12

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 32.

\

N:o 32.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren don 24 April 1867.
— — — Andra Kammaren den 24 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående befrielse för skeppare
ä inrikes gående fartyg och båtar att lägga till vid
tullstation, belägen utanför destinationsorten.

(Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts N:o 6 Bet. N:o 12.)

8. A. K.

Hos Riksdagen har, likasom vid sednaste riksdag, förslag blifvit väckt
om en sådan förändring af gällande stadgande!!, att skeppare å alla på inrikes
orter gående fartyg och båtar måtte befrias från skyldigheten att, vid
inseglande genom någotdéra af inloppen Furusund, Södertelje, Sandhamn eller
Dalarön, anlägga för undergående af tull visita tion.

Då stadgandet om visitation å fartygen vid inloppsorterna ofta åstadkommer
hinder och tidsförlust för den sjöfartsidkande allmänheten, synes detta
stadgande icke höra qvarstå längre än förhållandena sådant påkalla. Ändamålet
med ifrågavarande visitationer, hvilket naturligtvis är att förekomma
oloflig varuinförsel, lärer icke heller vinnas genom det sätt, hvarpå dessa
undersökningar vanligen verkställas. Mera fullständiga undersökningar kunna
dock svårligen göras, då det icke skäligen kan ifrågakomma att vid dessa
tillfällen lossa fartygens last. De fria åsigter i tull-lagstiftningen, som numera
gjort sig gällande, måste för öfrig! i väsendtlig mån bidraga att tillintetgöra
lockelsen till tullförsnillning.

På grund häraf och då ingenting bör åsidosättas, som länder den
Svenska sjöfarten till lättnad och befordran och som skäligen, samt utan
skada för det allmänna, kan komma donna vigtiga näringsgren till del, anser
Riksdagen, — som är af den åsigt att den ifrågasätta befrielsen icke ensamt
bör inskränka sig till ofvannämnda inloppsplatser, utan jemväl omfatta alla
Rikets kustorter, der ifrågavarande stadgande!! äro tillämpliga, — tillräckliga
skäl vara förhanden att fästa E. K. Maj:ts uppmärksamhet på förhållandet,

13

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 33.

och får derföre i underdånighet anhålla, att E. K. Maj:t täcktes taga i nådigt
öfvervägande, huruvida helt och hållet, eller med Indika inskränkningar
och undantag, skyldigheten för skeppare å inrikes gående fartyg och båtar,
att lägga till vid tullstation, belägen utanför destinationsorten, må kunna
upphöra.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 24 April 1867.

N:o 33.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 27 April 1867.
— — —- — Andra Kammaren den 30 — —

Riksdagens underdåniga skrifvelse, angående afgifvande till Riksdagen
af en ajlöningsstat och ärlig för slagsberäkning öfver
de öfriga kostnader, som med Statens jernvägstrajik
och förvaltning äro förenade.

(Andra ‘Kammarens Tillfälliga Utskotts N:o 2 Betänkande N:o 17.)

8. A. K.

Med anledning af åtskilliga antydda missförhållanden, som förmenades
hafva sin grund uti en felaktig organisation af förvaltningen utaf Statens
jern vägar, har förslag hos Riksdagen blifvit framstäldt, bland annat, derom
att en ordentlig kostnadsstat för desamma måtte upprättas, för att årligen
upptagas i Kong!. Maj:ts Nådiga Proposition öfver Statsverkets tillstånd och
behof.

Genom Kongl. Brefvet den 30 December 1862 förordnades, att den
myndighet och förvaltning, som dittills utöfvats af Chefen för Statens jernvägsbyggnader,
skulle från och med 1863 års ingång fördelas på två särskilda
styrelser, af hvilka den ena, under benämning ”Kongl. Styrelsen för
Statens jernvägstrafik”, komme att öfvertaga befattningen med alla de ärenden,