Jordbruksutskottets yttrande
1981/82:3 y
om vissa födmotioner till proposition 1981/82:113 om program för regional utveckling och resurshushållning
Till arbetsmarknadsutskottet
Genom beslut den 13 april 1982 har arbetsmarknadsutskottet berett jordbmksutskottet fillfälle att yttra sig över motionerna 1981/82:2334, 1981/82:2342 och 1981/82:2348 yrkande 1.
I motion 1981/82:2334 av Axel Andersson m. fl. (s) yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om planering och programsamarbete på det skogliga området,
2. att riksdagen hos regeringen begär redovisning av vilka åtgärder som vidtagits i anledning härav,
3. att i den mån uppnåendet av mofionens syfte beträffande ett effekfivt resursutnyttjande fordrar riksdagens medverkan regeringsförslag härför snarast föreläggs riksdagen,
4. att riksdagen beslutar att motionen överlämnas till den pågående allmänningsutredningen för beaktande i de delar som berör utredningens arbete.
I motion 1981/82:2342 av Filip Johansson och Arne Lindberg (båda c) yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning angående möjlighetema att lokalisera den centrala rennäringsenheten från Jönköping till Jokkmokk.
I motion 1981/82:2348 av Per-Axel Nilsson (s) och Gunhild Bolander (c) yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkande 1), att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam översyn av bestämmelserna för lokaliseringsstöd så att sådant stöd kan utgå för uppförande av växthus enligt samma villkor som gäller för kommunala industrilokaler.
Utskottet får med anledning härav anföra följande.
Allmänningsskogar. Motion 2334 tar närmast sikte på skogsbmkets roll inom den regionala planeringen och samordningen. Motionärerna anför att det i många trakter inom de föreslagna stödområdena A och B finns otillräckligt utnyttjade resurser i form av alltför litet eller inte alls ianspråktagna men i praktiken utnyttjbara skogsmarker, maskinkapital och - inte minst - arbetskraft. Det framstår för motionärema som ett självklart samhällsekonomiskt och socialt krav att dessa resurser snarast disponeras aktivt på ett belt annat sätt än vad som f. n. sker. I mofionen framhålls i 1 Riksdagen 1981/82. 16 saml. Nr3y
JoU 1981/82:3 y
JoU 1981/82:3 y 2
sammanhanget att de s. k. allmänningsskogama i Nortland och Dalarna är välskötta och med hänsyn till sina lägen högproducerande, välorganiserade enheter som ger jämn avkastning och nettovinst. Med hänsyn till den betydelse och det stöd i pengar allmänningsskogama i de föreslagna stödområdena A, B och C svarar för inom de areella näringarna anser motionärema att dessa enheter på lämpligt sätt bör infogas i den länsvisa och kommunala planeringen och programarbetet.
Utskottet vill framhålla att gällande av riksdagen år 1979 fastställda riktlinjer för skogspolitiken bl. a. innebär att statligt ekonomiskt stöd av främst regionalpolitiska skäl kan utgå till vissa åtgärder som i och för sig kan vara föreskrivna i skogsvårdslagstiftningen men som med hjälp av stöd kan bli utförda på ett kvalitativt bättre sätt. Ett särskilt skogligt stödområde har lagts fast, inom vilket regionalpolitiskt motiverat stöd kan utgå. Som anförs i proposition 1981/82:113 om program för regional utveckling och resurshushållning finns sålunda förutsättningar för ett från regionalpolitiska utgångspunkter inriktat arbete på skogsbrakets område. I motionen berörs bl. a. behovet av ett aktivare skogsbmk i områden med omfattande s. k. 5:3-skogar, alltså skogar som enligt 5 § 3 skogsvårdslagen (1979:429) är så glesa eller till så stor del består av för marken olämpligt trädslag att deras tillväxt är avsevärt lägre än den tillväxt som är möjlig. Utskottet får i anslutning härtill erinra om att riksdagen hösten 1981 beslöt att kraftigt förbättra möjligheterna till bidrag till skogsodling efter avverkning av lågproducerande bestånd. Insatserna som skulle planeras för en 15-årsperiod berör till störte delen områden i Nortland (prop. 1981/82: 30 bil. 5, JoU 1981/82:8, rskr 1981/82:29).
Som anförs i motionen är lagstiftningen angående häradsallmänningar och allmänningsskogar i Nortland och Dalarna föremål för översyn inom allmänningsutredningen (Jo 1979:04). Utredningen skall bl. a. undersöka vilka möjligheter det kan finnas att i framtiden använda medel från avkastningen från ifrågavarande skogsbmk så att de kommer bygden till godo. Utskottet anser för sin del lämpligt att motion 2334 överlämnas till allmänningsutredningen för övervägande.
Lokaliseringen av den centrala rennäringsadministrationen. Enligt motion 2342 bör riksdagen hos regeringen begära en utredning angående möjlighetema att lokalisera den centrala rennäringsenheten från Jönköping till Jokkmokk. En sådan lokalisering skulle enligt motionärernas mening ytterligare förstärka ambitionen att till sistnämnda plats knyta en samisk enhet, som därifrån bevakar och tillvaratar samernas intressen.
Lantbraksstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för ärenden om bl. a. rennäringen. För lantbmksstyrelsens handläggning av rennäringsfrågor finns inom styrelsens veterinär- och husdjursavdelning en särskild rennäringsenhet inrättad. Inom enheten handläggs frågor om rennäringens rationalisering innefattande översiktlig planering, rådgivning, statliga stödåtgärder såsom bidrag, lånegarantier, avgångsvederlag m.m., marknads-
JoU 1981/82:3 y 3
frågor, renslakt, avsättning av renprodukter m.m., renbeteskonventio-nema med Norge och Finland, utnyttjande av mark ovan odlingsgränsen och inom renbetesQällen samt sysselsättningsfrågor för samer.
F. n. ingår i rennäringsenheten två handläggarbefattningar och drygt en biträdestjänst. Hämtöver har enheten tillgång till myndighetens gemensamma resurser inom områdena juridik, information, administration osv. Lantbmksstyrelsen inkl. rennäringsenheten är lokaliserad till Jönköping. Inom lantbmksstyrelsens organisationsplan men med placering i Luleå finns vidare en befattningshavare, som har till uppgift att samordna lant-bmksverkets sysselsättningsskapande åtgärder inom renskötselonu-ådet. Vidare finns en rådgivare i rennäringsfrågor stationerad i Umeå.
Regionalt handläggs rennäringsfrågor inom lantbmksnämnderna i Nortbottens, Västerbottens och Jämtlands län. Inom var och en av dessa nämnder finns en särskild rennäringsenhet. Lantbmksstyrelsens uppgift som central rennäringsmyndighet är av övergripande natur. Beslut av lantbmksverket i fråga om rennäring, sameby, ekonomiskt stöd, markförvaltning m. m. fattas i första hand av vederbörande lantbmksnämnd, som även har att svara för kursverksamhet och övriga direkta kontakter med rennäringsutövarna. Såvitt avser lantbmksnämnden i Nortbottens län sköts denna verksamhet från huvudkontoret i Luleå och från lokala rennäringskontor belägna på sex olika platser i länet, bl. a. i Jokkmokk. Rennäringsadministrationen är sålunda redan i dag i förhållandevis stor utsträckning decentraliserad tiU det aktiva renskötselområdet. Detta är naturligtvis inte ett skäl för att inte ytterligare utlokalisering av de administrativa funktionerna på rennäringens område skulle kunna medföra vissa fördelar. Som framgår av proposition 1981/82:113 (s. 169) anför sålunda industriministern efter samråd med jordbmksministern att det bör vara möjligt att utan påtagliga effektivitetsförluster på sikt förlägga lantbmksnämndens rennäringsenhet till Jokkmokk. Länsstyrelsen kommer enligt propositionen att få i uppdrag att utarbeta förslag till hur en sådan omloka-lisering kan ske.
Utskottet vill erinra om att frågan om att förlägga den centrala rennäringsadministrationen till Jokkmokk var föremål för prövning även vid förra riksmötet med anledning av en motion i ämnet. Utskottet framhöll då (JoU 1980/81:18, p. 2) att utskottet delade meningen att det så långt det var praktiskt möjligt borde vidtas åtgärder som ytterligare kunde underlätta den samiska befolkningens kontakter med den centrala rennäringsadministrationen. Utskottet ansåg bl. a. det motiverat att man i de fortsatta övervägandena på förevarande område även undersökte möjligheterna att lokalisera den centrala rennäringsadministrationen i närmare anslutning lill renskötselområdet. Sambandet med annan viktig verksamhet på området, såsom forsknings- och försöksverksamheten vid Sveriges lantbmksuniversitet och statens veterinärmedicinska anstalt borde även uppmärksammas. Aktualiserade planer på att förlägga en renforskningsstation till Vindeln
JoU 1981/82:3 y 4
ansågs även kunna ha betydelse i sammanhanget. Det borde ankomma på regeringen att närmare bestämma hur den förordade översynen bör genomföras.
Riksdagen gav som sin mening regeringen till känna vad utskottet sålunda anfört.
Utskottet, som hänvisar till nyss redovisade uttalanden från förta årets riksdagsbehandling, vill avslutningsvis fästa uppmärksamheten på att Svenska samemas riksförbund i skrivelse till arbetsmarknads- och jord-bmksutskotten hävdar att en flyttning av den centrala rennäringsadministrationen till Jokkmokk inte bör genomföras. Förbundet förordar för sin del att lantbmksstyrelsens rennäringsenhet förläggs till Umeå.
Stöd till växthusodlingen på Gotland. I motion 2348 förordas att bestämmelsema om lokaliseringsstöd ses över så att sådant stöd kan utgå för uppförande av växthus enligt samma villkor som gäller för kommunala industrilokaler. Motionärerna, som framhåller att det är i högsta grad önskvärt att nybyggnad av växthus sker på Gotland, anser att lokaliseringsstöd är enda möjligheten att åstadkomma en önskvärd utbyggnad.
Enligt riksdagens beslut år 1979 utgår statligt stöd för att främja trädgårdsnäringens rationalisering samt till åtgärder som möjliggör användning av andra bränslen än olja eller har bränslebesparande effekt inom trädgårdsföretag. Bestämmelsema härom återfinns i förordningarna 1979:427 resp. 1979:428. Rationaliseringsstödet lämnas i form av statlig lånegaranti och statsbidrag. Lånegaranti lämnas tUl alla åtgärder som effektiviserar produktionen inom näringen, till utvidgning, nyetablering och förvärv av företag samt till åtgärder i övrigt som bidrar till att målet för rationaliseringspolitiken uppfylls. Häri inkluderas stöd till samverkan inom näringen i olika former. Statsbidragsformen är förbehållen sådana investeringar som från samhällets synpunkt är särskilt angelägna. Två typer av sådana investeringar kan urskiljas. Den ena avser investeringar i speciella rationaliseringsåtgärder, exempelvis ny teknik och samverkan. Den andra avser investeringar i regioner där det från samhällets synpunkt är önskvärt att trädgårdsnäringen utvecklas. Sistnämnda regionala rationaliseringsstöd, som kan utgå i samband med störte investeringar i trädgårdsföretag, är begränsat till de fyra nordligaste länen samt till Ljusdals, Malungs, Vansbro, Älvdalens och Torsby kommuner. Stödet till energisparande åtgärder utgår i form av statsbidrag.
Därest av regionalpolitiska skäl ytterligare former av stöd till växthusodlingen befinns motiverade, exempelvis på Gotland, vill utskottet för sin del förorda att eventuella åtgärder främst inriktas på sådana som är ägnade att förbilliga och rationaUsera driften av befintliga företag, exempelvis genom stöd till anordningar för att tillvarata spillvärme o. d. Behovet av stöd till uppbyggnad av nya trädgårdsföretag eller utvidgning av sådana företag bör med hänsyn till näringens utsatta läge med stark utlandskonkurtens prövas utifrån en helhetsbild av trädgårdsnäringens situation inom landet och
JoU 1981/82:3 y 5
därför i första hand bedömas i enlighet med de för trädgårdsnäringen speciellt avsedda reglema om finansieringsstöd.
Stockholm den 27 april 1982
Påjordbmksutskottets vägnar SVANTE LUNDKVIST
Närvarande: Einar Larsson (c)*, Svante Lundkvist (s), Ame Andersson i Ljung (m)*, Maj Britt Theorin (s)*, Böije Stensson (fp), Grethe Lundblad (s), Åke Wictorsson (s), Filip Johansson (c), Sven Eric Lorentzon (m), Håkan Strömberg (s)*, Märta Fredrikson (c), Martin Segerstedt (s), Esse Petersson (fp), Jan Fransson (s)* och Ingvar Eriksson (m).
* Ej närvarande vid yttrandets justering.
Norstedts Trvckeri, Stockholm 1982