SoU 1981/82:1 y
Socialutskottets yttrande
1981/82:1y
om målsättningen för alkoholpolitiken
Till skatteutskottet
Skatteutskottet har berett socialufskoffef tillfälle atf yttra sig över mofion 1981 /82 ;2243 av Elver Jonsson (fp) och Kerstin Sandborg (fp), såvitt avser yrkande 1.
I motionen yrkas, såvitt nu är i fråga, aff riksdagen skall ge regeringen fill känna vad i mofionen anförs om målet för alkoholpolitiken. Motionärerna anför i denna del bl. a. att en preciserad målsättning för hur snabbt alkoholkonsumtionen skall sjunka är nödvändig för att alkoholpolitiken skall kunna fungera i eff mer långsiktigt perspekfiv. En sådan målsättning kan inte bara gälla den registrerade försäljningen av alkohol utan måste avse den verkliga fotalkonsumtionen. Då denna infe kan beräknas exakt får def accepteras aff målformuleringen innehåller en ungefärlig konsum-fionssiffra. Mofionärerna har stannat för att som målsättning föreslä att den verkliga fotalkonsumtionen av alkohol skall minskas med en tredjedel pä eff årtionde, vilket innebär en årlig minskning med ca 4 % under perioden 1982-1992.
Utskottet
Skaffeutskoftef behandlade i sitt av riksdagen godkända betänkande SkU 1975/76:64 frägan om alkoholpolitikens fortsatta inriktning. Ufskoffet uttalade därvid bl. a. (s. 4) aft def enligt utskottets uppfattning var av sforf värde aff alkoholfrågorna i fortsättningen infogades i sitt sammanhang och aff eff klart mäl uppställdes för en flerårig insats syftande fill aft begränsa den totala, alltför höga alkoholkonsumtionen och fill att komma till rätta med alkoholmissbruket.
I proposition 1976/77:108 om alkoholpolitiken gav emellertid dåvarande socialministern uttryck åt tveksamhet vad gällde de prakfiska möjligheterna att uppställa eff preciserat mål för sänkningen av alkoholkonsumtionen. Han anförde följande (s. 16).
Jag lägger här fram förslag till åtgärder som syftar till en sådan begränsning av den totala alkoholkonsumtionen som kan bidra till aff alkoholmissbruket trängs tillbaka och alkoholskadorna därmed motverkas. Insatser av detta slag kan dock fä genomslagskraff först på något längre sikt. Det bör vidare understrykas aft en utveckling i den riktning som jag förordar tillfälligt kan avbrytas, varvid nya åtgärder får prövas. Mot denna bakgrund har jag funnit alt någon i fråga om mängd och tid bestämd plan för en sänkning av alkoholkonsumtionen inte är möjlig.
I flera motioner föreslogs dock att man skulle upprätta tidsplaner med begränsningsmål för den totala alkoholförbrukningen. Socialutskottet,
1 Riksdagen 1981/82. 12 saml. Nr 1 y
SoU 1981/82:1 y 2
som avgav yttrande fill skaffeufskoffet över bl. a. nämnda motioner, erinrade om uttalandet i propositionen om aff någon i mängd och tid bestämd plan för en sänkning av alkoholkonsumtionen inte var möjlig. Socialutskottet förklarade sig dela denna uppfattning. Vidare uttalade utskottet atf def är en mycket komplicerad process atf ändra eff invant dryckesmönster och aft man endast genom en långsam och kanske tidvis ojämn utveckling torde kunna få till stånd en mera påtaglig sänkning av konsumtionen (SoU 1976/77;4y s. 4).
När frågan härefter behandlades i skatteutskottet konstaterade detta aff socialministern i propositionen anslutit sig fill den av skatteutskottet tidigare uttalade målsättningen men infe ansett det möjligt att genomföra en i fråga om tid och mängd bestämd plan för en sänkning av alkoholkonsumtionen. Beträffande mofionsyrkandena anförde skatteutskottet följande (SkU 1976/77:40 s. 74).
Enligt utskottets bedömning föreligger del infe nägon motsättning mellan den av utskottet formulerade och av säväl socialministern som vissa motionärer godtagna målsättningen för alkoholpolitiken och de övriga yrkandena i frågan, mer än vad gäller kraven på preciserade delmål för sänkning av alkoholkonsumtionen. För all kunna sänka den totala alkoholkonsumtionen torde fordras samordning av flera olika insatser. Utskottet vill här peka på behovet av information, på utnyttjandet av prissäll-ningsinsfrumenfef och på en övervakning av hur konsumtionen av drycker med olika alkoholhalt inbördes kan styras. Def är infe ufskottets uppgift atf närmare precisera behövliga insatser för aff under en följd av är begränsa den totala alkoholkonsumtionen, utan utskottet utgår ifrån atf detta blir en uppgift för socialstyrelsen. Utskottet finner alltså infe skäl ändra sin tidigare uttalade målsättning och avstyrker de här behandlade motionsyrkandena i den mån de infe är tillgodosedda genom vad ufskoffet anfört.
Riksdagen anslöt sig till skatteutskottets förslag.
Beslutet innebar, såvitt nu är i fräga, ett klart ställningstagande för en långsiktig alkoholpolitik som syftar fill att begränsa den totala, alltför höga alkoholkonsumtionen och fill atf komma till rätta med alkoholmissbruket (jfr prop. 1981 /82; 143 s. 7). Med hänsyn fill skafteutskotfefs ovan återgivna uttalande måste beslutet emellertid även ses som en bekräftelse på det principiella önskemålet om ett klart mäl för en flerårig insats i syfte att begränsa alkoholkonsumtionen.
Socialutskottet kan för sin del se vissa fördelar med att i likhet med vad som föreslås i den nu aktuella motionen uppställa en tämligen preciserad målsättning för en minskning av alkoholkonsumtionen. Det skulle t. ex. innebära en klar markering av aft konsumlionsminskningen inte endast skall ses som ett allmänt önskemål från statsmakternas sida utan som en bestämd viljeinriktning. Den psykologiska betydelsen härav bör inte underskattas. En målsättning av detta slag skulle dock ställa ökade krav på en sammanhållen planering och uppföljning av alkoholpolitiken.
Aft man med vissa tidsintervall tvingas stanna upp och undersöka effek-
SoU 1981/82:1 y 3
ten av vidtagna alkoholpolitiska åtgärder kan också vara positivt. En sådan regelbunden omprövning är ägnad att leda fill en mera kritisk granskning av den politik som förts och en mera förutsättningslös diskussion av de fortsatta åtgärderna.
I mofionen framhålls vidare aff den åsyftade minskningen mäste gälla den verkliga totalkonsumtionen och inte endast den registrerade försäljningen. Utskottet vill understryka def nu sagda. Härav följer aft en uppföljning av den beslutade målsättningen också mäste spegla förändringarna i den verkliga totalkonsumfionen.
Som framgår redan av mofionen är emellertid möjligheterna atf mäta den verkliga totalkonsumfionen minst sagt bristfälliga. Det räcker härvidlag att peka pä svårigheterna aff få en uppfattning om hembränningens omfattning. Atf bestämma fofalkonsumtionens storlek mäste således i stor utsträckning bli fråga om uppskattningar där olika uppfattningar kan göra sig gällande. Än större blir osäkerheten om det gäller aft avgöra om det skett mindre förändringar i fotalkonsumtionen.
Utskottet vill i det sammanhanget framhålla viklen av all del utvecklas bättre metoder för studier av lolalkonsumlionen och förändringar däri. Riksdagen måste få ett bättre underlag för sina allmänna alkoholpolitiska ställningstaganden.
I avvaktan på utveckling av bäftre metoder för aff studera och följa fotalkonsumtionen vill socialutskottet ifrågasätta om det är meningsfullt atf redan nu uppställa en så preciserad målsättning för en konsumtionsminskning som motionärerna föreslår. Detta hindrar inte all man bör sträva mol en avsevärd konsumlionsminskning under den närmaste tioårsperioden. Del innebär främst all behovet av alkoholpoliliska åtgärder fär bedömas med hänsyn härtill och all man vid periodens slut bör försöka genomföra någon form av analys av de förändringar som skett. Man bör däremot enligt socialutskottets uppfattning inte redan nu binda sig för en preciserad siffra. En första förutsättning för all bestämma en till tid och mängd preciserad målsättning för minskning av alkoholkonsumtionen bör således vara aft man kan fastställa och löpande följa även mindre förändringar i konsumfionsnivå och konsumtionsmönster. Med hänsyn härtill bör mofionsyrkandet inte föranleda nägon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 15 april 1982
På socialutskottets vägnar GÖRAN KARLSSON
Närvarande:Göran Karlsson (s), Gabriel Romanus (fp), Kari Leuchovius (m), Rune Gustavsson (c), Evert Svensson (s), Mårten Werner (m), Kjell Nilsson (s), Karin Israelsson (c), Kersti Swartz (fp), Anita Bråkenhielm (m). Stig Alftin (s), Gunhild Bolander (c), Maria Lagergren (s), Anita Persson (s) och Georg Karlsson (s).
LiberTryck Stockholm 1982