Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 39.
27
N:o 3<).
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 4 Maj 1867.
— — —- — Andra Kammaren den 4 — —
Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående infordrande af landstingens
underdåniga yttranden i fråga om inspektionen
öfver folkskolorna.
(Särskilda Utskottets för folkskolelärare-seminariernas ombildning Utlåtande N:o 1.)
S. A. K.
Hos Riksdagen har förslag blifvit väckt, att, till beredande af ett önskvärdt
samband, med afseende å verksamheten för folkskolan, mellan landstingen
och den högsta myndigheten för landets undervisningsväsende, hos
B. K. Maj:t måtte göras underdånig framställning bland annat derom, att
landstingen måtte beredas tillfälle att afgifva förslag om det lämpligaste sättet
för folkskole-inspektionens anordnande inom hvarje län.
Den af E. K. Näjd anbefallda folkskole-inspektionen har, ordnad i
öfverensstämmelse med Instruktionen för folkskoleinspektörer af den 30 December
1863, kraftigt bidragit till folkskoleväsendets utveckling och särskild!
medfört det göda, att folkskolelärare icke lemnats i okunnighet om nyare
förbättringar inom denna undervisningsgren. Utan tvifvel skall den ock,
sedan de af Staten anställde folkskole-inspektörernes antal för innevarande
inspektionsperiod kunnat Ökas till 39 och förnyad Instruktion den 31 sistone
Januari för desse utfärdats, fortfarande och i än rikligare man bära
god frukt. Besinnar man likväl, att folkskolornas antal vid 1865 års slut
utgjorde ej mindre än 9 högre och 3,374 egentliga folkskolor (deraf 1,247
flyttande), hvartill kommo 2,759 småskolor, eller inalles 6,142 skolor, och
tages derjemte i betraktande den vidsträckta yta, på hvilken dessa skolor
äro fördelade, så skall man lätteligen finna, att den inspektion öfver folkskolorna,
som med dertill anslagna statsmedel för närvarande är möjlig att
anordna, icke kan blifva så ingripande, så verksam, som behofvet mångenstädes
kräfver.
28
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 39.
I syftning- att tillfredsställa sagda behof hafva landstingen, hvilka, jemlik
Kongl. Förordningen om landsting af den 21 Mars 1862, ega att rådslå
och besluta äfven om ärenden rörande undervisningen, flerstädes anställt
egna folkskole-inspektörer, hvilka å deras vägnar hatt att öfva tillsyn öfver
folkskolan. Det är emellertid ögonskenlig!, att genom den sålunda uppkomna
dubbla inspektionen oredor lätt kunnat förorsakas. Det har icke alltid varit
möjligt för den af landstinget tillsatte inspektören att iakttaga en sådan
grannlagenhet, att han icke synts ingripa i den verksamhet, som tillhör den
offentliga myndigheten. Äfven lärer i några fall inträffat, att landstingsinspektörers
verksamhet gjorts fruktlös genom bristande villighet å skolrådens
sida att lyssna till deras föreskrifter — en ovillighet hvilken lätt kan uppstå,
da skolråden finna sig ställda mellan tvänne icke alltid eniga myndigheter.
Den skada, som i alla händelser genom en dylik landstings-inspektionens
ställning ofta måste inträffa, är förspillandet af dyrbara krafter,
hvilka, derest de på ett ändainålsenligare satt blefve använda, skulle högeligen
bidraga till det åsyftade ändamålets befrämjande. — Efter hvad Riksdagen
tror sig veta, hafva också dessa svårigheter dels afhållit åtskilliga landsting
från uppoffringar, till hvilka de eljest icke varit obenägna, dels förmått andra
att inskränka de af dem tillsatte inspektörernas verksamhet till endast sådana
församlingar, till hvilka de af vederbörande skolråd kallades.
Då sålunda de flesta landsting ådagalagt ett lifligt intresse för folskoleinspektionens
utveckling; då den kännedom, landstingen, hvart och ett inom
sin ort, otvifvelaktigt ega om denna orts egendomligheter och särskilda kraf,
måste vara af största värde i fråga om folkskole-inspektionens ordnande inom
samma ort; då landstingens beredvillighet att för ifrågavarande ändamål gorå
uppoffringar sannolikt skulle blifva större och mera allmän, derest en samverkan
uppkomma mellan den offentliga och den enskilda inspektionen och
dymedelst en utväg funnes att genom uppoffringarna åstadkomma de åsyftade
frukterna: har Riksdagen ansett sig höra hos E. K. Maj:t i underdånighet
anhålla, att E. K. Maj:t villo i nådår infordra landstingens underdåniga
yttranden, huru landstingen anse, att folkskole-inspektionen må inom de respektive
länen ordnas, och, i sammanhang härmed, huruvida och i hvad mån
landstingen kunna finnas benägna att genom anslag bidraga till möjliggörandet
af en verksam och tillräcklig inspektion öfver folkskolorna.
Riksdagen framhärdar etc.
Stockholm den 4 Maj 1867.