Näringsutsköttets yttrande 1986/87:4 y

om totalförsvarets fortsatta utveckling (prop. 1986/87:95)


NU 1986/87:4 y


Till försvarsutskottet

Försvarsutskottet har hemställt att näringsutskottet yttrar sig över proposi­tion 1986/87:95 om totalförsvarets fortsatta utveckling, i vad avser bilaga 12 (miljö- och energidepartementet), och motioner i anslutning härtill. Vi­dare har försvarsutskottetiberett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över propositionen i övrigt jämte motioner.

1 detta sammanhang behandlar näringsutskottet även två motioner från
allmänna motionstiden och, delvis, en motion som har väckts med anled­
ning av proposition 1986/87:74 om näringspolitik inför 1990-talet. Dessa
motioner har tidigare hänvisats till näringsutskottet och överlämnas till
försvarsutskottet under förutsättning av dess medgivande med detta
yttrande.
                                       '       '

En skrivelse i ärendet har inkommit till näringsutskottet frän Textilrådet-Konfekfionsindustriföreningen.

Motionerna

Av de motioner som har väckts med anledning av proposition 1986/87:95
kommenterar näringsutskottet följande:
         .

I986/87:FÖ113 av Sten Svensson (m), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i triotionen har anförts om angelä­
genheten av att säkra sysselsättningen vid FFV Vanäsverken i Karlsborgs
kommun.
                                                   :      '   '            

l986/87:Föll5av Bengt Kindbom (c) och Gunilla André (c), vari hemställs att riksdagen

1. begär att regeringen kompenserar det bortfall av sysselsättningstillfäl­len som uppstår vid en minskad ammunitionstillverkning vid Vanäsverken, Karlsborg,

2. uttalar sig för att lokaliseringsstöd beviljas vid nyetablering eller ut­byggnad av företag inom Karlsborgs kommun.

l986/87:Föl 16 av Karl-Gösta Svenson (m), såvitt gäller hemställan (2) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om det framtida sysselsättningsläget vid Karlskronavarvet.

1     Riksdagen 1986/87. 17 saml. Nr 4 y


1986/87:FÖI17 av Hans Nyhage (m) och Arne Svensson (m), såvitt gäller     NU 1986/87:4 y hemställan att riksdagen

2. beslutar att försörjningsberedskapen på tekoområdet, i avvaktan på i motionen angiven utredning, skall grundas på ett bibehållande av i dag existerande produktion och kapacitet,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträf­fande det grundtextila området,

4. beslutar att skyldigheten för samtliga statliga myndigheter att upp­handla uniformstyger m. m. hos ÖCB skall kvarstå,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträf­fande utarbetande av effektiva rutiner för samråd mellan de upphandlande myndigheterna, ÖCB och texfilindustrin,

6. beslutar att det s. k. försörjningsberedskapsstödet vid offentlig handel skall kunna utgå vid en prisskillnad på upp till 30% mellan svensk och utländsk offert.

1986/87:Fö 118 av Lennart Brunander (c) och Ivar Franzén (c), såvitt gäller hemställan att riksdagen

1. beslutar att de mål som i dag gäller för beredskapen inom teko skall behållas,

2. beslutar att myndigheternas skyldighet att upphandla inhemskt produ­cerad väv skall kvarstå.

I986/87:FÖ127 av Olof Johansson m. fl. (c), såvitt gäller hemställan (18) aU riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts beträf­fande försörjningen på beklädnadsområdet.

1986/87:Föl28 av Cari Bildt m.fl. (m), såvitt gäller hemställan (23) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om oljelagringens omstrukturering och kostnader.

1986/87:Föl29 av Lennart Alsén (fp), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om byggandet av ett forsknings-/stödfartyg.

l986/87:Föl36av Lars Wernerm. fl. (vpk), såvitt gäller hemställan attriks­dagen

3 g) som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en snabb omläggning av det svenska energisystemet, framför allt en avveckling av kärnkraften, är den i dagsläget viktigaste beredskapsåtgär­den när det gäller energiförsörjningen,

3 h) beslutar att det totala lagringsbehovet lagringsäret 1991/92 för olja sätts till 10,5 miljoner m' enligtenergiberedskapsutredningens förslag (bil. 12),

3 i) hos regeringen begär förslag till uppbyggnad av en fullskaleanlägg­
ning för framställning av etanol för att öka beredskapen inom detta viktiga
område,
                                                                                     ,

3 j) hos regeringen begär förslag till brytning och förädling av legerings­
metaller med stöd av beredskapsmedel, som ersättning för nuvarande im­
port så långt det-är möjligt,
                                                                                   .,



3 k) beslutaratt någon utförsäljning av beredskapslagren av metaller tills      NU 1986/87:4 y vidare inte får ske.

I986/87:FÖ140 av Göran Magnusson (s) och Berit Oscarsson (s), vari hem­ställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen sägs om behållande av Sveriges enda ammoniakfabrik.

I986/87:FÖ141 av Yvonne Sandberg-Fries (s) och Ralf Lindström (s), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av att i det längre perspektivet omdisponera de marina beställningarna i syfte att säkerställa en jämn produktionsnivå vid Karlskronavarvet.

1986/87:FÖI58 av Lahja Exner m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av fortsatt försörjningsberedskapsstöd,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av insatser för att säkra försörjningen av skor oeh bomullsväv.

1986/87:Föl59 av Ivar Franzén m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen

1. med avslag på proposition 1986/87:95 i denna del godkänner de mål och allmän inriktning av försörjningsberedskapen som förordas i mo­tionen,

2. med avslag pä proposition 1986/87:95 i denna del godkänner vad som i motionen anförts om beredskapslagringen av olja, kol, kärnbränsle och naturgas,

3. med avslag pä proposition 1986/87:95 i denna del som sin me­ning ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av ett bättre beslutsunderlag avseende omstruktureringen av ansvaret för oljelag­ringen,

4. beslutar att de medel som föreslås anvisade till åtgärder inom delfunk­tionen Elkraft för budgetåret 1987/88 skall disponeras och fördelas av sta­tens energiverk i enlighet med vad som anförs i motionen,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om betydelsen av ett decentralistiskt och småskaligt energisystem för hand­lingsberedskap och minskad sårbarhet inom energiområdet.

Den motion som har väckts med anledning av proposition 1986/87:74 och behandlas här är följande:

1986/87:N140av Lars Werner m. fl, (vpk), såvitt gäller hemställan (14) att riksdagen hos regeringen begär förslag om överförande i statlig ägo av Bofors industrier.

De motioner från allmänna motionstiden som har hänvisats till näringsut­skottet och som med detta yttrande överlämnas till försvarsutskottet är föl­jande:

1986/87:N329 av Göran Magnusson m. fl. (s), vari hemställs aU riksdagen I. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beredskapsproduktion av ammoniak.

Riksdagen 1986/87. 17 saml. Nr 4 y


2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om      NU 1986/87:4 y behovet av statligt stöd för mino-processen samt sysselsättningseffekterna i västra Västmanland.

l986/87:N370av Lars Werner m. fl. (vpk), vari med motivering i motion I986/87:U409 hemställs att riksdagen hos regeringen hemställerom för­slag till förstatligande av de viktigaste svenska krigsmaterielproducenterna.

Näringsutskottet

Inledning

I proposition 1986/87:95 framläggs förslag om Sveriges säkerhets- och för­svarspolitik samt om totalförsvarets fortsatta utveckling. Till grund för pro­positionen ligger huvudsakligen det arbete som 1984 års försvarskommitté har utfört. Förslag om beredskapsätgärder inom bränsle- och drivmedels­områdena har presenterats av 1985 års energiberedskapsutredning i betän­kandet (SOU 1986:42) Bränsle- och drivmedelsberedskapen under kriser och i krig. De i propositionen redovisade förslagen angående försörjnings­beredskapen inom energiområdet baseras bl. a. på denna utredning och de synpunkter som har inkommit i samband med dess remissbehandling.

Näringsutskottet behandlar i det följande propositionen och motionerna i de delar som rör näringsutskottets beredningsområde. Inledningsvis ägnar näringsutskottet uppmärksamhet åt försörjningsberedskapen inom energi-och beklädnadsområdena. Därefter diskuterar utskottet beredskapen inom vissa andra områden. Slutligen behandlas ett antal övriga frågor av intresse för näringsutskottet. Det gäller motionsyrkanden om förstatligande av krigsmaterielindustrin och om verksamheten vid Karlskronavarvet resp. FFV Vanäsverken.

Innehållet i propositionen i övrigt föranleder inga kommentarer från näringsutskottets sida.

Regeringens förslag till beredskapsätgärder inom olika områden baseras på vissa enhetliga antaganden om varaktigheten och karaktären av eventu­ella kriser och krig. Det antas att en konflikt i Europa skulle komma att inledas med en period av växande politiska motsättningar mellan makt­blocken med alltmera omfattande handelsstörningar. Detta förkrigsskede beräknas i planeringen ha en varaktighet av upp till ett år. Den internatio­nella handeln och tillgången på varor förutsätts ha en i huvudsak normal omfattning vid periodens inledning. Handeln beräknas sedan minska suc­cessivt under förkrigsskedet. Främst mot periodens slut förutses avsevärda handelsbegränsningar förekomma.

Det antas att förkrigsskedet följs av en period med krig i vår omvärld. Det uppskattas att det akuta krigsskedet pågår i några månader. Under denna period förutses ingen utrikeshandel. Därefter beräknas handeln gradvis återgå till en acceptabel nivå inom något är.

Nåringsutskottet kommer i det följande att referera till dessa planerings­förutsättningar. .



Försörjningsberedskapen inom energiområdet             NU 1986/87:4 y

Allmän inriktning .

Den nuvarande inriktningen av försörjningsberedskapen inom energiom­rådet lades fast av riksdagen i samband med 1982 ärs försvarsbeslut (prop. 1981/82:102, FöU 1981/82:18, rskr. 1981/82:374). I december 1984 beslöt riksdagen om de nu gällande riktlinjerna för beredskapslagring av olja, kol och kärnbränsle (prop. 1984/85:53, FöU 1984/85:6, rskr. 1984/85:94). I anslutning härtill fastställdes även oljelagringsprogram t. o. m. budgetåret 1986/87. Våren 1985 beslöt riksdagen om vissa provisoriska beredskapsåt­gärder inom naturgasområdet (prop. 1984/85:172, FöU 1984/85:13, rskr. 1984/85:390).

1 miljö- och energidepartementets del av den nu aktuella propositionen (bil. 12) redovisas överväganden och förslag angående den fortsatta inrikt­ningen av försörjningsberedskapen inom energiområdet. Dessa frågor har också berörts i avsnittet om totalförsvarets civila del i bilaga 1 (försvarsde­partementet) till propositionen.

För riksdagens godkännande framläggs i propositionen (bil. 12 s. 87) riktlinjer för mål och allmän inriktning av försörjningsberedskapen inom energiområdet. Enligt regeringen skall beredskapsätgärderna inom detta område syfta till att med tillräckligt hög säkerhet ti-ygga de oundgängliga behoven för individens överlevnad och samhällets funktioner om vi i hän­delse av en kris eller ett krig helt eller delvis blir hänvisade till de resurser som dä finns tillgängliga inom landet. Till grund för planeringen skall dock ligga en högre försörjningsnivå så att de oundgängliga behoven med god marginal kan garanteras. Tillräcklig hänsyn till beredskapsaspekterna skall, menar regeringen, tas i det fredstida arbetet, t. ex. vid planeringen av anläggningar och system för fredstida bruk.

Den allmänna inriktningen av beredskapsinsatserna inom energiområ­det tas upp i tre motioner. I centerns partimotion I986/87:FÖI27 anförs att ett energisystem som grundas på inhemska energikällor och som ges en småskalig utformning är mindre sårbart än ett storskaligt system. Ett riks­dagsuttalande av denna innebörd föreslås i motionen. Graden av sårbarhet beror enligt motionärerna dels pä andelen importerad energi, dels pä hur energiförsörjningssystemet är uppbyggt inom landet. I motion 1986/ 87:FÖI59 (c) yrkas avslag på regeringens förslag till riktlinjer för försörj­ningsberedskapen inom energiområdet. Motionärerna förordar att energi­systemet byggs upp utifrån ett decentralistiskt synsätt och att man härvid utgår från att det är nödvändigt rned en hushållning med tillgängliga resur­ser och en effektiv energianvändning. Energisystemet skall baseras på ut­nyttjande av i huvudsak inhemska, förnybara och miljövänliga energikäl­lor. Ett sådant energiförsörjningssystem skulle, sägs det i motionen, uppvi­sa en helt annan säkerhet och försörjningstrygghet än det system som ligger till grund för förslaget i propositionen. Enligt motionärerna skulle vidare en minskad användning av importerade bränslen och en avveckling av kärn­kraften leda till ett minskat lagringsbehov och lägre beredskapskostnader.

En snabb omläggning av det svenska energisystemet är den viktigaste



beredskapsätgärden inom energiområdet, anförs i vänsterpartiet kommu-      NU 1986/87:4 y

nisternas partimotion 1986/87:Föl36. En avveckling av kärnkraften skulle

enligt motionärerna ge utrymme för en decentraliserad energiproduktion,

minska överföringsförlusterna och kraftigt nedbringa sårbarheten inom

energiområdet. 1 motionen begärs att riksdagen i ett uttalande till regering-            , .

en skall ansluta sig till vad motionärerna har anfört.

Enligt de nu gällande riktlinjerna för energipolitiken skall samhällets och industrins behov av en billig och säker energiförsörjning tryggas genom ett energisystem som i största möjliga utsträckning är grundat på varaktiga, helst förnybara och inhemska, energikällor. En effektiv energianvändning och en intensifierad energihushållning skall främjas. Stränga krav skall ställas på säkerhet och omsorg om miljön vid användning och utveckling av all energiteknik. Kärnkraften skall utnyttjas under en övergångsperiod. Se-, nast är 2010 skall den sista reaktorn tas ur drift.

Näringsutskottet finner det uppenbart att utformningen av .energisyste- ,, met är av avgörande betydelse för försörjningsberedskapen inom energi-, området. Enligt näringsutskottets mening är det dock inte motiverat att nu ta upp en diskussion om energisystemets uppbyggnad. Regeringen har an­mält att den räknar med att förelägga riksdagen en proposition under våren 1987 grundad pä förslag från energirädet till följd av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl i Sovjetunionen. Frågor om den allfnänna inriktningen av ener­gipolitiken kommer sålunda att behandlas av riksdagen i en nära framtid. Näringsutskottet avstyrker därför här behandlade motionsyrkanden. Rege­ringens förslag till allmänna riktlinjer för försörjningsberedskapen har nä­ringsutskottet inget att erinra mot.

Näringsutskottet behandlar i detta avsnitt även frågan om handlingsbe­redskapen inför olika slag av kriser i energiförsörjningen.

Enligt regeringen skall denna beredskap och förmågan att hantera kriser inom energiområdet stärkas. Dét aviseras i propositionen (bil. I2s. 107) att statens energiverk, som är funktionsansvarig myndighet för energiförsörj­ningen, kommer att fä i uppdrag att efter samråd med övriga ansvariga myndigheter utarbeta förslag till handlingsprogram för hur framtida kriser skall bemötas.

1 motion I986/87:FÖI59 (c) anförs att en övergång till det småskaliga energisystem som motionärerna förordar och som i det föregående har beskrivits skulle inte bara minska sårbarheten inom energiområdet utan också förbättra handlingsberedskapen inför skilda försörjningskriser.

Näringsutskottet instämmer) regeringens uppfattning att.vär förmåga att
möta olika kriser inom energiförsörjningen behöver förbättras. Det avgö­
rande för denna förmåga är enligt näringsutskottets mening inte så mycket
energisystemets uppbyggnad utan vår kunskap om hur energiförsörjningen
fungerar och var de sårbara punkterna finns samt om vilka ersättningsmöj­
ligheter som är aktuella och vilka förberedelser som har gjorts för att kunna
ta dem i anspråk. Beträffande inriktningen av energipolitiken hänvisar nä­
ringsutskottet åter till den förestående riksdagsbehandlingen av propositio­
nen med anledning av energirädets förslag. Med det sagda avstyrker nä­
ringsutskottet här behandlad del av motion 1986/87:Föl59 (c)..Näringsut­
skottet har inget att anföra mot vad som sägs i den nu berörda delen av
           6
propositionen.



I propositionen (bil. 12 s. 90) behandlas möjligheterna att ersätta impor- NU 1986/87:4 y terade bränslen vid störningar i tillförseln under kriser eller i krig. Rege­ringen bedömer att totalt omkring 2,2 miljoner m' olja därvid kan ersättas med elkraft och inhemska bi-änslen. Vid krigsskeden förutses dock inga möjligheter till utbyte med elkraft. Regeringen räknar vidare med att elkraft och inhemska bränslen kan ersätta knappt I miljon ton kol.

Med elkraft torde regeringen i detta sammanhang avse elenergi produce­rad vid vattenkraft- och kärnkraftverk. Elkraft är en energibärare och inte en energikälla.

Målsättningen för beredskapsplaneringen måste vara att importbränslen skall ersättas med i huvudsak inhemska bränslen, anförs i motion 1986/ 87: Fö 159 (c). Elenergin bör enligt motionärerna reserveras .för industrins behov. Vidare menar de att det är orealistiskt att utgå från att elenergi under ett krigsskede kan utnyttjas för att ersätta energi baserad på importerade bränslen. 1 motionen påpekas också att en inhemsk produktion av etanol skulle förbättra möjligheterna att upprätthålla drivmedelsförsörjningen under kriser och i krig.

Frågan om etanolproduktion tas även upp i vänsterpartiet kommunister­nas partimotion I986/87:FÖ136. Där begärs att riksdagen hos regeringen skall hemställa om förslag till utbyggnad av en fullskaleanläggning för framställning av etanol. Enligt motionärerna är en sådan anläggning väl motiverad frän beredskapssynpunkt.

Beträffande möjligheterna att ersätta importerade bränslen vid störning-' ar i tillförseln ser näringsutskottet ingen grundläggande skillnad mellan vad som anförs i propositionen och vad som sägs i motion 1986/87:Föl59 (c). Någon möjlighet att i krigsskeden ersätta energi baserad på importerade bränslen med elenergi förutses inte. Möjligheten till utbyte med elenergi under förkrigsskeden motiveras med att elanvändningen inom industrin då : beräknas minska så att viss elenergi kan omfördelas till andra förbrukare. Motionen i nu behandlad del avstyrks därför av näringsutskottet. Proposi­tionen i aktuell del föranleder ingen ytterligare kommentar frän näringsut­skottets sida.

Förutsättningarna för en produktion av alternativa drivmedel har på regeringens uppdrag studerats äv motoralkoholkommittén. Denna redovi­sade i december 1986 resultatet av sitt arbete i betänkandet Alkoholer som motorbränsle (SOU 1986:51).

Enligt kommittén saknas förutsättningar för att nu besluta om en allmän introduktion av alternativa drivmedel. Frågan om statliga åtgärder för att främja en introduktion av motoralkoholer kan övervägas pä nytt om förut­sättningarna ändras, t. ex. genom kraftigt höjda bensinpriser. Ett nytt be­slutsunderlag bör, anser kommittén, tas fram till slutet av 1980-tatet.

Etanol kan användas som inblandningskomponent i bensin. Den svens­
ka bensinstandarden medger en inblandning av upp till 5,5 % etanol. Ge­
nom en allmän läginblandning i den svenska bensinen skulle betydande
mängder etanol kunna avsättas på kort sikt. Enligt kommittén är en lågin­
blandning av inhemskt producerad etanol inte vare sig samhällsekonomiskt
eller företagsekonomiskt motiverad med den nuvarande nivån på oljepri­
serna. Betydande statliga åtgärder behöver vidtas för att låginblandning
           7

Riksdagen 1986/87. 17 saml. Nr 4 y


skulle bli ekonomiskt intressant. Med hänsyn bl. a. till de samhällsekono-      NU 1986/87:4 y miska och statsfinansiella kostnaderna avvisar kommittén förslag om att etanolen skulle skattebefrias.

1 en reservation frän centerns och vänsterpartiet kommunisternas före­trädare i kommittén hävdas att en första fullskaleanläggning för tillverk­ning av etanol är samhällsekonomiskt lönsam och från beredskapssyn­punkt väl motiverad. De föreslår bl. a. att staten redan nu skall vidta åtgär­der som möjliggör uppförandet av en sådan anläggning.

För att närmare klarlägga förutsättningarna för att uppföra en fullskale­anläggning för etanolproduktion baserad på spannmål och andra jord­bruksprodukter beslutade regeringen i oktober 1986 att bevilja Stiftelsen Svensk etanolutveckling ett bidrag om högst 10 milj. kr. En slutredovisning av arbetet skall göras senast vid halvårsskiftet 1987:

I proposition 1986/87:80 om forskning har frågan om insatser beträffan­de alternativa drivmedel berörts i samband med regeringens förslag till ett nytt treårigt energiforskningsprogram. Föredraganden statsrådet Birgit­ta Dahl anför i propositionen (bil. 12 s. 38) att en samlad bild av vilka åtgärder som erfordras inom detta område kan fäs först sedan Stiftelsen Svensk etanolutveckling har redovisat resultatet av sitt arbete och regering­en har tagit ställning till motoralkoholkommitténs förslag.

Med hänsyn till pågående utredningsarbete och regeringens beredning av kommitténs betänkande anser näringsutskottet att det inte är motiverat med något riksdagsinitiativ i denna fråga. Här behandlade delar av motio­nerna 1986/87:Föl 59 (c) och 1986/87:Föl36 (vpk) avstyrker näringsutskot­tet därför.

Beredskapsåtgärder inom elkraftsområdet

Sedan den I juli 1986 är det statens energiverk som har det samordnande ansvaret för funktionen Energiförsörjning inom den civila delen av total­försvaret. Det åligger dock statens vattenfallsverk att svara för ledning och samordning av beredskapsplaneringen inom delfunktionen Elkraft. I vat­tenfallsverkets uppgifter ingår att verka för att erforderliga beredskapsät­gärder vidtas även vid kommunala och enskilda kraftföretag och av eldistri­butörer.

Regeringen föreslär i propositionen (bil. 12 s. 93 och s. 112) att särskilda resurser 11,3 milj. kr. för budgetåret 1987/88 skall ställas till vatten­fallsverkets förfogande för att stimulera andra producenter och distributö­rer av elkraft att vidta beredskapshöjande åtgärder i sin fredstida planering. Medlen skall användas bl. a. för att främja installationer av reservanord­ningar och åtgärder som möjliggör start och drift av separata delsystem. Riksdagen föreslås anvisa det begärda beloppet till statens energiverk, som därefter enligt regeringens förslag skall överföra medlen till statens vatten­fallsverk.

Regeringens förslag möter kritik i motion I986/87:FÖI59 (c). Det är orimligt, heter det, att ge statens vattenfallsverk en myndighetsfunktion gentemot den övriga kraftindustrin. Enligt motionärerna bör ansvaret för fördelningen av resurserna åläggas statens energiverk.



Näringsutskottet vill erinra om att de insatser som här är aktuella avser NU 1986/87:4 y åtgärder som syftar till att begränsa effekterna av allvarliga störningar. Utskottet finner det ändamålsenligt att statens vattenfallsverk även fortsätt­ningsvis skall ha ansvaret för dessa beredskapsåtgärder. Motion 1986/ 87:Föl59 (c) i nu berörd del avstyrks av näringsutskottet. Utskottet har sålunda inget att invända mot regeringens förslag.

Beredskapslagring av olja

Statens lager av råolja och oljeprodukter är avsedda främst för kriser i fredstid. För behoven under avspärrning och krig ansvarar de lagringsskyl­diga. I propositionen (bil. 12 s. 97) föreslås att ansvaret för lagerhållningen inom oljeomrädet skall ändras. 1 fortsättningen skall staten ta ansvar för de delar av oljelagren som är uppbyggda för de allvarliga krislägena medan de lagringsskyldiga skall svara för övrig lagring. Om regeringens förslag ge­nomförs kommer de statliga oljelagren att få delvis annat innehåll och an­nan lokalisering.

1 anslutning till regeringens överväganden om en omstrukturering av ansvaret för oljelagringen har företrädare för regeringskansliet träffat en preliminär överenskommelse med representanter för oljebolagen angående villkoren för statens övertagande av vissa oljeprodukter och lagringsan­läggningar från bolagen. Innehållet i Uppgörelsen, som förutsätter riksda­gens godkännande, har inte offentliggjorts.

1 två motioner - 1986/87: Fö 128 (m) och 1986/87:FÖ159 (c) - riktas kritiska anmärkningar mot den träffade överenskommelsen. Den förefaller enligt motionärerna vara oförmånlig för statens del. I den senare motionen begärs att riksdagen skall få ett bättre beslutsunderlag angående den före­slagna omstruktureringen.

Näringsutskottet går inte närmare in på denna fråga utan förutsätter att den blir föremål för uppmärksamhet vid försvarsutskottets beredning av ärendet.

Som tidigare nämnts beslöt riksdagen i december 1984 om de nu gällande riktlinjerna för beredskapslagring av bl. a. olja. Med utgångspunkt i riktlin­jerna beräknar regeringen det totala oljelagringsbehovet. För innevarande budgetår är lagringsmålet fastställt till 14 miljoner m' olja.

Regeringen bereder genom propositionen (bil. I2s. 95) riksdagen tillfälle att ta del av regeringens överväganden angående det framtida behovet av oljelager. Energiberedskapsutredningen har beräknat behovet för budget­året 1991/92 till 10,5 miljoner m olja. Till grund för denna beräkning ligger förutom prognoser över den fredstida konsumtionen av olja antagan­den om bl. a. storleken på oljeimporten under ett förkrigsskede. Utredning­en har förutsatt att importen under detta skede kan uppgå till i genomsnitt 40 % av den normala oljeimporten.

Regeringen anser dock att den genomsnittliga importen under förkrigs­skedet kan beräknas motsvara närmare 60 % av den normala importen. På grundval härav bedömer regeringen oljelagringsbehovet för budgetåret 1991/92 till 8,5 miljoner m'olja.



Regeringens bedömning om en mer omfattande oljeimport under för-     NU 1986/87:4 y
krigsskedet än vad energiberedskapsutredningen har förutsatt ifrågasätts i
motionerna 1986/87:Föl36 (vpk) och 1986/87:FÖI59 (c). I den förstnämn­
da föresläs att lagringsmälet skall fastställas i enlighet med utredningens
förslag. Regeringens beräkning kan accepteras, sägs det i den senare motio- .
.

nen, under förutsättning att de åtgärder för en omställning av energisyste­met som anges i motionen vidtas. Innebörden av dessa åtgärder har beskri­vits i det föregående.

Behovet av beredskapslager av olja är inte en fråga som näringsutskottet har att behandla. Utskottet vill dock beträffande synpunkterna i motion I986/87:FÖI59 (c) framhålla att oljans andel av eriergiförsörjningen'har minskat från närmare 70 % i slutet av 1970-talet till preliminärt 46 %är 1986. Detta förhällande bidrar naturligtvis till att oljelagringsmålet nu kan sän­kas. Frågor om den framtida inriktningen av energisystemet kommer som tidigare nämnts att senare i år behandlas av riksdagen. Motion 1986/ 87:Föl59 (c) i nu berörd del avstyrks därför av näringsutskottet.

Beredskapslagring av kärnbränsle

Den nuvarande beredskapslagringen av kärnbränsle upprätthålls genom ett avtal mellan staten och Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB), ett av kärnkraftsföretagen gemensamt ägt bolag. SKB har i avtalet förbundit sig att hålla ett beredskapslager av kärnbränsle som möjliggör en kärnkrafts­produktion om lägst 35 TWh. Härtill kommer det bränsle som finns i reak­torerna och i de kommersiella lagren. Totalt medger bränslelagringen en produktion av 100110 TWh. I ett förkrigsskede avses kärnkraftverken kunna drivas med full effekt. Enligt planeringsförutsättningarna för total­försvarets energiförsörjning skall verken kunna stängas av i krig.

I propositionen (bil. 12 s. 101) föresläs att de nuvarande riktlinjerna för beredskapslagringen av kärnbränsle skall ligga fast.

En avveckling av kärnkraften bör ingå som en del i beredskapsplanering­en, anförs i motion 1986/87:Föl59 (c). Motionärerna påpekar att det erfor­derliga beredskapslagret av kärnbränsle kan reduceras så snart avveckling­en inleds.

Frågor kring kärnkraftens avveckling kommer att stå i centrum vid den förestående riksdagsbehandlingen av regeringens proposition med anled­ning av energirådets förslag. Att nivån pä beredskapslagren påverkas av den fredstida produktionens omfattning finner näringsutskottet uppen­bart; utskottet avstyrker här behandlad del av motion 1986/87:Föl59 (c). Regeringens förslag föranleder ingen kommentar frän näringsutskottets sida.

Beredskapslagring av kol

Enligt de riktlinjer för beredskapslagring av kol som riksdagen fastställde i december 1984 skall en försörjningsberedskapsreserv finnas för krigs- öch

avspärrningsskeden. Något särskilt fredskrislager, i likhet med vad som             '      10

gäller för olja, har inte bedömts nödvändigt.



Régeringenhar inte funnit anledning till ändring av de gällande riktlin-      NU 1986/87:4 y jerna och föreslär därför i propositionen (bil: 12 s. 102) att de skall stå kvar.

En ökad användning äv köl leder till en försämrad försörjningstrygghet, anförs i motion 1986/87:FÖ159 (c). Målet bör därför vara, anser motionä­rerna, att minska kolanvändningen under fredstida förhållanden. Större utrymme borde i stället ges för inhemska bränslen.

År 1984 beslöt riksdagen om riktlinjer för kolanvändningen fram till är 1990 (prop. 1983/84:158, JoU 1983/84:28, NU 1983/84:44, rskr. 1983/ 84:389, 390). Riksdagen förordade härvid en nivå på förbrukningen om högst 34 miljoner ton energikol per är under denna tidsperiod. Samtidigt fastställdes att långtgående miljökrav skall iakttas vid kolförbränning. År 1981 hade riksdagen uttalat sig för en nivå om högst4 6 miljonerton per år för samma tidsperiod. Enligt beräkningar av statens energiverk uppgick förbrukningen av energikol under år 1986 till ca 3,0 miljoner ton. Verket uppskattar att kolanvändningen kommer att ligga kvar på denna nivå år 1990.

Näringsutskottet konstaterar sålunda att någon ökad kolanvändning un­der de närmaste åren inte kan förutses enligt nuvarande beräkningar. Ut­skottet finner det inte motiverat att i detta yttrande diskutera kolets roll i energisystemet utan hänvisar även i denna fråga till kommande riksdagsbe­handling. Motion I986/87:FÖ159 (c) i berörd del avstyrks därför av nä­ringsutskottet. Vad som sägs i den nu aktuella delen av propositionen har utskottet inget att invända mot.

Beredskapslagring av naturgas

De nuvarande lösningarna av beredskapsfrågan för naturgaskonsumenter­na är provisoriska i avvaktan pä att tekniskt och ekonomiskt godtagbara metoder att lagra naturgas utvecklas. Enligt lagen (1985:635) om försörj­ningsberedskap pä naturgasområdet är storförbrukare av naturgas och gas­distributörer skyldiga att vidta beredskapsåtgärder. Storförbrukarna skall lagra lämpligt ersättningsbränsle för naturgasen normalt olja eller gasol samt ha utrustning tillgänglig för att ersättningsbränslet skall kunna utnyttjas. Distributörerna skall vidta beredskapsåtgärder för att kunna vär­ma upp naturgasvärmda bostadsområden om gastillförseln avbryts eller försvåras. Det har förutsatts att uppvärmningsbehovet i de flesta fall skall, kunna tillgodoses med hjälp av elenergi och i övrigt med olja.

I propositionen redovisas (bil. 12 s. 103) pågående arbete för att finna permanenta lösningar av frågan om hur naturgasen skall beredskapslagras. Enligt regeringens förslag bör som riktmärke för beredskapsåtgärderna inom naturgasområdet gälla att denna fräga skall vara löst senast är 1995.1 propositionen föreslås också en komplettering av nyssnämnda lag så att det klart framgår att skyldighet att ordna beredskapsätgärder av permanent slag kan åläggas säljare av naturgas.

I motion 1986/87:Föl59 (c) påpekas att en inhemsk gasproduktion skulle minska behovet av beredskapslagring av naturgas. Enligt motionärerna finns det betydande möjligheter att utnyttja bl. a. biobränslen för förgas-ning.



Liknande synpunkter framfördes i en motion (c) i samband med att riks- NU 1986/87:4 y dagen behandlade regeringens förslag till lag om försörjningsberedskap pä naturgasomrädet (prop. 1984/85:172). I motionen förespråkades dels ut­vinning av metangas ur torvmossar genom den s. k. vyrmetanmetoden, dels gasproduktion genom metanjäsning av organiskt avfall frän jordbruket. Samtidigt med att arbetet pä att utveckla metoder för beredskapslagring av naturgas fortsätter borde, menade motionärerna, satsningar göras pä att åstadkomma en mer omfattande inhemsk gasproduktion. Motionärerna föreslog att riksdagen skulle rikta ett uttalande av denna innebörd till rege­ringen.

Näringsutskottet konstaterade i ett yttrande (NU 1984/85:11 y) till för­svarsutskottet att frågan om åtgärder för att främja utvecklingen av de nämnda metoderna för gasframställning borde även framgent prövas i ett allmänt energipolitiskt sammanhang. Motionen avstyrktes därför av nä­ringsutskottet. Försvarsutskottet (FöU 1984/85:13) kom till samma upp­fattning. 1 båda utskotten stöddes motionen av centerpartiets representan­ter. Riksdagen gick pä utskottens linje. Ett likartat yrkande (c) avslogs av riksdagen vären 1986 pä förslag av näringsutskottet (NU 1985/86:18).

Näringsutskottet finner inte skäl till ett ändrat ställningstagande från riksdagens sida. Utskottet avstyrker därför motion 1986/87:Föl59 (c) i be­rörd del. Propositionen såvitt nu är i fråga föranleder ingen.kommentar frän näringsutskottets sida.

Försörjningsberedskapen inom beklädnadsområdet

Planeringsförutsättningar och riktmärken

Riksdagen har vid olika tillfällen behandlat frågor rörande mål och rikt­märken för den statliga tekopolitiken. Näringsutskottet uttalade år 1979 (NU 1978/79:48) att ett långsiktigt mål för den stafiiga tekopolitiken borde vara att svensk industri skulle svara för 30 % eller mer av den totala tillför­seln av tekovaror. Någon formell läsning pä denna nivå borde dock inte komma i fräga. Våren 1981 beslöt riksdagen (prop. 1980/81:100 bil. 14, NU 1980/81:47, rskr. 1980/81:279) att ett upprätthällande av 1978 års pro­duktionsvolym skulle utgöra ett riktmärke för den fortsatta tekopolitiken. Vid behandlingen vären 1983 av proposition 1982/83:130 om åtgärder för tekoindustrin m. m. slog riksdagen fast att statsmakterna även fortsätt­ningsvis skulle ha samma riktmärke och mål för tekopolitiken som dittills (NU 1982/83:42, rskr. 1982/83:321).

I 1986 års budgetproposifion (prop. 1985/86:100 bil. 14) framhölls att de fastställda målen för tekopolitiken enligt regeringens uppfattning i första hand har motiverats av försörjningsberedskapsskäl. Det anmäldes i propo­sitionen att industriministern avsåg att i samband med totalförsvarspropo­sitionen våren 1987 föreslå regeringen att återkomma till frågan om hur ambitionen för den statliga tekopolitiken skulle uttryckas.

Industriminister Thage Peterson meddelar i årets budgetproposition
(prop. 1986/87:100 bil. 14) att han ämnar återkomma till frågan om målen
        12

för tekopolitiken i 1988 års budgetproposition.



Näringsutskottet har nyligen i ett betänkande (NU 1986/87:25) om teko- NU 1986/87:4 y industri och tekohandel behandlat olika tekopolitiska frågor. Utskottet konstaterar där att det finns vissa positiva drag i utvecklingen inom svensk tekoindustri under senare är. Stora delar av industrin har genomgått en betydande strukturomvandling och kan nu bättre klara den internationella konkurrenssituationen. Det påpekas frän utskottets sida att en inte oväsent­lig del av tekoföretagens produktion avsätts pä exportmarknaden. En mo­tion (c) med krav på att riksdagen skall slå fast att tekopolitiken även fort­sättningsvis skall styras utifrån 30-procentsmålet avstyrks av näringsutskot­tet med hänvisning till att regeringen avser att återkomma till målen för tekopolitiken i 1988 ärs budgetproposition. Motionen får stöd i en reserva­tion (c). Där sägs att tekopolitiken måste ta i beaktande förutom bered­skapsaspekten dels tekoindustrins allmänna betydelse för ekonomi och sysselsättning, dels den dominerande roll som tekoföretagen har för ut­komstmöjligheterna i vissa orter.

1 betänkandet tillstyrker näringsutskottet regeringens förslag om ett visst minskat anslag till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin för budget­året 1987/88. Detta branschstöd bör snarast avvecklas, sägs i en reservation (m, fp). 1 en reservation (c) begärs att tekostödet skall vara oförändrat i minst tre år; i avvaktan på pågående beredning av frågan om en omvand­ling av det statliga tekostödet tillstyrks dock regeringens förslag. Förslag (m; fp) om avskaffande av handelsrestriktionerna på tekoområdet avstyrks av näringsutskottet men får stöd i en reservation (m, fp).

Mål för försörjningsberedskapen pä teko- och läderskoområdena fast­ställdes av riksdagen år 1977 (prop. 1976/77:85, FöU 1976/77:11, rskr. 1976/77:238; prop. 1977/78:42, FöU 1977/78:5, rskr. 1977/78:81). Målen avsåg bl. a. försörjningsuthållighet och försörjningsstandard. Med dessa termer förstås den tid under vilken försörjningen kan upprätthållas och den nivå på vilken den kan ske. År 1981 beslutades om en viss revide­ring av målen (prop. 1980/81:100 bil. 14, NU 1980/81:47, rskr. 1980/ 81:279).

Vid planeringen av försörjningsberedskapen skall enligt nu gällande be­slut förutsättas en krislängd på tre är och en krisimport och en krisexport pä 25 % resp. 20 % av den normala. Vidare skall i fräga om försörjningsstan­dard gälla att civilbefolkningens innehav av kläder och skor inte skall sjun­ka under en viss minsta nivå, den s. k. krisgarderoben. Ett riktmärke för planeringen på tekoomrädet skall vara att vidmakthålla en produktionska­pacitet som svarar mot dessa planeringsförutsättningar. Pä läderskoomrä-det skall riktmärket vara att upprätthålla en årlig produktion om 2 2,5 miljoner par per år.

Näringsutskottet har inledningsvis erinrat om de enhetliga antaganden
om varaktigheten och karaktären pä kriser och krig som ligger till grund för
förslagen i propositionen. Dessa bedömningar, bl. a. i fråga om förkrigsske-
dets längd och förlopp, skiljer sig från de planeringsförutsättningar som för
närvarande gäller för beredskapen på beklädnadsområdet. Med de anta­
ganden som nu görs förutses t. ex. en mer omfattande utrikeshandel än den
som hittills har bedömts möjlig. Därigenom, sägs det i propositionen, kan
behovet av att upprätthålla produktionskapacitet reduceras.
                              13



Förutom för beklädnadsområdet har riksdagen gjort uttalanden om er- NU 1986/87:4 y forderlig försörjningsstandard för livsmedels- och energiområdena. Enligt regeringen bör riksdagen nu upphäva dessa preciserade mål. Det borde ankomma på regeringen och de funktionsansvariga myndigheterna att pä grundval av allmänna uttalanden av riksdagen i dessa hänseenden göra de preciseringar som erfordras. Det aviseras i propositionen att överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) kommer att ges i uppdrag att i samarbete med berörda myndigheter vidareutveckla målbeskrivningarna för beredskapen inom olika funktioner.

Förbeklädnadsområdet föreslås sålunda i propositionen (bil. 1 s. 118) att de fastställda planeringsförutsättningarna och riktmärkena för försörj­ningsberedskapen skall upphävas som av riksdagen beslutad inriktning.

I tre motioner krävs att nuvarande mål för försörjningsberedskapen på beklädnadsomrädet skall bibehållas. En utredning bör tillsättas för att prö­va grunderna för försörjningsberedskapen, sägs i motion I986/87:FÖ117 (m). I avvaktan pä resultatet av en sådan utredning bör enligt motiötiärerna inga förändringar av gällande inriktning av beredskapsätgärderna vidtas. Det vore oklokt, anförs i centerns partimotion 1986/87:Föl27, att i rådande allmänna läge för tekoindustrin i Sverige upphäva det försörjningsmål på tekoområdet som nu gäller. Liknande synpunkter framförs i motion 1986/ 87:Föl 18 (c). Där sägs också att den av riksdagen beslutade tekopolitiken inte bara vilar på beredskapsskäl utan också på industripolitiska och regio­nalpolitiska skäl.

Näringsutskottet vill framhålla att riktlinjer för den försörjningsstandard
som i en krissituation skall upprätthållas på beklädnadsområdet självfallet
bör utformas med hänsyn endast till de behov som kan konstateras. De bör
sålunda inte fastställas på grundval av t. ex. industripolitiska eller syssel­
sättningspolitiska bedömningar. 'Följaktligen avstyrker näringsutskottet
motionerna 1986/87:Föl 18 (c) och I986/87:FÖI27 (c), båda i berörd del.
      '     '

De antaganden om krisers längd och karaktär som görs i propositionen är inte en fräga som näringsutskottet har att pröva. Utskottet avstyrker därför även här behandlad del av motion 1986/87:Föl 17 (m): Regeringens förslag otn att de av riksdagen uttalade planeringsförutsättningarna och produk­tionskapacitetsmålen för beklädnadsområdet skall upphävas har närings­utskottet inget att erinra mot.

1 tre motioner riktas särskild uppmärksarhhet mot den inhemska produk­
tionen av grundtextila varor. I motion 1986/87:Föl58 (s) påpekas att de
avtal om upprätthållande av produktionskajjacitet som ÖCB har träffat
med landets båda kvarvarande bomullsspinnerier Kungsfors Fabriker
AB och Strömma Sweden AB löper ut den 30 juni 1987. ÖCB har träffat
preliminära uppgörelser med företageri om en förnyelse av avtalen. För att
ÖCB skall kunna ingå slutgiltiga avtal med företagen krävs att ÖCB av
regeringen medges rätt att disponera medel av den bemyndiganderam för
beredskapslån som står till regeringens förfogande. Enligt motionärerna
skulle ett konfirmerande av de preliminära överenskommelserna ligga i
linje med vad som sägs i propositioner! angående det angelägna i att förbätt­
ra beredskapssituationen pä sjukvårdsområdet. 1 motionen begärs också
fortsatta insatser för att upprätthålla den svenska skoproduktiorien. Enligt
       14



motionärerna bör ÖCB :s åtgärder för att vidmakthålla produktionskapaci-      NU 1986/87:4 y tet inom beklädnadsomrädet inriktas i första hand mot tillverkningen av grundtextila varor och skor.

Det måste, anförs i motion 1986/87:Föl 17 (m), mot bakgrund av de svenska klimatförhållandena vara direkt felaktigt att fränsäga sig möjlighe­ten att upprätthålla en begränsad kapacitet och ett kunnande för tillverk­ning av grundtextila varor. Motionärerna begär att riksdagen skall göra ett uttalande till regeringen av denna innebörd. En nära nog likalydande for­mulering finns i motion l986/87:Föl 18 (c). 1 den motionen framställs dock inget yrkande i frågan.

Som tidigare nämnts förutser regeringen att behovet av att upprätthålla produktionskapacitet inom beklädnadsområdet kan minskas till följd av de ändrade planeringsförutsättningarna för försörjningsberedskapen. Enligt regeringen torde de fortsatta kapacitetsbevarande åtgärderna komma att beröra tillgången på i första hand vissa grundtextila varor.

ÖCB begärde i december 1986 regeringens medgivande att få disponera medel för ingående av avtalen med Kungsfors Fabriker AB och Strömma Sweden AB. 1 mars 1987 beslutade regeringen att återförvisa ärendet till ÖCB. Regeringen har uppdragit åt ÖCB att mot bakgrund av de föreslagna förändringarna av planeringsförutsättningarna för försörjningsberedska­pen göra en förnyad bedörrining av behovet av att upprätthålla produk­tionskapacitet i fråga om bomullsgarn.

Näringsutskottet förutsätter att regeringen i samarbete med ÖCB vidtar de åtgärder som är nödvändiga för att vidmakthålla erforderlig produk­tionskapacitet inom beklädnadsområdet. Utskottet noterar regeringens be­dömning att insatserna torde avse främst kapaciteten för produktion av grundtextila varor. Näringsutskottet finner frän sin synpunkt inte skäl till något riksdagsinitiativ med anledning av här behandlade motioner. De av­styrks därför i berörda delar av näringsutskottet.

Buffertlagring av uniformstyger

Riksdagen beslöt under hösten 1972 att ett buffertlager av inhemskt fram­ställda tyger för uniformer m. m. skulle byggas upp hos dåvarande översty- relsen för ekonomiskt försvar (ÖEF). Samtidigt beslöts att vissa statliga myndigheter skulle åläggas att tillgodose sitt behov av tyger genom inköp frän detta lager (prop. 1972:127, FöU 1972:25, rskr. 1972:325). För närva­rande omfattas ett tiotal statliga myndigheter av denna skyldighet.

ÖCB har i juni 1986 anmält till regeringen att de ursprungligen avsedda fördelarna med buffertlagérsystemet bl. a. minskat antal tygkvaliteter, ökade serielängder och ökad långsiktighet i orderna enligt styrelsen har urholkats. Mot denna bakgrund och med hänsyn till de höga kostnader och ' de svårigheter att åstadkomma en effektiv hantering som enligt ÖCB sam­manhänger med systemet har styrelsen föreslagit att det fr. o. m. den I juli 1987 skall avskaffas. I stället skulle ÖCB:s övriga åtgärder utnyttjas i ökad utsträckning.

Regeringen anför i propositionen (bil. Is. 118) att beredskapseffekten av buffertlagérsystemet är liten i förhållande till dess kostnader. Det föreslås



därför att skyldigheten för vissa statliga myndigheter att upphandla uni-      NU 1986/87:4 y formslyger hos ÖCB skall upphöra sedan det nuvarande lagret har förbru­kats.

Regeringens förslag möter kritik i tre motioner. 1 motionerna 1986/ 87:Föl 17 (m) och 1986/87:Föl 18 (c) begärs att systemet skall kvarstå. För tillverkarna av grundtextila varor, vilka själva i hög grad har utvecklat vävarna i samarbete med myndigheterna, har upphandlingsmetoden varit av mycket stort värde genom åren, heter det samstämmigt i motionerna. Motionärerna begär också att rutinerna för samarbetet mellan de upphand­lande myndigheterna, ÖCB och textilindustrin skall effektiviseras. Yrkan­de om detta framställs emellertid endast i den förstnämnda motionen. Frå­gan om buffertlagérsystemet berörs även i motion 1986/87:FÖI58 (s), dock utan yrkande. Motionärerna har inget att erinra mot att ÖCB:s lager säljs ut men de förordar att myndigheternas skyldighet att upphandla svensk väv skall bestå.

Enligt näringsutskottets mening måste syftet med den svenska tekopoliti­ken vara att åstadkomma att tekoindustrin kan konkurrera utan hjälp av subventioner och restriktioner. Utskottet har därför frän industripolitisk synpunkt inget att invända mot regeringens förslag. Detta ger i övrigt inte anledning till någon kommentar från näringsutskottets sida. Här behandla­de delaravmotionerna 1986/87:Föl l7(m)och 1986/87:Föl 18(c)avstyrker näringsutskottet sålunda.

Försörjningsberedskapsstöd

Sedan år 1976 kan s. k. försörjningsberedskapsstöd utgå vid statlig, kom­munal och landstingskommunal upphandling av teko- och lädervaror samt skor. Efter bemyndigande av riksdagen under hösten 1975 (prop. 1975/ 76:57, NU 1975/76:15, FöU 1975/76:2 y, rskr. 1975/76:107) föreskrev re­geringen i januari 1976 att dåvarande ÖEF (numera ÖCB) skulle fä besluta om sådant stöd i de fall merkostnaden vid inköp frän svensk tillverkare jämfört med köp från utländsk leverantör uppgår till högst 100 000 kr. eller högst 20 % av inköpssumman. För innevarande budgetår får högst 8 milj. kr. utnyttjas för försörjningsberedskapsstöd.

Frågan om försörjningsberedskapsstöd har inte berörts i propositionen.

I två mofioner - 1986/87:Föl58 (s) och 1986/87:Föl 17 (m) - begärs aU försörjningsberedskapsstödet skall bibehållas. I den sistnämnda krävs ock­så att stöd skall kunna beviljas vid prisskillnader upp till 30 %.

Enligt vad näringsutskottet har erfarit från försvarsdepartementet finns för närvarande ingen avsikt från regeringens sida att dra in denna stödform. Utskottet finner inte skäl att frän näringsutskottets synpunkt förorda en utökad stödmöjlighet. Motionerna 1986/87:Föl58 (s) och l986/87:Föl 17 (m) i här aktuella delar avstyrks alltså av näringsutskottet.

16



Försörjningsberedskapen inom vissa andra områden   NU 1986/87:4 y

Metaller

Den s. k. fredskrislagringen av förnödenheter omfattar främst olja. Lag­ringen av olja baseras på Sveriges internationella åtaganden som medlem i det internationella energiorganet lEA.

Förutom olja omfattar fredskrislagringen vissa insatsvaror för industrin, främst vissa petrokemiskt baserade produkter och legeringsmetaller. Enligt regeringen bör beredskapsåtgärder som är inriktade pä fredstida störningar i normalfallet genomföras och bekostas av det organ som har ansvaret för den fredstida verksamheten. Statens kostnadsansvar bör vara begränsat till situationer mot vilka det verksamhetsansvariga organet saknar reella möj­ligheter att skydda sig och där det är ett säkerhetspolitiskt samhällsintresse att verksamheten kan fullföljas. Det bör enligt regeringen ankomma på företagen att genom sin kommersiella lagring svara för den beredskap som erfordras för att de skall kunna möta fredstida störningar av varutillförseln. Det föreslås därför i propositionen (bil. 1 s. 38) att den statliga fredskrislag­ringen av andra produkter än olja skall successivt avvecklas under total­försvarets förestående femåriga programperiod. Lagret av legeringsmetal­ler bör enligt regeringen behållas till periodens senare del.

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion I986/87:FÖ136 erinras om att partiet sedan läng tid tillbaka har förordat att fyndigheter av legerings­metaller som för närvarande av kommersiella skäl inte bryts skall utvinnas med stöd av medel frän beredskapsanslagen. Detta vore en god affär för Sverige, heter det. Motionärerna begär att riksdagen hos regeringen skall hemställa om förslag till inhemsk utvinning och förädling av legeringsme­taller som ersättning för den nuvarande importen av dessa metaller och att projekten skall finansieras med hjälp av beredskapsmedel. 1 avvaktan på att denna brytning kommer till stånd yrkar motionärerna avslag pä regering­ens förslag om att fredskrislagrén äv metaller skall säljas ut.

Näringsutskottet delar regeringens uppfattning att det i första hand bör ligga under företagens ansvar att svara för fredskrislagringen av bl. a. lege­ringsmetaller. Utskottet har därför inget att invända mot förslaget i proposi­tionen att de statliga fredskrislagrén skall säljas ut. Med hänsyn till den aviserade bojkotten mot Sydafrika bör dock fredskrislagret av legeringsme­taller behållas intakt ännu en tid. Näringsutskottet har noterat regeringens förslag att utförsäljningen av detta lager skall ske under den femåriga pro­gramperiodens senare del. Inhemska fyndigheter av legeringsmetaller bör enligt näringsutskottets mening brytas endast om utvinningen bedöms bli ekonomiskt lönsam.

Av det sagda följer att näringsutskottet avstyrker här behandlad del av mofion 1986/87:Föl36 (vpk).

Ammoniak

Ammoniak produceras inom landet för närvarande endast vid Supra AB:s

anläggning i Köping. Kapaciteten vid fabriken är ca 60 000 ton. Landets

17 övriaa behov av ammoniak tillgodoses genom import.



År 1984 tecknade ÖCB i samarbete med jordbruksnämnden avtal med NU 1986/87:4 y Supra om att företaget skulle upprätthälla ammoniaktillverkningen i Kö­ping t. o. m. år 1989 mot att staten lämnade beredskapslån. Marknadspri­serna pä ammoniak har under senare tid gått ned kraftigt och anläggningen i Köping går för närvarande med förlust. Supra har därför med stöd av en omförhandlingsklausul i avtalet med ÖCB begärt förhandlingar om en änd­ring av avtalet. Efter överläggningar har ÖCB accepterat att avtalet upp­hävs i förtid under förutsättning att hälften av det tidigare utbetalade bered-skapslånet återbetalas. Till grund för ÖCB:s överväganden har legat de förändrade planeringsförutsättningar för kriser och krig som redovisas i propositionen. Enligt uppgift frän Supra kommer företagets tillverkning av ammoniak att upphöra under hösten 1987.

Imotion 1986/87:Föl40(s) begärs att ammoniaktillverkningen i Köping
skall upprätthållas. Det vore det bästa sättet att klara en god beredskapsför­
sörjning för både militära och civila ändamål, heter det. Ammoniak an­
vänds huvudsakligen för tillverkning ay handelsgödsel. Motionärerna på­
pekar att ammoniak därutöver har betydelse för plastproduktionen och att
den också kan utnyttjas vid frarnställning av krut. Ett liknande krav om
fortsatt produktion av ammoniak vid Supras anläggning i Köping har ock­
så framställts i motion I986/87:N329 (s) från allmänna motionstiden. 1 den
motionen erinras om att det vid Studsvik Energiteknik AB har utvecklats en
teknik den s. k. mino-processen som bl. a. kan utnyttjas för framställ­
ning av ammoniak med biobränslen som råvara. Motionärerna begär att
statligt stöd skall anvisas för en.fullskaleanläggning för tillverkning av am­
moniak baserad på mino-processen och att anläggningen skall lokaliseras
till inre Mälardalen. Det skulle, sägs det i motionen, vara av strategisk
betydelse att kunna producera ammoniak med en inhemsk råvara som bas.
Den föreslagna anläggningen skulle också, påpekar motionärerna, ha posi­
tiva effekter för sysselsättningen i västra Västmanland.
                        ...

Näringsutskottet går inte in på frågan om behovet av inhemsk produk­tion av ammoniak för beredskapsändamål. Utskottet konstaterar dock att det tilltänkta industrikombinatet i Nynäshamn enligt nu gällande planer avses producera 250 000 350 000ton ammoniak perår. Beträffande mino­processen har näringsutskottet erfarit frän Studsvik Energiteknik att pro­cessen bedöms färdigutvecklad när det gäller dess tillämpning för fram­ställning av ammoniak. Näringsutskottet ser därför inget behov av statligt stöd för utveckling av processen i denna del. Utskottet avstyrker således motion I986/87:N329 (s) såvitt nu är i fråga. Denna motion i övrigt samt motion 1986/87: Fö 140 (s) ger inte an ledning till någon ytterligare kommen­tar från näringsutskottets sida.

Vissa övriga frågor

Förstatligande av krigsmaterielindustrin

Förslag om förstatligande av de viktigaste svenska krigsmaterielproducen­terna framförs i vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1986/87:N370



från allmänna motionstiden. Enligt motionärerna hade kanske de senaste NU 1986/87:4 y årens "Boforsaffärer" kunnat undvikas om inte privata vinstintressen hade fått styra marknadsföringen och försäljningen av krigsmateriel. Ett yrkan­de av liknande innebörd finns i motion l986/87:NI40(vpk) som har väckts med anledning av proposition 1986/87:74 om näringspolitik inför 1990-talet. Detta yrkande är dock inriktat enbart på AB Bofors.

1 proposition 1986/87:95 om totalförsvarets fortsatta utveckling erinras det om att polis- och tullmyndigheterna för närvarande utreder misstankar om överträdelser av exportbestämmelserna för krigsmateriel. Enligt före­draganden kan det, när större klarhet har skapats i dessa frågor, finnas anledning att se över systemet för tillstånd och kontroll av denna export.

tJtredningen om svensk utlandsverksamhet på krigsmaterielområdet har nyligen avlämnat sitt betänkande (SOU 1987:8) Försvarsindustrins ut­landsverksamhet. 1 utredningen redovisas vissa uppgifter om den svenska försvarsindustrins omfattning. Den sammanlagda omsättningen hos de 23 företag som ingår i utredningens kartläggning uppgick år 1985 till ca 20,5 miljarder kronor. Härav svarade försäljningen av krigsmateriel för om­kring 6,5 miljarder kronor. Denna försäljning utgjorde sålunda drygt 30 % av företagens totala omsättning.

Ytterligare uppgifter om den svenska försvarsindustrin har redovisats av utredningen om samband mellan nedrustning och utveckling i betänkandet (SOU 1984:62) Med sikte på nedrustning. 1 den utredningen har en avgräns­ning skett till de försvarsmaterielproducerande enheterna inom tio företag vilka tillsammans svarar för ca 80 % av all materiel som produceras i landet för det svenska försvaret. Företagen är AB Bofors, Ericsson Radio Systems AB, affärsverket FFV, AB Hägglund & Söner, Karlskronavarvet AB, Kockums AB, Philips Elektronikindustrier AB, Saab-Scania AB (främst flygdivisionen), SATT Electronics AB och Volvo Flygmotor AB. Antalet anställda som arbetade med utveckling och produktion av försvarsmateriel hos de tio företagen uppgick år 1983 till sammanlagt ca 23 700, vilket mot­svarade ca 7% av det totala antalet anställda inom verkstadsindustrin. Verksamheten är starkt koncentrerad till ett fåtal företag. Tre företag Bofors, FFV och Saab-Scania svarade för två tredjedelar av sysselsätt­ningen. Skillnaderna i försvarsberoende är stora mellan olika industrier. Det högsta beroendet har FFV och Bofors, som tillverkar vapen och ammu­nition. Inom Ericsson och Volvo svarar däremot försvarsmateriel för en­dast någon procent av försäljningen på koncernnivå.

Som näringsutskottet har uttalat tidigare med anledning av motionsyr­kanden liknande de nu aktuella förutsätter inte den erforderliga samhälleli­ga kontrollen av krigsmaterielindustrin att staten har ägaransvaret för före­lagen i fråga. Vidare gäller, söm framgår av det föregående, att de berörda industrierna tillverkar inte enbart försvarsmateriel. Att staten övertar en­dast delar av tillverkningen vid ett företag torde i regel vara svårgenomför-bart, särskilt i de fall då krigsmaterielproduktionen är nära sammankopp­lad med civil produktion.

Med det sagda avstyrker näringsutskottet motionerna 1986/87:N370 (vpk) och I986/87:NI40 (vpk), den senare i berörd del.    '



Karlskronavarvet AB                                                                      NU 1986/87:4 y

I tre motioner uppmärksammas sysselsättningsläget vid Karlskronavarvet AB. Detta varv är inriktat huvudsakligen på tillverkning, ombyggnad och underhåll av fartyg för den svenska marinen. Företaget har för närvarande ca I 100 anställda. Motionärerna påpekar att Karlskronavarvet med nu liggande beställningar och med de förslag som redovisas i propositionen förväntar sig en produktionssvacka fr. o. m. år 1988 och några år framåt. Beläggningen vid varvet bedöms öka igen ett stycke in på 1990-talet.

I motion 1986/87:Föl4l (s) begärs att de marina beställningarna hos Karlskronavarvet skall omdisponeras i tiden i syfte att säkerställa en jäm­nare beläggning vid företaget. Staten i egenskap av ägare måste ta sitt an­svar att trygga sysselsättningen vid Karlskronavarvet, anförs i motion 1986/87:Föl 16 (m). Motionären påpekar att en resursförstärkning till mari­nen i första hand för att öka kapaciteten för jakt av främmande ubåtar skulle möjliggöra ett bibehållande av den nuvarande produktionsvolymen vid företaget. Ett särskilt forskningsfartyg bör byggas vid varvet, sägs det i motion 1986/87:FÖI29 (fp). Under sommartid skulle fartyget enligt mofio­nären kunna användas vid t. ex. geologiska undersökningar, bottenbestäm; ningar och vissa studier från naturvårdssynpunkt. Under vinterhalvåret skulle fartyget kunna utnyttjas som stöd åt den svenska fiskefiottan.

Riksdagen fastslog år 1980 att regeringen harett särskilt ansvar för Karls­kronavarvets beläggning, eftersom varvet med sin marina inriktning har begränsade möjligheter att påverka sin försäljningsvolym genom egna in­satser (prop. 1979/80:165, NU 1979/80:69, rskr. 1979/80:405). Näringsut­skottet anförde år 1983 (NU 1982/83:55) att riksdagens uttalande år 1980 borde stå fast. Dock framhöll utskottet att det i första hand borde vara de militära myndigheternas sak att på grundval av en övergripande planering sörja för ett såvitt möjligt jämnt och effektivt utnyttjande av de varvsresur­ser som står till marinens förfogande.

Industriminister Thage Peterson besvarade i riksdagen den 9 april 1987 en fråga (1986/87:498) av Lennart Alsén (fp) om vilka åtgärder regeringen tänker vidta för att tillse att Karlskronavarvets produktionssvacka fylls ut. Statsrådet meddelade att han utgick från att berörda försvarsmyndigheter och Karlskronavarvet gemensamt anstränger sig för att minimera de negati­va effekterna av den minskade beläggningen vid varvet. Han erinrade om att företaget under de senaste åren har intensifierat utvecklingen avseende skrovtillverkning i glasfiberarmerad plast samt snabbgående katamaraner för såväl civil som militär användning. Vidare påpekade industriministern att varvet har ökat sin bearbetning av exportmarknaden.

Även näringsutskottet förutsätter att de militära myndigheterna och led­ningen för Karlskronavarvet tar ett gemensamt ansvar för att de negativa följderna av den produklionssvacka som nu kan förutses blir sä små som möjligt. Näringsutskottet anser att motionerna 1986/87: Fö 141 (s)och 1986/ 87:Föl 16 (m), den senare i berörd del, med det nu sagda kan lämnas utan åtgärd. Förslaget i motion 1986/87: Fö 129 (fp) om att ett särskilt forsknings­fartyg skall byggas vid varvet ger i övrigt inte anledning till någon kommen­tar från näringsutskottets sida. Även denna motion avstyrks av utskottet.



FFV Vanäsverken                                                                           NU 1986/87:4y

AB Bofors och den statliga industrikoncernen FFV svarar för huvuddelen av den inhemska tillverkningen av ammunition. Vid FFV:s anläggning i Karlsborg Vanäsverken tillverkas finkalibrig ammunition.

Vanäsverken är en produktionsenhet inom FFV Ordonance, som syssel­sätter totalt ca 2 100 anställda. Denna sektor inom affärsverket FFV är främst verksam med försvarsmaterieltillverkning men har också viss civil produktion på sitt program. Förutom i Karlsborg har FFV Ordonance verk­samhet i Eskilstuna, Gällö, Karlstad, Motala, Vingåker och Åkers Stycke­bruk.

I propositionen (bil. 1 s. 135) påpekas att det kvantitativa behovet av konventionell ammunition för det svenska försvaret minskar, bl. a. pä grund av den militärtekniska utvecklingen och ett ökat utnyttjande av simu­latorer i utbildningen.

För närvarande är ca 340 personer anställda vid Vanäsverken. Till följd av minskad efterfrågan på ammunition har FFV beslutat att minska syssel­sättningen i Karlsborg med ca 90 personer. Varsel om uppsägning har hit­tills utfärdats för 33 personer.

Staten måste kompensera det bortfall av sysselsättningstillfällen som uppstår vid Vanäsverken i samband med den minskade ammunitionstill­verkningen, anförs det i motionerna 1986/87:Föl 13 (m) och 1986/87:Fö115 (c). Motionärerna framhåller att Karlsborgs kommun har ett mycket ensi­digt näringsliv som i stor utsträckning är inriktat på militär och civilmilitär verksamhet. I den förstnämnda motionen framhålls att försvarets anskaff­ning av bl. a. ammunition kommer att skäras ned drastiskt om regeringens förslag till ekonomisk ram för totalförsvaret skulle vinna riksdagens gillan­de. 1 motionen begärs att staten, om moderata samlingspartiets förslag till anslagsnivå för försvaret inte bifalls av riksdagen, genom aktiva lokalise-ringsätgärder skall underlätta för nyetablering av industriell verksamhet i Karlsborg. Bl. a. krävs att lokaliseringsstöd under en övergångsperiod skall kunna beviljas för sådan etablering.

Förslag av liknande innebörd framställs i motion 1986/87:Föl 15 (c). Motionärerna hänvisar härvid till motion 1986/87:A460 (c) med krav på regionala utvecklingsinsatser i Skaraborgs län, vilken har avlämnats under allmänna motionstiden. Denna motion behandlas av arbetsmarknadsut­skottet i ett betänkande (AU 1986/87:13) om regionalpolitiken.

Näringsutskottet utgår frän i linje med vad som i det föregående har anförts angående sysselsättningsläget vid Karlskronavarvet att FFV och de militära myndigheterna gemensamt verkar för att de effekter som upp­står vid Vanäsverken till följd av den minskade ammunitionstillverkningen så långt möjligt mildras. Beträffande motionärernas krav på lokaliserings­åtgärder hänvisas till arbetsmarknadsutskottets behandling av motion l986/87:A460(c). Motionerna 1986/87:Föll3 (m) och l986/87:Föl 15 (c) bör enligt näringsutskottets mening inte föranleda något initiativ från riks­dagens sida. De avstyrks således av utskottet.

Stockholm den 23 april 1987

21 På näringsutskottets vägnar

Nils Erik Wååg


Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Erik Hovhammar (m), Rune Jonsson (s),      NU 1986/87:4 y Sten Svensson (m), Birgitta Johansson (s), Åke Wictorsson (s)*. Hädar Cars (fp), Per Westerberg (m), Bo Finnkvist (s), Per-Ola Eriksson (c), Jörn Svens­son (vpk), Reynoldh Furustrand (s), Gudrun Norberg (fp), Mats Lindberg (s) och Elving Andersson (c).

* Utom avsnitten om beredskapslagring av olja, kol, kärnbränsle och naturgas.

Avvikande meningar

1. Allmän inriktning av försörjningsberedskapen inom
energiområdet

Per-Ola Eriksson (c) och Elving Andersson (c) anser att den del av yttrandet under rubriken Allmän inriktning som börjar med "Näringsutskottet finner" och slutar med "erinra mot" bort ha följande lydelse:

1 likhet med vad som anförs i motionerna I986/87:FÖ127 (c) och 1986/ 87: Fö 159 (c) anser näringsutskottet att uppbyggnaden av ett småskaligt energisystern baserat på inhemska, förnybara energikällor skulle ge en ökad försörjningstrygghet på energiområdet. Att storskaliga system har en myc­ket stor sårbarhet visar inte minst strörriavbrottet den 27 december 1983, då ett mindre fel slog ut större delen av landets elförsörjning.

Näringsutskottet vill därför understryka vikten av att energipolitiken in­riktas på att skapa ett flexibelt och lokalt anpassat energisystem. Hushåll­ning med och en effektiv användning av tillgängliga resurser är härvidlag ett grundläggande krav. Energianvändningen måste anpassas till naturens eget kretslopp. En omfattande energianvändning utgör inget självändamål.

Den strategi för energisystemet som förordas i de två nyssnämnda motio­nerna ger enligt näringsutskottets mening de bästa förutsättningarna för att stärka försörjningstryggheten inom landet. Som anförs i motion 1986/ 87:Föl59 (c) skulle denna strategi även medföra ett minskat behov att lagra importerade bränslen och därmed lägre kostnader för beredskapsåtgärder.

Näringsutskottet tillstyrker alltså motionerna 1986/87:FÖ127 (c) och I986/87:FÖ159 (c) i denna del och föreslär ett uttalande av angiven inne­börd frän riksdagens sida. Étt sådant tillkännagivande skulle också ligga i linje med vad som anförs i här aktuell del av motion 1986/87:Föl36 (vpk). Den nu behandlade delen av propositionen avstyrks av näringsutskottet.

2. Allmän inriktning av försörjningsberedskapen inom
energiområdet

Jörn Svensson (vpk) anser att den del av yttrandet under rubriken All­män inriktning som börjar med "Näringsutskottet finner" och slutar med "erinra mot" bort ha följande lydelse:

Som vänsterpartiet kommunisterna anför i motion 1986/87:Föl36 är av-
vecklingen av kärnkraften av väsentlig betydelse för försörjningsberedska­
pen inom energiområdet. Så länge elkraft från kärnkraftverken säljs till
underpris pä deh svenska energimarknaden kommer utveckling och an-
            22



vändning av alternativa energislag att förhindras och försväras. Om kärn-      NU 1986/87:4 y kraftsproduktionen upphörde skulle utrymme omedelbart ges för en decen­traliserad energiproduktion. Denna omläggning av energisystemet skulle avsevärt stärka försörjningstryggheten inom landet.

Näringsutskottet anser sålunda att ett snabbt beslut om avveckling av kärnkraften är den viktigaste åtgärden för att stärka försörjningstryggheten inom energiområdet. Den nu aktuella delen av motion 1986/87:FÖ136 (vpk) tillstyrks alltså av näringsutskottet. Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad näringsutskottet här har anfört. Därmed skul­le även berörda delar av motionerna 1986/87:'Föl27 (c) och 1986/87:Fö 159 (c) bli tillgodosedda till viss del.

3. Handlingsberedskapen inför kriser i energiförsörjningen

Per-Ola Eriksson (c) och Elving Andersson (c) anser att den del av yttrandet

under rubriken Allmän inriktning som börjar med "Näringsutskottet
instämmer" och slutar med "av propositionen" bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet delar regeringens uppfattning att vår förmåga att möta olika kriser inom energiförsörjningen behöver förbättras. Som anförs i mo­tion I986/87:FÖI59 (c) skulle en övergång till ett mer småskaligt energisy­stem baserat pä ett decentralistiskt synsätt skapa en väsentligt stärkt hand­lingsberedskap. Motionen i här behandlad del tillstyrks alltså av näringsut­skottet. Riksdagen bör genom ett särskilt uttalande ansluta sig till vad nä­ringsutskottet här har anfört.

4. Handlingsberedskapen inför kriser i energiförsörjningen

Jörn Svensson (vpk) anser att den del av yttrandet under rubriken All­män inriktning som börjar med "Näringsutskottet instämmer" och slutar med "av propositionen" bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet instämmer i regeringens uppfattning att vår förmåga att möta olika kriser inom energiförsörjningen behöver förbättras. Denna för­måga är klart relaterad till energisystemets uppbyggnad och komplexitet samt till energianvändningens sammansättning. Med nuvarande förhållan­den råder en jämförelsevis stor sårbarhet, något som bör föranleda bestäm­da slutsatser rörande energisystemets förändring i framtiden. Småskaliga lösningar kan med fördel utgöra ett större inslag i den totala bilden. Dock torde ett genomgripande småskaligt system inte-vara möjligt i ett avancerat industriellt samhälle med dess omfattande inre samband. Motion 1986/ 87:Föl59(c) i nu berörd del avstyrks därför av näringsutskottet. Vad utskot­tet här har anfört bör riksdagen ge regeringen till känna som sin mening.

5. Möjligheterna att ersätta importerade bränslen

Per-Ola Eriksson (c) och Elving Andersson (c) anser att den del av yttrandet

under rubriken Allmän inriktning som börjar med "Beträffande möj­
ligheterna" och slutar med "näringsutskottets sida" bort ha följande lydel­
se:
                                                   .   .              -'

Som anförs i motion I986/87:FÖI59 (c) bör importerade bränslen vid                 23

störningar i tillförseln i allt väsenfiigt ersättas av inhemska bränslen. I mån



av tillgäng bör elenergi användas i första hand för att upprätthålla industri-      NU 1986/87:4 y ell produktion. Näringsutskottet tillstyrker alltså motionen i aktuell del och anser att riksdagen i ett uttalande till regeringen bör ansluta sig till vad näringsutskottet här har anfört.

6.     Inhemsk etanolproduktion'

Per-Ola Eriksson (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser att den del av yttrandet under rubriken Allmän inriktning som börjar med "Med hänsyn" och slutar med "näringsutskottet därför" bort ha följan­de lydelse:

Näringsutskottet anser att en fullskaleanläggning för tillverkning av eta­nol skulle ha ett avsevärt beredskapsvärde. Anläggningen skulle också vara av betydelse för den fytokemiska industrins utveckling i Sverige och där­med vara en viktig framtidssatsning. Det finns också andra industripolitis­ka värden med en inhemsk etanolproduktion.

Enligt näringsutskottets mening är det därför motiverat med statliga åt­gärder som främjar en fullskalig etanolproduktion baserad pä inhemska råvaror. Av största betydelse härvidlag är att den etanol som används som drivmedel befrias från skatt.

Näringsutskottet anser att riksdagen med anledning av här behandlade delar av mofionerna 1986/87:Föl59 (c) och 1986/87:Föl36 (vpk) bör be­sluta att den etanol som produceras i en första fullskaleanläggning baserad pä inhemska råvaror och som används som drivmedel skall befrias från skatt.

7.     Beredskapsåtgärder inom elkraftsområdet

Per-Ola Eriksson (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser att den del av yttrandet under rubriken Beredskapsåtgärder inom el-kraftsomrädet som börjar med "Näringsutskottet vill" oeh slutar med "regeringens förslag" bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet tillstyrker regeringens förslag om att medel skall anvi­sas för de föreslagna beredskapsåtgärderna. Uppgiften att fördela dessa resurser bland kraftföretagen och eldistributörerna bör dock, enligt nä­ringsutskottets mening, åläggas den centrala energipolitiska myndigheten, statens energiverk. Som anförs i motion l986/87:Föl59(c)kan det, av bl. a. konkurrensskäl, inte vara rimligt att statens vattenfallsverk skall ges denna funktion. Näringsutskottet tillstyrker alltså berörd del av motion 1986/ 87:Fö 159 (c) och anser att riksdagen i ett uttalande bör ansluta sig till vad näringsutskottet här har anfört.

8.     Beredskapslagring av olja

Per-Ola Eriksson (c) och Elving Andersson (c) anser att den del av yttrandet under rubriken Beredskapslagring av olja som börjar med "Behovet av" och slutar med "av näringsutskottet" bort ha följande lydelse:

Behovet av beredskapslager av olja är inte en fråga som näringsutskottet
har att behandla. Utskottet vill dock med instämmande i vad som anförs i
      24

motion 1986/87:Föl59 (c) framhålla att en övergång till ett småskaligt



energisystem baserat på utnyttjande av i huvudsak inhemska förnybara      NU 1986/87:4 y energikällor skulle reducera oljelagringsbehovet. Näringsutskottet anser att riksdagen med anledning av motion 1986/87:Fö 159 (c) bör göra ett uttalan­de till regeringen av den innebörd som nu har nämnts.

9.       Beredskapslagring av kärnbränsle

Per-Ola Eriksson (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser att den del av yttrandet under rubriken Beredskapslagring av kärnbräns­le som börjar med "Frågor kring" och slutar med "näringsutskottets sida" bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet anser att en väsentlig utgångspunkt för beredskapslag­ringen av kärnbränsle bör vara att kärnkraften skall avvecklas och att av­vecklingen skall inledas snarast. Utskottet tillstyrker alltså motion 1986/ 87:Föl59 (c) i nu berörd del och menar att riksdagen med avslag på rege­ringens förslag i denna del bör uttala som sin mening vad näringsutskottet här har anfört.

10.     Beredskapslagring av kol

Per-Ola Eriksson (c) och Elving Andersson (c) anser att den del av yttrandet

underrubriken Beredskapslagring av kol som börjar med "Näringsut­
skottet konstaterar" och slutar med "invända mot" bort ha följande lydelse:

Det svenska energisystemet bör baseras på i första hand inhemska och förnybara energikällor. Som en konsekvens härav måste ambitionen vara

som anförs i motion I986/87:FÖ159 (c) att minimera kolförbrukning­
en. Därmed skulle också en ökad försörjningstrygghet åstadkommas. Nä­
ringsutskottet anser att riksdagen bör ge regeringen detta till känna som sin
mening. Därmed skulle motion I986/87:FÖI59 (c) i nu berörd del bli tillgo­
dosedd. Här behandlad del av propositionen avstyrks av näringsutskottet.

11.     Beredskapslagring av naturgas

Per-Ola Eriksson (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser att den del av yttrandet under rubriken Beredskapslagring av naturgas som börjar med "Näringsutskottet finner" och slutar med "näringsutskot­tets sida" bort ha följande lydelse:

Naturgasen är ett i jämförelse med andra fossila bränslen miljövänligt bränsle oeh bör därför under överskådlig tid utnyttjas i det svenska energi­systemet.

Den bästa metoden för att förbättra försörjningsberedskapen inom detta område är naturligtvis en inhemsk gasproduktion. Som anförs i motion I986/87:FÖI59 (c) kan biogas bli en betydande energikälla inom något decennium om tillgänglig teknik och olika slag av biomassa utnyttjas opti­malt.

Arbetet med att finna metoder för lagring av importerad naturgas måste självfallet fortsätta. Möjligheterna att förbättra försörjningsberedskapen genom inhemsk gasproduktion bör dock enligt näringsutskottets mening

bli föremål for ingående uppmärksamhet. Utskottet menar att riksdagen           25

med anledning av här behandlad del av propositionen bör göra ett uttalan-



de till regeringen av nu angiven innebörd. Därmed skulle motion 1986/      NU 1986/87:4 y 87:Föl59 (c) i berörd del bli tillgodosedd i allt väsentligt.

12.     Planeringsförutsättningar och riktmärken för
försörjningsberedskapen inom beklädnadsområdet

Per-Ola Eriksson (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser att den del av yttrandet under rubriken Planeringsförutsättningar och riktmärken som börjar med "Näringsutskottet vill" och slutar med "erin­ra mot" bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet kan inte ställa sig bakom det nu aktuella förslaget i propositionen angående försörjningsberedskapen inom beklädnadsområ­det. Ett upphävande av de av riksdagen uttalade planeringsförutsättningar­na och produktionskapacitetsmälen kan, som anförs i motionerna 1986/ 87:Föll8 (c) och I986/87:FÖ127 (c), fä ödesdigra konsekvenser för den inhemska tekoindustrin. En utslagning av tekoföretag skulle också fä all­varliga följder för arbetsmarknaden i de orter som är särskilt beroende av tekoindustrin. Näringsutskottet vill, med instämmande i vad som sägs i förstnämnda motion och vad som har uttalats i reservation I till näringsut­skottets betänkande NU 1986/87:25, framhålla au tekopolifiken måste sty­ras inte bara av beredskapsskäl utan också av sysselsättningspolitiska, re­gionalpolitiska och allmänt ekonomiska skäl. Motionerna l986/87:Föl 18 (c) och 1986/87:Föl27 (c) tillstyrks alltså i berörda delar

Näringsutskottet anser att riksdagen med avslag pä propositionen såvitt
nu är i fräga bör ge regeringen till känna som sin mening vad näringsutskot­
tet här har anfört. Därmed skulle även aktuell del av motion 1986/87 :Föl 17
(m) bli tillgodosedd.
                                         '

13.     Produktionen av grundtextila varor och skor

Per-Ola Eriksson (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser att den del av yttrandet under rubriken Planeringsförutsättningar och riktmärken som börjar med "Näringsutskottet förutsätter" och slutar med "av näringsutskottet" bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet har i det föregående förordat aft de nuvarande plane­ringsförutsättningarna och produktionskapacitetsmålen för försörjnings­beredskapen på beklädnadsområdet skall bibehållas. Av detta följer att någon förändring av insatserna för att upprätthålla kapaciteten för tillverk­ning av grundtextila varor och skor inte bör ske.

Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad utskottet här har anfört. Motionerna 1986/87:Föl 17 (m) och 1986/ 87:Föl58 (s), båda i berörd del, tillstyrks alltså av näringsutskottet.

14.     Buffertlagring av uniformstyger

Per-Ola Eriksson (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser
att den del av yttrandet under rubriken Buffertlagring av uniformstyger
som börjar med "Enligt näringsutskottets" och slutar med "näringsut­
skottet sålunda"'bort ha följande lydelse:
                                 ,                         26



.   Med hänvisning till de kostnader och svårigheter som den nuvarande      NU 1986/87:4 y upphandlingsmetoden är förenad med har näringsutskottet inget att invän­da mot att systemet med buffertlager upphävs under förutsättning att utför­säljningen sker i former som inte skadar marknaden.

Däremot anser näringsutskottet att kravet på att de statliga myndigheter­na skall upphandla svensk väv bör bibehållas. Som anförs i motionerna 1986/87:Föl 17 (m) och I986/87:FÖ118 (c) har denna skyldighet stor bety­delse för textilindustrin, kanske främst genom möjligheten att förlägga pro­duktionen till konjunktur- eller ordersvackor. Även om vissa tecken tyder på att situationen för den svenska textilindustrin har förbättrats är proble­men fortfarande sä stora att den nuvarande upphandlingsskyldigheten inte bör avskaffas. Enligt näringsutskottets mening bör myndigheterna i fort­sättningen upphandla tygerna under ÖCB:s medverkan direkt från de svenska tillverkarna. Därmed skulle ett mer effektivt samarbete mellan kö­pare och säljare åstadkommas.

Riksdagen bör genom ett uttalande ansluta sig till vad näringsutskottet här har anfört. Därmed skulle motionerna l986/87:Föl 17 (m) och 1986/ 87:Föl 18 (c) bli i allt väsentligt tillgodosedda. Ett sådant uttalande skulle ligga helt i linje med vad som anförs i motion I986/87:FÖ158 (s).

15.     Försörjningsberedskapsstöd

Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m). Hädar Cars (fp), Per Westerberg (m) och Gudrun Norberg (fp) anser att den del av yttrandet under rubri­ken Försörjningsberedskapsstöd som börjar med "Enligt vad" och slutar med "av näringsutskottet" bort ha följande lydelse:

Enligt vad nåringsutskottet har erfarit från försvarsdepartementet finns för närvarande ingen avsikt från regeringens sida att dra in denna stödform. Utskottet finner dock skäl att från näringsutskottets synpunkt förorda att så sker sä snart som möjligt. Ur industripolitisk synvinkel måste, som tidigare nämnts, ambitionen vara att den svenska tekoindustrin skall kunna stå pä egna ben. Företagen bör sålunda inte kunna stödja sig mot ett frän utländsk synpunkt diskriminerande bidragssystem.

Vad näringsutskottet här har anfört bör riksdagen ge regeringen till kän­na som sin mening. Av det sagda följer att motionerna 1986/87:Föl58 (s) och 1986/87:Föl 17 (m) avstyrks av näringsutskottet.

16.     Försörjningsberedskapen beträffande metaller

Jörn Svensson (vpk) anser att den del av yttrandet under rubriken Metal­ler som börjar med "Näringsutskottet delar" och slutar med "motion I986/87:FÖ136 (vpk)" bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet delar motionärernas uppfattning. En inhemsk utvin­
ning är självfallet den bästa metoden för att säkerställa industrins bered­
skapsbehov av legeringsmetaller. Den förestående bojkotten mot Sydafrika
gör denna utvinning än mer angelägen. Utskottet anser därför att större
hänsyn bör tas till försörjningsaspekten vid bedömningar av olika fyndig­
heters brytvärdighet. Medel från beredskapsanslagen bör kunna utnyttjas
för att finansiera utvinningen av legeringsmetaller.
                                             27



Regeringen bör återkomma till riksdagen med en plan för utvinning och      NU 1986/87:4 y förädling av legeringsmetaller i enlighet med vad näringsutskottet här har anfört. Motion 1986/87:Föl36 (vpk) i nu, behandlad dej fillstyrks alltså. Någon utförsäljning av fredskrislagret av metajler bör tills vidare inte ske. Förslaget härom i propositionen avstyrks följaktligen av näringsutskottet.

17. Förstatligande av krigsmaterielindustrin

Jörn Svensson (vpk) anser att den del av yttrandet under rubriken För­statligande av krigsmaterielindustrin som börjar med "Som näringsut­skottet" och slutar med "berörd del" bort ha följande, lydelse:

Den senaste tidens avslöjanden angående krigsmaterielexporten från AB Bofors visar att den nuvarande samhälleliga insynen i och kontrollen av krigsmaterielindustrin är helt otillräcklig. Näi-ingsutskottet delar därför motionärernas uppfattning att viktigare delar av denna industri bör förstat­ligas. Regeringen bör snarast lägga fram förslag härom. Motionerna 1986/ 87:N370 (vpk) och 1986/87:N140 (vpk), den senare i berörd del, tillstyrks alltså av näringsutskottet.

28

Svenskt Tryck Stockholm 1987