Stats-Utskottets Utlåtande N:o 7.
Sedan derefter såväl innehafvaren af bostället som äfven Löningsdirektionen
och Chefsembetet vid Westgöta regemente blifvit i frågan hörde, hvarvid de alla
förordat ansökningen, under förutsättning att nöjaktig ersättning för afsöndringen
bereddes boställsinnehafvaren, hade Kongl. Arméförvaltningen samt Kongl. Kammarkollegium,
uti gemensamt utlåtande, jemväl för sin del tillstyrkt bifall till ifrågavarande
ansökning, med vilkor att omförmälda jordrymd å karta affattades och,
jemlikt åberopade nådiga Förordning, åsattes afgäld i spanmål att till boställsinnehafvaren
efter länets medelmarkegångspris årligen utgöras; och har, i betraktande
af hvad sålunda i ämnet förekommit, Kongl. Maj:t i nåder föreslagit Riksdagen
att medgifva den ifrågaställda afsöndringen af omkring''ett tunnland jord
från Sergeantsbostället Munkabo Anders Bussgården för den beslutade folkskolan
för Borgunda församling emot den afgäld i spanmål, som, jemlikt Kongl, Förordningen
den 6 Augusti 1864, kan varda bestämd att till boställets innehafvare af
församlingen efter medelmarkegångspris årligen utgöras, samt i öfrigt med skyldighet
för församlingen att öfver berörda jordrymd anskaffa vederbörligen upprättad
karta jemte beskrifning att bland boställets handlingar förvaras.
Efter å högstberörda nådiga Proposition erhållen remiss har Stats-Utskottet
förehaft detta ärende och dervid jemväl tagit kännedom af de till frågan hörande
handlingar, och får, med afseende å de i den Kongl. Propositionen anförda förhållanden,
Utskottet
tillstyrka Riksdagens bifall till förevarande nådiga framställning.
Stockholm den 12 Februari 1867.
ARVID FR:SON POSSE.
N:o 7.
Ank. till Riksd. Kansli d. 12 Febr. 1867, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. May.ts nådiga Proposition,
angående arrendatorn C. A. Molins befriande från
arrendet af Nyqvarns gamla bro.
(I. A.)
Enligt hvad af ofvanberörda, den 22 näst]. Januari aflåtna och under N:o 32
uti Bihanget till Riksdagens protokoll intagna nådiga Proposition inhemtas, hade
Stats-Utskollets Utlåtande N:o 7.
5
Kongl. Kammar-kollegium uti skrifvelse af den 6 Mars 1866 hos Kongl. Maj:t
i underdånighet anmält, att, sedan Rikets Ständer vid 1862—1865 årens riksdag
anslagit medel till uppförande af ny bro öfver Sagån nedanför Nyqvarns qvarn och
gamla bro i Tillinge socken och Åsunda härad, samt denna nya bro, efter behörig
afsyning, blifvit från och med den 26 Oktober 1865 upplåten till afgiftsfritt begagnande
af allmänheten, hade arrendator!! C. A. Molin, hvilken, enligt Kollegii
kontrakt af den 27 Augusti 1837. till midfastan 1875 innehade arrendet af Nyqvarns
gamla bro mot erläggande årligen af 343 R.dr R:mt, men med rättighet
att efter fastställd taxa af vägfarande uppbära broafgift hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Upsala län anhållit, att, då han genom den nya brons afgiftsfria
upplåtande förlorade all inkomst af bropenningar, varda från och med den 26
Oktober 1863 befriad från arrendets utgifvande, och kontraktet i följd deraf upphäldt;
och hade Kong! Kammar-kollegium vid berörda anmälan tillika underdånigst
anfört, att, ehuru i den nådiga Propositionen till Rikets Ständer af den 25
November 1862, hvilken föranledt ofvariberörda broanläggning, Kongl. Maj:t blott
yttrat, att med afseende på det hinder för trafiken, som genom den dåvarande
bropenninge-uppbörden uppstode, Kongl. Maj:t för sin del funne lämpligast vara,
att vid arrendetidens slut midfastan 1873 densamma i hvad fall som helst komme
att upphöra; likväl, och då i följd af den nya brons öppnande för trafiken denna
uppbörd redan nu upphört, samt vid sådant förhållande bropenninge-arrendatorn
egde rättvist och billigt anspråk att befrias från ett arrende, som icke längre
lemnade honom någon motsvarande inkomst, hemställde Kongl. Kollegium att sådan
befrielse måtte arrendatorn Molin, på sätt han begärt, i nåder meddelas; dock
att, enär ifrågavarande bropenninge-uppbörd tillhörde Statsverkets, enligt § 77 i
Regeringsformen, påräknade ordinarie inkomster, Riksdagens bifall dertill jemväl
erfordrades.
Kongl. Maj:t, som lika med Kammar-kollegium ansåge, såväl att, då ifrågavarande
arrende icke längre lemnade någon motsvarande inkomst, arrendatorn egde
billigt anspråk att varda derifrån befriad, som äfven att, då arrendemedlen inginge
bland Statsverkets enligt 77 § Regeringsformen påräknade ordinarie inkomster,
en sådan befrielse icke utan Riksdagens samtycke kunde ega rum, har fördenskull
i nåder föreslagit, det Riksdagen måtte för sin del medgifva, att arrendatorn Molin
befriades från ifrågavarande arrendes utgifvande från och med den 26 Oktober
1865, då den nya bron för trafiken upplåts samt att det om samma arrende
den 27 Oktober 1857 af Kongl. Kammar-kollegium med honom upprättade kontrakt
måtte varda upphäfdt; hvarjemte Kongl. Maj:t i sammanhang härmed meddelat,
att vid detta ärendes pröfning den 20 April 1866, Kongl Maj:t i nåder förordnat
att någon åtgärd icke borde vidtagas för utkräfvande af ifrågavarande arrendeafgift
för tiden från och med nyssnämnda den 26 Oktober 1865 och tills vidare, intilldess
frågan om arrendets eftergift blifvit i grundlagsenlig ordning afgjord.
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 8.
Stats-Utskottet, till hvilket denna nådiga framställning blifvit af Riksdagens
båda Kamrar remitterad, har förehaft detta ärende samt dervid tagit kännedom af
de till frågan hörande handlingar, och får, med afseende å de i den Kongl. Propositionen
anförda förhållanden, hemställa,
att Riksdagen måtte bifalla hvad Kongl. Maj.t i ofvanberörda
hänseende behagat föreslå.
Stockholm den 12 Februari 1867.
ARVID FR:SON POSSE.
N:o 8.
Ank. till Riksd. Kansli d. 12 Febr. 1867, kl 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
angående upplåtande för all hd till Warola kyrka
i Skaraborgs lan af en kronotomt. ^ ^
Enligt hvad af ofvanberörda, den 22 nästlidne Januari till Riksdagen aflåtna
och uti Bihanget till dess protokoll under N:o 51 intagna nådiga Proposition
inhemtas, hade Konsistorium i Skara stift, med tillstyrkande af nådigt bifall,
till Kongl. Maj:t öfverlemnat en af Kyrkoherden i Warola pastorat af Skaraborgs
län, J. Otterström samt Kyrkovärden Gustaf Andersson, å Warola socknemäns
vägnar, gjord underdånig ansökning, deruti sökanderne, med förmälan att församlingen,
som haft missödet se sin 19 år derförut nybyggda kyrka till följd af
grundens lösa beskaffenhet vid ån Ösan färdig att falla i ruin, af sådan anledning
nödgats år 1864 åt sig uppföra en ny kyrka, till plats hvarför, med afseende å
dess bestånd, valts en »åker» eller »kronotomt», hvilken under åborätt innehafts af
Warola Gallegården, men blifvit med enahanda rätt af Gallegårdens egare på Warola
kyrka öfverlåten för att till kyrkoplan användas, underdånigst anhållit, det
Kongl. Maja täcktes till Riksdagen aflåta nådig Proposition derom, att samma
åker eller kronotomt, som efter laga skifte utgjorde 16,3 kappland med åsatt
jordeboksränta af 3 skillingar ,5/,6:dels runstycken specie, måtte blifva kyrkans
everldeliga egendom, samt att jordeboksräntan deraf måtte kyrkan för all framtid
efterskänkas.