Banico-Vtsicottets Memorial N;o 20.

1

N:o 20.

Ank. till Riksd. Kansli d. 8 April 1867, kl. 6 e. m

Memorial, i anledning af Kamrarnes beslut öfver Banko-Utskottets i Memorialet
N:o 9 afgifna förslag till ändringar i 5:te Artikeln eif
Banko-reglementet.

Jemlikt Utskottet tillhandakomna protokolls-utdrag för den 16 Mars, hafva,
utaf de i Utskottets ofvan nämnda Memorial gjorda framställningar, punkterna 2:o),
4:o), 6:o), 7:o), 9:o), 10:o), ll:o), 12:o), 13:o), 14:o), 15:o) och 17:o), blifvit af båda
Kamrarne bifallna.

Punkten l:o) är väl likaledes bifallen af båda Kamrarne, men af Första
Kammaren med förbehåll att den benämning å Banken, som, till följd af Riksdagens
blifvande beslut, kommer att intagas i texten å dess sedlar, skulle begagnas
icke allenast i denna § af det nya banko-reglementet, utan äfven å alla andra
ställen, der samma benämning med afseende å ordställningen i öfrigt ansåges lämpligare,
än det kortare uttrycket ”Banken”.

Som emellertid den benämning, hvilken kommer att i texten å Bankens
sedlar begagnas, icke torde hindra att det å åtskilliga ställen så väl i grundlagarne
som i banko-reglementet förekommande uttrycket ”Riksbanken” qvarstår, och då
Andra Kammaren godkänt Utskottets förslag, hemställer Utskottet:

I-0)

att ofvan nämnda, af Första Kammaren gjorda förbehåll må
få förfalla.

Utaf de i punkten 3:o föreslagna stadgande!! är af båda Kamrarne mom. 1
godkändt, men deremot mom. 2 återförvisadt; varande vid den i Kamrarne förda
Bill. till Riksd.-Prot. 1867. 6 Sami. 1 Afd. 13 Häft.

1

2

Banko-Utskottets Memorial N:o 20.

öfverläggning ifrågasatt dels att detta stadgande skulle, såsom öfverflödigt, utgå
dels att detsamma måtte erhålla enahanda lydelse, som i likartadt afseende blifvit
utaf Stats-lltskottet i dess Memorial N:o 43 föreslaget rörande Fullmägtige iRiksgälds-kontoret.

Utskottet anser en föreskrift i den angifna syftningen böra i reglementet
intagas, och finner det af Stats-Utskottet till införande i reglementet för Fullmägtige
i Riksgälds-kontoret afgifna förslag noggrannare uttrycka hvad med föreskriften
åsyftas, samt får derföre, med frångående af sitt förra förslag, hemställa:

2:o)

att mom. 2 i punkten 3:o) må erhålla denna lydelse:

”Blifver Fullmägtig ledamot af Stats-Rådet eller kommer i den
författning, att han, jemlikt något af mom. a, b, c, d och e
uti 26 § Riksdags-ordningen, icke må såsom riksdagsman godkännas,
skall han genast frånträda fullmägtigs-befattningen och
suppleant inträda i hans ställe.

Femte punkten innehåller: i mom. 1 en allmän bestämmelse angående Fullmägtiges
åliggande; i mom. 2 en i öfverensstämmelse med Banko-fullmägtiges förslag
affattad föreskrift att för den dagliga förvaltningens handhafvande Fullmägtige
skulle utse inom sig två deputerade och två suppleanter för dem, med rättighet
derjemte för Fullmägtige att, om så nödigt funnes, välja en bland öfrige Fullmägtige
att, jemte endera af deputerade, besörja Bankens vexelärenden; och i mom 3 en
allmän bestämmelse om Fullmägtiges ansvarsskyldighet.

Denna punkt har Första Kammaren återförvisat, men Andra Kammaren

godkänt.

Af den inom Första Kammaren, vid fattandet af återförvisningsbeslutet
hållna öfverläggning, har Utskottet inhemtat, hurusom mot den föreslagna anordningen
invändts hufvudsakligen att genom den dagliga förvaltningens öfverlemnande
åt två personer, olägenheter kunde uppstå, ithy att desse i förekommande frågor
hyste olika åsigter. samt förvaltningen derigenom blefve lidande; varande på grund
deraf ifrågasatt: dels att berörda uppdrag skulle öfverlemnas antingen, såsom hit tills,

åt en deputerad, eller åt tre, hvarigenom afgjord pluralitet vid skiljaktiga meningar
kunde vinnas, eller åt en Förste Deputerad eller Direktör och en Andre
Deputerad eller Direktör.

De sålunda ifrågakomna olika förslagen föranleda Utskottet att något närmare
erinra om uppkomsten af den anordning vid Riksbankens förvaltning, hvarom
nu är fråga.

Banko-Utskottets Memorial N:o 20.

3

I ett af Banko-fullmägtige till Banko-Utskottet vid 1862—1863 års riksdag
afgifvet förslag till åtskilliga ändringar i banko-reglementet hemställdes, att.
med upphörande af den dittills varande, utaf åtskilliga banko-kommissarier sammansatta,
kollegiala nnderstyrelsen, den löpande förvaltningen af Bankens angelägenheter
måtte uppdragas åt tre verkställande direktörer, emellan hvilka göromålen
borde på angifvet sätt fördelas, hufvudsakligen så. att en besörjde de inre anordningarne
inom verket och tillsynen öfver tjenstemännen, att vexelärendena ombesörjdes
af två direktörer, liksom äfven deltagandet i diskont-styrelsen skulle tillkomma
två bland dem.

Detta förslag vålm dock icke bifall i dess ursprungliga skick; men det
beslöts slutligen att den dittills varande understyrelsen skulle upphöra, och en deputerad
bland Fullmägtige utses. Denne deputerade erhöll likväl, såsom sådan, eu
temligen inskränkt verkningskrets. I reglementets 68 § angifves nemligen syftemålet
med deputeradens anställande vara endast den dagliga tillsynen öfver göromålen.
Väl innehåller 95 § det vidsträcktare uttrycket, att deputeraden skulle
besörja den dagliga förvaltningen af bankoverket i öfverensstämmelse med reglementet
samt de instruktioner och förordnanden som af Fullmägtige utfärdades;
men vexelärendena förblefvo, såsom förut, uppdragna åt särskilde personer, deputeraden
var icke, såsom sådan, ens tillförsäkrad plats, ännu mindre någon mera
ingripande verksamhet uti diskont-styrelsen, och omfattningen af hans uppdrag gaf
honom icke särskild anledning att, utöfver det hvartill han utaf allmänt intresse för
saken kunde känna sig manad, med noggrannare uppmärksamhet följa de allmänna
finansiela angelägenheterna. Hans befattning blef hufvudsakligen inskränkt till anordningar
rörande göromålens gång och till utarbetande af förslag till den förändrade
anordning af dessa och af tjenstemanna-staten, som borde blifva eu följd af
då fattade beslut.

I sitt vid nämnda riksdag afgifna Betänkande N:o 44, deri Banko-Utskottet
tillstyrkte förstberörda förslag, erinrade Utskottet om den betydliga omfattningen
af Fullmägtiges befattning med Bankens förvaltning. Icke allenast meddelandet af
allmänna föreskrifter, utöfver hvad genom banko-reglementet vore stadgadt, rörande
metalliska kassan, utrikes vexelhandeln, köp och försäljning af pulika papper m. m.,
utan äfven de mångfaldiga, merendels högst magtpåliggande verkställighetsåtgärder,
som dermed äro förenade, tillhörde dels Fullmägtige omedelbart, samfäldt eller genom
de bland dem utsedde deputerade för vexelärendena och för Tumba bruk, dels
embets- och tjensteman, som sorterade direkte under Fullmägtige. I och för fullgörandet
af dessa åligganden erfordrades en ständig uppmärksamhet på allmänna
finansiela förhållanden, så utom som inom landet, på kursförändringar och pris å
allmänna värdepapper, en kännedom om utländska handelshus och deras ställning,
på hvilken Bankens säkerhet högst betydligt berodde, med mera dylikt. Dessa
åligganden föranledde uppgörandet af köp och försäljning utaf vexlar samt deraf

4

Banko-Vtskottets Memorial N:o 20.

härflytande hvarjehanda överenskommelser, åtgärder för införsel af ädla metaller,
utrikes brefvexling samt besörjandet af inkasseringar. För den öfversigt af verkets
gång, som Fullmägtige måste ega, ingingo till dem fortlöpande uppgifter öfver
alla de vigtigare grenarne af Bankens rörelse, hvilka uppgifter måste med oafbruten
uppmärksamhet följas och med hvarandra jemföras, på det deraf ett säkert
omdöme om verkets tillstånd och rörelse måtte kunna bildas. Den beröring i
hvilken Banken stode med andra inrättningar, såsom filial-bankerna, ålade äfven
Fullmägtige nödvändigheten att om dem taga den kännedom, som för bevarande af
Bankens rätt och säkerhet erfordrades; förutom hvilket allt Fullmägtige jemväl såsom
öfverstyrelse för diskont- och lånekontoren hade att meddela allmänna föreskrifter
angående dessas förvaltning, upp- och utlåningsrörelse m. m.

Styrelsen af Riksbanken skall visserligen föras af Fullmägtige; men denna
grundlagens och banko-reglementets bestämmelse torde icke böra eller kunna uppfattas
så, som om detaljerna af förvaltningen skulle af Fullmägtige samfäldt handhafvas,
hvilket, om det äfven vore möjligt, ingalunda kunde befordra deras ändamålsenliga
behandling. Sjelfva beskaffenheten af fullmägtigs-uppdraget antyder, att
detta hufvudsakligen innebär, det Fullmägtige skola tillse och vårda Bankens rätt,
säkerhet och förmån, i öfverensstämmelse med fastställda grunder, gifva allmänna
föreskrifter angående förvaltningen, samt afgöra dervid förekommande vigtigare angelägenheter.
Deremot kunna och böra sådana beslut, hvilka endast innefatta tillämpning
af de allmänna föreskrifterna och hvilka i en bankförvaltning ofta måste
bero på för tillfället befintliga omständigheter, öfverlemnas åt en eller flera personer,
som för dem ansvara, liksom verkställighetsåtgärder nödvändigtvis måste på
enahanda sätt besörjas och således, der de icke äro öfverlemnade åt Bankens tjensteman,
anförtros åt en eller flera bland Fullmägtige.

Den farhåga, att säkerheten vid Bankens förvaltning skulle kunna äfventyras
genom dennas öfverlemnande till verkställande direktörer, hvilken gjorde sig gällande
när förslaget derom först framställdes, och hvilken föranledde att den då anställde
deputeradens verksamhet blef ganska inskränkt, har, efter hvad det visar sig, numera
försvunnit, och betänkligheterna mot Utskottets förslag om två deputerade
utgå deremot från farhågan att förvaltningen skulle kunna komma att lida genom
brist på enhet och kraft.

Att, för undanrödjande af en så beskaffad olägenhet, uppdraga förvaltningen
åt tre personer tror Utskottet ej vara ändamålsenligt, bland annat emedan derigenom
den kollegiala form, som bort undvikas, i sjelfva verket ånyo infördes, ifall
besluten skulle kollektivt fattas, och emedan verkställighetsåtgärderna blefve, till
skada för sammanhållningen, alltför mycket splittrade, då de delades mellan tre
personer.

Väl undvekes detta, om, såsom äfven ifrågasatts, förvaltningen öfverlemnades
åt en deputerad eller direktör; men häremot förekomma åter andra omständig -

Banko-Utskottets Memorial N:o 20.

5

heter. Förvaltningen af Riksbanken har, såsom ofvan är antydt, eu ganska stor
omfattning, då deruti ingår, bland annat, både lånerörelsen och vexelärendena
samt de dagliga anordningar, som förekomma inom ett verk med stor rörelse och
tjenstemanna-personal. Det synes Utskottet mycket tvifvelaktigt att en person
skulle kunna väl medhinna att förvärfva sig och underhålla den noggranna specialkännedom
i hithörande förhållanden, som är nödvändig, sköta alla vid förvaltningen
förekommande göromål, hvartill hörer, jemte mycket annat, föredragning af
ärendena både hos Fullmägtige och i diskont-stvrelsen, samt derjemte ega tid och
uppmärksamhet öfrig för den öfversigt af allmänna affärsförhållanden m. m., som
icke bör saknas. Dessutom förekommer att, då ansvaret för Bankens förvaltning
i sista hand hvilar på Fullmägtige samfäldt, desse antingen måste egna ett stort
förtroende åt den person, som till en så stor del skulle utföra deras uppdrag,
eller ock finna sig föranlåtna att nog mycket inskränka eller ingripa i hans
detaljverksamhet, till men för ärendenas gång. Ett sådant önskvärdt förtroende
till den verkställande organen bör antagas kunna mera och med större trygghet
lemnas, om denna organ består af två personer, och denna omständighet anser
Utskottet väsendtligen tala för att deputerade-uppdraget må läggas i två personers
händer.

Utskottet föreställer sig deputerades verksamhet böra ordnas så, att de i
allmänhet meddela hvarandra och samråda om hvad till deras förvaltning hörer, så
att begge må ega en fortlöpande kännedom om ärendena, hvartill nödvändigt hörer att
de begge deltaga i diskont-styrelsen, liksom att de tillsammans besörja vexelärendena,
så vida ej särskilda förhållanden föranleda att en tredje Fullmägtig utses för
att jemte en af deputerade handhafva dessa ärenden; men att för öfrigt göromålen
med dithörande utredning och föredragning varda dem emellan på lämpligt sätt
fördelade. En så beskaffad anordning gifver icke anledning dertill att, såsom under
öfverläggningen i Första Kammaren jemväl ifrågasatts, sätta deputerade i det
förhållande till hvarandra, att den ene såsom förste deputerade eller direktör blefve
den andre på ett eller annat sätt öfverordnad; och farhågan att skiljaktighet i meningar
mellan de två jemte hvarandra stående deputerade skulle menligt inverka på
förvaltningen, är genom nyss antydda anordning mycket förminskad. Denna farhåga
torde ock förlora i betydenhet vid betraktande af den erfarenhet förhållandet med
Bankens tvänne vexeldeputerade lemnar, då, under den ganska långa tid sådane
tillsammans ombesörjt Bankens vexel-ärenden, någon misshällighet dem emellan
icke försports.

Utskottet, som slutligen bör anmärka att, i händelse allenast en deputerad
skulle anställas, uppsigten öfver Tumba pappersbruk bör från hans befattning skiljas,
enär han eljest för denna skulle nödgas vara borta från Banken på tider, då
hans dervaro behöfves, anser hvad nu blifvit anfördt innefatta öfvervägande skäl
för det förslag Utskottet i 5:te punkten af Memorialet N:o 9 framställt; och då

6

Banko-Utskottets Memoria N:o 20.

Andra Kammaren godkänt samma förslag, eger Utskottet häruti en ytterligare
anledning att

3:°)

vidblifva samma förslag, så lydande:

Mom. 1. Fullmägtige böra hålla Riksbanken i den jemna
och oafbrutna gång, som med ändamålet af denna inrättning
och de om densammas förvaltning meddelade förordnanden
öfverensstämmer, samt i enlighet dermed vidtaga de åtgärder,
hvilka till befrämjande af verkets rätt, säkerhet och förmån
finnas vara af nöden.

Mom. 2. För den dagliga förvaltningens handhafvande utse
Fullmägtige inom sig två deputerade och två suppleanter för
dem; med rättighet derjemte att, derest så nödigt anses, välja
en bland öfrige Fullmägtige att, jemte endera af deputerade,
besörja bankens vexel-ärenden.

Mom. 8. Fullmägtige vare likväl, eu för alla och alla fölen,
ansvarige för den skada och förlust, som genom deputerades
försummelse vid ordningens uprätthållande inom Bankens
afdelningar, densamma möjligen kan tillskyndas.

Åttonde punktens första stycke har afslagits af Första Kammaren, som beslutat
bibehållande af nuvarande 72 § oförändrad, så lydande: “Fullmägtige

sammanträda en gång i hvarje vecka och oftare, om ärendenas beskaffenhet och
oafbrutna gång sådant fordra"; hvaremot Andra Kammaren bifallit Utskottets endast
deri från nyssnämnda § skiljaktiga förslag, att “och" blifvit utbytt mot "eller";
varande likväl af Andra Kammaren ändring föreskrifven i afseende på kommateringen.

Som Utskottets förslag, efter iakttagande af den utaf Andra Kammaren
beslutade ändring i kommateringen, kommer att innehålla fullkomligt samma mening
som nuvarande §, ehuru tydligare uttryckt, hemställer Utskottet att, i enlighet
med Andra Kammarens beslut, berörda stadgande må få denna lydelse 4:o) Fullmägtige

sammanträda en gång i hvarje vecka eller oftare,
om ärendenas beskaffenhet och oafbrutna gång sådant fordra.

Sextonde punkten, som upptager innehållet af nuvarande § 88 i reglementet,
deri angifvas vissa, enligt Regeringsformen och Lagen för Rikets Ständers

Banko-TJtskottets Memorial N:o 20.

7

Bank af den 1 Mars 1880, Fullmägtige åligganda särskilda uppdrag, är godkänd af
Andra Kammaren, men återförvisad af Första Kammaren, i den syftning att, i
sammanhang med nuvarande stadganden, föreskrift måtte lemnas derom att, förutom
den öfversigt af Bankens hela ställning, som efter hvarje års bokslut, och den uppgift
öfver förhållandet mellan Bankens metalliska kassa samt utelöpande sedlar och
depositionsskuld in. m., som hvarje hälft år skola offentliggöras, jemväl måtte qvartalsvis
till allmänhetens kännedom meddelas öfversigter af Riksbankens och dess
lånekontor ställning, affattade på likartadt sätt med de uppgifter, hvilka hvar
tredje månad af de enskilda bankerna afgifvas och offentliggöras.

Utskottet, som äfven för sin del anser offentliggörandet af så beskaffade
uppgifter önskvärdt, tror detta ändamål kunna, utan införande af bestämmelse
derom i banko-reglementet, vinnas genom meddelande af föreskrift härom direkte
från Utskottet till Banko-fullmägtige, och anser sig genom 5 § af sin instruktion
berättigadt att lemna sådan föreskrift; vid hvilket förhållande Utskottet, med tillkännagifvande
det Utskottet har för afsigt att om upprättande och offentliggörande
af så beskaffade uppgifter, som blifvit ifrågasatta, gifva Fullmägtige uppdrag, nu
hemställer:

5:o)

att Första Kammarens återförvisning ej må till vidare åtgärd
föranleda.

Stockholm den 8 April 1867.

C. J. Kock.

Utskottets vice Ordförande.