Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 47.
1
N:o 47.
Uppläst ooh godkänd hos Första Kammaren den 6 Maj 1867.
— — — — Andra Kammaren den 6 — —
Riksdagens underdåniga Skrifvelse, om ändring i Kongl. Förordningen
den 26 Oktober 1858 i afseende på förbud emot
gemensamma andaktsöfning ar utan prests ledning, då
allmän gudstjenst hålles.
(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 40.)
8. A. K.
Hos Riksdagen har förslag blifvit väckt om ändring i Kongl. Förordningen
angående gemensamma andaktsöfningar den 26 Oktober 1858, så vidt
donna författning innehåller förbud emot dylika andaktsöfningar "å tid, då
allmän gudstjenst i församlingen förrättas”. Efter inhemtad kännedom om
den erfarenhet som tillämpningen af nämnda Kongl. Förordning i nu ifrågavarande
hänseende lemna!, har Riksdagen funnit berörda framställning förtjent
af synnerlig uppmärksamhet. Det i berörda författning meddelade förhud
emot hållande af gemensamma andaktsöfningar, utan ledning af prest, å
tid då allmän gudstjenst hålles, var visserligen icke endast en gård åt den
varsamhet, hvarmed man ansåg sig höra gå till våga vid öfvergången från
den mindre toleranta lagstiftning, i hvilken åren 1858 och 1860 medförde
vigtiga och högt påkallade förändringar; ty erfarenheten både gifvit vid
handen, att åtskillig ledare af de separatistiska rörelserna icke dragit i betänkande
att trotsa gällande ordning, i det att de ända invid dörrarne af den
kyrka, i hvilken församlingen förrättade sin gudstjenst, föranstaltade sammankomster,
hvilka för den förra voro störande och icke kunde undgå att väcka
förargelse. Men om än det ifrågavarande förbudet må anses egnadt att
skydda mot dylika tilltag, så torde detsamma deremot, i sin stränghet tillämpad!,
icke befinnas öfverensstämma med den fördragsamhet, som vunnit ett
uttryck i Kongl. Förordningen om främmande religions-beltännare och deras
religionsöfning den 23 Oktober 1860. Denna förordning lemnar de kristna
Bih. till Riksd. Prof, 1867. 10 Sami, 7 Afd, 1 Band, 3 Höft. 1
2
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o ål.
trosbekännare, Indika förenat sig i församling, rätt att idka offentlig religionsöfning
i egna bönehus å tid, som de fritt välja. Emellertid befinner sig
inom landet en sekt, de s. k. baptisterna, den talrikaste bland alla, hvilken
icke vill formligen utträda ur Svenska kyrkan och bilda egen församling.
Denna sekt kan såväl som öfriga independenter, Indika icke gorå mera buller
af sig än de s. k. tillåtna religionssamfunden — i de större städer, der både
ottesång, högmessa och aftonsång i de allmänna kyrkorna ega rum, svårligen
få tillfälle att förrätta sin andakt, sålänge det är förbjudet att sammankomma
till andaktsöfningar å tid, då allmän gudstjenst i församlingen hålles.
Hvad landsbygden beträffar kan denna svårighet jemväl för Statskyrkans
varmaste anhängare till och med vara oöfvervinnelig, enär under vissa
årstider det från somliga traktör kan blifva omöjligt, såväl att samlas
till den allmänna gudstjänsten som att meddela sig med de vederbörande,
af Indika den omförmälda tillåtelsen skall utfärdas; än mer att erhålla en
prest till ledning vid den gemensamma andaktsöfningen, för hvilken, till
följd af behof och sed, befolkningen hyser en benägenhet, som ingalunda
bör motverkas.
Riksdagen anser nu anförda omständigheter tillräckligt tala för beliöfligheten
af en ändring i den ifrågavarande författningen, dervid dock Riksdagen
icke förbisett angelägenheten deraf, att afvärjande! af de missbruk,
stadgandet haft för afsigt att förekomma, icke lemnas ur sigte. Det dubbla
ändamålet har Riksdagen trött kunna vinnas genom borttagande af bestämmelsen,
att sammankomster till gemensamma andaktsöfningar utan vederbörande
presterskap omedelbara ledning icke må "utan särskild! tillstånd
ega rum å tid, då allmän gudstjenst i församlingen hålles”, och införande
i dess ställe af det stadgande, att sådan sammankomst ej får hållas så nära
stället för den allmänna gudstjensten, att den sednare eller ordningen vid
densamma störes; såsom följd hvaraf den i författningens sednare del fastställda
ansvarspåföljd för föranstaltande af så beskaffad sammankomst och
för upplåtande af hus dertill bör utgå, och öfverträdelse af det nya stadgandet
falla under ansvarsbestämmelsen i 11 Kap. 2 § Strafflagen.
Vid den ändring af gällande bestämmelser i ämnet, som sålunda skulle
ega rum, och som icke lärer kunna ske på annat sätt än genom att, med
upphäfvande af Kongl. Förordningen den 26 Oktober 1858 utfärda en annan
i dess ställe, hvilken således får sednare datum än nya Strafflagen, synes
den uti 1858 års förordning meddelade hänvisning till hvad Utsökningsbalken
angående böters förvandling stadgar böra utgå; och har Riksdagen
på grund häraf för sin del beslutat en författning, hvarigenom, med ändring
af Kongl. Förordningen angående särskilda sammankomster för andaktsöfning
den 26 Oktober 1858, stadgas som följer:
3
Riksdagens underä. Skrifvelse, N:o 48.
”Medlemmar af Evangeliskt-Lutherska kyrkan vare ej förment att
sammankomma till gemensamma andaktsöfningar utan vederbörande presterskap
omedelbara ledning; dock må sådan sammankomst å tid, då allmän
gudstjenst i församligen förrättas, ej ega rum så nära det ställe, der gudstjensten
källos, att donna eller ordningen deraf störes. Ej heller må vid
religionsöfning, som ej är att hänföra till enskild husandakt, tillträde vägras
församlingens presterskap, medlem af dess kyrkoråd eller den offentliga myndigheten
i orten, hvilken sistnämnda myndighet, i händelse af inträffad olaglighet
eller oordning, eger .att, der så nödigt anses, sammankomsten uppfösa.
Uppträder någon, som ej är prest eller enligt Kyrkolagen berättigad att
offentligen predika, vid dylik sammankomst såsom lärare med andliga föredrag,
som anses leda till söndring i kyrkligt hänseende eller förakt för den
allmänna gudstjensten eller eljest till undergräfvande af religionens helgd,
ankomme på kyrkorådet att honom förbjuda att i berörda egenskap inom
församlingen vidare uppträda.
Hvar som underlåter att ställa sig till efterrättelse kyrkoråds förbud
mot utöfvande af lärareverksamhet, böte från och med femtio till och med
trehundra R:dr till tveskifte emellan åklagaren och församlingens fattiga.”
Riksdagen framhärdar etc.
Stockholm den 6 Maj 1867.
N:o 48.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 6 Maj 1867.
— — —. ■ — Andra Kammaren den 6 — —
Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående ändring i 76 Kap.
5 och lo §§ Jorda-balken.
(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 65.)
S. A. K.
Hos Riksdagen har förslag blifvit vackt derom, att i de fall, då vid
lega af jord å landet viss legotid är på förhand aftalad, uppsägning af lego
-