Rapporter från riksdagen 2023/24:RFR1

Finansutskottet FiU

Öppen utfrågning om

den aktuella penningpolitiken den 17 oktober 2023

Öppen utfrågning om den aktuella

penningpolitiken den 17 oktober 2023

ISSN 1653-0942

ISBN 978-91-7915-075-4 (tryck)

ISBN 978-91-7915-070-9 (pdf)

Riksdagstryckeriet, Stockholm 2023

2023/24:RFR1

Förord

Finansutskottet bjöd in till en öppen utfrågning i riksdagen om den aktuella penningpolitiken av Riksbankens direktion den 17 oktober 2023.

I utfrågningen medverkade riksbankschef Erik Thedéen, förste vice riksbankschef Anna Breman och vice riksbankscheferna Per Jansson, Martin Flodén och Aino Bunge.

I det följande redovisas de uppteckningar som gjordes vid utfrågningen och de bilder som visades av Erik Thedéen och Anna Breman under deras presentationer.

3

2023/24:RFR1

Program

Tid: Tisdagen den 17 oktober 2023 kl. 9.00-11.00 ca.

Plats: Förstakammarsalen

Medverkande från Riksbanken:

Riksbankschef Erik Thedéen, förste vice riksbankschef Anna Breman, vice riksbankscheferna Per Jansson, Martin Flodén och Aino Bunge.

Programmet

Kl. 9.00 Finansutskottets ordförande Edward Riedl inleder sammanträdet

Kl. 9.05–9.20 ca Inledande presentationer av riksbankschef Erik Thedéen och förste vice riksbankschef Anna Breman.

Kl. 9.20–11.00 ca Finansutskottets ledamöter ställer frågor till och diskuterar med riksbanksdirektionen.

Kl. 11.00 ca Finansutskottets vice ordförande Mikael Damberg avslutar sammanträdet.

4

2023/24:RFR1

Uppteckningar från den öppna utfrågningen

Ordföranden: Finansutskottets offentliga sammanträde är öppnat, och vi har i dag utfrågning av Riksbankens direktion om den aktuella penningpolitiken. Jag hälsar alla er som befinner er i lokalen varmt och hjärtligt välkomna, och lika välkomna ska ni vara som följer oss via webb-tv eller SVT Forum. Jag välkomnar särskilt riksbankschef Erik Thedéen, förste vice riksbankschef Anna Breman och vice riksbankscheferna Per Jansson, Martin Flodén och Aino Bunge.

Temat för dagen är alltså den aktuella penningpolitiken, och utfrågningen inleds med presentationer av riksbankschef Erik Thedéen och förste vice riksbankschef Anna Breman. Efter de inledande presentationerna kommer direktionen att frågas ut av finansutskottets ledamöter i partiernas storleksordning. Frågorna kommer att tas tre och tre.

Erik Thedéen, Riksbanken: Ordförande! Låt mig inledningsvis säga att detta möte sker i en geopolitiskt orolig tid med Rysslands illegala invasion av Ukraina, tragiska händelser i Israel och Palestina och nu senast dödsskjutningar i Bryssel. En del av detta får ekonomiska konsekvenser, och jag kommer in på det. Men jag ville först bara notera att det är en sådan värld vi lever i.

Nu över till presentationen av den aktuella penningpolitiken. Inflationsproblemet är fortfarande högst närvarande. Bilden visar hur ledande centralbanker och Riksbanken har höjt räntorna under en ganska lång tid. Fed och Bank of England ligger nu med styrräntor över 5 procent medan ECB och Sverige ligger på 3 procent. Vi ser nu att räntehöjningarna börjar ge effekt i och med att inflationen dämpas. Men många inhemska priser ökar alltjämt i hög takt, och jag kommer tillbaka till det senare. Det finns därmed en risk att inflationen inte sjunker tillräckligt snabbt och framför allt kanske inte varaktigt ned till 2 procent. Detta har Riksbanken förstås stort fokus på.

Det är sant att inflationen har fallit, men låt mig ge er några siffror. KPIF, alltså konsumentpriser med fast ränta, har fallit kraftigt med 6 procentenheter från toppen, från 10 till 4 procent. Men den underliggande inflationen om vi räknar bort energipriserna har bara fallit med 2 procentenheter, från 9 till 7. Detta visar att nedgången i inflationen exklusive energi, som är ett mått på den underliggande inflationen, kommer att vara mer utdragen och ta längre tid. Här är vi helt enkelt inte helt säkra på hur utvecklingen kommer att se ut.

Låt mig säga något om svensk ekonomisk utveckling i relation till andra länder. Bilden visar bnp i indextermer för Sverige, euroområdet och USA. Den illustrerar att alla länder och regioner hade ett kraftigt tapp under pandemin men att Sveriges tapp var mer begränsat än i övriga delar av världen och att uppgången efter pandemin i början var starkare i Sverige än i USA och framför allt euroområdet. Man ska se den något svagare svenska ekonomiska utveckling vi har registrerat under senare tid i detta ljus, och som ni ser så är det

5

2023/24:RFR1 UPPTECKNINGAR FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN
  fortfarande så att Sveriges bnp i nivå, ligger högre än euroområdets om vi jäm-
  för med hur det var före pandemin. I Sverige har bnp från slutet av 2019 stigit
  med drygt 5 procent, i euroområdet med drygt 3 procent och i USA med drygt
  6 procent. Jag säger detta för att sätta in tillväxten i ett perspektiv.
  Vi har för närvarande en mer utmanande ekonomisk utveckling i Sverige
  än vad man har i en del andra länder, och det beror på att svensk ekonomi är
  räntekänslig. Med laserprecision ser vi nu att de delar av ekonomin som är
  räntekänsliga också är de som tappar mest. Hushåll med stora skulder drar ned
  på sin konsumtion av varaktiga varor, och bostadsbyggandet faller kraftigt, ja,
  till och med mycket kraftigt. Här skiljer vi ut oss något mot andra länder helt
  enkelt för att skuldsättningen sitter där den gör.
  Det var ett svårbedömt läge när inflationen tog fart. Låt oss gå tillbaka till
  februari 2022. Då hade vi stigande energipriser, vilket drog upp KPI-nivån i
  Sverige och i andra länder. Då valde Riksbanken att avstå från räntehöjningar,
  vilket har diskuterats tidigare i denna kammare. Tanken var att detta var ut-
  budsdrivet. Stigande energipriser och en del annat som gick upp var åtstra-
  mande i sig, och det var inte rimligt att omedelbart möta det med räntehöj-
  ningar. Det gjorde Riksbanken inte heller, men missbedömningen var att detta
  kom att sprida sig. Många har funderat på varför denna missbedömning gjor-
  des inte bara i Sverige utan av alla världens centralbanker. Det var för att ef-
  terfrågan var så stark efter pandemin, och här kan man verkligen prata om
  ketchupeffekt. Det var en efterfråga som drevs mycket mot kontaktnära
  branscher. Människor valde att spendera mindre på varor och mer på tjänster,
  och vi överraskades av den kraftiga tillväxten.
  Vi menar att diskussionen om att inflationen är utbudsdriven och att om
  man avvaktar sjunkande energipriser och annat löser det sig inte stämmer med
  verkligheten eftersom inflationen tyvärr blivit mycket bredare än så.
  Nästa bild visar så kallat KIX på fyra valutor, tänk handelsvägt index mot
  fyra av våra viktiga handelspartner, euro, US-dollar, norsk krona och brittiskt
  pund. Tittar man på den första och den tredje röda ringen ser man att det inte
  var så stor skillnad på kronans nivå 1995 och 2021. Med detta diagram går det
  alltså att hävda att den nominella växelkursen mot valutorna euro, dollar, norsk
  krona och brittiskt pund var oförändrad från 1995, några år efter devalveringen
  1990-talet, till så sent som 2021. Det är ett perspektiv som vi ska ha med
  oss: Kronan är svag men inte alltid, och det beror på vilken jämförelsetid man
  har.
  Om man i stället som en del gör jämför med hur det var 2014 fram till nu
  har vi en cirka 35-procentig försvagning, se den andra respektive fjärde röda
  ringen. Tar vi den tredje och fjärde röda ringen, vilket kanske är mest aktuellt
  här och nu, är det en försvagning på runt 25 procent. Det är denna rörelse vi
  och andra menar är omotiverad och ett tydligt tecken på att kronan är under-
  värderad med ungefär 10–15 procent.
  Varför pratar jag om detta? Vi har ingen växelkursregim i Sverige, så i
  någon mening kan man tycka att den kan få fluktuera bäst den vill. Men detta
  är i allt större utsträckning en oro för Riksbanken vad gäller våra inflations-

6

UPPTECKNINGAR FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN 2023/24:RFR1

bedömningar. Vår bedömning bygger på att det är ett ganska litet genomslag från en svag valutakurs in i inflationen, men i vår senaste penningpolitiska rapport flaggade vi dock för att detta genomslag kan vara större när inflationen är hög och varierande, som nu. Då skulle detta kunna vara ett större problem än vad vi tidigare tänkt.

Vår bedömning är att kronan kommer att förstärkas, och vi har därför valt att säkra en del av valutarisken som ligger i vår valutareserv. Vi har en valutareserv på drygt 400 miljarder, och när kronan försvagas tjänar Riksbanken paradoxalt nog pengar. Men vi tror ju att kronan kommer att förstärkas, och då kommer en del av de upparbetade vinsterna från försvagningen att försvinna. Därför har vi valt att säkra ungefär en fjärdedel av valutareserven och kommer därmed att låsa in en del av vinsterna. Detta är klok riskhantering. Det är inte valutainterventioner.

Låt oss titta på inflationsprocessen. Den övergripande inflationen, kallad headline inflation, ligger på 4 procent. Den drevs från början på av energipriserna som sedan drog med sig tjänstepriserna och varupriserna. Nu är situationen den omvända med kraftigt fallande energipriser som drar ned inflationen, men frågan är hur mycket den drar ned inflationen på varor och främst tjänster. Bidraget från tjänsteinflationen har varit relativt stabilt under senare tid, och det är vår oro. Vi vill ju att den ska åka med ned i kraft av att energipriserna indirekt påverkar tjänster och att penningpolitiken verkar. Lägre aktivitet i svensk ekonomi gör det svårare för prissättare att höja priserna.

Låt oss titta på mera snabbrörliga data. Var ligger inflationen just nu? Om

vitar de senaste tre månaderna uppräknat i tolvmånaderstakt visar sig snittet på 4 procent fördela sig väldigt olika. Energipriset har gått ned drygt 42 procent medan priset på både varor och tjänster ligger en bit över inflationsmålet. Detta är dilemmat. Ibland har jag gjort liknelsen att det är som att ha ena handen på spisen och andra i frysen. I snitt är det en ganska behaglig temperatur, men det är ingen behaglig situation att vara i. Det är där svensk inflationsutveckling är i dag, och det är detta som är vårt fokus. Vi kan vara helt säkra på att energipriset inte kommer att falla 42 procent varje tremånadersperiod, och då måste de andra priserna komma ned mer i linje med inflationsmålet.

Vi har stramat åt penningpolitiken i ganska snabba steg under 2022 och med något långsammare steg under 2023. Styrräntan är nu uppe på 4 procent. I räntebanan på bilden, den streckade linjen, flaggar vi för att den kan bli 4,1 och som ni ser ligger den kvar där under relativt lång tid för att sedan gradvis gå ned i takt med att vi etablerar inflationsmålet på 2 procent. Detta är ett viktigt budskap till hushåll och företag. Det är inte ett Matterhorn, som det ibland beskrivs som i internationell affärspress, där det går snabbt upp och snabbt ned utan snarare ett Taffelberg, en ränteplatå. Det är vår bedömning i dag, men det finns en genuin osäkerhet.

Låt mig illustrera denna osäkerhet med några siffror från när vi skulle försöka bedöma läget i februari 2022. Då när energipriserna började stiga var Riksbankens bedömning att KPIF skulle landa på 2,9 procent 2022 och 1,9 procent 2023. Det var vår bästa bedömning för ett och ett halvt år sedan.

7

2023/24:RFR1 UPPTECKNINGAR FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN

I november 2022, ett drygt halvår senare, trodde vi att KPIF skulle bli 7,6 för 2022 och 5,7 för 2023. Det var alltså en dramatisk upprevidering av vår inflationsbedömning.

Är vi då dåliga på att göra inflationsprognoser? Vi kan definitivt bli bättre på det. Men det var genuint svårt, och i stort sett alla prognosmakare gjorde samma felbedömning. Jag säger detta för att om det var svårt då är det inte givet att det är lättare nu. Det råder betydande osäkerhet om räntebanan, men detta är vår bästa bedömning här och nu.

Sverige har en del fördelar vad gäller inflationsriskerna. En av dem är att

vihar en väl sammanhållen lönebildning som tar utgångspunkt i tvåprocentsmålet, inte utgångspunkt i dagens 4 procent eller förra årets 7 procent eller högre. Därmed har löneförhandlingarna landat på nivåer som ger reallöneökningar på sikt när inflationsmålet är nått, vilket innebär mindre inflationsrisk. Som ni ser på bilden låg svenska löneökningar under 2022 och första halvåret 2023 klart lägre än i jämförbara länder inom euroområdet och USA, vilket är en stor fördel.

Detta är en av delarna inom de så kallade ekonomisk-politiska ramverken som fungerar väl. Den andra är inflationsmålet, som man kan hävda inte har fungerat väl eftersom vi har för hög inflation. Det är dock ingen tvekan om att

vikommer att nå inflationsmålet, för det säger inflationsförväntningarna. Den tredje är statsfinanserna. Jag kom precis från IMF:s årsmöte, och en

stor oro som uttrycktes av många länder och många ekonomer där var hur staterna ska hantera de ökade statsskuldsräntorna när de har skuldsatt sig så högt under perioden med låga räntor och pandemihantering? Euroländernas statsskulder ligger i snitt på strax under 100 procent medan Sverige har strax över 30 procent. Det innebär att man i länder med höga statsskulder kommer att tränga undan andra statsutgifter, vilket kan vara inflationsdrivande. Vi har alltså en stor fördel eftersom vårt ramverk ser ut att hålla. Levererar vi 2 procent kommer avtalen om löneökningar i nästa period också sikta in sig på 2 procent. Därför är det viktigt att hålla i.

Vi gör vad som krävs för att få ned inflationen inom rimlig tid. Jag kan inte nog understryka att det råder stor osäkerhet, men en tydlig tendens är ändå att inflationen är på väg ned, vilket är välkommet. Det finns dock utmaningar, bland annat när det gäller kronan och tjänstepriser, vilket jag redogjort för. Vi tror att räntan kan behöva höjas mer, och ny information är som vanligt avgörande. Vi träffas nästa gång i slutet av november, och då får vi göra en samlad bedömning. Jag har också understrukit vikten av de ekonomisk-politiska ramverken.

Innan jag lämnar över till Anna Breman ska jag nämna att direktionen har beslutat att gå från fem till åtta penningpolitiska möten per år. Det underlättar processen att snabbare anpassa penningpolitiken om det behövs, och vi hade ju ett sådant läge under 2022. Det ger också möjlighet att något oftare ge en samlad bild från hela direktionen av hur vi bedömer läget. Det är också i linje med internationell praxis. ECB och Norges Bank, två till Riksbanken närstående centralbanker, har denna princip, så det medför en viss kostnad att avvika

8

UPPTECKNINGAR FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN 2023/24:RFR1

från det. Fyra av dessa möten kommer att följas av en fullständig prognos och penningpolitisk rapport, och fyra möten kommer att vara uppdaterade bedömningar av läget. Alla kommer dock att vara fullständiga penningpolitiska beslut med protokoll och så vidare.

Anna Breman, Riksbanken: Vårt nästa penningpolitiska möte kommer att vara i Jönköping i slutet av november.

Jag vill ge er lite information om vad vi tittar på för att vi ska se en fortsatt nedgång i inflationen. Låt mig börja med att visa de inflationsdata vi har fått sedan det förra penningpolitiska mötet. Som Erik nämnde har KPIF gått ned ytterligare, från drygt 10 procent i slutet av förra året till 4 procent i det senaste utfallet. Men den underliggande inflationen KPIF exklusive energi ligger kvar på en hög nivå. Den är på väg ned men ligger fortfarande nära 7 procent, 6,9 för att vara exakt.

Det är positivt att inflationen faller. Det handlar mycket om energipriserna, men även livsmedelspriserna har varit stabila de senaste månaderna, vilket är bra för hushållen. El och livsmedel är livsnödvändiga varor, och det underlättar för hushållen att dessa varor faller i pris eller åtminstone inte fortsätter att öka. Men för att inflationen ska gå ned varaktigt måste vi se en bred nedgång i fler priskategorier, även tjänster och varor.

Låt mig illustrera detta på ett alternativt sätt. Bilden visar årstakter. Prickarna är inflationen i september i årstakt, så det är mätt i september i år och jämförs med förra året. Men vi tittar förstås även på kortare sikt för att se momentum just nu. Man kan titta på månadstakter uppräknat i årstakt och på tremånaderstakter och sexmånaderstakter.

Nästa bild visar tremånaderstakter på KPIF uppräknat i årstakt, och då ser ni att inflationen redan nu ligger lite under 2 procent. Men som Erik redan beskrivit drivs detta mycket av de kraftigt fallande elpriserna. Lägger vi till KPIF exklusive energi ligger den fortfarande över 4 procent, och trenden har varit ganska sidledes. Även om vi tar bort andra volatila delar av inflationen, till exempel utrikesresor, som har tryckt upp inflationen ligger den fortfarande runt 4 procent i årstakt. Det betyder att när baseffekten av de fallande elpriserna faller ur är detta kvar. Om de övriga priskategorierna inte fortsätter att gå ned kommer inflationen kanske falla lite men sedan studsa upp igen mot 4–5 procent.

Detta vill vi undvika. Vi behöver få ned inflationen, och sedan ska den varaktigt vara kvar på en låg och stabil nivå så att hushållen på sikt kommer tillbaka till reallöneökningar.

Vad är det som påverkar detta framöver? Förutsättningarna för att vi ska se en fortsatt nedgång i inflationen i Sverige är mycket goda. Vi har stabila inflationsförväntningar. De långsiktiga har varit stabila, men de kortsiktiga har också gått ned. Som Erik visade har lönerörelsen tagit ansvar, och kostnaderna för företagen har minskat. Bilden visar producentkostnader och de priser företag får betalt när de säljer varor i Sverige. Det är två komponenter här. Den ena

9

2023/24:RFR1 UPPTECKNINGAR FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN
  är hemmamarknadsprisindex. Det visar det som produceras och säljs i Sverige.
  Den andra är importprisindex, och även det har fallit tydligt. Effekten av kro-
  nan är inkluderad, så trots att kronan har försvagats har vi ett importprisindex
  som är negativt. Förutsättningarna för att inflationen ska fortsätta att gå ned är
  alltså goda.
  Det krävs även att företagens prissättningsbeteende kommer tillbaka till det
  som vi såg före pandemin och att de också har inflationsmålet som ett ankare
  för prisbildningen. Då behöver vi se en fortsatt dämpad efterfrågan under en
  period. Låt mig illustrera detta på tre sätt.
  Det första är att konsumtionen tydligt har gått ned. Som bilden visar faller
  hushållens konsumtion. Från början drevs detta mycket av att varukonsumt-
  ionen var på väg ned. Det var hög varukonsumtion under pandemin; man drog
  ned på tjänster men konsumerade varor. Nu har tjänstesektorn, som gjorde en
  stark återhämtning efter pandemin, också mattats av. Detta är årstakter, och nu
  ligger tjänstekonsumtionen på ungefär samma nivå som förra året.
  Vi har även tittat mycket på hushållens sparande, vilket också påverkar ef-
  terfrågan. Hushållen i Sverige hade totalt sett ett högt sparande redan före pan-
  demin, men under pandemin sparade man extra mycket. Det totala sparandet
  inkluderar tjänstepensioner, men de har varit stabila. På bilden ser ni en topp
  under pandemin, vilket illustrerar att hushållens finansiella sparande ökade.
  Det vi har analyserat och skrivit om i den senaste penningpolitiska rappor-
  ten handlar om hur mycket av detta som kan finnas kvar och hur mycket av
  detta som kan fortsätta att stödja efterfrågan i Sverige. Det är svårt att analy-
  sera detta, för vi måste göra en del antaganden. Men vår analys tyder på att det
  finns en del extrasparande kvar efter pandemin som hushållen kan använda
  som buffert framöver.
  Givetvis är det viktigt att betona att sparandet inte är jämnt fördelat mellan
  hushållen. Vissa hushåll har säkert ganska mycket sparande, andra betydligt
  mindre, men generellt sett för svensk ekonomi finns det ett buffertsparande
  och förmodligen ett visst extrasparande från pandemin kvar.
  Nästa bild visar arbetsmarknaden. Den har generellt varit stark i många län-
  der under återhämtningen trots att centralbankerna har stramat åt. I euroområ-
  det har återhämtningen i sysselsättningen varit god, och även i USA har man
  sett en stark återhämtning. Som ni säkert redan vet har vi haft en rekordhög
  sysselsättningsgrad i Sverige, men nu börjar vi se tecken på att arbetsmark-
  naden mattas av. Vi följer detta noga. Viktigt att komma ihåg är att lönebild-
  ningen fungerar mycket väl i Sverige. Arbetsmarknadens parter har visat stort
  ansvarstagande, och vi har måttliga löneökningar, vilket har bidragit till syssel-
  sättningsökningen. Det gör att Sverige kan ha en måttlig löneökning som gör
  att inflationen kan gå ned utan en tydlig försämring på arbetsmarknaden. Mål-
  bilden är att ha en god sysselsättningsutveckling parat med måttliga löneök-
  ningar så att inflationen kan återgå till målet.
  Vi behöver se en fortsatt nedgång i inflationen, och den behöver breddas.
  Vi behöver se en tydligare nedgång i alla priskategorier, inte bara när det gäller
  energi. Vi har dock beredskap för bakslag. Jag har fokuserat mycket på

10

UPPTECKNINGAR FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN 2023/24:RFR1

inhemska faktorer och att förutsättningarna i Sverige är goda för att vi ska se en fortsatt nedgång. Men låt mig avsluta där Erik började: Vi har en stor oro i omvärlden, och vi följer givetvis detta noga. Det pågår fortfarande ett krig i Europa, vi hade de fruktansvärda attackerna i Israel i förra veckan och nu terrordådet i Bryssel. Vi följer utvecklingen i omvärlden noga, men de inhemska faktorerna tyder på en god fortsatt nedgång i inflationen. Det går dock trögt.

Ordföranden: Vi tackar riksbankschef Erik Thedéen och vice riksbankschef Anna Breman för föredragningarna. Nu övergår vi till nästa moment där finansutskottets ledamöter har möjlighet att ställa frågor till direktionen.

Mikael Damberg (S): Ordförande! Jag tackar Riksbanken för en bra föredragning med intressanta reflektioner.

Min första fråga gäller kostnadskrisens effekter på olika grupper. Jag vet inte om alla känner till att det i dag är internationella fattigdomsdagen, och vi vet att inflationen plågar dem med minst marginaler mest. Det är de som drabbas hårdast av kostnadschocken. I Sverige ser vi också hur nya grupper riskerar att hamna i fattigdom och behöva hjälp från olika hjälporganisationer. Det rapporteras om att människor som har jobb blir working poors, vilket är ett nytt fenomen i Sverige.

Både ni och regeringen spår nu ökad arbetslöshet. Hur ser ni att detta spelar ut fördelningsmässigt? Vilka grupper är det som kommer att drabbas först och hårdast när arbetsmarknaden viker, vilket prognoserna visar?

Min andra fråga är kopplad till det andra spektrumet. Ni säger att svensk lönebildning har fungerat bra och att arbetsmarknadens parter har tagit ett stort ansvar. Historiskt har det ofta varit en löneinflationsspiral som har satt igång inflationen eller hållit kvar inflationen. Nu ser vi snarare att näringslivets vinstandelar har ökat kraftigt under krisen. Ni nämner det inte riktigt på samma sätt utan talar om att prissättningen verkar ha förändrats.

Hur ser ni på detta? Vilken slutsats drar Riksbanken av det nya prissättningssystemet? Löntagarna verkar ha tagit sitt ansvar medan vi här har sett en annan utveckling. Enligt OECD har Sverige haft en högre vinstandelsutveckling än våra grannländer. Vad drar ni för slutsatser av detta, och hur påverkar det er syn på vägen framåt?

Dennis Dioukarev (SD): Herr ordförande! Jag tackar Riksbanken för presentationerna.

Jag vågar sticka ut hakan och säga att vi har en majoritet av räntehöjningarna bakom oss. Det saknas inte uppåtrisker, och septembersiffran kom in på lite högre nivåer än vad man hade trott. Men den gängse bilden är väl ändå att det går åt rätt håll, om än i lite långsammare tempo än vad man trodde initialt.

11

2023/24:RFR1 UPPTECKNINGAR FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN
  Företagens prisförväntningar sjunker, och vi ser acceptabla nivåer på infla-
  tionsförväntningar bland hushållen. Inga tecken på en pris- och lönespiral
  syns, och vi ser en avtagande efterfrågan i ekonomin och att PPI, som normalt
  sett leder KPI, nu ligger inom deflationsterritorium.
  Vilka andra signaler letar ni efter för att vi ska få se en definitiv räntetopp,
  givet att penningpolitiken också verkar med eftersläpning?
  Ida Drougge (M): Jag har två frågor. Flera bedömare har ansett att Riksbanken
  historiskt, de senaste tio åren, har förstärkt svängningarna i ekonomin och att
  risken för att detta ska ske igen finns om man ligger kvar på höga räntenivåer
  alltför länge. Jag skulle vilja höra er syn på och era kommentarer om den typen
  av påståenden. Min första fråga är alltså: Vilka risker finns det att så kommer
  att ske?
  Min andra fråga handlar om energipriserna. Vi ser nu att prognosen fram-
  över för att vi kommer ha en hög tillgång på energi jämfört med för ett år sedan
  är god. Finland har gått från att vara importberoende till att ha ett kärnkraftverk
  som är i full drift och till att exportera, vattenmagasinen i Norge är fulla, Tysk-
  land har fulla gaslager och vi använder mindre el i hushållen.
  Samtidigt har vi nu lågkonjunktur i industrin. Efterfrågan från industrin på
  el är alltså lägre än vad vi vill att den ska vara, och fler svenskar har rörliga
  avtal. Då priserna framöver spås variera ännu mer än i dag undrar jag: Vilka
  risker finns det med de allt kraftigare svängningarna i elpriserna?
  Erik Thedéen, Riksbanken: Ordförande! Jag tackar för bra frågor. Jag ska ge
  några svar själv, och sedan ska jag försöka fördela ordet efter bästa förmåga.
  Först har vi frågan från Mikael Damberg om vilka som drabbas. Vi har
  redovisat i våra rapporter men även på pressträffar att det är två krafter som
  verkar. Den ena är inflationen, och den andra är räntehöjningarna.
  Det är ganska entydigt när man tittar på data att det är inflationen som slår
  hårdast. Inflationen slår också tydligt mot låginkomsttagare. Om dessa i större
  utsträckning spenderar varje hundralapp på livsmedel och andra förnödenheter
  kommer inflationen att slå rakt mot hela hushållskassan. Det blir inte samma
  sak om man har större marginaler.
  Räntehöjningarna slår typiskt sett mot storstadshushåll som har hög belå-
  ning. Det är hushåll som vanligen har en högre inkomst. Högt belånade hushåll
  har höga inkomster; annars får man inte låna så mycket. Detta innebär inte att
  det inte kan vara tufft, men det här är ett sätt att svara på frågan.
  Sedan tänkte jag säga något om Ida Drougges fråga om risken för förstärk-
  ning. Det är en ständig avvägning som vi försöker göra. Det var därför jag tog
  upp exemplen om hur svårt det har varit och att vi kanske snarare har höjt för
  lite. När man utvärderade penningpolitiken för 2022 sa man att Riksbanken
  nog höjde för lite och för sent under året, men det berodde på att inflationen
  överraskade.

12

UPPTECKNINGAR FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN 2023/24:RFR1

Det är där vi är, men det är inte samma sak som att vi nu ska ta i så att vi hamnar åt andra hållet. Jag tycker ändå att vi redovisar ganska tydligt i våra protokoll och rapporter att det här är genuint svårt och att vi verkligen försöker väga det på bästa möjliga sätt. Då tycker jag att man också ska väga in att det finns ett antal saker som är tuffa nu, såsom inflationen, räntorna och bostadsbyggandet, som går ned kraftigt, men även hushållskonsumtionen till viss del.

Det finns också delar i svensk ekonomi som är förvånansvärt starka, och detta är ett tema när vi träffar våra internationella kollegor. Arbetsmarknaden är, som Anna Breman redovisade, rekordstark, även om den nu visar tecken på avmattning. Detta brukar inte vara ett kännetecken för lågkonjunkturer. De- lar av industrisektorn har också gått väldigt starkt, kanske fram till nu när vi ser en något svagare konjunktur.

Den utveckling som vi ser i svensk ekonomi är alltså inte nattsvart. Men det är en bra fråga, och jag tycker att vi försöker både redovisa och tänka i de banor som Ida Drougge nämnde. Det är viktigt att vi inte hamnar fel i gungorna, om jag får använda det uttrycket, och tar i för mycket.

Per Jansson, Riksbanken: När det gäller Mikael Dambergs fråga om prissättningsbeteende tänkte jag lägga till något som jag tycker är väldigt viktigt. Jag tror att det låg lite i frågan att känslan på 70- och 80-talen var att vi snarare hade ett lönelett inflationsproblem och att vi inte hade något system för lönebildningen som på något vis förankrade löneökningar. Man sprang efter en hög inflation varje år, och detta spädde på problemet hela tiden.

Nu är det snarare det omvända, att det verkar vara prislett. Vi har uppmärksammat detta rätt mycket, tycker jag. Om det här fortsätter, mot bakgrund av de tjänsteprisökningar vi ser och de varuprisökningar som Erik Thedéen och Anna Breman visade på, är risken att det till slut pressar lönebildningen så mycket att vi även kommer att få löneökningar som inte är i linje med inflationsmålet. Då är vi inne i pris-löne-spiralen igen, så det gäller verkligen att undvika det.

De prisökningar vi nu har sett och som fortfarande finns i systemet behöver helt enkelt normaliseras, och vi hoppas att detta ska kunna ske med förhållandevis små ytterligare räntehöjningar. Innebörden av den penningpolitiska plan

vihar är ju att vi kanske ska kunna höja ytterligare bara lite grann, men det är inte säkert. Osäkerheten är stor, och man får följa detta.

Det är också viktigt att vi, vilket vi försöker göra, kommunicerar om detta problem för att undvika att hamna i det läget att vi måste höja ännu mer. An- nars blir svaret på frågan att räntan då måste höjas ytterligare. Det är den dialog som man behöver föra. Vissa har tagit till sig detta, medan andra kanske inte har gjort det i samma utsträckning. Det är bra att denna fråga uppmärksammas och att vi diskuterar den. Detta tror jag är ett viktigt led i att inte hamna i ett läge där räntan behöver höjas ytterligare.

När det gäller Dennis Dioukarevs fråga om andra signaler tycker jag att en viktig del är det som Anna Breman tog upp, nämligen att man inte kan räkna

13

2023/24:RFR1 UPPTECKNINGAR FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN

med att energiprisbidraget, som nu är kraftigt negativt, -42 procent i det senaste utfallet, förblir på det viset. Då kommer de andra priserna, som nu stiger för mycket, att dominera inflationsbilden på sikt, och därför måste de komma ned.

Vi tittar därför särskilt på prisökningstakten här och nu för tjänster, varor, livsmedel och liknande. Det är där man gärna vill se att den kommer ned. Detta skulle jag kanske kalla den viktigaste indikatorn på det underliggande inflationstrycket nu. Där ligger för övrigt också hela frågan om prissättningen inbakad.

När det gäller Ida Drougges fråga om att förstärka svängningarna kan jag lägga till något till det som Erik Thedéen sa. Vi har ett inflationsmål, och penningpolitiken inrättas efter hur det ser ut med inflationen, inget annat. Detta har visat sig vara ett bra system, tycker jag.

Både svenska erfarenheter och erfarenheter i andra länder visar att den ekonomiska utvecklingen över tid blir rätt så bra med ett inflationsmål, inte alltid men i genomsnitt. För att få trovärdighet för inflationsmålet måste man ändra räntan så att det går att förstå vad penningpolitiken syftar till.

När inflationen är väldigt låg, som den var under en period av fem sex år, hade vi en expansiv penningpolitik för att få upp inflationen. Nu är inflationen väldigt hög, och då har vi en åtstramande politik för att få ned den. Så funkar detta system, och jag tycker som sagt att det över tid har visat sig vara ett bra sätt att tillföra stabilitet till ekonomin. De svängningar vi ser i räntan speglas då i inflationssituationen.

Man kan notera att vi när vi hade för låg inflation inte sänkte så mycket att

vigenast skulle få tillbaka inflationen. Trots att vi förde en expansiv politik låg inflationen under fem sex år under målet. Inte heller nu strävar vi efter att få ned inflationen omedelbart, utan vi tillåter inflationen att ta lite tid, just för att svängarna i räntan inte ska bli alltför stora.

I grunden är det alltså korrespondensen mellan inflationsbilden och penningpolitiken som avgör räntan.

Aino Bunge, Riksbanken: Jag tänkte börja med Dennis Dioukarevs fråga. Jag tror att vi försöker förmedla något slags blandning av optimism – att vi ser framför oss att den största delen av räntehöjningarna är bakom oss. Vi ser att räntepolitiken fungerar och att inflationen är på väg ned.

Som Per Jansson sa gäller det nu att titta på att alla delar av inflationen, även de som inte är energi, också kommer ned. Vi måste titta på en bred samling indikatorer som är bakåtblickande, såsom data om inflationen. När vi ser prissättningsbeteende måste vi också försöka följa i företagsundersökningar och annat hur man tänker kring framtiden. Det finns både en optimism när det gäller att politiken fungerar och en oro för att det faktiskt kan vara trögare än vad vi såg framför oss från början.

Energipriserna, som Ida Drougge tog upp som ett särskilt exempel, är en del i att vi kanske inte såg styrkan i inflationsuppgången från början.

14

UPPTECKNINGAR FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN 2023/24:RFR1

Energipriser är i grunden ganska volatila, och vi ser inte framför oss att vi i framtiden kommer att behöva höja räntan varje gång energipriserna varierar. Den här gången var det dock en kombination av den stora chocken för energipriserna och den starka efterfrågan efter pandemin.

Vi följer energipriserna. Det är jättebra att de går ned, men det är en komponent som vi ser kommer att kunna variera även framöver.

Martin Flodén, Riksbanken: Jag vill också särskilt uppehålla mig vid de frågor som Ida Drougge och Dennis Dioukarev ställde. Det är verkligen kärnfrågor för oss, och även om alla har varit inne på svaren är det sådant som vi resonerar mycket kring.

Jag håller med om allt som mina kollegor har sagt, men jag vill ändå utveckla det lite grann, framför allt när det gäller risken att vi gör för mycket och tar i för mycket så att vi får en onödigt djup nedgång. Den risken finns absolut, men det finns risker åt andra hållet också. Om vi gör för lite blir det allt jobbigare att komma tillbaka till stabilitet i pris- och lönebildningen. Om vi tappar i förtroende så att även lönebildningen börjar jaga inflationen, kompensation och så vidare kommer det i förlängningen att leda till stora realekonomiska problem på sikt.

Jag kan säga att jag själv reserverade mig emot vår räntehöjning i april, då

vihöjde räntan med 50 punkter. Det var utifrån perspektivet att jag tyckte att det fanns ganska starka signaler på att svensk ekonomi höll på att bromsa in och att det räckte att höja räntan lite mindre. Det var vad jag argumenterade för, men jag tyckte fortfarande att vi behövde höja räntan.

Det finns många andra som har tyckt långt tidigare och många gånger att vi ska höja mindre än vad vi har gjort, men hela tiden har vi blivit överraskade av styrkan i svensk ekonomi. Så här i efterhand ser jag att det var rätt beslut när vi höjde med 50 punkter i april. Det var nödvändigt. Svensk ekonomi har fortsatt att visa motståndskraft.

De andra signalerna finns hela tiden – att det är en inbromsning på gång och att penningpolitiken fungerar – men samtidigt blir vi gång på gång överraskade över motståndskraften i många delar av svensk ekonomi. Samtidigt ser vi förstås att vissa sektorer, såsom bostadsbyggandet och vissa hushåll som har stora bolån, påverkas mycket av ränteuppgången. Många andra påverkas mycket mer av själva inflationen, som andra här har varit inne på, så det är jätteviktigt att vi får ned den.

Allt detta handlar om vilka ytterligare signaler som vi kommer att behöva för att sluta höja räntan och om när vi är nöjda och så vidare, som Dennis Dioukarev frågade om. Där ser vi många tecken på att det går åt rätt håll, men det kommer också hela tiden andra signaler, såsom det senaste inflationsutfallet. Det är många av dessa underliggande komponenter i inflationen och prissättningen som fortfarande visar styrka.

Vi ser fortfarande en hel del motståndskraft i delar av den ekonomiska aktiviteten, så jag tycker att vi måste få tydligare och mer övertygande signaler

15

2023/24:RFR1 UPPTECKNINGAR FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN
  om att framför allt prisbildningen har kommit tillräckligt långt tillbaka till nå-
  gon sorts normalläge.
  Erik Thedéen, Riksbanken: Innan vi avslutar vill jag säga något om det som
  Mikael Damberg tog upp när det gäller vinstandelen. Jag kanske skulle ha sagt
  något om det i min presentation.
  Ramverket, som jag var inne på, är att inflationsmålet kommer att nås, att
  lönebildningen verkar fungera väl och att statsfinanserna hålls i schack. Men
  det är klart att det också är oerhört centralt att företag i sin prissättning tar
  inflationsmålet som givet och riktar in sig på det i sin prissättning. Här ser vi
  att priserna ganska vitt och brett stiger mycket, och det går inte att värja sig
  mot tanken att det är just detta som är problemet med inflationen – att man så
  att säga passar på att höja när alla andra ändå höjer.
  För att vi ska nå en låg inflation är det helt avgörande att även företagen
  anpassar sitt prissättningsbeteende till tvåprocentsmålet. I den meningen delar
  jag Mikael Dambergs oro för det beteende som vi har sett och som är en del
  av en inflationsbrasa som vi nu måste släcka.
  Ali Esbati (V): Tack så mycket för inledningarna och för svaren i den tidigare
  rundan! Jag saknar ändå ett slags koppling mellan analysen av vad det är som
  just nu driver inflationen och vad man sedan landar i för åtgärder.
  Vi har varit inne på det som också var Mikael Dambergs fråga, nämligen
  att vi ser en inflation som drivs mycket mer av vinstmarginaler och vinstnivåer
  än av löner, där vi snarare ser ganska kraftiga reallönesänkningar för stora
  grupper. Vi kan konstatera att det är så det ser ut, men ändå blir svaret om vad
  man ska göra väldigt asymmetriskt.
  När vi konstaterar att vi har ett system för lönebildningen som redan har
  gett väldigt tillbakahållna krav på ökade löner säger man återigen här att om
  det skulle bli så att lönebildningen tar fart måste man höja räntan ännu mer.
  Men när vi kommer till den andra sidan, där vi ju vet att vinsterna är fortsatt
  drivande för prisökningstakten, landar vi i en förhoppning om att sättet att sätta
  priser kanske borde ses över.
  Om det nu är så att olika prissättare har olika typer av positioner på mark-
  naden, det vill säga att det på vissa områden uppenbarligen finns ett slags
  strukturell marknadsmakt som gör att man kan höja priserna mycket mer utan
  att behöva drabbas av det, då är vi väl i en ganska klurig situation? Detta kan
  vi väl åtminstone reflektera lite över.
  Är det inte rimligt att till exempel diskutera något slags bredare mandat
  eller grepp för att hantera inflationen, alltså något som gör att vårt ekonomisk-
  politiska system samlat sett bättre kan hantera det faktiska utseendet på infla-
  tionen så att vi inte bara sitter med en enda ratt, nämligen räntenivån, som ska
  reglera den aggregerade efterfrågan utan att vi funderar över hur det slår i re-
  alekonomin givet de faktiska strukturerna i vår ekonomi i dag? I det här fallet
  är det vinsterna som driver den fortsatta inflationen, inte lönerna.

16

UPPTECKNINGAR FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN 2023/24:RFR1

Martin Ådahl (C): Herr ordförande! Jag tackar för mycket bra presentationer och svar på frågorna. Jag har två tekniska frågor och två lite djupare frågor.

Den ena tekniska frågan är: Är det så att varupriserna i dag inte är lika ledande för tjänstepriserna som de var förut? Det fanns tecken på detta i presentationerna.

Den andra tekniska frågan, som är stor politiskt, handlar om att kommunerna och regionerna för närvarande har ett förhållande som gör att deras pensionsåtagande växer starkt i takt med inflationen och tränger ut satsningar på skola, vård och omsorg. Hur ser ni på det faktum att vi nu får en period med höga räntor och framför allt högre inflation som är längre än vi hade räknat med tidigare, och hur påverkar detta er allmänna bild av offentlig konsumtion och kommunernas och regionernas situation?

Sedan har vi de två djupare frågorna. Den ena gäller det som riksbankschef Erik Thedéen nämnde om Taffelberget, att vi har en platå, inte som Matterhorn. Vi har inte en räntepolitik som först går upp och sedan ned och heller inte en inflation som går upp och ned snabbt, utan det är mer som en platå som det är svårt att veta hur lång den är. Hur påverkar en sådan situation tillgångspriserna?

Nu har dramatiken inte blivit så stor som många befarat. Ni i Riksbanken har till och med en prognos som pekar på att bostadspriserna ska återhämta sig så småningom. Samtidigt har vi inte sett den stora motsvarande dramatiska korrigering när det gäller tillgångspriser och bostadspriser som man har haft när det gäller själva räntan eller helt enkelt inflationen. Frågan är: Hur ser ni på riskerna med vår höga skuldsättning i det svenska samhället?

Slutligen har jag en kort men för oss viktig fråga. I er penningpolitiska rapport skriver ni att det är bra att finanspolitiken inte skapar inflation, något som vi, i alla fall från mitt håll, vill understryka med eftertryck. Men ni skriver också att det finns många finanspolitiska åtgärder som kan vidtas utan att den samlade finanspolitiken för den skull blir inflationsdrivande. Frågan är: Kan ni utifrån det ni skriver fördjupa lite om vilka åtgärder?

Yusuf Aydin (KD): Ordförande! Tack till direktionen för presentationen! Jag ska ta upp två tre olika frågor som delvis har berörts.

Den första frågan handlar om de kraftiga åtstramningar som hittills har gjorts och som visades i början. Skillnaden mellan oss och de andra länderna i euroområdet eller i USA är att vi har en marknad med en väldigt stor andel rörlig ränta och också en hög skuldsättning som gör att räntepolitiken slår direkt mot hushållens ekonomi och även andra sektorer som är beroende av krediter. Jag skulle, utifrån vår unika situation, vilja fråga: Hur resonerar man här i Sverige jämfört med andra länders penningpolitik?

Den andra frågan handlar om att tillväxten har bromsat in och att bostadsbyggandet har minskat. Vi ser att det finns risker hos fastighetsmarknaden och så vidare, och utifrån de osäkerheter som finns kopplat till att penningpolitiken verkar med viss eftersläpning undrar jag: Vilka realekonomiska hänsyn tar

17

2023/24:RFR1 UPPTECKNINGAR FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN
  man, och vilka avvägningar gör man? Jag skulle önska att någon kunde ut-
  veckla det.
  Den tredje frågan har en koppling till de osäkerheter som riksbankschefen
  nämnde och som finns i prognoserna, i utvecklingen och i de antaganden man
  gör. Detta diskuterade vi också i början av året. Då var det kanske de indirekta
  effekterna av energipriserna som man underskattade, men nu verkar det tydligt
  att den svaga kronan har påverkat och bidragit till inflationen.
  Hur jobbar man för att, utifrån den osäkerhet som finns och de prognoser
  som görs, driva en mer ödmjuk penningpolitik, om jag får säga så, som tar
  hänsyn till att vi inte vet så mycket? Det som vi vet nu kanske inte håller om
  några månader. På det sättet kan man försöka ta hänsyn till att det kan finnas
  alternativa scenarier. Hur gör man sådana bedömningar?
  Erik Thedéen, Riksbanken: Jag ska svara på några delar själv. Frågan om till-
  gångspriserna och när vi har en platå är väldigt bra. Vi har sett under senare
  tid att långräntan har gått upp, inte minst i USA. Detta är delvis en reaktion på
  att marknaden tar till sig att det inte kommer att bli snabba räntesänkningar.
  Kanske kan det vara så att tillgångspriserna har hållits uppe därför att mark-
  nadsaktörerna, ända ned på hushållsnivå, räknar med att räntan, även om den
  nu i och för sig går upp, snart kommer att gå ned igen. Om färre räknar på det
  sättet kommer detta antagligen att smyga sig in mer i tillgångspriserna. Det
  skulle tala för att tillgångspriserna kommer att bli lite svagare. Då tänker jag
  kanske framför allt på bostadspriserna.
  Men vi vet också, som Anna Breman var inne på, att hushållen har ett
  ganska högt sparande, och de har en stark arbetsmarknad även om den försva-
  gas. Jobbsäkerheten är alltså ganska hög. Jag tror därför att den bästa bedöm-
  ningen med de här räntebanorna ändå är att vi får en dämpad utveckling men
  inte någon kraftig krasch. Det ska man dock säga med stor ödmjukhet, för
  riktigt säker kan man inte vara. Det är i alla fall min bedömning.
  Den sista frågan om hög skuldsättning är också väldigt bra. När vi träffar
  internationella kollegor är det alltid detta de frågar oss om – att vi har en
  ganska extrem ekonomi. Den är extremt bra på vissa sätt, då vi har en låg stats-
  skuld. Den är också extrem åt andra hållet då vi har en hög skuldsättning med
  rörlig ränta. Detta har vi gemensamt med Australien, Kanada, Nya Zeeland,
  Norge och några andra länder som har denna utveckling.
  Det låter kanske hårt att säga, men fördelen med detta är att penningpoliti-
  ken då kan verka med ganska stor kraft, vilket bör leda till att inflationen kom-
  mer ned. Detta ser vi också. När vi höjer räntan påverkar det aktiviteten i
  svensk ekonomi. När Frankrike eller snarare ECB höjer den franska räntan
  händer det inte så mycket på hushållssidan, för de har bara fasta lån. Det är
  klart att detta i den typen av länder kan göra att transmissionen, som det heter,
  tar längre tid.

18

UPPTECKNINGAR FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN 2023/24:RFR1

Det finns alltså inte bara nackdelar, men vi tycker att det är en ganska svår situation när väldigt många är så högt skuldsatta till rörlig ränta. Det är också något som Riksbanken har varnat för bakåt i tiden.

Anna Breman, Riksbanken: Tack för bra frågor! Jag tänkte börja med Ali Esbatis fråga om penningpolitiken och vad det är som driver inflationen just nu.

En sak som är viktig och som Yusuf också var inne på är att det tar tid för penningpolitiken att få effekt. Det vi har sett nu är att penningpolitiken är åtstramande och att ekonomin bromsar in. Det som vi också har sett och som Ali och flera andra frågade om tidigare är en förändring i prissättningsbeteendet bland företagen.

Historiskt, sedan inflationsmålet infördes, har företagen inte höjt priserna så mycket när det har varit kostnadschocker, till exempel elpriser som vi var inne på tidigare, utan de har sett igenom det. I stället har de kanske inte sänkt priserna när kostnaderna har kommit ned. Men de har inte höjt så mycket.

När vi fick kombinationen av både pandemirelaterade utbudsstörningar och kriget samtidigt med en hög efterfrågan som drev upp inflationen i Sverige såg

viatt företagen kunde föra över kostnaderna på hushållen mer än vad vi har sett historiskt. Det finns data som tyder på detta, men det kommer att behövas mycket mer forskning för att se detta långsiktigt.

Vår uppgift nu är att se till att prissättningsbeteendet går tillbaka till mer historiska mönster där man, även om man ser en viss kostnadsökning, kanske inte tar ut detta helt på hushållen utan i stället ser igenom det och tittar framåt hela tiden och har inflationsmålet som ett ankare för prisbildningen. Då behöver efterfrågan vara dämpad under en period.

Martin Ådahl frågade om Taffelberget. Vi ser nu att vi framöver behöver ha en dämpad efterfrågan för att vi ska komma tillbaka till ett mer normalt prissättningsbeteende, och det är där penningpolitiken hjälper. Jag vill nämna ett exempel där vi börjar se positiva tecken, nämligen det som jag nämnde: livsmedelspriser.

Vi har ett fåtal stora aktörer på den svenska livsmedelsmarknaden. Man kan diskutera om konkurrensen har varit bra, men nu med en dämpad efterfrågan ser vi att hushållen har ändrat beteende och att företagen har ändrat beteende. Vi ser inte längre lika stora prisökningar i den branschen, och detta är en kombination av dämpad efterfrågan och förändrat beteende.

Nu gäller det att vi ser detta bredare i ekonomin. Då behöver penningpolitiken vara åtstramande under en tid framöver, för att vi ska komma tillbaka till de historiska mönster som har varit bra för Sverige.

Per Jansson, Riksbanken: Det var många bra frågor, så jag får välja lite här. En jätteviktig fråga som Yusuf Aydin tog upp handlar om realekonomiska hänsyn, och jag tänkte säga lite om det.

Vi får en hel del synpunkter om att vi tar i för mycket. Det finns för övrigt också synpunkter om att vi tar i för lite, så regeln verkar vara att vi ständigt

19

2023/24:RFR1 UPPTECKNINGAR FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN
  gör fel oavsett vad vi gör. Det finns givetvis inget egenvärde i att belasta real-
  ekonomin i sig. Det är självklart. Vi försöker ta in så gott vi kan att hushållen
  är räntekänsliga, att skulderna har gått upp under en lång tid och också att delar
  av företagssektorn är räntekänslig i Sverige. Vi har å andra sidan än så länge
  lite mindre räntekänsliga statsfinanser, vilket så att säga väger upp på andra
  sidan.
  För att gå tillbaka till det grundläggande har vi ett lagstadgat inflationsmål,
  och vi har ett instrument i grunden för att hantera situationen, nämligen styr-
  räntan. För övrigt tycker jag att denna ordning har förtydligats med den nya
  riksbankslagen. Då är det så det fungerar.
  Ibland är det oundvikligt att man behöver pressa ned efterfrågan när infla-
  tionen har gått upp mycket, som till exempel nu. Samtidigt försöker vi, för att
  slippa höja väldigt mycket, trycka på att ett gott samspel, inte minst med fi-
  nanspolitik och lönebildning, gör att räntan behöver höjas mindre än annars.
  Att vara aktiv i denna kommunikation och understryka detta hela tiden är något
  som vi har satsat mycket på. Detta tycker jag har gått delvis bra, kanske inte
  på alla punkter men ändå.
  Sedan tycker jag att man kan konstatera att vi jämfört med många andra
  länder och regioner har höjt räntan lite mindre i Sverige. Vi ligger i varje fall
  i den nedre regionen.
  Bank of Canada har sedan början av 2022 höjt med 4,75 procentenheter,
  Bank of England med 5, Federal Reserve med 5,25, ECB med 4,5 och vi
  med 4. Vi ligger alltså helt klart i den nedre regionen. Det tror jag återspeglar
  att vi har förutsättningar som på en del punkter är lite bättre än andra.
  Det finns de som i debatten ibland tar en extremposition på andra sidan och
  menar att varje räntehöjning vi har gjort har varit fel, att inflationen kommer
  från omvärlden och att det därför är helt onödigt att över huvud taget göra
  något med svensk ränta och att vi borde föra en penningpolitik som inget annat
  land väljer att föra. Det tycker jag snarare är en konstigare avvägning än den
  som vi har gjort. Man undrar vilken vikt de som ser på världen på detta sätt
  lägger vid att komma tillbaka till inflationsmålet inom ett rimligt tidsperspek-
  tiv. Det kan i alla fall inte vara någon särskilt stor vikt; det är min slutsats.
  Trots att de säger sig ömma för realekonomin lägger de tydligen ingen vikt vid
  att man här riskerar att tappa förtroendet för inflationsmålet.
  Vi vet dock att det är väldigt kostsamt för realekonomin att behöva återeta-
  blera ett förtroende som har gått förlorat. Det tydligaste exemplet tycker jag är
  det som hände i USA i början av 1980-talet. Man hade höjt räntan i 20 års tid
  parallellt med en stigande inflation, men inte tillräckligt. Sedan fick man dub-
  blera styrräntan från 10 procent till ungefär 20 procent i början av 1980-talet
  för att få ned inflationen. Detta vill man ju inte hamna i. Det viktiga här är
  alltså att hela tiden försöka tänka på trovärdigheten och göra avvägningen så
  gott man kan. Det är inte lätt, och osäkerheten är stor. Men det är en väldigt
  bra fråga, tycker jag.

20

UPPTECKNINGAR FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN 2023/24:RFR1

Erik Thedéen, Riksbanken: Jag riktar mig till Martin Flodén och Aino Bunge och noterar att vi har några frågor som inte har besvarats. Ali Esbatis fråga måste vi bemöta, tycker jag, men också de mer tekniska frågorna från Martin Ådahl. Jag skickar med detta, men ni får svara precis vad ni vill.

Martin Flodén, Riksbanken: Det var många jättebra frågor, men några frågor har som sagt inte besvarats. Martin Ådahl ställde en fråga om finanspolitiken och mer konkret vilka åtgärder vi har i åtanke när vi säger att det finns utrymme att använda finanspolitik. Jag tänker inte svara på det. Det är mer upp till er i riksdagen att fundera på sådana åtgärder, tänker jag.

Vad det handlar om här, och det budskap vi försöker förmedla från vår sida, är att breda finanspolitiska stimulansåtgärder i syfte att se till att det inte blir en inbromsning för svensk ekonomi inte kommer att fungera, för det är nödvändigt med någon sorts åtstramning. Där har det gått väldigt bra. Vi har ju ett väldigt starkt ramverk. I tillägg till det som Per Jansson sa tidigare kan sägas att vi har styrkor i svensk ekonomi som gör att penningpolitiken kanske fungerar lite bättre. Allting är inte nattsvart.

Men inom det utrymmet kan man ha en mängd olika riktade åtgärder. Det kan också vara så att man med finanspolitiken försöker hitta det som man utifrån politiska bedömningar ser som en bättre balans i hur åtstramningen ska slå. Personligen tänker jag att det inte nödvändigtvis måste vara ett misslyckande om den balansen innebär att finanspolitiken rör sig i en viss riktning som gör att vi delvis måste förändra vår penningpolitik. Det är väl inte önskescenariot från vår sida, men så kan det mycket väl bli i vissa lägen. Det breda angreppssättet från vår sida är att det är väldigt bra att ni från er sida tar hänsyn till inflationsbekämpning i det här läget. Vad det sedan lämnar för utrymme för er, det får ni räkna ut.

Aino Bunge, Riksbanken: Jag kan kommentera Ali Esbatis fråga om våra verktyg. Räntan är vårt huvudsakliga verktyg. Vår bedömning är att vi kommer att få ned inflationen. Genom att efterfrågan går ned kommer, som Anna Breman var inne på, företagen inte att kunna höja sina priser i den utsträckning som de har kunnat tidigare. Jag ser alltså att vi har de verktyg som vi behöver i dag för att uppnå inflationsmålet. Men det innebär inte att vi inte behöver samspela med andra i delar av det ekonomisk-politiska ramverket. En del kan vara finanspolitiken, som Martin Flodén tog upp. En annan kan vara att härifrån se om man behöver titta på konkurrens inom vissa områden.

Slutligen, som Yusuf Aydin tog upp, är dessa sektorer i svensk ekonomi väldigt räntekänsliga. Det kan behövas andra verktyg än de vi har för att se när det byggs upp sådana här sårbarheter och obalanser. Vi och de övriga myndigheter som jobbar med finansiell stabilitet har tyckt att det inte är bra för svensk ekonomi att till exempel bygga upp skuldsättning i en bransch som den kommersiella fastighetssektorn. Nu ser vi, som Erik Thedéen säger, inte någon krasch framför oss, men det är ändå något som bygger upp obalanser.

21

2023/24:RFR1 UPPTECKNINGAR FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN
  Detsamma gäller bostadsmarknaden, har vi sett. Det är mycket diskussioner
  om att de låga räntorna har drivit upp tillgångspriserna, men vi har sett låga
  tillgångspriser i större delar av världen, och svensk bostadsmarknad har visat
  tecken på obalans som inte bara har med ränteläget att göra. Jag tänker att vi
  kommer att få ned inflationen med de verktyg vi har, men det är uppenbart att
  man behöver titta på det här med en bredare palett när man tittar på helheten.
  Erik Thedéen, Riksbanken: Jag ska säga något om Ali Esbatis fråga om det
  finns andra åtgärder. Man kan tänka sig en massa olika åtgärder, men det som
  jag tycker är viktigt och som jag tror att politiken kan göra är att öka transpa-
  rensen kring prissättningsbeteendet i företagssektorn. Det har bland annat
  gjorts på livsmedelssidan. Det har ju varit en ganska ordentlig diskussion om
  detta med ministrar som har kallat upp branschen. Det tror jag inte är oviktigt.
  Hur stor betydelse det har vet jag inte, men det är inte oviktigt.
  Ökad transparens kring vinstmarginal, prissättningsbeteende och konkur-
  rens i olika segment är helt klart välkommet. Om man sedan går längre och
  börjar prata om prisreglering och sådant tror jag att svaren blir olika beroende
  på vem Ali Esbati frågar. Men den första delen tycker jag är given, och jag tror
  att det kanske även finns andra branscher som skulle må bra av en sådan trans-
  parens.
  Ordföranden: Jag bedömer att vi kommer att hinna med den andra vändan
  också, så ni får gärna anmäla er till talarlistan.
  Janine Alm Ericson (MP): Jag vill tacka för bra dragningar och bra och intres-
  santa svar. Jag vill ställa en fråga om energipriserna. Inflationen tog ju verkli-
  gen fart i samband med att priserna på fossil energi sköt i höjden när Ryssland
  invaderade Ukraina. Sedan har prisökningarna spridit sig, precis som ni har
  konstaterat. Att energipriserna leder till hög inflation är inte något nytt feno-
  men.
  Ni pratar om sjunkande energipriser, men det vi ser nu är ju att oljepriserna
  är på väg upp. Att minska vårt och Europas beroende av fossila bränslen skulle
  minska vår utsatthet för externa chocker. Hur förändras den penningpolitiska
  verkligheten om och när vårt beroende av fossila bränslen minskar? Har ni
  tittat på det?
  Cecilia Rönn (L): Jag har två frågor. Den ena gäller Anna Bremans beskriv-
  ning av vilka indikatorer ni analyserar vid era möten. Ni har också sagt att
  penningpolitiken slår igenom med en eftersläpning. På vilka sätt väger ni in
  det i era analyser?
  Ni säger också att en starkare krona kan bidra till en lägre inflation, vilket
  är helt korrekt givet till exempel vårt importberoende av livsmedel. Anser ni
  att ni kan göra några aktiva åtgärder för att stärka kronan, och vill ni utveckla

22

UPPTECKNINGAR FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN 2023/24:RFR1

ytterligare vad som ligger bakom bedömningen att kronan kommer att stärkas på sikt?

Ordföranden: Då påbörjar vi den andra rundan nu.

Ingela Nylund Watz (S): Tack för föredragningen från direktionen och bra svar på många frågor. Jag tänkte hålla mig till Riksbankens arbete med prognoser. Skälet till detta är att ni, som Aino Bunge uttryckte det, gör bedömningen att ni har de verktyg som behövs. Men vi har också vid ett antal olika tillfällen de senaste åren haft frågor kring hur Riksbanken arbetar med prognosarbetet. Vi har bland annat fått tydligt klart för oss att ett ytterligare verktyg som ni skulle vilja ha är bättre insikt om hushållens tillgångar. Det finns ett betänkande om detta som lämnades för ett år sedan till regeringen; jag tror att det var i november förra året. Vad jag vet finns det inget arbete med det som är färdigt att lämnas i en proposition. Hur ser ni på det? Är ni fortfarande lika angelägna om detta? Jag tror att det är bra för oss i riksdagen att veta om vi kan hjälpa er med lite nya verktyg.

Den andra frågan jag har hänger samman med det som Janine Alm Ericson tog upp: det förfärliga som händer i Israel–Palestina-situationen just nu och vilken effekt det eventuellt kan få på oljeprissättningen, som ju redan har varit på väg uppåt. Hur ser ni på den dagsaktuella situationen? Talar det för att det blir ytterligare höjningar i november?

Ordföranden: Jag lämnar över till riksbankschef Erik Thedéen att tillsammans med direktionen besvara frågorna.

Erik Thedéen, Riksbanken: Jag ska säga något om kronan och vilka åtgärder

vigör och varför vi tror att den blir starkare. Det är en samlad bedömning, men om man ska göra det lite enkelt för sig tittar man på hur kronan värderas. Om man tittar på produkter i Sverige jämfört med samma produkter i andra länder är det ganska entydigt att kronan är undervärderad, om än inte i varenda produkt. Jag brukar ibland säga att om både finländare, norrmän och danskar åker till Sverige och handlar är det ett tecken på någonting. Förutom att det är ett fint land är det också ett billigt land. Detta är också förstås på en större skala, och det brukar kallas för köpkraftsparitet.

Sedan finns det andra analytiska ramverk man kan använda. När man gör detta relativt sofistikerat, alltså lite mer än den enkla analys som jag gjorde nu, kommer man fram till att kronan är något undervärderad. Det man också kommer fram till är att den kan drifta iväg under ganska lång tid, helt enkelt för att finansiella flöden tycks dominera kronmarknaden. Det är ganska få på valutamarknaden som sitter och funderar på rätt värde, utan man gör sina transaktioner och sedan får det den effekt det får på marknaden. Det är inte alls samma sak med obligationer och aktier. De kan inte drifta iväg på det sättet. Detta

23

2023/24:RFR1 UPPTECKNINGAR FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN
  finns ganska väl belagt. Det är också väl belagt att det inte driftar i all evighet.
  Utvecklade, välordnade ekonomier får inte kollapsande valutor. Förr eller se-
  nare vänder det, och när det vänder kan det gå ganska snabbt.
  De åtgärder vi gör för att förändra detta är ganska begränsade. En är att
  uppnå inflationsmålet, att ha en välskött ekonomi. Det är i grund och botten
  den viktigaste åtgärden. Men sedan försöker vi också i transparensens anda
  förklara att vi tycker att kronan är undervärderad och att den rimligtvis bör
  stärkas. Detta var vad jag ville säga om åtgärderna.
  Jag vill också snabbt nämna något om statistik, som Ingela Nylund Watz
  tog upp. Det är ett problem att vi inte har tillgång till sådan. Anna Breman gick
  igenom sparandeutvecklingen i Sverige, alltså att sparandet gick upp under
  pandemin och har kommit tillbaka nu. Det vet vi. Men vi har ingen aning om
  hur sparandet är fördelat. Det skapar problem, både när vi ska göra en bedöm-
  ning av den ekonomiska utvecklingen och effekten på konsumtionen. Är det
  så att högt skuldsatta hushåll som drabbas eller påverkas av högre räntor har
  stora buffertar i form av sparande, eller har de inte det? Det har vi endast ringa
  kunskap om. Det är helt klart ett problem både från perspektivet finansiell sta-
  bilitet men också för att vi ska kunna göra en bra bedömning av svensk eko-
  nomisk utveckling.
  Jag hoppas alltså att riksdagen ser detta som ett problem. Om man väljer att
  inte gå fram med det här förslaget hoppas jag att det finns andra varianter,
  möjligtvis någon typ av annan datainsamling som kanske inte är lika granulär,
  men som i alla fall gör att vi kommer lite längre i förståelsen av hur sparandet
  är fördelat. Det är alltså ett problem för delar av den ekonomiska politiken och
  delar av det som Riksbanken ansvarar för.
  Aino Bunge, Riksbanken: Jag tänkte säga något när det gäller situationen Is-
  rael–Palestina. Det är som alltid svårt att översätta något som är ett stort
  mänskligt lidande till ekonomi. Den stora frågan är hur detta sprider sig och
  hur omfattande det blir när det gäller Mellanöstern och vilka länder som dras
  in. Israel i sig kommer inte att påverka oljepriset i någon större omfattning,
  men vi kommer naturligtvis att behöva följa detta för att se hur det påverkar
  framöver.
  Jag tänkte också säga att vi verkligen signalerar en stor osäkerhet när det
  gäller olika indikatorer och svenska kronan, även om vi pratar om undervär-
  deringar. Detta får en effekt på vår räntepolitik i den meningen att om vi ser
  att det har en större påverkan på inflationen kommer vi också att behöva höja
  räntan mer.
  Per Jansson, Riksbanken: Jag har en kommentar till Cecilia Rönns fråga. Jag
  tycker att den har en intressant koppling till det som Ingela Nylund Watz frå-
  gade om, alltså ett element av penningpolitikens eftersläpning. Den släpar all-
  tid efter, för det tar helt enkelt lite tid innan en ränteändring har letat sig

24

UPPTECKNINGAR FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN 2023/24:RFR1

igenom konsumtion, investeringar och i slutändan inflationen, som vi är mest ute efter.

När man som i Sverige har haft rätt stora och dramatiska förändringar i ekonomin under en förhållandevis kort tid – jag tänker exempelvis på den ökande skuldsättningen i hushållssektorn och även delar av företagssektorn – måste de modellverktyg vi använder skattas på en längre period av data. Det är så man måste göra. Man kan inte kalibrera det, för så här ser det ut i ekonomin precis för stunden. Det blir ett genomsnitt av hur saker och ting såg ut under den period som speglas i dessa samband i dessa modeller. Då kommer man inte att fånga upp att hushållens skulder har stigit rätt så mycket och är väldigt höga nu, utan det blir en genomsnittlig lägre skuldsättningsnivå.

Detta behöver man ta hänsyn till utanför dessa modeller, och det försöker

vigöra så gott vi kan. Vi följer till exempel bolåneräntorna mycket noga. Vi kan också titta på hur spreaden – skillnaden mellan styrräntan och de relevanta bolåneräntorna – brukar se ut, och vi kan titta på om den verkar vara ungefär som den brukar vara historiskt eller om den har krympt. Vi kan också titta på hur mycket av räntorna som nu sedan vi ändrade styrräntan har letat sig in i bolåneräntorna. Vi tror att 70 procent av det vi har gjort redan ligger i de bolåneräntor som finns därute.

Det är ungefär den typen av bedömningar man får göra, och då förstår man också att det är väldigt svårt. Man får göra så gott man kan, men det är ingen enkel bedömning. Men när det gäller kopplingen till Ingela Nylund Watz fråga kan sägas att om vi hade mer detaljerade data på olika typer av hushåll så att

vikunde matcha tillgångar, skulder och sparande för vissa grupper skulle vi kunna göra den här analysen mycket bättre.

Som Erik Thedéen var inne på skulle det också spela roll för den finansiella stabiliteten. Men just det som händer här och nu är ett bra exempel på att vi, om vi hade haft sådana data, hade kunnat göra en bättre bedömning av de penningpolitiska eftersläpningarna än vad vi kan i dagsläget.

Anna Breman, Riksbanken: Jag vill svara på Ingela Nylund Watz fråga om prognoser. När vi får stora chocker och stora svängningar i ekonomin blir det svårare att göra prognoser.

ECB anordnade en konferens i Sintra i juni som jag hade förmånen att vara på. Där hölls en paneldiskussion just om prognoser i sådana tider. Data sedan lång tid tillbaka visar väldigt tydligt att när man får chocker och stora svängningar kommer man att hamna lite mer fel. Självklart måste vi titta på hur historiska samband ser ut, men det vi har gjort under den här perioden för att förbättra våra prognoser är att ta hänsyn till vad som är speciellt i just det här fallet. Ovanpå det har vi numera olika alternativscenarier i varje penningpolitisk rapport för att betona att det alltid finns en osäkerhet.

Nu har vi stora svängningar och fortfarande inflation – bara förra månaden kom inflationen ned från 4,7 till 4 procent. Vår prognos var 3,8, så det var fel på två tiondelar, men det var ändå helt rätt riktning. I sådana situationer som

25

2023/24:RFR1 UPPTECKNINGAR FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN
  nu kommer det att bli lite mer fel än vad det blir när inflationen är låg och
  stabil. Det är ofrånkomligt, men vi får självklart jobba. Vi har också utvecklat
  våra metoder mer och mer under den här episoden för att bli bättre i progno-
  serna.
  Cecilia Rönn nämnde olika indikatorer som vi visar. Vi tittar självklart all-
  tid mycket bredare än vad vi kan presentera här på fem sju minuter. Det jag
  valde att lyfta fram var sådant som har varit extra svårt nu. Sparandet är en
  sådan faktor, som flera redan har kommenterat. Det andra är arbetsmarknaden,
  där vi har våra bra löneavtal men där efterfrågan också påverkas om arbets-
  marknaden blir svagare. Jag vill verkligen betona att vi självklart tittar bredare
  än det vi kunde presentera nu.
  Martin Flodén, Riksbanken: Jag tror inte att det var någon som svarade på
  Janine Alm Ericsons fråga om beroendet av fossila bränslen och hur vi påver-
  kas av ett minskat sådant beroende.
  Det är klart att vår penningpolitik kan påverkas av det, men från Riksban-
  kens perspektiv är det en mycket större fråga. Implikationerna kanske inte är
  det centrala för oss. Oljepriserna har historiskt varit viktiga för penningpoliti-
  ken, framför allt oljeprischocken under 1970-talet och nu olja och naturgas
  under Ukrainakrisen. Sverige är betydligt mindre oljeberoende än många
  andra länder, så vi påverkas kanske inte riktigt lika mycket som andra, men
  här beror allting på vad alternativen blir och på hur övergången kommer att se
  ut och var man landar sedan. Andra energipriser och framför allt elpriserna i
  Sverige fluktuerar ju också. Det hänger delvis ihop med oljepriserna, men det
  är väderfenomen och allt möjligt.
  Vi får nog leva med att energipriserna både i Sverige och i många andra
  länder kommer att kunna svänga väldigt mycket under en överskådlig framtid
  och påverka penningpolitiken. Men centralbanken jobbar ju väldigt mycket
  med att försöka förstå den större frågan med en övergång, hur vi påverkas av
  klimatförändringarna och av alla investeringar i nya energisystem och så vi-
  dare.
  Erik Thedéen, Riksbanken: Jag ska bara snabbt komplettera svaret om energi-
  delen. Jag håller med om det som Martin Flodén har sagt. Det som utmärker
  oljepriset till skillnad från en del annan energiproduktion är att det är starkt
  kopplat till geopolitik. I den meningen är det just nu, och tyvärr kanske under
  överskådlig framtid, en riskabel källa i och med att det har väldigt starka kopp-
  lingar till det geopolitiska läget. Men i övrigt kan andra energipriser i och för
  sig också vara volatila, men då kanske mer på grund av väderfenomen eller
  nedstängda kärnkraftverk eller vad det nu kan vara.
  Dennis Dioukarev (SD): Tack för era svar! Livsmedelsindustrin har nämnts ett
  par gånger här. Konkurrensverket misstänker att den har koordinerat sin

26

UPPTECKNINGAR FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN 2023/24:RFR1

prissättning. Samma sak går väl inte att säga om resten av tjänste- och varuindustrin; där får man leta andra förklaringar. En del av det är naturligtvis utbudsdrivna kostnadsökningar, svag valuta och så vidare. Men finns det någonting av detta som kan härledas till indirekta effekter av räntehöjningar? Jag är medveten om att detta inte är mätbart, men det är ju ändå en aspekt att ta hänsyn till, apropå att man vill att KPIFXE ska sjunka. Går det att säga någonting om detta?

Jan Ericson (M): Aino Bunge var inne på att när efterfrågan minskar kommer priserna och prisökningarna att hållas tillbaka. Det är väl strategin för politiken från Riksbankens sida.

Men när man pratar med framför allt småföretagare, både de som säljer varor och de som säljer tjänster, tycker jag snarare att det finns en försiktighet med att höja priser. Man står emot så länge man bara kan för att man är rädd att förlora kunder. Min ena fråga till er är därför: Ser ni en risk att det finns ett latent prisökningsbehov inom en del av näringslivet, där stigande hyror, volatila elpriser och annat till slut gör att man faktiskt blir tvungen att höja priser som man egentligen inte vill höja, och hur skulle det påverka inflationen?

Min andra fråga går till Per Jansson, som var inne på eftersläpningen. Något som diskuteras mycket är hur snabbt räntehöjningarna slår igenom i ekonomin. Då är min fråga: Hur mycket av Riksbankens räntehöjningar hittills har slagit igenom fullt ut i ekonomin? Kan eller vågar ni göra någon analys av detta? Hur mycket kommer det att släpa efter, och hur mycket kommer senare framöver?

Ali Esbati (V): Mina frågor rör bedömning av riskerna med en del av den politik som förs nu, baserat på två saker.

Det ena är, givet strukturen tidsmässigt på inflationen, risken att man egentligen med de åtgärder, ränteökningar, som man gör bekämpar förra årets inflation. Vad kan det få för effekter för realekonomin om man då fortsätter att göra det? Hur resonerar ni kring det?

Det andra handlar om hur ni bedömer risken för att Riksbanken, delvis i alla fall, jagar sin egen svans. När ni bedömer behovet av att agera och tittar på till exempel KPIF är ju ränteeffekterna på hushållen borttagna, men hur mycket slår effekterna av räntorna på företagens kostnader för exempelvis hyra och kapital igenom på prisökningar som, givet marknadsstruktur, också kan föras över på hushållen? Hur ser ni på den risken, eller framför allt: Hur hanterar ni den risken rent konkret i bedömningar av läget och den räntepolitik som ska genomföras?

Jag förstår att ni har en idé om att det är viktigt att trovärdigheten för tvåprocentsmålet finns där och att dämpad efterfrågan ingår, men det finns ju olika effekter som detta kan få för verkliga saker som händer i ekonomin och därmed också potentialen för svensk ekonomi att återkomma till en rimligare bana efter detta, var man nu sätter parentesen.

27

2023/24:RFR1 UPPTECKNINGAR FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN
  Ordföranden: Jag lämnar återigen över till riksbankschef Erik Thedéen att till-
  sammans med direktionen besvara frågorna.
  Erik Thedéen, Riksbanken: Då fick vi några frågor direkt riktade till vissa le-
  damöter. Jag tänker att Aino Bunge kan ta frågan om försiktigheten med att
  höja priser och om det finns latenta prisökningar, och Per Jansson kan ta frågan
  om genomslaget.
  Aino Bunge, Riksbanken: För det första vill jag säga att när vi pratar om före-
  tagen och hushållen pratar vi på en mycket aggregerad nivå, men vi ser att
  både inflationen och räntehöjningarna slår väldigt olika för olika företag.
  Också när det gäller prissättningsbeteende finns det väldig variation.
  Jag vet att det finns många företag som har det tufft nu med ökade kostnader
  och så vidare. Även om det beteendet som Jan Ericson tar upp kan finnas skulle
  jag nog ändå säga att på den aggregerade nivån, och när vi tittar på företags-
  undersökningar, har företagen haft det lättare att höja priserna, och vi ser att
  det kommer att vara svårare framöver. Även om det kan finnas företag som är
  i den situationen skulle jag inte säga att det är den dominerande frågan.
  Det leder också in på frågan om räntehöjningarnas effekt och om vi jagar
  vår egen svans. Det går inte att förneka att räntehöjningarna i sig kan leda till
  högre kostnader för företag som de i sin tur kan vilja höja priserna för, men
  det är inte det som vi ser som den dominerande effekten.
  Det var också en fråga om hur vi tittar på detta. Vi och tjänstemännen på
  Riksbanken tittar på detta genom modeller och följer hur ekonomin reagerar.
  Inte minst ser vi en kraftig påverkan på de räntekänsliga delarna av ekonomin,
  som konsumtionen och byggandet, där det faktiskt har varit effekter av ränte-
  politiken. Överlag tycker vi att det fungerar som det är tänkt, men det finns
  alltid hushåll och företag som drabbas i den här nedgången.
  Erik Thedéen, Riksbanken: Då kan Per Jansson svara på frågan om genomsla-
  get.
  Per Jansson, Riksbanken: Som jag nämnde är en sak som man kan titta på hur
  mycket de styrränteändringar som vi gör har letat sig ut till relevanta mark-
  nadsräntor. För att få ett grepp om detta måste man utgå från hur mycket som
  i slutändan ska komma ut för att det ska bli fullt genomslag. Om man ser att
  relationen mellan styrräntan och de relevanta marknadsräntorna har sett ut på
  ett visst sätt historiskt kanske ett första antagande kan vara att det kommer att
  fortsätta vara ungefär samma skillnad. Då kan man göra ytterligare uträk-
  ningar: Så här mycket är nu inne i räntorna, och så här mycket borde komma.
  Men detta är bara en del, och det finns så mycket annat som bestämmer
  penningpolitikens genomslag. Vi har växelkurser och alla möjliga andra ef-
  fekter, så det är inte lätt. Utöver att titta på räntor och samvariationer med

28

UPPTECKNINGAR FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN 2023/24:RFR1

styrräntan historiskt får man också göra avvägningar mot vad vi ser just nu i konsumtion och investering och hur de kan tänkas påverkas. Genomslaget där kan ju också ändras även om spreaden mot styrräntan är oförändrad.

Bara för att ta två exempel som jag tycker visar på hur komplicerat det är: En erfarenhet vi har gjort så här långt är att bolåneräntorna faktiskt har stigit lite mindre än vad de har gjort genomsnittligt i ljuset av de styrräntehöjningar

vihar gjort, men det har de gjort för att inlåningsräntorna också har stigit mycket mindre.

För bankerna har det blivit en plusaffär, som vi alla känner till. Det är ett skäl till att de inte har höjt inlåningsräntorna, sparräntorna. Det har gjort att de har kunnat hålla igen lite grand relativt hur det har sett ut historiskt. Det har vi behövt justera över tid, vilket vi också har gjort i prognoserna. Sedan är det inte säkert att det sambandet är stabilt från nu. Det kan ändras igen.

En annan kanske viktig aspekt är arbetsmarknaderna. Där har vi i Sverige och i andra länder sett att de verkar vara mycket mer motståndskraftiga än vad

vikanske hade trott. Jag tror att Anna Breman hade någon bild på sysselsättningsgraden i Sverige. Nu har den börjat gå ned lite grann. Men den är fortfarande på en väldigt hög nivå.

Jag tror att de flesta hade gissat på, med de styrräntehöjningar som gjorts i Sverige och i andra länder, att man hade sett större avtryck på arbetsmarknaden än vad man har gjort. Den faktorn ligger och dominerar väldigt mycket

ibakgrunden.

Så länge man har jobbet kvar fungerar ekonomin. Då har man mycket större motståndskraft att ta emot räntehöjningar än annars. De som blir arbetslösa är naturligtvis i en mycket mer besvärlig situation.

Det är också en sådan grej som man får ta in för att försöka göra en bedömning av hur genomslaget fungerar. Jag är ledsen att jag inte har någon hög precision i svaret. Det är mest komplicerande omständigheter. Men det är en jätteviktig sak att försöka följa så gott man kan.

Martin Flodén, Riksbanken: Apropå Ali Esbatis fråga om risker kommer vi tillbaka till detta med att hitta balansen mellan att inte göra för lite och inte göra för mycket. Jag tror att du frågade ungefär hur vi ser på risken att vi bekämpar förra årets inflation.

Där vill jag att det ska vara väldigt tydligt att förra årets inflation inte alls är det som vi nu bekämpar. Det var det inte ens en gång förra året när inflationen steg till över 10 procent.

Tittar man på en enkel penningpolitisk modell, och även de avancerade, säger de att man måste höja räntan mer än uppgången i inflationen. Det är inte alls det vi har gjort, och det är inte det som någon centralbank har gjort.

Vi såg förra året att mycket av inflationen drivs av energipriser, tillfälliga utbudsstörningar och så vidare. Fokus har hela tiden varit på de underliggande komponenterna.

29

2023/24:RFR1 UPPTECKNINGAR FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN
  Där tittar vi väldigt mycket på, som var tydligt i Erik Thedéens och Anna
  Bremans presentationer, högfrekventa prisförändringar. Priserna har de senaste
  månaderna ökat i en takt kring 4 procent i uppräknad årstakt. I förhållande till
  det är också en 4 procents styrränta ganska blygsam.
  Det är heller inte ens en gång dagens inflation vi reagerar på. Vi försöker
  utifrån all information göra en bedömning av hur det kommer att se ut om
  några månader eller ett halvår framåt och anpassa penningpolitiken utifrån det.
  Då ser vi fortfarande att det finns tendenser till att företagen fortsätter att
  höja priserna och framför allt att de vill höja priserna på ett annat sätt än vad
  de gjorde innan inflationsuppgången inleddes.
  Nu får vi veta hur efterfrågeläget ser ut i svensk ekonomi från diskussioner
  med företag, vår egen företagsundersökning, Konjunkturinstitutets barometer-
  undersökning, analyser av hur det ser ut och hur mycket som redan har slagit
  igenom i räntor och så vidare. Det är hela grunden i vår penningpolitiska be-
  dömning just nu.
  Vi försöker att vara väldigt framåtblickande. Sedan kan man alltid diskutera
  om vi där har hittat rätt balans eller inte. Men det är absolut det vi försöker
  göra.
  Anna Breman, Riksbanken: Det var en fråga som kom från både Dennis
  Dioukarev och Ali Esbati som handlade lite om vad räntehöjningen innebär
  för företagen och deras kostnader. Det är en relevant men väldigt svår fråga
  att svara på.
  Om man tittar på hushållen vet vi att det finns en hög skuldsättning i svensk
  ekonomi. Tittar vi på företagen är den väldigt ojämnt fördelad. Så är det själv-
  klart också bland hushållen. Men för företagen är det ännu tydligare.
  Där är det framför allt fastighetssektorn som är högt skuldsatt. Många andra
  företag har inte alls så stora skulder och påverkas inte lika mycket av räntehöj-
  ningarna. Det kommer att få en effekt. Men det slår väldigt olika, precis som
  Aino Bunge var inne på. Företagen ser olika ut, och räntehöjningarna slår
  olika.
  Man kan titta på företagens kostnadsläge generellt. Det var därför jag också
  hade med mig producentpriserna. Det finns också mycket av företagens kost-
  nader som tydligt inte bara har stannat av i ökningstakten. Vissa kostnader
  faller till och med, som elpriserna just nu.
  Generellt sett är det svårt att argumentera för att räntehöjningarna i sig är
  en ursäkt för företagen att fortsätta att höja kostnaderna. Det är vissa företag
  som får tydligt högre räntekostnader, framför allt inom fastighetsbranschen.
  Men generellt sett har vi inte en mycket högt skuldsatt företagssektor i Sverige,
  och andra kostnader har tydligt kommit ned.
  Martin Ådahl (C): Tack så mycket för intressanta svar och även intressanta
  icke-svar i något fall. De sa en hel del intressant ändå i frågeställningen.

30

UPPTECKNINGAR FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN 2023/24:RFR1

Det var två frågor som jag ställde innan som jag inte fick svar på i alla svaren.

Den första frågan var beträffande kommunerna och regionerna. Den mekaniska effekten av deras stora pensionsåtaganden växer. De får dämpa sin konsumtion, avskeda lärare och så vidare. Detta kan kompenseras med generella statsmedel om man prioriterar det i statsbudgeten. Men det finns ändå ett slags förstärkande effekt av inflationsläget. I och med att vi har en lite längre period av hög inflation enligt er bedömning och många andras kommer kanske risken att de drabbas hårdare av detta. Hur påverkar det er prognos?

Den andra frågan var den lite kluriga tekniska frågan som ni delvis har svarat på. När det gäller varupriserna har ni talat om energipriserna och producentpriserna för varor. De verkar inte vara lika ledande för tjänstepriserna längre i vår tjänstefierade ekonomi. Är det så att tjänstepriserna nu kan leva sitt eget liv och därmed implicit vad ni säger förlänga inflationen lite extra mycket på grund av att de inte påverkas lika mycket av det internationella läget utan att det finns ett tryck där som ligger kvar?

Yusuf Aydin (KD): Också jag vill tacka för tidigare svar och väldigt intressanta kommentarer.

Det gäller detta med realpolitiska hänsyn. Självklart är inflationsmålet övergripande och överordnat detta. Men det står också att man ska ta hänsyn till en mer balanserad utveckling även på produktion och sysselsättning. Om penningpolitiken skriver man att Riksbanken därmed bedriver en mer flexibel inflationspolitik. Just den bredare avvägningen är ändå viktig. Det vore bra att få veta hur man resonerar om det.

Det andra jag tänkte fråga om handlar om motståndskraften hos både företag och hushåll, som en del av er har nämnt. Det stämmer att hushållen har sparat under pandemiåren och att företag kanske under många år har haft goda år och en del stimulanser under pandemin. De har byggt upp en viss motståndskraft.

Frågan är hur länge detta på något sätt kan täcka för de ökade kostnaderna i form av kapitalkostnader till följd av räntehöjningar men också annat. Finns det en viss risk att man med en väldigt åtstramande penningpolitik riskerar att fördjupa konjunkturen om motståndskraften viker sig?

Kopplat till det har jag en sista fråga. Vi har kommit från en period under många år med en väldigt expansiv penningpolitik med negativ styrränta och väldigt stora köp av värdepapper som delvis har bidragit till den höga skuldsättningen och riskerna som har byggts upp inom vissa sektorer.

Vilka lärdomar har man tagit från den perioden i den kontext vi nu befinner oss i där det går åt andra hållet, så att det inte blir för extremt åt det andra hållet? Jag vill gärna ha en kommentar om det.

Adnan Dibrani (S): Tack för de väldigt goda svaren. Jag ska försöka att ställa två korta frågor. Den ena handlar om räntekänsligheten.

31

2023/24:RFR1 UPPTECKNINGAR FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN
  Alla är inne på att vi har väldigt många människor och företag med kanske
  hög skuldsättning. Därav borde vi vara väldigt räntekänsliga. Ibland tycker jag
  att vi säger att det är precis så. Ibland tycker jag att vi säger att det är något
  konstigt, för vi verkar inte vara det. Jag vill ställa den frågan en gång till. Är
  vi det, eller är vi det inte?
  Den andra delen handlar om att vi över en lång period tidigare, i varje fall
  när vi levde under lite mer normala tider, funderade på till exempel KALP:n,
  kalkylen för kvar att leva på, och lite annat. Sådana kalkyler finns både gente-
  mot privatpersoner och företag.
  Man tyckte att de var nästan lite väl hårda. Det handlade om att vi skulle
  låta folk komma in på bostadsmarknaden och företag låna till det de behövde
  och så vidare. Kan det vara en del av det som egentligen är motståndskraften
  i dag? När vi lånade ut så räknade man med en ränta på 6 och 7 procent. I dag
  är vi där, och det verkar som att folk klarar det. Jag vill ha en kommentar om
  det. Kan det ha varit så att bankerna gjorde rätt? Det vore i så fall första
  gången, tänkte jag säga, men det menar jag inte.
  Dennis Dioukarev (SD): Jag ska avsluta med en bakåtblickande frågeställning.
  Den gängse uppfattningen är väl ändå att inflationen i huvudsak har varit ut-
  budsdriven och att den inte har varit driven av världens centralbanker.
  Jag tror att vi alla är överens om att nollräntan och den extremt expansiva
  penningpolitiken de facto drev upp tillgångspriser, värden på fastigheter och
  värden på aktier. Nu är alla förvånade över att ekonomin och hushållen håller
  emot så pass bra.
  Man säger att de fortsätter att ta av sina besparingar, det vill säga samma
  besparingar vilkas värde har drivits upp av nollräntepolitiken. Är det inte då
  intellektuellt hederligt att påstå att penningpolitiken de facto har varit en driv-
  kraft för inflationen?
  Adam Reuterskiöld (M): Tack så mycket för bra föredragningar och svar på
  alla frågorna.
  Vi har mestadels koncentrerat oss på penningpolitiken i Sverige, hur Sve-
  rige hanterar den och hur vi har hanterat det. Uppenbarligen går inflationen
  ned, och jag tror att vi har gjort många saker rätt.
  Sverige är en väldigt internationellt påverkbar ekonomi och i stora stycken
  exportbaserad. Hur ser ni på fortsatt möjlighet att hantera svensk ekonomi och
  konjunkturer givet att man har en annan inflationsbekämpning i till exempel
  EMU-området, där man kanske inte har samma återhållsamma löneutveckling
  som vi har haft i Sverige?
  Om vi får ned vår inflation kan vi börja med konjunkturåtgärder. Det hand-
  lar om vår förmåga att påverka räntan givet en väldigt dålig kronkurs och en
  högre hantering av andra problem i vår omvärld.

32

UPPTECKNINGAR FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN 2023/24:RFR1

Erik Thedéen, Riksbanken: Jag ska göra några kommentarer och sedan fördela frågorna till hela direktionen.

Vi får ofta frågan om realpolitisk hänsyn. Yusuf Aydin tar bland annat upp den. Det är en ständig avvägning. Jag vill ändå påminna om att inflationen nu har varit långt över målet i ett och ett halvt års tid.

Hade vi inte tagit några realekonomiska hänsyn alls hade vi rimligtvis tryckt ned inflationen mycket snabbare. Vi har alltså vägt av detta, och återigen antagligen vägt av det något för snålt. Det är vad utvärderarna kom fram till för penningpolitiken 2022. Jag känner mig trygg med att vi har vägt av de realpolitiska hänsynen på ett rimligt sätt.

Sedan är det en bra fråga. Är det så att vi nu tar i för mycket för att vi har misslyckats förut? Det ligger lite implicit i en del av frågorna.

Återigen tycker jag att man kan studera våra resonemang och våra beslut. Martin Flodén har redovisat att han, och även Anna Breman, reserverade sig. Det är ett tecken på att det i direktionen finns en pågående diskussion om hur långt vi behöver gå. Men än så länge har vi inte gått för långt enligt min uppfattning.

Sedan till detta med sparande. Jag tror att man ska passa sig för att hushållen gick upp från 100 000 kronor till 130 000 kronor i sparande. Om de kommer ned till 100 000 kronor är det slut och då kommer de att sluta att konsumera.

Det är dynamiskt. Helt avgörande för hushållens konsumtionsbenägenhet är arbetsmarknaden. Får vi en väldigt mycket svagare arbetsmarknadsutveckling spelar det ingen roll hur mycket de har på sparkontona. Då kommer de att dra ned på sin konsumtion.

Det har förvånat oss att de inte har gjort det. Det är en kombination av att de har sparande och att arbetsmarknaden har varit så stark. Man har inte haft ett försiktighetssparande i den nedgång som vi nu har sett.

Sedan håller jag helt med om det som Adnan Dibrani säger om KALP:n. Detta är alldeles för lite uppmärksammat. Vi ska notera att ett antal kommentatorer tyckte att vi radikalt skulle dra ned KALP:n. Det var inte alls bankerna primärt utan många andra, men en del banker.

Där stod Finansinspektionen och Riksbanken emot. Det har tjänat oss mycket väl. Jag tror att de flesta hushåll är glada för att man stressade det till 6,7 procent när nu boräntorna de facto är uppe på 5 procent.

Det är väl ändå en lärdom. När många säger att vi ska anpassa oss till en ny värld ska man vara lite iskall och säga att världen kan förändras. Det gjorde reglerare och politiken, men man får säga att även bankerna höll emot. Det tycker jag är välkommet.

Med det tror jag att jag går laget runt. Jag börjar med Aino Bunge.

Aino Bunge, Riksbanken: Yusuf Aydin och Dennis Dioukarev frågade om vilken påverkan politiken har haft. När det gäller efterfrågan som vi har haft efter pandemin är det klart att när man tittar på både penning- och finanspolitik är det tydligt att ekonomin återhämtade sig väldigt mycket snabbare än vad vi

33

2023/24:RFR1 UPPTECKNINGAR FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN
  trodde. Det var litet det som Erik Thedéen hade uppe i sin presentation om
  utvecklingen. Vi blev väldigt förvånade.
  Det är den delen som vi tycker är efterfrågedriven i inflationen. Vi ser inte
  att det enbart är en utbudsdriven inflation. Hade man suttit i efterhand och gjort
  politiken så tror jag att man hade varit mindre expansiv i den perioden. Men
  det är alltid lätt att vara efterklok. Det var en situation med en väldigt stor
  osäkerhet om den framtida utvecklingen.
  Sedan kan man säga att vi naturligtvis kommer att lära oss vad gäller den
  långa perioden av låg ränta och titta på vad effekterna till exempel var på ob-
  ligationsköp. Hur ska vi se på hur långt penningpolitiken kan gå och när fi-
  nanspolitiken måste komma in och så vidare?
  Det är en lärdom som vi tar med oss. Vi har också gjort väldigt stora för-
  luster på de obligationsinnehav vi har. Det är självklart någonting som vi ana-
  lyserar noga. Det är saker som man tar med sig om vi någon gång skulle
  komma tillbaka till en sådan miljö.
  Vår bedömning är ändå att det gäller att komma ihåg att när det blir den här
  typen av stora chocker som vi såg, en pandemi i kombination med ett krig,
  kommer det alltid att vara väldigt svårt att få en politik som gör att inflationen
  och ekonomin håller sig balanserade.
  Martin Flodén, Riksbanken: Jag ska följa upp specifikt på frågan: Var pen-
  ningpolitiken för expansiv, och bidrog det till inflationen? Det har jag själv
  utvecklat vid flera tillfällen. Jag höll ett tal i december förra året där jag lite
  sammanfattade min syn på framför allt de kvantitativa åtgärderna som vi
  gjorde.
  Jag tycker att vi borde ha avslutat dem tidigare. Då hade vi kanske inte gjort
  så stora förluster till exempel som vi har gjort nu. Däremot tror jag inte att vi
  hade suttit i ett helt annat läge när det gäller inflationen i Sverige i dag. Jag
  tror att det hade haft en väldigt marginell inverkan på det.
  Däremot handlar det om hela lågräntemiljön internationellt i kombination
  med stora stödinsatser framför allt i USA under 2021 från finanspolitiken, och
  i kombination med alla utbudsstörningarna. Det tror jag sammantaget spelade
  roll.
  Det finns jättemånga utestående frågor här. Det finns mycket för framtida
  forskning, diskussioner och så vidare. Vi har inte landat ännu i hela utvärde-
  ringen tycker jag.
  Martin Ådahl fick upprepa några av sina frågor här därför att vi inte aktivt
  ens svarade en gång på dem. Den ena frågan gällde kommunerna, pensions-
  kostnader och så vidare. Det hänger ihop med finanspolitiska åtgärder som det
  möjligtvis finns utrymme för men som är politiska val.
  Det finns utrymme att med finanspolitiken påverka fördelningen av konse-
  kvenserna av att ränteläget stramas åt och att inflationen är hög. Men där måste
  man ta hänsyn till den sammantagna finanspolitiken så att den inte blir för
  expansiv.

34

UPPTECKNINGAR FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN 2023/24:RFR1

Hur man sedan väljer att ombalansera inom det utrymmet är framför allt en politisk fråga.

Den andra frågan som vi inte hade svarat på var hur sambandet mellan varu- och tjänsteprisinflationen ser ut. Att vi inte svarade på det tror jag är för att vi nog aldrig riktigt har tänkt på det sambandet som att varupriser ska driva tjänstepriser.

Tjänstepriser är en väldigt stor del av konsumtionskorgen. Det är nästan halva konsumtionskorgen. Det är större än varukonsumtionen. Tjänstepriser är väldigt heterogena grupper där dynamiken ser så väldigt olika ut.

Det kan handla om det som man tänker på som typiska tjänster som kanske restaurang eller liknande. Men det är även hyror och allt möjligt. Det är mycket olika dynamik. Ränteförändringar kan påverka delvis. Energikostnader påverkar delar av tjänstepriserna på ett väldigt tydligt sätt.

Vi har nog inget bra svar på den frågan helt enkelt. Det är delvis för att vi inte har tänkt på dynamiken på det sättet.

Per Jansson, Riksbanken: Det var bra frågor och bra svar, höll jag på att säga. Yusuf Aydin ställde en fråga om motståndskraften. Hur länge kan reserverna som företag och hushåll har täcka den ökade belastning som kommer

via högre räntor?

Vi kommer återigen tillbaka till att det är en central fråga att hamna rätt i den avvägningen. Det gäller att varken göra för mycket eller för lite, och det är väldigt svårt.

Jag skulle gärna vilja komma tillbaka till den grundläggande. Det är viktigast för både hushåll och företag att vi får ned inflationen relativt skyndsamt.

Vi brukar ha en bild som vi gärna visar. Jag tror inte att den var med nu. Där kan man se hur mycket av inkomsterna som har gröpts ut 2022 och 2023 av räntekostnader respektive inflation. Man kan se att även 2023, trots lite lägre inflation, är inflationseffekten mycket större på ett genomsnittligt hushåll.

Det är lite bra att visa. Räntekostnader är det förhållandevis lätt att få ett grepp om. Man kan själv bara summera vad som händer med dem. Inflationen kryper överallt. Det är mycket svårare att förstå vad det innebär egentligen.

Det är rätt slående att kalkylen även för storstadshushåll, som är mer belånade och där räntor spelar en större roll, visar att inflationen är värre än räntan.

I takt med att vi förhoppningsvis får ned inflationen kommer kalkylen att ändras. Det är hela idén. Men att få ned inflationen relativt snabbt är väldigt viktigt.

Det allra värsta är att tappa ankaret och behöva återupprätta ett tappat förtroende. Då kommer hushåll och företag att behöva lida särskilt mycket. Jag tycker att det är naturligt att lägga rätt så mycket vikt vid att dessa saker måste rättas till.

Det gäller förstås samtidigt att göra så gott man kan. Det ska förhoppningsvis vara varken för mycket eller för lite. Det än en diskussion man kan ha. Som

35

2023/24:RFR1 UPPTECKNINGAR FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN
  Martin Flodén sa är vi inte hundraprocentigt säkra på att vi har hamnat rätt.
  Men förhoppningsvis ska det räcka för att få ned inflationen.
  Anna Breman, Riksbanken: Jag vill kommentera Martin Ådahls lite tekniska
  fråga. Som Martin Flodén säger kanske vi inte har analyserat kopplingen mel-
  lan varupriser och tjänstepriser så mycket i sig. Men vi har tittat väldigt mycket
  på kopplingen mellan producentpriser och konsumentpriser.
  Det historiska sambandet höll inte i samband med pandemin och energi-
  chocken som vi nu fick. Det jag försökte betona är att det är viktigt att vi kom-
  mer tillbaka till de historiska mönstren. Vi kan få tillfälliga kostnadsökningar
  som kanske inte helt fullt förs över till konsument.
  Det vi också har tittat väldigt noga på är dynamiken i tjänstepriserna. Lö-
  nekostnader är ofta en stor del av tjänstepriserna för att det är sysselsättnings-
  intensivt. Men det andra som nu har varit så speciellt är pandemieffekterna.
  Vi hade med det i grafen. Normalt sett när penningpolitiken stramas åt och
  inflationen är hög drar man ned på en viss typ av konsumtion som kanske inte
  är fullt nödvändig. El behöver man för att värma upp huset. Livsmedel måste
  alla köpa. Men att en del av tjänstesektorerna som hotell, restaurang, fritid och
  resor som nu har gått starkt är en pandemieffekt.
  Det intressanta är att hushållen har fortsatt att konsumera det trots åtstram-
  ningen. Det är för att man har ändrat sina preferenser i sin konsumtion. Det
  har gjort att vi har haft en hög efterfrågan som har gjort att det har varit möjligt
  för företagen att föra över kostnader, och kanske till och med ännu mer än bara
  kostnaderna ibland.
  Det var också det som Aino Bunge var inne på. Det är inte bara utbuds-
  chock. Det har också varit efterfrågedrivet. Den dynamiken följer vi och har
  följt väldigt noga.
  Det är många bra frågor här. Den sista saken som jag ska kommentera är
  Adam Reuterskiölds fråga. Sverige är en liten öppen ekonomi som påverkas
  mycket av vår omvärld. Vi har en exportdriven tillväxt. Exporten har gått
  starkt.
  När det är en liten öppen ekonomi kommer man alltid att påverkas av vad
  som händer i vår omvärld. Chocker kommer att komma utifrån, och vi behöver
  hantera dem.
  Det som vi har gjort i Sverige och som ändå har tjänat oss mycket väl var
  de reformer som vi gjorde efter 90-talskrisen, som Erik Thedéen också nämnde
  i sin presentation. Det handlade om det finanspolitiska ramverket, penningpo-
  litiken, en oberoende centralbank och lönebildningen.
  Även med de här chockerna tror jag att vi långsiktigt kommer att se att det
  kommer att ha tjänat oss väl även den här gången. Sedan ska man alltid disku-
  tera om man behöver uppdatera och se över ramverken. Men grunden i de
  ramverken tjänar oss väl och kommer att göra det även i framtiden.

36

UPPTECKNINGAR FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN 2023/24:RFR1

Erik Thedéen, Riksbanken: Jag ska avsluta med att säga någonting om tillgångsköpen. Jag var inte på Riksbanken när de gjordes. Penningpolitiken för 2022 har kommenterats av utvärderarna. Det var två professorer och en docent som gjorde utvärderingen.

Jag tror att man kan säga ungefär så här. Man ska vara lite försiktig innan man blir för kritisk, även om jag som bekant varit åt det kritiska hållet här.

När vi stod 2020 när pandemin bröt ut fanns det ledande ekonomer som sa att bnp skulle falla med mer än 10 procent 2020. Det är inte helt förvånande att både finanspolitiken och penningpolitiken då genomför ganska omfattande åtgärder för att försöka motverka detta. Det var den världen vi var i. Det tycker jag att man ändå måste ha med sig.

Det är en andra sak som man också måste tänka kring. Tillgångsköpen gjordes och man kan ha synpunkter på dem. Men det är en stor effekt att de avslutades med att pandemin tog slut och vi fick ketchupeffekten.

Lärdomarna här är lite svåra. Kan vi dra lärdom av att det var dåligt med tillgångsköp? Kanske ska vi resonera lite annorlunda om den här perioden exakt återupprepar sig en gång till. Men det kommer den förstås inte att göra. Inte minst med pandemin, det stora osäkra kortet här. Vi kan förvisso hamna i låg inflation igen. Men just pandemin var väldigt speciell.

Man får ha en viss ödmjukhet när man analyserar detta. Jag hör till dem som framför allt tycker att tillgångsköp för att hantera finansiell stabilitet är rimligt och rätt. Det gäller till exempel Riksbankens köp av företagsobligationer, även om jag delar Martins Flodéns syn att man kanske kunde ha avvecklat dem något tidigare. Det har jag också utvecklat i tidigare uttalanden.

Vice ordföranden: Med det har det fallit på min lott som vice ordförande i finansutskottet att tacka riksbankschefen och hela direktionen för den offentliga utfrågningen.

Dessa tider av kostnadskris som drabbar många, både hushåll och företag, är ett internationellt fenomen. Betydelsen av öppenhet och transparens, att få möjlighet att få ställa frågor och få veta mer om hur Riksbanken agerar och vad som ligger bakom era överväganden, är viktig.

Vi sätter ett stort värde på det i riksdagen. Men jag tror att allmänheten också gör det. En personlig kommentar är att jag tror att ert beslut att gå över till åtta penningpolitiska möten per år ytterligare kanske ökar den transparensen och svarar på ännu fler frågor som allmänheten har om Riksbankens agerande. Det tror jag i grunden är gott, särskilt om man vill påverka förväntningar om framtiden.

Vi vill tacka så mycket för den offentliga utfrågningen. Ni märkte på våra frågor att vi är engagerade och vetgiriga. Men vi ser också fram emot att få hälsa er välkomna framöver igen, för detta är ett viktigt återkommande inslag i finansutskottets verksamhet. Tack för i dag.

Ordföranden: Med det avslutar vi finansutskottets offentliga utfrågning.

37

2023/24:RFR1

BILAGA

Bilder från den offentliga utfrågningen

Aktuell penningpolitik

Erik Thedéen, riksbankschef

Finansutskottet 17 oktober, 2023

Inflationsproblemet är fortfarande

högst närvarande Global åtstramning av penningpolitiken

Räntehöjningarna har effekt, globala konjunkturen försvagas och inflationen sjunker.

Men många inhemska priser ökar i en allt för snabb takt.

Risk att inflationen inte sjunker tillräckligt snabbt och stabiliseras vid målet på 2 procent.

Anm. Procent. Källor: Respektive centralbank
  och Riksbanken.

38

BILDER FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN BILAGA 2023/24:RFR1

Sveriges ekonomi relativt stark genom och efter pandemin

Index, 2019 kv4 = 100, säsongsrensade data. Källor: Nationella källor och Riksbanken.

Svårbedömt läge när inflationen tog fart

Tvära kast i efterfrågan och BNP i Sverige
           
  utbudsstörningar samverkade            
             

Kostnader kunde föras över till konsumenterna

Förändrat prissättningsbeteende

    Efterfrågan
Prisökningarna har spridit sig brett i högre än
prognosen  
ekonomin  
   
       
Anm. Index, 2019 kv4=100. Prognos från Källa: Riksbanken.
april 2021.    

39

2023/24:RFR1 BILAGA BILDER FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN

Svag krona har också bidragit till inflationsuppgången

Svagare

krona

Starkare

krona

Anm. KIX4-viktad växelkurs. Index, 1992-11-18 = 100. Index består av Källa: Riksbanken.
EUR, USD, NOK och GBP.  

Inflationen finns i stora delar av ekonomin

    Bidrag till KPIF-inflationen Prisförändring
   
   
           
      (Procentenheter) (Tremånadersförändring
          i uppräknad årstakt)
         
         

Varor inkl.

Energi Tjänster livsmedel

-42,5% 3,1% 5,1%

Anm. Årlig procentuell förändring respektive procentenheter. Källor: SCB och Riksbanken.

40

BILDER FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN BILAGA 2023/24:RFR1

Stram penningpolitik för att inflationen ska nå målet inom rimlig tid

Anm. Procent. Källa: Riksbanken.

Måttliga löneökningar än så länge

H1 H2 H1

Anm. Årlig procentuell förändring, löneökningar mätt som nominell ersättning per anställd och total ersättning för USA.

Källor: Eurostat och Bureau of Labor Statistics.

41

2023/24:RFR1 BILAGA BILDER FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN

Vi gör det som krävs för att få ner inflationen inom rimlig tid

Stor osäkerhet om hur snabbt inflationen faller, riskerna är inte över

Räntan kan behöva höjas ytterligare

Ny information och hur den påverkar konjunktur- och inflationsutsikterna avgör penningpolitikens utformning

I tuffa tider utmanas de ekonomisk-politiska ramverken

Åtta penningpolitiska möten per år

Underlättar att snabbare anpassa

penningpolitiken

Oftare ge en samlad syn på utvecklingen

I linje med internationell praxis

4 möten med Penningpolitisk rapport och prognoser, 4 möten med kortare underlag utan prognoser

42

BILDER FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN BILAGA 2023/24:RFR1

Aktuell penningpolitik

Anna Breman

Finansutskottet 17 oktober, 2023

Förste vice riksbankschef

Inflationen är på väg ned…

KPIF MÅL:

2%

Anm. Årlig procentuell förändring. Heldragen linje avser utfall, streckad Källor: SCB och Riksbanken.
linje avser prognos. Prick avser utfall efter Penningpolitiskt beslut i  
september.  

43

2023/24:RFR1 BILAGA BILDER FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN

…men vi behöver en bred nedgång i inflationen

Underliggande inflation drygt

4%

Anm. Tremånadersförändring, uppräknad årstakt i procent. Källor: SCB och Riksbanken.

Prisökningstakten i producentledet har fallit kraftigt

Källa: SCB.

44

BILDER FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN BILAGA 2023/24:RFR1

Tydlig inbromsning i delar av svensk ekonomi

Anm. Årlig procentuell förändring. Källor: SCB och Riksbanken.

Högt sparande under pandemin

Anm. Procent av disponibel inkomst. 6 månaders glidande medelvärde, Källor: SCB och Riksbanken.
Säsongsrensade data.  

45

2023/24:RFR1 BILAGA BILDER FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN

Stark arbetsmarknad börjar svalna

Anm. Procent av arbetskraften respektive procent av befolkningen, 15- Källor: Eurostat, OECD, SCB och Riksbanken.
74 år. Heldragen linje avser utfall, streckad linje avser prognos.  

Vi gör det som krävs för att få ner inflationen inom rimlig tid

Krävs en bred nedgång i inflationen

Fortsatt oro i omvärlden – kan komma bakslag

Stor osäkerhet om hur snabbt inflationen faller, räntan kan behöva höjas ytterligare

Viktigt analysera ny information och hur den påverkar konjunktur- och inflationsutsikterna

46

RAPPORTER FRÅN RIKSDAGEN 2021/22
2021/22:RFR1 FINANSUTSKOTTET  
  Öppen utfrågning om den aktuella penningpolitiken den  
  19 oktober 2021  
2021/22:RFR2 SOCIALUTSKOTTET  
  Socialutskottets offentliga utfrågning om precisionsmedicin  
2021/22:RFR3 FINANSUTSKOTTET  
  Öppen utfrågning om finansiell stabilitet – Sårbarheter och mot-
  ståndskraft i ekonomin i ljuset av ökande skulder hos hushåll och
  kommersiella fastighetsföretag  
2021/22:RFR4 FINANSUTSKOTTET  
  Utvärdering av Riksbankens penningpolitik 2015–2020  
2021/22:RFR5 FINANSUTSKOTTET  
  Evaluation of the Riksbank’s Monetary Policy 2015–2020  
2021/22:RFR6 FINANSUTSKOTTET  
  Öppen utfrågning om den aktuella penningpolitiken den 3 mars
  2022  
2021/22:RFR7 ARBETSMARKNADSUTSKOTTET  
  Uppföljning av nyanländas etablering –arbetsmarknadsstatus med
  särskilt fokus på kvinnorna  
2021/22:RFR8 KONSTITUTIONSUTSKOTTET  
  Uppföljning och utvärdering av tillämpningen av utskottsinitiativ
2021/22:RFR9 KULTURUTSKOTTET  
  Uppföljning av delar av den svenska friluftslivspolitiken  
2021/22:RFR10 NÄRINGSUTSKOTTET  
  Innovationskritiska metaller och mineral – en forskningsöversikt
2021/22:RFR11 SOCIALUTSKOTTET  
  Hälso- och sjukvård för barn och unga i samhällets vård  
  – en utvärdering  
2021/22:RFR12 FINANSUTSKOTTET  
  Öppen utfrågning om AP-fondernas placeringar av buffertkapitalet i
  pensionssystemet den 26 april 2022  
2021/22:RFR13 FÖRSVARSUTSKOTTET  
  Sveriges deltagande i fem internationella militära insatser – en upp-
  följning av konsekvenserna för den nationella försvarsförmågan
2021/22:RFR14 FINANSUTSKOTTET  
  Öppen utfrågning om Finanspolitiska rådets rapport Svensk finans-
  politik 2022  
2021/22:RFR15 FINANSUTSKOTTET  
  Öppen utfrågning om Riksbankens redogörelse för penningpolitiken
  2021 den 10 maj 2022  
2021/22:RFR16 SOCIALUTSKOTTET  
  Offentlig utfrågning om svensk och europeisk cancerstrategi  
2021/22:RFR17 TRAFIKUTSKOTTET  
  Transportsektorns klimatmål  
RAPPORTER FRÅN RIKSDAGEN 2021/22
2021/22:RFR18 KULTURUTSKOTTET  
  Kulturutskottets öppna seminarium om uppföljning av delar av den
  svenska friluftslivspolitiken  
RAPPORTER FRÅN RIKSDAGEN 2022/23
2022/23:RFR1 FINANSUTSKOTTET  
  Öppen utfrågning om den aktuella penningpolitiken den 20 oktober
  2022  
2022/23:RFR2 FINANSUTSKOTTET  
  Översikt med internationella exempel på uppföljning och  
  utvärdering av centralbanker  
2022/23:RFR3 FINANSUTSKOTTET  
  Öppen utfrågning om finansiell stabilitet i svensk ekonomi i ljuset
  av hög inflation och högre räntor  
2022/23:RFR4 FINANSUTSKOTTET  
  Öppen utfrågning om Riksbankens årsredovisning 2022 och det sen-
  aste penningpolitiska beslutet från februari 2023  
2022/23:RFR5 FINANSUTSKOTTET  
  Utvärdering av penningpolitiken 2022  
2022/23:RFR6 FINANSUTSKOTTET  
  Öppen utfrågning om Finanspolitiska rådets rapport, Svensk  
  finanspolitik 2023  
2022/23:RFR7 FINANSUTSKOTTET  
  Öppen utfrågning om penningpolitiken 2022  

Beställningar: Riksdagens tryckeriexpedition, 100 12 Stockholm

telefon: 08-786 58 10, e-post: order.riksdagstryck@riksdagen.se

Tidigare utgivna rapporter: www.riksdagen.se under Dokument lagar