Justitieutskottets yttrande

1987/88:4 y

om god man och förvaltare

(prop. 1987/88:124 jämte motioner)


JuU

1987/88:4 y


Till lagutskottet Inledning

I proposition 1987/88:124 har regeringen (jusfifiedeparfementet) efter hörande av lagrådet föreslagit riksdagen att anta vid proposifionen fogade förslag till lag om ändring i föräldrabalken m.m. Med anledning av proposifionen har väckts motionerna 1987/88:L3-L5.

Lagutskottet har den 7 april 1988 beslutat inhämta yttrande av jusfifieut­skoffet över propositionen samt motion L3, såvitt avser yrkande 2, och rnotion L5.

Ärendet föranleder följande yftrande från justifieutskottets sida.

Utskottet

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att institutet omyndigförklaring avskaffas och aff i stället - vid sidan om nuvarande godmansinstitut - en utbyggd form av godmanskap införs benämnd förvaltarskap. Den som behöver hjälp för aff handha sina aiigelägenheter skall i första hand få en god man. Endast i fall där den hjälpbehövande är ur stånd att vårda sig själv eller sin egendom och def är otillräckligt med god man skall en förvaltare förördnas. Ett föryaltarför-ordnande skall kunna begränsas till aft avse viss egendom eller angelä­genhet.

Förslaget innebär att den som får förvaltare förordnad för sig förlorar rådigheten över def som omfattas av förordnandet men inte - som vid omyndigförklaring - att han fråntas sin rösträtt.

Förvaltarskap

Enligt förslaget skall rätten få förordna förvaltare för en person om denne på grund av sjukdom, hämmad förståndsutveckling, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande är ur stånd att vårda sig eller sin egendom. Förvaltare skall inte förordnas om det är tillräckligt med god man eller om den enskilde kan få hjälp på annat, mindre ingripande sätt. Förvaltaruppdraget skall anpassas till den enskildes behov i varje särskilt

1 Riksdagen 1987/88. 7saml. Nr 4 y


fall och kuiinä begränsas till att avse viss egendom eller angelägenhet eller JuU 1987/88:4 y egendom överstigande visst värde. Förvaltaren skall inom ramen för förvaltaruppdraget ensam ha rådighef över den enskildes egendom och företräda denne i alla angelägenheter som omfattas av uppdraget. Den som har förvaltare utan begränsning av uppdraget skall infe vara behörig atf företa rättshandlingar för annans räkning.

Beslut om förvaltarskap skall kungöras i Post- och Inrikes Tidningar samt skrivas in vid och stå under fillsyn av den tingsrätt där ansökan om förvalfarskapet gjordes. Om den som förvalfarskapet avser får sitt hemvist på en ort som hör under en annan tingsrätt skall förvalfarskapet skrivas in vid och stå under tillsyn av den tingsrätten.

Behörighet för vissa tjänster och uppdrag

I eff flertal författningar finns bestämmelser om behörighet för olika slag av tjänster eller befattningar. Eff vanligt villkor för behörighet i dessa bestäm­melser är aff innehavaren av tjänsten eller uppdraget inte får vara omyndig, dvs. under 18 år eller omyndigförklarad. Detta gäller t.ex. domare, nämndemän och advokater.

Enligt def förslag som remitterades till lagrådet skulle eff förvaltarförord-nande infe - som sålunda för närvarande en omyndigförklaring - inskränka möjligheterna atf inneha vissa tjänster eller befattningar. Förslaget kritisera­des av lagrådet (prop. s. 232 f). Enligt lagrådet bör inom föräldrabalkens regelsystem gälla aft den, som genom förvaltarskapsförordnande helt eller partiellt har frånkänts räffshandlingsförmåga inom sin egen rättssfär, omöjli­gen skall kunna bli lagligen tillerkänd behörighet atf företa rättshandlingar för annans räkning. Denna princip mäste enligt lagrådet rimligen slå igenom pä alla områden där fråga uppkommer om aff vederbörande skall vara anförtrodd atf företa rättshandlingar för annans räkning, t.ex. när det gäller ansvariga funktionärer på associationsrättens fält eller i verksamhet av den art som utövas av advokater och revisorer m.fl.

Men även utanför området, där rättshandlingar för annans räkning är i fråga, anser lagrådet aff konsekvensen måsfe tas att den som genom förvaltarskap är frånkänd rättshandlingsförmåga inom sin egen rättssfär inte skall kunna utöva beslutanderätt i andras rättsangelägenhefer av motsvaran­de slag. Särskilt framträdande blir härvidlag enligt lagrådet de som har domaruppgifter, men även de som befroffs med myndighetsutövning i övrigt måste tas i beaktande. Enligt lagrådet måsfe det framhållas såsom nödvän­digt att def lagligen fastslås, aff den som blir föremål för förvaltarskap blir i motsvarande mån obehörig aff på andra områden fylla funktioner som innefattar beslutsfattande av betydelse för andras rättsställning.

Lagrådet utlåter sig om hur frågan lagtekniskt skulle kunna lösas. Lagrådet förklarar sig vara medvetet om aff en lösning av antydd art inte står i samklang med ett av den tilltänkta reformens syften - att undvika sådan integritetssförande stämpel som omyndigförklaringen ansetts medföra. Men detta syfte bör enligt lagrådet inte vinnas till priset av att man i den kommande lagstiftningen accepterar oformligheter och jiyfillskapade risker i rättslivet.



Enligt lagrådet torde en lösning - på ena eller andra sättet - väl hinna     JuU 1987/88:4 y
frambringas, eftersom lagstiftningen avses träda ikraft först den 1 januari        '
1989 och lagrådet förklarar sig förutsätta att en komplefteringslösning
     -     

arbetas fram.

Departementschefen har i propositionen i viss utsträckning tillmöfesgåff lagrådet (prop. s. 248 f). De föreslagna reglerna innebär att det för den som har förvaltare utan begränsning av uppdraget skall gälla vissa inskränkningar i möjligheterna att inneha eller utöva uppdrag och befattningar, medan däremot ett begränsat uppdrag inte skall medföra sådana inskränkningar! Lagförslagen i propositionen har utformats i enlighet härmed.

I motionerna L3 och L5 riktas kritik mot förslaget i den här delen.

I motion L3 framhålls att förslaget innebär att den som i något avseende är
föremål för förvaltarskap får upprätthålla ett antal funktioner som i dagsläget
är uteslutna för omyndigförklarade. Motionärerna påpekar att dét för att
förordna förvaltare för någon förutsätts att den aktuella personen är "ur
stånd atf vårda sig eller sin egendom", och enligt mofionärerna är def infe -
  '

försvarbart att på detta sätt utsätta medborgarna för risk för rättsförluster :..

genom att olämpliga personer får fatta beslut i viktiga frågor.

Också i motion L5 betonas att det i de nu aktuella fallen är fråga om
personer som "på grund av sjukdom, hämmad förståndsutveckling, försvå-
  -            .

gat hälsofillstånd eller annat liknande förhållande är ur stånd aft vårda sig  '     '

eller sin egendom". Enligt motionärerna är def en motbjudande tanke att  '
den som i större eller mindre grad är berövad sin rättsliga handliiigsförmåga
formellt skall vara behörig aft företa rättshandlingar för annans räkning: t.ex.
i verksamhet som advokat eller rättegångsombud. Lika svårt är det enligt
motionärerna att föreställa sig att en sådan person inte skall vara förhindrad
  '        '

atf utöva domaruppgifter. I motionen framhålls atf det bland dem, för vilka
förvaltarförordnande kan bli aktuellt, förekommer personer med psykiska
        ' '

svaghetstillstånd, psykiska störningar och sjukdomai-, t.ex. manödepressivä
personer.  Motionärerna erinrar orh att det i gängse kommentarer till    "
      '           ' '   '

rättegångsbalken - i anslutning fill kravet på att vederbörande ej får vara ' '' '
omyndigförklarad - framhålls vikten av att förtroendet föi- domstolarna
                   :           >

ligger på en hög nivå.  Enligt motionärerna är def uppenbart ätt den          '

föreslagna ordningen inte skulle positivt påverka allmänhetens förtroende ' '           

för rättsväsendet, en fråga som på senare tid även i den allmänna debatten tilldragit sig alltmer ökad uppmärksamhet.

Avslutningsvis uttalar motionärerna att vikten av att upprätthålla allmän­hetens förtroende för rättsväsendet och hänsynen fill den enskildes rättssä­kerhet gör atf slutsatsen endast kan bli att den som står under förvaltare allfid måste vara diskvalificerad, oavsett om förvalfarskapet är totalt eller par­tiellt.

Utskottet finner för sin del att den som genom ett förvaltarskapsförordnan­de helt eller delvis har frånkänts räffshandlingsförmåga inte bör kunna bli: lagligen tillerkänd behörighet aff företa rättshandlingar för annans räkning och att den principen måsfe gälla även för vissa funktionärer i verksamhet av den art som utövas av t.ex. advokater. Utskottet anser vidare aff den som genom förvaltarskap är frånkänd räffshandlingsfärmäga inom sin egen rättssfär inte skall kunna utöva beslutanderätt i andras rättsliga angelägenhe-



ter av motsvarande slag. Särskilt gäller detta de personer som har domarupp-     JuU 1987/88:4 y
gifter, men även de som befroffs med myndighetsutövning i övrigt måsfe tas i
beaktande.
                     ,

Enligt utskottets mening bör infe endast obegränsade förvaltarskap innebära obehörighet i nu aktuella fall. Också i fråga om den person för vilken har förordnats en förvaltare med begränsat uppdrag har ju gjorts bedömningen att han fill följd av exempelvis psykisk ohälsa är ur stånd att vårda sig eller sin egendom. Det kan alltså även vid begränsat förvaltarskap vara fråga om personer med Hka allvarliga psykiska.insufficienstillstånd som de som har obegränsat förvaltarskap och där förmågan att ta vara på sig själv har bedömts så, att behov av en förvaltare ansetts föreligga.

Beträffande de tjänster och uppdrag som justitieutskoftet har anledning atf uttala sig om finner utskottet sålunda aft regeringens förslag bör kompletteras. För att tjänstgöra som domare eller nämndeman och för att vara ledamot av Advokatsamfundet eller uppträda som rättegångsombud bör det således gälla eft krav, aft personen i fråga inte har en förvaltare förordnad för sig, och detta oavsett om förvaltaruppdraget är begränsat eller obegränsat.

En sådan ordning är enligt utskottefs mening av betydelse också för att upprätthålla allmänhetens förtroende för rättsväsendet och för aff värna.om kvalitet i räffslivef. Utskottet vill.understryka vikten av vad nu sagts, inte minst som dessa frågor på senare fid tilldragit sig uppmärksamhet i olika sammanhang, bl.a. i den allmänna debatten.

Justitieutskottet ställer sig alltså bakorn de synpunkter som har framförts i de nu aktuella motionerna och anser att de ifrågavarande förslagen fill ändring i rättegångsbalken m.fl. författningar bör ges en utforming som innebär att för domare, nämndernän, advokater och rättegångsombud bör gälla den ordning som har redovisats ovan.

Avslutningsvis vill utskoftet fillägga aft det för den ordning som utskottet , förordar inte nödvändigtvis behöver vara en förutsättning atf också partiella förvaltarskap blir föremål för anteckning i folkbokföringen. Som framgått ovan är reglerna om tillsyn och inskrivning av förvaltarskap sådana att de gör det möjligt atf utan central registrering få tillförlitliga uppgifter om huruvida en person har förvaltare förordnad för sig eller ej.

Stockholm den 19 april 1988

På jusfitieutskottets vägnar                .        '

Karin Ahrland

Närvarande: Karin Ahrland (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Hans Pettersson i Helsingborg (s), Björn Körlof (m), Helge Klöver (s), Gunilla André (c), Ulla-Britt Åbark (s), Hans Göran Franck (s), Birthe Sörestedt (s), Bengt-Ola Rytfar (s), Elving Andersson (c), Göran Magnusson (s), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp) och Jerry Marfinger (m).

gotab   Stockholm 1988 15159