Lag-Utskottets Utlutande N;o 73.

ltf:o 73.

Ank. till Riksd. Kansli d. 3 Maj 1867, kl. 7 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckta motioner om
ändringar i gällande stadganden om prest- och pastor
al-examen, samt om andra vilkor för presterlig
befordran.

Lagutskottet har, efter remiss från Andra Kammaren, till pröfning förehaft
Herr S. Bibbings och Herr P. Peterssons motioner (N:ris 7 och 37) angående
ofvanberörda ämnen. Den förra innefattar förslag:

“att Riksdagen i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t måtte göra hem
ställan om stadgande af, att theologico-filosofisk examen vid universitetet för
alla dem, som vilja egna sig åt prestembetet, må blifva obligatorisk; att sådan
aflagd examen ma medföra rätt till beräkning af två presterliga tjensteår;
att den, som vid universitetet aflagt meranämnda och derjemte dimissionsexamen,
må varda befriad från skyldigheten att för ordination till prest och befordran
på den presterliga banan undergå vidare examensprof än en på en
gång inför biskop och domkapitlet inom det stift, der han såsom prest skall
tjenstgöra, före hans vigning till det heliga embetet med honom i rent praktiskt
syfte anställd, allmän och med ett betyg vitsordad pröfning af hans ståndpunkt,
bildning och förmåga i och för utöfvandet af prestkallet; samt att vid
ansökning till pastorat hans lärdomsmeriter må beräknas och uppmätas efter
hans vid universitetet aflagda examina på samma sätt, som nu sker efter pastoralexamen
och med betraktande och bedömande dervid af de i förstnämnda
examina erhållna vitsord för lärdom och kunskaper såsom ecjvivalenta med dem
som gifvas i den sistnämnda."

Bxh. till Riksd. Prof. 1807. 7 Samt. 16 Höft.

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 73.

Herr Peterssons motion åter innehåller framställning, det måtte “sättet
för presterligt antagande och befordran sålunda blifva ändradt, att, i likhet med
iifrige embets- och tjensteman, endast en examen tages såsom kunskapsprof,
och att, till vinnande af befordran, inga andra förtjenster än godkända lärdomsbctyg,
tjenstår inom kyrkan, skicklighet, ordning och visadt kristligt lefverne
och nit för Christi kyrkas sak må såsom befordringsgrunder ega ram

De hufvudsakliga spörsmålen i förevarande ärende äro: huruvida nuvarande
fordringar på den bildning, en prest bör ega, äro för obetydliga och alltså
måste höjas; samt huruvida lämpligt är, att den, som, efter aflagda prof och
erhållna tillförlitliga intyg deröfver, blifvit ordinerad till prest och inträdt i
tjenstgöring såsom sådan, bör undergå ytterligare examen såsom vilkor för befordran
till kyrkoherde embetpt.

Ehuru Utskottet i hufvudsaken instämmer med Herr Ribbing beträffande
det önskvärda deri, att fordringarne på prestens bildning måtte kunna höjas
utöfver de nuvarande; anser Utskottet sig likväl böra erinra derom, att ifrågavarande
angelägenhet helt nyligen, efter det sakkunniga myndigheter fått tillfälle
att i ämnet sig uttala, varit föremål för Kongl. Maj:ts pröfning.

Sedan nemligen i anledning deraf att, i sammanhang med utfärdandet af
Kongl. Stadgan om afgångsexameu vid Rikets högre elementarläroverk, blifvit
förordaadt, att efter början af år 1864 inträde vid Rikets universiteter ej finge
beviljas andra än dem, som företedde vederbörligt mogenhetsbetyg från högre
elementarläroverk eller ock styrkte sig redan hafva blifvit vid annat universitet
inskrift^, samt i följd deraf den förut brukliga studentexamen blifvit upphäfd,
Consistorium Academicum majus i Upsala hos kanslern för Upsala och Lunds
universiteter gjort framställning rörande de åtgärder, hvilka ansetts erforderliga
för vinnande af, bland andra, det ändamål, som varit afsedt med de i Kongl.
p, ref vet den 12 Mars 1831 meddelade föreskrifter angående vissa betyg i studentexamen
uti särskilda kunskapsgrenar för dem, som söka inträde i theologiska fakulteten;
och konsistorium i sådant hänseende föreslagit, att för dem, som framdeles
ville inskrifvas i nämnda fakultet och icke vore filosofie kandidater, matte införas en
föregående pröfning i de filosofiska kunskapsarter, som vore förberedande för
theologiska studier, dervid, efter aflagdt latinskt stilprof, examinanderne skulle
undergå förhör i latin, grekiska, hebreiska, theoretisk filosofi och historia, eller
samma kunskapsämnen, uti hvilka approbation i studentexamen förut erfordrats,
samt, efter den måttstock, som vore gällande i juridico- och medico-filosofisk
examen i afseende på de i dem förekommande kunskapsämnen, vitsordas minst
med betyget godkänd; hvarvid konsistorium, som, med afseende derå, att
föreställningen om ökade fordringar för prestexamen möjligen kunde bidraga
till ökande af den i de flesta stift redan kännbara prästbristen, icke ansett
sig Böra tillstyrka, det ifrågavarande examen genast skulle stadgas såsom ound -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 73.

gängligt vilkor för inträde i theologiska fakulteten, hemställt, att under tiden,
intilldess sådant kunde ske, inskrifning i nämnda fakultet matte medgifvas äfven
dem, som från högre elementarläroverk erhållit vitsordet godkänd i alla
de kunskapsämnen, som ingingé i den theologico-filosofiska examen, samt att
för dem, som i ett eller flera af samma ämnen från elementarläroverket
medförde underhaltigt betyg, äfvensom för de äldre studenter, hvilka saknade
fullständigt betyg i samma kunskapsämnen, måtte beredas tillfälle att, efter
anmälan hos filosofiska fakultetens dekanus, blifva i behöfliga ämnen förhörde
af genom fakulteten utsedde examinatorer och vitsordade efter en måttstock, som
i den äldre studentexamen för approbation erfordrades; samt uti infordradt
utlåtande, Consistorium Academicum majus vid Lunds universitet, med erkännande
af vigten och behofvet af eu förberedande examen utaf omförmälda beskaffenhet,
dervid tillika hemställt, dels att till de ofvan uppgifna ämnena för
densamma borde läggas äfven praktisk filosofi, dels ock att berörda examen
borde blifva obligatorisk för en hvar, som, utan att vara filosofie kandidat,
sökte inträde i theologiska fakulteten, men, i händelse denna hemställan ej
kunde vinna afseende, förklarat sig biträda hvad af Upsala konsistorium blifvit
i omförmälda hänseenden föreslaget; så och efter det kanslern underställt ärendet
Kongl. Maj:ts pröfning och dervid för egen del i underdånighet anfört, att
kanslern visserligen funne förslaget om en preliminär theologico-filosofisk examen,
betraktad såsom en garanti derför att blifvande theologise studiosi matte innehafva
de för ett grundligare theologiskt studium nödiga förberedande insigter,
icke sakna goda skäl, såvidt dessa insigter icke i annan ordning kunde anses
vara ådagalagda; men att, då val vitsordade, vid afgångsexamen från elementarläroverk
aflagda prof på kunskaper i de ämnen, som skulle utgöra föremål
för pröfning uti merberörda examen, kunde uppfylla samma ändamål, kanslern,
med afseende jemväl å hvad som blifvit yttradt rörande prestbristen, ansåge
meranämnda examen icke böra såsom obligatorisk förklaras; har Kongl. Maj:t,
medelst nådig Skrifvelse till bemälde kansler den 3 Mars 1365, förordnat: att
en förberedande theologico-filosofisk examen skulle vid Rikets universiteter inrättas
för dem, som ville egna sig åt presterliga eller theologiska studier och
icke aflagt filosofie-kandidatexamen; att denna theologico-filosofiska examen
skulle omfatta, jemte latinskt stilprof, muntlig pröfning i latinska, grekiska och
hebreiska språken, theoretisk filosofi samt historia, dervid examinanderne borde
ådagalägga sådana insigter, som, efter de vid bedömandet af kunskapsprofven
i juridico- och medico-filosofiska examen i allmänhet antagna måttstock, kunde
åtminstone med betyget godkänd vitsordas; att de, hvilka denna examen nöjaktigt
genomgått, skulle vara berättigade till den i Kongl. Brefvet den 12 Mars
1831 medgifna förmån att, sedan de inträdt i prestembetet, fa räkna sig till
godo ett tjensteår, såvida de ej, på grund af fullgjorda prof för filosofisk dok -

Lag-Utskottets Utlåtande K-o 73.

tor,sgrad, äro till ännu vidsträcktare förmån i detta hänseende berättigade; att
likväl tills vidare, och intilldess annorlunda blefve förordnadt, jemväl de, som
uti behörig afsagd afgångsexainen vid högre elementarläroverk erhållit betyget
godkänd i latin, grekiska, hebreiska, historia och filosofisk propedevtik, äfvensom
de studerande, hvilka aflagt studentexamen enligt de före 1864 års ingång
gällande föreskrifter och dervid blifvit i samma ämnen godkände, skulle vara
berättigade till inskrifning i filologisk fakultet: samt att den, som, utan att
hatva undergått filosofie-kandidat- eller theologico-filosofisk examen, sökte ins
aifning i filologisk fakultet och icke kunde förete vitsord derom, att han,
vare sig i student- eller afgångsexainen, ådagalagt godkända kunskaper i samt’
liga nyssnämnda ämnen, skulle, för att i bemälda fakultet vinna inträde, idet
eller dem bland samma ämnen, i hvilka lian erhållit underhaltigt, betyg, hafva
vid förhör inför de till förrättande af deri theologico-filosofiska examen förordnade
examinatorer aflagt prof på sådana insigter som efter den för sistberörda
examen gällande måttstock kunde vitsordas med åtminstone betyget godkänd.

mskottet anser mindre lämpligt att, innan någon erfarenhet vunnits
beträffande den verkan, inrättandet af den omförmälda icke-obligatoriska prelimmarexamen
kan utöfva på prästbildningen, redan tillstyrka, att samma examen
matte förklaras vara obligatorisk, helst som det kunde, åtminstone under
ötveigangstiden, . inträffa, att prestbristen ökades, hvilket i anseende till de
högst eftertänkliga olägenheter densamma mångenstädes redan medfört, torde
hora med all omsorg undvikas. Men deremot synes ändamålet med sannolikhet
kunna uppnås, derest nämnda examen medförde större fördel i afseende på
tjensteårsberäkning, än för närvarande är händelsen; och Utskottet finner sig
desto heldre hora understödja motionärens förslag, det måtte afläggandet af
theologico-filosofisk examen berättiga till beräknande af tvänne tjensteår, som för
Utskottet blifvit vitsordadt, att denna tid åtgår till studier för att nöjaktigt absolvera
samma examen.

åter de, som undergått theologico-filosofisk examen, icke'' böra hafva
åliggande att undergå nytt förhör i samma ämnen inför vederbörande domkapitel
synes for Utskottet icke vara någon tvekan underkastadt. Som bekant
ar bestå nu prestkandidatens examensprof deri, att han dels inför theologiska
a eu teten vid univeisitetet undergår förhör i de theologiska ämnen, som varit
föremål för hans studier derstädes, dels derefter inför domkapitlet undergår den
examen som i 19 Kap. 2 § Kyrkolagen föreskrifves, och som omfattar jemväl
de gamla språken samt filosofi och historia. Lika med herr Ribbing anser Utskottet
det vara eu olämplig anordning, att den, som börjat egna sig mera
uteslutande åt vissa specialstudier — i förevarande fall de rent theologiska —
skall nödgas sedermera återgå till studier af allmännare art. De sednare böra
nemligen bilda underlaget eller grunden, på hvilka de förra skola fortgå; och

Lag-Utskottets Utlåtande N.-o 73. 5

onekligen utgör det en tidsförlust att, sedan man aflagt examen i det, som för
ens embete är det väsendtligaste, ånyo bereda sig till undergående af prof i
ämnen, som höra till den allmän humanistiska bildningen, likasom det knappast
blii något tillförlitligt bevis på den upphunna graden i den sednare
att ut minnet upprepa detaljer, för hvilka i en examen vanligen fordras redogörelse.
Men om således de, hvilka aflagt theologico-filosofisk examen, böra
befrias från undergående af ytterligare prof i enahanda ämnen inför domkapitlet,
likasom för närvarande filosofie doktorer äro derifrån befriade, så synes ock
skäl väta för handen att låta den pröfning i de rent theologiska ämnena, som
uti dimissionsexamen inför theologiska fakulteten egt rum, gälla, utan att ytterligaie
sådan pröfning erfordras inför domkapitlet, med undantag möjligen för
sådana helt och hållet praktiska prof, hvilka kunna vara nödvändiga för att
sätta domkapitlet i tillfälle att bedöma förmågan hos den kandidat, som framdeles^
skall i hvarjehanda presterliga befattningar inom stiftet användas. För
en sådan anordning hemtar Utskottet ytterligare stöd deraf, att, jemlik! Kong!
Biefvet den 21 Juli 1825, theologie kandidater blifvit från undergående af prestexamen
helt och hållet befriade.

Hvad åter angår den s. k. pastoralexamen, synes dess uppkomst och
nödvändighet hafva berott af omständigheter, som numera icke äro för handen.
Konsistorierna egde nemligen fordom ^examinera prestämne!!, som kommo direkte
från gymnasierna, således utan att hafva vid universitetet idkat några
studiei, och ändamålet med den förnyade pröfning af deras insigter, som i pastoralexamen
egde rum, framgår af Kongl. Brefvet till samtliga konsistorierna
den 19 December 1748, som innehåller “erinran för dem, som till prester redan vigde.
blifvit, att, efter deras då aflagde ed, dageligen förkofra sig i Guds ord och
uti studierna vidare framsteg söka samt dem ingalunda försumma och nedlägga“.
Enligt Kyrkolagens ursprungliga föreskrift egde i allmänhet icke någon
att blifva ordinerad till prest, innan han “uppfyllt sin ålders 25:te år“, eller
deiest lian “icke allaredo häfver ett visst embete, uti skolor, gymnasier eller
akademier, hvarigenom han sig redeligen nära och föda kan; eller ock, då någon
annan viss lägenhet är ledig, till hvilken han kan befordras“. Emellertid
blef genom Kongl. Brefvet den 13 Augusti 1751 förordnadt, att theologie adjunkterna
yid akademierna voro befriade från såväl prest- som pastoralexamens
undergående, en befrielse, som, enligt Kong]. Maj:ts utslag den 16 April 1801,
blifvit förklarad gälla äfven theologie licentiater; och som i sjelfva verket innebär
ett erkännande, att grundliga studier vid universitetet icke blott äro lika
goda som de upprepade prof pa förkofrad bildning, hvilka efter en framskriden
embetsutöfning afläggas, utan äfven innebära bättre borgen derför att studierna
fortsättas, och i samma man som de för prestkandidaten föreskrifna prof vid
universiteten göras sadana, att de lemna säkerhet för hans duglighet till utöf -

f> Lag-Utskottets Utlåtande N:o 73.

vande af det embete, åt hvithet lian sig egnar, synes lika litet för honom, som
för andra Statens embetsman böra ifrågakomma någon förnyad pröfning af hans
insigter vid eu mera framskriden ålder. Rigtigheten häraf synes så mycket
påtagligare, som i tillämpningen af nu gällande föreskrifter om vilkoren för befordran
och för rättighet att utöfva prestembetet företer sig det förhållande, att
alldeles samma tjenst får förrättas af komministrar och obefordrade adjunkter,
hvilka icke aflagt pastoralexamen, som af kyrkoherdar, och med enahanda ansvar;
hvadan det icke för embetet och församlingens skull erkännes oundgängligt,
att själasörjaren undergått pastoralexamen; och i sådant fall lärer detta
vilkor för att kunna ernå de med embetet följaktiga verldsliga förmåner qvarstå
alldeles opåkallad!. Härtill kommer nu äfven det särdeles tänkvärda förhållande,
att, till följd af omständigheternas tvång, mången prestman icke blir
i tillfälle att åt ifrågavarande angelägenhet egna tid förrän vid eu mera framskriden
ålder, då icke allenast studier, idkade på det sätt, som för en examen
är nödigt, af naturliga orsaker försvåras, utan äfven känslan af det förödmjukande
i ett förhör inför yngre examinatorer inställt sig och onekligen har ett
visst berättigande. Det har visserligen blifvit anfördt, att pastoralexamen, hvilken
enligt nu gällande författning, Kongl. Cirkuläret till domkapitlen den 26
Januari 1856, aflägges i följande endast theologiska ämnen, nemligen exegetik, dogmatik
och moraltheologi, pastoralteologi och Svensk kyrkolagfarenhet samt
kyrkohistoria, och föregås af ett disputationsprof med theser, hemtade från de filosofiska
eller theologiska läroämnen, som tillhöra prest-eller pastoralexamen, alltså
icke skulle innefatta prof i andra stycken, än dem eu prest bör och behöfver
känna, samt att följaktligen pröfningen af det sätt, hvarpå presteus kunskaper under
embetets utöfning blifvit odlade och omsatta till mognad, icke bör anses för
honom innebära någon olägenhet. Men ett faktum är dock, att de, som vilja
bereda sig till undergående af pastoralexamen, för sådant ändamål städse nödgas
uppehålla sig i stiftsstaden någon längre tid, hvilket medför kostnader, till
hvilkas bestridande de svårligen under det de tjenstgöra såsom adjunkter kunna
samla medel; och då uti pastoralexamen, vid pröfningen af examinandens
exegetiska förmåga, ingår tolkning af „nya testamentet på grundspråket", hvilket
förutsätter ganska allvarliga ^studier i grekiska språket, samt profven i
kyrkohistoria, äfvensom kyrkolagfarenhet, betinga verklig minnesläsning, måste
ifrågavarande examen, åtminstone i denjgtheoretiska delen, med allt fog hållas
för desto olämpligare, jut äldre examinanden är.

På dessa och i öfrigt af motionärerna anförda skäl anser Utskottet den
s. k. pastoralexamen icke vidare böra för präster vara obligatorisk, såvida de
innan inträdet i prestembetet fullgjort de t prof på inhemtade kunskaper och
upphunnen mognad, hvilka man kan anse nödigt föreskrifva, men beträffande
hvilka Utskottet icke tilltror sig att kunna föreslå erforderliga bestämmelser,

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 73.

hvadan Utskottet också i afseende på den del af Herr Ribbings motion, som
handlar om det vid prestera befordran ifrågakommande mätandet af hans vid
universitetet aflagda lärdomsprof, icke funnit sig böra tillstyrka Riksdagen att
fatta annat beslut, än att hos Kongl. Maj:t anhålla, det måtte under nådigt
öfvervägande komma, i hvad mån fordringarne i den preliminära examen och i
dimissionsexamen böra skärpas, för att dessa examina må kunna motsvara profven
i nuvarande prest- och pastoralexamina. Af hvad ofvan blifvit anfördt
följer emellertid, att Utskottet anser de giltiga anspråken på den presterliga
bildningen i allmänhet icke vara fullt tillfredsställda, med mindre prestkandidatcn
undergått både den förut omförmäldä theologico-filosofiska och den vanliga
s. k. dimissionsexamen, och att följaktligen icke under andra vilkor befrielse
från pastoralexamen bör ega ruin. Men med samma åsigt instämmer äfven,
att för dem, hvilka under sin embetstid få tillfälle till förkofran af sina kunskaper,
beredes en utväg att ådagalägga sina framsteg samt att medelst aftåg
da lämpliga prof och deröfver erhållet betyg förbättra sina utsigter till befordran,
helst som den sednare på den presterliga banan är till hufvudsaklig del
beroende af lärdom smeriter. Derjemte är det till en början nödigt att bibehålla
pastoralexamen för deras skull, hvilka redan vunnit inträde i prestembetet
utan att hafva aflagt sådana prof, att samma examen skäligen bör dem
eftergifvas.

Med stöd af hvad sålunda blifvit andraget hemställer Utskottet,

a) att Herr Ribbings förslag, det theologico-filosofiska
examen måtte för prestkandidater blifva obligatorisk, icke
för närvarande af Riksdagen må bifallas;

men deremot

b) att Riksdagen, med anledning af de begge ofvan
omfönnälda motionerna, dels för sin del beslutar den ändring
af 19 Kap. 2 § Kyrkolagen och af hvad i öfrigt finnes stadgadt,
rörande den i samma lagrum omförmäldä prestexamen,
att den, som vid universitetet aflagt, jemte godkänd
dimissionsexamen, antingen filosofie kandidatexamen eller
theologico-filosofisk examen, må, i likhet med hvad för theo
logie kandidater och licentiater finnes stadgadt, vara befriad
från all vidare examen inför biskop och domkapitel, än en
på eu gång före vigningen till det heliga embetet i uteslutande
praktiskt syfte anställd och med ett enda betyg vits
ordad pröfning af hans ståndpunkt, bildning och förmåga
i och för utöfvande af prestkallet;

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 73.

dels ock i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t hemställer:

att Kongl. Maj:t täcktes meddela nådig föreskrift, att
deri, som undeigatt den i Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse
till kanslern för Upsala och Lunds universiteter den 3 Mars
18(3;) omförmälda theologico filosofiska examen, må, sedan
han inträdt i prestembetet, räkna sig till godo tvänne tjensteår,
såvida han icke, på grund af fullgjorda prof för filosofisk
doktorsgrad, är till ännu vidsträcktare förmån i detta
hänseende berättigad;

att Kongl. Maj:t täcktes förordna, att såväl theologie
kandidater, som de, hvilka, jemte theologico-filosofisk eller
filosofie kandidatexamen, aflagt dimissionsexamen, må, i likhet
med hvad för theologie adjunkter är stadgadt, vara be
friade från skyldighet att undergå pastoralexamen; men att
det må stå den, som kommer i åtnjutande af sådan förmån,
fritt att för vinnande åt ytterligare lärdomsmeriter
antingen inför domkapitlet aflägga ett disputationsprof i
theologiskt ämne, eller ock insända en af honom författad
theologisk afhandling, samt att domkapitlet må vara förpligtadt
att öfver dessa specimina lemna vederbörligt vitsord;

samt att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida
med afseende å den befrielse från prest- och pastoialexamina
sålunda skulle inträda för dem, som vid univer
sitetet aflagt ofvanberörda theologiska examina, skärpta fordringar
i de sistnämnda må vara af nöden, för att de uti
dem erhållna vitsord för kunskaper och lärdom må vid befordran
till prestembete räknas den sökande till godo och
mätas på enahanda sätt och efter den norm för jemförelse,
som i afseende på betyg, erhållna i pastoralexamen, för
närvarande eger rum.

Stockholm den 7 Mars 1867.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.