Siats-Utskottets Utlåtande N:o 24.
5
rotehållare för de vakanta båtsmansnummerna slippa erlägga någon afgift
för den tid af då löpande året, som båtsmansnumret fått vara vakant,
på det någon ersättning måtte dymedelst beredas för den högre lega, som
vid sådana tillfällen måste utgifvas.
Då vid innevarande riksmöte ett särskilt Utskott blifvit af Riksdagen
tillsatt för behandling af frågor rörande försvarsverkets ordnande,
och bedömandet af den fråga, hvilken nu är föremål för Stats-Utskottets
åtgärd, måste i väsendtlig mån vara beroende på de beslut, Riksdagen, i
anledning af det särskilda Utskottets förslag, må komma att fatta, får
Stats-Utskottet, utan att nu ingå i pröfning om lämpligheten af hvad
motionären föreslagit, hemställa,
att förevarande framställning icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 22 Februari 1867.
Arvid. Frtson Posse.
X:o 24.
Ank. till Rikd. Kansli d. 22 Febr. 1867, kl. 3 e. ro.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majits nådiga Proposition om
tillåtelse för Göteborgs stad att få inlösa eganderätten till
Kronosäteriet ett mantal Sannegården i Lundby socken
och Ostra Hisings härad af Göteborgs och Bohus län.
(I. A.)
Enligt hvad ofvanberörda den 22 sistlidne Januari till Riksdagen aflåtna
nådiga Proposition, införd under N:o 29 uti l:sta Samlingen af Bihanget
till Riksdagens Protokoll, innehåller, hade Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Göteborgs och Bohus län uti skrifvelse den 31 Maj 1865
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 24.
öfverlemnat och med såväl sitt eget som äfven vederbörande kronofogdes
yttrande beledsagat en af Göteborgs stad genom Stadsfullmägtige till Kongl.
Maj:t ställd skrift, deruti bemälde fullmägtige i underdånighet anfört, hurusom
de under en följd af år fortsatta arbetena för upprensning af stadens
hamn och dess förseende med lämpliga tilläggningsplatser jemte öfriga
beqvämligheter, Indika sjöfarten vid dess nuvarande utveckling fordrade,
tid efter annan föranledt förändrade anordningar af hamnens omgifningar;
men . att, då numera all den mark, staden kunnat disponera för mudderfyllningar,
blifvit dertill använd, och nytt upplagsställe borde bestämmas
för den mudder, som under 1865 och påföljande års arbeten skulle upptagas,
det befunnits vara oundgängligen nödvändigt — om man ej ville
låta muddringsarbetena afstanna eller betydligt förminskas — att den
strand,, som läge intill det yttre revieret mellan Lindholmen och Pölsebo
samt tillhörde kronosäteriet Sannegården och utgjordes af en långgrund
vass, i främsta rummet fylldes.
För detta ändamål och på det muddringsarbetena skulle kunna fortsättas
enligt den af Kongl. Maj:t för hamnens ordnande fastställda generalplan,
hade också staden med förre arrendator!! af kronosäteriet Sannegården
träffat aftal om öfverlåtande till staden af arrenderätten till samma
egendom från den 14 Mars 1865 på 20 år.
Då det likväl icke vore tillräckligt för hamnplanens genomförande att
bereda utväg för uppläggning af den ur hamnen upptagna mudder, utan
äfven fordrades att den landvinning, som dermed erhölles, blefve använd
och ordnad pa ett sätt, som öfverensstämde med ofvannämnda plan och
bidroge till vinnande af önskvärd fulländning deraf; då vidare, enär stadens
nuvarande barlastplats icke vore väl belägen och för öfrigt snart
torde böra till annat behof användas, eu ny sådan måste inrättas, hvartill
Sannegårdens strand, jemväl i anseende till närbelägen tillgång på barlastsand,
vore den mest lämpliga; men alla dessa arbeten vore af den dyrbara
beskaffenhet, att, ehuru staden, genom den förvärfvade arrenderätten
och dermed följande optionsrätten till förlängdt arrende, kunde anses i
viss mån tryggad vid ett ostördt begagnande af egendomen under den
närmaste framtiden, det likväl ej skäligen borde ifrågakomma att å platsen
nedlägga så stora kostnader, med mindre staden genom eganderätt
vore förvissad att få draga de fördelar, som af samma kostnader kunde
påräknas, hade Stadsfullmägtige på dessa och flera skäl i underdånighet
anhållit, det Kongl. Maj:t måtte uti nådig Proposition till Riksdagen
föreslå, att Göteborgs stad finge på sådana vilkor, som Kongl. Maj:t kunde
finna skäligt bestämma, till sig lösa eganderätten till kronosäteriet Sannegården.
Stats-lJtslcotlets Utlåtande N:o 24.
7
Häröfver hade Kongl. Kammar-kollegium den 5 Februari 1866 i underdånighet
afgifvit infordradt utlåtande och deruti upplyst: att kronosäteriet
Sannegården, utgörande 1 mantal och beläget i Lundby socken
af Ostra Hisings härad i Göteborgs och Bohus län, i äldsta tider varit
krono, men omkring år 1630 sålts till skatte, — att detsamma den 20
December 1647 köpts till frälse, derefter blifvit säteri, men enligt reduktionskommissionens
bref den, 31 Maj 1690 indragits samt sedermera anslagits
Elfsborgs slottsstat, Öfversten och Kommendanten på lön och till
boställe; — att, sedan Sannegården genom Kongl. Brefvet den 7 Februari
1721 återställts frälsemannen, berörda lägenhet enligt Kongl. Brefven don
11 Maj 1736 och den 8 Augusti 1738 inköpts till biskopsgård, men förlorat
denna egenskap och enligt Kongl. Brefvet den 2 Augusti 1776 åter
hemfallit till Kronan, med rätt likväl för Biskopen Lamberg samt hans
hustru, barn och arfvingar att hemmanet under viss tid besitta; — samt
att, sedan denna besinningstid midfastan år 1835 tilländagått, hemmanet
från denna tid, till följd af Kongl. Brefvet den 4 September 1822, hvarigenom
Kongl. Maj:t, med ogillande af i hemmanet sökt införsel för skatterättsfordran,
förklarat detsamma vara ett kronosäteri och enligt 77 § i Regeringsformen
icke utan Rikets Ständers samtycke kunna Kronan afhändas
samt böra på arrende upplåtas, varit utarrenderadt och nu enligt Kongl.
Kammar-kollegii arrendekontrakt den 3 Oktober 1864 och transport-resolution
den 22 Juni 1865, innehades af Göteborgs stad under 20 års arrende
tiU midfastan år 1885, mot en årlig arrendeafgift af 1,000 kubikfot,
hälften råg och hälften korn jemte öfriga vilkor.
Enligt af Landtmätaren den 14 Juni 1833 upprättad karta med beskrifning
utgjordes kronosäteriet Sannegårdens egor då af:
tomter och kålhagar.........2 tunnland 27 kappland,
åker...............31 >, 19 *|« ,,
äng...............31 » 7'' , »; o i,,
betesmark............121 » 2 3|4 »
berg............... . 14 » 13
tillsammans 201 tunnland 6 kappland;
samt dessutom en färjeplats med tillhörande
väg ......... 8 14
af egendomens innehafvare till salterier,
fabriker och upplagsplatser upplåtna
7 lägenheter, tillhopa . . . 4: 16 *j2
samt 13 torp . ........1: 4 ''!
5--
29 --
Summa 207 tunnland 3 kappland.
8
Stcits-Utskottets Utlåtande N:o 24.
Och utvisade handlingarne till Kammar-kollegii angående Sannegården
nu gällande arrendekontrakt af den 3 Oktober 1864: att åkern utgjorde
omkring 36 tunnland, men kunde lätteligen förökas med 20 tunnland
odlingsbar mark; — att åkerjorden till största delen vore af någorlunda
bördig beskaffenhet; — att ängen vore 31 tunnland; — att betesmarken,
efter afdrag af nämnda odlingsmark, utgjorde omkring 100 tunnland
och lemnade riklig sommarföda åt ett vida större antal kreatur, än som
vid egendomen kunde vinterfödas; — att för åtskilliga, till andra personer
upplåtna strandplatser och andra lägenheter grundlegan borde utgöra omkring
300 R:dr, och att åbyggnaderna vid hufvudgården bestode af boningshus,
brygghus med drängstuga, spanmålsbod, hemlighus, ladugård i
3 särskilda byggnader samt svinhus.
Vidare hade Kongl. Kammar-kollegium meddelat: att i 6:te punkten
af såväl första arrendekontraktet den 27 November 1834 som äfven det
nu gällande vore stadgadt, att med den å egorna upptagna färjeplats och
väg skulle förhållas efter hvad redan blifvit eller framdeles kunde varda
förordnadt; — att såväl vid första utarrenderingen, som vid den nu sednast
verkställda, framställning i orten gjorts om afsöndring från egendomen
och särskild utarrendering af de utaf förre innehafvare upplåtna
särskilda lägenheter, men, såsom stridande emot författningarne, icke kunnat
af Kongl. Kollegium bifallas; — samt att egendomens i jordeboken
upptagna ränta till ett kronovärde af 14 R:dr 41 skillingar banko vore
under arrende-afgiften inbegripen och utgjordes således icke, hvaremot
kronotionde!! 1 tunna 3 1 s kappar korn af arrendatorn erlades.
Hvad sjelfva ansökningen anginge, så har såväl kronofogden och Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande som Kammar-kollegium, med stöd af hvad
sökanderne anfört, ansett allt skäl vara för handen att tillstyrka, det ifrågavarande
egendom måtte blifva till Göteborgs stad under skattemannarätt
upplåten.
I fråga åter om sättet för den blifvande köpeskillingens bestämmande
hade kronofogden yttrat, att, då, med hänsigt till egendomens läge utmed
Göta eif i närheten af Göteborgs stad samt invid dess hamn, den del af
egendomen, nemligen stranden och vassarne derinvid, som vid räntans
åsättande antagligtvis icke tagits i beräkning, numera hade ett vida högre
värde än sjelfva jordegendomen, de för skatteköp af kronohemman i allmänhet
stadgade grunder enligt kronofogdens åsigt icke voro i förevarande
fall tillämpliga, utan att, såsom vid skatteförsäljning, enligt Kongl. Brefvet
den 20 Mars 1863, af den under Elfsborgs kungs-ladugård lydande
lägenheten Klintens bana egde rum, det af Sannegården nu utgående arrendet,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 24-
9
rendet, 1,000 kubikfot, hälften råg och hälften korn, borde läggas till
grund för köpeskillingens beräknande sålunda, att dess värde 2,425 R:dr,
enligt 1864 års markegångspris, taget 10 gånger, således 24,250 R:dr
blefve köpeskilling, med stadgande att dessutom arrendeafgiften skulle såsom
årlig ränta utgöras, motsvarande efter 5 procent ett kapital af 48,500
R:dr, så att köpeskillingen dels i kontant och dels i räntebärande kapital
komme att sammanlagdt utgöra 72,750 R:dr.
Uti detta förslag hade Kongl. Maj:ts Befallningshafvande instämt, ehuru
under yttrande, lika med kronofogden, att sistnämnda summa kunde antagas
vara icke obetydligt lägre, än hvad som för egendomen skulle kunna
erhållas, derest den å offentlig auktion och i mindre lotter utbjödes; men
då det allmänna till en icke ringa del komme att draga fördel af de anläggningar,
staden hade för afsigt att verkställa, hade det velat synas
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som om Statens anspråk icke billigtvis
borde sträckas utöfver hvad nu föreslagits.
För egen del hade Kongl. Kammar-kollegium i underdånighet anfört,
att egendomens belägenhet nära staden Göteborg invid Göta eif visserligen
gåfve fullt giltig anledning till Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes berörda
antagande om erhållande af en vida högre köpeskilling genom försäljning
i lotter till den mestbjudande å öppen auktion, än som nu med 72,750
R:dr ifrågasatts, och att derföre ett sådant försäljningssätt, med rättighet för
ätaden att öfvertaga de skeende högsta anbuden, ock borde ega rum, derest
icke härvid förekomme, å ena sidan, att, genom de af staden åsyftade anläggningar,
nytta bereddes det allmänna, och, å den andra, att sådana företag
borde af Staten underlättas och icke genom för hårda vilkor vid upplåtelse
af dertill nödig jord försvåras, måhända omöjliggöras. Och hade
Kollegium på grund häraf ansett sig böra Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
förslag understödja.
Beträffande särskilt ofvanberörda uti 1833 års landtmätare-beskrifning
omförmälda färjeplats med väg 8''k kappland, hade Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i skrifvelse till Kongl. Kammar-kollegium af den 27
Januari 1866 meddelat: att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande genom utslag
den 8 Juli 1828 tillåtit, det innevånarne å Gamla Yarfvet måtte ej
allenast på den utsedda platsen inrätta färja och dermed öfverföra färdande
åt Hisingslandet till Sörhallen (namnet på färjeplatsen vid Sannegården)
samt äfven derifrån till Gamla Yarfvet, utan ock uppföra ordentlig landningsbrygga
å dertill ämnade stället vid Sannegårdens strand; — att, ehuru
färjeinrättningen för 15 ä 20 år tillbaka upphört att begagnas, det dock
icke vore otroligt, att med den starkt tilltagande trafiken mellan Göteborg
Bill. till Riksd. Prof. 1867. 4 Sand. 1 Afd. 9 Raft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 24.
och dess förstäder, å ena, samt Hisingslandet, å andra sidan, en regulier
kommunikationsled emellan Sannegården och Gamla Yarfvet snart nog
kunde blifva af behofvet pakallad; — och att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
på grund häraf tillstyrkt, att den för färjeinrättningen å Sannegårdens
egor redan utsynta jordrymden om 8''j« kappland, som för ändamålet
vore tillräcklig, måtte, i händelse egendomens försäljning beviljades,
från köpet undantagas;
Och hade vid öfvervägande häraf Kollegium ansett, att den vid 1833
års landtmäteriförrättning utmärkta färjeplats 8 G kappland borde från försäljningen
undantagas och såsom särskild lägenhet af krononatur under
allmän disposition i jordeboken införas, med stadgande för öfrigt uti ett
blifvande köpebref, att från egarens af Sannegården sida något hinder icke
finge läggas för färjningen eller begagnande af dit hörande anstalter, i enlighet
med hvad särskildt kunde varda föreskrifvet.
I sammanhang härmed hade Kongl. Kammar-kollegium i underdånighet
vidare erinrat:
dels att, derest ifrågavarande försäljning af kronosäteriet Sannegården
komme att ega rum, egendomen i följd deraf borde i jordeboken omföras
från krono- till skatte-säteri, med skyldighet att utgöra alla de allmänna
onera och utskylder, som med jord af denna natur vore förenade;
dels ock att, ehuru någon förändring i fråga om hemmanets tionde
icke tarfvades, dess nuvarande ränta likväl borde, till reda och enkelhet,
från jordebok och räkenskaper helt och hållet uteslutas emot upptagande i
stället såsom ny ränta af 1,000 kubikfot, hälften råg och hälften korn, att
utgå på sätt författningarne om räntor i allmänhet stadgade;
Och hade Kongl. Kammar-kollegium slutligen i underdånighet hemställt,
det uppdrag måtte på vanligt sätt Kollegium meddelas att om verkställighet
af skatteförsäljningen föranstalta och skattebref utfärda, med
rättighet att, om Göteborgs stad så skulle önska, medgifva erläggande af
skatte-köpeskillingen, 24,250 R:dr, sålunda att deraf betalades ''jc:del genast
före expedierande af skattebrefvet och sedermera G,:del under livartdera
af derefter nästföljande 5 år.
I anledning häraf har Kongl. Maj:t nu i nåder föreslagit Riksdagen,
att ifrågavarande kronosäteri-hemman ett mantal Sannegården, med undantag
af den inom dess egoområde vid 1833 års landtmäteriförrättning utmärkta
färjeplats 8''4 kappland, måtte på de af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
föreslagna, af Kammar-kollegium förordade vilkor få af Göteborgs
stad inköpas.
Stats-Utskottet, till hvilket Riksdagens båda Kamrar remitterat denna
nådiga framställning, har densamma till behandling förehaft samt dervid
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 25.
11
tagit kännedom af frågan rörande handlingar; och som Utskottet vid den
nådiga Propositionen icke funnit annat att erinra, än att, då något anstånd
med skatte-köpeskillingens erläggande icke synes hafva af Göteborgs
stad blifvit ifrågasatt, samt hvarken Kong!. Maj:ts Befallningshafvande
eller vederbörande kronofogde något sådant anstånd förordat, Kongl. Kammar-kollegii
i detta hänseende väckta förslag icke torde böra vinna afseende,
hemställer Utskottet,
att Kongl. Maj:ts nådiga framställning i ämnet måtte
af Riksdagen bifallas, dock så att hela ifrågavarande
skatteköpeskilling, 24,250 R:dr, må före expedierandet
af skattebrefvet å ofvannämnda kronosäteri, till Statsverket
på en gång erläggas.
Stockholm den 22 Februari 1867.
Arvid Frtson Po.sse.
35.
Åok. till Riksd. Kansli d. 22 Febr, 1867, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner om eftergift af Kronans
rätt till danaarf efter tvänne personer. (I. A.)
Uti en hos Riksdagens Andra Kammare väckt och till Stats-Utskotttet
remitterad motion (N:o 132) har Herr V. M. Beronius förnyat sin vid
förra riksdagen gjorda framställning derom, att den rätt Kronan egde till
qvarlåtenskapen efter i Falun den 18 Mars 1864 aflidna ogifta qvinspersonen
Christina Charlotta Nyman, hvilken efter sin snufläder ock Wedin
kallades, måtte eftergifvas till förmån för en i nämnde stad inrättad slöjd
-