Banko-Utskottets Utlåtande N:o 15.

i

\:o 15.

Ant. till Riksd. Kansli d. 14 Mars 1867, kl. 1 e. m,

Utlåtande, i anledning af väckta förslag om ändringar i Kongl.

För ordning änne angående en allmän hypotheksbank samt
angående de allmänna grunderna för hypotlieksjöreningars
bildande och framtida verksamhet.

I förestående ämne hafva vid innevarande riksdag blifvit väckta och
till Banko-Utskottet remitterade motioner af Friherre Raab, C. (Första
Kammaren N:o 48), Herr Trolle, C. A. (Första Kammaren N:o 51) och
Herr A. Medin (Andra Kammaren N:o 222).

Dessa motioner angifva anledningen till sin tillkomst, dels deri att
det hittills följda sättet för meddelande genom hypotheksinrättningarne af
försträckningar icke varit ändamålsenligt, utan föranledt öfverdrifter och
missbruk, dels deri att nämnda inrättningar under den närmast förflutna
tiden icke varit i stånd att uppfylla sitt ändamål genom anskaffande af
medel till lån åt jordbrukare; åsyftande motionärerne att för framtiden
bereda i förstnämnda afseende rättelse och i det sistnämnda utvägar för
hypotheksinrättningarne att kunna gå sina delegare till hända.

För bedömande af de frågor motionerna beröra, torde i minnet återkallas,

att, i sammanhang med inrättandet af Allmänna Hypotheksbanken
och genom 5 § i Kongl. Förordningen härom af den 26 April 1861, stadgades,
det ingen, vare sig då befintlig eller framdeles tillkommande hypoteksförening,
eller hvilken annan kreditinrättning som helst, än allena
den Allmänna Hypotheksbanken, finge utgifva tryckta eller graverade, till
innehafvaren ställda, på viss årlig afbetalning eller på uppsägning lydande,

Bill. till Riksd. Prof. 1*67. 6 Sami. 1 Afd. 10 Häft. 1

o

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 15-

räntebärande obligationer, i Indika för upplåningen säkerhet i jordegendom
på landet utlofvas;

att, enligt ursprungliga lydelsen af 7:de § i nämnda Kongl. Förordning
samt 13:de § i Kongl. Förordningen angående grunderna för hypotheksföreningars
bildande och verksamhet, amorteringslån från hypotheksbanken
ej finge annorlunda än i kontanta penningar utlemnas, eller emot
högre ränta än 5 procent, men att, efter derom vid sistlidne riksdag beslutad
framställning, nämnde §§ medelst Kongl. Kungörelsen den 5 Oktober
1866, erhöllo det förändrade innehåll, förstnämnda §: att hypotheksbanken
numera eger, vid utlåning till hypotheksföreningarnp, angående
ränta, återbetalningstider och öfriga lånevilkor, träffa de arta! eller göra
de bestämmelser, som, med fästadt afseende dels på jordbruksnäringens
behof af längre eller kortare återbetalningstider, dels på möjligheten att
inom eller utom landet kunna anskaffa medel, befinnas ändamålsenliga
eller nödiga; dock att lån till hypoteksförening icke får, utan förutgånget
beslut af hypotheksbankens delegare vid lagligen utlyst allmän sammankomst
samt * Kongl. Majrts dertill lemnade bifall, utlemnas annorledes
än i kontanta penningar, eller emot högre ränta än fem för hundrade om
året, eller med kapitalrabatt; och den sednare §:n: att för lån, som, stäldt
på viss årlig afbetalning, till delegare i hypoteksförening utgifves, skoja
gälla de vilkor och bestämmelser, som för lån från hypotheksbanken till
hypoteksförening äro föreskrifna; dock att högre ränta än 6 för hundrade
om året ej får derför förskrifvas;

samt slutligen att Förordningens § 9, som berättigar hypotheksbanken
att, för tillfälliga, af förut ingångna förbindelser föranledda behof,
verkställa upplåning mot obligationer, lydande på inlösen efter uppsägning,
i afseende på dylika föreskrifver, bland* annat, att de icke få lyda å lägre
belopp än 200 R:dr; varande deremot något visst minimibelopp för obligationer,
ställda på amortering, icke i Förordningen stadgadt.

Friherre Raabs motion innehåller: att nuvarande 7:de § i ofvannämnda
nådiga Förordning skulle utgå och ersättas af ett i motionen till lydelsen
föreslaget stadgande, hvilket innebär, att lrypotheksföreningarne, när de
anmälde sig till undfående af amorteringslån och aflemnade erforderlig*
säkerhetshandlingar, vore berättigade att erhålla hypotheksbankens obligationer,
äfvensom att dessa obligationer skulle vara textade på Svenska
språket samt löpa med 3j« procents amortering och 5 procents ränta, på
40 års 8 månaders och 28 dagars betalningstid; hemställande motionären,
i sammanhang härmed, att en million af bankovinsten, årligen under
sex år, skulle öfverlemnas till allmänna hypotheksbanken, emot dennas
obligationer, samt användas sålunda, att åt lånesökande lemnades 33 ''ja

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 15.

3

procent i kontanta penningar jemte 66 2j3 procent i hypotheksbankens
obligationer.

Herr Medin föreslår: att lån från hypotheksföreningarne må utlemnas
ej mindre i kontanta penningar, än uti hypotheksbankens obligationer, löpande
med fem procents årlig ränta, samt att obligationerna må kunna
ställas uti valörer, som låntagaren önskar, dock å minst 50 R:dr stycket.

Herr Trolles motion åsyftar, att åtminstone de före allmänna hypotheksbankens
stiftande befintliga hypotheksföreningarne måtte återbekomma
rättigheten att, i öfverensstämmelse med de föreskrifter Kong!. Maj:t kunde
täckas fastställa, utgifva tryckta eller graverade, i svenskt mynt ställda, på
viss årlig afbetalning eller på viss uppsägningstid lydande, räntebärande
obligationer, i hvilka för upplåningen säkerhet i jordegendom på landet
vore utlefvad: samt föreslår de förändringar i ofvan omförmälda Kon<d.
Förordningar, som i anledning häraf erfordrades.

Hypotheksbankens och hypotlieksföreningarnes inrättning är visserligen
bestämd genom af Kongl. Maj:t och Representationen gemensamt stiftad
lag, och frågor om ändringar härutinnan kunna alltså, utan gensägelse,
såväl af Kongl. Maj:t som vid Riksdagen i stadgad ordning framställas.
Lagstiftningen har emellertid åt hypotheksinrättningarnes delegare
öfverlemnat att vid allmänna sammankomster, på sätt 20 § af Kongl.
Förordningen den 26 April 1861 bestämmer, afhandla sina gemensamma
angelägenheter och deribland jemväl frågor om ändring af de för ifrågavarande
inrättningar gällande allmänna Förordningar; och då, synnerligen
öfver så beskaffade frågor, hvilka beröra delegarnes inbördes rättigheter
och skyldigheter, Statsmagterna icke lära, utan delegarnes derutinnan i
vederbörlig ordning träffade öfverenskommelse, böra besluta, anser Utskottet
lämpligast att i allmänhet dylika frågor först underkastas delegarnes
pröfning, innan desamma till Statsmagternas afgörande framställas.

Med afseende härpå ingar Utskottet icke nu i någon närmare granskning
af de föreliggande förslagen, utan hemställer allenast,

att Riksdagen icke må besluta någon åtgärd

l:o

hvarken i anledning af Friherre Raabs,

2:o

eller i anledning af Herr Medins,

4

Banko-Utskottets Memorial N:o 16.

3:o

eller i anledning af Herr Trolles
nu omförmälda motioner.

Stockholm den 14 Mars 1867.

W. F. Tersmeden,

Utskottets Ordförande.

Herr S. Heijkenskjöld har velat anmäla, att han, till följd af erhållen
tjenstledighet, icke deltagit i behandlingen inom Utskottet af detta ärende.

N:o 10.

Auk. till Riksd. Kansli d. 14 Mars 1867, kl. 1 e. m.

Memorial, i anledning af Kamrarnes skiljaktiga beslut öfver Utskottets
Memorial N:o 7 med förslag till förändrad lydelse
af texten å Bankens sedlar.

Enligt Utskottet tillhandakomna protokolls-utdrag af den 9 dennes,
har, beträffande Utskottets i memorialet N:o 7 framställda förslag till förändrad
lydelse af texten å Bankens sedlar, samt, i sammanhang dermed,
till lydelse af den § i blifvande Banko-reglemente, hvilken skall motsvara
29:de § i nu gällande,

Första Kammaren bifallit Utskottets förslag med den förändring, att
orden: Sveriges Riksbank utbyttes mot orden: Sveriges Bank, samt med
förbehåll, att Kammarens beslut icke skulle anses utgöra hinder för Kammaren -