Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 72.

1

X:o Ti.

Ank. till Rikscl. Kansli d. 15 April 1867, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner, angående slcjutsningsbesvärets
ordnande, m. m.

(I. A.)

Från Riksdagens Andra Kammare hafva sju särskilda motioner i detta
ämne blifvit till Stats-Utskottets handläggning remitterade. Dessa motioner
äro väckta:

l:o af Herr Jonas Andersson (se motion N:o 152), hvilken föreslagit
följande hufvudbestämmelser för skjutsningsbesvärets reglerande, nemligen:

a) att gästgifveri-, håll-, reserv- och post-skjutsen skiljes från jordbruket
och öfvertages af Staten;

b) att såsom regel bestämmes, att den resande sjelf betalade skjutsens
fulla värde och Statens mellankomst således blott vid särskilda undantagsfall
påfordrades, samt att vid skjutsningsväsendets reglerande för
Statens räkning den minsta möjliga kostnad såväl för den resande som för
Staten afsåges, på samma gång som ändamålsenliga anstalter för posters
och resandes fortskaffande tillvägabringades; och

c) att behöfliga medel för ändamålet nu måtte anvisas.

Uti denna motion hafva Herrar Jan Andersson, P. U. Ljuslin, Sven
Ersson, P. O Hörnfeldt, P. Ostman och Erik Ersson instämt.

2:o af Herr O. Larsson (motion N:o 79), hvilken framställt enahanda
förslag som Herr Jonas Andersson.

Bill. till Riksd. Prat. 1867. 4 Sami. 1 Afd. 34 Höft.

1

2

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 72.

3:o af Herr P. Eriksson (motion N:o 51), som föreslagit, att gästgifveri-,
håll- och reserv-skjutsen måtte från jordbruket skiljas och af Staten
öfvertagas, samt att Riksdagen dertill måtte anslå nödiga medel.

4:o af Herr Olof Nilsson (motion N:o 47), som hemställt, att Riksdagen
måtte dels till Kongl. Maj:t aflåta underdånig skrifvelse, med anhållan
om vidtagande af åtgärder, ledande derhän, att gästgifveri-, håll-, reservoch
post-skjutsen måtte från jordbruket skiljas och af Staten öfvertagas,
dels ock för ändamålet anslå nödiga medel.

5:o af Herr O. Hedengren (motion N:o 112), som föreslagit:

a) att skjutsningsbesväret i afseende å såväl gästgifveri-, håll- och
reserv-skjuts som post-skjuts måtte utan ersättning helt och hållet från jordbruket
aflvftas och af Staten öfvertagas, mot det att posthemman gemensamt
komme att deltaga med andra hemman i utgörandet af de onera,
hvarifrån de för postföringens skull blifvit befriade; och

b) att skjutslegan för såväl land som stad måtte bestämmas till 1
R:dr 50 öre för milen, samt att entreprenader, omfattande både gästgifverirörelsen
och skjutsen, uppgöras för alla de gästgifvaregårdar, som för skjutsning
af resande och post oundgängligen erfordrades, hvarvid gästgifverierna
med desamma åtföljande förmåner kunde vara flyttbara.

6:o af Herr P. A. Siljeström (motion N:o 139), som framställt det
förslag, att jorden måtte befrias från alla lagliga skyldigheter af hvad namn
de vara må, i afseende å fortskaffändet af personer, bref eller fraktgods;
att vederbörande myndigheter måtte åläggas att på de ställen, der sådant
kunde finnas behöfligt, genom frivillig entreprenad samt till de lägsta priser
och i öfrigt bästa vilkor, som kunde erhållas, föranstalta om inrättande
af skjutsstationer och herbergen för resande äfvensom på enahanda sätt
vidtaga nödiga anordningar för postbefordringen; att jordens befrielse från
dessa skyldigheter måtte inträda i den mån sådant kunde ske, dock med
förbehåll att reformen borde vara fullständigt genomförd inom högst fem
år från den dag, då förordningen derom utfärdades; samt slutligen att, till
lättnad härvid, Postverkets besparingar, i fall sådana uppstode, måtte, såvidt
möjligt vore, användas för ytterligare utsträckning af postdiligensväsendet;
samt

7:o af Herr Erik Ersson (motion N:o 121), som föreslagit, att den
postföringsskyldighet, som nu åligger posthemman, måtte från dem skiljas,
emot utgörande af roteringsfrihets-afgift till Postverket, och att dessa hemman
sedermera borde deltaga i alla kommunala onera lika med andra hemman,
samt att postbefordringen måtte verkställas med derför antagna entreprenörer
eller medelst beting, samt slutligen att för detta ändamåls vinnande,
eller åtminstone för post-skjutslegans höjande till hvad den rimligen

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 72.

3

borde vara i förhållande till annan skjutslega, ett reservations-anslag af
31,500 R:dr måtte anvisas att årligen utgå, så länge behofvet deraf fortfore.

Innan Utskottet går att meddela yttrande öfver motionärernes framställningar,
har Utskottet ansett sig böra kortligen redogöra för det hufvudsakligaste
af hvad i denna fråga på sednare tiden förekommit, hvarigenom
bedömandet af frågan från dess närvarande ståndpunkt torde i någon mån
underlättas. Vid denna återblick går dock icke Utskottet längre tillbaka än
till 1856—1858 årens riksdag, då Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
i denna fråga afgaf ett fullständigt Utlåtande (N:o 110), som kan sägas
innefatta resultaten af flere föregående Riksdagars åtgöranden i detta
ämne. Vid denna riksdag uttalade först Rikets Ständer den åsigt, att
jordbruket borde, så snart sig göra läte, från skjutsningsbesväret fullkomligt
befrias. Medlet härför ansågs vara att fortgå på den sedan 1840 beträdda
banan att befrämja entreprenaders uppkomst och utbildning. Skulle
syftemålet på detta sätt ej till fullo ernås, trodde dock Rikets då församlade
Ständer, att nödig erfarenhet och behöfliga upplysningar för frågans
vidare utredning endast på denna väg kunde vinnas. Jemte uttalande af
dessa åsigter anhöllo Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse den 28 Oktober
1857, dels att legan för gästgifveri-, håll- och reservskjuts i allmänhet
måtte bestämmas att utgå i stad med 1 R:dr och å landet med 80 öre
milen för hvarje häst, men att vid utrop till entreprenad rättighet kunde
meddelas att uppbära såsom skjutslega, i stad 1 R:dr 20 öre och å landet
1 R:dr för milen, dels att, till åstadkommande af friare täflan vid entreprenad-aktion,
åtskilliga åtgärder måtte vidtagas, dels ock att då för den
mera genomgripande reglering af ärendet, som Rikets Ständer ansågo vara
önsklig, erfordrades en ytterligare utredning af ämnet, en komité måtte förordnas
att, efter det upplysningar från de olika länens i frågan intresserade
medlemmar blifvit infordrade, utreda och föreslå, huruvida och på hvad
sätt skjutsningsbesväret kunde från jorden skiljas samt denna vigtiga angelägenhet
för öfrigt i framtiden på lämpligaste sätt ordnas. I anledning
häraf förordnade Kongl. Maj:t, genom nådig Kungörelse den 11 December
1857, att skjutslegan skulle till det af Rikets Ständer äskade belopp från
och med 1858 års början höjas, men att de skjutsskyldige, som icke med
öfriga skjutslaget deltogo i öfverenskommelsen om entreprenad, sjelfve skulle
bestrida den dem åliggande skjutsning i vanlig tur och derför endast åtnjuta
den allmänna legan (i stad 1 R:dr och å landet 80 öre), hvaremot
skilnaden mellan denna lega och det högre legobelopp, som vid stationen erlades,
skulle för den af bemälde skjutsskyldige utgjorda skjutsen tillfalla
entreprenören. Genom samma dag aflåtet nådigt Cirkulär till Kongl. Majrts
Befallningshafvande i samtliga länen anbefallde äfven Kongl. Maj:t, att vid

4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 72.

de entreprenadauktioner för skjutsningsbestyrets öfvertagande, som derefter
korame att anställas, det antal hästar, entreprenören borde inom kortare
tid än en timme efter anfordran tillhandahålla, ej finge bestämmas högre, än
det af erfarenheten ådagalagda behofvet skäligen föranledde, och icke i något
fall öfverstiga det antal, som under nästföregående år dagligen i medeltal
vid stationen utgått; att å de ställen, der betydligen olika antal hästar
under olika årstider utginge, bestämmelse efter nämnda grund skulle meddelas
särskildt för hvarje af dessa tider; att der så lämpligt funnes, skjutshållningen
vid flera angränsande gästgifverier borde på en gång å entreprenad
utbjudas, och att tillses borde, det entreprenör, som icke sjelf vore
gästgifvare, ej saknade tillfälle att vid gästgifvaregården erhålla nödigt utrymme
för hästar och förmån. Derjemte förordnade Kongl. Maj:t eu komité
för uppgörande af förslag angående skjutningsbesvärets ordnande.
Denna komité afgaf under den 31 Augusti 1859 sitt underdåniga betänkande
i frågan, hviket finnes infördt uti lista samlingen af Bihanget till
Riks-Ståndens protokoller vid 1859—1860 årens riksdag. För innehållet af
detta vidlyftiga betänkande kan icke vara lämpligt att här fullständigt redogöra;
dock må nämnas, att komiterade väl uttalade den åsigt, att skjutsningsbesväret
för det dåvarande hvarken kunde eller borde på det sätt från
jordbruket skiljas, att de skjutsningsskyldige från särskilda afgifter lör befordringsväsendet
befriades, men att komiterade deremot ansågo de med
gästgifveri-, håll- och reservskjutsens utgörande in natura förenade och länge
med skäl öfverklagade olägenheter, ibland dem synnerligen de af skjutsningen
förorsakade månfaldiga hindren för jordbrukets behöfliga skötsel
och vidare utveckling, äfvensom de af sättet för slyutsningens utgörande i
viss mån föranledda menliga verkningar på sedligheten, utgöra tillräcklig
anledning för afskaffande af ifrågavarande naturaprestation, hvilken dessutom,
såsom varande icke allenast eu skyldighet, utan jemväl i så måtto
en rättighet, att de skjutsningsskyldige under vissa förhållanden kunde förhindra
tillkomsten af skjutsentreprenader, omöjliggjorde åstadkommandet af
ändamålsenliga befordringsanstalter, hvadan komiterade tillika uttalade den
åsigt, att skjutsningsbesvär, för såvidt dermed afsåges gästgifveri-, hålloch
reservskjutsens utgörande in natura, borde från jordbruket och de skjutsningsskyldige
skiljas, samt såväl skyldighet som rättighet för dem att bestrida
sådan skjutsning upphöra, äfvensom att de gästgifveri-, håll- och
reserv-skjutsskyldiga hemmanens indelning i skjutslag icke borde bibehållas.
Kostnaden härför beräknades för år till 745,668 R:dr Runt, som, fördelad på all
skjutsningsskyldig jord, utgörande 53,617 hela mantal, på hvarje sådant belöpte
sig till icke fullt !4 R:dr och ansågs böra på de skjutsskyldige till
utgörande fördelas. I fråga om postskjutsens reglerande yttrade komiterade

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 72.

den åsigt, att postförings-skyldigheten borde från jordbruket skiljas, emot
åliggande för posthemmanen att fullgöra de onera, från Indika de nu äro
befriade, samt, såsom följd deraf, posthemman tillförbindas att, i likhet
med annan skjutsskyldig jord deltaga i det allmänna skjutsningsbesväret
på det sätt detta komrae att utgöras.

Vid 1859 —1860 årens riksdag öfverlemnade Kongl. Maj:t, uti nådig
Skrifvelse den 13 Januari sistnämnda år, komiterades betänkande och förslag
till Rikets Ständer, dervid Kongl. Maj:t, som hufvudsakligen gillade
de åsigter, komiterade lagt till grund för sitt förslag, äskade Rikets Ständers
yttrande öfver förslaget i dess helhet. Sammansatta Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, som vid denna riksdag behandlade
frågan, afgaf deri under N:o 8 sitt Betänkande, hvari hufvudsakligen hemställdes,
att Rikets Ständer måtte besluta, att gästgifveri-, håll-, reserv- och
postskjutsen borde skiljas ifrån jordbruket och öfvertagas af Staten, äfvensom
att till betäckande af kostnaderna för öfvertagande af gästgifveri-, hålloch
reservskjutsen ett årligt förslagsanslag af 600J100 Rall- måtte å Riksstatens
Sjette Hufvudtitel anvisas och att å Sjunde Hufvudtiteln Unge uppföras
ett årligt reservationsanslag af 70,000 R:dr att till Postverket utgå
såsom ersättning för den ökade kostnad, som genom postskjutslegans höjande
till likhet med gällande entreprenadlega komme att uppstå. Utskottets
hemställan blef dock endast så till vida bifallen, att Rikets Ständer, —
jemte uttalande af den åsigt, att postföringsskyldigheten borde, i den mån
Kongl. Maj:t funne sådant lämpligen kunna ske, från jordbruket skiljas,
emot åliggande för posthemmanen att fullgöra de onera, från hvilka de i
egenskap af posthemman varit befriade och att, såsom följd deraf, posthemmanen
tillförbundos att, i likhet med andra i skjutslag indelade hemman,
deltaga i det allmänna skjutsningsbesväret, såsom det komme att utgöras
— å Sjunde Hufvudtiteln anvisade och till Kongl. Maj:ts disposition
ställde ett årligt reservationsanslag af 70,000 Rall-, att till Postverket i
ofvannämnda hänseende utgå, med bemyndigande för Poststyrelsen att använda
de besparingar, som å anslaget kunde göras, till ordnande å postvägar,
af gemensam befordran för post och resande.

I anledning af de motioner, som vid 1862—1863 årens Riksdag i
frågan väcktes, hvaröfver Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet under N:o 21 afgaf Utlåtande, förnyade Utskottet hufvudsakligen
sin vid nästföregående Riksdag gjorda hemställan, hvilken dock
icke heller vid denna riksdag blef bifallen. Rikets Ständer beslöto nemligen
att å Sjette Hufvudtiteln uppföra ett årligt reservationsanslag af 100,000
R:dr, att, stäldt till Kongl. Maj:ts disposition, användas till lättnad för
skjutsningstungan i de fall, der densamma genom entreprenad bestreds och

(i

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 72.

befunnes särdeles tryckande; hvarjemte Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse
den 30 November 1863, anhöllo, det Kongl. Maj:t täcktes låta å alla
gästgifvaregårdar i Riket, såvidt görligt funnes, inrätta entreprenader, dervid,
då sådant af förhållandena nödigt påkallades och entreprenader ej på annat
sätt kunde åvägabringas, en lega af högst 1 R:dr 50 öre per mil i stad
och 1 Rall’ 20 öre per mil på landet måtte få uppbäras; att då behof af
ny skjutsinrättning å farväg äfvensom vid jernväg eller kanalstation uppstode
och sådan icke kunde åstadkommas utan de gamla skjutslagens ytterligare
betungande, vederbörande länsstyrelse måtta ega att på sådant ställe
bereda skjutsinrättning på så sätt, att skjutsningsskyldigheten, efter entreprenadauktion,
öfverlemnades till den, som erbjöde sig att för minsta lega
per mil befordra resande och att resande förpligtades att vid sådan skjutsinrättning,
utan afseende å den allmänt gällande skjutslega^ betala för
hvarje mil det belopp, för hvilket entreprenören vid auktionen förbundit
sig att bestrida skjutsen. Beträffande särskildt postskjutsen beslöts vid
denna riksdag i afseende derå ej annan åtgärd, än att, då det vid 1850 —
1860 årens riksdag å Riksstatens Sjunde Mufvudtitel uppförda reservationsanslag
af 70,000 R:dr, till ersättning åt Postverket för ökad kostnad i följd
af postskjutslegans höjande, icke behof! för ändamålet anlitas, samma anslag
skulle från Riksstaten utgå, hvaremot å samma liufvudtitel skulle uppföras
ett dylikt anslag af enahanda belopp, eller 70,000 R:dr årligen, att användas
till postdiligensernas fortskaffande på sådant sätt, att de skjutsskyldige
ej dermed betungades.

Sedan Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i samtliga länen blifvit i frågan
hörde och till Kong]. Maj:t afgifvit underdåniga yttranden dels angående
de grunder, som lämpligast borde följas vid bestämmandet af bidrag från
det å Sjette Hufvudtiteln anvisade reservationsanslag, dels angående omfattningen
och beskaffenheten af de föreskrifter, som vid införandet af entreprenad
efter den af Rikéts Ständer föreslagna högre lega kunde för de
skjutsskyldiges säkerhet och de resandes beqvämlighet anbefallas m. in.,
förordnade Kongl. Maj:t under den 24 Januari 1865, bland annat:

att andel af berörda anslag finge, der sådant af omständigheterna påkallades,
äfven städerna tillgodokomma;

att berörda understöd skulle utgå i visst förhållande till skjutslagens
bidrag efter förmedladt hemmantal;

att endast de skjutslag borde anmälas till delaktighet i 1864 års anslag,
från hvilka bidragen samma år till skjutsentreprenaden utgått med
högre belopp än 16 R:dr på förmedladt mantal, för helt år räknadt;

att, beträffande grunden för jemförelse emellan stad och land vid anslagets
fördelning, det af komitéen för skjutsningsbesvärets ordnande gjorda

Stat/i- Utskottets Utlåtande, N:o 72.

7

antagande, att hvarje fullt hundratal innevånare i stad motsvarade ett och
ett hälft mantal på landet, härutinnan skulle tjena till efterrättelse:

att, — vidkommande Rikets Ständers framställning att, då behof af
ny skjutsinrättning å farväg äfvensom vid jernvägs- eller kanal-station uppstode
och sådan inrättning icke kunde åstadkommas utan de gamla skjutslagens
ytterligare betungande, vederbörande länsstyrelser måtte blifva i
tillfälle att, intilldess ett fullständigare ordnande af skjutsväsendet kunde
åvägabringas, vidtaga nödig åtgärd, — Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
bemyndigades att ordna dylik skjutsinrättning på det sätt, att skjntsningsskyldigheten,
efter entreprenadauktion, för högst två års tid öfverlemnadcs
till den, som erbjöde sig att för minsta lega, efter mil räknadt, befordra
resande, och som för fullgörandet af detta sitt åtagande ansåges fullt vederhäftig,
samt att resande förklarades pligtig att vid sådan skjutsinrättning,
utan afseende å skjutslega^ högre belopp än den i allmänhet för
entreprenader gällande lega, samma belopp till entreprenören erlägga, der
skjuts begagnades; och

att, hvad anginge den i sammanhang härmed väckta fråga om rätt
för Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att, till underlättande för skjutsentreprenaders
införande, i sammanhang med beslut om dylik entreprenad
äfven meddela föreskrift om flyttning af skjutsstation, sådan flyttning under
vissa vilkor finge ske för den tid, entreprenadkontraktet vore gällande.

Beträffande Rikets Ständers underdåniga framställning derom, att Kong].
Maj:t måtte låta å alla gästgifvaregårdar, såvidt görligt vore, inrätta entreprenader
samt dervid medgifva uppbärandet af förhöjd lega, så ansåg Kongl.
Maj:t ett af Dess Befallningshafvande i Malmöhus län, i fråga om skjutsningsbesvärets
ändamålsenliga ordnande, framstäldt förslag vara förtjent
af närmare öfvervägande, och, på det åsigterna från landets olika delar angående
de i samma förslag framställda hufvudgrunder för skjutsningsanstalternas
ordnande måtte kunna inhemtas, förständigades Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i samtliga länen att öfver förslaget inhemta landstingens
yttrande samt dermed, jemte eget underdånigt utlåtande, till Kongl. Maj:t
inkomma.

Vid 1865—1866 årens riksdag vidtogs, i afseende å skjutsningsbesvärets
ordnande, af Rikets Ständer ej annan åtgärd, än att, jemte det de uti underdånig
skrifvelse den 2 Maj sistnämnda år (Nio 50) förnyade sin vid föregående
riksdag gjorda framställning om entreprenaders inrättande och skjutslega^
förhöjande, det å Riks-statens Sjette Hufvudtitel uppförda reservationsanslag
till lättnad för skjutsningstungan, der den genom entreprenad bestrides
och vore särdeles tryckande, förhöjdes från 100,000 R:dr till 125,000 R:dr.
Det å Sjunde Hufvudtiteln uppförda dylika anslag af 70,000 R:dr till post -

8

Siats-Utskottets Utlåtande N:o 72.

diligensernas fortskaffande på sådant sätt, att de skjutsskyldige ej dermed
betungades, bibehölls deremot oförändradt.

Genom nådig Kungörelse den 14 December 1866 har Kong!. Maj:t,
som, med anledning af de från flertalet af landsting och länsstyrelser framställda
anmärkningar emot det af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Malmöhus
län väckta förslag till skjutsningens ordnande genom ovilkorlig entreprenad
vid alla stationer, ansåg detta förslags genomförande böra förfalla,
funnit godt stadga och förordna:

att å alla skjutsställen i Riket, nemligen der hvarest entreprenader ej
äro inrättade, så snart omständigheterna det medgåfve, samt å de öfriga,
der entreprenader nu funnes, i den mån derom ingångna kontrakt tilländaginge,
borde, såvidt öfverenskommelse derom kunde träffas, genom Kongl.
Maj:ts Befallningshafvandes försorg inrättas entreprenader med rättighet
för entreprenör att, der icke lägre anbud vid auktionen gjordes, uppbära
skjutslega af högst 1 R:dr 50 öre i stad och 1 R:dr 20 öre å landet;

att, der entreprenad icke kunde mot åtnjutande allenast af ofvannämnda
högsta skjutslega åstadkommas, utan vederbörande skjutslag nödgades för
ändamålets vinnande lemna särskildt bidrag, skjutslagen finge, enligt de uti
Kongl. Brefvet den 24 Januari 1865 stadgade grunder, af statsmedel, i mån
af anvisadt anslags tillräcklighet, undfå ersättningsbidrag för hvad de till
skjutsens bestridande på sådant sätt nödgades utgifva;

att, om vid auktion för ny skjutsentreprenads inrättande, anbud icke
erhölles till skjutsens öfvertagande emot rättighet att uppbära den förut
gällande högsta entreprenadskjutslega, 1 R:dr 20 öre i stad och 1 R:dr å
landet, utrop borde ske på sådant sätt, att denna lega ytterligare höjdes
med 10 öre för hvarje utrop till högst 1 R:dr 50 öre i stad och 1 R:dr
20 öre för landet; och borde i öfrig! i afseende å dylika entreprenadauktioner
iakttagas hvad Kongl. Cirkulärbrefvet till samtliga länsstyrelserna
af den 2 Augusti 1844 och Kongl. Kungörelsen den 11 December 1857
i ämnet innehölle;

att, derest bidrag af skjutslaget såsom vilkor för entreprenads öfvertagande
bestämdes och någon del bland de skjutsskyldige icke ville med
öfriga skjutslaget deruti deltaga, desse skjutsskyldige sjelfve hade att bestrida
den dem åliggande skjutsning i vanlig tur och derföre åtnjuta den
uti första punkten af Kongl. Kungörelsen den 11 December 1857 för gästgifveri-,
håll- och reservskjuts bestämda allmänna lega af 1 R:dr i stad och
80 öre på landet, hvaremot skilnaden mellan denna lega och det högre
legobelopp, som vid skjutsstationen erlades, skulle för den af bemälde skjutsskyldige
utgjorda skjuts tillfalla entreprenören;

att,

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 72.

9

att, i öfverensstämmelse med hvad genom ofvanberörda nådiga Bref
af den 24 Januari 1865 blifvit förordnadt, de entreprenadkontrakt, som
dädanefter uppgjordes, borde omfatta en tid af minst två, högst fem år; hvarjemte,
i afseende å skjutsens ordnande och skjutslega^ bestämmande vid
ny skjutsinrättning å farväg, äfvensom vid jernvägs- eller kanalstation, förut
meddelade stadganden förnyades.

Till lindrande af skjutsningstungan hade af det å Riks-statens Sjette

Stockholms

län

1,471: 06.

Upsala

))

1,2 9 5 : 48.

Södermanlands

»

112: 13.

Östergötlands

))

3,666: 42.

Jönköpings

))

3,823: —

Kronobergs

»

33 5 : 34.

Calmar

»

257: 22.

Gotlands

))

130: —

Blekinge

))

368: 19-

Christianstads

))

5,476 : 30.

Malmöhus

))

5,290: 32.

Hallands

»

551: 17.

Elfsborgs

))

1,160: 31.

Skaraborgs

»

538: 66.

Wermlands

»

9,394: 15.

Örebro

»

9,004: 45.

Westmanlands

))

2,900: 87.

Stora Kopparbergs

))

19,823: 10.

Gefleborgs

»

8,080: 03.

Wester-Norrlands

»

9,9 6 9 : 49.

Jemtlands

»

3,664: 64.

Westerbottens

»

4,5 5 0 : 96.

Norrbottens

))

3,862: 23.

Summa Runt R:dr

95,725: 52.

Dessa belopp motsvara i allmänhet hälften af hvad de skjutsskyldige
för gästgifveri-, håll- och reservskjutsens utgörande medelst entreprenad
erlagt å landet utöfver 16 R:dr för hvarje helt förmedladt mantal och i stad
med mera än 24 R:dr för hvarje fullt hundratal af stadens innevånare.

Bih. till Riksd. Prof. 18(77. 4 Sami, 1 Afd. 34 Haft. 2

10

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 72.

Enligt till Kongl. Civil-departementet från länsstyrelserna insända uppgifter
å de gästgifvaregårdar, vid hvilka under år 1865 bidrag till entreprenadskjuts
från skjutslagen utgått med högre än nyssnämnda tvänne belopp,
uppgick bidraget å hvarje skjutsskyldigt helt förmedladt mantal

86 gästgifvaregårdar emellan

1

och

10

R:dr öfver

16

R:dr mantalet

52.........

10

»

20

))

»

»

49.........

20

))

30

))

»

))

24.........

30

»

40

))

))

))

19.........

40

))

50

))

))

))

21.........

50

»

60

))

))

))

11.........

60

))

70

))

))

))

11.........

70

))

80

))

))

»

6.........

80

»

90

))

»

»

1.........

90

))

100

))

))

))

1.........

100

))

no

))

))

»

3.........

no

»

120

))

))

))

4.........

120

))

130

))

))

»

2.........

140

))

150

))

))

»

2.........

170

))

180

))

»

»

1.........

190

))

200

))

))

»

1.......till

219

))

))

1.........

224

))

))

1.........

240

))

))

1.........

314

))

»

1.........

336

))

))

För några gästgifvaregårdar i Wester-Norrlands län uppgifves bidraget
från de skjutsskyldige till entreprenadskjutsen hafva uppgått till än
högre belopp för mantal, nemligen ända till 480 R:dr; men enligt hvad
länsstyrelsen upplyst, hade före entreprenadauktionen öfverenskommelse
blifvit träffad med viss person om inrop af skjutsen, dockså att den skjutsskyldighet
entreprenören sig åtoge skulle, på lika sätt som före entreprenaden,
af hvarje skjutsskyldig på eget ansvar fullgöras. Entreprenaden vore
således blott skenbar och åstadkommen i afsigt dels att erhålla den högre
lega, som för entreprenadskjuts erlades, dels att bekomma bidrag af det
för skjutsningstungans lindrande anvisade statsanslag.

Enligt uppgifter, liemtade dels ur det af komiterade för skjutsningsväsendets
reglerande afgifna underdåniga betänkande, dels ur länsstyrelsernas
s. k. femårsberättelser, utgjorde antalet af hästar, utgångne till gästgifveri-,
håll- och reserv-skjuts, länsvis följande:

Stats-Utshottets Utlåtande N:o 72.

Stockholms

län .

1855.

59,189.

1860.

31,782.

1865.

19,134.

Upsala

))

38,054.

23,598.

13,862.

Södermanlands

»

63,534.

—

22,430.

Östergötlands

»

125,832.

61,289.

32,530.

Jönköpings

))

72,641.

35,213.

13,533.

Kronobergs

»

47,574.

19,403.

9,400.

Calmar

»

63,882.

24,233.

17,720.

Gotlands

»

15,758.

3,479.

4,521.

Blekinge

»

30,907.

14,759.

6,247.

Christianstads

))

62,875.

34,339.

17,382.

Malmöhus

)>

92,974.

37,526.

23,675.

Hallands

»

34,842.

18,591.

6,722.

Göteborgs o. Bohus

))

50,630.

18,407.

12,499.

Elfsborgs

»

95,130.

26,314.

14,292.

Skaraborgs

))

69,098.

29,022.

14,135.

Wermlands

»

102,566.

49,410.

58,632.

Örebro

»

63,407.

39,378.

23,643.

Westinanlauds

))

49,374.

21,425.

15,301.

Kopparbergs

»

53,619.

31,699.

36,229.

Gefieborgs

»

52,096.

31,943.

33,403.

Wester-Norrlands

»

54,067.

45,100.

47,611.

Jemtlands

15,003.

20,246.

19,581.

Westerbottens

»

29,738.

23,490.

20,037.

Norrbottens

»

23,562.

6,935.

12,493.

Summa i alla länen . .

1,366,352.

495,012.

D:o utom Södermanlands
län .......

1,302,818.

647,581.

472,582.

Af de uppgifter Utskottet, till frågans belysande, ansett sig böra här
meddela, framgår visserligen det i viss mån tillfredsställande resultat, att
skjutsningstungan blifvit på sednare tiden väsendtligen lättad, hvarjemte
antagligt är att i den närmaste framtiden en ytterligare lindring skall beredas
de skjutsskyldige i följd af tillämpningen utaf de i Kongl. Kungörelsen
den 14 December nästlidna år meddelade föreskrifter, angående legans
förhöjande för entreprenadskjuts, hvilken lindring dock icke kan komma de
skjutslag till godo, för hvilka entreprenad är upprättad, förr än ingångna
entreprenadkontrakter tilländagå, hvaraf följer att dessa skjutslag, som förr

12

Stats-Utskottets Utlåtande N;o 72.

än andra reglerat sin skjutsning, kunna för någon tid komma i sämre ställning
än de skjutslag, hvilka hittills sjelfva bestridt skjutsen. De lättnader
i skjutsningstungan, som sålunda småningom kommit och än vidare kunna
komma de skjutsskyldige till godo, synas dock Utskottet icke kunna tillfredsställa
jordbrukets alltjemt återkommande samt på rättvisa och billighet
grundade fordran att varda helt och hållet befriadt från ifrågavarande onus,
hvilket icke allenast utgör ett väsendtligt hinder för jordbrukets ändamålsenliga
skötsel och utveckling, utan äfven i sedligt hänseende medför menliga
verkningar. Att här utveckla de skäl, hvarpå denna åsigt sig grundar,
torde icke vara erforderligt, då frågan i denna del vid föregående riksdagar
blifvit tillräckligt utredd. Det motstånd, som mött mot jordbrukets
befriande från skjutsningsbestyret, synes Utskottet hafva haft sin grund,
mindre uti förnekandet af giltigheten utaf de skäl, som för en dylik befrielse
blifvit på ett, såsom det synes Utskottet, öfvertygande sätt anförda, utan
mera och nästan uteslutande härleda sig af betänkligheter rörande kostnaderna
för skjutsningsbestyret, derest detsamma skulle, af Staten ensam öfvertagas.
Dessa betänkligheter synas Utskottet äfven hafva varit fullt berättigade;
ty skulle Staten allena öfvertaga hela det skjutsningsbestyr, hvarom
här är fråga, komme kostnaderna derför otvifvelaktigt att uppgå till så
betydligt belopp, att jordbrukaren, sedan andra samhällsklasser, såsom rättvist
är, deraf fått vidkännas sin behöriga andel, sannolikt träffades af drygare
utgifter i form af beskattning, än hela det nuvarande skjutsningsbestyret
medför. Giltigheten af denna åsigt torde svårligen kunna förnekas,
då i betraktande tages, med hvilka betydliga kostnader exproprierande af
mark för gästgifveriers anläggande, uppförande af de derför erforderliga
byggnader, uppsättning af hästar och fortskaffningsmateriel, deras underhåll
m. in. skulle vara förenade, utom det att en ny talrik klass af tjensteman
och betjente för skjutsningsbestyrets administration, kontroll, redovisning
derför in. m. skulle erfordras. Då svårighet för kommunerna på flera ställen
uppstått att till skäligt pris få skjutsning^! verkställd genom entreprenör,
skulle nemligen, i anseende till sådana överenskommelser, som, enligt
hvad ofvan förmäles, i Wester-Norrlands län blifvit träffade emellan dem,
från hvilkas sida någon täflan om skjutsningsbestyrets öfvertagande kunnat
ifrågakomma, Staten sannolikt nödgas på flera ställen ombesörja skjutsningen,
på det eu oskälig skjutslega ej måtte utgöra hinder för trafiken.

Lika billigt och rättvist som det synes vara att jordbruket befrias
från ifrågavarande onus, lika olämpligt synes det Utskottet således vara att
detsamma helt och hållet af Staten öfvertages. Deremot torde Staten hädanefter,
likasom hittills under sednare åren egt rum, böra medverka för skjutsningstungans
lindrande. Denna tunga synes dessutom i väsendtlig mån böra

Stats-Vtskottets Utlåtande N:o 72.

13

förminskas, om såsom regel stadgas, att den resande bör betala skjutsens
fulla värde; att skjutsen upplåtes å entreprenad och att gästgifverirörelsen
i så måtto göres fri, att den får åtfölja entreprenaderna, der sådant utan
synnerlig olägenhet kan ske; att tiden för hästars anskaffande, åtminstone
vid de vägar, der trafiken är ringa, utsträckes så långt, att stallfodring
under sommartiden icke blifver nödvändig och att entreprenörerne icke må
åläggas tillhandahålla större antal hästar, än som oundgängligen erfordras.
Utskottet har dock tänkt sig möjligheten deraf att, om, i likhet med hvad
redan är stadgadt, då behof af ny skjutsinrättning å farväg äfvensom vid
jernvägs- och kanalstation uppstår och sådan inrättning icke kan utan de
gamla skjutslagens ytterligare betungande åstadkommas, skjutslega^ äfven
vid öfriga skjutsinrättningar finge, utan någon inskränkning, bestämmas till
det belopp, hvartill den vid entreprenadauktion uppginge, det stundom
kunde inträffa, att skjutslega^ der, i anseende till lokala förhållanden,
ringa tillfälle vore för täflan, kunde uppbringas till allfor högt belopp, så
att deraf ett väsendtligt hinder för trafiken uppstode. Til! förekommande
häraf torde nödigt vara att för skjutslegan vid de gamla gästgifvaregårdarne
ett visst maximum bestämdes, måhända olika för olika orter, och Utskottet
har i detta hänseende föreställt sig att den för stad nu stadgade högsta entreprenadskjutslega,
eller 1 Rall’ 50 öre för milen, i allmänhet vore den mest lämpliga
för såväl stad som land. Utöfver detta belopp anser Utskottet, med
hänsyn till nuvarande prisförhållanden, skjutslegan vid de gamla eller i
deras ställe inrättade nya gästgifvaregårdarne ej böra utgå. Skulle vid
dessa skjutsinrättningar entreprenörer ej allestädes kunna erhållas, hvilka
endast emot rättighet att uppbära den högsta skjutslegan åtoge sig ifrågavarande
skjutsningsbestyr, uppkomme nödvändigheten att få detsamma på
annat sätt regleradt. Utskottet är tveksamt om sättet härför, men föreställer
sig att detta kunde ske så, att Staten icke derför behöfde ådragas
alltför stora kostnader. Då emellertid, för ett fullständigt ordnande af
denna vigtiga * angelägenhet, en närmare utredning af frågan erfordras, än
hvad Utskottet kan meddela, och Kongl. Maj:t bäst är i tillfälle såväl att
åt frågan låta bereda en sådan utredning, som att, efter det sådant egt
rum, föreslå det lämpligaste sättet för skjutsningsväscndets fullständiga
reglerande, får Utskottet hemställa,

a) att Riksdagen i underdånig skrifvelse ville, jemte tillkännagifvande
af sin åsigt att jordbruket bör från gästgifveri-,
håll-, reserv- och post-skjutsskyldigheten befrias,
mot åliggande för posthemmanen att utgöra de onera,
hvarifrån befrielse för postföringens skull nu eger rum,
anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes, om möjligt, till nästa

I1

14 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 72.

Riksdag aflåta nådig Proposition, innefattande förslag till
skjutsningsväsendets fullständiga ordnande på lämpligt
sätt, samt utredning om de kostnader, livarmed Staten
möjligen bör fortfarande härtill bidraga.

Härigenom anser Utskottet sig hafva besvarat de särskilda förslag,
som af motionärerne blifvit framställda, äfven särskildt beträffande postskjutsen,
hvars reglerande icke lämpligen synes kunna ske på det af Herr
Erik Ersson föreslagna sätt, utan i sammanhang med ordnandet af skjutsväsendet
i allmänhet. Likaledes och då Riksdagen bifallit hvad Utskottet,
vid afgifvande af sina förslag till reglering af utgifterna under Riks-statens
Sjette och Sjunde Hufvudtitlar, hemställt derom, att de å dessa Hufvudtitlar
uppförda ordinarie anslag, hvaruti någon förändring af Utskottet ej blifvit
föreslagen, måtte å blifvande Riks-stat uppföras till oförändradt belopp, samt
anslagen såväl till lättnad för skjutsningstungan, der den genom entreprenad
bestrides och är särdeles tryckande, stort 125,000 R:dr, som till postdiligensers
fortskaffande på sådant sätt, att de skjutsskyldige ej dermed betungas,
utgörande 70,000 R:dr, äro att härtill hänföra, anser Utskottet
motionärernes framställningar i fråga om anslag för berörda ändamål äfven
vara besvarade; hemställande alltså,

b) att motionärernes framställningar i dessa hänseenden ej
må till någon vidare åtgärd föranleda.

Stockholm den 11 April 1867.

På Utskottets vägnar:

Arv. Fr:son Posse.

Reservationer:

af Herr Fålvrceus, O. 1.: »Ehuru Utskottets majoritet icke, såsom åtskillige
motionärer, uttryckligen förklarat, att skjutsningsbestyret, då jordbruket
derifrån befrias, bör öfvertagas af det allmänna eller Staten, så lärer någon
annan slutföljd af den tillkännagifna åsigten om jordbrukets berättigande till
omförmälda befrielse icke kunna härledas. Emot denna åsigts tillämpning,
såsom Utskottets förslag åsyftar, oinskränkt, utan förbehåll, och utan att ens

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 72.

15

afvakta någon erfarenhet af seclnaste skjutsförfattnings verkningar, föranlåtes
jag att reservera mig, likasom ock emot tillstyrkandet att å nyo och utan
närmare undersökning förhöja skjutslegan.

Af de uppgifter Utskottet, till frågans närmare belysning, meddelat,
visar sig, att skjutsningsbesväret på sednare tiden väsendtligen lättats.
Orsakerna igenfinnas, hvad skjutsens minskning angår, hufvudsakligen dels
i de fullbordade jernvägsanläggningarne, som genomskära åtskilliga af Rikets
folkrikaste landskap, dels i den betydligt utvidgade ångbåtsfarten, äfvensom
ock i de för befordrande af poster och resande föranstaltade postdiligenser,
samt till någon del tvifvelsutan äfven i den förhöjda skjutslegan och det
deraf oftare föranledda begagnandet af egna hästar, att en ytterligare
lindring i skjutsningsbesväret är att emotse, i den mån tillämpning kommer
att ega rum af de i Kongl. Kungörelsen den 14 nästlidne December meddelade
föreskrifter angående legans förhöjande för entreprenadskjuts, synes
ock otvifvelaktigt.

Detta oaktadt, anser jag dock ämnets vigt påkalla den uppmärksamhet,
att de vidare åtgärder, som möjligen kunna påskynda skjutsväsendets slutliga
eller mera fullständiga reglering, icke må underlåtas.

Då skjutsningsbestyrets öfvertagande af Staten i den mening, att,
såsom i Europas sydligare, tätt befolkade och bebyggda länder är fallet,
befordringen af resande och poster skulle omedelbart af Staten, genom
inrättande af egna poststationer och underhållande derstädes af nödigt
antal hästar och forredskap, besörjas, lika litet i Sverige som i öfriga af
vår verldsdel nordligaste länder kan åstadkommas utan sådana öfverdrifna
kostnader, att endast skattebidragen till dessas betäckande skulle för jordbruksidkarne
sjelfva blifva mera betungande än skjutsningsansvarigheten
under nuvarande förhållanden, lärer, för ändamålets befrämjande, annan
utväg ej vara att vidtaga än att vidare befordra utbildandet af det entreprenadssystem,
som år 1844 inleddes och derefter allt mera utvidgats.
De svårigheter och hinder, som mött för en allmännare tillämpning af
detta system, hafva varit att söka dels i bristande täflan om entreprenadskjutsens
öfvertagande, såsom följd deraf, att, utom redan befintliga gästgifverier,
lämpligt belägna gårdar för ändamålet icke allestädes äro att
tillgå, dels i den ojemna skjutsningen under olika årstider och dels, i åtskilliga
orter, i de skjutsningsskyldiges egen obenägenhet att afstå från
den inkomstkälla, som befordrandet af resande bereder. I sistnämnda hänseende,
och för det fall att något skjutslag önskar att tills vidare bibehålla
skjutsningsbestyret, torde det ej heller finnas nödvändigt att söka med
allmän uppoffring hafva hindren för upprättande af entreprenad, likasom
det svårligen lärer kunna förhindras att i många fall skjutsentreprenader

IG

Siats-Utskottets Utlåtande N:o 72.

till större eller mindre del grundas på frivilliga aftal med närboende jordbrukare
om delaktighet i skjutsningen. Den grundsats, som afser att befria
jordbruket från ifrågavarande natura-prestation, kan härigenom så
mycket mindre anses rubbad, som det väl endast är den tvungna -skjutsningen,
om hvars afskaffande kan vara fråga, samt det fria deltagandet
deruti, såsom förvärfsmedel, hvarken i moraliskt eller nationalekonomiskt
hänseende kan anses mera förkastligt än andra likartade näringsutvägar,
såsom exempelvis resandes befordrande med ångbåtar, tillhandahållande af
hästar efter beting för befordring af postdiligenser, paketposter o. s. v.
Ovilkorligt upprättande af skjutsentreprenader på alla skjutsstationer, genom
enskilde entreprenörers eller Statens försorg, kan i följd häraf hvarken vara
för ändamålet erforderligt eller, utan oberäkneliga kostnader, verkställbar.

Skjutslega^ ytterligare höjande vid skjutsstationer å landet till likhet
med städernas, såsom Utskottet föreslagit, skulle väl i åtskilliga orter antagligen
underlätta upprättandet af entreprenader; dock synes denna utväg,
hvaremot betänkligheter å andra sidan möta, med afseende å de allmänna
kommunikationernas försvårande och ökandet af ersättningskostnaderna för
resor i allmänna ärenden, icke böra ifrågakomma förr än vid en blifvande
allmännare reglering af skjutsväsendet, derest den då befinnes af omständigheterna
påkallad. Den af Utskottet uttalade grundsats, att den resande
bör i skjutslega betala hvad skjutsen är värd, utgör för öfrigt ett allt för
obestämbart begrepp. Från vissa öHer förspörjas klagomål öfver intrång i
entreprenadskjutsen genom enskildes skjutsning för bättre pris än den förhöjda
entreprenadskjutslegan. A andra sidan uppgifvas skjutslagens tillskott
till entreprenörerna mångenstädes, synuerligast i åtskilliga af de norra orterna,
utgöra så betydliga belopp, att, om dessa jemväl skulle ingå i bestämmande
af skjutslegan efter värdet, sådant skulle göra allt färdande med
skjuts omöjligt.

I hvarje fall, och då Kongl. Maj:t, med anledning af Rikets Ständers
vid sista riksdag gjorda underdåniga framställning i ämnet, så nyligen meddelat
föreskrifter, åsyftande att lätta skjutsningsbesväret, finner jag det icke
vara lämpligt, att, innan någon erfarenhet vunnits om verkningarne af de
vidtagna åtgärderna, föreslå nya utvägar för ändamålets vinnande, som
möjligen kunna af erfarenheten bevisas vara öfverflödiga.

För att kunna bedöma lämpligheten af den ena eller andra åtgärden,
som till sakens befrämjande ännu må vara att vidtaga, äfvensom att ens
förslagsvis kunna beräkna de kostnader, som en fullständigare reglering af
skjutsningsbestyret kan medföra, är det ock oundgängligen nödigt att erhålla
tillförlitliga upplysningar, dels om antalet af skjutsstationer för hvardera -

Stats-Utsleottets Utlåtande N:o 72.

17

derå slaget af skjutsning, antingen af skjutslagen omedelbart, eller genom
entreprenörer, med eller utan bidrag af skjutsskyldige, äfvensom om häståtgången
samt beloppen af de bidrag från skjutsskyldige, som, efter det
sednaste skjutsförfattning kommit i tillämpning, må kunna beräknas för
entreprenaders tillvägabringande, — allt detta särskilt för de allmännaste
farvägarne och mindre befarna bivägar, — dels om möjligheten af och
vilkoren för postskjutsens förenande med skjutsentreprenaderna samt utsträckningen
af de utaf Postverket omedelbart vidtagna anstalter för posters
och resandes befordring, — dels ock om de anordningar, som läns- eller
distriktvis kunna vara vidtagna för skjutsskyldiges understödjande eller
skjutsningsbesvärets utjemnande, samt om möjligheten att på lämpligt sätt
i allmänhet ordna skjutsväsendet läns- eller distriktvis, och dels slutligen
om de kostnader, som kunna blifva att beräkna, i händelse skjutsningsbestyret
funnes på ett eller annat sätt kunna af Staten öfvertagas; och
anser jag på grund häraf de väckta motionerna, hvad gästgifveri-, hålloch
reserv- samt postskjutsen angår, endast föranleda den hemställan,

att Riksdagen må, genom underdånig skrifvelse hos Kongl.
Maj:t, anhålla, att, efter det nödig erfarenhet vunnits om
verkningarne af de i Kongl. Kungörelsen den 14 sistlidne
December meddelade stadganden, och sedan erforderliga
upplysningar i förrberörda hänseenden inhemtats, Kongl.
Maj:t behagade, jemte meddelande deraf, till Riksdagen
afgifva derpå grundadt förslag till sättet och vilkoren för
en allmän reglering af skjutningsbestyret, genom utsträckt
tillämpning af entreprenadinrättningen såsom hufvudgrund,
och så att jordbruket, så vidt med omständigheterna är
förenligt, må från skjutsningsbestyrets utgörande befrias.»

Häruti instämde Grefvarne af Ugglas och Wachtmeister samt Herrar
Björnstjerna och Hierta.

af Herr Jonas Andersson: »Jemte det jag får reservera mig emot Utskottets
förslag, dels emedan deri, enligt min tanke, allt för starkt betonas svårigheten
och kostnaderna af Statens öfvertagande utaf skjutsningsbestyret, dels
derföre att förslaget synes mig i så måtto vara ofullständigt, att sjelfva hufvudfrågan,
eller huru skjutsningsbestyret, sedan jordbruket blifvit derifrån befriadt,
skall utgöras och kostnaderna derför utgå, blifvit nästan öfverhalkad eller
åtminstone med så lätt hand vidrörd, att Regeringen icke genom den ifråBih.
till Rilcsd. Prat. 1867. 4 Sami, 1 Afd. 34 Häft. 3

18

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 72.

gasatta skrivelser! får någon kännedom om Riksdagens åsigt i detta ämne,
uti hvilket ett uttalande från Representationens sida dock varit på sin
plats, — åberopar jag såsom min reservation Inkomst-afdelningens förslag
till utlåtande, hvilket, om ock i alla delar icke fullt tillfredsställande, dock
synes mig i flera hänseenden förtjena företräde framför Utskottets förevarande
förslag; varande Inkomst-afdelningens förslag, efter det samma utredning,
som Utskottet nu begagnat, föregått, af följande lydelse:

»Af de uppgifter Utskottet, till frågans belysande, ansett sig böra
här meddela, framgår visserligen det i viss mån tillfredsställande resultat,
att skjutsningstungan blifvit på sednare tiden väsendtligen lättad, hvarjemte
antagligt är, att i den närmaste framtiden en ytterligare lindring skall beredas
de skjutsskyldige i följd af tillämpningen utaf de i Kongl. Kungörelsen
den 14 December nästlidna år meddelade föreskrifter angående legans
förhöjande för entreprenadskjuts, hvilken lindring dock icke kan komma de
skjutslag till godo, för hvilka entreprenad är upprättad, förrän ingångna
entreprenad-kontraktcr tilländagå, hvaraf följer att dessa skjutslag, som förr än
andra reglerat sin skjutsning, kunna för någon tid komma i sämre ställning
än de skjutslag, hvilka hittills sjelfva bestridt skjutsen. De lättnader
i skjutsningstungan, som sålunda småningom kommit och än vidare kunna
komma de skjutsskyldige till godo, synas dock Utskottet icke kunna tillfredsställa
jordbrukets alltjemt återkommande samt på rättvisa och billighet grundade
fordran att varda helt och hållet befriadt från ifrågavarande onus, hvilket
icke allenast utgör ett väsendtligt hinder för jordbrukets ändamålsenliga
skötsel och utveckling, utan äfven i sedligt hänseende medför menliga verkningar.
Att här utveckla de skäl, hvarpå denna åsigt sig grundar, torde
icke vara erforderligt, då frågan i denna del vid föregående riksdagar
blifvit tillräckligt utredd. Det motstånd, som mött för frågans reglerande
på det sätt, att jordbruket från gästgifveri-, håll-, reserv- och postskjutsen
befriades och denna del af skjutsningsbestyret af Staten öfvertoges, synes
Utskottet hafva haft sin grund, mindre uti förnekande af giltigheten utaf
de skäl, som för en dylik befrielse blifvit på ett, såsom det synes Utskottet,
öfvertygande sätt anförda, utan mera och nästan uteslutande härleda
sig af betänkligheter rörande kostnader för Statens öfvertagande af skjutsningsbestyret.
Denna kostnad torde dock icke böra antagas blifva så betydlig,
om såsom regel stadgas, att den resande bör betala skjutsens fulla
värde; att skjutsen, så vidt möjligt är, upplåtes å entreprenad och att
gästgifverirörelsen i så måtto göres fri, att den får åtfölja entreprenaderna,
der sådant utan synnerlig olägenhet kan ske; att tiden för hästars anskaffande,
åtminstone vid de vägar, der trafiken är ringa, utsträckes så långt,
att stallfodring under sommartiden icke blifver nödvändig och att entre -

Stats-Utskottets Utlåtande N;o 72.

19

prenörerne icke må åläggas tillhandahålla större antal hästar, ätt som oundgängligen
erfordras. Utskottet har dock tänkt sig möjligheten deraf att
om, i likhet med hvad redan är stadgadt, då behof af ny skjutsinrättning
å farväg äfvensom vid jernvägs- och kanalstation uppstår, och sådan inrättning
icke kan utan de gamla skjutslagens ytterligare betungande åstadkommas,
skjutslegan äfven vid öfriga skjutsinrättningar finge, utan någon
inskränkning, bestämmas till det belopp, hvartill den vid entreprenadauktion
uppginge, det stundom kunde, inträffa, att skjutslegan, der, i anseende
till lokala förhållanden, ringa tillfälle vore för täflan, kunde uppjagas till
alltför högt belopp, så att deraf ett väsendtligt hinder för trafiken uppstode.
Till förekommande häraf torde nödigt vara, att för skjutslegan vid de gamla
gästgifvaregårdarne ett visst maximum bestämdes, och Utskottet har i
detta hänseende föreställt sig, att den för stad nu stadgade högsta entreprenadskjutslega
eller 1 R:dr 50 öre för milen, vore den mest lämpliga
för såväl stad som land. Utöfver detta belopp anser Utskottet, med
hänsyn till nuvarande prisförhållanden, skjutslegan vid de gamla eller i
deras ställe inrättade nya gästgifvaregårdarne ej böra utgå. Skulle vid
dessa skjutsinrättningar entreprenörer ej allestädes kunna erhållas, hvilka
endast emot rättighet att uppbära den högsta skjutslegan åtoge sig ifrågavarande
skjutsningsbestyr, torde Staten nödgas träda emellan antingen
medelst erforderligt kontant tillskott eller med uppsättande af skjutsinrättning
och skjutsens uppehållande der sådant kunde blifva af nöden.
Deremot skulle för skjutslagen qvarstå skyldigheter, dels att, enligt hittills
gällande föreskrifter, uppehålla kungs- och kronoskjutsen, dels att, om
entreprenör råkade i obestånd och ej förmådde fullgöra sin skjutsningsskyldighet,
ombesörja den öfriga skjutsen, intilldess ny entreprenör hunnit anskaffas.

De kostnader för Statsverket, som för skjutsningsbesvärets reglerande
i öfverensstämmelse med de af Utskottet föreslagna grunder skulle uppstå,
kunna emellertid icke af Utskottet ens förslagsvis beräknas. Innan en sådan
beräkning med något slags tillförlitlighet kan verkställas, erfordras nemligen
upplysning om och i hvad män det nyligen lemnade medgifvandet af
en högre entreprenadskjutslega kunnat verka till ett allmännare inrättande
af entreprenader, hvartill en verksam anledning förefinnes i det förhållande,
att skilnaden emellan den allmänna skjutslegan och entreprenadskjutslegan
nu är större än någonsin tillförene, nemligen 40 öre för landet och 50
öre för staden, räknadt för milen. Likaledes erfordras för ifrågavarande
beräkning någon erfarenhet, huruvida skjutslagens nu i allmänhet temligen
höga bidrag till entreprenaderna må, i följd af entreprenadskjutslegans höjande,
under löpande året komma att förminskas- Då emellertid Kongl.

20

Stats-Utskottets Utlåtande No 72.

Maj:t, såväl i dessa som flera hänseenden, torde vara bäst i tillfälle att, efter
inhemtande af upplysningar från orterna, åt frågan låta bereda den utredning,
utan hvilken den icke på ett tillfredsställande sätt kan lösas, hemställer
Utskottet,

att Riksdagen uti underdånig skrifvelse ville, jemte tillkännagifvande
af sin åsigt att jordbruket bör från gästgifveri-,
håll-, reserv- och postskjutsskyldigheten befrias
och denna skyldighet af Staten öfvertagas, emot åliggande
för posthemmanen att utgöra de onera, hvarifrån
befrielse för postföringens skull nu eger rum, anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes, om möjligt, till nästa Riksdag
aflåta nådig Proposition, innefattande förslag till skjutsningsväsendets
fullständiga reglerande i öfverenstämmelse
med de af Utskottet här ofvan uttalade grunder, eller
på annat lämpligt sätt, samt utredning angående de
kostnader, med hvilka en sådan reglering för Statsverket
kan vara förenad.

Häruti förenade sig Herr Eric Erson.

af Herr Carl Ifvarsson.

af Herr J. Otterström: Under de sista tjugo årens stora utvecklings arbete

i alla rigtningar har det allmänna rättsmedvetandet kommit till
klarhet och mognad med afseende på giltigheten af det under en ännu
längre tid höjda ropet på Svenska jordbrukets befrielse från gästgifveri-,
håll-, reserv- och post-skjuts-skyldigheten, jordbruket påtvingad under helt
andra tidsförhållanden och helt annat styrelsesätt, än för tiden från 1809.
Ingen vill numera på allvar uppträda till försvar för status quo i denna del.

Med en betydlig förhöjning af skjutslegan från 50 till 150 öre har
ock lagstiftningen på sista tiden erkänt giltigheten af rättsgrundsatsen, att
den resande bör betala hvad skjutsen på stället, väl ordnad, skäligen kostar,
den skjutsande må vara hvem som helst.

Men då Staten, denna grundsats oaktadt, för sina ändamål icke bör
under alla omständigheter låta den resandes fortskaffning bero af den
enskilda hästegarens anspråk eller af den resandes förmåga att på det
tillfälliga fria aftalets väg förskaffa sig skjuts, så måste lagstiftningen tillse,
att den resande får rätt att mot en fastställd högsta lega kunna påräkna
att blifva fortskaffad.

Under dessa omständigheter, betingade af statsändamålet, måste någon
träda emellan, icke blott såsom reglerande skjutsväsendet, utan ock såsom
bestridande den kostnad, som genom skjutsningens reglerande möjligen

uppstår

Stats-Ut skottets Utlåtande N:o 72.

21

uppstår, genom fastställandet af eu högsta skjutslega, utan afseende på
lokala olikheter.

Alltifrån den första skjutsförordningens utfärdande intill dato har Staten
med sin reglerande magt trädt emellan den resande och den skjutsande,
men tvingat en särskild samhällsklass att träda emellan såsom betalande,
direkt genom att bestrida skjutsen in natura för en lägre lega, än skjutsen
på stället skäligen var värd, indirekt genom kontant tillskott för skjutsens
bestridande på entreprenad, för hvilken Staten förbehållit sig att få
reglera vilkoren i de väsendtligaste delarne.

Den gamla »skjutsfrågan», såsom rättsfråga, delar sig således i följande:

l:o Hvem bör, med jordbrukets befrielse från skjutsskyldigheten, kännas
skyldig att öfvertaga densamma? 2:o Hvem bör, med den resandes befrielse
från skyldigheten att betala skjutsen utöfver en fastställd högsta lega,
kännas skyldig att betala den möjliga bristen?

På dessa frågor tvekar jag icke att uttala det länge, ofta och högt
uttalade ordet, att det ena som det andra tillkommer Staten här såsom i
andra länder, som stå på en högre kulturgrad.

Staten har hittills ordnat och reglerat skjutsväsendet. Det har aldrig
varit individens ensak, icke heller har det fått vara ett fritt kommunalbestyr.
Staten har i sjelfva verket gjort sig till den skjutsskyldige, men
utfört åliggandet genom sina såsom lifegne betraktade jordbrukare, ty Staten
har bestämt legan, tiden för skjutsens tillhandahållande efter den resandes
reqvisition, tiden för hästens lopp per mil, hästarnes antal på gästgifveri,
håll, reserv m. m. ända ned till »fjedersätet» på den skjutsandes åkdon.
Staten har genom sin underordnade myndighet reglerat entreprenaderna
och vilkoren för desamma. Och under allt detta reglerande hafva de

o

»skjutsande» blott i ett och annat stycke på sednare tiden haft sig förunnad
förmånen af att varda »hörde», men beslutanderätten har i de aldraflesta
punkter legat i Statens hand. Å de skjutsandes sida har det i allmänhet
blott varit fråga om valet mellan ett onus i den ena eller i den andra
formen, ty rätten att reglera skjutsen har hittills varit dem förnekad, hvarför
tillståndet ur den synpunkten blifvit dem olidligt, huru Staten än reglerat
under bibehållande af skjutsskyldigheten på jordbruket i sjelfva utförandet.

Det är rätt och det är billigt, att Staten får behålla sin gamla magt
att bestyra om skjutsväsendet, då detta bestyr ej kan öfverlemnas åt individens
eller kommunernas fulla frihet. Men det är ock då lika rätt och
lika billigt, att åt Staten öfverlemnas skyldigheten att bestrida kostnaden,
dermed att Staten för sina ändamål och i sitt intresse, som är allas, ordnar
och reglerar skjutsväsendet på lämpligaste sätt, ty under förutsättning af
Bih. till Rikad. Prof. 1867. 4 Sami. 1 A/d. 34 Haft. 4

2S Stats-Utskottets Utlåtande N:o 72.

ett sådant ordnande och reglerande från Statens sida kan ingen rättänkande
medborgare vilja välta kostnaden på någon särskild samhällsklass eller särskilt
samhällsyrke.

Ställes skjutsningen på entreprenad under den fria konkurrensens inverkan
och fastställes skjutslega!! skäligt, så bör man ej kunna motse
dessa enorma kostnader för Staten, hvarmed man vill skrämma oss. Innan
skjutslegan höjdes öfver 50 öre på landet, funnos en mängd entreprenader ingång™
utan tillskott från de skjutsskyldiges sida. Långt flera sådana hafva
uppstått, sedan skjutslegan höjdes, och ännu flera skola ytterligare uppstå
efter skjutslega™ sista förhöjning och med afseende på flera andra nya,
gynnande orsaker. Detta oaktadt måste i vissa trakter af vårt land alltid
finnas stationer, der Staten med något tillskott måste träda emellan den
resande och entreprenören, så länge fastställandet af en högsta lega är
nödvändig; men finnes väl någon allmän rättvisa, om man under så olika
lokala förhållanden vill göra skjutsväsendets ordnande beroende af de särskilda
skjutslagens eller länens tillskott hvar för sitt behof deraf. Måste
ej följden häraf blifva, att det ena länet befrias från skjutsskyldighetens
onus, medan det andra länet fortfarande deraf blir lidande? Kan man
vänta, att entreprenören blir billigare i sina pretentioner derföre att tillskottet
går från landstingskassan, än om det går från statskassan?

Utan att åberopa flera grunder än nu anförda, får jag till Riksdagens
antagande vördsamt framlägga Utskotts-afdelningens hufvudsakliga förslag
till beslut,

att Riksdagen uti underdånig skrifvelse ville, jemte tillkännagifvande
af sin åsigt att jordbruket bör från gästgifveri-,
håll-, reserv- och postskjutsskyldigheten befrias
och denna skyldighet af Staten öfvertagas, emot åliggande
för posthemmanen att utgöra de onera, hvarifrån befrielse
för postföringens skull nu eger rum, anhålla det
Kongl. Maj:t täcktes, om möjligt, till nästa Riksdag aflåta
nådig Proposition, innefattande förslag till skjutsningsväsendets
fullständiga reglerande på lämpligt sätt, samt
utredning angående de kostnader, med hvilka en sådan
reglering för Statsverket kan vara förenad.

Häruti instämde Herrar P. 0. Hörnfeldt, C. J. Svensén, Jan Andersson
och V. Tf. Beronius.

STOCKHOLM, tryckt hos Eric Westrcll, 1867,