äfven desamma, eller att inga nya hvitbetssockerfabriker
komma att uppstå. Jag hade trott, att frågan nu mera vunnit den utredning,
att Utskottet åtminstone bort funnit sig föranlåtet att obetingadt uttala önskligheten
deraf, att nya hvitbetssockerfabriker måtte tillförsäkras frihet från särskild
beskattning under vissa år, samt att Utskottet pa detta sätt bort söka underlätta
och befordra eu industri, som i flera hänseenden kan anses såsom för landet önskvärd
och gagnelig. En sådan åtgärd från Utskottets sida skulle, efter mitt förmenande,
varit så mycket lämpligare, som samma princip redan förut tillämpats på våra näringar,
af hvilka flera tid efter annan hugnats med dylik uppmuntran, och så för
jordbrukets som för bergshandteringens fortkomst finnas, som bekant är, frihetsår
bestämda och ännu tillämpade vid anläggning af masugnar, samt för befordrande
af nybyggen och odlingar. Då emellertid Utskottet ej så förfarit, och då jag anser
det vara af stor vigt, att anläggare och egare af nya hvitbetssockerfabriker må —
oberoende af beskattningsfrågans tillämpning härvid i form af bevillning eller accis
— ega visshet om, att skattefrihet medgifves dessa fabriker under loppet af vissa
år från det en sådan fabrik trädt i verksamhet eller ock att de på annat sätt
vinna uppmuntran; så har jag trott att, för den händelse Riksdagen ej skulle finna
skäl att nu för sin del besluta rörande den af mig föreslagna skattefriheten under
vissa år för blifvande hvitbetssockerfabriker, denna fråga dock förtjenar att hos
Kongl. Maj:t anmälas, i fall Riksdagen i öfrigt, på sätt. Utskottet föreslagit, finner
för godt till Kongl. Maj:t aflåta en skrifvelse rörande frågan om hvitbetssockerfabrikernas
framtida ställning; och får jag sålunda föreslå,
att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att Kongl. Maj;t dels täcktes taga i nådigt öfvervägande, hvilka
åtgärder, såsom t. ex. vissa års frihet från särskild skatt eller
andra bestämmelser, som kunna anses böra vidtagas för underlättandet
af uppkomsten af hvitbetssockerfabriker inom landet;
dels låta genom sakkunniga personer undersöka och utreda,
6
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11.
om och på hvad sätt sa nya hvitbetssockerfabriker, efter frihetsårens
slut, som äldre sådana fabriker kunna eller böra
åläggas särskild beskattning, samt för nästkommande Riksdag
framställa det förslag i ämnet, hvartill en så beskaffad utredning
kunnat föranleda.»
Häiuti instämma Herrar B. Meijer, A. J. Scindstedt, Anders Ericsson samt
Per Nilsson från Christianstads län.
2.o) al Hen G. BjerJcander: Då jag biträdt Utskottets förslag att, med anledning
af de väckta motionerna om beskattning af hvitbetssockerfabrikationen, till
Kongl. Maj:t aflåta en underdånig skrifvelse för att få denna fråga vederbörligen
utredd, så har jag deremot icke kunnat förena mig med majoriteten inom Utskottet
derom, att på förhand uttala nödvändigheten af eu sådan beskattning, ty dertill
fordras hvarjehanda faktiska upplysningar, som för närvarande saknas. Sedan frågan
nu för andra gången blifvit väckt, och vid förra riksdagen bifallen i Första
Kammaren samt omfattad af en betydlig minoritet i den Andra, så lärer den icke
falla med mindre öfvertygande skäl mot densamma läggas 1 dagen. En kommande
Riksdag kan sedermera med full sakkännedom latta det beslut, som för det allmänna
är nyttigast.
Om jag skulle hos Riksdagen vinna stöd lör denna min uppfattning af saken,
så bör Betänkandet till Utskottet atcrlemnas, för att få det omredigeradt i öfverensstämmelse
härmed.”
AVo 11.
Ank. till Riksd. Kansli d. 23 Mars 1868, kl. 12 midd.
Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring i viss del
af Kongl. Förordningen den 20 Juli 1861, angående mantals-
och skattskrifningarnes förrättande.
Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 319), har Herr C. F. Ridderstad
föreslagit ändring uti den del af § 3 punkt. 1 mom. 1 i nämnda Kongl. Förordning,