Bevillmngs- Utskottets Betänkande N:o 11.

1

N:o 11.

Ank. till Riksd. Kansli d. 26 Mars 1867, kl. 11 f. m.

Betänkande angående allmänna bevillningen.

Från Kamrarne har Bevillnings-Utskottet fått emottaga följande motioner,
livilka afse förändring af särskilda bestämmelser i gällande Bevillnings-stadga, och
har Utskottet vid deras besvarande ansett sig böra följa den ordning, hvartill stadgans
uppställning gifver anledning, samt får sålunda till eu början i afseende å

Art. II.

omförmäla en inom Första Kammaren af Herr von Geij&r väckt och till
Utskottet hänvisad motion (N:o 17) deruti blifvit föreslaget:

“att militieboställe, som besittes på lön, måtte blifva fritt från fastighetsbevillning,
men boställshafvaren skyldig erlägga bevillning såsom för inkomst af
arbete för boställets afkastning, beräknad till 3 procent af taxeringsvärdet;

att militieboställe, som är af boställsdirektion för löningsfondens räkning
utarrenderadt på bestämdt antal år, måtte blifva fritt från fastighetsbevillning, men
att för arrendebeloppet, sedan det blifvit till regementets tjensteman utdelad t under
namn af lönefyllnads- och öfverskotts-medel, bevillning såsom för inkomst af arbete
måtte af tjenstemannen erläggas;

att arrendator af sistnämnda boställe måtte utgöra bevillning för den inkomst,
han af arrendet åtnjuter och således i detta fall blifva likställd med arrendator
af annan, Kronan tillhörig, last egendom, för hvilken fastighetsbevillning icke
utgöres, på sätt § 6 sista momentet bestämmer11.

Bih. till Riksd. Prot. 1867. 5 Sami. 1 Afd. 8 Höft.

2

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 11.

Till stöd för detta förslag liar motionären lmfvudsaldigen anfört, att då, på
grund af nu gällande bestämmelser, fastighetsbevillning skall erläggas för militieboställe,
som antingen besittes på lön af viss tjensteman eller ock är af indelt
regementes boställsdircktion på bestämdt antal år utarrenderadt, häraf blefve eu
följd, att den enligt Bevillnings-förordningcns 7 § medgifna bevillningsfrihot för
officerares häst- och fourage-medel, ackordsränta in. m. icke kunde fullständigt komma
vederbörande boställs- eller löneinnehafvare till godo i de fall, då den af statsanslag
i räntor, tionde eller kontanta medel utgående delen af deras lön understeg
beloppet af det afdrag, hvartill de sålunda ogde laglig rätt.

Med anledning af denna framställning får Utskottet erinra, att bland de
vigtigaste bestämmelser i nu gällande Bevillnings-stadga äro de, som afse, att för
all fastighet (ondast med undantag af sådan statens egendom, som af Statsverket
är till arrendator upplåten) bevillning skall påföras, der fastigheten är belägen och
erläggas med vissa öre för hvarje Riksdaler af det fastigheten åsätta taxeringsvärde,
under det att för inkomst af kapital eller arbete bevillning påföres den
skattskyldig^, der denne är boende eller handeln, yrket eller näringen idkas samt
utgår med en procent af antagna inkomsten. 1 öfverensstämmelse med denna
grundsats, som vid den under 1859—1860 års riksdag verkställda omarbetning af
Bevillnings-förordningen gjordes gällande, har ock blifvit föreskrifvet, att för boställe
eller annan på lön anslagen fast egendom skatteafgiften skall påföras omedelbart
såsom fastighetsbevillning, då deremot före nämnda tid, i likhet med hvad motionären
föreslagit, vissa procent af boställets taxeringsvärde tillädes tjenstemannens
kontanta löneförmåner, för att i sammanhang med dessa såsom inkomst beskattas.
Motionärens-förslag innefattar sålunda en återgång till äldre bevillningsföreskrifter,
hvilka, vid antagandet af 1861 års stadga, blefvo för vinnande af större enhet och
enkelhet i beskattningen öfvergifna; hvarjemte torde böra erinras, att en billig
likställighet emellan sådane skattskyldige, som i beskattningshänseende befinna sig
i samma förhållande, skulle, derest den af motionären föreslagna förändringen
bifölles, fordra att densamma, af motionären inskränkt till endast militäre tjensteman,
äfven blefve utan undantag tillämpad vid taxering af inkomsterna för samtlige
de tjensteman, som med boställe eller jord på lön äro försedde, och att således
åt förslaget gåfves en vida större utsträckning än motionären ifrågasatt eller måhända
med sin framställning åsyftat.

Hvad angår den af motionären till stöd för hans förslag åberopade omständighet,
att nu gällande bestämmelser kunde i uppgifna fall förhindra att vissa skattskyldige
komme i tillfälle att få fullt tillgodoräkna sig de afdrag, som i afseende
å inkomstbevillningen blifvit dem medgifna, så torde en dylik, och såsom det må
förmodas, sällan förekommande olägenhet icke vara af den vigt, att densamma bör
anses utgöra tillräcklig och giltig anledning till en så väsendtlig rubbning af nu
antagna bevillningssystem, som den ifrågasatta förändringen, på ofvan antydda sätt,
otvifvelaktigt skulle innebära; helst berörda förändring skulle hafva till följd att,
sedan kommunalutskylderna numera utgå efter bevillningen, dessa utskylder understundom
kunde komma att uttagas tvänne gånger af samma inkomst, nemligen dels
för bostället der detta vore beläget, dels för inkomsten deraf, i sammanhang med
en på annan ort boende tjensteman öfriga löneinkomster.

Såsom en anledning till det väckta förslaget har motionären derjemte framhållit,
att genom detsammas utförande skulle i vissa händelser, på sätt i motionen
är närmare omförmäldt, möjliggöras en, efter motionärens åsigt, med grundlagens
mening mera öfverensstämmande tillämpning af Riksdags-ordningens stadganden an -

3

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11.

gående rätt till deltagande i val till riksdagsman i. Andra Kammaren. Men äfven
under förutsättning att nämnda ändamål skulle på denna väg kunna i någon män
vinnas, hvarvid dock motionären endast tagit i betraktande förhållandet i afseende
å tjensteman och deras valrätt, måste Utskottet erinra, att Bevillnings-förordningen
i och för sig icke kan uppställa ett sådant syfte såsom sitt eget, för att på grund
deraf vidtaga väsendtliga förändringar i gällande bevillningsföreskrifter, enär denna
förordning endast har att så stadga, att största möjliga rättvisa i beskattningsgrunder
må erhållas i förening med enkelhet och lätthet i tillämpningen.

På grund af hvad sålunda hlifvit anfördt, får Utskottet hemställa,
att ifrågavarande motion icke måtte af Riksdagen bifallas.

Uti en hos Andra Kammaren väckt motion (N:o 115) har Herr Sjögren
uttalat den åsigt, att, då bevillningen efter andra Artikeln afsåg inkomsten och ej
personen, den rätt till lindring uti eller befrielse från denna bevillning, som, med
hänseende till enskilde personer, för närvarande är medgifven genom bestämmelserna
i 8:de paragrafens första punkt, borde utsträckas äfven till bolag, hvilkas inkomst
icke uppgår till eller understiger de såsom vilkor för åtnjutande af berörda befrielse
eller lindring stadgade minimi-belopp, helst ifrågavarande förmån redan nu tillkomme
öfver sådana bushåll, der man och hustru drifva särskilda yrken och hvilka,
enligt motionärens förmenande, egentligen borde såsom bolag betraktas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har motionären föreslagit, dels
att vid 8 § 1 punkten måtte fogas följande tillägg: “Bolag åtnjute äfven i förenämnda
fall en lika lindringdels att hvad häremot finnes för närvarande i 10 §
föreskrifvet, måtte ur stadgan utgå.

Bestämmelsen i nu gällande Bevillnings-städgas 8 §, att bevillning för, inkomst
af kapital eller arbete icke eger ruin, när den skattskyldiges sammanräknade
årsinkomster understiga 400 R:dr samt att, när do icke öfverstiga 1,800 R:dr,
300 R:dr äro från bevillning fria, bär tillkommit på grund af den åsigt, hvilken
gjort sig gällande angående rättvisan deraf, att vid inkomstbeskattning lemna skattefritt
ett belopp, som blifvit beräknadt såsom erforderligt till fyllande af den skattskyldiges
nödvändigaste lefnadsbehof. Till förekommande af misstydning i detta
hänseende, bar äfven i instruktionen för taxeringsförrättningarne meddelats den
anvisning att, vid tillämpning af nyssberörda bestämmelse, såväl behållna afkomsten
af- den skattskyldige tillhörande fast egendom, som äfven hans inkomst af sådan ''
särskilt beskattad rörelse, som drifves i bolag eller idkas å annan ort, än der den
skattskyldige är mantalsskrifven, skola tagas i beräkning vid bestämmande af hans
sammanräknade årsinkomter. Af det vilkor, som sålunda ansetts böra betinga rättigheten
till åtnjutande af ifrågavarande skattelindring, följer ock, att densamma icke
kunnat medgifvas hvarken för inkomst, som beskattas på annan ort än der den
skattskyldige är mantalsskrifven, eller för inkomst af bolag, enär, vid beskattandet
af sådan inkomst, det skulle understundom vara omöjligt, oftast förenadt med. olägenhet,
att nödgas göra afseende på de personers förmögenhetsvilkor, hvilka skattelipdringen
skulle tillgodokomma; hvarjemte genom medgifvandet af denna förmån
under dylika förhållanden skulle äfventyras, att den skattskyldig^ kunde komma
att i viss mån på dubbelt sätt få sig tillgodoförd den befrielse eller lindring, hvarom
nu är fråga.

4

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11.

Från den sålunda i gällande Bevillnings-förordning följ drigtigt tillämpade
grundsatsen har ej heller, på sätt motionären förmenat, någon afvikelse skett genom
stadgandet att, när man och hustru drifva särskilda yrken, nämnda lindring i bevillnings
utgörande skall beräknas efter deras sammanräknade årsinkomster, enär,
oberoende af den omständighet att väsendtliga olikheter torde förefinnas emellan
familjen och bolag för industriel! ändamål, omförmälda stadgande afser att,
der man och hustru genom skilda förvärf gemensamt bidraga till familjens uppehälle,
förekomma medgifvandet af skattelindring för hvardera särskilda eller för
större belopp, än som i allmänhet ansetts motsvara den oundgängliga lefnadskostnaden.
Yid detta förhållande och då, äfven under förutsättning att sådana bolag
kunde finnas, hvilkas rörelsevinst, icke öfverstigande 1,800 R:dr, utgör bolagsmännens
enda lefnadstillgång, möjligheten af detta förhållande likväl icke torde innefatta
tillräcklig anledning att upphäfva den regel, som i berörda afseende på ofvan antydda
grunder ansetts böra gälla för bolag i allmänhet, får Utsköttet alltså hemställa,
att motionärens förslag icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

§ 15-

Angående ändring af nu gällande bestämmelser i afseende å den bevillning,
som enligt tredje Artikeln skall erläggas af enskild bank, som eger sedelutgifningsrätt,
hafva följande förslag blifvit inom Andra Kammaren framställda, nemligen dels
af Herr Friherre von Sehultzenheim: (i motionen N:o 9) att en stämpelafgift
af 5 eller åtminstone 3 öre för hvarje Riksdaler af sedelns valör måtte blifva de
enskilda bankernas sedlar åsatt; och dels

af Herr Medin: (i motionen N:o 221) att denu oktrojerade enskilda bankerna
med sedelutgifningsrätt måtte från och med år 1868 påläggas eu bevillning utaf
två tredjedelar af sin nettobehållning på sedelutgifningen, hvaröfver noggrann kontroll
skulle föras, så att den bank, som sökte genom förvrängda uppgifter eller på
annat sätt undandraga sig den sålunda stadgade bevillningen förklarades förlustig
sin oktroj och sedelutgifningsrätt.

Till stöd för dessa förslag har anförts dels att, då Statsverkets ökade behof
af tillgångar kräfde uppsökande och anlitande af nya inkomstkällor, de rörelsegrenar,
hvilka jemförelsevis gåfve den lättaste och rikligaste afkomsten, dervid i främsta
rummet borde blifva föremål för en höjd beskattning, dels att den sedelutgifningsrätt,
som blifvit de enskilda bankerna medgifven, måste verka en betydlig
minskning i Riksbankens rörelsevinst, för hvilken förlust Staten kunde ega rätt
att i någon mån blifva ersatt, och dels att medelst rättigheten till sedelutgifning
de enskilda bankerna kommit i åtnjutande af alltför öfverdrifna fördelar, i jemförelse
med andra rörelsegrenar inom landet, samt att rättvisa, billighet och klokhet
tillräckligt talade för dessa bankers högre beskattande.

Vid besvarandet af dessa motioner Tiar Utskottet till en början velat i minnet
återföra de skäl, hvilka vid 1859—1860 års riksdag föranledde bestämmandet
med hänseende till de sedelutgifvande enskilda bankerna af de beskattningsgrunder,
hvilka sedermera blifvit oförändrade bibehållna. Bevillnings-Utskottet vid
nämnda riksdag uttalade nemligen såsom sin åsigt, att bankrörelse rätteligen borde
beskattas lika med annan rörelse, men att, då de sedelutgifvande bankerna redan
förut vore underkastade en särskild högre beskattning, och Rikets Ständer icke
forde vara villiga att efterskänka den inkomst, Staten derutaf haft, ett undantag

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11. 5

från nyssberörda allmänna regel i afseende å nämnda banker möjligen borde göras,
ocb äfven på visst sätt kunde rättfärdigas af den omständighet att rättigheten till
sedelutgifning berodde på särskilt privilegium. Då likväl, på grund häraf, billigast
vore, att särskildt beskatta just denna rättighet och icke den del af bankernas
rörelse, som kunde drifvas af hvar och en annan, utan att vara underkastad
särskild bevillning, föreslog Utskottet, att bankrörelsen först måtte beskattas såsom
annan rörelse, men att bank, som eget sedelutgifning sr åitt, skulle för denna rätt dessutom
åläggas eu särskild bevillning af 2 R:dr för hvarje 1,000 R:dr af det högsta
beloppet af bankens under föregående året på eu gång utelöpande sedlar, genom
hvilken särskilda afgift sammanräknade beloppet af de enskilda bankernas bevillning''
ansågs komma att uppgå till omkring 00,000 Riksdaler årligen och sålunda
något öfverstiga den inkomst, som Staten under förutgångna trenne år i medeltal af
dessa banker hemtat.

Ett fullkomligt frånträdande af de sålunda angifna, sedermera tillämpade
grunderna för do enskilda bankernas beskattning har visserligen af ingendera utaf
motionärerna blifvit ifrågasatt, men då de af dem framställda förslag, ehuru sinsemellan
skiljaktiga i så måtto att de anvisa olika medel för samma ändamåls vinnande,
likväl begge åsyfta en väsendtlig'' förhöjning af den bevillning, som enligt
Bevillnings-förordningons tredje Artikel blifvit berörda banker pålagd, med uteslutande
afseende å innehafvande sedelutgifningsrätt, har Utskottet ansett sig böra
endast söka närmare utreda i hvad mån don inkomst, Staten hemtar af denna bevillning,
enligt de för densamma nu gällande bestämmelser, kan stå i rättvist förhållande
till den fördel, ifrågavarande banker tillskyndats af det privilegium, som
sålunda genom rättigheten att utgifva egna kreditsedlar blifvit dem tillerkändt,
äfvensom, i sammanhang dermed, huruvidt erfarenhet gifver stöd åt giltigheten af
den ena, motionärens förmenande angående det skadliga inflytande, som ett ökadt
användande af denna sedelutgifningsrätt skulle hafva utöfvat på Riksbankens rörelsevinst.

För att vinna en tillförlitlig ledning för sitt omdöme i dessa hänseenden
har Utskottet sålunda låtit införskaffa uppgifter rörande dels Riksbankens och de
enskilda bankernas sedelcirculation under åron 1834 till och med 1865, och dels
sistnämnda bankers grundfondsbelopp, rörelsevinst och bevillning'' efter tredje Artikeln
under åren 1862—1865, hvilka uppgifter sedermera lagts till grund för uppgörandet
af de tabeller, som finnas detta Betänkande bifogade.

Då åtskilliga af de förhållanden, som af dessa tabeller framgå, enligt Utskottets
uppfattning, äro synnerligen egnade att gifva eu klar belysning åt de frågor,
hvilkas utredande synes böra föregå de begge motionernas besvarande, torde
det tillåtas Utskottet att till en början särskildt påpeka desamma, under hänvisande
för öfrigt till tabellernas innehåll, för en fullständigare öfversigt af deras samtliga
detaljsiffror.

Af tabellen N:o 1, som utvisar förhållandet emellan Riksbankens sedelcirkulation
och rörelsevinst, å ena, samt de enskilda bankernas antal och sedelcirkulation,
å andra sidan, under åren 1834—1865, äfvensom detta förhållande i medeltal
under motsvarande femårsperioder, synes sålunda, att visserligen de enskilda bankernas
samfälda sedelcirkulation ökats, i den mån ett större antal af dessa banker
trädt i verksamhet, äfvensom att Riksbankens sedelemission efter åtskilliga fluktuationer,
som ofta inträffat samtidigt med liknande förändringar i de enskilda bankernas,
under de sednaste åren nedgått till ett lägre belopp, än hvad den utgjorde
år 1834, men att likväl Riksbankens rörelsevinst under tiden vuxit till mer än
dubbla beloppet, och att berörda vinst, som år 1855, då Riksbankens sedelemission

6

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 11.

uppgick till öfver 158 millioner, utgjorde endast 1,187,410 R:dr 62 öre, deremot år
18b5, då sedelemissionen sjunkit till 30,509,648 It:dr, uppgick till 1,860,359 R:dr
52 öre; af Indika uppgifter den slutsats torde kunna dragas, att Riksbankens rörelsevinst
ej kan sägas vara direkt beroende af dess sedelemission, och att således
den grund, hvarpå Herr Medin till en del stödt sitt yrkande, icke kan anses vara
af erfarenheten bekräftad.

Tabellen N:o 2 har med ledning af do enskilda bankernas qvartalsrapporter
lör åren 1862—1865 blifvit uppgjord i ändamål att visa, huru procentförhållandet
emellan, de särskilda bankernas aktiekapital och rörelseyinst, äfvensom emellan
denna vinst och sammanräknade bevillningen efter andra och tredje Artiklarna skulle
hafva gestaltat sig, derest nu gällande bestämmelser angående skyldigheten för de
sedelutgifvande bankerna att, sedan hela grundfondskapitalet blifvit kontant inbetaldt,
förvandla minst 60 och högst 75 procent deraf i säkerhetshandlingar, hade
under berörda år varit tillämpade. Af denna tabell torde tillika kunna inhemtas,
huru föga den nu efter tredje Artikeln i mån af bankernas sedelutgifning utgående
extra bevillningen står i rättvist eller billigt förhållande till deras rörelsevinst i sin
helhet, enär de banker, som jemförelsevis i vidsträcktaste omfattning begagnat sin
sedelutgifningsrätt, ingalunda lemnat de bästa resultater i afseende på rörelsevinsten,
och denna sednare i allmänhet sålunda icke synes vara direkt beroende af sedelutgifningen,
hvithet äfven framgår deraf att, på sätt tabellen N:o 3 angifver, flera
bankbolag utan sedelutgifningsrätt förmått att af sin rörelse vinna en jemförlig och
till och med större behållning.

De fördelar, de enskilda bankerna hemta af sin sedelutgifning, synas derföre
icke vara sådana, att rättvisa, billighet och klokhet påkalla någon ytterligare
beskattning deraf, så mycket mindre, som denna fördel väsendtligen uppväga® af
den på grund, af detta privilegium lottegarno ålagda solidariska ansvarighet, dels
äfven af förbindelsen att förvandla 60—75 procent af sitt aktiekapital till grundfondshypotheker,
hvarigenom vinsten af rörelsen måste minskas, på samma gång
som fastighetsegare beredas tillfällen till fast placering af intecknade förbindelser.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet hemställa,

att såväl Herr Friherre von Schultzcnheims som Herr Medins ifrågavarande
motioner måtte lemnas utan afseende.

§ 61.

Under förmenande att eu rigtig uppfattning af landstingets ändamål bör
leda derhän, att åt landstinget öfverlemnas alla länets gemensamma civila angelägenheter,
såvidt detta med enskild rätt och samhällets välfärd är förenligt, har
Herr Landgren uti en inom Första Kammaren väckt, och till Utskottet hänvisad
motion (N:o 39) föreslagit, att jemväl, till undvikande af de kostnader, som pröfnings-komitéernas
årliga sammanträdande, nästan samtidigt med landstingen, för
Statsverket föranleder, “Riksdagen vid omredigeringen af Bevillnings-stadgan täcktes
så förändra stadgan dena i §§ 61—70 in. fl. att det uppdrag, som nu är öfverlemnadt
åt. pröfnings-komitéerna, måtte hädanefter öfverflyttas på landstingen och
att alla i besagda stadga förekommande föreskrifter rörande pröfnings-komitéerna
måtte med denna förändring bringas i öfverensstämmelse. “

I anledning af berörda motion torde böra erinras, hurusom i ändamål att
pröfnings-komitéerna måtte komma att bestå af personer, som äro för sin befattning
fullt lämplige, gällande Bevillnings-förordning stadgar, dels i 60 § att taxerings -

7

Bevillnings-Utskottets Betänkande No 11.

komitéen skall bland sina medlemmar föreslå visst antal personer till ledamöter
i samma års pröfnings-komité, samt dervid åtminstone en, som under nästföregående
år erlagt bevillning för löneinkomst, samt på landet åtminstone en, af hvilken
då inom taxeringsdistriktet bevillning blifvit erlagd för inkomst; dels i 62 § att
bland ledamöterne i pröfnings-komitéen skall migst hälften vara egare af fast
egendom, äfvensom att komitéens ledamöter helst böra så utses, att komitéen
kommer att utgöras af ett efter beskattningens belopp och mängden af de skattskyldige
skäligen lämpadt antal dels näringsidkare och dels löntagare, samt att
inom komitéen icke saknas tillförlitlig'' kännedom om länets särskilda delar samt
desammas ekonomiska tillstånd och hufvudsakliga näringar.

Den trygghet, som med dessa bestämmelser blifvit afsedd, för vinnande af
en noggrann, opartisk och i hvarje särskild! fall med tillbörlig sakkännedom verkställd
pröfning af de klagomål, hvartill verkliga eller förmenta ojemnheter i beskattningen
kunna gifva anledning, samt för vidtagandet i öfrigt af sådana rättelser
i taxeringen eller tillägg dertill, som finnas af en rättvis och författningsenlig
beskattning påkallade, synes likväl kunna i väsendtlig mån äfventyras, derest, på
sätt motionären föreslagit, ett sådant uppdrag, som det förenämnda, öfverflyttades
på landstingen, för hvilkas sammansättning dylika iakttagelse!’, som de, hvilka
med hänseende till pröfnings-komitéerna meddelats, icke blifvit föreskrifna och
ej heller torde böra föreskrifvas, i betraktande deraf, att landstings-institutionens
nuvarande ändamål, af helt annan art än det som föranledt pröfnings-komitéemas
bildande, icke medgifver liknande inskränkningar af valfriheten vid landstingsmans
utväljande.

Dessutom förekommer, att då nu gällande kommunallag bestämmer tiden
för landstings sammanvaro till sex, och endast under vissa vilkor, till högst åtta
dagar, denna korta tid svårligen skulle blifva tillräcklig för omsorgsfullt fullgörande
af en ipröfnings-komitös omfattande gransknings- och taxeringsår beten,
hvaremot de'' landstinget pålagda förökade göromålen lätteligen kunde verka hemmande
för en gagnelig utveckling af denna nya och vigtiga institution.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, och då under nuvarande förhållanden
den besparing för Statsverket, som skulle beredas genom verkställandet af
motionärens förslag, icke kunde i någon mån komma att uppväga dermed förenade
flera olägenheter, förånledes Utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion icke måtte af Riksdagen bifallas.

Sedan Utskottet sålunda besvarat de motioner rörande allmänna bevillmngen,
hvilka från Kamrarne till dess beredning öfverlemnats, har Utskottet att jemväl
redogöra för den granskning af gällande Bevillnings-stadga, som blifvit inom
Utskottet verkställd.

Under denna granskning, hvarvid lämpligheten af nuvarande bestämmelsers
oförändrade bibehållande blifvit noga öfvervägd, har visserligen anledning förekommit
att ifrågasätta vidtagandet af åtskilliga rättelser, hvilka dock af Utskottet ej
befunnits vara af den vigt, att de nu höra föranleda till framställning angående
ändring i gällande Bevillnings-stadga, som, för kort tid sedan utfärdad, ännu knappt
hunnit träda i verksamhet. Hvad åter beträffar de i stadgan förekommande

8

Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 11.

procent- och siffer-bolopp, kommer Utskottet, sedan Statsverkets behof blifvit utredda
och bevillningssumman bestämd, att om samma belopp sig yttra; hvithet
allt Utskottet

får för Riksdagen anmäla.

Stockholm den 21 Mars* 1867.

På Utskottets vägnar:

dust. af Ugglas.

Reservationer:

1:° af Herr Almqvist G. V.: “Fastän jag delar Utskottets åsigter derutinnan,
att sådana mindre ändringar och rättelser i Bevillnings-stadgan, som, ehuru ej
saknande allt skal, äro af den ringa vigt att de ej kunna anses utöfva något egentligt
inflytande vid stadgans tillämpning, icke höra ifrågasättas förr än eu allmännare
omarbetning af densamma linnes af behofvet påkallad, anser jag likväl att
der ojemnheter i beskattningen ega rum, och der saknad bestämdhet i stadgans
föreskrifter gifver anledning till olika tillämpning af densamma, ändringar och förtybligande]]
deruti hafva fullt giltiga skäl för sig, hvarför jag ock, med uppfattning
om behofvet åt rättelser i nedanstående punkter, inom Utskottet derom väckt förslag,
men då detta icke tillvunnit sig Utskottets deltagande, får jag vördsamt reservera
mig mot dess beslut att tillstyrka Bevillnings-stadgans oföräpdrade bibehållande.

Bo Med afslag å de till Bevillnings-Utskottet remitterade inom Andra
Kammaren af Friherre von Schulzcnheim och Herr A. Medin väckta motioner
(N:is 9 och 221), angående extra bevillning å de sedelutgifvandc enskilda bankerna,
och med afseende å den ojemnhet, hvarmed berörda banker för närvarande drabbas
af den bevillning, som blifvit dom efter tredje Artikeln Bevillnings-förordningen ålagd,
anser jag att förändrade grunder emot de, hvarefter denna bevillning nu. utgår,
böra för ifrågavarande beskattning antagas.

Med tillåtelsen för enskilda associationer eller bolag att drifva bankrörelse
har obestridligen i första rummet afsetts att befordra det allmännas bästa genom
den förmåga bankerna . skulle ega att underlätta näringarne och omsättningen»
För att sätta bankerna i säkrare tillfälle härtill, har rättigheten att utgifva egna
kreditsedlar blifvit dem meddelad.

Då

9

Bcvillnings-Utskottets Betänkande N:o 11.

Då detta utgör en undantagsrättighet, som ej kunnat utsträckas till andra
industrigrenar, och då obestridligt lärer vara att Riksbanken till viss grad inskränkes
i sin verksamhet genom do enskilda bankernas rörelse, och den vinst, som
denna bank bereder landet, såmedelst förminskas, har särskild beskattning, utöfver
den, som af do enskilda bankernas behållning'' likasom för all annan inkomst af kapital
eller arbete skall utgå, blifvit ifrågavarande banker ålagd.

Vid bestämmande häraf, här man antagit att donna särskilda beskattning''
skall utgå med en viss afgift för det högsta belopp af bankens under näst föregående
år på en gång utelöpande sedlar.

En banks verksamhet och dess deraf uppkommande vinst lärer dock icke
kunna anses direkt beroende af det belopp af bankens egna sedlar, som under året
varit i allmänna rörelsen utelöpande, och än mindre af det högsta belopp deraf, som
under särskilt tillfälle kommit att i rörelsen utlemnas, hvithet synbart ådagalägges
af den Bcvillnings-Utskottets Betänkande bilagda tabellen X:o 2, hvarför ock, efter
hvad af samma tabell jemväl upplyses, de enskilda bankernas efter andra och tredje
Artikeln sammanlagda bevillning till Staten alls icke står i förhållande till deras å
rörelsen uppkomna behållna inkomst, utan fast heldre tvärtom, så att banker med
större, och stundom flerdubbelt högre vinst på. det inbetalda grundfondskapitalet
än andra erlägga ruda lägre utgifter till Staten än dessa, i förhållande till den å
grundfondskapitalet uppkommande vinsten, under hvilka förhållanden den grund, som
nu finnes för ifrågavarande beskattning antagen, ingalunda lärer kunna anses billig
eller ens rättvis, så mycket mindre som de enskilda bankerna måste antagas hafva
erhållit sina bankrättigheter för att befrämja det allmänna bästa, men icke förnämligast
för sin egen skull, eller för att bereda sina lottägare vinst, och det för uppnående
af fördtnämnda ändamål, eller för underlättande af industrien och den allmänna
rörelsen, blir för den ena banken nödvändigt att utsläppa större belopp af
bankens egna sedlar i rörelsen än andra, utan att kunna vinna på långt när så hög
vinst å sitt i bankon insatta kapital som dessa.

Att beskattningen å en handtering eller rörelsegren skall göras beroende af
tillfälliga omständigheter eller lokala förhållanden, men ej af den behållning rörelsen
lemnar, måtte ej kunna anses till principen rigtig.

Efter min åsigt böra de enskilda bankerna, i öfverensstämmelse med de
allmänna grunderna för bevillningens erläggande för inkomst af kapital eller arbete,
påföras hela den beskattning de till Staten skola erlägga med eu viss procent af
behållningen; dock så, att sedan bevillning efter andra Artikeln Bevillnings-stadgan
utgått med en procent af behållna inkomsten, från denna behållning afföras sex
procent å lottegarnes till banken inbetalta aktie-kapital, hvarefter den öfriga bevillningen
påföres med en viss procent på återstoden af ifrågavarande behållning.

För att ungefär samma bevillningsbelopp, ''''som de enskilda bankerna tillsammans
efter andra och tredje Artikeln Bevillnings-förordningen de sednare åren erlagt,
skulle efter nu framställda grunder från dem hafva utgått, hade, utom bevill-.
ningen efter andra Artikeln af behållna vinsten, sedan sex procent å inbetalta grundfondskapitalet
derifrån blifvit afdragna, ytterligare sex procent af återstoden af denna vinst
bort erläggas, hvithet förhållande jag velat lägga till grund för den extra beskattningen
å de enskilda bankerna.

2:o. Till följd af olika tydning af Bovillnings-förordningens föreskrifter har
understundom liändt, att, vid beräknande af behållna inkomstbeloppet af kapital
eller arbete, så väl för bolag som för enskilde industri-idkare, derå bevillning skall
Bill. till Riksd. Prof. 1867. 5 Sami. 1 Afd. 8 Höft. 2

10

Bevillnings- Utskottets Betänkande, N:o 11.

till Staten erläggas, ett belopp, motsvarande föregående årets bevillnings- och kommunal-af
gifter, från dessa inkomster afräknats, innan bevillningen påförts, hvilket
åter för andra icke ifrågakomma ock ej heller synes vara med Bevillnings-stadgans
anda och mening öfverensstämmande.

I § 6. mom. 1 af berörda stadga finnes bestämdt, att bevillning skall erläggas
med en procent för all inkomst, vare sig af kapital eller arbete, beräknad å behållna
inkomstbeloppet; och i § 7, der de undantag, som från förestående allmänna
regel få ega rum, finnas upptagna, är ej antydt, än mindre medgifvét att afdrag
för ifrågavarande utskylder få från årsinkomsterna göras.

Uttrycket “behållna inkomstbeloppet“ i ofvanbcrörda § 6 lärer ej få lemnas
vidsträcktare tydning än att detsamma afsor den behållning, som å rörelsen eller
industrien, som bedrifves, kan uppstå, men icke till den återstod deraf, som öfverblifver,
sedan do allmänna afgälderna till Staten och kommunen blifvit erlagda,
hvilka först, sedan behållna inkomstbeloppet blifvit till siffran kändt, kunna beräknas;
ej heller får sådant afdrag ega rum hvarken å löntagares, pensionärers eller
enskilde personers till beloppet kända inkomster.

Med anledning häraf, och då det icke lärer vara med Bevillnings-förordningens
syfte öfverensstämmande, att en del skattdragande i omförmälda afseende skola
tillgodonjuta förmåner, som icke komma öfrige Rikets medborgare till del, hvilket
dessutom, efter min uppfattning, skulle innebära en formlig orättvisa, bär jag, till
förekommande häraf, ansett att ett tillägg till Bevillnings-förordningens § 7 mom.
1 bör göras i den syftning, att afdrag för bevillnings- och kommunal-afgifter, som komma
att den skattskyldige för året påföras, icke fä ifrån dess beskattningsbara inkomster afråknas.

2:o af Herr Medin: “Då enskilda bankernas inflytande hos Representationen
tycks vara så stort, att jag knappast fått någon röst med mig inom Utskottet,
som velat medgifva deras högre beskattande, så måste jag reservera mig mot Utskottspluralitotens
beslut. Man har invändt att det vore ytterst farligt högre beskatta
de enskilda bankerna, emedan de då voro tvungna genom höga räntor betunga
de lånesökande, hvilka fingo betala skatten, äfvensom att en del Banker
måste upphöra med sin för landet gagnande verksamhet, om någon större del af
förtjensten på sedelutgifningen togos ifrån dem i skatt.

Jag vill således först söka bemöta dessa begge invändningar, och som exempel
anföra Stockholms enskilda bank. Enligt de enskilda bankernas qvartal suppgift
af den 31 December 1866, både Stockholms enskilda bank sagde dag beviljade
kassa-kreditivor för ett belopp af Rall- Kant 6,222,000, hvarå den i kreditiv afgift
beräknar 2 procent årligen samt dessutom en sjettedel af räntan på alla, som öfverstiga
10,000 R:dr, förutom den öfverforingsafgift af 1 procent, som beräknas alla,
hvilka icke hafva sina kreditiver fyllda 14 dagar före kreditivårets slut, hvilka
alla afgifter tillsammans inbringa denna bank minst 150,000 R:dr i ren vinst förutom
6 procent ränta, hvadan endast denna rörelsegren kan beräknas lemna Bankdelegarne
omkring 21 procent årligen på bola grundfonden, En million R:dr, ock då
man nu vet och kan af qvartalsuppgifterne inhemta, att sällan ens hälften af beviljade
kreditiven äro uttagna, så kosta dessa Stockholms enskilda hanks kreditiver
dess innehafvare omkring 10 å 12 procent per anno, och med dyrare ränta kunna
väl icke gerna låntagare belastas, huru man än lagstiftar.

Vidare kan man se af den åberopade qvartalsuppgiften, att Stockholms
enskilda hank hade på depositionsräkning insatta 7,535,700 R:dr, samt på upp- och
afskrifuingsråkning 2,201,474 R:dr, eller tillsammans nära 10 millioner R:dr. Om

11

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o it.

au bankens vinst antages till två procent öfverhufvud på detta belopp, så uppgår
don till cirka 200,000 Tv:dr, eller 20 licent på grundfonden, hvadan ensamt dessa rörelsegrenar
kunna anses lemna en behållning af öfver 40 procent, hvithet borde
vara fullt tillräckligt utan sedclutgifningsrätten. I utelöpande sedlar hade samma
bank 1,174,375 R:dr, som efter 6 procent ränta gör en vinst af omkring- 70 000
K:<lr årligen. , '' * ’

Då Riksbanken vid årots slut endast hade ute omkring 24 millioner af
sina sedlar, så hade privatbankerna öfver 3l£ million af sina, och då omkring 12
millioner Riksmynt Riksbank ssedlar lågo inne i privatbankernas kassor, så minskades
ju landets rörelsekapital onödigtvis med detta belopp, blott för att privatbankerna
skulle kunna möta sina många å vista förbindelser, som den 31 December 1866
uppgång0 till 80,808,855 R:dr.

Många säga, att de enskilda bankernas sedelutgifning icke kan borttagas,
emedan landet då skulle sakna nödigt rörelsemedel, men denna falska sats vill jag
söka vederlägga. Riksbanken egen rätt utgifva sedlar för SO millioner R:dr utöfver
inneliggande silfvcrvalutan, och då don sistnämnda nu uppgår till öfver 16
millioner Riksdaler, så skulle Riksbanken i detta ögonblick kunna hafva omkring
46 millioner R:dr i sina sedlar utelöpande, såvida do icke uppfångades af privatbankerna.
I närvarande stund har Riksbanken deremot endast omkring 24 millioner
R:dr utelöpande, hvaraf cirka 12 millioner ligga hos privat-bankerna förutom
det hotydliga belopp, som troligen ligger i Statens kassor, hvadan man ganska säkert
kan antaga att endast omkring 8-,} million Riksmyntsscdlar äro i allmänna
rörelsen, som med de enskildas 3l£ million Rall- endast utgör cirka 40
millioner R:dr i circulation, eller mindre än Riksbanken med sitt närvarande
silfverförråd kunde utsläppa, och således kan Riksbanken k vilket ögonblick som
helst, om. de enskilde bankernas sedelutgifningsrätt fråntoges dem, genast förse
hela landet med dess behof af rörelsemedel, hvarigenom den finge dubbelt så stor
ränteprofit; och då Riksbanken eller Staten ensamt får uppehålla myntvärdet genom
anskaffande af silfver, när sådant hehöfves, så är det den allra största orättvisa
och orimlighet, att ett antal enskilda hanker och dess delägare skola hafva privilegium
att utsläppa sedlar och skörda den rånte vinst, som borde tillfalla Staten, synnerligast
då, såsom jag visat, de dorförutan godt kunna bära sig.

Då jag alltför val visste att de flesta enskilda bankernas oktrojer gällde i
tio år, så kunde jag icke utfinna något annat medel att så småningom minska deras
sedelutgifning, än påyrka en hög beskattning såsom en ersättning för den förlust,
som Riksbanken eller staten lider, fastän mitt rättvisa och billiga förslag icke
vunnit Utskottets gillande. Antogcs mitt förslag- att do enskilda bankerna skulle
betala i bevillning tvåtredjcdolame, eller, som jag vid Utskottets plenum erbjöd mig
nedsätta till, hälften af sin nettobehållning på sodelutgifningon, så upphörde de
sjelfva så småningom med denna rörelse, då Riksbanken säkerligen på samma gång
ökade sin sed el omission till hvad landet bohöide, och allt blefvo så småningom regleradt
utan någon som helst rubbning. Och om de enskilda bankernas sedelutgifning
upphörde, så öfvcrgåfvo de snart ä vista systemet, för att slippa ligga med
stor onödig kassa, hvarigenom de ofta återkommande strypningarne afstannade.

Om privat-bankerna medgatYos rätt att i Riksbanken återdiskontera sina
växlar, så kundo de på så sätt ändå i stor skala till allas fördel drifva den för lande
alltid gagnande depositions- och utlåningsrörelsen, och då behöfde ej heller Riksbanken
etablera några afdelningskontor i provinserna, ty de enskilde fingo genom
rediskonteringen tillräckligt med mynt från Riksbanken till hehofvens fyllande.

12

Bevillning s-Uiskottets Betänkande N:o 11.

Man liar uppgifvit, att det blefve omöjligt med tillförlitligliet beräkna hvad
de enskilda bankerna förtjena ensamt på sedelutgifningen, men detta anser jag
ganska lätt; ty om hvarje eller hvarannan vecka uppsattes en liknande uppgift på
den utelöpande sedelmassan, som de närvarande qvartalsuppgifterna, och sedan vid
årets slut efterräknades medeltalet af hvad som lupit ute, så vore det helt enkelt,
då man vet hvad räntefot som gällt under året, att beräkna och kontrollera bankernas
ungefärliga vinst på denna rörelsegren för sig.

Af hvad jag sålunda anfört, och på grund af mitt i Utskottet afgifna yrkande,
vågar jag vördsamt föreslå,

att de nu oktrojerade enskilda bankerna med sedelutgifningsrätt skola
från och med år 1868 erlägga en bevillning utaf hälften af sin nettobehållning
på sedelutgifningen, hvaröfver noggrann kontroll skall föras,
så att den bank, som söker genom förvrängda uppgifter eller på annat
sätt undandraga sig den stadgade beskattningen, förklaras förlustig sin
oktroj och sedelutgifningsrätt.

Uti ofvanstående reservation har Herr A. J. Sandstedt förklarat sig till alla
delar instämma.

i

Stockholm, tryckt hos C. Wilh. Hagman, 1867

Tillhör Bewillnings- Utskottets Betänkande, 1867, N:o 11.

\

Tabell N:o 1.

öfversigt af Riksbankens samt enskilda bankernas utlöpande sedlar
äfvensom af förhållandet mellan Riksbankens sedelstock
och rörelsevinst vid slutet af åren 1834-1865.

Vid slutet af år

Riksbankens

Enskilda

bankernas.

Utelöpande

sedelstock

Rörelseyinst.

Antal.

Utelöpande

sedlar.

1834.

45,419,000: —

—

2

1,333,000

1835.

44,076,000: -

928,884

83

2

1,513,000

1836.

44,776,000: —

1,027,952

60

3

2,527,000

1837.

45,255,000: —

983,553

98

6

4,086,000

1838.

41,514,000: —

1,014,861

23

6

7,343,000

1839.

40,738,000: —

1,011,572

66

6

9,074,000

1840.

41,012,000: -

1,211,028

8

6

10,039,000

1841.

38,341,000: —

1,195,089

38

6

10,762,000

1842.

33,445,000: —

1,265,471

43

6

9,672,000

1843.

31,717,000: —

1,435,574

18

6

9,450,000

1844.

29,968,000: —

1,270,190

54

6

9,788,000

1845.

36,062,000: —

1,557,229

14

6

11,959,000

1846.

38,792,000: —

1,871,043

60

6

13,399,000

1847.

43,336,000: —

1,166,745

62

7

16,253,000

1848.

39,044,000: —

1,505,757

44

8

15,782,000

1849.

34,010,000: —

1,416,407

55

8

15,400,000

1850.

33,518,000: —

1,394,373

48

8

15,044,000

1851.

33,731,000: —

1,444,638

66

8

16,455,000

1852.

33,752,000: —

1,478,525

11

8

16,649,300

1853.

41,275,000: —

1,480,899

17

8

20,545,300

1854.

49,858,000: —

1,301,728

37

8

25,370,850

1855.

58,500,000: —

1,187,410

62

8

31,607,850

1856.

48,431,000: —

1,777,013

58

8

26,573,000

1857.

41,148,000: —

2,163,000

76

12

21,405,500

1858.

37,180,000: —

1,717,494

29

12

25,260,500

1859.

34,219,000: —

1,738,036

57

12

26,041,400

1860.

39,4S6,000: —

1,560,039

17

12

30,219,411

1861.

37,267,000: —

2,099,122

74

12

32,221,611

1862.

35,835,439: 20

2,013,379

77

12

30,394,613

1863.

31,283,691: 81

1,884,509

67

12

27,101,691

1864.

31,533,545: 88

1,922,258

07

12

27,563,232

1865.

30,509,648: 88

1,860,359

52

20

33,491,825

Dessa förhållanden i genomskärning eller

medeltal under

nedanstående tidsperioder.

1835—1839.

43,275,800: —

993,365

06

6

4,908,600

1840- 1844.

34,896,600: —

1,275,470

72

6

9,942,200

1845—1849.

38,248,800: —

1,503,436

65

8

14,558,600

1850—1854.

38,426,800: —

1,420,032

96

8

18,812,890

1855—1859.

43,895,600: —

1,716,591

17

12

26,177,650

18(50—1864.

35,081,135: 38

1,895,861

89

12

29,500,111

Tillhör Bevillning*- Utskottets Betänkande, 1867, N:o It

Tabell N:o 2.

År 1862.

År 1863.

År 1864.

År 1865,

Bankens namn.

Beloppet

af deruti

Vinst,

:ör hvil-

a

ken be-

Tillägg

f 6 °.''o å

g ? i

Pj CD

CD CD

< T

g §?

Enligt 2:a

artikeln

jeräknad

Efter 3:d_

hd

H

O

er co

0 p

g &]

lögsta be-

Beloppet

af deruti

Vinst,

:ör hvil-

8

ken be-

Tillägg

tf 6 % å

1 g 1

P- CD

CD CD

P

g- &

| 1

Enligt 2:a

ai-tikeln

:> eräknad

Efter 3:d.

e

hd

0

_ CD

er cd

CD P

II1

lögsta be-

Grund-

Beloppet

af deruti

Vinst,

:ör hvil-

f

ken be-

Tillägg

if 6 å

Summa

e 7

p 0

p-i 0

CD CD

P

< T

B g?

ce P

c-t- i_p

Enligt 2:a

artikeln

beräknad

Efter 3:dje

'' hd
r

0

CD

er g

cd &

< V"

[-1: w-s

Högsta be-

Grund-

Beloppet

af deruti

Vinst,

för hvil-ken be-

Tillägg

if 6 lr0 å

B ?

P O

eu 0

CD CD

P

< T

g

Enligt 2:a

artikeln

beräknad

Efter 8:die

1

1

SI

ö

CD !

er cd i

CD p

r-s

P. ^

Högsta be-

aeloppet

if grund-fonds-

Summa

CD tf1

P £1

g aq &

loppet af

Grund-

beloppet

Summa

P P°

Summa

P P"

q.ciq £-

loppet af

vinning

beloppet

§ £

bevill-

p p p»

épOS ££

loppet af

beloppet

Summa

B &

B.cjq ^

loppet af

fonds-

kapitalet.

ingående

vinning

3eräknad

O g
cd P

p- pj

bevill-

artikeln

Summa

° O g
< p p-

på en gång

fonds-

ingående

vinning

if grund- ''

)eräknad

O P*

O P

er

bevill-

artikeln

® 0 £

yk en gång

fonds-

ingående

if grund-

3 eräknad

O P

CD P

artikeln

Dumma

CD p

O p
<'' «

3å en gång

fonds-

ingående

vulning

if grund-

deräknad

0 eT

B

bevill-

artikeln

Summa

0 0 g

^ CD oj

i)å en gång

grund-

fonds-

efter 2:a

artikeln

vinst.

CD

P ^

FT CD
p

CD (X)

i i—''

g" r

ning

den be

påförd be-villning.

bevillning.

P* CD

ce Pj

5? © 2
g 3 g

r cd

er in

CD p

utelöpan-de sedlar.

kapitalet.

grund-

fonds-

efter 2:a

artikeln

fonds-

hypo-

vinst.

p

ir 2

®'' g

r f

ning å

den be

-

påförd be

vinning.

-

bevillning.

ö S-

O g §

? P CD

er z:

CD p

utelöpan-de sedlar.

kapitalet.

grund-

fonds-

efter 2:a

artikeln

fonds-

hypo-

vinst.

p

£ 1

pr tz:

p p

ning å

den be

påförd be-villning.

bevillnm

er

O*

s ®

C»

rt- CP CD

CD CD s

P P g

• CD

er p-i? B

utelöpan-de sedlar.

kapitalet.

grund-

fonds-

efter 2:a

artikeln

fonds-

liypo-

vinst.

& CD

ep CD^

P P

ning å

den be

påförd b(

vulning.

bevillnm

g.

Ä ^ O

2 — p

er pz;
q p

utelöpan-de sedlar.

hypothek.

blifvit

hypo-

theken.

g ®

räknade

p: ^

PT eg

■ P

bypothek.

blifvit

theken.

§* 5f

£_, CD

räknade

■ —

hypothek.

blifvit

theken.

£+■* er

P CD

räknade

f? 52

1 3

hypothek.

blifvit

theken.

CD

räknade

tf p

1

erlagd.

CD g.

** V

vinsten.

P

g

P

erlagd.

vinsten.

§

erlagd.

% p;

tf

vinsten.

P

erlagd.

• pr

vinsten.

B

Skånes Enskilda

Bank......

~W ermlands En-

179,171

9,952

76

4,976,380

1,950,000

1,462,500

155,792

87,750

243,542

12,4

2,435

42

9,439

4

11,874

46

4,8

4,719,520

1,950,000

1,462,500

136,097

87,750

223,847

11,4

2,238

47

8,760

54

10,999

01

4.9

4,380,270

4,000,200

3,000,150

132,172

180,009

312,181

7,8

3,121

sl

9,224!

87

12,346

68

3,9

4,612.435

i

skilda Bank . .

Kopparbergs En-

105,499

7.081

83

3,540,915

2,000,100

1,500,075

122,528

90,004

212,532

10,6

2,125

32

6,470

48

8,595

80

4,0

3,235,240

2,000,100

1,500,075

111,226

90,004

201,230

10,0

2,012

30

6,227

94

8,240

24

4,0

3,113,970

2.000,100

1,500,075

155,248

90,004

245,252

12,2

2,452

52

5,760

06

8,212

5 ^

3,3

2,880,030

skilda Bank . .

70,485

4,142

97

____

2,071,485

1,404,000

1,014,000

69,048

60,840

129,888

9,2

1,298

88

4,345

32

5,644

20

4,3

2,172,660

1,404,000

1,014,000

73,934

60,840

134,774

9,5

1,347

74

4,137

57

5,485

31

4,0

2,068,785

1,404,000

1,014,000,

63,930

60,840

124,770

8,8

1,247

70

4,410

01

5,657

71

4,5

2,205,005

Östgöta Enskilda

Bank......

Smålands Enskil-

58,060

4,204

_

2,102,000

1,496,500

1,122,375

78,525

67,342

145,867

9,7

1,458

67

4,308

—

5,766

67

3,9

2,154,000

1,496,500

1,122,375

73,287

67,342

140,629

9,3

1,406

29

3,660

—

5,066

29

3,6

1,830,000

1,496,500

1,122,375

66,606

67,342

133,948

8,9

1,339

48

3,036

—

4,375

48

3,2

1,518.000

da Bank ....

3,000,000

2,250,000

147,434

135,000

282,434

9,4

2,824

34

|10,726

—

13,550

34

4,7

5,363,000

3,000,000

2,250,000

147,434

135,000

282,434

9,4

2,824

34

9,526

—

12,350

34

4,3

4,763,000

3,000,000

2,250,000

182,193

135,000

317,193

10,5

3,171

93

9,076

12,247

93

3,8

4,538,000

3,000.000

2,250,000

158,869

135,003

293,869

9,7

2,938

69

9,296

—

12,234

69

4,1

4,648,000

Örebro Enskilda

2,250,000

1,688,825

93,876

101,329

195,205

8,6

1,952

05

5,783

21

7,735

26

3,9

2,891,605

2,250,000

1,687,500

83,433

101,250

184,683

8,2

1,846

83

6,903

53

8,750

36

4,7

3,451,765

2,250,000

1,687,500

110,300

101,250

211,550

9,4

2,115

50

6,502

13

8,617

63

4,0

3,251,065

2,250,000

1,687,500

80,959

101,250

182,209

8,0

1,822

09

4,604

37

6,426

46

3,5

2.302,185

Mälareproyinsernas

Enskilda Bank .

12,124

37

6,062,185

3,897,800

2,923,350

187,809

175,401

363,210

9,3

3,632

10

11,868

15,500

10

4,2

5,934,000

3,897,800

2,923,350

191,220

175,401

366,621

9,4

3,666

21

11,762

15428

21

4,2

5,881,000

3,897,800

2,923,350

245,830

175,401

421,231

10,8

4,212

31

11,307

15,519

31

3,6

5,653,500

163,053

Göteborgs Enskil-

1

da Bank ... -

5,000,000

3,500,000

226,846

210,000

436,846

8,7

4,368

46

10,620

15

14,988

61

3,4

5,310,075

5,000,000

3,500,000

246,747

210,000

456,747

9,1

4,567

47

9,595

50

14,162

97

3,1

4,797,750

5,000,000

3,500,000

232,663

210,000

442,663

8,8

4,426

63

10,287

35

14,713

98

3,3

5,143,675

5,000,000

3,500,000

224,754

210,000

434,754

8,6

4,347

54

8,347

85

12,695

39

2,9

| 4,173,925

I

Stockholms En-

1

skilda Bank . .

332,728

4,240

2,120,000

1,000,000

611,390

374,500

374,500

37,4

3,745

4,160

7,905

2,1

2,080,000

1,000,000

610,990

336,905

336,905

33,6

3,369

05

4,200

7,569

05

2,2

2,100,000

1,000,000

612,410

329,422

____

329,422

32,9

3,294

22

4,160

7,454

22

2.2

2,080.000

I

Norrköpings En-

i

skilda Bank • •

1,000,000

750,000

68,200

45,000

113,200

11,3

1,132

2,372

44

3,504

44

3,0

1,186,220

1,000,000

750,000

62,150

45,000

107,150

10,7

1,071

5C

2,352

94

3,424

44

3,0

1,176,470

1,000,000

750,000

66,500

45,000

111,500

11,1

1,115

2,150

80

3,265

80

2,9

1,075,400

1,000,000

750,000

68,600

45,000

113,600

11,3

1,136

2,391

39

3,527

31

3,1

1,195,695

Wadstcna Enskil-

7,0

700

70

2,897

01

3,597

71

5,1

1,448,525

1,000,000

750,000

27,630

45,000

72,630

7,2

72 G

3C

2,905

27

3,631

57

4,9

1,452,635

1,000,000

750,000

26,566

45,000

71,566

7G

715

66

2,363

71

3,079

37

4,3

1,181,855

1,000,000

750,000

61,531

61,531

6,1

615

31

1,514

88

2,130

19

3,4

7 57,440

da Bank . . . .

1,000,000

750,000

25,070

45,000

70,070

Hallands Enskilda

Bank......

1,000,000

750,000

) 28,931

45,000

73,93]

7,3

731

3:

2,128

—

2,867

31

3,8

1,064,000

1,000,000

750,000

40,876

45,00C

85,87£

8,5

858

7(

2,104

2,962

It

3,4

1,052,OOC

1,000,000

750,000

36,184

45,000

81,184

8,1

811

84

1,946

2,757

84

3,3

973,000

1,000,000

750,000

32,200

45,000

77,200

7,7

772

2,066

2,838

3,6

1,033,000

S:a 76,272|7£

S:a

38,136,391

)

S:a 73,978|0£

S:a

36,989,04(

S:a 71,074(04

S:a

35,537,020

S:a 66,118(43

S:a

33,059,215

Tillhör Bevillnings-Utskottets Betänkande, 1867, N:o It

Tabell N:o 3.

Bankens namn.

År 1863.

&
o5
P
p^
00
FT
P
►P
>-■ •
r+-

P

td

Q

CT? JT

t-i “

CD
ct -

P

P c5 P P^ QD -

B,

p.

Q

iL. *-i
“ r H

&•
Hö •

O M Eti

p
£T crq

o p,
t5! CD

‘ P
P-*
CD

B B‘
er? g

- o ^

£ g1 g?

J s s

ct* P P-4

_ P 3

s g*

%% p
* S- ep

tu CD

rf ^

CD P.
i—‘ t—!

C rf

O p:

« a=j

tr1 ct- p

S p &>
^ S» O

g4 T*

® p
0

2 p-''

P o5
P
p.

00

►p

CD

CD

ep

CD

y-i

P=

p

p

p -

go

p <i
•p p

i--, p

rf- 00
p <-h
>rJ ©
CD
e-H

cd nj

Hi Hj

P: O

rf O
P g
P P.

P CD

O:

P°

P P -

O «*■
& CD

^ 2
P CD

g1 t=i

Ö~. P
CD P

År 1863.

P

P

P S5 p p oo FP -

p

I—1

CD

er?

P

P->

c5

P

bd

CD

O

►P

HP

H-h,

B. 3

eg |

o ?=:

2 aq

Aaq

^ g,
►d K ^
O ^ CD

&<9 Hö

O P M

o

rf

CD

p

o
o
o

w g.
0 ^
P-, gj,
00

1 er1

o

ep

CD

y-i

P:

PP G0
P P

g, g

g P
P

p

Hp

ep t_j

o “

y-i y-t
P= o

rf CD

P g
P P.
P^ ►£
CD O:
Hi

^ P"1

OO

C*8

CD

P

O

CD

rf*

P

P

P O ct CD 3 o i—1 p p -

År 1864.

0

o5

0

0±

td

CD

tjq

g

&

O5

p Bj

g" p I

o
d4 2

VI £_

ds £-.

° br
Crq

r g0

Pj

o

CD

y-i

p

a?

P -

rf

cd

CD

P

ep

CD

O p:
Hp a?
Hp Cfq

, CD
er*- jp

Hö 8®
o ^ CD
ö-crq

p
p

CD

rf

CD

p

Hp

o

o

P-i . Q

g.

p

p4 P°
00

•

o

ep

0
y-i

p:

U1

1 I
> p
p

er4

CD ^0

p:

p

p

p CD rf

,

p "p

"3. 3‘

r+- CO
gD c+-

eD

CD, p

Lunds filialbank . .

Helsingborgs filialbank
Nyköpings d:o

Norrbottens läns d:o

Calmar d:o

Borås d:o

Örebro d:o

Udderalla d:o

Christianstads d:o
Sundsvalls d:o

Westerbottens läns filialbank

Wisby d:o

Oscarshamns d:o

Skaraborgs läns d:o

Östersunds d:o

Hemösands d:o

1,000,000

750,000

500,000

375,000

614,600

450,695

563,040

469,200

870,000

652,500

600,000

450,000

1,000,000

749,000

600,000

450,000

1,000,000

750,000

1,000,000

797,173

750,000

562,500

314,500

235,875

900,000

624,937

405,500

304,125

Skellefteå d:o

Piteå d:o

Blekinge d:o

d:o

840.000 630,000

750.000 562,500

50,763

45,000

95,763

9,5

1,000,000

750,000

1

37,611

45,000

82,611

8,2

22,014

22,500

. 44,514

8,9

500,000

375,000

37,514

22,500

60,014

12,0

7,510

27,041

34,551

5,6

614,600

450,887-

5,580

27,053

32,633

5,3

4,692

28,152

32,844

5,8

938,400

469,200

18,000

28,152

46,152

4,9

33,876

39,150

73,020

8,3

870,000

652,500

28,023

39,150

67,173

7,7

19,412

27,000

46,412

7,7

600,000

450,010

19,103

27,000

46,103

7,6

30,091

44,940

75,031

7,5

1,000,000

749,500

27,368

44,970

72,338

7,2

34,000

27,000

61,000

10,1

600,000

450,000

26,400

27,000

53,400

8,9

37,447

45,000

82,447

8,2

750,000

500,000

32,572

30,000

62,572

8,3

26,700

47,830

74,530

7,4

1,000,000

792,322

36,300

47,539

83,839

8,3

19,019

33,750

52,769

7,0

750,000

562,500

28,468

33,750

62,218

8,2

6,355

14,152

20,507

6,5

314,500

235,875

8,216

14,152

22,368

7,1

zL«n

oqa Qfin

T 81 8

20,600

37,496

58,096

6,4

0\)0,iOU

816,750

497,875

23,918

29,872

53,790

6,5

13,680

18,247

31,927

7,8

405,500

304,125

13,200

18,247

31,447

7,7

om

wk nnn

94.fi

OH7 900

19 AW.

i.O^ V i. V

350,000

250,000

7,000

15,000

22,000

6,2

36,667

37,800

74,467

8,8

840,000

630,000

25,769

37,800

63,569

7,5

20,543

33,750

54,293

7,2

750,000

562,500

23,500

33,750

57,250

7,6

1,000,000

750,000

500,000

375,000

614,600

450,887

938,400

469,200

870,000

652,500

600,000

450,000

1,000,000

745,900

600,000

450,000

1,000,000

500,000

1,000,000

798,108

750,000

562,500

314,500

235,875

456,600

230,300

1,000,000

464,800

405,500

304,125

500,000

375,000

372,960

207,200

500,000

250,000

700,000

500,000

750,000

562,500

41,890

45,000

86,890

8,6

5,000

22,500

27,500

5,5

10,279

27,053

37,332

6,0

28,289

28,152

56,441

6,0

16,831

39,150

55,981

6,4

19,102

27,000

46,102

7,6

29,574

44,754

74,328

7,4

34,240

27,000

61,240

10,2

27,626

30,000

57,626

5,7

36,900

47,886

84,786

8,4

26,252

33,750

60,002

8,0

11,222

14,152

25,374

8,0

12,498

13,818

26,316

5,7

22,390

27,888

50,278

5,0

13,578

18,247

31,825

7,8

20,206

22,500

42,706

8,5

1,338

12,432

13,770

3,6

9,403

15,000

24,403

4,8

13,375

30,000

43,375

6,1

22,368

33,750

56,118

7,4

År 1865.

Grundfondskapitalet.

Beloppet af deruti ingående
grundfonds-liypotbek.

Yinst, för hvilken bevill-ning efter andra artikeln
blifvit erlagd.

Tillägg af 6 procent å be-loppet af grundfons-kypotkeken.

Summa

beräknad vinst.

Procentförhållandet emellan
beräknade vinsten ock aktie-kapitalet.

500,000

375,000

13,781

22,500

36,281

7,2

614,600

450,887

10,764

27,053

37,817

6,1

938,400

469,200

36,946

28,152

65,098

6,9

870,000

652,500

29,663

39,150

68,813

7,9

600,000

450,000

20,478

27,000

47,478

7,9

1,000,000

594,600

31,732

35,676

67,408

6,7

600,000

450,000

31,963

27,000

58,963

9,8

1,000,000

500,000

37,953

30,000

67,953

6,7

1,000,000

537,482

68,800

32,248

101,048

10,1

750,000

562,500

33,447

33,750

67,197

8,9

314,500

235,875

12,048

14,152

26,200

8,3

460,600

230,300

18,248

13,818

32,066

6,9

1,000,000

460,300

40,015

27,618

67,633

6,7

405,500

304,125

15,284

18,247

33,531

8,2

500,000

375,000

23,000

22,500

45,500

9,1

372,960

207,200

6,918

12,432

19,350

5,1

500,000

250,000

9,989

15,000

24,989

4,9

700,000

500,000

28,044

30,000

58,044

8,2

750,000

562,500

25,388

33,750

59,138

7,8

Carlshamns