25
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 38.
skeende anmälan, tagit i öfvervägande, huruvida bostadslägenheterna fortfarande
må tj ensten åtfölja eller för annat ändamål varda disponerade.
7:o. Angående decharge för Riksgälds-kontorets styrelse och förvaltning.
Då, enligt hvad Stats-TJtskottet vitsordat, Fullmägtige under hela den
tid, som Rikets Ständers sednast församlade Revisorers samt Stats-Utskottets
granskning af förvaltningsåtgärderna vid Riksgälds-kontoret omfattat, med
nit och ospard möda sökt uppfylla de af Rikets Ständer dem lemnade uppdrag,
har Riksdagen tillerkänt Fullmägtige decharge icke allenast för de vid
1866 års decharge undantagna tvänne ärenden, än ock för alla beslut och
åtgärder, som finnas antecknade i Fullmägtiges protokoll från den 26 Oktober
1865 till och med den 28 Januari innevarande år.
Stockholm den 27 April 1867.
N:o 38.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 27 April 1867.
— — — — Andra Kammaren den 30 —• —
Riksdagens underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Majds nådiga Proposition om förändrad lydelse af i 0
§ i Kongl. Kungörelsen den i 3 November 1860, angående
den allmänna beväringen.
(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.)
S. A. K.
Uti nådig Proposition af den 18 sistlidne Januari har E. K. Maj:t
gifvit Riksdagen tillkänna, att, ehuru 10 § i Kongl. Kungörelsen den 13
November 1860, angående den allmänna beväringen, icke syntes innefatta
Bih. till Riksd. Prof. 1867. 10 Samt. 1 Afd. 1 Band. 2 Höft. 4
26
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 38.
hinder för E. K. Maj:t att uppbåda större eller mindre del af beväringsmanskapet
för att betrygga eller förbereda försvaret af ett eller flera områden
af landet, E. K. Näjd likväl funnit ordalydelsen i omförmälda § sådan,
att den möjligen kunde lemna rum för olika tolkning, hvarigenom tvekan
skulle kunna uppstå, der sådan icke borde eg a rum; i anledning hvaraf och
då, med hänsyn till beskaffenheten af Svenska arméens organisation, det vore
af högsta vigt, att vid tillfällen, då den politiska ställningen visade sig mindre
lugn eller lät befara utbrottet af ett krig, E. K. Maj:t måtte vara fullt berättigad
att i god tid uppbåda förstärkningen eller beväringen, helst klokhet
och försigtighet bjöde, att den stående hären eller stammen aldrig skickades
i striden utan att i sina led hafva upptagit den dit hörande krigsförstärkningen,
hvilken i sådant fall borde vara öfvad för att kunna rätt uppfylla
sin bestämmelse, E. K. Näjd begärt Riksdagens medgifvande dertill, att åt
10 § i ofvanberörda Kong!. Kungörelse finge gifvas följande förändrade
lydelse:
”Under krig eller eljest, när WI finne omtanken för Rikets säkerhet
det påkalla, vilje WI till vapenkonst uppbåda antingen alla beväringsklasserna
eller ock större eller mindre del af den eller de klasser, WI finne
nödigt, vare sig, från hela Riket eller endast från vissa landsorter, utan afseende
derpå, huruvida eller till huru stor del beväringen inom Rikets öfriga
landskap kallas till vapen.”
Riksdagen har till pröfning förehaft denna E. K. Maj ds nådiga framställning;
men då den ifrågakomna §:s nuvarande innehåll, enligt hvithet E.
K. Näjd eger att uppbåda beväringen icke blott under krig, utan äfven när
eljest E. K. Näjd pröfvar ”Rikets försvar det påkalla”, synts Riksdagen stå
i full öfverensstämmelse med den allmänna beväringens ändamål, samt, med
afseende å den förestående, mera omfattande reorganisationen af landets försvar,
det icke torde vara nödvändigt att nu vidtaga en lagförändring särskild!
i förevarande hänseende, har Riksdagen funnit sig ej kunna bifalla
E. K. Maj ds omförmälda nådiga framställning.
Riksdagen framhärdar etc.
Stockholm den 30 April 1867.