Lagutskottets yttrande
1985/86:3 y
om kronoholmarnas framtida disposition (prop. 1985/86:110)
LU
1985/86:3 y
Till finansutskottet
Finansutskottet har berett lagutskottet tillfälle atl yttra sig över proposition 1985/86:110 om kronoholmarnas framfida disposition jämte motioner.
Propositionen
I propositionen föreslås dels att riksdagen godkänner de riktlinjer för kronoholmarnas framtida disposition som anges i propositionen, dels att riksdagen antar ett av lagrådet granskal förslag lill lag om ändring i lagen (1950:596) om rätt fill fiske,
I propositionen betecknas som kronoholmar de staten tillhöriga öar och holmar som finns i Östersjön och utmed västkusten samt i de större insjöarna. De föreslagna riktlinjerna omfattar både bebyggda och obebyggda kronoholmar. Riktlinjerna innebär atl slalen även i framtiden bör äga en kronoholme, om denna behövs för statligt ändamål eller om den är av riksintresse för naturvärden, kulturminnesvården eller friluftslivet enligt riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen. Beträffande kronoholmar som inle bör behållas av slalen föreslås att kommunerna fär företräde alt förvärva dem helt eller delvis. Om statens intressen eller kommunens önskemål om köp inte hindrar det bör enligt propositionen enskilda personer efter erforderlig fastighetsbildning kunna få förvärva mark på en kronoholme. 1 tveksamma fall bör presumtionen vara att egendomen behålls i statens ägo. Proposifionen innehåller också förslag om lämpliga former för upplåtelse av sådan bebyggd mark pä en kronoholme som skall ägas av staten även i fortsättningen. Härvid föreslås att arrende bör vara den vanligaste upplåtelseformen. Arrendeavtalet skall ha skriftlig form och arrendetiden bör vara minst fem år, I propositionen behandlas i övrigt främst vissa fiskerättsliga frågor samt den statliga förvaltningen av kronoholmarna.
Till grund för förslagen i proposiiionen ligger del av kronoholmsutredning-en år 1983 avgivna betänkandet (Ds Fi 1983:12) Kronoholmarnas framlida disposition. Betänkandet har remissbehandlats.
Motionerna
Med anledning av propositionen har väckts motionerna 1985/86:453 av Lars Ernestam (fp) och 1985/86:454 av Lars Tobisson m,fl, (m),
1 Riksdagen 1985/86. 8 saml. Nr3 y
I motion 453 yrkas alt riksdagen avslår förslaget om atl kommunerna ges lu 1985/86"3 v en företrädesrätt till förvärv av en kronoholme eller del därav då frågan om försäljning till en enskild person aktualiseras. Ett yrkande med samma syfte framställs i motion 454 (yrkande 1), Motionärerna i den motionen anser vidare under hänvisning lill elt remissyttrande av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län alt varje försäljningsärende bör prövas förutsättningslöst. Enligt motionärerna bör det kunna finnas utrymme för både statlig och privatägd mark pä samma kronoholme utan all de olika intressena kommer i konflikt med varandra. Motionärerna yrkar (yrkande 2) all riksdagen som sin mening ger regeringen lill känna vad som i motionen sålunda anförts om förvärv av mark på kronoholmarna för enskild person.
Utskottet
Lagutskottet begränsar sitt yttrande över propositionen lill frågor som rör överlåtelse av kronoholmarna med äganderätt till enskilda och upplåtelse av holmarna med nyttjanderätt, I samband därmed behandlar utskottet även yrkande 2 i motion 454, Däremot avstår utskottel från att kommentera spörsmålet om kommunernas företrädesrätt.
Lagutskottet delar departementschefens uppfattning atl utgångspunkten vid prövningen av ansökningar om friköp av kronoholme bör vara att staten skall behålla äganderätten lill all mark på kronoholmarna som staten har etl intresse av. Om nägra nämnvärda samhällsintressen inte står på spel är del enligl utskottets mening emellertid rimligt atl en holme eller en del därav får avyttras. Det innebär således att, om naturvårdens, kulturminnesvärdens, friluftslivets, fiskenäringens eller någol allmänt intresse i övrigt inte är nämnvärt berört i elt försäljningsärende, någol hinder för en privat husägare att få förvärva tomtmark inte bör föreligga. Som framhålls i propositionen bör dock en förutsättning för markförvärvet vara alt fastighetsbildning kan ske, dvs, alt en lämpligt anpassad tomt kan avstyckas.
Med anledning av vad mofionärerna i motion 454 anför om att det bör kunna finnas utrymme för både statlig och privatägd mark pä samma holme vill utskottet framhålla atl proposiiionen inle lägger något hinder i vägen för ett sådant utnyttjande av holmarna. Departementschefen framhåller sålunda (prop, s, 15) att - om det exempelvis pä en slor kronoholme som är av intresse för staten finns en enstaka byggnad eller enstaka grupper av hus - han har svårt atl se något avgörande principiellt hinder för en kommun eller privat husägare att få förvärva lämpligt anpassad tomtmark förutsatt atl en avstyckning inte innebär inträng pä del statliga intresset, Ulskotlet delar denna uppfattning. Motionärernas yrkande i denna del fär således anses tillgodosett genom dessa uttalanden.
Även om del i enlighet med propositionens förslag finns ett utrymme för enskilda personer atl förvärva mark på kronoholmarna talar de olika statliga intressen som måste tillgodoses för att presumtionen bör vara all egendomen inle säljs, I likhet med departementschefen kan utskottet därför inte slälla sig bakom förslaget att varje försäljningsärende skall prövas alldeles förutsättningslöst. Om en enskild person vill köpa mark får han följaktligen visa all statliga intressen inle nämnvärt berörs av en överlåtelse.
På anförda skäl förordar lagutskottet att finansutskottet avstyrker bifall till LU 1985/86:3 y motion 454 yrkande 2 och tillstyrker bifall till proposiiionen i berörd del.
Lagutskottet vill i likhet med departementschefen framhålla atl det i en del fall kan vara förenligt med samhällsintresset alt bosättningen på en kronoholme underlättas. Orsaken lill alt en arrendator vill förvärva äganderätten till marken är ofta att han vill kunna använda sin faslighet i belåningssyfte. Någon möjlighet att inteckna hus på ofri grund finns inte för närvarande, I stället tillämpas ett system med s, k, säkerhetsöverlåtelse innebärande att en gäldenär utan besittningsövergång (tradition) överlåter egendom (t, ex, en byggnad) till en fordringsägare som säkerhet för en betalningsskyldighet. Det finns emellertid flera nackdelar knutna lill säkerhelsöverlåtelsen, och den anses mindre önskvärd av kreditinstituten, 1 det fall alt arrendatorn är näringsidkare finns dock vissa möjligheter för honom att kunna fä önskat kreditbehov för rörelsens bedrivande tillgodosett genom företagshypotek och företagsinteckning enligt lagen (1984:649) om företagshypotek.
Det anförda visar atl det i dag kan vara svårt för en arrendator att använda sin fastighet som kreditsäkerhet, Beläningsbehovet i förening med del allmänna intresset att stödja en yrkesverksamhet eller ett året-runt-boende på en kronoholme för t, ex, bevaknings- eller sjöräddningsändamål bör därför, som departementschefen framhåller, vägas in vid prövningen av en ansökan om friköp,
Byggnadspantutredningen har i betänkandet (SOU 1984:22) Panträtt i registrerad nyttjanderätt föreslagit införande av ett registerpantsystem avsett för byggnader pä ofri grund. Förslaget övervägs för närvarande i regeringskansliet. Enligt vad utskottet inhämtat är beredningsarbetet inriktat på att söka fä fram en något enklare lösning än den som utredningen föreslagit. Om det införs ett registerpantsystem som ger belåningsmöjligheter för ägare av hus på annans mark bör, såsom påpekas i propositionen, även detta förhållande beaktas vid prövningen av en ansökan om friköp, I det sammanhanget bör enligt lagutskottets mening också uppmärksammas den tid under vilken etl arrende pä kronoholmarna bör upplåtas. Enligt 10 kap, 2 § första stycket jordabalken får inte utan arrendenämndens tillstånd arrendetiden understiga fem år. Under hänvisning till det starka besittningsskydd som bostadsarrendatorer åtnjuter finner sig departementschefen i propositionen inte böra generellt förorda en längre arrendetid än fem år. Departementschefen framhåller emellertid alt, om kreditgivare skulle kräva längre arrendetider än fem år, förvaltningsmyndigheten många gånger torde ha anledning att se positivt på önskemålet om en längre arrendetid. Mot bakgrund av det arbete som pågår pä att fillskapa ett pantsystem för hus på ofri grund vill lagutskottet understryka vikten av att departementschefens uttalande följs.
Beträffande arrendeförhållandena i övrigt konstaterar lagutskottet i likhet med departementschefen att det förekommer att enskilda äger och nyttjar byggnader på kronoholmarna utan att de närmare villkoren för rätlen att behålla byggnaden på platsen regleras i elt skriftligt avtal mellan staten som markägare och byggnadens ägare. Enligt lagutskottets mening är det från flera synpunkter klart otillfredsställande att skriftliga avtal i förevarande fall inte finns. Departementschefen framhåller att avsaknaden av skriftliga avtal
är en brist bl, a, med hänsyn till den förköpsrätt enligt lagen (1985:658) om LU 1985/86:3 y arrendatorers rätt att förvärva arrendestället som under vissa förutsättningar gäller till förmän för en arrendator då elt arrendeställe skall säljas. Lagutskottet kan tillägga alt en skriftlig avtalsreglering även är motiverad för att skapa ordnade förhållanden och för att av rättviseskäl likställa alla husägare på kronoholmarna vad avtalsregleringen beträffar. Det sistnämnda har betydelse inte minst i avgiftshänseende, eftersom de husägare som inte har något skriftligt arrendeavtal inte betalar någon arrendeavgift. Det förtjänar också framhållas alt den enskilde genom elt skriftligt avtal kan fä sin rättsliga ställning i förhållande till markägaren förbättrad även i andra avseenden än de som har samband med den ovannämnda förköpslagen. Med hänvisning till det anförda vill lagutskottet understryka vikten av atl de statliga förvaltningsmyndigheterna i förekommande fall snarast bör la initiativ till att rätta lill den brist som avsaknaden av skriftliga avtal medför. Propositionen föranleder i övrigt inte någon erinran eller något särskilt uttalande av lagutskottet,
Stockholm den 24 april 1986
Pä lagutskottets vägnar
Per-Olof Strindberg
Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c), Inga-Britt Johansson (s), Allan Ekström (m), Bengt Kronblad (s), Inger Hestvik (s), Bengt Harding Olson (fp), Nic Grönvall (m), Gunnar Thollander (s), Marianne Karlsson (c), Berit Löfstedt (s), Ewa Hedkvisi Petersen (s) och Hans Rosengren (s).
Avvikande mening
Per-Olof Strindberg (m), Ulla Orring (fp), Martin Olson (c), Allan Ekström (m), Bengt Harding Olson (fp), Nic Grönvall (m) och Marianne Karlsson (c) anser att den del av utskottets yttrande som börjar på s, 2 med "Lagutskottet delar" och slutar på s, 3 med "om friköp" bort ha följande lydelse:
Lagutskottet anser det i och för sig riktigt att en utgångspunkt för prövningen av friköpsärenden bör vara alt staten behåller äganderätten till all sådan mark på kronoholmarna som staten har ett väsentligt intresse av. Det innebär å andra sidan att hinder mot friköp inte bör föreligga om kronoholmen är belägen utanför områden som är av riksintresse eller av regionalt intresse för naturvården, kulturminnesvården eller det rörliga friluftslivet.
Om en holme är belägen inom ett område som är av riksintresse eller har ett viktigt regionalt intresse bör möjligheterna att förvärva den vara begränsade om holmen är obebyggd. Är holmen däremot bebyggd måste, som framhålls i remissvaret av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, en mer nyanserad bedömning ske. Bebyggelsen har ofta funnits sedan mycket
läng tid tillbaka och utgörs i vissa fall av permanentbebyggelse men också av LU 1985/86:3 y fritidsbebyggelse av god standard. Även om de allmänna intressen som står emot köpintresset har stor tyngd kan man inte bortse från att arrendatorn, i sin egenskap av bostadsarrendator, har ett starkt besittningsskydd. Det förhällandet innebär att, om försäljning inte medges, man ändå har att räkna med att huset kommer att stå kvar med marken alltjämt upplåten som bostadsarrende, I den hemfridszon som finns kring bostadshuset är allemansrätten redan utsläckt. Sett från denna synpunkt innebär, som länsstyrelsen också framhåller, en överlåtelse av äganderätten inle någon försämring för naturvården eller det rörliga friluftslivet, allt under förutsättning att ett större område inle avstyckas än som kan anses motsvara den hemfridszon som tagits i anspråk. Att utnyttjandet av bostadshusen skulle nämnvärt förändras av avstyckningen saknas anledning att anta.
Utskottet vill vidare peka på att orsaken till att en husägare på en kronoholme vill förvärva äganderätt till den arrenderade marken ofta är atl han vill kunna använda sin fasfighet i belåningssyfte, exempelvis för att kunna genomföra en nödvändig renovering eller modernisering av fasfigheten. Någon möjlighet att inteckna en fastighet på ofri grund finns inte för närvarande och möjligheterna att på annal sätt använda fastigheten som kreditsäkerhet är begränsade. Enligt lagutskottets mening bör belåningsbehovet vägas in vid prövning av frågan om rätt fill friköp. Som framhålls i propositionen kan det ocksä vara angeläget för samhället att stödja en yrkesverksamhet eller ett året-runt-boende på en kronoholme för t, ex, bevaknings- eller sjöräddningsändamål. Lagutskottet delar departementschefens uppfattning alt även sådana omständigheter bör kunna vägas in vid friköpsprövningen.
Det anförda visar att friköp av eller på bebyggda kronoholmar bör kunna ske även inom områden av riksintresse eller regionalt intresse för naturvården och det rörliga friluftslivet, allt under förutsättning att fastighetsbildning är möjlig. Med denna utgångspunkt kan utskottet inte dela departementschefens uppfattning alt presumtionen bör vara att egendomen inte säljs och att det får ankomma på den enskilde köparen att visa att inga allmänna intressen berörs negativt, I stället biträder lagutskottet i likhet med-motionärerna länsstyrelsens i Göteborg och Bohus län ståndpunkt att försäljningsärendet bör prövas förutsättningslöst. Som lagutskottet redovisat ovan kan olika allmänna och enskilda intressen i ett ärende ha olika tyngd, och del synes därför vara en naturlig ordning atl företrädare för de olika intressena får framföra och söka styrka sina påståenden om lämpligheten av ett friköp, varefter den förvaltande myndigheten har alt förutsättningslöst pröva de synpunkter som framförts i ärendet.
Lagutskottet vill tillägga att det, om ärendet rör en stor holme, inte är säkert att elt viktigt allmänt intresse behöver tillgodoses genom att hela holmen förbehålls staten eller eventuellt kommunen. Som mofionärerna anför bör det kunna i vissa fall finnas utrymme för såväl statlig som privatägd mark på en holme utan att de olika intressena kommer i konflikt med varandra. Även departementschefen har i propositionen (s, 15) ställt sig positiv till en sådan ordning. Lagutskottet anser för sin del det angeläget att man vid varje prövning av friköp av mark, som utgör del av en större holme.
överväger om inte det allmänna intresset kan tillräckligt tillgodoses genom LU 1985/86:3 y att bara en del av holmen bibehålls i allmän ägo. Med en sådan ordning öppnas större möjligheter för enskilda att kunna förvärva t, ex. ett mindre markområde i anslutning fill ett redan befintligt bostadshus.
Lagutskottet förordar att finansutskottet hemställer att riksdagen ger regeringen till känna vad lagutskottet med anledning av motion 454 yrkande 2 anfört om prövningen av ärenden om friköp av mark på kronoholmarna.