Trafikutskottets yttrancde 1989/90:TUly
Trafiknykterhetsbrotten m.m.
Till justitieutskottet
7rafikutskottet beslutade den 19 september 1989 att utskottet skulle avge yttrande till justitieutskottet över den till detta utskott hänvisade propositionen 1989/90:2 om trafiknykterhetsbrotten m.m. jämte motioner.
Motionerna är deb de under den allmänna motionstiden under 1987/88 års riksmöte väckta motionerna 1987/88:Ju605 (c), 1987/88:Ju610 (fp), 1987/88:Ju617 (s), 1987/88:Ju618 (m), l987/88:Ju620 (c,fj)), såvitt avser yrkandena 1 och 3, samt 1987/88:Ju813 (fp), såvitt avser yrkande 1, deb de under den allmänna motionstiden under 1988/89 års riksmöte väckta motionerna 1988/89:Ju227 (fp), 1988/89:Ju606 (s), 1988/89:Ju609 (c), 1988/89:Ju610 (c), 1988/89:Ju622 (c), 1988/89:Ju625 (fp), såvitt avser yrkandena 1 och 2, 1988/89:Ju627 (s), 1988/89:Ju640 (fp,c) samt 1988/89:Ju815 (fp), såvitt avser yrkande 1, deb de med anledning av proposition 1988/89:118 om ändring i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott, m.m. väckta motionerna 1988/89:Jul2 (c), 1988/89:Jul3 (mp), 1988/89:Jul4 (c), 1988/89:Jul6 (fp) och 1988/89:Jul7 (s), deb de med anledning av proposition 1989/90:2 väckta motionerna 1989/90:Jul (s), 1989/90:Ju2 (m), 1989/90:Ju3 (fp), 1989/90:Ju4 (m), 1989/90:Ju5 (c), 1989/90:Ju6 (s), 1989/90:Ju7 (s) och 1989/90:Ju8 (vpk).
Ärendet
I proposition 1989/90:2 föreslås olika ändringar i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott (trafikbrottslagen) som syftar till att främja trafiknykterheten.
Gränsen för straffbar alkoholpåverkan i trafiken skall sänkas från en blodalkoholhalt på 0,5 promille till 0,3 promille med motsvarande sänkning för alkoholhalten i utandningsluften, dvs. från 0,25 milligram till 0,15 milligram.
7rafiknykterhetsbrotten skall delas in i två grader som kallas rattfylleri och grovt rattfylleri. Vid bedömningen av om brottet skall anses
Riksdagen 1989/90. 15 saml. Nr ly
1989/90 TUly
som grovt skall, förutom alkoholhalten och påverkansgraden, särskilt 1989/90;TUly
beaktas om körningen har inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten.
Motsvarande ändringar som de som avser trafikbrottslagen föreslås också i bestämmelserna om onykterhet i trafik i järnvägstrafiklagen (1985:192).
1 propositionen föreslås också ändringar i körkortslagen (1977:477) som innebär att möjligheterna att återkalla körkort vidgas. Som huvudregel skall körkortet återkallas vid alla trafiknykterhetsbrott. Inom det område som nu föreslås nykriminaliserat skall dock gälla att varning i stället kan meddelas, om detta av särskilda skäl kan anses vara en tillräcklig åtgärd. Möjligheten att vid mildrande omständigheter meddela varning vid alkoholhalter mellan 0,5 och 0,8 promille avskaffas.
1 propositionen föreslås vidare ändringar i trafikskadelagen (1975:1410), i skadeståndslagen (1972:207) och i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. De föreslagna ändringarna i nu nämnda lagar är följdändringar till ändring i trafikbrottslagen enligt propositionens förslag.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1990.
En stor del av motionsförslagen avser gränsen för straffbar alkoholpåverkan i trafiken.
7rafikutskottet, som har till uppgift att bereda ärenden om bl.a. järnvägar, vägar och vägtrafik, begränsar sitt yttrande i ärendet till frågan om gränsen för straffbar alkoholpåverkan i trafiken och vissa frågor med anknytning härtill.
Gränsen för straffbar alkoholpåverkan i trafiken, m.m.
Som allmänt krav på förare av fordon gäller enligt 19 § vägtrafikkungörelsen (1972:603) att fordon inte Sr föras av den som på grund av sjukdom, uttröttning eller påverkan av starka drycker eller andra stimulerande eller bedövande ämnen eller av annat skäl inte kan föra fordonet på betryggande sätt. 7ill denna regel är inte knutna straffbestämmelser i vägtrafikkungörelsen. Däremot är förande av motorfordon under påverkan av starka drycker m.fl. förfaranden straffbelagda enligt trafikbrottslagen.
I vårt land har trafiknykterhetsfrågan länge stått i
förgrunden när
det har gällt att förbättra trafiksäkerheten. Samtidigt som motorfor
donstrafiken har genomgått en intensiv utveckling har allt starkare
framhållits betydelsen av att fordonsförare avhåller sig från bruk av
alkohol eller andra medel som kan sätta ned förarförmågan, och
samhällets reaktioner på alkoholförtäring i samband med förande av
fordon har skärpts successivt. Den ursprungliga ordningen med att det
för straff krävs att förarens körförmåga har varit nedsatt på grund av
alkohol kompletterades år 1941 med att straffansvar även knyts till -,
alkoholhalten i förarens blod och sedan den 1 juli i år också till
alkoholhalten i förarens utandningsluft. År 1951 infördes i trafikbrotts- 1989/90:TUly
lagen även bestämmelser om ansvar för påverkan av annat berusningsmedel än starka drycker, s.k. drograttfylleri.
Gränsen för straffbar alkoholpåverkan i trafiken är för närvarande följande.
Enligt 4 § 2 mom. trafikbrottslagen skall den, som har fört ett motordrivet fordon eller en spårvagn efter att ha förtärt starka drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen under eller efter färden uppgick till 0,5 promille i hans blod eller 0,25 milligram per liter i hans utandningsluft, dömas till böter, dock lägst tio dagsböter, eller längelse i högst sex månader. Samma gräns för straffbar alkoholpåverkan gäller i järnvägs- och tunnelbanetrafik enligt 6 kap. 2 § järnvägstrafiklagen (1985:192).
För att inte någon på grund av analysfel m.m. skall behöva straffas för en högre blodalkoholhalt än den han i själva verket har krävs för närvarande för straff att minst 0,56 promille har uppmätts.
I proposition 1984/85:21 om ändring i trafikbrottslagen (trafiknykterhetsbrotten) föreslogs bl.a. att straffbarhetsgränsen skulle sänkas från 0,5 till 0,4 promille. Propositionen återkallades emellertid sedermera av regeringen. År 1988 gavs vissa myndigheter m.fl. tillfålle att lämna synpunkter på detta förslag i propositionen. En nollgräns utan eller med s.k. säkerhetsavdrag (absolut nollgräns resp. principiell nollgräns) förordades därvid av trafiksäkerhetsverket (7SV), transportforskningsberedningen (7FB), statens väg- och trafikinstitut V71), Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (N7F), Svensk 7rafikmedicinsk Förening, Motorförarnas Helnykterhetsförbund (MHF) och Sveriges Motorcyklisters Centralorganisation (SMC).
7SV framhöll att en absolut nollgräns av praktiska skäl och av rättssäkerhetsskäl inte var ett realistiskt alternativ. Det måste enligt 7SV t.ex. vara möjligt för en förare att dricka en rimlig mängd lättöl eller cider utan att bli ansedd som olämplig att föra bil. 7SV förordade ett förbud mot att föra motorfordon efter förtäring av alkoholhaltiga drycker men att ringa förseelse inte skulle föranleda ansvar. Som ringa skulle föreelsen anses om blodalkoholhalten understeg 0,2 promille.
7FB förordade en nollgräns med "felmarginal" av den storleken att den inkluderade såväl tekniskt mätfel som den mindre alkoholmängd som ingår i den normala "spritfria" mat- och dryckeskonsumtionen, t.ex. lättöl.
V7I framhöll att nollgränsen borde vara principiell därför att mycket låga blodalkoholkoncentrationer, som uppkommer genom jäsningsprocesser i mag-tarmkanalen, nästan alltid föreligger och kan påvisas med förfinad mätteknik. Ett generellt avdrag på 0,150,20 promille från en nollgräns skulle enligt V71 klara de mättekniska felmöjligheterna och dessutom medge konsumtion av måltidsdryck som lättöl.
N7F föreslog att straffbarhetsgränsen av rättssäkerhetsskäl skulle bestämmas till 0,2 promille.
I proposition 1989/90:2 föreslås nu ändring i 4 § trafikbrottslagen och 1989/90:TL!ly
6 kap. 2 § järnvägstrafiklagen innebärande, såvitt här är i fråga, att gränsen för straffbar alkoholpåverkan sänks till 0,3 promille (resp. 0,15 milligram).
1 motioner av s-, fp-, c-, vpk- och mp-ledamöter föreslås att gränsen skall vara lägre. 1 vissa av motionerna förordas en absolut nollgräns. I andra motioner förespråkas uttryckligen eller underförstått en principiell nollgräns. Syftet synes härvid vara att som en social norm alternativt som ett icke straffeanktionerat förbud skall gälla att den som har alkohol i kroppen inte skall framföra ett fordon. Av medicinska och praktiska skäl samt av hänsyn till rättssäkerheten m.m. förordas emellertid som straffbar hetsgräns en nollgräns med ett s.k. säkerhetsavdrag. I flera motioner preciseras säkerhetsavdraget så att gränsen för straffbarhet föreslås vara 0,2 promille. 1 de motioner som har väckts med anledning av proposition 1988/89:118 och den nu aktuella propositionen föreslås eller förutsätts ett motsvarande säkerhetsavdrag beträffande alkoholhalt i utandningsluften.
Undersökningar, som redovisas i propositionen, visar att körförmågan försämras vid promillehalter av alkohol hos förare som är avsevärt lägre än den nuvarande gränsen för straffbar alkoholpåverkan. Med hänsyn till den ökning av trafiken som har skett under senare år och som är att vänta även i framtiden och som i sig inrymmer ökade olycksrisker är tiden enligt trafikutskottets mening nu mogen för att man försöker eliminera alkoholpåverkan som riskfektor i trafiken. Övervägandena om gräns för straffbar alkoholpåverkan i trafiken måste sålunda ha som utgångspunkt att alkohol och trafik inte hör ihop.
Med denna utgångspunkt måste ett mera långtgående krav än propositionsförslagets ställas. Utskottet anser att gränsen för straffbar alkoholpåverkan i trafiken bör sättas så nära noll som det är möjligt med hänsyn till medicinska och praktiska skäl och av hänsyn till rättssäkerheten. Utskottet förordar därmed en principiell nollgräns.
Nollgränsen bör i första hand bli en norm som introduceras och stöds genom pläderande attitydpåverkan från samhällets sida. Informationskampanjer öm alkohol och trafik bör kunna bli viktiga hjälpmedel härvidlag. Sådana kampanjer förordas också i tre motioner motionerna 1988/89;Ju640 (fp,c) yrkande 4, 1988/89:Jul4 (c) yrkande 2 och 1989/90:Ju5 (c) yrkande 7.
Gränsen för straffbar alkoholpåverkan i trafiken bör av medicinska och praktiska skäl och av rättssäkerhetsskäl såsom har föreslagits av 7SV, 7FB, V7I och N7F i ovannämnda yttranden bestämmas till en blodalkoholhalt på 0,2 promille (resp. till en alkoholhalt i utandningsluften på 0,10 milligram). Häri inryms således även en marginal för analysfel m.m. Denna gräns innebär att fordonsförarna måste avstå från att utnyttja t.ex. spritdrycker och starkvin om de skall vara säkra på att inte uppnå eller passera gränsen men möjliggör enligt V7l:s yttrande konsumtion av lättöl som måltidsdryck. Gränsen 0.2 promille
(resp. 0,10 milligram) tillgodoser syftet med motionerna l987/88:Ju610 1989/90:7Li ly
(fp), I988/89:Jul7 (s), 1989/90:Jul (s), 1989/90:Ju3 (fp) yrkande 1 och del av yrkande 2 samt l989/90:Ju7 (s).
Sedan nya gränser för straffbar alkoholpåverkan i trafiken har varit i kraft en tid bör såsom också föreslås i två motioner (motionerna 1989/90:Ju5 (c) yrkande 8 och 1989/90:Ju6 (s) i del av yrkande 3) en utvärdering av dem ske.
I två motioner, motionerna 1987/88;Ju618 (m) och 1988/890:Ju627 (s), begärs att gränser för straffbar påverkan i trafiken av läkemedel och narkotika skall införas liknande gränserna för påverkan av alkohol. Utskottet vill framhålla det angelägna i att frågan om införande av sådana gränser övervägs närmare.
Det är enligt utskottets mening angeläget att vid utredning av trafikbrott i överensstämmelse med vad som förordas i motion l989/90:Ju8 (vpk) i del av yrkande 3 en närmare utredning görs om förarens förhållande till alkohol i syfte att man skall spåra upp förare med alkoholproblem för fortsatta hjälp- och vårdinsatser.
Stockholm den 7 november 1989 På trafikutskottets vägnar
Birger Rosqvist
Närvarande: Birger Rosqvist (s), Rolf Clarkson (m), Ove Karlsson (s), Kenth Skårvik (fp), Elving Andersson (c), Sven-Gösta Signell (s), Görel Bohlin (m), Margit Sandéhn (s). Rune Johansson (s), Sten-Ove Sundström (s), Viola Claesson (vpk), Roy Ottosson (mp), Jarl Länder (s), Yngve Wernersson (s), 7om Heyman (m), Anders Castberger (fp) och Karin Starrin (c).
Avvikande meningar 1. Straffbarhetsgräns
Rolf Clarkson, Görel Bohlin och 7om Heyman (alla m) anser att den del av trafikutskottets yttrande som börjar med "Med denna" och slutar med "samt 1989/90:Ju7 (s)" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att den i propositionen föreslagna gränsen för straffbar alkoholpåverkan i trafiken är realistisk och väl ägnad att i lagstiftningen markera att alkohol och trafik inte hör ihop och tillstyrker därför densamma.
2. Straffbarhetsgräns i989/90:TUly
Roy Ottosson (mp) anser att den del av trafikutskottets yttrande som börjar med "Gränsen för" och slutar med "samt 1989/90:Ju7 (s)" bort ha följande lydelse:
Utskottet förordar att gränsen för straffbar alkoholpåverkan i trafiken sänks från en blodalkoholhalt på 0,5 promille till 0,1 promille med motsvarande sänkning för alkoholhalten i utandningsluften.