Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o Hd.

37

N:o 86.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 Maj 1867.
— — — — Andra Kammaren den 13 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, om förändrad lydelse af vittneseden.

(Lag-Utskottets Utlåtanden K:ris 57 och 71.)

S. A. K.

Olämpligheten af det formulär för vittnesed, som 17 Kap. 16 § Rättegångs-balken
innehåller, har gjorts till föremål för Riksdagens uppmärksamhet;
och förslag har blifvit väckt om ändring af samma eds lydelse.

Frågan eger icke ringa betydelse, enär vittneseden onekligen är af
högsta vigt, och på sättet, huru densamma af vittnen uppfattas, mångens
välfärd beror. Bland dem, som hafva till åliggande att förestafva donna ed,
-lära meningarne icke vara delade derom, att berörda edsformulär både genom
dess onödiga längd tröttar vittnenas uppmärksamhet och genom deri förekommande,
uti nutidens språk ovanliga uttryckssätt ofta leder till missförstånd
af dess råtta innehåll. Fn sådan försäkran, som donna ed innebär,
kan icke heller till sin kraft vara beroende af mängden af de ord, dervid
användas; och det högtidliga allvar, deri bör inläggas, blir förminskad t ej
allenast genom ordrikheten utan äfven genom användandet af uttryck, som
draga uppmärksamheten från edens inre betydelse till dess yttre form.

På dessa skål har Riksdagen för sin del beslutat den ändring af 17
Kap. 16 § Rättegångs-balken, att detta lagrum erhåller följande lydelse: ;4*

”Vittnen skola, i begge delomännens, eller deras ombudsmäns, närvaro,
donna ed, med hand å bok, svärja: Jag N. N. lofvar och svär, vid
Gud och hans heliga evangelium, att jag skall vittna och gifva tillkänna
allt, hvad jag vet i denna sak händt och sannt vara, så att jag ej något
förtiger, tillägger eller förändrar; så sannt mig Gud hjelpa till Iif och själ.?

Riksdagen framhärdar etc. ,

Stockholm den 13 Maj 1867.