Socialutskottets yttrande

1987/88:3y

om åtgärder mot prostitution m.m.

Till justitieutskottet

Justilieutskottet har berett socialutskottet tillfälle att yttra sig över ell antal motioner som rör vissa frågor om prostitution. Det gäller motionerna Ju616 av Margareta Persson m.fl. (s), Ju617 av Rosa Östh m.fi. (c), Ju619 av Gunilla André (c), Ju620 av Charlotte Branting m.fl. (fp) och Ju639 av Lars Werner m.fl. (vpk), i vilka begärs en kriminalisering av kundens förfarande i pn prostitutionsförbindelse, motion Ju605 av Bengt Harding Olson (fp), vari yrkas effektivare åtgärder mol ungdomsprostitulionen, saml motion Ju817 av Margareta Persson m.fl. (s, m, fp, c och vpk) med yrkande att ell verksamt förbud mot pornografisk föreställning skall stadgas.

Socialutskottet har i ärendet hållit en hearing för att få en aktuell bild av framför allt gatuproslitutionen. Till hearingen inbjöds även justilieutskoltet. I hearingen deltog socialarbetare från prostitulionsgrupperna i Stockholm, Göteborg och Malmö, företrädare för polismyndigheten i Slockholm saml en forskare.

Utskottet Bakgrund

Det finns inte några officiella uppgifter om prostitutionens omfattning i Sverige i dag eller om de inblandade personerna. Genom det kartläggnings­arbete som utfördes av prostitulionsulredningen (S 1977:01) finns emellertid uppgifter i dessa hänseenden som avser åren 1980-1981. De uppgifter som framkommit på senare tid, bl.a. vid utskottets hearing, lyder på all förhållandena i dag ganska väl överensstämmer med dem vid början av 1980-talet.

Prostitulionsulredningen beräknade (Prostitutionen i Sverige, SOU 1981:71 s. 67 f.) all under 1980 ungefär 1 000 kvinnor var verksamma som gatuprostiluerade i.Sverige. Dessutom fanns cirka 500 kvinnor på massage-institut/poseringsateljéer och högst 100 som prostituerade på sexklubbar. Omfattningen av hotell- och restaurangprostiiutionen samt call girl-verksam-heten ansågs mycket svårbedömd, men utredningen uppskattade all några hundra kvinnor var verksamma på dessa områden. Sammanlagt bedömdes

Riksdagen 1987/88.12saml. Nr3 ;


SoU

1987/88:3 y



således ungefär 2 000 kvinnor vara verksamma som prostituerade under      SoU 1987/88:3 y 1980.

Utredningen uppskattade vidare antalet kunder till omkring 100 000 män, dvs. i genomsnitt 50 olika kunder per prostituerad.

Uppgifter om kvinnor och män i prostitutionen 1980

Gatuproslitution förekom som ell permanent inslag i gatubilden i Slock­holm, Göteborg, Malmö och Norrköping. Massageinstitut fanns spridda i de större städerna i Mellan- och Sydsverige. Sexklubbar förekom i Stockholm och Göteborg saml i ytterligare fyra städer i landets södra delar, dock ej i Malmö.

Genomsnittsåldern varierade mellan kvinnor i olika prosliiutionsformer. De gatuprostiluerade var yngst, genomsnittsåldern låg mellan 23 och 24 år och ungefär 75 % befann sig i åldersintervallet 18-29 år. Andelen underåriga, dvs. yngre än 18 år, var mindre än fem procent och andelen under 15 år mindre än en procent.

Om dessa de yngsta kvinnorna kunde man vidare konstatera att de genomgående hade en problematisk bakgrund; s.k. flickhemsklieniel, och att de hade en väsentligt lägre frekvens på sin prostitution än genomsnittet av gruppen.

Gruppen med den högsta genomsnittsåldern var de prostituerade på massageinstituten och poseringsaleljéerna där genomsnittsåldern låg vid 35 år. Underåriga förekom inte alls.

Mellan dessa båda "ytterligheter" fanns de prostituerade på sexklubbar och de s.k. lyxprostituerade. Tillgängliga uppgifter pekade på all dessa kvinnor i regel var mellan 25 och 30 år.

Bland de gatuprostiluerade fanns en påtaglig överrepresentation av utländska kvinnor; ca 25 % var utländska medborgare. Den största gruppen bland dessa utgjordes av kvinnor från Finland. De utländska kvinnorna var klart mindre representerade inom de andra prostitulionsformerna, men de var fortfarande överrepresenterade jämfört med deras andel av totalbefolk­ningen.

En betydande andel av de gatuprostiluerade hade känd brottsbelastning, i en del fall var denna belastning grov. De vanligaste registrerade brotten var narkotikabrott och stölder. Brottsbelaslningen för kvinnorna inom de andra prostitutionsformerna var väsentligt lägre än för de gatuprostiluerade men högre än för den kvinnliga normalbefolkningen. Brottsbilden överensstämde relativt väl med de gatuproslituerades med det viktiga undantaget all inslaget av narkotikabrottslighet var ytterst ringa.

Utredningen gjorde även försök att kartlägga missbrukssituationen bland de prostituerade. I gruppen av identifierade gatuprostiluerade i Stockholm ansågs andelen narkotikamissbrukare (inkl. biandmissbrukare) vara 25 % och andelen alkoholmissbrukare (inkl. biandmissbrukare) kring 10 %. I Göteborg ansågs andelen alkoholmissbrukare vara upp mol 20 %, medan andelen narkotikamissbrukare låg kring 15 %. Även bland de gatuprostilu­erade i Norrköping (totalt ca 30 stycken) utgjorde missbrukarna en stor grupp, där ungefär 25 % bedömdes vara narkotikamissbrukare och ungefär



15 % alkohoJmissbrukare. Då det gällde Malmö var förhållandena 1980 SoU 1987/88:3 y annorlunda än i övriga landet. De åtgärder som vidtagits av polis och socialarbetare från millen av 1970-talel hade medfört att inslaget av icke-missbrukare och lillfällighelsprostiluerade hade minskat kraftigt. Före­trädare för del dåvarande prostitutionsprojektet i Malmö ansåg att de kvarvarande gatuprostiluerade kunde hänföras till endera av två grupper. Den största gruppen, ett 25-lal kvinnor, utgjordes av narkotikamissbrukare. Del var genomgående kvinnor i 20-årsåldern från den "typiska" missbru-kargruppen med bl.a. mycket hög brottslighet. Dessutom fanns ett halvdus­sin äldre kvinnor, 30 år och äldre, som var alkoholmissbrukare, vilka också de hade hög registrerad brottslighet. - Angående del s.k. Malmöprojektet kan anmärkas att social verksamhet bland Malmös prostituerade bedrevs i projektform under åren 1977-1980. Projektet innebar dels socialt/kurativi arbete i delvis okonventionella former, dels sociologisk forskning i anslut­ning lill fältarbetet. Projektet genomfördes med stöd av statliga bidrag.

Bland kvinnorna i de andra prostitulionsformerna bedömdes såväl ande­len narkotikamissbrukare som alkoholmissbrukare vara högst några procent.

Till skillnad från gruppen prostituerade bedömdes kunderna i stort sett bestå av ell urval män som i vart fall i statistiska bemärkelser liknar den manliga normalbefolkningen.

Data om kända kunder inom gatuproslitutionen och prosfituiionen på massageinstitut och poserjngsaleljéer i ell material från Slockholm visade bl.a. följande.

Vad gällde kundernas ålder var de yngre kunderna i klar minoritet och underrepresenterade i förhållande till sin andel av normalbefolkningen. Ca två tredjedelar var 35 år eller äldre. Gruppen 30-49 år var kraftigt överrepresenterad (59 %).

Andelen gifta utgjorde ca 30 %. Andelen gifta eller sammanboende ansågs dock väl översliga 40 % och svara relativt väl mot samma andel för normalbefolkningen i dessa åldrar i området. Skattningar av andelen med barn gav motsvarande resultat.

Vad gällde inkomstfördelningen hade ca hälften av kunderna en taxerad inkomst på minst 50 000 kr. per år, medan ca 10 % hade en inkomst som översteg 100 000 kr. per år (under 1978).

En förhållandevis stor andel av de prostituerades kunder tycktes komma från en annan ort än den där själva prostilutionskontakten genomfördes. I Stockholmsmaterialet var 30 % av kunderna bosatta inom Stockholms kommun och en motsvarande andel i grannkommunerna, medan den resterande andelen kom från andra områden, företrädesvis i mellersta och södra Sverige.

Andelen utländska medborgare var högre än förväntat. Inemot 20 % av kunderna på galan och massageinstituten i Stockholm var utländska medbor­gare. Fördelningen av dessa på hemland följde relativt väl sammansättningen av den utländska befolkningen i området, möjligen med viss överrepresenta­tion för kunder från länderna kring Medelhavet.

Överrepresenterad var också gruppen med känd brollsbelaslning. Ca 20 % förekom i del s.k. polisregislrei. 1 regel gällde det smärre förseelser som trafikbrott och liknande, men några procent av gruppen hade en mer



omfattande och grövre belastning.                                                SoU 1987/88:3 y

Dessa data från Stockholm fick också starkt stöd i andra material om prostituerades kunder, bl.a. i undersökningar från Malmö. Den sammanfat­tande tolkningen av dem var alt kunderna sannolikt utgjordesav två grupper

-  dels en absolut majoritet som i statistiska termer var typiska "Medelsvens­
son", dels en mindre grupp av ensamslående män, ofta av utländsk härkomst
och med en högre andel av kriminellt belastade personer.

Vissa uppgifter om dagens gatuproslitution

Liksom 1980 förekommer gatuproslitution i dag i Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping. I samtliga dessa städer finns inom socialtjänsten prostiiulionsgrupper, som bedriver uppsökande verksamhet bland de prosti­tuerade kvinnorna. Antalet gatuprostiluerade kvinnor under ett år bedöms i Stockholm vara 500-600, i Göteborg omkring 500, i Malmö ca 250 och i Norrköping 75-100.

Fortfarande förekommer prostitution i olika lokaler såsom massageinstitut och ateljéer, men denna typ av prostitution bedöms ha minskat på senare år.

De kvinnor som förekommer i gatuproslitutionen kommer ofta från s.k. multiproblemfamiljer och är otrygga och splittrade. De har likaså ofta en bristfällig skolgång bakom sig och saknar i många fall yrkesutbildning och arbetslivserfarenhet. Deras motiv för att delta i prostitutionen är behovet alt skaffa pengar som sedan används för att köpa trygghet och status eller tillgodose missbruksbehov.

Vid utskottets hearing framförde socialarbetare i Göteborg som sin uppfattning att det i stor utsträckning var samma kvinnor som ägnade sig åt prostitution i olika former. Det skulle alltså snarare röra sig om olika prostitulionstillfällen än om olika grupper av prostituerade.

Andelen intravenösa narkotikamissbrukare bedöms i Slockholm vara omkring 15 % och i Malmö ca 20 % av de gatuprostiluerade. I Göteborg är situationen traditionellt en annan med mycket få intravenösa missbrukare bland de prostituerade. Däremot bedöms ca 20 % av kvinnorna vara alkoholiserade. Även i Norrköping finns ett tämligen stort inslag av alkohol-eller biandmissbrukare bland de prostituerade kvinnorna.

I Stockholm och Malmö finns ett litet antal HIV-smittade prostituerade. Dessa kvinnor är alla grava intravenösa missbrukare som blivit smittade genom sitt missbruk. Såvitt känt förekommer inga HIV-smittade prostituera­de i Göteborg eller Norrköping.

Antalet kunder i prosfituiionen bedöms även nu vara 100 000 per år, vilket motsvarar 3-4 % av den manliga svenska befolkningen. Sven-Axel Månsson

-  den svenske forskare som på senare år ägnat sig åt forskning avseende
männen i prostitutionen - bedömer alt runt 10 % av den nu levande svenska
manliga befolkningen har haft prostilulionskonlakter i Sverige. Männen
skiljer sig inte från vanliga svenska män, men kan grovt delas upp i två
grupper, dels en grupp vaneköpare som omfattar mindre än 20 % av hela
gruppen män, dels resten som kan kallas tillfällesköpare. Motiven för de män
som söker kontakt med prostituerade kvinnor torde enligt Månsson i
huvudsak vara all finna inom tre områden, nämligen 1) Nyfikenhet- önskan



om sexuell variation och kravlöshel. I denna grupp finns sannolikt många av      SoU 1987/88:3 y de lillfällesköpande männen. 2) Kontaktsvårigheter och ensamhet. I denna grupp torde en stor del av vaneköparna kunna återfinnas. 3) Samlevnadspro­blem.

Gällande bestämmelser

Brottsbalken. Det är inte straffbart att mot ersättning tillhandahålla sexuella tjänster och inte heller annat än undanlagsvis straffbart att skaffa sig sådana tjänster. Ell sådant undanlag föreligger då den prostituerade är under 18 år. Enligl 6 kap. 10 § brottsbalken (BrB) är det straffbart som förförelse av ungdom alt genom ersättning skaffa eller försöka skaffa sig tillfälligt sexuellt umgänge med någon som är under 18 år. Straffet är böter eller fängelse i högst sex månader. Ell annat undantag är att utnyttja att den prostituerade befinner sig i etl hjälplöst tillstånd. Det kan då vara fråga om sexuellt utnyttjande enligl 6 kap. 3 § BrB. Straffet för sexuellt utnyttjande är fängelse i högst fyra år. Brottet koppleri, 6 kap. 8 § BrB, har liksom stadgandet om förförelse av ungdom direkt lill syfte all motverka prostitution. För koppleri straffas den som främjar eller på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjar alt annan har tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning. Straffet för koppleri är fängelse i högst fyra år. För grovt brott är straffet fängelse i lägst två Och högst sex år. I 6 kap. 11 § BrB stadgas att ansvar, som i kapitlet är föreskrivet för gärning som begås mol någon under viss ålder, skall ådömas även den som inte insåg men hade skälig anledning anta att den andre ej uppnått sådan ålder.

Allmänna ordningsstadgan. Enligt 10 § allmänna ordningsstadgan (1956:617) är det förbjudet alt anordna offentlig pornografisk föreställning, och den som bryter mot delta förbud kan enligt 29 § första stycket 1 dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Socialtjänstlagen. Enligt socialtjänstlagen (1980:620) åligger det kommu­nen att ansvara för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp de behöver. Enligt särskilda bestämmelser i lagen åläggs socialnämnden ell särskilt ansvar för bl.a. barn och ungdom och människor med missbrukspro­blem. Socialtjänstens medel kan sammanföras till tre huvudgrupper: slruk­lurinriktade insatser, som syftar till en god samhällsmiljö, allmänt inriktade insatser, varmed åsyftas generellt utformade sociala tjänster inom exempel­vis barnomsorgen och äldreomsorgen, samt individuellt inriktade insatser, som avser sociala tjänster direkt anpassade till den enskilde individens behov. Individuella insatser enligl socialtjänstlagen förutsätter samtycke av den enskilde.

Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. 1 1 § LVU
(1980:621) stadgas att den som är under 18 år och som inte kan ges behövlig
vård med samtycke under vissa förutsättningar skall beredas vård med stöd
av lagen. Vård kan även i vissa fall beredas den som fyllt 18 men inte 20 år.
Grund för ingripande med stöd av lagen är bl.a. all den unge utsätter sig för
allvarlig fara när det gäller hälsa eller utveckling genom missbruk av
beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller annat därmed
jämförbart beleende. Som exempel på del senare nämndes i propositionen
        <

(prop. 1979/80:1) proslilufion.



Lagen om värd av missbrukare i vissa fall, LVM. Om någon till följd av SoU 1987/88:3 y fortgående missbruk av alkohol eller narkotika är i trängande behov av vård för att komma ifrån sitt missbruk och vårdbehovet inte kan tillgodoses enligl socialtjänstlagen eller annan lag, kan han under vissa förutsättningar oberoende av eget samtycke beredas vård med stöd av LVM. Härför krävs att den enskilde lill följd av missbruket utsätter sin hälsa för allvarlig fara eller kan befaras komma alt skada sig själv eller någon närslående, 1 och 2 §§ LVM (1981:1243). Vårdtiden är begränsad lill högst två månader, undan­lagsvis upp lill fyra månader (7 § resp. 16 §).

Smittskyddslagen. Enligt 6 § smittskyddskungörelsen (1968:234) är bl.a. infektion av HIV-virus och sjukdomen AIDS all hänföra lill venerisk sjukdom, på vilken smiltskyddslagen (1968:231) är tillämplig. Enligl 12 § smittskyddslagen är den som har anledning antaga all han lider av venerisk sjukdom skyldig alt söka läkare och underkasta sig den undersökning och behandling som behövs. Om del finns grundad anledning befara all någon skall sprida venerisk sjukdom kan länsrätten besluta om tvångsintagning på sjukhus, där vederbörande kan kvarhållas och ges nödvändig vård till dess grundad anledning att befara smittspridning inte längre föreligger (14 och 16 §§). En intagen som är missbrukare av narkotika kan, om han själv medger det, i stället överföras lill en institution där han kan få lämplig vård och behandling för sitt missbruk (SFS 1986:1406).

Kriminalisering av kundernas förfarande

Motioner

Frågan om en kriminalisering av kundernas förfarande i ett proslitutionsför-hållande las upp i fem motioner. I fiera av motionerna framhålls att bakom prostitutionen finns kvinnoförtryck och kvinnoförakt samt ett kommersiali­serande av sexualiteten som motverkar strävandena om jämställdhet mellan män och kvinnor. Vidare påpekas i vissa motioner att en kriminalisering av mannens handlande skulle kunna bidra till alt minska spridningen av HIV-virusel ocb sjukdomen AIDS. I motionerna anförs att om kunderna i proslitutionsförhållandena kriminaliseras skulle med all sannolikhet prosti­tutionen minska, då den största delen av männen utgörs av vanliga män som inte skulle vilja riskera sin normala tillvaro genom att bli upptäckta och kanske lagförda för en proslitutionskonlakt. Den kanske viktigaste effekten av en kriminalisering skulle dock enligl vissa motionärer vara att den blir ett sätt att påverka mäns kvinnoinslällning på sikt.

Tidigare riksdagsbehandling

Justitieutskottet har behandlat frågan om kriminalisering av prostitutionen vid flera tillfällen, senast våren 1986, och därvid avstyrkt motioner i vilka föreslagits att kundernas handlande skulle kriminaliseras. Skäl för avslyrkan-dena har varit bl.a. alt det enligl utskottets mening inte i första hand är åtgärder av straffrällslig karaktär som skulle vidtas ulan åtgärder på del sociala planet, vilka skulle  kunna motverkas av en kriminalisering.  I



straffrättsligt hänseende borde man enligt justitieutskottet rikta in sig mot de      SoU 1987/88:3 y personer som tjänar pengar på andras prostitution.

Socialutskottet behandlade bl.a. vid förra riksmötet motioner som gällde sociala åtgärder mot prostitution (SoU 1986/87:22 s.27 f). Utskottet anförde då bl.a. att det enligl socialtjänstlagen (1980:620) åligger kommunen att ansvara för att de som vistas i kommunen får del stöd och den hjälp de behöver. I delta ligger, framhöll ulskoltet, alt socialtjänsten genom sociala insatser skall förebygga att kvinnor drivs till prostitution och hjälpa dem som är prostituerade att komma ur sin situation.

Utskottets överväganden

Prostitution som företeelse strider mot vårt samhälles grundläggande syn alt varje människa har lika värde. All köpa en sexuell förbindelse med en prostituerad innebär enligl utskottets mening alltid alt utnyttja och förnedra en annan människa. Prostitutionen kan därför aldrig accepteras i samhället.

I debatten behandlas prostitutionen ofta som en kvinno- och jämställd­hetsfråga och intresset koncentreras lill de inblandade kvinnorna.

Ulskoltet konstaterar all antalet kvinnor i prostitutionen är ungefär 2 000, medan antalet män förmodas vara upp emot 100 000. Prostitutionen är därför också i hög grad en mansfråga. De åtgärder samhället vill vidta bör följaktligen i stor utsträckning riktas lill männen.

Utskottet vill understryka att detta synsätt givelvis inte innebär att det är möjligt att bortse från de prostituerade kvinnornas problem eller från de sociala förhållanden som leder fill att vissa kvinnor går in i proslilufionsverk-samhet.

En väl fungerande social verksamhet bland de prostituerade har visat sig ge tämligen goda resultat när del gäller alt få icke missbrukande kvinnor att upphöra med prostitution. Utskottet noterar i denna del all särskilda proslitutionsgrupper skapats inom socialförvaltningarna i fyra kommuner. En verksamhet av den typ som dessa grupper bedriver med aktivt uppsökan­de av de prostituerade kvinnorna i deras miljöer, då man försöker motivera kvinnan alt lämna verksamheten, följt av erbjudanden om hjälp i olika former för att skapa en annorlunda tillvaro, är enligt utskottets mening oundgängligen nödvändig för att hjälpa de kvinnor som redan finns i prostitutionen.

Också då det gäller missbrukande prostituerade kan sociala insatser ge goda effekter. Insatserna måste emellertid i första hand inriktas på att bryta missbruket. En omfattande verksamhet med sådan inriktning bedrivs också numera bland de prostituerade, delvis med stöd av medel som har anslagils för bekämpningen av AIDS. Utskottet vill i detta sammanhang understryka vikten av att de kvinnor som här är aktuella erbjuds goda behandlingsmöj­ligheter. Utskottet har tidigare (SoU 1986/87:22 s. 27) framhållit all behovet av särskilda behandlingsmöjligheter för kvinnliga missbrukare måste upp­märksammas.

En annan viktig fråga gäller utbildningens roll. Som nämndes ovan saknar många kvinnor i prostitutionen ulbildning och yrkeserfarenhet. Del är väsentligt all skolan särskilt uppmärksammar flickor med problembakgrund



så att de inte avslutar skolgången i förlid eller avslutar den med myckel svaga      SoU 1987/88:3 y resultat.

Männens efterfrågan är, som ulskoltet anförde inledningsvis, att se som den drivande kraften i könshandeln. Enligl motionärerna kan denna efterfrågan mest effektivt minskas genom att mannens förfarande i prostilu-tionsrelationen kriminaliseras.

Etl förbud mot köpta könsförbindelser skulle enligl motionärerna göra klart för de prostituerades kunder att prostitution är en verksamhet som samhället finner förkastlig. Riskerna för att köparnas beteende genom polis-och andra ingripanden blir känt för familjen, i umgängeskretsen och bland arbetskamrater skulle öka. Detta skulle säkerligen vara en starkt avhållande faktor för en mycket stor del av köparna. Propagandan i "herrtidningar" för verksamheten skulle förhoppningsvis minska om köparen gjorde sig skyldig till ett brott.

Utskottet vill ånyo understryka all prostitution inte kan accepteras i samhället. De argument som anförs för alt kriminalisera männens beteende har en viss bärkraft. - En kriminalisering av mannens handlande i en prostitutionsförbindelse reser emellertid som framhållits vid tidigare be­handling av frågan i riksdagen problem av skilda slag. En svårighet är sålunda alt definiera den straffbelagda handlingen. Alt bevisa ett sådant brott kan också vara svårt. Den straffbelagda handlingen bygger i normalfallet på en uppgörelse mellan två parter där ingendera har något intresse av att avslöja all ett brott begåtts.

Utskottet vill här också ta tillfället i akt alt kommentera en då och då förekommande bedömning alt 70 % av männen i prostitutionen skulle försvinna om kundens agerande kriminaliserades. Denna uppgift saknar såvitt utskottet kunnat inhämta stöd i den vetenskapliga forskningen.

Socialutskottet vill vidare framhålla att en kriminalisering av kundernas förfarande skulle kunna få negativa effekter även för de inblandade kvinnorna. Eftersom kunderna kan beräknas bli än mer måna om att inte synas, finns en uppenbar risk all verksamheten i större utsträckning skulle drivas "under jorden", vilket skulle försvära socialtjänstens arbete bland kvinnorna. Detta vore särskilt allvarligt med hänsyn till alt många av kvinnorna har grava missbruksproblem och är i behov av vård. Del finns ett samband mellan narkotikamissbruk och prostitution och insatserna på dessa båda områden måste samordnas. Vidare skulle det bli svårare att nå de i prostitutionen inblandade männen med sociala insatser.

Socialutskottet vill slutligen understryka all prostitutionen i ett bredare perspektiv har etl nära samband med de sociala förhållandena och med könsrollerna i samhället. Enligt utskottets uppfattning är det därför i första hand med socialpolitiska och inte med kriminalpoliliska medel som verksam­heten bör bekämpas. Socialutskottet avstyrker således bifall lill de nu behandlade motionerna.

För att åstadkomma en attitydförändring lill kvinnor och sexualitet och
därmed undanröja grunden för prostitutionen krävs emellertid ell målmed­
vetet långsiktigt arbete. Frågor om prostitution bör sålunda tas upp bl.a.
inom ramen för skolans sex- och samlevnadsundervisning. Den information
som ges under värnpliktsutbildningen om riskerna för HIV-smitta och om
            '



andra sexuellt överförbara sjukdomar bör enligt utskottets mening fördjupas      SoU 1987/88:3 y till alt även avse informafion och diskussion om könsroller, sexualitet och samlevnad saml prostitution.

Utskottet har ovan framfört som sin uppfattning att en aktivt uppsökande verksamhet inom ramen för socialtjänsten är oundgängligen nödvändig för att hjälpa de kvinnor som finns .i prostitutionen. Utskottet vill ånyo understryka detta. Del är viktigt att en sådan verksamhet också riktar sig till de män som söker sig fill prosfiluerade. Män som av nyfikenhet vänder sig till prostituerade borde kunna förslå och påverkas av information om prostitu-fionens verklighet och mekanismer liksom om riskerna för HIV-smitta. För de män vars beteende bottnar i mera djupgående problem bör det också finnas olika former av stöd, t.ex. genom mansjourer och familjerådgivnings­byråer.

Det åvilar visserligen kommunerna att genom sin socialtjänst svara för att alla som vistas där får det stöd och den hjälp de behöver. Utskottet anser det emellertid angeläget all stimulera till uppbyggnaden av en kontinuerlig prostitulionsförebyggande verksamhet, t. ex. genom bidrag till utvecklings­arbete på området. Regeringen bör överväga möjligheterna att stödja uppbyggnaden av en sådan verksamhet. Detta bör ges regeringen fill känna.

Förbud mot pornografisk föreställning

Motion

I motion Ju817 av Margareta Persson m.fl. (s, m, fp, c och vpk) hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag om en sådan ändring av allmänna ordningsstadgan att etl verksamt förbud mot pornografisk föreställning stadgas. Motionärerna anför att den verksamhet som i dag bedrivs på sexklubbarna uppenbart torde strida mot det förbud mot offentliga porno­grafiska föreställningar som år 1982 infördes i allmänna ordningsstadgan. En verksamhet där ofta mycket unga kvinnor arbetar i en ytterst destruktiv miljö som klart främjar prostitution, fortsätter trots nuvarande förbud. Motionä­rerna anser därför att en lagändring måste göras så att omedelbara ingripanden kan ske.

Tidigare riksdagsbehandling

Genom en ändring i allmänna ordningsstadgan (1956:617) år 1982 är det enligt 10 § förbjudet alt anordna offentlig pornografisk föreställning, och den som bryter mot delta förbud kan enligt 29 § första stycket 1 dömas fill böter eller fängelse.

Socialutskottet uttalade i betänkandet SoU 1986/87:30 angående social­
tjänstens insatser för unga flickor i pornografisk verksamhet bl.a. att det är
angeläget att det inom ramen för socialtjänsten fortlöpande bedrivs en
uppsökande verksamhet i syfte att få bort ungdomar från porrklubbsmiljöer­
na. Utskottet fann del vidare angeläget att de sociala myndigheterna ,
samarbetar i denna fråga med polis- och åklagarmyndigheterna, som har att
bevaka efterlevnaden av förbudet mol offentliga pornografiska föreställning­
ar. Då del särskilt gällde möjligheterna att ingripa mot unga flickor i den
      S



pornografiska verksamheten yttrade utskottet slutligen att regeringen i del      SoU 1987/88:3 y fortsatta beredningsarbetet bör ägna särskild uppmärksamhet åt socialtjäns­tens möjligheter att agera i de fall ungdomar i åldrarna 18-20 år engageras i pornografisk verksamhet av här aktuellt slag.

Utskottets överväganden

Riksdagen beslutade år 1973 all offentlig pornografisk föreställning skulle jämställas med sådana offentliga föreställningar för vilkas anordnande del då krävdes särskilt tillstånd av polismyndigheten, t.ex. eirkusföreslällning och tivoli. Det klargjordes att personer under 18 år inte fick medverka vid sådana föreställningar. Genom en särskild föreskrift slogs vidare fast all del vid sådan föreställning inte fick förekomma "förråande eller sadistiska beteen­den".Med pornografisk föreställning skulle förslås "föreställning vid vilken sexuella situationer eller händelseförlojjp frarrtställs på ett ohöljt och utmanande sätt".

Genom riksdagens beslut 1982 förbjöds offentliga pornografiska föreställ- ' ningar med den innebörd av begreppet som angivits ovan. Någon särskild åldersgräns ansågs därför inte längre behövlig. I den mån någon anordnar en offentlig tillställning som har ett sådant innehåll har polisen räll att upplösa tillställningen och anordnaren kan dömas lill böter eller fängelse i högst sex månader.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om all enligt 9 § andra stycket allmänna ordningsstadgan också en tillställning, till vilken tillträde är beroende av medlemskap i viss förening eller av inbjudan, skall anses som offentlig om tillställningen uppenbarligen utgör del av rörelse, som förening­en eller inbjudare driver uteslutande eller väsentligen för anordnande av , dylika tillställningar, eller vilken eljest, såsom med avseende å omfattningen av den krets som äger tillträde eller de villkor under vilka tillträde lämnas, är att jämställa med fillställning till vilken allmänheten har tillträde.

Utskottet har tidigare (SoU 1986/87:30 s. 20) framfört åsikten all unga flickor som yrkesmässigt arbetar inom verksamhet som pornografisk före­ställning och liknande riskerar hela sin framtid,,varför del är angelägel att del inom ramen för socialtjänsten fortlöpande bedrivs en uppsökande verksam­het i syfte att få bort ungdomar från de aktuella miljöerna.

Utskottet har vidare (SoU 1986/87:30 s.20) understrukit hur angeläget del är att de sociala myndigheterna samarbetar med polis- och åklagarmyndighe­ter för att genom uppsökande verksamhet motivera unga kvinnor att lämna verksamheten på sexklubbarna. Enligt utskottets mening bör delta samarbe­te även kunna resultera i att de myndigheter som har alt övervaka efterlevnaden av förbudet mot offentlig pornografisk föreställning fullgör sina uppgifter på etl mera effektivt sätt.

Som framgått ovan anses som pornografisk föreställning en "föreställning vid vilken sexuella situationer eller händelseförlopp framställs på ett ohöljt och utmanande sätt". Mot en sådan föreställning kan alltså myndigheterna ingripa. Vad som skall anses falla under denna beskrivning är en tolknings­fråga.

Motionärerna pekar emellertid bl.a. på sådana verksamheter som all unga


10



flickor poserar och har kroppskontakter med männen. Motionärerna finner      SoU 1987/88:3 y del uppenbart att denna miljö främjar prostitution och anser att lagstiftning­en måste skärpas så att omedelbara ingripanden blir möjliga.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att sådan verksamhet som beskrivits i motionen är destruktiv för alla inblandade parter och saknär berättigande. Det är tveksamt om nuvarande bestämmelser i allmänna ordningsstadgan ger tillräckligt utrymme för att ingripa i här aktuella fall. Socialutskottet anser därför att det finns skäl att se över gällande bestämmel­ser så alt det skapas mer effektiva möjligheter att förhindra bl.a. sådana verksamheter som tas upp i motionen. Detta bör ges regeringen fill känna.

Åtgärder mot ungdomsprostitution

Motion

I motion Ju605 av Bengt Harding Olson (fp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning av brottsbalken 6 kap. 8 § (numera 10 §) för effektivisering av kriminaliseringen av ungdomsprostitutionen. Motionären påpekar att stadgandet om förförelse av ungdom i 6 kap. 8 § (10 §) nästan aldrig tillämpas trots att ingen oenighet råder om stadgandets berätfigande. Skälen till detta är bl.a. svårigheter att tillämpa lagrummet, ofillräekliga polisiära resurser och bristande intresse för brottstypen. Enligt mofionären bör frågan om varför stadgandet så sällan fillämpas utredas genom en kartläggning av regelns tillämpning och en in ventering av problem och hinder vid regeltillämpningen. Därefter borde enligt motionären förslag kunna ges om vilka förändringar som skall vidtas för att en effektivisering av regeln skall uppnås.

Tidigare riksdagsbehandling

Regeln om förförelse av ungdom infördes vid brottsbalkens fillkomst för att ge unga ett ökat skydd mot att dras in i prostitution. Justifieutskottet avstyrkte hösten 1985 en motion som tog sikte på bestämmelsen om förförelse av ungdom och yttrade bl.a. att av större betydelse än den rent kriminalpolitiska frågan om beivrande av brott mot stadgandet är det sociala problem som prostitutionen bland ungdom utgör. Justitieutskottet ansåg del vara särskilt angeläget att sätta in kraftfulla åtgärder för att i första hand hindra att de unga ger sig in i Verksamheten.

Utskottets överväganden

Socialtjänsten har som tidigare nämnts (s.5) bl.a. lill uppgift att skapa en god samhällsmiljö och har dessutom ett särskilt ansvar för barn och ungdom. Häri ligger bl.a. att med förebyggande insatser motverka olika former av prostitution. Detta gäller givetvis i särskilt hög grad i fråga om ungdomar under 18 år. Utskottet vill dessutom erinra om att ingripande kan ske med stöd av LVU, om den unga utsätter sig för allvarlig fara genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat där­med jämförbart beleende, varmed bl.a. avses prostitution.

11



Som påpekats tidigare är det dock aldrig straffbart att prostituera sig. Det      SoU 1987/88:3 y är däremot straffbart för en köpare att genom ersättning skaffa eller försöka skaffa sig tillfälligt sexuellt umgänge med någon som är under 18 år. För att ansvar skall kunna inträda krävs dock att kunden hade skälig anledning anta att den andra parten inte hade uppnått 18 års ålder.

Ett skäl fill att det nu aktuella stadgandet så sällan utnyttjas kan enligt ulskottets förmodan vara att åklagaren drar sig för att hävda att kunden hade skälig anledning anta att en utnyttjad varunder 18 år i de fall kunden själv förnekar att han insett delta. Uiskottei vill inte heller bestrida all det i vissa fall kan vara svårt att avgöra en ung flickas eller pojkes ålder. Mot denna bakgrund vore del inte orimligt att konstruera här aktuella gärningsbeskriv­ningar så all det åligger den som avser att ha sexuellt umgänge med en ung person att förvissa sig om att den unge uppnått den minimiålder som angetts i resp. slraffbud. Socialutskoltel anser all denna fråga bör bli föremål för överväganden och förordar alt riksdagen ger regeringen detta till känna.

Slockholm den 9 februari 1988 På socialutskottets vägnar

Daniel Tarschys

Närvarande: Daniel Tarschys (fp), John Johnsson (s), Kjell Nilsson (s), Ulla Tilländer (c), Anita Persson (s), Blenda Littmarck (m), Aina Wesfin (s), Per Arne Agiert (fp), Ann-Calhrine Haglund (m), Yvonne Sandberg-Fries (s), Rosa Östh (c), Inga Lantz (vpk), Ingrid Andersson (s), Claes Rensfeldt (s) och Karin Falkmer (m).

Avvikandemeningar

Kriminalisering av kundernas förfarande

1. Ulla Tilländer (c), Per Arne Agiert (fp), Rosa Östh (c) och Inga Lantz (vpk) anser att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Ett förbud" och slutar med "behandlade motionerna." bort ha följande lydelse; Enligl socialutskottets mening kan således prostitutionen inte accepteras i samhället. Utskottet konstaterar att de värdefulla insatser som görs bland de prostituerade kvinnorna av socialarbetarna i de beskrivna prostitulionsgrup­perna inte räcker för alt förhindra all prosfituiionen fortlever. För att effektivt hindra prostitution måste samhället enligt utskottets mening bekämpa drivkraften i prostitutionen, d.v.s. männens efterfrågan. Samhället kan välja alt ingripa med socialpolitiska eller kriminalpolitiska medel. Sociala insatser mot männen är enligl utskoltets mening inte ett fillräckligt verksamt sätt att förmå männen att sluta att köpa könsförbindelser. Sådana insatser torde dock vara ett värdefullt komplement till andra insatser, och utskottet återkommer i del följande till detta. Enligt utskottets uppfattning


12



skulle däremot risken för att mannens beteende genom polis- och andra      SoU 1987/88:3 y

ingripanden blir känt vara en starkt avhållande faktor för en mycket stor del

av de män som nu köper könsförbindelser. Enligl utskottets mening bör

därför kundernas förfarande i prostitutionen kriminaliseras. Regeringen bör

snarast återkomma till riksdagen med förslag till lagsfiftning. Utskottet

förordar att riksdagen med anledning av motionerna Ju616 (s), Ju617 (c),

Ju619 (c), Ju620 (fp) och Ju639 (vpk) ger regeringen detta till känna.

2. Blenda Littmarck, Ann-Cathrine Haglund och Karin Falkmer (alla m) anser alt den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med "Del åvilar" och slutar med "lill känna" bort ha följande lydelse;

Del åvilar kommunerna alt genom sin socialtjänst svara för all alla som vistas där får det stöd och den hjälp de behöver.

13



Innehållsförteckning                      ,                 SoU 1987/88:3 y

Utskottet............................................... '.......................         1

Bakgrund.......................................................................         1

Uppgifieromkvinnoroch män i prostitutionen 1980.........         2

Vissa uppgifter om dagens gatuproslitution ................. ....... 4

Gällande bestämmelser................................................. ....... 5

Kriminalisering av kundernas förfarande....................... ....... 6

Motioner........................................................................ ....... 6

Tidigare riksdagsbehandling.......................................... ....... 6

Utskottets överväganden................. '............................. ...... ' 1

Förbud mot pornografisk föreställning........................... ....... 9

Mofion............................................................................ ....... 9

Tidigare riksdagsbehandling.......................................... ....... 9

Utskottets överväganden ............................................. ..... 10

Älgärdermot ungdomsprostitulion  ................................ ..... 11

Motion  .......................................................................... ..... 11

Tidigare riksdagsbehandling.......................................... ..... 11

Utskottets överväganden .............................................       11

Avvikande meningar...................................................... ..... 12

14