Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 13.

1

N:o 13.

Ank. till Riksd. Kansli d. 2 Mars 1867, kl. 2 e. m.

Andra Kammarens Tillfälliga TJtskotts (N:o 5) Utlåtande
N:o f rörande fråga om underdånig skrifvelse till
Kongl. Maj T med begäran om nedsättande af eu
komité för afgifvande af förslag till afhjelpande af
olägenheter, som för yrkesidkare vållas af handtverkerier
inom fängelserna.

Uti en i Kammaren af Herr Conrad Th. Svanberg väckt motion, N:o 97,
har han anhållit, att Riksdagen ville till Kongl. Maj:t ingå med en underdånig
skrifvelse af ofvannämnda innehåll, till stöd hvarför motionären, under åberopande
att i sednare tider inom de större fängelserna, korrektionshusen och
arbetsinrättningarne i Riket, förnämligast i hufvudstaden och å dess närmaste
område, inrättats handtverkerier af stor utsträckning, anfört, bland annat, att
den frihet, som den nya näringslagstiftningen medfört, bör så tillämpas, att
ingens rätt förnärmas, men att det anmärkta förhållandet i hög grad menligt
inverkar på möjligheten för de många tusen obemedlade handtverkare och sjelfförsörjare,
som den friare näringslagstiftningen skapat, att med största möda
förtjena sitt lifsuppehälle; att dessas belägenhet är mycket beklagansvärd, i följd
af den stora svårigheten för dem att erhålla arbete och afsättning på deras
tillverkningar; att denna omständighet, i orter, der fängelser och straffinrättningar
finnas, i betydlig mån härrör deraf, att Staten tillåter dem, som emot
samhället begått brott, att vid straffets undergående derför försvåra den redbar
arbetarens bemödanden till nödtorftig utkomst och ärlig vandel; att detta
sker derigenom, att fängelserna göras till stora verkstäder, med rättighet att
Bill. till Ttiksd. Prat. 1867. 8 Samt. 2 Afd. 2 Band. 6 Käft. 1

2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 13.

medelst fångarne och brottslingarne konkurrera med de obemedlade arbetare,
som fullgöra sina skyldigheter emot Staten, men från hvilka den sålunda tager
deras dagliga bröd, i stället att lemna fångarne annan lämplig sysselsättning,
mera öfverensstämmande med straffets ändamål; att sådan är att tillgå genom
deras användande vid fabriksinrättningar inom eller i närheten af fängelserna,
hvaraf mindre olägenhet vore att befara, än af utöfvande derstädes i större
omfång af de yrken och handtverkerier, som allmännast utgöra den obemcdlade
slöjdidkarens tillerkända näringsfång; samt att i allt fall det bör vara Statens
omsorg att så realisera de inom fängelserna och arbetsinrättningarne tillverkade
produkter, att icke de lagliga näringarne och deras laglydige frie idkare deraf
tillskyndas skada.

Utskottet, till hvars behandling denna motion blifvit hänskjuten, har ansett
otjenligt att söka åstadkomma tillsättande af en komité för uppgörande
af förslag till undanrödjande af det i motionen öfverklagade missförhållande, i
anledning hvaraf motionären inskränkt sitt yrkande till anhållan,

att den begärda underdåniga skrifvelsen måtte endast afse
att fästa Kongl. Mäjtts uppmärksamhet på ifrågavarande
förhållande, med begäran om vidtagande af de åtgärder i
anledning deraf, som Kongl. Maj:t kunde finna af behofvet
påkallade.

Efter denna ändring af motionärens syfte och då frågan om ändamålsenligaste
sättet för fånga nies sysselsättning vid fängelserna och arbetsinrättningarne
i Riket med afseende jemväl på den enskildes deraf tilläfventyrs beroende
rätt och bästa synes Utskottet förtjent att befrämjas till närmare pröfning,
anser Utskottet sig böra

tillstyrka Riksdagen aflåtande till Kongl. Maj:t af en underdånig
skrifvelse, innefattande hvad motionären i Utskottet
anhållit och här ofvan är vordet anmärkt.

Stockholm den 21 Februari 1867.

På Utskottets vägnar:

Axel Reutercrona.

Ordförande.

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N-.o 5) Utlåtande N:o 13.

3

Reservation:

af Herr A. Sköldberg: “Ehuru Utskottet inskränkt sig till att endast tillstyrka
en skrifvelse till Kongl. Maj:t af temligen oskyldig art, så nödgas jag
dock reservera mig äfven mot detta beslut af följande skäl, nemligen:

dels att de af motionären öfveiddagade olägenheterna, mig veterligen, på
intet vis kunna sägas vidlåda fängelser och arbetsinrättningar i allmänhet inom
Riket, utan gälla endast Stockholm och möjligen någon annan af de större städerna,
samt att de åtgärder motionären åsyftar för afhjelpandet häraf, enligt
min åsigt, tillhör den verkställande magten och icke den lagstiftande, hvadan
dessa samhällens kommunalstyrelser, som tilläfventyrs lika med motionären
kunna anse de öfverklagade olägenheterna vara af den vigt, att några åtgärder
för dess afhjelpande böra vidtagas, äro de myndigheter, som härvidlag borde
taga initiativet ;

dels att den åtgärd motionären antyder såsom botemedel, nemligen att
de arbeten, som tillverkas inom fängelser och arbetsinrättningar, icke måtte få
försäljas inom landet, utan borde exporteras till utlandet, synes mig stöta på
alltför stora praktiska svårigheter vid tillämpningen.

På grund häraf anser jag icke Riksdagen tillständigt att till Kongl.
Maj:t aflåta den ifrågavarande skrifvelsen, utan får härmed vördsamt afstyrka
bifall till Utskottets hemställan.“