Finansutskottets yttrande

1986/87:2 y

över motioner om försäljning av statliga företag


FiU

1986/87:2 y


Till näringsutskottet

Näringsutskottet har den 17 februari 1987 berett finansutskonet tillfälle att yttra sig över motionerna 1986/87;N323,1986/87:N354 (yrkandena 1 och 2), 1986/87:N386 och 1986/87:N421 om försäljning av statliga företag.

I mofionerna anges som främsta skäl till en försäljning av statliga företag

-   att effektiviteten i företagen ökar,

-   att försäljningen innebär en positiv spridning av ägandet,

-   att bättre möjligheter till en finansiering av företagens verksamhet
skapas,

-   att en utförsäljning av företag bidrar till att sanera statens finanser.

I övrigt anförs i motionerna bl.a. följande.

I mofion 1986/87:N354 yrkandena 1 och 2 av Carl Bildt m.fl. (m) bedöms en årlig inkomstförstärkning för staten på minst 4 miljarder kronor via börsintroduktioner vara möjlig. Enligt motionärerna uppgår ett grovt uppskattat försäljningsvärde för här aktuella företag och affärsverk till ca 80 miljarder kronor.

I motion 1986/87:N386 av Ivar Franzén m.fl. (c) understryks att en försäljning av stafliga tillgångar måste ses som en engångsförstärkning. För budgetåret 1987/88 räknar motionärerna med att en försäljning motsvarande 3,5 miljarder kronor är möjlig att genomföra, vilket skulle innebära långsiktigt minskade räntekostnader för staten på 400 milj. kr. per år.

I motion 1986/87:N323 av Christer Eirefelt m.fl. (fp) framhålls att en utförsäljning av statliga företag via ett minskat tryck på penningmarknaden ger lägre räntor och därigenom en högre investeringsnivå.

Utskottet vill med anledning av motionerna anföra följande.

Den statliga företagssektorn i Sverige har i dag en betydande omfattning. Den är emellertid inte lika omfattande som i vissa västeuropeiska länder. 1 dessa länder pågår för närvarande som ett led i den ekonomiska politiken en utförsäljning av statliga företag. I OECD:s senaste konjunkturrapport redovisas för de större industriländerna inom OECD den pågående och de närmast kommande årens privatisering och utförsäljning av statliga tillgång­ar. (OECD Economic Outlook dec. 1986: The economic rationale for and budgetary consequences of privatisation s. 14-17.)

Av rapporten framgår att det mest omfattande privatiseringsprogrammet har genomförts i Storbritannien. Sedan år 1979 har tillgångar för totalt 19

1 Riksdagen 1986/87. 5 saml. Nr 2 y


miljarder pund sålts ut fill den privata sektorn. De årliga privatiseringsin- piU 1986/87:2 y komsterna uppgår för närvarande till ca 5 miljarder pund vilket motsvarar 1,2 % av bruttonationalprodukten (BNP). Motsvarande andelar för För­bundsrepubliken Tyskland och Frankrike är 0,2 % resp. 0,6 %. Även i Japan genomförs en omfattande privafisering, där bl.a. en utförsäljning av Japan Nafional Railways slutfördes i början av april detta år.

Om man som utgångspunkt tar förslagen i motion N354 om försäljningar av statliga tillgångar på 4 miljarder kronor per år motsvarar detta nära 0,5 % av BNP. Det bör emellertid observeras att begreppet privatisering definieras i motion N354 som försäljning av statliga och kommunala företag m.m. samt egendom tillhörande det allmänna. I ÖECD-rapporten innefattas även finansiella fillgångar. I Förenta Staterna pågår exempelvis en utförsäljning av statliga fordringar, i första hand fordringar i form av studielån.

Utskottet vill understryka att stora svårigheter föreligger att utifrån befintligt empiriskt material bedöma de ekonomiska effekterna av en nafionalisering eller privafisering av företag. Som exempel kan nämnas utvecklingen i Frankrike där andelen offentligt ägda företag i ett historiskt perspektiv alltid varit hög. (OECD Economic Surveys: France jan. -87 s. 33-35.) Denna andel ökade påtagligt genom 1982 års nafionaliseringar. De berörda företagen har därefter visat en utveckling som främst förklaras av den allmänekonomiska utvecklingen och i mindre grad av en förändring i ägandet. Det kan dock konstateras att under åren 1981-1984 hade de offentligt ägda industriföretagen en investeringsutveckling som var mer positiv än i övriga industrin. Samtidigt minskade sysselsättningen i de offentligt ägda företagen med knappt 5 % medan motsvarande nedgång för hela industrin var 7,5 %. Vinstutvecklingen för de offentligt ägda företagen var emellertid mycket svag och den ackumulerade förlusten för de här angivna åren uppgick till 71 miljarder FF varav nära 44 miljarder FF kan hänföras till den krisdrabbade stålindustrin.

Utskottet behandlade senast i februari i år (FiU 1986/87:10 s. 50-51) frågor rörande försäljning av statliga tillgångar och reducering av statsskul­den. Utskottet framhöll vid detta tillfälle att det är olämpligt att sälja ut reala tillgångar för att täcka ett underskott i statens löpande verksamhet. Statliga företag bör enligt utskottets mening kunna avyttras om det i det enskilda fallet bedöms motiverat. Men sådana affärer bör sättas in i ett näringspoli­tiskt sammanhang och inte utnyttjas för att uppnå enbart budgetmässiga förbättringar. I proposition 1986/87:74 - Näringspolitik inför 90-talet -anförs att det kan finnas skäl att börsintroducera statliga företag. Detta kan enligt propositionen ge företaget bättre möjligheter att finansiera sin verksamhet och även vidta angelägna strukturella förändringar genom att betalning av företagsköp kan göras med egna aktier. Som framhålls i propositionen behöver en börsintroduktion dock inte påverka statens ägarandel.

Det förtjänar att understrykas att mot varje kortsiktig förstärkning av budgeten som en försäljning av statlig egendom innebär svarar en lika stor bestående minskning av den statliga förmögenheten. Försäljningsinkomster­na begränsar visserligen statens upplåningsbehov det aktuella året och ger på så sätt en varaktig besparing i form av minskade ränteutgifter. Denna



besparingseffekt förtas emellerfid helt eller delvis av att staten samtidigt går     FiU 1986/87:2 y miste om den avkastning som den försålda tillgången skulle ha givit.

I motion N323 anförs som ett av skälen för en successiv försäljning av statlig egendom att det skulle leda till minskade räntekostnader för staten, sänkt räntenivå och lägre inflafion beroende på att det statliga upplåningsbe­hovet minskar.

I motionerna N323 och N386 samt i motion N421 av Lars Leijonborg (fp) anges inte närmare den totala storleken på utförsäljningen av de stafliga tillgångarna. Den beräkning.av det totala försäljningsvärdet av möjliga utförsäljningar som presenteras i motion N354 antyder emellerfid att den angivna utförsäljningen på 4 miljarder kronor per år skall kunna pågå i ett par decennier.

En utförsäljning av statlig egendom skulle minska det statliga upplånings­behovet på kapital- och penningmarknaden det aktuella året. Hushållens, försäkringsbolagens, AP-fondernas och andra insfitutionella placerares finansiella kapacitet skulle inte behöva tas i anspråk i samma utsträckning för att finansiera budgetunderskottet. Samfidigt skulle emellerfid anspråken på riskkapitalmarknaden öka i motsvarande utsträckning genom det ökade utbudet av statliga aktier. Utförsäljning av statliga aktier till privata intressenter skulle komma att konkurrera med andra riskkapitalbehov. Direkt eller indirekt via lån för att finansiera aktieköpen kommer detta behov att få återverkningar på penning- och kapitalmarknaden. De finan­siella effekterna på kreditmarknaden torde därför tämligen väl ta ut varandra och räntenivån skulle inte påverkas i nämnvärd utsträckning.

Som utskottet fidigare framhållit (FiU 1986/87:10 s. 51) kan det inte heller hävdas att en utförsäljning av statlig egendom skapar något realt utrymme för en offentlig expansion, t.ex. för utgiftsökningar eller skattesänkningar. Den leder endast fill en omfördelning av finansiella fillgångar. Utförsäljningar leder inte i sig fill någon dämpande effekt på efterfrågan, bytesbalans, produktion eller sysselsättning som i sin tur skulle kunna ge utrymme för en expansion.

Enligt utskottets mening finns det givetvis områden, exempelvis delar av den mer tekniska tjänsteproduktionen, där det finns få invändningar mot privata alternafiv. Den mycket omfattande utförsäljningen av offentligt ägda företag och affärsverk, som föreslås i mofion N354, innebär emellertid en radikal förändring av den i dag rådande synen på den offentliga sektorns uppgifter och utgör också ett klart avsteg från den fördelningspolitik som hitfills varit en självklar del av den svenska välfärdspolitiken.

Utskottet behandlade ingående de fördelningspolitiska aspekterna på en utförsäljning av stafliga företag i ett yttrande till näringsutskottet i mars 1986 (FiU 1985/86:2 y).

Sammanfattningsvis framhöll utskottet i detta yttrande, som utskottet här vill hänvisa fill, att det finns områden vid sidan av vård, omsorg och utbildning där det ligger i samhällets och medborgarnas intresse att verksamheten bedrivs i offentlig regi. Det är inte rimligt eller önskvärt att enskilda intressen svarar för t.ex. investeringar i infrastruktur såsom järnvägar, post och telekommunikationer. För att få till stånd en utbyggnad inom dessa områden i önskvärd takt och utbredning över hela landet har det



krävts mycket stora investeringar som inte skulle kunnat klaras på annat sätt     FiU 1986/87:2 y än genom den offentliga sektorns försorg. Det är inte heller önskvärt att inflytandet över utnyttjandet och spridningen av dessa investeringar skall avgöras av enskilda kommersiella intressen.

1 motionerna N323, N354 och N421 hävdas att en avmonopolisering inom den offentliga sektorn skulle gagna konsumenterna och innebära ett bättre utnyttjande av befintliga resurser.

Utskottet vill avslutningsvis betona att negativa verkningar av monopol främst beror på vilken prispolitik som förs. Förekomsten av statliga monopol inom vissa sektorer av samhället innebär att staten genom företag och myndigheter får möjlighet att på ett bättre sätt styra utvecklingen inom olika verksamhetsfält. Så t.ex. har staten genom Vattenfall i prakfiken en monopolställning med vars hjälp staten kan påverka den allmänna prissätt­ningen på elektrisk kraft. Detta har bidragit fill att vi i Sverige har internationellt sett mycket låga eltaxor, som är i stort sett enhetliga över hela landet. Förhållandena är snarlika inom andra områden. Televerket och postverket betjänar alla delar av landet och deras taxor är satta i direkt utjämnande syfte. Televerket vill genom sina taxor göra Sverige "rundare" och brevportots storlek är inte avhängigt av vart i Sverige försändelsen skickas. En avyttring av t.ex. statliga kraftverk eller uppdelning och försäljning av delar av televerket skulle försvaga statens möjligheter att påverka taxesättning och utöva kontroll och få insyn i verksamheten. Möjligheterna att ge alla delar av landet en likartad service skulle också försvåras.

Med hänvisning till vad som anförts anser finansutskottet att här aktuella motionsyrkanden bör avstyrkas.

Stockholm den 9 april 1987 På finansutskottets vägnar Arne Gadd

Närvarande: Arne Gadd (s), Anne Wibble (fp), Roland Sundgren (s), Christer Nilsson (s), Rune Rydén (m), Lisbet Calner (s), Lars De Geer (fp), Arne Andersson i Gamleby (s), Kjell A. Mattsson (c), Hans Petersson i Hallstahammar (vpk), Arne Kjörnsberg (s), Hugo Hegeland (m), Marianne Carlström (s) och Rolf Kenneryd (c).

Avvikande mening

Anne Wibble (fp), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp), Kjell A. Mattsson (c), Hugo Hegeland (m) och Rolf Kenneryd (c) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar med "Utskottet vill" och på s. 4 slutar med "bör avstyrkas" bort ha följande lydelse;

Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat motioner (se t.ex. FiU 1985/86:2 y) rörande frågor om utförsäljning av statliga företag. Utskottets socialdemokratiska ledamöter har därvid avstyrkt mofionerna med hänvis-



ning bl.a. till att det inte finns någon anledning att sprida ägandet, att en     FiU 1986/87:2 y

utförsäljning skulle ge kraffiga negafiva fördelningseffekter och allmänt

skulle utgöra ett hot mot vår välfärd. Man har även hävdat att utförsäljning

inte heller bör utnyttjas i strävandena att minska budgetunderskottet. De

socialdemokratiska ledamöterna och regeringen har emellertid successivt

ändrat sin attityd till en utförsäljning av statliga företag. Som framgår

exempelvis av här nämnda yttrande till näringsutskottet är utskottets

majoritet inte längre helt avvisande fill att pröva privata alternativ till vissa

delar av den offentliga sektorns tjänsteprodukfion. Av proposition 1986/

87:74 Näringspolitik inför 90-talet framgår även att en börsintroduktion av de

statliga företagen kan godtas. Vidare ser regeringen nu en amortering av

statsskulden medförande lägre räntebetalningar som ett led i arbetet att

minska budgetunderskottet.

I en avvikande mening till finansutskottets yttrande FiU 1985/86:2 y framhöll utskottets borgerliga ledamöter att staten har en självklar roll när det gäller ansvaret för viss grundläggande samhällsservice. Detta ansvar innefattar emellertid inte all den verksamhet som i dag bedrivs inom den statliga företagssektorn. Statlig företagsamhet bör begränsas till sådana områden där staten har särskilda skäl att bedriva verksamhet.

Erfarenheterna har visat att det finns speciella problem förknippade med statliga företag. Statens roll som ägare fill företag kommer lätt i konflikt med statens huvudsakliga roll i övrigt i samhället. Det har i själva verket blivit en sammanblandning mellan statens båda roller, en sammanblandning som är till nackdel för de statliga företagens möjlighet att utvecklas. Staten har inte kunnat fungera som enbart ägare. Den egentliga ägarfunktionen har därför inte blivit tillgodosedd.

Vidare underströks att statligt ägande inte får bli ett självändamål. Lika väl som det är naturligt att förvärva företag bör det för staten vara naturligt att sälja ut företag som strukturerats om och fått nödvändig stabilitet. Staten bör kunna försälja statliga företag med en verksamhet som är väsensfrämmande för det offentliga - företag som kan drivas lika bra eller bättre om de överlåts i privat regi.

En försäljning av sådana statliga företag kan också bidra till att begränsa den årliga ökningen av statsskulden, vilket ger en bestående effekt i form av minskade årliga utgifter för statsskuldräntor.

Konsekvenserna för aktiemarknaden till följd av det ökade utbudet skall inte överdrivas, eftersom det statliga upplåningsbehovet minskar i motsva­rande utsträckning. Försäljningen av statliga företag behöver således inte i sig kräva ytterligare utrymme på kredit- och akfiemarknaden. En utförsälj­ning av hela, eller delar av, stafliga företag och affärsdrivande verk borde kunna ge en budgetförstärkning av ca 4 miljarder kronor per år.

Utskottet fillstyrker med hänvisning till vad som anförts i den avvikande meningen fill utskottets yttrande FiU 1985/86:2 y att riksdagen hos regering­en begär en plan för försäljning av statliga företag i den omfattning som angivits i de aktuella motionerna.