Siats-Utskottets Utlåtande N:o 30
5
N:o 30.
Ank. till Riksd. Kansli d. 6 Mars 1867, kl 9 f. ni
Utlåtande, i anledning aj Korig i Maj ds nådiga Proposition,
angående skatte för säljning af Ostra kronoallmänning en
i Örebro län, för afstädande af regleringen rörande
de så kallade frisocknarnes tjenstbar heter till Dylta
svafvelbruk. (I. A.)
Frågan om upphörande af de tjenstbarheter, som de så kallade frisocknarne
Axberg, Hofsta och Kild i Örebro län, mot befrielse från rotering, utgöra till Dylta
svafvelbruk, har alltifrån 1809—10 års riksdag, tid efter annan varit föremål
för Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers behandling.
Af den vidlyftiga utredning, som Kongl. Maj:t i detta ämne meddelat Rikets
Ständer genom nådig Skrifvelse den 27 Oktober 1859, jemförd med andra
tillgängliga handlingar i ämnet, äfvensom af Kongl. Maj:ts nu aflåtna nådiga
Proposition, införd under N:o 30 uti lista Samlingen af Rihanget till Riksdagens
protokoll, inhemtas, bland annat:
att i samma Kongl. privilegium, hvarigenom Dylta svafvelbruk den 20 November
1649 uppläts åt enskild man, anslogos under bruket arrendevis ofvannämnda
tre socknar med alla deraf gående vanliga utlagor, äfvensom bruksinnehafvaren
tilläts att påkalla arbetsfolk från berörda socknar;
att ytterligare den 30 September 1712 utfärdades privilegium för dåvarande
innehafvaren, hans hustru, barn och efterkommande arfvingar att bruka
och besitta Dylta svafvel- och vitriolbruk, så länge han och de deraf till Kongl.
Maj:t och Kronan utgjorde den deraf utgående rättigheten och förmådde detsamma
behörigen i gång hålla, hvarvid alltid så mycket svafvel borde finnas i
förråd, som till Kronans tjenst kunde påfordras, för det pris, som redan vore eller
framdeles blefve bestämdt;
att beloppet och priset å det svafvel, innehafvarne vore skyldige att till
Kronan årligen aflemna, år 1766 bestämdes, det förra till 1561/* skeppund och
det sednare till 9 R:dr 32 sk. för skeppundet, samt finnas intaga i nu gällande
6
Stals-Utskottets Utlåtande N:o 30.
Kongl. Resolutionen den 5 September 1815, hvarigenom de äldre privilegierna
blifvit för Generaladjutanten Friherre Samuel C. Åkerhjelm och hans arfvingar
bekräftade, och med åberopande hvaraf Kongl. Maj.t äfven i dom den 7 Juni
1841 godkänt Örebro Häradsrätts åtgärd att meddela Friherre Åkerhjelm fastebref
å inköpte andelar i bruket;
att bruket fått sig utan rekognitionsafgift anslagne två kr ono allmänning ar,
af hvilka den ena, kallad den Östra, varit med bruket redan på 1600-talet
förenad och, enligt protokollet öfver en år 1814 af Öfverjägmästare och Landtmätare
med biträden hållen undersökning, då innehölle 4,743 tunnland 14 kappland,
deraf 299 tunnland 2 kappland mossar, 484 tunnland sjöar, 2,536 tunnland
12 kappland behållen skogsmark samt 1,424 tunnland hemmans- och torpegor,
bland annat till åtta på allmänningen anlagda torplägenheter, som till Dyka
herregård utgjorde 257 dagsverken och 9 lass hö; men den andra, eller llålahults
allmänning, blifvit svafvelbruket underlagd genom Kongl. Bergs-kollegii resolution
den 8 December 1709 och 1712 års Kongl. privilegium samt, enligt nyss
åberopade undersökningsprotokoll, innehölle 1,016 tunnland 17 kappland, deraf
64 tunnland 17 kappland impedimenter, varande begge allmänningarnes årliga
skogsafkastning uppskattad vid nämnda förrättning till 734 stafrum, hvarutöfver
hygge å dessa skogar ej finge verkställas;
att frisocknarnes tjenstbarheter till bruket numera, jemlikt Kongl. Resolutionen
den 5 September 1815, bestode deruti, dels att af de i socknarne belägna
skattehemman, 82 V4 mantal, och (till följd af Kongl. Kammar-kollegii resolution
den 18 November 1698) jemväl af 15°/24 mantal frälse årligen 32 dagsverken
för hvarje helt mantal, men af öfriga frälsehemman, 45/]2 mantal, 16 dagsverken
för hvartdera, eller tillhopa i jemnt tal 3,190 dagsverken vid grufve- och
bruksdriften samt svafveltillverkningen utgjordes, utan betalning, men mot frihet
från rotering för berörda tillsammans 101 Va eljest roteringsskyldige mantal, dels
att för hvarje helt hemman, med undantag af ofvan omförmälda 155/24 mantal
frälse, hvilka i förhållande till sin jordnatur vidkändes dubbel dagsverksskyldighet,
årligen 7 stafrum ved, eller tillsammans 6062/3 stafrum, högges på allmänningarne
eller bruksinnehafvarens egna skogar och forslades till bruket mot betalning af
endast 25 öre för hvarje stafrum, dels ock att till bruket, mot betalning efter
gångbart pris i orten, skulle hembjudas ved och kol, som egarne af hemman i
frisocknarne ville aflåta;
samt att bruket, utom bevillning efter andra Artikeln, erlade till Kronan
lösen för en tiondedel af sin tillverkning, dock endast efter gammalt kronovärdi;
och derjemte särskild bevillning, nu bestämd till 31 öre centnern för svafvel,
8 öre för vitriol och 6 öre för rödfärg, som vid bruket tillverkades, men deremot
för högst fem bruksarbetare åtnjöte den numera i § 4 af Kongl. Kungörelsen
den 13 November 1860 stadgade frihet från allmänna beväringen.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 30.
7
I afseende å de förhandlingar, som under de sednaste tio åren egt rum,
i fråga om atlösande af frisocknarnes tjenstbarheter till bruket och om förfogandet
öfver de dertill anslagna kronoallmänuingar, förekommer hufvudsakligen
följande:
Kongl. Krigs-, Kammar- och Bergs-kollegierna, som i dessa ämnen den 29
April 1857 afgåfvo infordradt underdånigt utlåtande, ansågo dervid, att Östra
och Hålahults allmänningar, ehuru de icke voro alldeles af samma egenskap som
rekognitionsskogar, likväl med afseende på den längre tid de fortfarande varit
med Dyka bruk förenade, borde, med tillämpning af Kongl. Kungörelsen den 4
Februari 1811, skattläggas och af bruksegaren få till skatte lösas; och den ersättning,
som lör indragning af tjenstbarheterna och öfriga förmåner borde bruksegaren
tillkomma, beräknades af Kongl. Kollegierna till följande belopp:
för grufvedagsverkena.............................................................. B:ko 42,533: 16. —
för vedprestationer.................................................................... » 50,106: 8. 3%.
tillhopa B:ko 92,639: 24. 3ä/9.
hvarifrån borde afgå för svafvel-leveransens upphörande.
........................................................... B:ko 26,041: 32. —
och för upphörande af den särskilda bevill—
ninSen-............................................................ » JWLiLJl53,S80: 46. 8.
så att bruksegaren skulle erhålla ett kontant
belopp af........................................................................ B:ko R:dr 59,058: 25. 7%.
motsvarande i .................................................................. R:dr R:mt 88,587:80.
Då likväl bruksegaren, numera Hofmarskalken Friherre Wilhelm Åkerhjelm,
i afgifna påminnelser öfver Kongl. Kollegiernas utlåtande, förklarade sig icke
vilja på den ifrågavarande regleringeu ingå med annat vilkor, än att af Kronan erhålla
ett ersättningsbelopp, motsvarande 120,620 R:dr 81 öre; men Kongl.
Maj:t fann sig icke kunna godkänna detta anspråk, meddelade Kongl. Maj:t i ofberörda
nådiga Skrifvelse den 27 Oktober 1859 endast underrättelse om hvad
i ärendet blifvit tillgjordt, med öfverlemnande derjemte till Rikets Ständers bepröfvande,
huruvida det af Kongl. Kollegierna beräknade ersättningsbeloppet, 88,587
R:dr 80 öre, måtte till Kongl. Maj:ts disposition anvisas, för att, derest möjligen
bruksinnehafvaren framdeles skulle dermed åtnöjas, till honom utbetalas för regleringens
tillvägabringande, hvarvid äfven tillkännagals, att, derest tjenstbarheterna
och skyldigheten att hembjuda skogseffekter komme att för de tre frisocknarne
upphöra, socknarnes hemman i stället blefve, på sätt Rikets Ständer äfven
vid 1828—30 års riksdag ansett, underkastade rotering, men att Kongl. Maj:t
funnit verkställigheten af denna roteringsåtgärd, såsom beroende af den förra
frågan, eller tjenstbarheternas upphörande, böra tills vidare uppskjutas och efter
omständigheterna blifva föremål för framdeles skeende särskild pröfning.
8
Stats-Utskotlets Utlåtande N:o SO.
Emellertid och med anledning af det vid undersökning befunna förhållande,
att både Ostra och Hålahults allmänningar blifvit allt för mycket anlitade, förständigades
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet, att dels låta vidtaga åtgärder
för bestämmande af det årliga afverkningsbelopp, som på dessa allmänningar
kunde vara med skogens bestånd förenligt, dels hålla noggrann tillsyn deröfver,
att allmänningarne ej anlitades hårdare än här ofvan är nämndt, och således
ej heller för annat ändamål än det, hvartill de af Kronan blifvit åt svafvelbruket
upplåtna.
Rikets Ständer, hvilka icke samtyckte dertill, att de begge allmänningarne
finge af bruksegaren till skatte lösas, helst de icke vore af fullt samma egenskap
som de så kallade rekognotionsskogarne, lättade, enligt underdånig skrifvelse
den 26 Oktober 1860, det beslut, att en summa af 88,587 R:dr 80 öre
å Riksgälds-kontoret anvisades till Kongl Maj:ts nådiga disposition för att, derest
bruksegaren dermed åtnöjdes och, utan tvist, till Kronan återlemnade dispositionsrätten
öfver ifrågavarande två allmänningar, till honom utbetalas för åvägabringande
af reglering i de uti nådiga Skrifvelsen den 27 Oktober 1859 omförmälda
hänseenden. Men på samma gång och under uttalande af sin åsigt,
att de på allmänningarne verkställda intagor och uppodlingar till eu rymd af
icke mindre än 1,424 tunnland, af hvilkas innehafvare åtskilliga tjenstbarheter
utgjordes till Bylta gård, icke öfverensstämde med de bruksegaren förunnade
privilegier, och att afkastningen af den sålunda för annat ändamål, än upplåtelsen
åt bruksegaren afsett, använda jordrymd borde rätteligen tillfalla Staten,
anhöllo Rikets Ständer, att, i händelse icke den ifrågasatta regleringen beträffande
frisocknarne kunde, enligt angifna grunder, åvägabringas och allmänningarne
derigenom återfölle till Kronans disposition, Kongl. Maj:t täcktes anbefalla Skogsstyrelsen
att på ändamålsenligt sätt bestämma den årliga afverkningen af nämnda
allmänningar samt förordna lämplig person, som, jemte tillsyn och vård af allmänningarne,
på stället vakade deröfver, att nämnda årliga afverkningsbelopp icke
finge öfverskridas samt att skogseffekterua icke måtte användas för annat ändamål
än det, hvartill allmänningarne blifvit åt svafvelbruket upplåtna; äfvensom
att, derest bruksegaren icke godvilligt till Statsverket aflemnade den afkastning,
han uppbure af den uppodlade delen utaf allmänningarne, hvarom vederbörlig utredning
borde åvägabringas, Kongl. Maj:t läcktes anbefalla sådana åtgärder, som
för utkräfvande af Kronans rättmätiga anspråk i sistnämnda hänseenden erfordrades.
Uti häröfver den 18 Mars 1861 afgifven förklaring anförde egaren af
Dylta bruk, att de på Ostra ailmänningen befintliga intagor och uppodlingar till
en rymd af 1,424 tunnland utgjorde så kallade afgärda hemman och torp,
hvilka med stöd af gällande författningar blifvit anlagda och hemmanen behörigen
skatt -
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 30
9
skattlagda, att bruksegaren icke kunde ingå på de af Rikets Ständer föreslagna
vilkor lör den ifrågasatta regleringen, men att, om deremot en sådan kunde tillvägabringas
på de vilkor och det sätt, som i Kongl. Maj:ts ofvanberörda skrifvelse
till Rikets Ständer år 1859 omförmäldes och hvaribland rättigheten för
Bylta bruksegare att till skatte köpa nämnda två allmänningar äfven förekomme.
bruksegaren, med frånträdande af sitt förut vidhållna anspråk på ett högre penninge-ersättningsbelopp,
än det af Kollegierna föreslagna, nu ville åtnöjas med
den föreslagna summan af 88,587 R:dr 80 öre R:mt.
Efter sålunda vunnen öfverensstämmelse i fråga om löseskillingens belopp
återstod alltså den skiljaktigheten, att såsom vilkor för uppgörelsen bestämdes
af Rikets Ständer begge kronoallmänningarnes återlemnande till Kronans disposition,
men deremot af bruksegaren hans berättigande att lösa begge dessa skogar
till skatte, efter de lör skatteköp af rekognitionsskogar stadgade grunder.
Genom infordradt och den 5 Februari 1863 afgifvet underdånigt utlåtande
af Kongl. Kammar-kollegium upplystes, att, enligt hvad beskrifningen till en öfver
Ösfra allmänningen åren 1799 och 1800 upprättad karta samt 1825 års jordebok
och 1861 års mantalslängd^ utmärkte, 1,217 tunnland 22 kappland af de
på samma allmänning befintliga intagor och uppodlingar tillhörde åtskillige i jordebok
en upptagna, skattlagda hemman och utjordar, hvaraf eu del lydde under
Bylta svafvelbruk, samt att till dessa sednare hörde endast 879 tunnland 6 kappland
af nyssnämnde areal, men att deremot 206 tunnland 10 kappland af berörda
intagor, utan kändt stöd af tillståndsresolutioner, innehades af vissa till
Bylta svafvelbruk hörande, i jordeboken icke upptagna torplägenheter; utan att
Kongl Kammar-kollegium, som vidhölle sin hemställan om allmänningens skattelörsäljande
till bruksegaren, fann förhållandena med intagorna böra i motsatt fall
föranleda till annan åtgärd än att, sedan behörig undersökning. beträffande de
sistnämnda torplägenheterna föregått och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande pröfvat
huruvida de horde ega bestånd, skattläggning å de torp, som bibehölles, skulle i
laga ordning förrättas.
Berjemte och för den händelse att allmänningarne fortfarande förblefve under
Kronans eganderätt och vård, tillstyrkte Kongl. Kammar-kollegium, lika med
Kongl. Skogsstyrelsen, att, efter det frågan om nyssberörda torps bestånd blifvit
i laga ordning afgjord, allmänningarne måtte uppmätas, taxeras och till regelbunden
hushållning indelas samt ställas under Skogsstatens tillsyn och förvaltning;
att det för svalveltillverkningen, Bylta bruk tillkommande vedbelopp, icke öfverstigande
734 stafrum årligen, måtte af skogstjensteman till bruket årligen utsynas
enligt uppgjord hushållningsplan för allmänningarne; att för dessas tillsyn och
vård två bevakare måtte tillsättas och dem anvisas lämpliga boställen, äfvensom
kontanta löner till enahanda belopp, som för dylika befattningar å kronoparker
BIL till Riksd. Prof. 1867. 4 Sami. 1 Afd. 12 Höft. 2
10
Stats -Utskottets Utlåtande N:o 30.
bestodes; samt att alla kostnader härför måtte utgå från skogsplanteringskassan
för hvars räkning allmänningarues afkastning, så vidt den icke tillkomme svafvelbruket,
borde försäljas.
Vid härefter i nåder anbefalld och af läraren vid Skogsinstitutet, Jägmästaren
C. A. T. Björkman år 1863 verkställd provisionel uppskattning af den
årliga afkastning och den kontanta behållning, som, med iakttagande af en ändamålsenligäre
hushållning och skogens bestånd, kunde vara att i framtiden påräkna,
om skogen å ailmänningarne ställdes under Statens vård och förvaltning, utröntes,
att arealen af ren skogsmark utgjorde endast 2,361 tunnland 14 kappland på
Östra allmänningen och 897 tunnland 17 kappland på Hålahults samt att, i fall
begge ailmänningarne, å hvilka skogens beskaffenhet anmärktes vara föga tillfredsställande,
öfvertoges af Staten och en ordnad skogshushållning derå infördes,
skulle, med beräkning af bruksegarens högsta årliga afverkningsrätt 734 stafrum
ved och under fortvara af då gällande såväl virkes- som arbetspris och aflöning
för förvaltningen, följande förhållande uppkomma nemligen:
att under de 20 åren 1864—1884 någon behållen afkastning ej kunde
påräknas, men årliga omkostnaderna deremot uppgå till 1,338 R:dr 50 öre,
hvilka dock i någon mån skulle kunna betäckas genom försäljning af befintliga
vindfällen;
att under derpå följande 20 år 1884—1904 utgifterna skulle öfverskjuta
inkomsterna med 499 R:dr SO öre årligen;
att under 20 år derefter, eller 1904—1924, afkastningen skulle årligen
lemna ett behållet öfverskott af 170 R:dr SO öre; samt
att efter år 1924 Statens kontanta behållning, efter afdrag af omkostnaderna,
skulle framgent komma att årligen uppgå till 800 R:dr 50 öre.
Kongl. Maj:t, som ansåg en slutlig reglering af hufvudfrågan i detta mål,
nemligen upphörandet af Axbergs, Hofsta och Kihls socknars tjenstbarheter till
Dylta svafvelbruk vara på alla sidor i många afseenden önskvärd, beslöt den 2
Oktober 1863 att ännu ett försök skulle göras att åstadkomma en sådan sammanjemkning
af de stridiga anspråken, att ifrågavarande reglering måtte kunna
komma till stånd. I sådant afseende och under antagande att, derest en ordnad
och lämplig skogsskötsel för framtiden iakttoges, afkomsten af den större eller
Östra allmänningen vore tillräcklig att till fullo lemna det belopp af skogseffekter,
hvartill bruket enligt en rätt tillämpning af privilegierna kunde finnas berättigadt,
lät Kongl, Maj:t till bruksegaren framställa den förfrågan, huruvida denna för tillvägabringandet
af regleringen och till undvikande af framtida tvister och obehag,
vore villig att, i sammanhang med tjenstbarheternas utlösen till faststäldt pris,
på sätt Rikets Ständer föreskrifvit till Kronan afträda Hålahults allmänning, men
deremot, såsom ersättning för brukets rätt till skogsfångst, behålla och till skatte
lösa den Östra allmänningen.
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 30.
11
På detta förslag förklarade Friherre Akerhjelm under den 29 December
1863 sig icke kunna ingå, utan vidhöll sitt år 1861 afgifna, här ofvan anförda
yttrande i ämnet.
De under året 1863 på särskilda vägar gjorda utredningars resultater, att
nemligen beträffande de på allmänningarne befintliga odlingar, som till betydlig
del tillhörde andra än Dylta bruksägare, anledning syntes icke vara för handen
till vidtagande af sådana åtgärder, som Rikets Ständer åsyftat, och att allmänningarnes
öfvertagande af Staten, med bibehållen rätt för bruksegaren att derifrån
årligen erhålla 734 stafrum ved, skulle under en längre tidrymd medföra
icke obetydlig årlig förlust för Staten, som dessutom ginge miste om den, i händelse
af skatteköp, utfallande köpeskilling och årliga räntor, — föranledde Kongl.
Maj:t att vid nästlidne riksdag, i nådig Proposition den 29 December 1865,
förnya den i nådiga Skrifvelsen den 27 Oktober 1859 gjorda framställning och
till Rikets Ständers bepröfvande öfverlemna, huruvida icke för verkställande af
ifrågavarande reglering, enligt de af Kongl. Krigs-, Kammar- och Bergs-kollegierna
förordade grunder, det af Rikets Ständer redan beviljade anslagsbeloppet, 88,587
R:dr 80 öre, kunde förblifva till Kongl. Maj:ts disposition.
Framställningen blef af Rikets Ständer så tillvida bifallen, att de, genom
underdånig skrifvelse den 20 Juni 1866, ställde nyssnämnda anslag fortfarande
till Kongl. Maj:ts disposition att användas till ersättning åt Dylta bruksegare för
de så kallade frisocknarnes tjenstbarheter, och detta utan att dervid, såsom år
1860, fästades vilkor et af de begge allmänningarnes återlemnande till Kronan. I
detta hänseende tilläde Rikets sednast församlade Ständer endast en anhållan, att,
derest brukets egare inginge på uppgörelsen om tjenstbarheterna, Ostra allmänningen
och Hålahult genast måtte ställas under Kronans omedelbara disposition,
men att, derest uppgörelsen icke komme till stånd under den med år 1867
ingångna statsregleringsperiod, Kongl. Maj:t, utan hinder deraf, behagade låta på
det sätt ställa förenämnda allmänningar under Kronans disposition, att Skogsstyrelsen
anbefalldes dels att genom jägmästaren i länet jemte nödig skogsbetjening
hafva tillsyn och vård om allmänningarne; på stället vaka deröfver att det årliga,
blott för svafveltillverkningen bestämda afverkningsbeloppet 734 stafrum ved icke
öfverskredes samt skogseffekterna icke användes för annat ändamål än det, hvartill
allmänningarne blifvit åt svafvelbruket upplåtna, dels att åt blifvande skogvaktare
såsom boställen upplåta nödigt antal af de å allmänningarne befintliga
oskattlagda torp och intagor, hvaremot de öfriga oskattlagda lägenheterna skulle i
laga ordning skattläggas.
Friherre Åkerhjelm, hvars yttrande, huruvida han vore villig att ingå på den
af Rikets Ständer sålunda medgifna uppgörelse F ämnet, blifvit infordradt, hade i
detta yttrande, afgifvet under den 19 sistlidne Oktober, visserligen sökt ådagalägga
sin påstådda rätt, såsom egare af Dylta bruk, att derunder bibehålla både
12
Stats-Utskotlets Utlåtande N:o 30.
Östra allinänningen och Hålahult samt vidhållit sitt erbjudande att emot rätt till
deras skatteköpande och den anslagna ersättningssumman afstå från frisocknarnes
tjenstbarheter, men dock slutligen förklarat sig villig att, derest Kong!. Maj:t
funne det skäligt, göra den ytterligare eftergift, att han för afstående från frisocknarnes
tjenstbarheter åtnöjde sig med den anslagna ersättningssumman samt
rättigheten att till skatte under bruket köpa Östra allmänningen, i hvilket fall
Hålahults allmänning skulle till Kronan återgå.
Under de sednaste förhandlingarne i detta ärende, jemförda med dess ställning
år 1861, hade således Rikets Ständer och bruksegaren gått hvarandra till
mötes så tillvida, att de förra icke längre gjort begge de omtvistade kronoallmänningarnes
afstående från bruket till ett vilkor för uppgörelsen om frisocknarnes
tjenstbarheter, och bruksegaren medgifvit att afstå den ena af dessa skogar, nemligen
Hålahult.
Väl syntes det Kongl. Maj:t vara en vinst för Staten, likasom det ostridigt
vore en sådan för frisocknarnes hemmansegare, om deras med nuvarande tids
rättsbegrepp oförenliga beroende af Bylta bruk komme att upphöra; och Kongl.
Maj:t ansåge följaktligen för det allmänna nyttigt att afsluta den länge eftersträfvade
öfverenskommelsen på de grunder, som Kongl. Maj:t redan år 1863 och
bruksegaren numera funnit antagliga, helst Riket derigenom vunne de icke obetydliga
fördelarne, att tre socknar med mer än etthundra mantal inginge i rotering,
att en i mellersta delen af Riket belägen skog af nära 900 tunnland ren skogsmark
komme under Kronans omedelbara förvaltning, för att kunna bringas till
förkofran och framt*da större afkastning, samt slutligen att äfven skatteköpeskilling
för Östra allmänningen och årliga räutor af denna skog blefve för Kronan
att påräkna; men då Kongl. Maj:t såge sig af stadgandet i § 77 Regeringsformen
förhindrad att bringa förhandlingarne i detta ämne till ett önskligt slut,
såvida icke Riksdagen samtyckte att i sammanhang dermed sistnämnda kronoskog
finge, efter behörig skattläggning, till bruksegaren under skattemannarätt försäljas,
har Kongl. Maj:t fördenskull i nåder föreslagit Riksdagen att medgifva, det Kongl.
Maj:t, emot det egaren af Dylta bruk för sig och sina rättsinnehafvare afstode
från Axbergs, Hofsta och Kihls socknars tjenstbarheter till bruket samt till Kronans
förfogande afträdde kronoallmänningen Hålahult, må, jemte utbetalning till
bruksegaren af den på Riksgälds-kontoret för ändamålet anvisade ersättningssumma,
låta, med tillämpning af Kong!. Kungörelsen den 4 Februari 1811, skattlägga
och till bruksegaren under skattemannarätt försälja den Östra kronoallmänningen.
Stats-Utskottet, till hvilket Riksdagens båda Kamrar remitterat denna nådiga
framställning, har, efter tagen kännedom af frågan rörande handlingar, detta ärende
till behandling förehaft, dervid Utskottet, som i allo delar den af Kongl. Maj:t
uttalade åsigt, angående det önskvärda deri, att förhandlingarne i denna invecklade
fråga omsider må kunna bringas till slut, i afseende å det föreslagna sättet här
-
Stals-Utskoltets Utlåtande N:o 30.
13
för- icke funnit annat att erinra, än att, enär af de å Östra allmänningen befintliga
intagor och uppodlingar, tillhörande åtskilliga i jordeboken upptagna skattlagda
hemman och utjordar, enligt hvad handlingarne utvisa, endast en del lyda
under Dylta svafvelbruk, Utskottet, — väl icke för betryggande af de enskildes
rätt till den öfriga delen af berörda lägenheter, hvilken rätt icke i någon mån
kan rubbas i följd af det ifrågasatta skalteköpet utaf allmänningen, utan, till
undvikande af eljest möjligen uppkommande ersättningsanspråk från bruksegarens
sida, för det han icke kommit i besittning af hela nämnda allmänning, — ansett
förbehåll af enskildes rätt böra fästas vid beviljandet af rättighet för bruksegaren
att skatteköpa allmänningen; hvarjemte, och då nödigt torde vara att icke allenast
den ursprungligen blott för viss tid af 6 år gällande Kongl. Kungörelsen af
den 4 Februari 1811 vid skatteköpet tillämpas, utan äfven dels de flera författningar,
som upplifva, ändra eller förklara nämnda Kongl. Kungörelse, dels äfven i
tillämpliga delar andra författningar rörande skatteköp i allmänhet, Utskottet får
hemställa,
att Riksdagen, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad
Kongl. Maj:t föreslagit, ville medgifva, det Kongl. Maj:t, emot
det egaren af Dylta bruk för sig och sina rättsinnehafvare
afstår från Axbergs, Hofsta och Kihls socknars tjenstbarhet*^
till bruket samt till Kronans förfogande afträder kronoallmänningen
Hålahult, må, jemte utbetalning till bruksegaren
af dim på Riksgälds-kontoret för ändamålet anvisade ersättningssumma,
88,587 R:dr 80 öre, låta, med tillämpning för
skogen af Kongl. Kungörelsen den 4 Februari 1811 jemte
de författningar, som ändra eller förklara berörda Kongl. Kun
görelse, samt för intagor och odlade lägenheter af författningarne
rörande skatteköp i allmänhet, skattlägga och till
bruksegaren under skattemannarätt försälja den Ostra kronoallmänningen,
dock med förbehåll af enskildes rätt till derå
befintliga lägenheter.
Stockholm den 5 Mars 1807.
ARVID FR:SON POSSE