SkU 1981/82:10 y

Skatteutskottets yttrande

1981/82:10y

över proposition 1981/82:217 om vissa sjöfartsfrågor jämte motioner

Till trafikutskottet

Trafikutskottet har berett skafteutskoffet fillfälle att yttra sig över pro­position 1981/82:217 om vissa sjöfartsfrågor jämte motioner. Med anled­ning därav fär skatfeufskotfef anföra följande.

I propositionen lägger regeringen fram vissa förslag i syfte aff stärka den svenska sjöfartsnäringens konkurrenskraft. Förslagen innebär i huvudsak att rederierna under en övergångsperiod skall kunna få ett ekonomiskt stöd. Vidare bereder regeringen riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförts i propositionen om planerade ändringar i sjömansbeskaftningen.

Det föreslagna stödet till rederierna skall utgä under en femårsperiod. Under det första året beräknas stödet normalt till 75 % av den sjömansskatf som inlevererats och trappas därefter successivt ned. Aff stödet sätts i förhållande fill den sjömansskatt som utgått för de ombordanställda har sin bakgrund i att beskattningen ansetts utgöra en av de viktigaste orsaker­na fill de svenska rederiernas kostnadssituafion. Samtidigt har såväl prak­tiska som principiella skäl ansetts tala mot en nedsättning av sjömansskat­ten.

I mofion 2564 av Rolf Clarkson m. fl. (m) yrkas avslag pä propositionen i denna del. Motionärerna anser att problemen i stället bör lösas genom en varaktig sänkning av marginalskatterna och föreslär att sjömansskatteta­bellerna fr. o. m. inkomståret 1983 utformas med hänsyn till slutläget i den marginalskaffereform som föreslagits frän deras håll.

Utskottet saknar för sin del anledning aff gå in närmare pä frågan hur eff ekonomiskt stöd fill rederinäringen bör utformas, eftersom denna fråga ingår i trafikutskottets och infe i skafteutskotfefs ämnesområde. Utskottet vill endast framhålla att sjömansskatten i stort sett bör motsvara den vanliga inkomstskaften. Med hänvisning härfill och fill att motionärernas förslag infe innebär några omedelbara förbättringar för rederinäringen .avstyrker utskottet mofionen i denna del (yrkande 2).

Sjömansskatten är en definitiv källskatt som fas ut av dem som är anställda ombord på svenska handelsfartyg. Sjömannen skall infe dekla­rera sin sjöinkomst, och någon särskild taxering sker inte heller av inkoms­ten ombord. Under vissa förhållanden kan sjömansskatten jämkas. Om en sjöman även har inkomst i land beskattas han härför i stort sett enligt vanliga regler. Vid denna beskattning bortser man från inkomsten om­bord, men möjligheterna till vissa allmänna avdrag, grundavdrag och skattereduktion påverkas av att sjömansskatt utgått.

I     Riksdagen 1981/82. 6 samt. Nr 10 y


SkU 1981/82:10 y                                                     2

Avsikten med sjömansskatten är att den i stort sett skall motsvara den skaft som skulle ha utgått enligt vanliga regler men med beaktande av de särskilda förhållanden som råder för sjömännen. I proposifion 1981/ 82:197 om en reformerad inkomstbeskattning, som f n. behandlas av utskottet,' föreslås bl. a. aff sjömännen skall få del av de marginalskaffe­sänkningar som förordas i propositionen men samtidigt vidkännas de aktuella avdragsbegränsningarna. Vidare föresläs att det schablonmässiga omkosfnadsavdragef för sjömännen räknas upp till 7 000 kr. i fjärrfart och 4 000 kr. i närfart per år räknat mot nuvarande 4 000 resp. 2 000 kr. Vidare medges ett särskilt avdrag från skaften, bl. a. med hänsyn till aff ombord­anställda har mindre möjligheter än andra att utnyttja de förmåner som samhället erbjuder. Detta avdrag uppräknas till 600 kr. i fjärrfart och 275 kr. i närfart mot nuvarande 400 resp. 175 kr. i månaden. Avdraget för kapitalförsäkringspremier slopas för sjömännen liksom för andra skatt­skyldiga. Värdet av fri kost inräknas liksom fidigare i tabellerna, vilket medför att kontant ersättning för kosten inte skall tas upp som inkomst. Detta värde uppräknas nu till 805 kr. i mänaden mot tidigare 535 kr. I den nyssnämnda propositionen föreslås också att sjömansskatten bestäms med utgångspunkt i en kommunal skattesats på 29 % i stället för nuvarande 28 %.

De ändringar i sjömansskatfereglerna som diskuteras i den nu aktuella propositionen är bl. a. aft lägga samman den ombordanställdes samfliga inkomster vid landbeskaffningen, att beskaffa kontant kostersättning un­der ledighet och samfidigt slopa uppräkningen i sjömansskattetabellerna för fri kost och att sänka skatten på engångsbelopp. I propositionen anförs bl. a. att utgångspunkten för ändringarna bör vara aff lön och ersättningar som är hänförliga till tjänstgöringstid ombord skall ge en större netfoför-tjänst än motsvarande förtjänst i land. Avsikten är att dessa frågor skall utredas skyndsamt med sikte på att de nya reglerna i huvudsak skall kunna tillämpas fr. o. m. inkomståret 1983.

Bakgrunden till denna omprövning av sjömansbeskattningen är bl. a. de ändrade förhållanden som inträtt sedan sjömansskatten infördes 1958. Enligt vad som anförs i proposifionen visfas sjömännen numera ungefär halva året i land. Den ombordansfällde kan under ett och samma år ha inkomster från flera håll utan att drabbas av samma skatteprogression som andra i motsvarande inkomstläge. Reglerna verkar även i övrigt i den riktningen att sjömännen tjänar på aft byta ut tjänstgöring ombord mot tjänstgöring i land.

Rolf Clarkson m. fl. (m) biträder i motion 2564 de nu angivna förslagen i propositionen. Även Bertil Zachrisson m. fl. (s) tillstyrker i motion 2567 en utredning om att beskatta extrainkomsterna i land med hänsyn fill den sammanlagda inkomsten. De motsätter sig däremot de förändrade skatte­regler för kostersäftning och engångsbelopp som aviseras i proposifionen och som enligt deras mening innebär klara ingrepp i gällande avtal för de



SkU 1981/82:10 y                                                     3

ombordanställda. I mofion 2566 yrkar Lars Werner m. fl. (vpk) avslag på proposifionen med hänvisning bl. a. till att de anställdas villkor och rättig­heter enligt deras mening försämras på ett ej acceptabelt sätt.

Med anledning av vad som anförts i de båda sistnämnda motionerna kan framhållas att sjömansskatten i allmänhet är lägre än skaften pä motsvarande inkomst i land. Detta har ansetts motiverat av aff sjömännen i många fall inte kan tillgodogöra sig olika samhälleliga förmåner på samma sätt som andra. Sjömansskattens karaktär av definitiv källskatt innebär fördelar både för de ombordanställda och för skatteadministratio­nen. Detta gör också aft vissa skatteförmåner och en del ojämnheter vid beskattningen bör kunna accepteras. Av redogörelsen ovan för de förslag som läggs fram i proposition 1981 /82:197 framgår att ytterligare lättnader nu kommer att genomföras i sjömansskatten. Utskottet har inte nägot aft erinra mot dessa förslag. Avsikten med den aviserade översynen av sjö­mansskatten är inte heller att skärpa beskattningen av sjömännens inkoms­ter ombord. Däremot kan det mot bakgrund infe minst av de ändrade förhållanden som inträtt sedan sjömansskatten infördes 1958 ifrågasät­tas om reglerna för beskattningen av sjömännens inkomster i land till alla delar är lämpligt utformade. Det går inte att bestrida att reglerna i vissa fall kan medföra betydande lättnader även för beskattningen av sådana in­komster, vilket inte har varit avsikten med reglerna. Utskottet har för sin del inte något att erinra mot en översyn av dessa regler.

När det gäller beskattningen av sjömansinkomster i form av fri kost ombord m. m. och av engångsersättningar har avsikten med dessa regler inte varit att åstadkomma särskilda lättnader i beskattningen. I proposifio­nen anförs aft beskattningsreglerna i fråga om dessa detaljer medför vissa ej önskvärda konsekvenser.

Utskottet har inte något att erinra mot aft även dessa frågor omfattas av den aviserade översynen av beskattningen eller mot aft man också tar upp frågan om beskattningen av sjölöner som under en och samma period erhållits från olika arbetsgivare. Riksdagens ställningstagande till dessa frågor bör enligt utskottets uppfattning anstå i avvaktan på resultatet av de kommande övervägandena. Utskottet finner för sin del inte skäl att nu göra sådana bindande uttalanden i dessa frågor som yrkas i motionerna. Utskottet avstyrker således mot denna bakgrund motionerna 2564 yrkande 1,2567 yrkande 2 och 2566 yrkande 1 i den mån yrkandet avser riktlinjerna för det planerade utredningsarbetet.

Yrkande 4 i motion 2564 av Rolf Clarkson m. fl. (m) innebär att rege­ringen bör överväga aff låta investeringar i fartyg berättiga till investerings­avdrag.

Den lagstiftning om särskilt investeringsavdrag vid redovisningen av mervärdeskatt som antogs av riksdagen i höstas innebär liksom tidigare lagstiftning om investeringsavdrag att fartyg och andra anskaffningar inom transportsektorn inte omfattas av reglerna om investeringsavdrag.



SkU 1981/82:10 y                                                     4

Utskottet är för sin del tveksamt till att en ändring i detta hänseende kan bidra till att lösa sjöfartsnäringens aktuella problem. Med hänsyn härtill och till att syftet med reglerna är att stimulera till inventarieanskaffningar under en lågkonjunktur avstyrker utskottet motionen i denna del.

I motionerna 2561 av Sonja Rembo (m) och Siri Häggmark (m) och 2565 av Sten Svensson (m) och Göthe Knutson (m) yrkas att partrederier alltid skall anses sakna fast driftställe i kommunalskattelagens mening. I den förstnämnda motionen yrkas också att rätten för partredare att göra av­drag för underskott vid beskattningen inte begränsas på sätt som har föreslagits i proposition 1981/82:197.

Som utskottet anfört tidigare i yttrande till trafikutskottet kan reglerna om rätt beskattningsort för partrederier medföra problem pä grund av de begränsningar dessa regler medför i fräga om möjligheterna till under­skottsavdrag. Utskottet fann dä att detta var ett generellt problem som bör prövas i samband med det utredningsarbete som pågår inom kommittén (B 1980:05) om underskottsavdrag. Med hänvisning härtill och eftersom ut­skottet inte finner anledning att förorda ett särskilt undantag för partre­derier från de nu aktuella allmänna begränsningarna i rätten till under­skottsavdrag avstyrker utskottet motionerna i dessa delar.

Stockholm den 19 maj 1982

På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Valter Kristenson (s), Rune Carlstein (s), Tage Sundkvist (c), Bo Lundgren (m), Curt Boström (s), Ingemar Hallenius (c), Bo Forslund (s), Anita Johansson (s), Bernt Ekinge (fp), Arne Gadd (s), Arne Svensson (m) och Erling Bager (fp).

Avvikande meningar

1. Knut Wachtmeister, Bo Lundgren och Arne Svensson (samtliga m) anser att det avsnitt av utskottets yttrande pä s. 1 som börjar med "Utskot­tet saknar" och slutar med "i denna del (yrkande 2)" bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion 2564 sammanhänger problemen inom sjöfartsnä­ringen med näringslivets problem i övrigt. Skattetrycket har under 1970-talet nått en nivå som innebär att vår ekonomi förlorat sin tillväxtför­måga. Därför måste det samlade skatteuttaget minska och de offentliga utgifterna skäras ned. Likaså måste näringspolitiken bedrivas med gene­rella i stället för selektiva medel. Att olönsamma näringar subventioneras leder till att produktionsresurser låses fast i krisindustrier som varvs-, järn-och stålindustrin. Subventionerna kräver också skattehöjningar som med-



SkU 1981/82.10 y                                                      5

för att andra branscher, t. ex. sjöfartsnäringen, får ett svårare konkurrens­läge. Huvudskälet till att den svenska sjöfartsnäringen kämpar med svårig­heter torde vara det höga kostnadsläget i Sverige.

Mot denna bakgrund kan utskottet inte biträda det i propositionen framlagda förslaget om stöd till sjöfartsnäringen. Detta stöd är konstruerat på ett i grunden felaktigt sätt. Skulle förslaget genomföras torde det dess­utom pä sikt bli mycket svårt att avvisa motsvarande krav på "skatteåter­bäring" från andra branscher i likartad belägenhet.

Det är framför allt bemanningskostnaderna som skiljer svenska fartyg frän flertalet andra länders fartyg i kostnadshänseende. Dessa höga kost­nader har till stor del förorsakats av alltför höga marginalskatter. Det är därför av stor vikt att en varaktig sänkning av marginalskatterna snarast genomförs.

Med tanke på sjöfartsnäringens speciella situation bör sjömansskatten redan fr. o. m. den 1 januari 1983 utgå frän den inkomstskatt i övrigt som kommer att gälla i slutläget av den marginalskattereform som nu håller pä att genomföras. Förslag om detta bör föreläggas riksdagen under hösten 1983. Dessa förslag bör samordnas med de övriga ändringar av sjömans­skatten som regeringen avser att förelägga riksdagen. På detta sätt skapas förutsättningar för kostnadssänkningar i samband med förhandlingar mellan partema pä denna del av arbetsmarknaden. Hänsyn måste dä tas till den snabbare justering av marginalskatterna som på detta vis kommer de ombordanställda till godo.

I propositionen anför departementschefen att ombordanställda inte pä samma sätt som landanställda kan tillgodogöra sig olika samhälleliga förmåner och faciliteter. Detta gäller naturligtvis också de förmåner som utgår genom olika socialförsäkringar. Det skulle därför framstå som natur­ligt att förbättra kostnadsläget för sjöfartsnäringen även genom sänkta arbetsgivaravgifter. Det bör ankomma pä regeringen att efter ytterligare överväganden återkomma till riksdagen med eventuella förslag i detta hänseende.

Utskottet tillstyrker således yrkandena 2 och 3 i motion 2564.

2. Erik Wärnberg, Valter Kristenson, Rune Carlstein, Curt Boström, Bo Forslund, Anita Johansson och Arne Gadd (samtliga s) anser att det avsnitt av utskottets yttrande pä s. 3 som börjar med "Utskottet har inte" och slutar med "planerade utredningsarbetet" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning får dock inte de ombordanställdas avtals-enliga villkor ensidigt försämras genom att ändringar görs i de speciella skatteregler som gäller för dessa grupper och som ligger till grund för arbetsöverenskommelser. Utskottet instämmer därför i yrkande 2 i motion 2567, medan yrkande 1 i motion 2564 och yrkande 1 i motion 2566 avstyrks i den män dessa yrkanden avser riktlinjerna för det planerade utrednings­arbetet.



SkU 1981/82:10 y                                                                6

3. Knut Wachtmeister, Bo Lundgren och Arne Svensson (alla m) anser att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 3 med "Den lagstift­ning" och slutar på s. 4 med "denna del" bort ha följande lydelse:

Vissa särskilda åtgärder behöver vidtas sä att sjöfartsnäringen inte i vissa avseenden diskrimineras i förhållande till andra branscher. Enligt lagstift­ningen om investeringsavdrag tillhör fartyg inte de investeringsobjekt som berättigar till avdrag. Enligt utskottets mening bör regeringen överväga att låta investeringar i fartyg berättiga till sådana avdrag. Utskottet tillstyrker således yrkande 4 i motion 2564.