Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 6t.

1

Öl.

Ank. till Riksd. Kansli d. 5 April 186 7, kl. 5 e. ro.

Utlåtande, i anledning af rädda frågor dels om avslag till fortsättande
af Statens järnvägsbyggnader, dels om lätt. till
enskilda jernväg sanläggningar.

(B- A.)

l ■•<>. Nordvestra Stambanan.

Under erinran, att Kongl. Maj:t, vid aflåtande! till Rikets sednast församlade
Ständer af nådig Proposition om Statens jernvägsbyggnader, yttrat den
åsigt, att de finansiela förhållandena i allmänhet icke gjorde tillrådligt att för
den närmaste framtiden upplåna alltför betydliga summor, hvadan Konst], Maj:t
da fann sig böra föreslå Rikets Ständer att uteslutande för Nordvestra stambanans
fortsättning anvisa medel, har Kongl. Majtt, uti sin i fråga om anslag
till fortsättande af Statens jernvägsbyggnader den 18 sistlidne Januari till Riksdagen
aflåtna och till Stats-Utskottet remitterad-e nådiga Proposition (införd under
N:o 11 i lista Samlingen af Bihanget till Riksdagens protokoll) i nåder förklarat
Sig äfven nu anse det vara angeläget, att icke bedrifva jernvägsbvgcnaderna
i alltför stor skala eller splittra arbetskrafterna och anslagen på flera särskilda
banor, utan använda alla de medel, som till sådana arbeten kunna anvisas,
uteslutande å Nordvestra stambanan. Men icke blott af ekonomiska, utan
ännu mer ai politiska och militära skäl funne Ivongl. Maj:t, att arbetena å denna
bana borde fortgå med sådan utsträckning, att den tidpunkt, då de båda Rikena
och deras hufvudstäder varda med en sammanhängande jernväg förenade, icke
längre aflägsnades, än nödigt afseende å de finansiela förhållandena ovilkorligen
Bih. till Riksd. Prof. 1867. 4 Samt. i Afd. 28 Höft. 1

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 61.

2

bjuder. Med det vid sednnste riksdag för luden mellan Arvika och Norska
gränsen anvisade anslag af 1,200,000 R:dr för år 1866 och 1,700,000 R:dr
för år 1867 borde denna sträckning kunna fullbordas, så att densamma för
allmän trafik kan upplåtas under innevarande års höst; och beträffande den
återstående delen, eller från Arvika öfver Carlstad till Christinehamn, utgörande
en längd af 10 mil 13,7 24 fot, för hvilka kostnaden beräknats till 11,7 70,000
R:dr, så återstode för denna vägsträcka, efter anvisandet af de 500,000 R:dr,
som vid sistlidne riksdag dertill beviljades, ett belopp af 1 1,270,000 R:dr, med
afdrag likväl för ett mindre betydande, till siffran ännu icke kändt belopp, motsvarande
värdet af de bidrag till expropriation af jord, som inom eu del kommuner
blifvit beslutade.

För bedömande af frågan, huru stora anslagsbelopp, som för de särskilda
arbetsåren alternativt skulle erfordras, med antagande af denna handels fullbordan
antingen år 1869 eller år 1870, hade Chefen för Styrelsen öfver Statens
jernvägsbyggnader meddelat den upplysning att, om hela jernvägslinien skulle
blifva färdig år 1869, erfordrades, utöfver redan beviljade 500,000 R:dr,
ytterligare:

för år 1867
„ * 1868
. „ 1869

.....Ruin

3,076,000: —

5,765,000: —

2,429,000: —

Summa R:dr

11,270,000: —

Skulle åter fullbordandet af sträckningen mellan Christinehamn och
Arvika till hela dess längd anstå intill år 1870 och först, under samma år
kunna för trafik öppnas, erfordrades:

för år 1868
„ „ 1869
* „ 1870

.... R:dr

4,000,000: —■

6,000,000: —

1,270,000: —

Summa R:dr

11,270,000: —

Sedan Kong]. Maj:t den 1 Juni nästlidna år, med afseende å den af
Rikets Ständer gjorda nedsättning i det af Kong]. Maj:t för arbetenas företagande
å linien mellan Christinehamn och Arvika äskade belopp, funnit lämpligast,
att den tillgängliga mindre summan icke blefve använd för arbeten å hela
bansträckningen, utan förordnat, det Styrelsen öfver Statens jernvägsbyggnader
skulle, vid uppgörandet af arbetsplanen för år 1867, afse de beviljade medlens
användande på förberedande arbeten å linien mellan Christinehamn och Carlstad,
så att derigenom ett hastigare fullbordande af denna handel måtte kunna vinnas,
hade slutligen, under förutsättning att denna del af jernvägen skulle fullbordas
under år 1869 och den återstående jernvägslinien mellan Carlstad och

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 61.

3

Arvika först under ar 1870, förbemälde chef ansett anslagens fördelning på de
särskilda åren böra ske sålunda, att

för år 1867 erhölles ett tillskott af............R:dr 7 20,000: —

» 1868 » . .............. 4,533,000: —

» 1869 » * ............ „ 4,665,000: —

» 1870 » » ......... • ■ ■ „_1,352,000: —

Summa R:dr 1 1,270,000: —

Jemte det Kong!. Maj:t vidare förklarat sig anse den i afseende å jernvägsarbetena
inom landet följda, och i Kong]. Maj:ts till sednaste riksdag i detta
ämne aflåtna, nådiga Proposition godkända grundsats, att bördan af dessa kostsamma
företag, af hvilka gagnet tillfaller den kommande tiden åtminstone lika
mycket, som den närvarande, borde i skälig mån dem emellan fördelas, äfven
nu böra vinna tillämpning, helst i motsatt fall en till ytterlighet gående inskränkning
i dessa arbeten skulle blifva nödig, och menliga inverkningar deraf i mera
än ett hänseende uppkomma, har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen:

l:o att de till fortsättning af byggnadsarbetena å Nordvestra stambanan
emellan Christinehamn och Arvika nödiga medel anskaffas genom lån; och

2:o att för ett ändamålsenligt bedrifvande af arbetena, så att linien mellan
Christinehamn och Carlstad redan år 1869 och den öfriga delen år 187 0
må kunna fullbordas, af dessa medel må utgå under år 1867 720,000 R:dr,
och år 1868 4,533,000 R:dr.

I sammanhang härmed har Stats-Utskotret förehaft en af Herr A. M.
Myrtin inom Andra Kammaren väckt och till Utskottet remitterad motion (N:o 96),
deruti han anhållit:

l:o att det tillägg till Rikets Ständers vid förra riksdagen i ämnet fattade
beslut måtte göras, att de för påbörjandet af Nordvestra stambanans byggande
på denna sidan Arvika anslagna medel måtte blifva använda endast på
den delen af bansträckningen, som är gemensam för båda de omtvistade linierna,
eller emellan Arvika och Frykerud;

2:o att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla
om förordnande för ojäfvige och med näringsförhållandena förtrogne personer att
förrätta ekonomiska undersökningar rörande den trafik, som å hvardera af de
båda alternativa linierna kan blifva att påräkna;

3:o att de medel, som vid denna riksdag möjligtvis kunna varda anslagna
för Nordvestra stambanans byggande, äfvenledes måtte användas på nämnda, icke
omtvistade bansträokning, intilldess ofvanberörda undersökningar blifvit hållna
och en blifvande Riksdag fått tillfälle att i anledning deraf fatta sitt beslut; och

4:o att nödiga medel till sådana undersökningar måtte af Riksdagen
beviljas;

4

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 61.

hvarförutom Herr Myrtin, uti eu till Stats-Utskottet ingifven, af planer
och kostnadsförslag samt åtskilliga andra handlingar åtföljd skrift, närmare utvecklat
skälen för sina uti motionen gjorda framställningar.

Uti ofvanberörda nådiga Proposition har Kongl. Magt derjemte tillkännagifvit,
att, efter sednaste riksdag, från särskilda orter inom landet tid efter annan
till Kongl. Maja inkommit framställningar, dels angående fortsättande af
redan påbörjade stambanor, dels om utförande på Statens bekostnad, af nya jernväo-sanläggningar.
Berörda framställningar hade afsett följande järnvägslinjer, i afseende
på hvilka Utskottet jemväl förehaft nedannämnda, inom Karararne väckta
och till Utskottet remitterade motioner om statsbidrag till banornas utförande.

2:o. Norra Stambanan

I afseende på denna bana hade Gefleborgs läns landsting samt stadsfullmägtige
i Sala, Östersund och Luleå hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit,
att nådig Proposition måtte till innevarande Riksdag aflåtas om Norra stambanans
fortsättande från Upsala öfver Sala till Storviks station på Gefle-Daia jernväg,
hvarjemte landstinget i "W ester-Norrlands län i särskild underdånig skrifvelse
hemställt att, när Kongl. Maj:t funne för godt äska den Norra stambanans fullföljd,
nyss omförmälda rigtning måtte blifva föreslagen. Likaså hade, efter erhållet
uppdrag, vid sammanträde i Westerås af ett betydligt antal bland Westmanlands
läns innevånare, såsom komiterade för dessa, Landshöfdingen Grefve
Cronstedt, Öfverstelöjtnanten Edman m. fl., uti underdånig framställning, dels
uttalat den åsigt, att provinserna norr om Mälaren hade behof af två stambanor,
den ena i fortsättningen af Stockholm-Upsala-banan i nordlig rigtning till lämplig
punkt å Gefle-Dala-jeruvägen, och den andra, utgående från förstnämnda bana
öfver Almareståk och trakten af Sevalla samt vidare åt Sala och Hedemoru till
Insjön i D alarm, dels anhållit, att framställning till Riksdagen måtte göras om
anslag till en stambana i sist omförmälda rigtning.

c O O

Vidare hafva i detta ämne följande motioner inom Kammaren blifvit
framställda, nemligen:

7 C?

af Herr J. A. Bovin, som (i motion N:o 29) yrkat, att Riksdagen för
norra stambanans fortsättande från Upsala till Sala och vidare i nordlig rigtning
måtte bevilja ett anslag af 1,000,000 R:dr;

af Herr L. E. Westblad, som (i motion N:o 263) föreslagit, att Riksdagen
måtte bevilja en summa af 500,000 R:dr för fortsättning, så fort sig
göra låter, af Norra stambanan från Upsala den kortaste vägen till någon anslutningspunkt
på GeJle-Falu-banan, i enlighet med de af Jernvägsstyrelsen upprättade
förslag;

af Herr Jan Andersson, sotn (i motion N:o 253) föreslagit, att sträckningen
af norra stambanan från Sala må tagas öfver Avesta i stället för rakt

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 61.

5

på Storvik och att, i sammanhang härmed, nödiga medel må anslås till bestridande
af kostnaderna för denna omväg;

af Grefve Cronstedt, Fr., som (i motion N:o 65) föreslagit att, i den
händelse sådana omständigheter förekomma, att det kunde anses lämpligt vid
denna riksdag besluta om upptagande af län till andra jernvägsföretag, än fortsättningen
af Nordvestra stambanan, Riksdagen då måtte anslå 500,000 R:dr af
de upplånade medlen för påbörjande af en stambana, utgrenande sig från
Stockholm— Upsala-banan öfver Almareståk, Sevalla och Sala i rigtning åt Insjön
i Dalarné; samt

af Herr I). Olausson, som (i motion N:o 247) framställt den åsigt, att
trafiken ej borde ledas öfver Storvik och Sala till Upsala, utan fordrade möjligast
korta jern vägs förbin delse från Norbergs och Bispbergs malmfält till Siljans kolskogar
och Målare-hamn samt i förening dermed från Stockholm öfver Staket,
Enköping och Wester ås till Köping, der den genom Köping —Hult-banan komme
i beröring med det nedra Sveriges jernvägssystem.

S-.o. Östra stauibauuu.

Enligt hvad Kong!. Maj:t i ofvanberörda nådiga Proposition vidare tillkännagifvit,
hade Östergötlands landsting, uti underderdånigt memorial, på anföida
skäl, anhallit, att nådig Proposition skulle till Riksdagen aflåtas om beviljande
af nödiga medel för denna banas fortsättning från Norrköping; hvarförutom
uti afgift]a motioner inom Andra Kammaren blifvit yrkadt:

af Herr Anders August Andersson (motion N:o 106) att, för den händelse
något lån till jernvägsbyggnader af Riksdagen beslutas, Fyra millioner Riksdaler
måtte upplånas till fortsättning af Östra stambanan öfver Linköping och Mjölby
till Nässjö, samt att, om någon upplåning till andra jernvägar icke ifrågakoinmer,
Femhundra tusen R:dr måtte anslås till förberedande arbeten på Östra stambanan ;

M Heri Johan Lrikzon (motion Nio 15ö) att, ifall något lån för jernvägsbyggnader
kommer att upptagas, 10,609,487 R:dr måtte upplånas för färdigbyggande
af Östra stambanan från Norrköping öfver Linköping till Nässjö, och
att, i händelse något sådant lån ej kominer att upptagas, 500,000 R:dr måtte
anvisas till företagande af förberedande arbeten på ofta nämnda bana; samt

af Herr Jöran Snäf (motion N:o 170), att, för sträckningen mellan städerna
Norrköping och Linköping måtte anvisas erforderligt anslag, beräknadt för
en vägsträcka af 4 mil 7,7 20 fot till 3,173,242 R:dr; samt att, till påbörjande
af nämnda arbeten och intilldess nödiga låneoperationer hinna fullbordas, måtte
anvisas ett belopp af 500,000 R:dr att, i mån af behof, utgå under nästa statsregleringsperiod.

6

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 61.

4:o. Stambana mellan Nässjö och Oscarshamn.

Vidare hade, i enlighet med uppdrag af personer från Calmar och Jönköpings
län, Ryttmästaren Hultenheim samt Handlanden Deurell och Rektoren
Dahlström i underdånighet anhållit, att förslag till Riksdagen måtte framställas
derom, att Statens stambana från Göteborg till Nässjö må på Statens bekostnad
utsträckas till Östersjön vid Oscarshamn, och att Riksdagen till förberedande arbeten
å denna bana måtte anslå 500,000 R:dr; och har Herr C. J. Svensén
(uti motion N:o 148) hos Riksdagen gjort enahanda framställning.

5:o. Stambana mellan Wexiö, Carlskrona och Calmar.

I afseende på denna jernvägsanläggning hafva stadsfullmägtige i Carlskrona,
under åberopande af underdånig framställning redan före sednaste riksdag angående
byggandet genom Statens försorg och hufvudsakligen på dess bekostnad af
jernväg mellan förenämnda städer, anhållit om nådig Proposition till Riksdagen
angående nödiga medel, på det denna jernväg måtte kunna såsom stambana på
Statens bekostnad påbegynnas och efter hand i mån af möjlighet fullbordas;
hvilken underdåniga framställning jemväl blifvit af stadsfullmägtige i Calmar till
nådigt bifall förordad; hvarförutom Herr G. C. Witt (uti motion N:o 27) föreslagit,
att Riksdagen måtte för sin del besluta anläggandet af en stambana mellan
Carlskrona, Calmar och Wexiö, i öfverensstämmelse med uppgjorda förslag
och ritningar, samt till denna stambanas påbegynnande nu anslå så stor summa,
som Rikets tillgångar kunna medgifva.

6:o. Jernväg mellan Suudsval! och Hemgrafven.

Herr H. M. Alilgren har i afseende på denna jernvägsanläggning uti motion
(N:o 134) föreslagit, att Staten på sin bekostnad måtte bygga densamma enligt
af Majoren Adelsköld uppgjord plan, dock med de förändringar i fråga om
spårvidden, som föranledas deraf att denna jernväg kan komma att utgöra eu
del af Norra stambanan.

7 :o. enskilda jernvägsanläggniiigar.

Förutom ofvannämnda framställningar, hvilka afse fortsättningen af redan
påbörjade eller anläggning af nya stambanor, hafva inom Andra Kammaren
blifvit väckta och till Utskottet remitterade följande motioner, hvilka innehålla
framställningar om beviljande af lån till anläggande af enskilda bibanor, nemligen:

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 61.

af Herr W. Nilsson, som (i motion N:o 94) föreslagit, att Riksdagen till
anläggande af en bibana mellan Lidköping och Ilålcantorp af lika spårvidd, eller
fyra fots, som Uddevalla — Herrljunga-jernvägen eger, måtte bevilja ett låneunderstöd
af 598,800 R:dr på enahanda vilkor, hvarunder sistnämnda bana
vunnit Statens understöd;

af Herr H. Ericsson, som (i motion N:o 94) hemställt, att Riksdagen för
anläggande af en föreslagen bredspårig jernväg från Frövi station å Köping—
Hult-banan till Falun måtte såsom lån på de vilkor, som för andra enskilda
banor inom landet blifvit bestämda, anslå en tredjedel af anläggningskostnaden
med 5,472,432 R:dr 70 öre, eller i rundt tal 5 i/2 millioner R:dr, uti hvilken
motion Herrar F. V. Aman, Sven Ersson och Eric Dofsén förklarat sig instämma.

af Herr Alfr. Grenander, som (i motion N:o 132) föreslagit, att Riksdagen
för åstadkommande af en jernväg mellan Mariestad och Moholm, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med det deröfver af Kapitenen G. Nerman upprättade
förslag, sådant det, i anledning af Kongl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens
gjorda anmärkning, blifvit genom särskildt åtagande af det för arbetets utförande
bildade bolag i afseende på skenornas tyngd ändradt, måtte bevilja ett låneunderstöd
af 452,000 R:dr R:mt, att till nämnda bolag utbetalas med 226,000
R:dr år 1868 och ett lika belopp år 1869, samt det med lika vilkor med dem,
hvilka vid 1862 och 1863 årens riksdag bestämdes för det då till jernväo-sanläggningen
mellan Wexiö och Alfvestad beviljade låneunderstöd.

Efter att sålunda hafva redogjort för de vid innevarande riksdag, dels af
Kongl Maj:t, dels af enskilde motionärer gjorda framställningar, som afse beviljandet
af statsbidrag för jernvägsanläggningar, får Utskottet nu till Riksdagen
afgifva sitt utlåtande i dessa ämnen.

Vidkommande först de af Herr Myrtin uti dess ofvanberörda motion gjorda
yrkanden, dels att de för påbörjande af Nordvestra stambanans byggande mellan
Arvika och Christinehamn anslagna medel äfvensom de, hvilka vid denna riksdag
dertill kunna varda anvisade, måtte användas endast på den delen af bansträekningen,
som är gemensam för båda de omtvistade linierna, äfvensom att Riksdagen,
jemte anvisande af dertill nödiga medel, måtte hos Kong]. Maj:t anhålla,
att ojäfvige och med näringsförhållandena förtrogne personer varda förordnade
att förrätta ekonomiska undersökningar rörande den trafik, som å båda de alternativa
banorna kan blifva att påräkna; så, enär syftemålet med dessa framställningar
tydligen är att möjligen åstadkomma ändring af det beslut, som efter en
långvarig och mångsidig pröfning af sednaste Rikets Ständer blifvit, i öfverens -

8

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 61.

stämmelse med Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, fattadt om den Nordvestra
stambanans sträckning från Christinehamn öfver Carlstad till Arvika, och en
sådan förändring så mycket mindre synes böra komma i fråga, sedan jemväl
Kongl. Maj:t redan fastställt arbetsplanen för stambanans byggande i den, enligt
Kongl. Maj:ts förslag, af Rikets Ständer bestämda rigtning, hemställer Utskottet,
att hvad Herr Myrtin, så i ena som andra afseendet, föreslagit,
icke må till någon åtgärd föranleda.

Hvad derefter angår den af Kongl. Maj:t yttrade åsigt om angelägenheten
deraf att icke bedrifva jernvägsbyggnaderna i alltför stor skala eller splittra
arbetskrafterna och anslagen på flera särskilda banor, utan använda alla de
medel, som till jernvägsbyggnader vid innevarande riksdag kunna anvisas, uteslutande
å Nordvestra stambanan; så anser sig Utskottet desto heldre böra till
alla delar understödja denna åsigt, som det under närvarande förhållanden ur
flera synpunkter torde vara angeläget, att, genom inskränkningar af behofven,
återställa jemnvigt mellan Statens inkomster och utgifter. Vid sådant förhållande,
och då de tillgångar, som vid innevarande riksdag må kunna afses för jernvägsbyggnader,
äro alltför obetydliga att fördelas på flera arbetsföretag, anser sig
Utskottet, som uti särskildt memorial skall afgifva yttrande i fråga om sättet
för anskaffande af de för utgifternas bestridande nödiga tillgångar, böra hemställa,
att Riksdagen måtte besluta, att alla de medel, Indika vid
innevarande riksdag kunna för jernvägsbyggnader afses, uteslutande
skola anvisas till fortsättande af arbetena å Nordvestra
stambanan.

I händelse af bifall härtill, lärer

något särskildt yttrande öfver de af enskilde motionärer
gjorda, bär ofvan upptagna framställningar icke erfordras.

Då Utskottet nu öfvergår till Kongl. Maj:ts förslag, att Riksdagen, för ett
ändamålsenligt bedrifvande af arbetena å Nordvestra stambanan, så att linien
mellan Christinehamn och Carlstad redan år 1869, och den öfriga delen år
1870 må kunna fullbordas, måtte anvisa 720,000 R:dr att utgå under innevarande
år, anser sig Utskottet böra erinra att Rikets sednast församlade Ständer
bestämt den summa, som för bestridande af innevarande års jern vägsarbeten bör
utgå samt att, då riksdag hädanefter årligen inträffar, det torde vara mindre
lämpligt att för behof af ifrågavarande beskaffenhet anvisa någon tillökning i
det för året beviljade anslag. Det har nemligen synts Utskottet vara af vigt,
att arbetena för hvarje år så anordnas, att de inskränkas inom det anslag, som
af Riksdagen blifvit dertill anvisadt; och får, på sådan grund Utskottet hemställa,
att Riksdagen icke må till Kongl. Mnj:ts framställning i
denna del lemna bifall.

Beträffande vidare den af Kongl. Maj:t för bedrifvande af arbetena å
Nordvestra stambanan under år 1868 äskade anslagssumman af 4,533,000 Ridt-,

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 61.

9

så och under förutsättning att Riksdagen delar Utskottets åsigt derom, att beslut
rörande upptagande af lån i utländskt mynt icke bör vid innevarande riksdag
ifrågakomma, finner Utskottet, för sin de], att det anslag, som till ifrågavarande
arbeten under nämnda år nu må anvisas, bör inskränkas till ungefärliga beloppet
af den nettobehållning, stambanorna samma år komma att lemna, och
hvilken behållning torde kunna beräknas till omkring två millioner Riksdaler.
Då det likväl torde vara nödigt, att den summa, som härtill beviljas, varder bestämd
så, att den icke understiger ett visst belopp, får Utskottet hemställa,

att Riksdagen måtte till fortsättande af arbetena å Nordvestra
stambanan för år 1868 till utgående från Riksgäldskontoret
anvisa en summa af Två millioner Ridt, samt att,
derest det skulle visa sig, att den del af trafikmedlen, som
under samma år blifvit till Riksgälds-kontoret levererad, öfverstiga
2,000,000 R:dr, Kong]. Majtt må af berörda, till
Riksgälds-kontoret levererade trafikmedel för arbetena å Nordvestra
stambanan disponera ett mot detta öfverskott svarande
belopp.

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad vid sednaste riksdagar blifvit
i afseende på Statens jernvägsbyggnader bestämdt och Kong]. Maj:t nu jemväl
äskat, hemställer Utskottet, att Riksdagen måtte besluta,

att öfverlemna till Kong!. Maj:t att vid jernvägsarbetenas
utförande närmare bestämma de orter, som statsbana eller
handel, hvartill anslag varder beviljadt, skall genomgå, och
de ställen, den bör anlöpa; äfvensom att Kongl. Majtt må
till ändamål, gemensamma för olika bandelar, anordna
medel utan omedelbart skeende fördelning dem emellan ; samt
att hinder icke möta för användande vid jernvägsarbetena
af arbetskommenderingar ur arméen under de i Rikets Ständers
skrifvelse den 16 September 1857 upptagna vilkor.

Hvad åter beträffar Kongl. Majtts i dess ofvanberörda nådiga Proposition
gjorda framställning, dels att af byggnads-anslaget må användas hvad som erfordras
till anställande af undersökningar med afseende å framtida fortsättande
al stambanorna i de trakter, der yrkande om banornas utläggning i olika riktningar
blifvit framstäldt eller Kongl. Maj:t eljest kunde firma skäligt att låta
dylika undersökningar anställa; dels att Riksdagen måtte medgifva, de^ kontrollundersökningar
i afseende å tillämnade bibaneanläggningar, som äro afsedda att

Bill. till Riksd. Prot. 1867. 4 Sami. 1 Afd. 28 ffåft.

2

10

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 6''l.

sluta sig till stambanorna, må, der Ivongl. Maj:t funne dem böra ega mm, af
byggnadsanslaget bekostas; anser Utskottet att, då de medel, som till jernvägsbyggnader
för närvarande äro disponibla, synas alltför otillräckliga för att kunna
tillåta deras användande till dylika ändamål,

Riksdagen måtte förklara sig icke finna skäl att i ill hvad
Kongl. Maj:t i dessa hänseenden föreslagit lemna bifall.

Stockholm den 3 April 1867.

På Utskottets vägnar:

Arv. Fris©!! Posse.

Ileservatioucr:

1 anledning af Utskottets hemställan rörande Herr Myrtins motion:

af Herr C. F. Wcern: “Ehuru jag ur formel synpunkt måste erkänna

obehaget af att rubba Rikets sednast församlade Ständers beslut om den Nordvestra
stambanans rigtning genom Wermland, sedan Kongl, Maj:t i enlighet med
detta beslut fastställt en arbetsplan för denna stambanas utförande, har jag dock
icke kunnat biträda Utskottets afstyrkande af allt afseende å Herr Myitins
motion.

Då det bestämmande skälet lör Kongl. Maj:ts af Rikets Ständer bifallna
förslag om Nordvestra stambanans dragning öfver Carlstad, var att det icke
kan med någon grad af säkerhet antagas, att trafikinkomsterna å den dyrare och
ofördelaktigare linien öfver Nilsby skola så mycket öfveistiga inkomsterna å
den södra linien öfver Carlstad, att Statens uppoffringar för åstadkommande af
den förra i förening med erforderliga bibanor kunna dermed betäckas , och jag
icke anser den i detta skäl antydda ovisshet hafva på ett för allmänna rättsmedvetandet
tillfredsställande sätt blifvit häfd genom den långvariga och mångsidiga
pröfning, som Utskottet säger föregått Rikets Ständers beslut, men väl
kunna genom de af Herr Myrtin föreslagna ekonomiska undersökningar undanrödjas,
så anser jag frågan, om den mer eller mindre ändamålsenliga användningen
af 12 å 13 millioner R:dr, och om det mer eller mindre gagnande infly -

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 61.

11

tande den Nordvestra stambanan kan komma att utöfva på utvecklingen af fosterlandets
och särskilt provinsen Wermlands industri, vara af den vigt och omfattning
att formela skäl icke böra hindra Riksdagen från att hos Kongl. Maj:t
i underdånighet anhålla om förnyad pröfning deraf.

Jag tillstyrker derföre, att Riksdagen måtte med anledning af Herr Myrtin
s motion besluta,

att i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes
i nåder uppdraga åt en komité af ojäfvige och med näringsförhållanden
förtrogne personer att förrätta ekonomiska undersökningar
rörande den trafik, som å hvardera af de alternativt
föreslagna linierna för den Nordvestra stambanans
sträckning genom Wermland kan blifva att påräkna, samt
derom till Kongl. Maj:t afgifva underdånigt betänkande.

Beslutar Riksdagen denna underdåniga skrifvelse, så följer deraf naturligen,
att de medel, som vid denna riksdag beviljas till Nordvestra stambanans
fortsättning, böra användas på den del deraf, som för de alternativa linierna är
gemensam. “

Häruti hafva Herrar O. Geijer, C. Petré och C. J. Svensén instämt.

1 anledning af Utskottets hemställan, angående anslag för fortsättande af arbetena
å Nordvestra stambanan under år 1867:

af Herr C. F. Wcern: “Sedan af 1864 års lån blott en fjerdedel kunnat

afyttras, och det fordrat öfver ett års tid samt användning af trenne olika sätt,
för att till fulla beloppet utbringa 1866 års lån, förbjuder, enligt min åsigt,
omtanken för landets kredit Riksdagen att detta år fatta något beslut, i följd
hvaraf Sverige åter skulle uppträda såsom lånesökande på den utländska penningemarknaden.
Då jag ej heller anser det klokt att anlita den inhemska
marknaden om ett alltför stort lånebelopp, har jag, lika med Utskottets öfriga
ledamöter, ansett beslut af Riksdagen om den summa, som för år 1868 skall för
jernvägsbyggnader anvisas, nu icke böra föreslås till högre belopp än 2 millioner
R:dr; och har jag derföre inom Utskottet icke ens ifrågasatt ökning deraf. Då
likväl olägenheterna af en så ringa summas användning äro synnerligen stora,
icke blott deruti att Nordvestra stambanans fullbordande uppskjutes och, genom
den större andel administrationskostnader och andra faux frais komma att utgöra,
af den anvisade summan fördyras, utan ock i det tvungna afskedandet af
ingeniörer och arbetsfolk samt svårigheten att på ändamålsenligt sätt använda små
tillgångar till fyllande af stora behofver, så anser jag mig i en reservation kunna

12

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 61.

och höra påpeka möjligheten af att nämnda belopp kan, innan det blir för sent,
genom framtida beslut höjas.

På grund af det bemyndigande Fullmägtige i Riksgälds-kontoret vid 1862
—1863 årens riksdag erhöllo att upptaga 35,000,000 R:dr mot Riksgälds-kontorets
obligationer, hafva Fullmägtige hittills upplånat 32,468,526 R:dr. Något
öfver 2,500,000 R:dr återstå således derpå ännu. Å andra sidan hafva Fullmägtige
öfvertagit obligationer å 250,000 £ Sterling af den till 1864 års lån
hörande optionsandel, och emot obligationer å 300,000 Thaler af 1858 års lån
tillbytt sig obligationer å 45,000 £ Sterling af 1864 års fixa låneandel.

Riksgälds-kontoret är således egare af obligationer tillhörande 1864 års
lån, uppgående till ett nominelt värde af omkring 5 millioner R:dr, och Fullmägtige
äro fullt bemyndigade att intill ett verkligt värde af något öfver

2.500.000 R:dr afyttra sådane.

Att för detta belopp emot dylika obligationer uppträda såsom lånesökande
skulle jag på det bestämdaste afstyrka; men kan antagligt pris, hvarmed jag
menar ett pris, som med hänsyn till olika ränta och annuitet icke väsendtligt
skiljer sig från det, hvartill sednast obligationer från Riksgälds-kontoret blifvit
försålda, för dessa obligationer genom försäljning under hand erhållas, så anser
jag icke blott att eu sådan försäljning är fullt befogad, utan ock att den kan
ske utan ringaste men för Statens kredit.

Och skulle äfven, i strid med min åsigt, men i likhet med den Herr
Wallenberg i sin reservation till Stats-Utskottets Betänkande N:o 60 uttryckt,
Riksdagen icke anse flera till 1864 års lån hörande obligationer böra på den
utländska penningemarknaden utsläppas, så skulle det icke vara alldeles otänkbart
att Riksgälds-kontoret kunde genom frivillig öfverenskommelse med inhemsk
innehafvare af storm poster till andra Svenska statslån hörande obligationer,
få på antagliga vilkor utbyta de förra emot de sednare.

Jag har icke nu något förslag att till Riksdagen framställa, men har
velat antyda möjligheten och gagnet af att Fullmägtige i Riksgälds-kontoret
genom slutligt fullgörande af det uppdrag, de vid 1862—1863 års riksdag
erhöllo, satte Riksdagen i stånd att genast vid sitt sammanträde nästa år höja
det för jernvägsbyggnader under samma år anvisade belopp från 2,000,000 till

4.500.000 R:dr.“

Af Herr C. Petré: “Ehuru jag lika med Utskottet icke ansett lämpligt
att Riksdagen för närvarande definitivt beslutar upptagande af ett nytt utländskt
lån och jag derföre deltagit i beslutet att endast tillstyrka ett anslag
af 2,000,000 R:dr till Nordvestra stambanans fortsättning under år 1868,
har jag likväl trott det vara af vigt, att Riksdagen måtte fästa sin uppmärk -

Stats-Utskottets Utlåtande NioSU

13

samhet vid svårigheterna att med ett så ringa årligt belopp med fördel bedrifva
fortsättande af Statens jernvägsbyggnader.

Pa grund häraf och da de af Cheferne för Statens jernvägsbyggnadsoch
trafik-styrelser afgifna och för Stats-Utskottet tillgängliga promemorior enligt
min tanke gifva stöd åt deruti uttalade åsigter om fördelarne af ett skyndsammare
fullbordande af återstående stambanor än som endast genom användande
dertill af blifvande årliga behållningar å trafikinkomsterna vore möjligt,
får jag, på det att innehållet af dessa promemorior måtte komma till Kamrarnes
kännedom och öfvervägande, desamma härjemte bifoga. “

P. M.

rörande fortsättningen af Statens jernvägsbyggnader.

Sedan de år 1855 påbörjade arbeten å Statens jernvägsbyggnader så
framskridit, att under förlidet år 96,9 mil jernväg blifvit fullbordade och för
allmän trafik upplatna, och då bandelen emellan Arvika och riksgränsen mot
Norge, hvilken handel under nästinstundande höst blifver till hela sin längd
fullbordad, tages med i beräkning, uppgår hela längden fullbordad och trafikerad
jernbana under detta år till 100,4 mil.

Under den tid af något mer än 12 år, detta året inberäknadt, som dessa
jernvägsbyggnader fortgått, äro således per medium årligen 8,35 mil stambanor
utförda, och om alla de dertill beviljade statsanslag, belöpande sig samrnanräknadt
till 84,266,000 R:dr, jemnt fördelas på dessa 12 år, hafva 7,022,166
R:dr årligen blifvit för Statens jernvägsbyggnader använda. Men förutom stambanorna
har under samma tid af enskilda bolag en sammanräknad längd af
46,75 mil jern vägar för lokomotiv blifvit verkställd, och således, om dessa tagas
med i beräkning, hafva årligen per medium 12,6 mil jernbanor utförts, hvaraf
under tidrymden från och med år 1855 till 1862 års slut 9,73 mil samt från
och med 1863 till och med detta år 14,06 mil per medium årligen blifvit för
trafik upplåtna.

14

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 6 •/.

Hela den Vestra stambanan emellan Stockholm och Göteborg, med utgrening
till Örebro, äfvensom den Södra stambanan balköping—Jönköping -Malmö hafva
visserligen blifvit fullbordade, men af de ar 1863 pabörjade Nordvestra, Norra
och Östra stambanorna återstå ännu ofullbordade delar; af den förstnämnda,
eller Nordvestra stambanan emellan Christinehamn och Arvika, 10 mil 13,7 24
fot med beräknad anläggningskostnad af 11,7 70,000 R:dr, af Norra stambanan
emellan Upsala och Storviks station på Gefle— Dala-banan 9 mil 30,200 fot
med beräknad anläggningskostnad af 7,662,000 R:dr, samt af Östra stambanan
från Norrköping öfver Linköping till Nässjö station på Södra stambanan 14 mil
32,220 fot, hvarför anläggningskostnaden, enligt de äldre förslagen, men med
tilläo-o- derå af 50,000 Rd:r för mil för ökad rörelsem ateriel, uppgår till
11,359,500 R:dr.

Af alla de af 1858 års jernvägsundersökningskomité föreslagna stambanor
återstår således i jemnt tal 35 mil att fullborda, och den derför beräknade anläggningskostnaden
uppgår till 30,791,500 Rtdr, hvarifrån bör afräknas de redan vid
förlidna riksdag för Nordvestra stambanan beviljade 500,000 Rtdr, sa att hela den
återstående anläggningskostnaden kan i jemnt tal uppskattas till 30,000,000 R:dr.

Härvid bör anmärkas dels att rörelse-materielen för hvarje af dessa återstående
35 mil blifvit beräknad till 100,000 R:dr i stället för till endast 50,000
R:dr, som de äldre förslagen upptaga, och hvilka visat sig vara otillräckliga,
och dels att för Norra stambanans fortsättning emellan Upsala och Gefle—Dalabanan
den riktning, som de nu afslutade undersökningarne om denna stambanas
fortsättning visat sig vara den kortaste och billigaste, nemligen den öfver

Gysinge, blifvit tagen i beräkning.

De resultat, som de för trafik öppnade stambanorna hittills lemnat med
afseende på inkomster och utgifter, hafva varit i hög grad tillfredsställande,
enär inkomsterna oaktadt de under de sednare åren betydligt nedsatta fraktafgifterna
för gods varit, till följd af den vetande rörelsen, i stigande och
utgifterna i förhållande till inkomsterna deremot årligen minskats så, att de

år 1865, enligt hvad af Kongl. Styrelsens för Statens jernvägstrafik underdåniga
berättelse för nämnda år kan inhemtas, utgjorde omkring 60 procent

af bruttoinkomsterna: och då trafikinkomsterna för den förlidet år pei medium
trafikerade banlängden af 85,1 mil uppgingo till 4,994,520 R:dr, hvartill böra
läggas diverse inkomster till ett belopp af 69,849 R:dr 91 öre, synes man
vara fullt berättigad till det antagande, att de 100 mil stambanor, som under
år 1868 komma att trafikeras, då böra lemna eu bruttoinkomst af minst

6,000,000 R:dr.

Då erfarenheten derjemte visat, att rörelsen å stambanorna under den föregående
tiden årligen tillvext, och da ett stillastående lika sa litet som ett till -

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 61.

15

bakagående af den framtida rörelsen å våra stambanor kan antagas, emedan sådant
skulle strida emot den mångåriga erfarenhet, dessa kommunikationsanstalter
öfverallt i andra länder lemnat, och aldra minst är att förmoda skola inträffa i
vårt land, der våra förutvarande kostsamma, och af årstiderna beroende varutransporter
hämmande inverkat på åkerbrukets, handelns och industriens utveckling,
är man äfvenledes fullt berättigad att antaga, det rörelsen å våra stambanor
för framtiden årligen måste tilltaga, helst densamma icke är beroende af någon
särskild industrigrens tillfälliga föränderlighet, utan till följd deraf, att stambanorna
under sin betydliga utsträckning genomskära provinser med helt olika
näringsfång, omfattar alla landets väsendtligaste näringsgrenar, hvilka, i allmänhet
taget, under eu lång följd af år visat sig vara i stigande utveckling.

Under dessa antaganden, nemligen att trafikinkomsterna skulle år 1868
å de då trafikerade 100 mil stambanor komma att uppgå till 6,000,000 R:dr,
och att inkomsterna sedermera skulle komma att årligen ökas, äfvensom att de
årliga drift- och underhållskostnaderna skulle uppgå till 2/3, eller 662/3 procent,
af bruttoinkomsterna, hvilket sednare, ehuru för högt beräknadt och mer än erfarenheten
hittills visat vara erforderligt, likväl blifvit bibehållet, för att lemna
tillgång till möjligen inträffande behof af ökadt rälsutbyte eller af utvidgningar
vid stationerna, äro de beräkningar uppgjorda, som å Tab. Lit. A. utvisa det
förhållande, som under de närmaste 15 åren skulle uppstå emellan inkomster
och behållningar eller öfverskott, så väl för det fall att rörelsen tillväxte årligen
med endast fem procent, som om tillväxten skulle komma att uppgå till 10
procent årligen.

Beräkningarne afse, såsom förut är nämndt, endast trafiken å de 100 mil
färdiga stambanorna, utan hänsyn till den inkomst de nya stambandelarne, hvilka
efter år 1868 komma att för trafik upplåtas, kunna direkt lemna eller medverka
till rörelsens ökande på de äldre'' stambanorna.

Den på förutnämnda grunder uppgjorda tabellen utvisar en behållning af

2,000,000 R:dr år 1868, och att, med en årlig tillökning derefter i trafikinkomsterna
af endast 5 procent, behållningen årligen skulle ökas så, att den efter
10 års förlopp, eller år 1877, uppginge till 3,102,600 R:dr, och efter 15 års
förlopp, eller år 1882, till 3,959,700 R:dr.

Skulle trafikinkomsterna deremot årligen stiga med 10 procent, skulle redan
efter 10 års förlopp, eller år 1877, behållningen uppgå till 4,715,800 R:dr,
och år 1882 till 7,594,800 R:dr.

Det är ofvanföre anfördt, att de med detta år redan fullbordade stambanorna
och delarne deraf utgöra en sammanräknad längd af 100,4 mil och att
hvad som af de påbörjade stambanorna ännu återstår att fullborda utgör tillsammans
35 mil, för hvilka kostnaden är beräknad till 30,000,000 R:dr.

16

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 61.

Tre fjerdedelar af landets stambanesystem äro således redan fullbordade,
och det skulle derföre i många hänseenden vara menligt, om en tillfällig mindre
gynnsam penningekonjunktur skulle förorsaka afbrott i eller till en obestämd
framtid fördröja fullföljandet af den återstående fjerdedelen, och landet således
under tiden gå i mistning af de stora och vigtiga fördelar, hvilka obestridligen
skulle detsamma tillskyndas genom en oafbruten jernvägsförbindelse med Norge
och med Gefle-—Dala-banan, och en nära 1 1 mil genare jernvägsförbindelse mellan
Stockholm och det södra Sverige, hvarigenom äfven Östergötland skulle
blifva genomskuret af stambanan och få en kortare och snabbare förbindelse med
Göteborg och Malmö äfvensom med bergslagerna, samt genom den högst betydliga
tillökning i rörelsen å de redan trafikerade stambanorna, som dessa nya
stambanedelars fullbordan skulle medföra.

Meningarne tyckas derföre egentligen endast vara delade om lämpligaste
sättet för fullföljandet af de återstående stambanorna, eller derom, huruvida det
skulle vara ändamålsenligare att under nuvarande förhållanden upptaga ett nytt,
större lån för att påskynda dessa arbeten, eller endast bedrifva dem i den mån
behållningarne af trafikinkomsterna från de redan färdiga stambanorna dertill
kunna lemna tillgångar. *

Båda dessa sätt att gå tillväga hafva naturligtvis sina fördelar och olägenheter,
och det återstår att öfverväga hvilketdera för landet kan blifva det
mest gagnande, allt under förutsättning att ett nytt lån kan åvägabringas på antagliga
vilkor.

tr> e»

De beräkningar, som i bifogade tabell Ditt. A finnas upptagna, gifva vid
handen, att, om alla de behållningar, som trafikinkomsterna framdeles kunna
lemna, uteslutande finge användas till jernvägsbyggnadernas fortsättning, skulle,
under förutsättning att trafikinkomsterna årligen tillvexte med fem procent, den
för stambanesystemets fullbordan erforderliga summan af 60,000,000 K:dr icke
kunna erhållas förr, än på tolfte året härefter; och om äfven trafikinkomsterna
skulle tillvexa med 10 procent årligen, skulle ändå 10 år erfordras, innan behållningarne
derifrån uppginge till den ofvannämnda summan af 30,000,000 R:dr,
och således skulle i båda fallen en motsvarande tid erfordras för jernvägssystemets
fullbordan. Men om deremot för jernvägsbyggnadernas fortsättning och
kraftigare bedrifvande ett nytt lån å 30,000,000 E:dr upptoges, hvilket med

6,000,000 årligen indroges under loppet af fem år, räknadt från och med 1868,
och hvarigenom alla stambanorna skulle kunna fullbordas under samma tid, eller
vid 1872 års utgång, hvilket endast erfordrar en banbyggnad årligen af per
medium 7 mil, eller hälften af den väglängd, som under de föregående åren
blifvit utförd, så visar samma tabell, att en behållen inkomst, sedan årliga räntor
och amortering å skulden blifvit fråndragna, skulle vid sistnämnda år vara

att

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o Si -

ll

att tillgå af icke mindre än 5,651,200 R:dr, i fall trafikinkomsterna årligen tillvexte
med endast fem procent, och af 6,810,200 R:dr, om den årliga tillvexten
uppginge till 10 procent.

Staten skulle visserligen genom detta sednare tillvägagående ådraga sig en
skuldsättning, som vid 1872 års slut skulle uppgå till 30,000,000 R:dr, eller
egentligen endast till 25,000,000 R:dr. om de till samma år uppkomna behållningarne,
som tablån utvisar uppgå till 5,651,200 R:dr, med 5,000,000 R:dr
derifrån afräknas; men skulle deremot vinna den stora och för sin induetriela
utveckling afsevärda fördelen af stambanornas tidigare fullbordan, eller sju år
förr, än som skulle blifva möjligt, i fall anläggningskostnaderna endast skulle
bestridas med behållningarne af de med fem procent årligen tillväxande trafikinkomsterna
; hvarvid icke heller må förbises den ingalunda ringa minskning i
“faux frais“, som genom ett hastigare bedrifvande af ifrågavarande arbeten
skulle uppstå.

För att derföre visa huru denna skuldsättning skulle, efter stambanornas
fullbordan, kunna afbetalas med de årliga behållningarne af trafikinkomsterna, och
inom hvilken tid densamma skulle kunna ske, är bifogade tablå Litt. B uppgjord,
under den förutsättning att de nya stambanedelarnc af 35 mils sammanräknad
längd inbringade under tiden efter sin fullbordan såväl i direkt som i
å de äldre stambanorna ökad inkomst endast per medium 12,000 R:dr årligen
utöfver drift- och underhållskostnaderna, eller i jemnt tal för hela längden
400,000 R:dr årligen, hvilket är ganska lågt beräknadt med hänsyn till dessa
stambanedelars läge, äfvensom att denna inkomst eller behållning användes till
minskning af ränteafbetalningarne, som derigenom från och med år 1873 minskades
till 1,100,000 R:dr. Det synes deraf att den år 1873 varande skulden
af 25 millioner R:dr på detta sätt kunde vara till fullo afbetald redan år 1884,
eller på tolfte året efter stambanornas fullbordan, utan att vid beräkningarne afseende
blifvit fästadt hvarken på den minskning i skulden, som den till 6 procent
upptagna årliga räntan sannolikt kunde medgifva, eller å den tillökning i
de årliga behållningarne, som genom beräknad ränta derå skulle uppkomma.
Fästes deremot afseende derå, kan skulden ännu tidigare vara återgäldad.

Det framgår äfven häraf att, om vid Norra stambanans fortsättning det
med omkring 3,000,000 R:dr större anläggningskostnad förenade alternativet
öfver Sala till Storvik skulle finnas vara för rörelsen fördelaktigare, denna större
kostnad icke särdeles inverkar på afbetalningen af den större skuld, som deraf
skulle blifva en följd.

Men förutom den stora och obestridliga vinst, landet skulle erhålla genom
en hastigare fullbordan af stambanesystemet, skulle derigenom en stor fördel,

Bill. till Biksd. Prof. 1867. 4 Sami. 1 Afd. 28 Höft,

?

18

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 61.

eom ingalunda bör förbises, på samma gång tillskyndas den inom landet uppkomna
tillverkningen af jernvägsmateriel, hvilken under de sednare åren vunnit
en icke obetydlig utveckling, hvarvid det visat sig att sådan materiel kan åstadkommas
inom landet för samma pris och af samma godhet, som den utländska.
Det lider ej något tvifvel att ju icke denna industri, då den hunnit förvärfva
sig en ännu större erfarenhet och arbetsskicklighet, äfven bör kunna täfla med
den utländska och vinna afsättning för sina produkter i utlandet, isynnerhet
för alla sådana delar af jernvägsmaterielen som fordra bättre och renare rudimaterier.

Det är derföre af stor vigt för denna nybildade industris bestånd och utveckling
att erhålla någon visshet om utsträckningen af våra stambane-anläggningar,
och framför allt kännedom om tiden, inom hvilken de höra vara fullbordade,
för att derefter bedöma hvilka uppoffringar, som derpå kunna nedläggas
för att sätta den i tillfälle att inom behörig tid åstadkomma de erforderliga
tillverkningarne. Denna industri, stadd i utveckling och för öfrigt utan
något skydd, skulle lida ett betydligt afbrott, i fall Statens jernvägsbyggnader
endast skulle komma att fortgå i den mån behållningarne från trafikinkomsterna
det kunde medgifva, emedan dessa årligen blefve så obetydliga, att de icke, utan
järnvägsbyggnadens ytterligare fördröjande, samtidigt kunde delas på det egentliga
jernvägsarbetet och på tillverkningen af jernvägsmaterielen, af hvilken sednare
man icke har behof förr, än det förra framskridit närmare sin fullbordan.
Men om deremot stambanorna finge fullbordas på den föreslagna tiden af fem
år, skulle den inhemska industrien utan afbrott kunna fortgå, och skulle under
tiden vinna en sådan förkofran, att den, sedan stambanorna blifvit fullbordade,
kunde täflande uppträda på den utländska marknaden.

Man har vid de redan utförda stambanorna icke fästat nog vigt vid denna

o O

för den inhemska tillverkningen högst vigtiga omständighet, och detta har sannolikt
utgjort det största hindret för dess utveckling

För att derföre visa hvad som för de återstående stambanorna erfordras af
sådan rörelse- och öfrig materiel, som egentligen utgör föremål för jerntillverkning,
och som åstadkommes vid våra maskin- och öfrige särskild t dertill inrättade
verkstäder, är en förteckning, Litt. C, deröfver uppgjord och härjemte bifogad.
Det synes deraf att värdet af dessa effekter, hvilka alla, med undantag
af räler, under de sednare åren, i den mån de kunnat erhållas inom landet, der
blifvit tillverkade, uppgår till icke mindre än 9,218,338 K:dr, och att, om man
derifrån drager värdet af de erforderliga 703,613 centner räler, hvilkas tillverkning
inom landet kanske icke är att påräkna, värdet för allt det öfriga ändå
uppgår till 5,278,106 R:dr.

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 61.

19

Häruti är icke inbegripen den mängd effekter och redskap samt öfriga
materialier af flerahanda slag, som erfordras för sjelfva jernvägsarbetet med alla
dervid förefallande husbyggnader.

De för stambanornas fullbordan erforderliga medel skulle således komma
att inom landet användas och spridas, med undantag af den mindre del deraf,
som åtgår för inköp af räler från utlandet.

Stockholm den 27 Mars 1867.

Carl G. Beijer.

20

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 6 i.

Bil.

1

i. ;

2.

3.

1

4.

5.

6.

7.

|

8.

1

Antal år.

Årtal

Brutto-inkomst
under förutsätt-ning af ö pro-cents årlig
till vext.

Behållning
efter afdrag af
2/3 till drift
och underhåll.

Summa

behållning för
hvarje år med
tillägg af
förutvarande
behållning.

1

Ränta å 6 %
å ett lån å

30.000. 000
R:dr, uppta-get med

6.000. 000
R:dr årligen
under 5 år.

Öfverblifven
behållning
efter afdrag
från N:o 4 af
i N:o 6 upp-tagna ränte-belopp.

Summa
öfverblifven
behållning
efter hvarje j
år med tillägg i
af förutva-rande öfver-blifna
behållning.

|

i

1868

6,000,000

2,000,000

2,000,000

360,000

1,640,000

1,640,000

1 2

1869

6,300,000

2,100,000

4,100,000

720,000

1,380,000

3,020,000

3

1870

6,615,000

2,205,000

6,305,000

1,080.000

1,125,000

4,145,000

1 4

1871

6,945,700

2,315,200

8,620,200

1,440,000

875,200

5,020,200

5

1872

7,293,000

2,431,000

11,051,200

1,800,000

631,000

5,651,2001

6

1873

7,657,600

2,552,500

13,603,700

1,800,000

752,500

6,403,700!

7

1874

8,040,500

2,680,100

16,283,800

1,800,000

880,100

7,283,800:

8

1875

8,442,500

2,814,100

19,097,900

1,800,000

1,014,100

8,297,900

9

1876

8,864,600

2,954,800

22,052,700

1,800,000

1,154,800

9,452,700

10

1877

i 9,307,800

3,102,600

25,155,300

1,800,000

1,302,600

10,755,300

11

1878

! 9,773,200

3,257,700

28,413,000

1.800,000

1,457,700

12,213,000

'' 12

1879

10,261,800

3,420,600

31,833,600

1,800,000

1,620,600

13,833,600

1 13

1880

110,774,900

3,591,600

35.4-25,200

1,800,000

1,791,600

15,625,200

i 14

1881

111,313,600

3,771,200

39,196,400

1,800,000

1,971,200

17,596,400

15

1882

111,879,200

3,959,700

43,156,100

1,800,000

2,159,700|19,756,100

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 61.

21

A.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

II

Antal år.

Årtal.

i

Brutto-inkomst
under förutsätt-ning af 10 pro-cents årlig
tillvext.

1 ''

Summa

Behållning behållning för

efter afdrag af hvarje år med
2/3 till drift j tillägg af
och underhåll, förutvarande
j behållning.

1

Ränta å 6 °/0
å ett lån å
30,000,000
R:dr, upptaget
med 6,(100,000
R:dr årligen
under 5 år.

Öfverblifven
behållning
efter afdrag
från N:o 4 af
i N:o 0 upp-tagna ränte-belopp.

Summa
öfverblifven
behållning
efter hvarje
år med tillägg
af förutvarande
öfverblifna
behållning.

i

1808

0,000,000

2,000,000

2,000,000

300,000

1,640,000

1,640,000

2

1809

0,000,000

2,200,000

4,200,000

720,000

1,480,000

3,120,000

3

1870

7,200,000

2,420,000

6,620,000

1,080,000

1,340,000

4,460,000

4

1871

7,980,000

2,662,000

9,282,000

1,440,000

1,222,000

5,082,000''

5

1872

8,784,600

2,928,200

12,210,200

1,800,000

1,128,200

0,810,200

6

1873

9,663,000

3,221,000

15,431,200

1,800,000

1,421,000

8,231,200

7

1874

10,029,300

3,543,100

18,974,300

1,800,000

1,743,100

9,974,300

8

1875

11,692,200

3,897,400 22,871,700

1,800,000

2,097,400

12,071.700

9

1870

12,861,400

4,287,10027,158,800

1,800,000

2,487,100

14,558,800

10

1877

14,147,500

4,715,800 31,874,600

1,800,000

2,915,800

17,474,600

11

1878

15,562,200

5,187,400 37,002,000

1,800,000

3,387,400

20,862,000

12

1879

17,118,400

5,706,100 42,768,100

1,800,000

3,900,100

24,768,100

1 13

1880

18,830,200

6,276,700

49,044,800

1,800,000

4,476,700

29,244,800

14

1881

20,713,200

6,904,400

55,949,200

1,800,000

5,104,400

34,349,200

!15

1882

22,784,500

7,594,800

63,544,000

1,800,000

5,794,800

40,144,000

22

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 6 i.

Bil.

1.

2.

O.

4.

5.

6.

7.

Antal år.

Årtal.

Bruttoinkomst
under förut-sättning af

5 procents
årlig tillvext.

Behållning
efter afdrag af
2/3 till drift och
underhåll.

Ränta ä 6 °/0 å
ett lån af
25,000,000 R:dr
med afdrag af
behållen trafik-inkomst från
de nyanlagda
stambane-delarne 400,000
R:dr.

Öfverblifven
behållning efter
afdrag från

N:o 4 af i N:o

5 upptagna
räntebelopp.

Summa öfver-blifven behåll-ning efter,
hvarje år med
tillägg af förut-varande öfver-blifna behåll-ning.

6

1873

7,657,600

2,552,500

1,100,000

1,452,500

1,452,500

7

1874

8,040,500

2,680,100

1,100,000

1,580,100

3,032,600

8

1875

8,442,500

2,814,100

1,100,000

1,714,100

4,746,700

9

1876

8,864,600

2,954,800

1,100,000

1,854,800

6,601,500

! io

1877

9,307,800

3,102,600

1,100,000

2,002,600

8,604,100

n

1878

9,773,200

3,257,700

1,100,000

2,157,700

10,761,800

12

1879

10,261,800

3,420,600

1,100,000

2,320,600

13,082,400

13

1880

10,774,900

3,591,600

1,100,000

2,491,600

15,574,000

14

1881

11,313,600

3,771,200

1,100,000

2,671,200

18,245,200

15

1882

11,879,200

3,959,700

1,100,000

2,859,700

21,104,900

16

1883

12,473,100

4,157,700

1,100,000

3,057,700

24,162,600

17

1884

13,096,700

4,365,500

1,100,000

3,265,500

27,428,100

Siats-Utskottets Utlåtande N:o 64.

23

B.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7-

Antal år.

Årtal.

Bruttoinkomst
under förut-sättning af

10 procents
årlig tillväxt.

Behållning
efter afdrag af
2/3 till drift och
underhåll.

Ränta å 6 °/0
å ett lån af

25,000,000 R:dr

med afdrag af
behållen trafik-inkomst från
de nyanlagda
stambane-delarne 400,000
R:dr.

Öfverblifven
behållning efter
afdrag från

N:o 4 af i N:o

5 upptagna
räntebelopp.

Summa öfver-blifven behåll-ning efter
hvarje år med
tillägg af förut-varande öfver-blifna be-hållning.

6

1873

9,663,000

3,221,000

1,100,000

2,121,000

2,121,000

7

1874

10,629,300

3,543,100

1,100,000

2,443,100

4,564,100

8

1873

11,692,200

3,897,400

1.100,000

2,797,400

7,361,500

»

1876

12,861,400

4,287,100

1,100,000

3,187,100

10,548,600

10

1877

14,147,500

4,715,800

1,100,000

3,615,800

14,164,400

11

1878

15,562,200

5,187,400

1,100,000

4,087,400

18 251,800

12

1879

17,118,400

5,706,100

1,100,000

4,606,100

22,857,900

13

1880

18,830,200

6,276,700

1,100,000

5,176,700

28,034,600

24

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 81.

Bil. C.

Förteckning

öfver den rörelse- och öfriga materiel, som erfordras för fullbordande af

1858 års Stambane-system.

Vigt. .

Kostnad.

Centner.

Riksdaler.

Lokomotiv: 85 stycken å 45,000 R:dr..........

1,575,000

Vaqnar: 775 stycken å 1,700 Ridt-............

— —

1,317,500

Axlar och Hjul: 7 75 set å 800 R:dr..........

— —

620,000

Råler: (å 5 R:dr 60 öre per centner)..........

703,613

3,940,232

jRålspik: (11 R:dr per centner)..............

17,830

196,130

Skarf jern: (10 R:dr 80 öre per centner).........

17,926

193,600

Bottenplåtar: (10 R:dr 80 öre pr centner)........

10,954

118,303

Skrof bultar med muttrar: (17 R:dr 36 öre per centner) .

7,922

132,526

Vexlar och Korsningar: 240 stycken å 480 Rall- ....

— —

i 15,200

Vändslcifvor: 8 stycken å 5,500 R:dr...........

- -

44,000

Vattencisterner: 30 stycken å 2,000 R:dr.........

---

60,000

Dressiner: 7 stycken å 700 R:dr.............

— —

4,900

Diverse effekter, vågar m. m. å 3,000 R:dr per mil . . .

— _

105,390

Bryggor: öfverbyggnaden af jern.............

— —

757,610

Telegraf apparater: 30 stycken a 450 Ridt-........

- -

13,500

Telegraftråd: (14 Ridt- 50 öre pr centner)........

1,686

24,447

Summa

9,218,338

Obs. Om rälpriset tages till 7 R:dr 50 öre per centner uppgår kostnaden
för anskaffande af ofvanstående parti till 5,277,097 R:dr.

P. M.

\

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 61.

P II.

25

Under innevarande riksdag har man uttalat den åaigten, att Staten i
framtiden icke borde fortsätta sina jernvägsbyggnader i vidsträcktare mån eller
hastigare än som medgåfves genom användande dertill af de öfverskotter af
trafikinkomster utöfver omkostnader, hvilka rörelsen på de redan färdiga stambanorna
årligen kunde komma att inbringa.

Innan ett beslut i denna riktning fattas, måste det dock vara nödvändigt
att på grund af vunnen erfarenhet och sakkännedom försöka utreda beloppet af
de tillgångar, som på sådant sätt kunna antagas blifva disponibla till jernvämäbyggnadernas
fortsättning, emedan man, utan en någorlunda klar öfversigt af
dithörande förhållanden, omöjligen kan bedöma hvarken om beslutet är utförbart,
eller om det öfverensstämmer med fosterlandets sanna fördelar.

Chefen i Styrelsen öfver Statens jernvägsbyggnader har redan företagit
och framlagt en sådan utredning, emot hvilken väl inga väsendtliga anmärkningar
kunna göras, men hvarbredvid, och till en närmare förklaring hvaraf, jacr
ansett mig böra uppställa en annan, grundad på den måhända noggrannare detaljkännedom
af förhållandena med inkomster och utgifter vid jernvägsrörelsen,
som i trafikstyrelsen bör vara att tillgå. De hufvudsakliga resultaterna afvika i
alla fall vida mindre från hvarandra, än som kunnat väntas, då olika grunder
för beräkningarne blifvit begagnade.

De tryckta trafikberättelserna för de år, hvarunder stambanor af nå^on
större sammanhängande utsträckning varit trafikerade, eller för åren 1863, 1864
och 1865, jemte det numera färdiga bokslutet för år 1866, ådagalägga följande
förhållanden i afseende på inkomster samt drift- och underhållskostnader per
trafikerad banmill

Inkomst, Utgift.

1863 ........ 45,283: 88. 31,050: 21.

1864 ........ 48,352: 22. 31,664: 37.

1865 ........ 55,581: 25. 33,216: 58.

1866 ........ 59,510: 82. 35,366: 14.

Utgifternas förhålland»
till inkomsterna.

68,57 procent.
65,19
59,76
59,43

--1 v

Härvid erinras att Vestra stambanan fullbordades i November 1862 och
den Södra i December 1864, samt att icke mindre än trenne nya bandelar af
tillsammans 16,3 mils längd tillkommo under sednare hälften af år 1866, hvilka
svårligen kunde lemna någon behållning utöfver kostnaderna under den korta
tid de trafikerades, eller innan godstrafiken derå uppnått någon utveckling

Den betydliga tillökningen uti inkomsterna 1865, som öfverstiga det föregående
årets med nära 15 procent, är att tillskrifva den i slutet af* 18 64 fullbordade
föreningen mellan Vestra och Södra stambanorna och kan således icke
antagas som regel, men deremot torde förhållandet mellan 1864 och 1863, 6 7
procent, samt 1866 och 1865, 7,1 procent, mera närma sig de framtida resulBih.
till Riksd. Prot. 1867. 4 Sami. 1 Åfd. 28 HåfU 4

26

Stats-Utskottets Utlåtande Nto Öl.

taterna. Det är derföre, helst när man tager utländska liknande förhållanden
till jemförelse, ingalunda oantagligt, att inkomsterna fortfarande skola stiga med
5 procent hvarje år utöfver det föregående; men otvifvelaktigt är en missräkning
mindre att befara, synnerligen under en längre följd af år, då inga nya inflytelserika
bansträckningar beräknas att tillkomma, om man antager en viss ätlig
tillökning uti inkomsterna per trafikerad mil af de äldre banorna. När man af
erfarenheten sett att inkomsterna i jemförelse med föregående år stigit i runda
tal 1864 med 3,000 R:dr, 1865 med 7,200 R:dr och 1866 med 4,000 Ridt-,
så synes man berättigad att antaga en årlig tillökning af 3,000 R:dr per bandit
såsom regelmessig för en lång följd af år, så mycket mera som de Svenska
stambanorna genom sitt läge mindre än de flesta andra jernvägar äro beroende
af vexlande handelskonjunkturer, men deremot af samma orsak måste till sin
egen fördel väsendtligt bidraga till en hastig utveckling af så väl jordbruket

som andra industrigrenar i de trakter, på Indika de kunna utöfva inflytande,

om förvaltningen af rörelsen behörigen uppmärksammar och underlättar en sådan
utveckling.

För innevarande år 1867 har trafikstyrelsen i sina beräkningar öfver inkomsterna
ej vågat antaga en sådan tillökning eller en till 63,000 R:dr förhöjd
inkomst för mera än de äldre banorna af 80,6 mils längd, och för de tillkomna
nya bandelurna af 16,3 mil blott beräknat 45,000 R:dr per mil eller, hvilket i

det närmaste dermed öfverensstämmer, för den sammanlagda till 97 mil

jemnade våglängden 60,000 Rtdr milen, motsvarande en total inkomst af

5.820.000 R:dr.°

För år 1868 lider det dock intet tvifvel att inkomsterna skola stiga till

63.000 R:dr milen för hela våglängden, sedan godsrörelsen på de nya bandelarne
under innevarande år hunnit utveckla sig till de dimensionet, som densamma
redan denna vinter gifver anledning att förmoda.

För kalkylen öfver de framtida inkomsterna af nu i ett sammanhang trafikerade
97 mil stambanor anser jag således att det angifna förhållandet innevarande
år af 60,000 R:dr milen med en årlig tillökning af 3,000 R:dr, eller
inalles, för jemn räkning, af 290,000 R:dr årligen kan läggas till grund, utan
för hög beräkning, så vida ej alltför oväntade, rörelsen förlamande händelser
under någon period skulle valla ett afbrott i landets och dess nänngais och
således äfven jernvägstrafikens utveckling.

Reräkningen för de följande aren bör ej uppställas för mera än ofvannämnda
97 mil, oaktadt ytterligare 3,4 mil emellan Arvika och riksgränsen mot
slutet af detta år tillkomma, af det skäl att inga säkra grunder finnas för beräknandet
af trafikens blifvande omfattning på denna, från de öfriga aflägsna
handel, som, redan med afseende pa sm ringa utsträckning och i förhållande
dertill proportionsvis större förvaltningskostnad, svårligen kan antagas skola
lemna afsevärda öfverskott, innan den återstående delen af Nordvestra stambanan
emellan Christinehamn och Arvika blifvit fullbordad.

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 61.

27

Beträffande utgifterna för jernvägstraSkens förvaltning, banornas underhåll
och rörelsens drifvande, så har erfarenheten gifvit vid handen att dessa säkrast
beräknas i viss proportion af bruttoinkomsterna. Detta förhållande emellan inkomster
och utgifter fortfar vanligen att nedgå, ända till dess att de sednare
utgöra hälften af de förra och äfven derunder, synnerligen vid banor med betydande
persontrafik, eller der en större del af godsrörelsen, såsom på Gefle —
Dalabanan, kan utsträckas öfver en proportionsvis stor del af hela bansträckningen.

Såsom ofvanföre är visadt, har förhållandet emellan inkomster och utgifter
på de Svenska stambanorna under åren 1863 —1866 nedgått från 68,57
procent till 59,43 procent, eller med 9 procent på 4 år. Att hoppas ett lika
hastigt nedgående hädanefter vore visserligen förmätet, men likväl, och med
vilkor att transportmedlen ökas i mån af rörelsens tillvext, bör det ej vara
tvifvel underkastadt, att de Svenska banornas underhålls- och förvaltningskostnader
skola småningom sjunka åtminstone till den normala proportionen af
hälften emot inkomsterna, samt att, om man för år 1867 antager 59 procent,
denna sänkning med någon sannolikhet kommer att ske med 1 procent om
året, till dess att det normala förhållandet blifvit uppnådt. Om under tiden
Nordvestra, Norra och Ostra stambanorna tillkomma, så bör man äfven kunna
emotse en ännu lägre proportion, sedan dessa någon tid varit i verksamhet.

Utom omkostnader för förvaltning, underhåll och drift, är hvarje bana
med vexande rörelse underkastad mera eller mindre betydande årliga utgifter
för nya anläggningar, byggnader och utvidgningar af stationer och verkstäder,
för ökad rörelsemateriel, för ökade förlag af materialier samt för dels oförutsedda
händelser, dels tidtals återkommande större reparationsarbeten och förändringar.
Vid privata banor bildas vanligen för dessa ändamål särskilda fonder,
under benämning af reserv- och förnyelse-fonder. Vid statsbanor åter bestridas
dylika utgifter vanligen af årets behållningar eller, der dessa någon gång ej
förslå, genom tillfälliga bidrag ur statskassan till framtida återbetalning. Vid
uppgörandet af kostnadsförslagen för de Svenska stambanornas anläggning, antogs
rörelsen icke kunna blifva af särdeles betydenhet, hvarföre utgifterna för stationsanläggningar,
verkstäder och rörelsemateriel beräknades vida under de belopp,
som erfarenheten sedan visade vara erforderliga, så snart Vestra stambanan i
sin helhet blef fullbordad. Rörelsens betydande tillvext och anknytningen af
flera bibanor till stambanorna hafva derföre oafvisligen redan fordrat betydande
utgifter för nya anläggningar, utvidgningar och förstärkning af rörelsematerielen.
Inalles hafva under de förflutna åren af trafikmedel blifvit utgifne för maskiner,
verktyg och rörelsemateriel 2,472,851 R:dr 88 öre och för nya byggnader
381,921 R:dr 63 öre eller tillsammans R:dr 2,854,773: 51 öre samt funnos i förråderna
vid 1866 års slut bokförda materialier och påbörjade arbeten för R:dr
2,678,230: 19 öre, allt med trafikinkomster bekostade, hvarutöfver rörelsemateriel anskaffats
för 1,400,000 R:dr utaf ett dertill af sednaste Riksdag beviljadt anslag,
derå 600,000 R:dr ännu återstå odisponerade.

28

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 61.

För innevarande år har Trafikstyrelsen beräknat de oundvikliga utgifterna
för samtliga dessa behofs fyllande, eller för nya byggnader och anläggningar
samt ökad rörelsemateriel och förslag af materialier till 1,286,000 R:dr utöfver
den återstående delen af det särskilda anslaget.

En säker beräkning öfver de årliga behofven för framtiden af sådana
reservmedel kan naturligtvis icke uppgöras för någon längre period ; men om
man i rundt tal till alla med en reserv- och förnylsefond afsedda ändamål beräknar
1 million R:dr om året, så synes man kunna vara betryggad att hafva
tillgodosett dem alla så att, då dessa utgifter jemte omkostnaderna för drift och
underhåll fråndragas inkomsterna, återstoden kan med säkerhet antagas utföra
en för Statsverket disponibel tillgång.

På dessa grunder har nedanstående beräkning uti till jemna tusental afrundade
summor öfver inkomster och utgifter samt behållningar af de nu i ett
sammanhang trafikerade stambanorna om tillsammans 96,9 eller för jemnare räkning
97 mils längd blifvit upprättad för åren från och med 1867 till och
med 1880.

År

Brutto

U t g i f t e

r.

Behåll-

; Sammanlagda
behållningar

inkomst

Drift och Reserv-underhåll. i medel.

Summa.

ning.

o

i från och med
år 1868.

1

1.

o

3. j 4.

5.

6.

7.

1867

5,820,000

3,434,000 1,286,000

4,720,000

*)

1.100,000

__

1868

6,110.000

3,544,0004,000,000

4,544,000

1,566,000

1,566,000

1869

6,400,000

3,648,000,1,000,000

4,648,000

1,752,000

3,318,000

1870

6,690,000

3,746,000|1,000,000

4,746,000

1,944,000

5,262,000

1871

6,980,000

3,839,000 1,000,000

4,839,000

2,141,000

7,403,000

1872

7,270.000

3,926,0004,000,000

4,926,000

2,344,000

9,747,000

1873

7,560,000

4,007,0004,000,000

5,007,000

2,553,000

12,300,000

1874

7,850,000

4,082,000 1,000,000

5,082,000

2,768,000

15,068,000

1875

8,140,000

4,151,0001,000,000

5,151,000

2,989,000

18,057,000

1876

8,430,000

4,215,0004,000,000

5,215,000

3,215,000

21,272,000

1877

8,720,000

4,360,000 1,000,000

5,360,000

3,360,000

24,632,000

1878

9,010,000

4,505,000 1,000,000

5,505,000!

3,505,000

28,137,000

1879

9,300,000

4,650,000 1,000,000

5,650,000

3,650,000

31,787,000

1880

9,590,000

4,795,0001,000,000

5,795,000.!

3,795,000

35,582,000

*) Tillsammans med den disponibla behållningen från år 1866 komma enligt beräkning inalles
1,400,000 R:dr att inbetalas till Riksgälds-kontoret under loppet af år 1867.

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 61. 29

Enligt af Styrelsen öfver Statens jernvägsbyggnader upprättade kostnadsförslager
erfordras, utöfver redan anvisade medel, från och med 1868:

till Nordvestra stambanans fullbordan .............R:dr 11,270,000.

„ Norra stambanan, billigaste vägen.............. „ 7,662,000.

„ Östra stambanan....................... „ 11,359,000.

Tillsammans R:dr 30,291,000.

eller i rundt tal 30,000,000 R:dr.

Skulle den längre och dyrare linien öfver Sala anses fördelaktigare, så
ökas förenämnda summa med 2,963,000, eller till jemt 33,000,000 R:dr.

Skul le man nu besluta att fortsätta byggnaderna från och med 1868
endast med de disponibla öfverskotterna af trafikmedel för hvarje år, så följer
deraf:

att ingen del af de årliga trafiköfverskotterna på de äldre banorna kunna
användas såsom bidrag till betäckande af annuiteterna på Statens skuld för
samma banor ;

att, i fall arbetet under de nästföljande åren inskränkes endast till fullbordande
af Nordvestra stambanan, denna först kan blifva färdig i slutet af år 1873 ;

att sedermera, med antagande af den billigare sträckningen för Norra
stambanan och arbetets samtidiga utförande på denna och Östra stambanan, dessa
båda banor ej hinna fullbordas förr än under loppet af år 1879 ; eller

att, om den Norra banan ensam förut företagas, denna kan fullbordas
år 1876 och den Östra år 1879;

att således Staten måste i alla dessa fall under 12 år helt och hållet
genom beskattning betäcka annuiteterna för hitintills på stambanorna använda
lån utan bidrag af deras afkastning, förr än alla de nya banorna från och med
år 1880 kunna trafikeras; samt

att, intill dess Nordvestra stambanan år 1873 blifvit fullbordad, de förut
på linien Arvika— Riksgränsen nedlagda kostnader 3,875,000 R:dr sannolikt
icke lemna någon afsevärd behållen afkastning.

Skulle man deremot besluta att, i fall tillfälle till erhållande af lån på
förmånliga vilkor erbjudes, lemna Kong]. Maj:t rättighet att under detta eller
nästkommande år upptaga ett sådant till belopp af 30,000,000 R:dr för att,
med ungefär 6,000,000 R:dr om året under 5 år, eller åren 1868—1872 användas
till fullbordande af alla de trenne återstående stambanorna, och annuiteten
å detta lån beräknas till 6 %, så skall man finna:

att Nordvestra stambanan kan i sin helhet öppnas för trafik i slutet af
år 1870 i stället för 1873.

att de båda öfriga banorna kunna fullbordas år 1872 och begynna
trafikeras 1873 i stället för år 1880;

30

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 61.

att följaktligen en ej obetydlig behållen inkomst kan beräknas af den
Nordvestra stambanan från och med 1871 samt från och med 1873 af de Norra
och Ostra stambanorna;

att de äldre jernvägarne på samma tid, eller 12 år, böra hafva lemnat
ett bidrag till annuiteternas betäckande på de gamla lånen af tillsammans

13.787.000 R:dr, hvilket bidrag ökas med 4,400,000 R:dr, och således stiger
till 19,987,000 R:dr, om man antager att Nordvestra stambanan af 14 mils
längd från Christinehamn till riksgränsen under 9 år lemnar en behållning af

300.000 R:dr, och de båda andra banorna af 24 mils längd under de 7 första
åren endast 500,000 R:dr årligen; hvaremot med antagande af det andra alternativet
endast 3,587,000 R:dr blifva disponibla för samma ändamål.

Om man vidare, med anledning af den Stats-Utskottets memorial N:o 60
bifogade redogörelse rörande hitintills i och för jernvägsbyggnader upptagne lån
och derå utgående annuiteter, antager att den del af dessa annuiteter, som tillhöra
de på Statens egna jernvägsbyggnader använda summor, utgör jemnt
4,000,000 Riksdaler, så kan med iakttagande af här ofvan uppgifna förhållanden
en jemförelse emellan de båda alternativernas inflytande på Statens allmänna
ekonomi under åren 1868—1879 uppställas, på sätt nedanstående tabell visar,
som i kolumnen N:o 2 upptager de förut beräknade disponibla behållningarne
för hvarje år af rörelsen på de äldre banorna af 97 tnils längd; uti N:is 3 och
4 hvad som af dessa behållningar konsumeras till fortsatta jernvägsbyggnader,
och hvad som återstår disponibelt till betäckande af de äldre annuiteterna, då
man enligt alternativet a blott använder de disponibla öfverskotterna direkt till
nya anläggningar; uti N:is 5 och 6 hvad som åtgår till annuiteter på det nya
lånet och hvad som återstår såsom disponibelt bidrag till de äldre, om man
enligt alternativet b upptager ett nytt lån på 30,000,000 Riksdaler att successivt
användas till nya jernvägsbyggnader under åren 1868—1872; samt slutligen
uti N:is 7 och 8 hvad Staten har att betala i annuiteter på de äldre
lånen utöfver de bidrag somr under förutsättning af det ena eller andra alternativets
antagande, för jernvägsbyggnadernas fortsättning kunna påräknas af trafiköfverskotter.
Från de under N:is 7 och 8 stående slutsummor hafva sedermera
särskildt blifvit afdragna de öfverskotter af trafikinkomster, som böra vara att
påräkna från de under ifrågavarande 12 år, med användande af det ena eller
andra alternativet för nya byggnadsmedels anskaffande, fullbordade nya stambanorna.

Stats-Utskottets Utlåtande N;o 61.

31

År

,4 ''

*

Årlig dispo-nibel behåll-ning af trafik-medel från
år 1867

Alternativ a.
Fortsättning af Statens
jernvägsbyggnader en-dast med sammanlagda
disponibla trafik-öfverskotter.

Alternativ b.
Fortsättning af Statens
jernvägsbyggnader me-delst upptagande af ett
nytt lån af 30,000,000 R:dr,
att användas under
åren 1868—1872.

Erforderliga tillskott j
af Statsmedel utöfver
disponibla behållningar
af trafikmedel, till be-täckande af annuiteterna
på de äldre jernvägs-lånen under antagande
af alternativet.

trafikerade
97 mil stam-banor.

Till de nya
banorna åt-gående be-hållningar.

Återstod af
behållnin-garne dispo-nibla till
äldre annui-teter.

Annuitet
ä 6 procent
å det nya
lånet, att be-täckas med
trafikbehåll-ningen.

Återstod af
behållnin-garne, dispo-nibla för
äldre annui-teter.

a.

i

b.

1

i

l

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

1 1868

1,566,000

1,566,000

360,000

1,206,000

4,000,000

i

2,794,000

1869

1,752,000

1,752,000

—

720,000

1,032,000

4,000,000

2,968,000

1870

1,994,000

1,994,000

—

1,080,000

864,000

4,000,000

3,136,000

1871

2,141,000

2,141,000

—.

1,440,000

701,000

4,000,000

3,299,000

1872

2,344,000

2,344,000

1,800,000

544,000

4,000,000

3,456,000

1873

2,553,000

2,553,000

—

1,800,000

753,000

4,000,000

3,247,000

I 1874

2,768,000

2,768,000

—

1,800,000

968,000

4,000,000

3,032,000

! 1875

i

2,989,000

2,989,000

—

1,800,000

1,189,000

4,000,000

2,811,000

1876

3,215,000

3,215,000

—

1,800,000

1,415,000

4,000,000

2,585,000

i 1877

3,360,000

3,360,000

—

1,800,000

1,560,000

4,000,000

2,440,000

; 1878

j

3,505,000

3,505,000

—

1,800,000

1,705,000

4,000,000

2,295,000

1879

3,650,000

1,863,000

1,787,000

1,800,000

1,850,000

2,213,000

2,150,000

12 år 31,787,000 30,000,000

Tillkommer för Nordvestra
stambanan under 6 år,. . .
samt för Norra och Ostra
stambanorna under 7 år . .

1.787.000 18,000,000

1.800.000 under 9 år

13,787,000

2.700.000

3.500.000

46,213,000

34,213,000

hvarföre afdrag bör göras med . . . .

1,800,000

6,200,000

då återstoden visar skilnaden emellan de båda alternativerna
med................................

44,413,000

28,013,000

32

Stats-Utskottets Utlåtande N:o64.

Af denna tabell visar sig, att Staten behöfver under denna tid använda

16,400,000 R:dr mera af genom beskattning eller andra inkomstkällor beredda
inkomster till betäckande af annuiteterna på de äldre jern vägslånen, i fall man
beslutar att endast fortsätta jernvägsbyggnaderna med sammanlagda trafiköfverskotter,
än om man beslutar sig för att under innevarande eller nästa år upptaga
ett nytt lån af 30,000,000 R:dr till och med till så hög annuitet som sex
procent.

Beslutar man sig åter för det sednare alternativet, så har man visserligen
efter år 1879 fortfarande att betala annuiteter af tillsammans 5,800,000 R:dr,
men på samma gång att draga fördel af 135,5 mil sammanhängande färdiga
stambanor, hvilka redan år 1880 böra gifva en disponibel nettobehållning af åtminstone
4,600,000 R:dr, som sedermera bör komma att ökas med minst 300,000
R:dr om året, och således redan år 1884 vara fullt tillräcklig att betacka annuiteterna
på alla i och för Statens jernvägsbyggnader upptagna statslån.

Om ej dessa kalkyler hvila på alltför oriktiga förutsättningar, så kan det
ej vara svårt att afgöra hvilketdera sättet för jernvägsbyggnadernas fortsättning
är minst betungande för nationen, och lägger man härtill de ekonomiska fördelarne
i afseende på arbetets utförande samt den nära förbindelsen emellan
stambanornas snara fullbordande och våra egna näringsgrenars utveckling i alla
rigtningar, hvilka Herr Öfverste Beijer i sin promemoria framhållit, så borde all
tvekan försvinna vid valet emellan de båda alternativerna så till vida, att man
icke bör låta ett möjligen före nästa riksdag sig yppande tillfälle till afslutande
af ett lånekontrakt på fördelaktiga vilkor obegagnadt gå landet ur händerna.

Stockholm den 2 April 1867.

€. 0. Troilius.

STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISA A C MARCUS, 1867.