Lagutskottets yttrande

1985/86:2 y

över riksdagens revisorers förslag angående statens utgifter för bidragsförskott, m. m. (förs. 1985/86:17)


LU

1985/86:2 y


Till socialutskottet

Socialutskottet har beslutat bereda lagutskottet fillfälle att yttra sig över förslag till riksdagen 1985/86:17, riksdagens revisorers förslag angående sta­tens utgifter för bidragsförskott, m, m, jämte de med anledning av förslaget väckta mofionerna 1985/86:506 och 507.

I förslaget hemställer riksdagens revisorer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna anfört

1. beträffande en utredning om statens stöd till barn som inte lever tillsam­mans med båda sina föräldrar och om föräldrabalkens förbehållsregler m. m.,

2. beträffande kortsiktiga åtgärder avseende reglerna för underhållsbidrag och bidragsförskott.

Lagutskottet har beslutat att avge yttrande över förslaget i de delar som faller under utskottets beredningsområde samt över mofionerna. Lagutskot­tet har vidare beslutat att med yttrandet till socialutskottet överlämna motio­nerna 1985/86:L209, L214, L221, L222, L236 och L259 för behandling i samband med revisorernas förslag.

Lagutskottet fär anföra följande.

Allmän bakgrund

Den svenska familjerätten har under de två senaste årtiondena fortlöpande setts över och moderniserats. År 1969 fick familjelagssakkunniga i uppdrag att se över den familjerättsliga lagstiftningen. Reformarbetet har berört både giftermålsbalken (GB) och föräldrabalken (FB), Ett första steg togs år 1973 (prop, 1973:32, LU 1973:20) då betydande ändringar vidtogs av i första hand äktenskapsrätten på grundval av ett delbetänkande av familjelagssakkun­niga. Reformen innebar även ändringar när det gällde vårdnaden om barn vars föräldrar inte är eller varit gifta med varandra.

År 1976 beslöt riksdagen att införa en möjlighet för föräldrar som inte är gifta med varandra att få gemensam vårdnad om sina barn (prop, 1975/ 76:170, LU 1975/76:33), Vidare ändrades vårdnadsreglerna så att gifta föräld­rar efter en skilsmässa skulle kunna fortsätta att ha gemensam vårdnad. De nya vårdnadsreglerna föranledde dock inte någon ändring av bestämmel­serna om underhållsbidrag och bidragsförskott. Lagutskottet underströk vik-

1 Riksdagen 1985/86. 8 saml. Nr2y


ten av en skyndsam lösning på de frågor om bidragsförskott och annat    LU 1985/86:2 y ekonomiskt stöd som kunde uppkomma i fall dä föräldrarna hade gemensam vårdnad men inte bodde ihop.

Med anledning av motioner behandlade utskottet i lagstiftningsärendet också vissa frågor rörande de allmänna reglerna om underhållsskyldighet i FB, Utskottet framhöll därvid att det dåvarande regelsystemet beträffande underhållsbidrag ofta ledde till betydande svårigheter för de bidragsskyldiga. Sålunda innebar då gällande ordning att erforderlig hänsyn inte alltid togs till den underhållsskyldiges fakfiska bidragsförmåga. Enligt utskottet tvingades den underhållsskyldige i vissa fall att hålla en lägre ekonomisk standard än den förälder som hade vårdnaden om barnet. Underhållsskyldigheten gent­emot inte hemmavarande barn återverkade i många fall på förhållandena för den underhållsskyldiges familj, I andra fall kunde den omöjliggöra eller försvåra familjebildning. Inte minst de dåvarande reglerna om automatisk höjning av underhällsbidrag i lagen (1966:680) om ändring av vissa under­hållsbidrag medförde att de underhållsskyldigas situation ofta var allvarlig. Särskilt gällde detta personer som hade låga inkomster eller som av olika anledningar inte följt med i den allmänna löneutvecklingen. Utskottet ansåg därför att det fanns starka skäl för en reform pä området. Med hänsyn till bl, a, att den ekonomiska situationen också för de underhållsberättigäde var bekymmersam innefattade frågorna enligt utskottet svåra avvägningspro­blem och var delvis av komplicerad beskaffenhet. En reform kunde därför inte genomföras utan en mera ingående undersökning.

Utskottet förordade att en översyn kom lill stånd och att arbetet skulle bedrivas skyndsamt. Vad utskottet sålunda anfört om underhållsreglerna gav riksdagen som sin mening regeringen till känna.

Med anledning av riksdagens begäran fick familjelagssakkunniga i upp­drag att göra en skyndsam översyn av reglerna om underhållsbidrag till barn. På grundval av bl, a, ett delbetänkande av familjelagssakkunniga genomför­des år 1978 en genomgripande reform av underhållsreglerna i GB och FB, Huvuddelen av reformen trädde i kraft den 1 juli 1979 (prop, 1978/79:12, LU 1978/79:9),

År 1977 tillsattes utredningen om barnens rätt med uppdrag att överväga olika åtgärder för atl stärka barns rättsliga ställning. År 1979 avlämnade utredningen ett delbetänkande som i vissa delar lades till grund för ändringar år 1982 i FB:s regler om gemensam vårdnad (prop, 1981/82:168, LU 1982/ 83:17), Ändringarna innebar att makar efter skilsmässa fortsätter atl ha gemensam vårdnad om sina barn såvida inte domstol beslutar annat. En nyhet var också att ogifta föräldrar som inte bor tillsammans kan få gemen­sam vårdnad efter anmälan till pastorsämbete. Lagstiftningen innebar vidare ändringar i reglerna om umgängesrätt.

Huvuddragen av 1978 års reform beträffande under­hållsbidrag till barn, m.m.

I propositionen med förslag till 1978 års ändringar av FB:s underhållsregler angavs att ett huvudsyfte med reformen var att mildra underhållsbördan för



underhållsskyldiga med svag ekonomi. Ett annat syfte var att en mera enhet- LU 1985/86:2 y lig bedömning av bidragsfrågorna skulle komma till stånd. Ändringarna innebar i huvudsak att föräldrarnas underhållsskyldighet gentemot sina barn inte längre skulle vara ovillkorlig utan bero av föräldrarnas ekonomiska förmåga och barnets behov. Föräldrarna skulle sinsemellan ta del i kostna­derna för barnets underhåll efter vars och ens ekonomiska bärkraft. Vidare anpassades underhållsreglerna till bestämmelserna om gemensam vårdnad samt begränsades den automatiska höjningen av underhållsbidragen.

Vid riksdagsbehandlingen av reformen framhöll lagutskottet - efter att ha hänvisat till sina uttalanden år 1976 - att det var angeläget att en ändring kom till stånd som gav lättnad i underhållsbördan för dem som betalade under­hållsbidrag. Att kräva ut underhäll av en förälder som inte förfogade över medel för mera än sina egna nödvändiga behov kunde enligt utskottet endast leda till att den underhållsskyldige ådrog sig en underhällsskuld eller också fick ta samhällets hjälp i anspråk för egen del. Barnets intresse fick i detta fall fillgodoses genom de sociala stödformer, främst bidragsförskottet, som ga­ranterade en minimistandard. Samtidigt var det angeläget att lagstiftningen utformades så att lättnaderna i underhällsbördan inte gick ut över de bidrags-berättigade och att lättnaderna inte upplevdes som orättvisa av föräldrar som bodde tillsammans med sina barn och gjorde ekonomiska uppoffringar för dessas räkning. Mot denna bakgrund anslöt sig utskottet till principen att underhållsskyldigheten skulle vara beroende av föräldrarnas ekonomiska förmåga.

Principen för föräldrarnas underhållsskyldighet har sin största betydelse när det gäller att fastställa underhållsbidrag. Regler härom finns i 7 kap, FB. Till ledning för socialnämndens och försäkringskassans handläggning av ärenden där underhållsfrågor aktualiseras har socialstyrelsen och riksförsäk­ringsverket gemensamt utarbetat vissa allmänna råd (Allmänna råd från socialstyrelsen 1982:1 och riksförsäkringsverket 1982:2, Underhållsbidrag och bidragsförskott).

Gällande regler om underhållsbidrag innebär i huvudsak följande.

Föräldrarnas underhållsskyldighet gäller i princip till dess barnet fyller 18 år men kan i vissa fall utsträckas att gälla tills barnet blir 21 år.

Enligt 7 kap, 2 8 FB skall förälder fullgöra sin underhållsskyldighet genom att betala underhållsbidrag till barnet om föräldern inte har vårdnaden om barnet och inte heller varaktigt bor tillsammans med barnet. Om föräldrarna har gemensam vårdnad föreligger skyldighet för förälder att utge underhålls­bidrag om barnet varaktigt bor fillsammans med endast den andre föräldern. Underhållsbidraget skall betalas förskottsvis för kalendermånad fill vård­nadshavaren eller vid gemensam vårdnad till den förälder som bor tillsam­mans med barnet.

Underhållsbidrag fastställs genom dom eller avtal, I princip har föräld­rarna full frihet att träffa avtal om underhållsbidrag. Dom eller avtal om underhållsbidrag kan jämkas, bl, a, om ändring i förhållandena föranleder det. Vidare kan ett löpande underhållsbidrag omprövas efter sex år utan att någon ändring i förhållandena inträtt.

Då underhållsbidrag skall bestämmas får den underhållsskyldige enligt 7



kap, 3 8 FB alltid förbehålla sig vissa belopp för sitt eget och andras underhåll, LU 1985/86:2 y Förbehållsbeloppet för den underhållsskyldiges eget underhåll skall omfatta skäliga bostadskostnader och andra vanliga levnadskostnader. De sist­nämnda kostnaderna skall beräknas rned ledning av ett normalbelopp som utgör 120% av basbeloppet, dvs, för närvarande 2330 kr. i månaden. Om särskilda skäl föreligger får den underhållsskyldige vidare förbehållas ett belopp för underhåll åt make eller samboende. Normalbeloppet utgör i sådant fall 60% av basbeloppet. Slutligen får den underhållsskyldige även förbehålla sig ett belopp om 40% av basbeloppet för underhäll av eget hemmavarande barn. Avräkning skall dock göras för vad som utges till barnet av barnets andre förälder eller för dennes räkning, exempelvis i form av bidragsförskott. Vad som återstår sedan de angivna förbehällsbeloppen dra­gits av från 'den underhållsskyldiges nettoinkomst (dvs, bruttoinkomsten minskad med skatter) får i princip tas i anspråk för täckande av barnets behov av underhållsbidrag.

Den i praktiken vanligast tillämpade metoden för bestämmande av under­hållsbidrag innebär att man först uppskattar barnets behov av underhåll till visst belopp. En beräkning görs härefter av varje förälders nettoinkomst efter skatt. Härifrån dras förbehållsbelopp för eget och eventuellt andra familje­medlemmars försörjning. Restbeloppen representerar de överskottsbelopp som föräldrarna rimligen bör kunna ta i anspråk för underhåll åt barnet. Underhållsbidraget erhålls sedan genom att del belopp som beräknats för barnets behov fördelas mellan föräldrarna i proportion fill vars och ens överskottsbelopp. Det sålunda framräknade underhållsbidraget kan sedan korrigeras om det vid en allmän bedömning inte framstår som skäligt,

I socialstyrelsens och riksförsäkringsverkets allmänna råd rekommenderas att en bidragsskyldig förälders hela överskott inte tas i anspråk för underhålls­bidrag utan att en viss reduceringsregel tillämpas. Enligt denna bör högst 60% av överskottet användas för underhållsbidrag till ett barn, 70% till tvä barn och 80% till tre eller flera barn. Understiger överskottet bidragsförskotts-nivån bör underhållsbidraget begränsas till högst hälften av överskottet.

Underhållsbidrag till bl, a, barn räknas upp varje är enligt bestämmelserna i lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag. Uppräkningen följer ändringarna i basbeloppet, I samband med 1978 års reform begränsades höjningarna av underhållsbidragen till sju tiondelar av basbeloppshöjningen,

Vidare ändrades år 1978 reglerna om preskription av underhållsbidrag så att preskriptionstiden numera är tre år.

År 1978 infördes också en rätt för den bidragsskyldige föräldern att göra avdrag på underhållsbidraget då han utövar sin rätt till umgänge med barnet. Reglerna trädde i kraft den 1 januari 1980 och innebär i huvudsak atl avdrag får ske med 1/40 av underhållsbidraget för varje helt kalenderdygn som barnet vistas hos föräldern. En förutsättning är att vistelsen varat en samman­hängande tid av minst fem hela dygn.

Nära samband med reglerna om underhållsbidrag har bestämmelserna i lagen (1964:143) om bidragsförskott. Också dessa regler ändrades i bety­dande utsträckning vid 1978 års underhållsreform. Bidragsförskott utgår i princip när ingendera eller bara den ena föräldern har vårdnaden om barnet. Bor barnet tillsammans med en förälder som inte är vårdnadshavare utgår



dock inte förmånen. Har båda föräldrarna vårdnaden gemensamt kan bi-   . LU 1985/86:2 y

dragsförskott utgå om den ene föräldern inte varaktigt bor tillsammans med

barnet. Bidragsförskott lämnas inte om vårdnadshavaren uppenbarligen utan

giltigt skäl underlåter alt bidra eller att medverka till att få underhållsbidrag

eller faderskap till barnet fastställt. Även i vissa andra fall kan bidragsförskott

vägras, bl, a, om fastställt underhållsbidrag betalas i vederbörlig ordning och

bidraget inte understiger vad som kan utgå i bidragsförskott.

Bidragsförskott utgår längst till dess barnet fyllt 18 år och i regel med 41 % av basbeloppet per år dvs, för närvarande med 9 553 kr, per är eller 796 kr, i månaden, öm den underhällsskyldige betalar det fastställda underhållsbi­draget och detta är lägre än bidragsförskottet, utgör bidragsförskottet skillna­den mellan underhållsbidraget och 41 % av basbeloppet (utfyllnadsbidrag). Något återkrav riktas i dessa fall inte mot den underhållsskyldige. Vidare gäller att om ett fastställt underhållsbidrag uppenbarligen understiger vad den underhållsskyldige bör betala i bidrag, utgår bidragsförskottet inle med högre belopp än underhållsbidraget.

När en underhållsskyldig har delgetts beslut om att bidragsförskott har beviljats, skall inbetalningarna av underhållsbidrag upp fill bidragsförskotts-nivån i fortsättningen göras till försäkringskassan. Utgivna bidragsförskott skall således i princip återbetalas av den bidragsskyldige föräldern, dock högst med underhållsbidragets belopp. Den ovan redovisade rätten till av­drag på underhållsbidrag föreligger också då bidragsförskott utgår. Om den underhållsskyldige har rätt att göra avdrag minskas utgående bidragsförskott i motsvarande män.

Också sedan barnet fyllt 18 år kan i vissa fall bidragsförskott utgå. Regler härom finns i lagen (1984:1095) om förlängt bidragsförskott fill studerande, som nära ansluter till lagen om bidragsförskott.

Vissa tidigare reformförslag

Som ovan redovisats grundades 1978 års reform av underhållsreglerna på bl, a. ett delbetänkande av familjelagssakkunniga, (SOU 1977:37) Underhåll till barn och frånskilda. I betänkandet föreslog familjelagssakkunniga en mera långtgående reform än den som sedermera genomfördes. Förslaget innebar att endast underhållsbidrag över bidragsförskottsnivån skulle fast­ställas genom dom eller avtal. För övriga fall föreslogs ett helt nytt system där bidragsförskottet inte skulle vara beroende av ett fastställt underhållsbidrag. Vid utbetalning av bidragsförskott skulle försäkringskassan överta rätten att rikta krav mot den underhållsskyldige. Försäkringskassan skulle självstän­digt pröva den underhållsskyldiges betalningsförmåga och avgöra vad denne kunde betala tillbaka till det allmänna, 1 proposition 1978/79:12 framhöll departementschefen att det föreslagna återkravssystemet inte borde genom­föras och åberopade som skäl härför bl, a, att bidragsförskottssystemet och andra former av stöd till föräldrar som levde isär var föremål för övervägan­den av ensamförälderkommittén. Ensamförälderkommittén avslutade sitt arbete år 1983 och avlämnade då



betänkandet (SOU 1983:51), Ensamföräldrarna och deras barn, I betänkan- LU 1985/86:2 y det föreslogs bl, a, genomgripande ändringar av reglerna om underhållsbi­drag och bidragsförskott, I huvudsak innebar förslaget att vardera föräldern skulle svara för hälften av barnets underhåll och att alltså den nuvarande proportionella fördelningen mellan föräldrarna skulle slopas. Vidare skulle frågor om fastställande av underhållsbidrag helt överföras till försäkringskas­sorna. Förslaget har remissbehandlats men har ännu ej lett till lagstiftning.

Sammanfattning av revisorernas förslag

Vid granskning av statens utgifter för bidragsförskott har riksdagens revisorer funnit att det nuvarande regelsystemet för underhållsbidrag och bidragsför­skott ger onödigt höga och alltmer ökande utgifter för staten, Revisorerna har också funnit att utformningen av reglerna inte överensstämmer med målsätt­ningen för 1978 års reform av underhållsbestämmelserna. Vidare föreligger enligt revisorerna brister i samordningen mellan FB och bidragsförskottsla­gen på väsentliga punkter.

Revisorerna föreslår att en utredning kommer till stånd angående ett helt nytt system för statens stöd till barn som inte lever tillsammans med båda sina föräldrar samt att därvid vissa delar av FB ses över. I avvaktan på resultatet av det föreslagna utredningsarbetet bör enligt revisorerna övervägas vissa kort­siktiga åtgärder, som eliminerar eller minskar några av de konstaterade bristerna i nuvarande system.

Beträffande utredningen om ett nytt system utgår revisorerna från tre övergripande principer, nämligen att en reform på området skall ha barnen som utgångspunkt, att alla barn - oavsett föräldrarnas samlevnadsform - i möjligaste mån likställs och att FB:s grundsyn att underhållet beräknas med hänsyn till barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga bibehålls.

Revisorerna framlägger vissa förslag beträffande inriktningen av en utred­ning. Förslagen innebär såvitt är av intresse för lagutskottets beredningsom­råde

an ett nytt stödsystem samordnas med föräldrabalken,

an stöd av den typ som det nuvarande utfyllnadsbidraget utgör inte bör utgå fill barn vars föräldrar kan försörja dem eller till barn som kan försörja sig själva,

an stöd till barn vars föräldrar inte själva kan försörja dem i princip skall vara oberoende av föräldrarnas samlevnadsform,

att föräldrabalkens regler om förbehållsbelopp m, m, jämte därtill hörande anvisningar, fördelningen av underhållsskyldigas resurser mellan hemmava­rande och underhållsberätfigade barn samt umgängesavdraget ses över,

att ett system med enbart förskott på det fastställda underhållsbidraget upp till en viss nivå övervägs,

att ett selektivt ekonomiskt stöd till de barn vars föräldrar inte själva kan försörja dem övervägs,

att skuld för underhållsbidrag i största möjliga utsträckning jämställs med andra skulder.



att metoden för indexuppräkning av underhållsbidrag m. m. ses över,           LU 1985/86:2 y

att frågan prövas huruvida statens återkrav av förskotterade underhållsbi­drag skall handläggas som allmänt mål vid kronofogdemyndigheterna och

an utredningen genomförs så att ett fullständigt beslutsunderlag med rele­vanta kostnadsberäkningar kan presenteras för riksdagen.

Beträffande de kortsiktiga åtgärderna föreslår revisorerna såvitt nu är av intresse

att socialstyrelsens rekommendation i de allmänna råden ses över i syfte att utforma reduceringsregeln i enlighet med grunderna för lagstiftningen,

att preskriptionstiden förlängs till fem år,

att införseltiden förlängs till fem är,

att införsel tillåts i arbetslöshetsersättning och vissa andra löneliknande ersättningar och

an rätten till umgängesavdrag enligt föräldrabalken samordnas med rätten till umgängesavdrag enligt bidragsförskottslagen.

Till grund för revisorernas förslag ligger fyra granskningsrapporter, varav tre remissbehandlats.

Utskottets allmänna överväganden

Som redovisats i föregående avsnitt föreslär revisorerna att en översyn skall komma till stånd av samhällets stöd till barn, vars föräldrar inte lever tillsam­mans, översynen skall enligt förslaget omfatta bl, a, reglerna om underhålls­bidrag i FB, Vidare föreslås att riksdagen uttalar sig för att vissa åtgärder omedelbart genomförs bl, a, när det gäller reglerna om preskription av och införsel för underhällsbidrag. Förslagen motiveras av att statens utgifter för bidragsförskotten ökat väsentligt under senare år. Enligt revisorerna är den främsta orsaken till ökningen de ändringar i FB:s regler som genomfördes år 1978,

I mofion 1985/86:506 (c) yrkas att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen fill känna dels vad som anförs i motionen beträffande den fortsatta beredningen av revisorernas förslag (yrkande 1), dels vad som anförs i motio­nen beträffande inriktningen av ett utredningsarbete beträffande bidragsför­skotten (yrkande 2). Motionärerna framhåller att det är angeläget att ned­bringa kostnaderna för bidragsförskotten och skapa ett rättvist system. Enligt mofionärerna bör riksdagen ge regeringen möjlighet att förutsättningslöst pröva de olika förslag revisorerna lagt fram. Vidare framhålls att frågan om bidragsförskotten måste allsidigt belysas med utgångspunkt i de skilda ekono­miska förutsättningar som finns dels mellan bidragsskyldiga och vårdnadsha­vare, dels mellan föräldrar som bor ihop och dem som inte sammanbor. Enligt motionärerna är det angeläget att åstadkomma en ordning som i varje enskilt fall upplevs som rättvis och ger rimliga ekonomiska livsvillkor för vardera föräldern. Reglerna måste kombineras med ett bibehållet ekono­miskt föräldraansvar,

Mofionären i motion 1985/86:507 (c) anför att det genom ensamförälder­kommitténs betänkande och revisorernas utredning finns ett fillräckligt un­derlag för en reform av bidragsförskottssystemet. Någon ytterligare utred-



ning krävs därför inte för att regeringen skall kunna framlägga erforderliga    LU 1985/86:2 y förslag. Motionären yrkar att riksdagen med avslag på revisorernas förslag hos regeringen begär förslag om ett rättvist bidragsförskottssystem i syfte att nedbringa kostnaderna.

Frågor om bidragsförskottssystemet och underhållsreglerna har ocksä ta gits upp i tre motioner som väckts under allmänna motionstiden, I motion 1985/86:L221 (fp) framhålls att domstolarna ofta fastställer underhållsbidrag under bidragsförskottsnivån, vilket medför att samhällets kostnader för bi­dragsförskotten ökar. Anledningen till att domstolarna dömer ut för låga underhållsbidrag är enligt motionären att underhållsmålen är dispositiva tvistemål. I sådana mål är domstolarna bundna av parternas yrkanden och medgivanden. Om underhållsmålen blev indispositiva skulle domstolarna bli skyldiga att på eget initiativ utreda parternas förhållanden och därefter kunna fastställa ett riktigt underhållsbidrag. Motionären yrkar att riksdagen hos regeringen begär en översyn av möjligheterna att göra underhållsmälen indis­positiva.

Motionärerna i motion 1985/86: L236 (s) anför att nuvarande ordning be­träffande underhållsbidrag och bidragsförskott medför stora kostnader för administration, kompetenskonflikter, dubbelarbete för myndigheterna samt risker för att enskilda drabbas av rättsförluster. Enligt motionärerna är det angeläget att en ändring kommer fill stånd när det gäller fastställande av underhållsbidrag, och de hänvisar till de förslag som framlagts av familjelags­sakkunniga och ensamförälderkommittén. Motionärerna yrkar att rege­ringen skall framlägga förslag om en ändrad ordning för fastställande av underhållsbidrag.

I motion 1985/86:L259 (m) yrkas att regeringen skall ges till känna vad som motionärerna anför om översyn av reglerna för beräkning av skäligt under­hållsbidrag. Mofiveringen till yrkandet finns i motion 1985/86:So618, vari framhålls att föräldrar i dag har avtalsfrihet beträffande underhållsbidrag. Eftersom barnet i princip allfid är garanterat att få ett belopp motsvarande bidragsförskottet ligger det enligt motionärerna knappast i föräldrarnas in­tressen att komma överens om ett högt underhållsbidrag,

I motion L259 yrkas också (yrkande 2) att en lagändring genomförs så att försäkringskassan får möjlighet att i underhållsmål företräda barnet. Syftet med motionsförslaget är att domstolsprövningen av underhållsbidrag skall bli mer rättvisande och att därigenom kostnaderna för bidragsförskotten skall nedbringas.

Lagutskottet vill till en början framhålla att det är värdefullt att en gransk­ning av bidragsförskottssystemet från statsfinansiella utgångspunkter nu kommit till stånd genom revisoi"ernas försorg. Enligt utskottets mening ger revisorernas översyn ett betydelsefullt underlag för ställningstaganden till frågan om stödet till barn som inte lever tillsammans med båda sina föräldrar, Samfidigt bör det dock framhållas att revisorernas arbete inte omfattar någon mera genomgripande analys av de underhållsberätfigade barnens och deras föräldrars ekonomiska situafion efter 1978 års underhållsreform. Inte heller har de sociala aspekterna på underhållsreglerna närmare belysts. Reviso­rerna har därför också förordat att den föreslagna utredningen genomförs så



att ett fullständigt beslutsunderlag med relevanta kostnadsberäkningar kan    LU 1985/86:2 y framläggas för riksdagen, Utskottet vill understryka betydelsen av att besluts­underlaget blir så fullständigt som möjligt.

Enligt utskottets mening är det angeläget att det ekonomiska stödet till barn som inte sammanlever med båda sina föräldrar blir föremål för övervä­ganden med utgångspunkt i de tre övergripande principer som revisorerna dragit upp. Såväl revisorernas förslag som de motioner som väckts under allmänna motionstiden visar att det inte minst av statsfinansiella skäl är påkallat med ett nytt statligt bidragssystem. I avvaktan på resultatet av en sådan utredning kan det som revisorerna föreslår finnas skäl för att kortsiktiga åtgärder vidtas i syfte att nedbringa statens utgifter.

I fråga om den närmare inriktningen av utredningsarbetet och de kortsik-figa åtgärderna anser utskottet i likhet med revisorerna att den nuvarande familjerättsliga underhållsskyldigheten även i fortsättningen måste utgöra grunden när det gäller att tillgodose barns ekonomiska behov. Samhällets stöd till barnen bör därför ses som endast ett komplement fill underhållsskyl­digheten. Enligt utskottets mening kan tiden inte anses mogen för så genom­gripande förändringar av underhållsreglerna och bidragsförskottssystemet som tidigare föreslagits av familjelagssakkunniga och ensamförälderkommit­tén och som enligt mofionerna 507 och L236 bör läggas till grund för lagstift­ning. Härtill kommer att ett genomförande av utredningsförslagen med säkerhet skulle leda till att allt fler kommer att anlita det statliga bidragssyste­met och medföra att statens kostnader även i andra avseenden skulle öka betydligt. Utskottet kan därför inte ställa sig bakom önskemålen i dessa två motioner och förordar att socialutskottet avstyrker dem.

Både i revisorernas förslag och motionerna L221 och L259 framförs av statsfinansiella skäl preciserade önskemål om ändringar i reglerna om under­hållsbidrag. Otvivelaktigt förhåller det sig så att det nuvarande sambandet mellan FB och bestämmelserna om bidragsförskott är en av orsakerna till de ökade kostnaderna för bidragsförskottssystemet. Såsom regelsystemet är ut­format får varje ändring av underhållsreglerna ekonomiska återverkningar på bidragsförskotten. Detta förhållande stod också helt klart för riksdagen då FB ändrades år 1978, En grundläggande tanke bakom reformen var nämligen att en viss förskjutning av det ekonomiska ansvaret för barnen skulle komma till stånd genom att bidragsförskottssystemet övertog en del av de bidrags­skyldiga föräldrarnas underhållsbörda. Det nu sagda innebär emellertid inte att åtgärder i syfte att nedbringa kostnaderna för bidragsförskotten med nödvändighet måste riktas in mot underhållsreglerna. De nackdelar som uppkommit beror nämligen enligt utskottets mening inte främst på FB:s bestämmelser utan på utformningen av bidragsförskottssystemet och det sätt på vilket systemet knutits till FB:s regler. Det är alltså i första hand bidrags­förskottslagen som behöver ses över. Sedan ställning tagits till hur samhällets stöd till barn som inte lever samman med båda sina föräldrar bör utformas i fortsättningen kan det finnas anledning att överväga i vad mån underhålls­reglerna behöver ändras,

I sammanhanget vill utskottet något beröra den kritik som revisorerna riktar mot 1978 års underhållsreform. Enligt revisorerna är det tveksamt om



huvudsyftet med reformen - en mildrad börda för underhållsskyldiga med LU 1985/86:2 y svag ekonomi - uppnåtts. Revisorerna påpekar därvid att beslutsunderlaget var bristfälligt och att begreppet svag ekonomi inte definierats. Vidare ifråga­sätter revisorerna huruvida någon mer enhefiig bedömning av underhållsfrå­gor kommit till stånd såsom var en avsikt med reformen. Enligt utskottets mening ger revisorernas utredning inte tillräckligt underlag för ett ställnings­tagande till huruvida denna kritik är rikfig. Bl, a, synes revisorerna främst ha bedömt reformen ur strikt ekonomisk synvinkel och inte i tillräcklig utsträck­ning beaktat de starka sociala skäl som talade för att underhållsbördan borde lindras. Som situationen var år 1978 befann sig stora grupper underhållsskyl­diga i en besvärlig ekonomisk och social situation, I många fall hindrade underhållsbördan att den bidragsskyldige bildade ny familj. I de fall nya familjebildningar kom till stånd återverkade underhållsbördan ofta på den nya familjens förhållanden. Stor politisk enighet rådde också i fråga om reformens allmänna inriktning på en generell lättnad för de bidragsskyldiga. Enligt utskottets mening skulle en mindre långtgående reform än den som genomfördes ha medfört att åtskilliga av de problem som då fanns kvarstått. Den analys av utvecklingen beträffande förbehållsbeloppens storlek och löneutvecklingen för en industriarbetare som gjorts under revisorernas ar­bete (se förslaget s. 50 f) ger belägg härför. När det gäller bedömningen av underhållsfrågor anser utskottet till skillnad mot revisorerna att denna blivit mer enhetlig än tidigare. En annan sak är att det fortfarande förekommer vissa olikheter i tillämpningen men reformen syftade inte heller till fullständig enhetlighet.

Verkningarna för de underhållsskyldiga av de ändringar i underhållsreg­lerna som revisorerna nu förordar har inte närmare analyserats i förslaget. Enligt utskottets mening blir emellerfid den samlade effekten av dem att underhållsbördan ökar i inte oväsentlig utsträckning. Detta drabbar inte bara de bidragsskyldiga med god ekonomi utan också dem som har en besvärlig ekonomisk situation. Det förtjänar att påpekas att det under senare år i olika sammanhang hävdats att det alltjämt finns vissa grupper av underhållsskyl­diga som har det mycket svårt ekonomiskt. Det finns följaktligen en viss risk för att sådana förhållanden som rådde före 1978 års reform åter uppstår om revisorernas förslag genomförs fullt ut. En sådan utveckling anser utskottet inte acceptabel. För en underhållsskyldig som inte förfogar över mera medel än som åtgår för sitt eget och familjens behov kan den medföra att han eller hon ådrar sig en underhållsskuld eller också får ta samhällets hjälp i anspråk för egen del.

Utskottet vill också framhålla att ändringar i underhållsreglerna endast pä
längre sikt torde kunna ge några besparingseffekter. Sådana ändringar påver­
kar nämligen bara de nytillkommande underhällsbidragen. Redan utgående
bidrag förändras däremot inte på grund av ny lagstiftning. För att fastställda
underhållsbidrag skall kunna höjas måste en omprövning av dem framtvingas
på något sätt. En mera allmän omprövning av underhållsbidrag skulle med all
sannolikhet medföra en kraffig arbetsbelastning på domstolarna och även i
övrigt åsamka statsverket kostnader samtidigt som den skulle ge upphov till
nya konflikter mellan barnets föräldrar. Möjligheterna att åstadkomma en
    10



höjning av underhållsbidragen begränsas vidare av de regler om existensmini- LU 1985/86:2 y mum som gäller vid indrivning av obetalda underhållsbidrag. För år 1986 uppgår existensminimum vid införsel till 1908 kr, per månad för ensamstå­ende och till 2 725 kr, för ensamstående med ett hemmavarande barn, vartill kommer den faktiska bostadskostnaden. Dessa regler kan jämföras med förbehållsbeloppen vid beräkning av underhållsbidrag som för ensamstående utgör 2 330 kr, och för ensamstående med ett barn 3 100 kr, per månad jämte skäliga bostadskostnader.

Från mera principiella utgångspunkter vill utskottet vidare framhålla att man av revisorernas förslag närmast fär den uppfattningen att underhållsreg­lerna har sin huvudsakliga betydelse inom bidragsförskottsområdet eller med andra ord att de båda regelsystemen i praktiken omfattar samma persongrup­per. Så är emellertid inte fallet. Vissa undersökningar som familjelagssak­kunniga låtit utföra visade sålunda att antalet barn med underhållsbidrag uppgick till 414000 år 1975. Samma år var 211000 barn berättigade till bidragsförskott. Enligt beräkningar som ensamförälderkommittén gjorde var år 1982 motsvarande siffror 407000 resp. 247000. Av revisorernas förslag framgår att antalet barn med bidragsförskott år 1984 uppgick till 257000. Någon beräkning av antalet underhållsberättigäde barn i dag har revisorerna inte gjort men det finns enligt utskottets uppfattning inte anledning anta att det sjunkit i någon nämnvärd utsträckning. Det bör i sammanhanget fram­hållas att barn med bidragsförskott inte alltid har underhållsbidrag. Så är exempelvis fallet med de barn vars föräldrar bedömts sakna förmåga att utge underhällsbidrag, en grupp som enligt revisorerna utgör en femtedel av alla barn inom bidragsförskottssystemet. Av det anförda framgår att det finns ett betydande antal underhållsskyldiga föräldrar och deras barn utanför bidrags­förskottssystemet. Någon anledning att av statsfinansiella skäl ändra under­hållsreglerna för denna grupp finns inte. En ändring skulle alltså påverka förhållandena för betydligt flera än som kan anses motiverat av dessa skäl.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet i likhet med motionärerna i motion 506 att en utredning på området i princip inte bör bindas genom några uttalanden från riksdagens sida utan bör ha möjlighet att fritt pröva de olika förslag beträffande underhållsreglerna som lagts fram av revisorerna och i motionerna L221 och L259 yrkandena 1 och 2, 1 det följande kommer utskottet att särskilt behandla några av revisorernas förslag och de motioner som har anknytning till dem. Utskottet kommer därefter att sammanfatta sina synpunkter i de olika frågorna.

Reduceringsregeln

Som fidigare redovisats (s, 4) har socialstyrelsen och riksförsäkringsverket i
sina allmänna råd givit vissa rekommendafioner beträffande hur mycket av
föräldrarnas överskott efter avdrag för de olika förbehållsbeloppen som bör
kunna tas i anspråk för underhållsbidrag, den s, k, reduceringsregeln. Reviso­
rerna föreslår som en kortsiktig åtgärd att de allmänna råden ses över i syfte
att reduceringsregeln skall utformas i enlighet med grunderna för lagstift-
          H



ningen. Enligt revisorerna saknar reduceringsregeln direkt slöd i lag och    LU 1985/86:2 y delvis även i grunderna för lagstiftningen samt medför betydande kostnader för statsverket.

Med anledning av vad revisorerna anför vill utskottet erinra om de motivut­talanden som utskottet gjorde i denna del vid behandlingen av underhållsre­formen år 1978 (se LU 1978:9 s, 56), Utskottet framhöll därvid att etl strikt iakttagande av regeln att hela överskottet kan tas i anspråk för underhällsbi­drag otvivelaktigt leder till kraftiga tröskeleffekter vid inkomstökningar för personer som befinner sig i inkomstskiktet kring förbehållsbeloppet. Enligt utskottets mening var det angeläget att sådana effekter undveks, 1 de fall dä den bidragsskyldiges disponibla inkomst inte i någon mera väsentlig mån överstiger förbehållsbeloppet borde enligt utskottet den i propositionen för­ordade beräkningsmetoden därför modifieras, sä att överskottet inte helt eller nästan helt går åt till underhållsbidrag. En något större del av överskottet borde kunna förbehållas den underhållsskyldige när överskottet inte översti­ger bidragsförskottets nivå.

Enligt utskottets mening saknar således rekommendationen i socialstyrel­sens och riksförsäkringsverkets allmänna räd inte stöd i lagstiftningen utan får i huvudsak anses vara utformad i enlighet med riksdagens intentioner. Ut­skottet vill emellertid framhålla alt riksdagen i lagstiftningsärendet inte gjorde några uttalanden om vilka procentsatser som i praktiken borde tilläm­pas. Inom den ram som motivuttalandena utgör bör det således vara möjligt att tillämpa andra procentsatser än de rekommenderade. Utskottet anser inte att riksdagen nu bör ta ställning till frågan om en ändring av reduceringsre­geln är påkallad. Det bör i stället ankomma pä regeringen att avgöra om regeln bör ses över som ett led i de kortsiktiga åtgärderna i syfte atl minska kostnaderna för bidragsförskotten.

Umgängesavdraget

Enligt FB har som tidigare nämnts en bidragsskyldig förälder rätt att göra
avdrag på underhållsbidraget när han eller hon har barnet hos sig. Huvudre­
geln är att avdrag får ske med 1/40 av underhällsbidraget för varje helt
kalenderdygn som vistelsen varar. En förutsättning är dock att vistelsen varar
minst fem dygn i sträck. Avdrag fär ske på de underhållsbidrag som förfaller
till betalning inom sex månader efter vistelsen. Föräldrarna har möjlighet att
avtala om andra avdragsregler och får också sluta s, k, neltoavtal. Sådana
avtal innebär att underhållsbidraget redan från början reduceras med hänsyn
till den bidragsskyldiges umgänge med barnet. Det finns också en möjlighet
för domstol att besluta om särskilda avdragsvillkor. Rätt till avdrag föreligger
även när den bidragsskyldige betalar bidraget till försäkringskassan på grund
av att bidragsförskott utgår; dock är avdragsrätten begränsad till huvudregeln
i FB, För att få rätt till avdrag måste den underhållsskyldige göra en anmälan
till försäkringskassan inom tre månader frän vistelsen. Har avdrag skett på
det underhållsbidrag som den bidragsskyldige betalar in till försäkringskas­
san skall det utgående bidragsförskottet minskas med samma belopp som
         ]2



avdraget, I de fall då underhållsbidrag inte utgår innebär reglerna således att     LU 1985/86:2 y det utgående bidragsförskottet inte alls reduceras och då bidraget understiger bidragsförskottsnivån sker endast en mindre reducering.

Revisorerna föreslår att umgängesavdraget ses över som ett led i utred­ningen av samhällets stöd till barn som inte lever tillsammans med båda sina föräldrar. Vidare förordas som en kortsiktig åtgärd att rätten till umgängesav­drag enligt FB samordnas med avdragsrätlen enligt bidragsförskottslagen. Enligt vad utskottet inhämtat synes önskemålet närmast avse de olika tids­frister för avdragsrätten som gäller enligt de båda regelsystemen,

I revisorernas förslag framhålls att administrationen av umgängesavdragel är otymplig för försäkringskassorna. Vidare påpekas att det genomsnittliga avdraget år 1984 var 194 kr, medan administrafionskostnaderna var 109 kr, per underhållsskyldig. Enligt revisorerna har det vid granskningen visat sig att avdragsrätten kan orsaka konflikter mellan föräldrarna och därigenom motverka sitt syfte. Samtidigt är revisorerna medvetna om att avdragsrätlen kan göra det möjligt för vissa föräldrar att komma överens om ett avdrag som annars utebUvit, Revisorerna anser att problemen bäst löses genom nettoav­tal. Revisorerna tar inte ställning till frågan om umgängesavdraget bör vara kvar och hur det i så fall bör utformas utan överlåter ställningstagandet till den föreslagna utredningen.

I motion 1985/86:L214 (m) framhålls att det inte är rimligt behålla nuva­rande ordning beträffande umgängesavdraget med hänsyn till den både tidskrävande och kostsamma administrafionen. Mofionärerna anser alt det är både en enklare och smidigare ordning om umgängesavdraget regleras i avtal mellan föräldrarna, och de yrkar att riksdagen skall föreläggas förslag som innebär att umgängesavdrag skall regleras genom avtal och att försäk­ringskassan befrias från hanteringen av umgängesavdrag.

Utskottet erinrar om att frågan om umgängesavdraget och dess utformning
ingående övervägdes av riksdagen då reglerna infördes (se LU 1978/79:9 s, 62
f,), I yttrande till lagutskottet över propositionen och motioner i frågan
framhöll socialutskottet bl. a, att det ligger i barnets intresse att barnet får
hålla god kontakt med båda sina föräldrar, I de fall där föräldrarna inte
sammanbor är det, fortsatte socialutskottet, angeläget att den bidragsskyl­
dige föräldern har möjligheter till regelbundet och ofta återkommande um­
gänge med sitt barn. Socialutskottet ansåg att denna kontakt inle fär försvåras
av att föräldern inte har råd att utöver underhållsbidraget bekosta barnets
vistelse hos honom eller henne i någon större utsträckning. Starka skäl fanns
således för att avdragsrätten borde ges en generös utformning. Enligt social­
utskottet måste emellertid också andra omständigheter vägas in. Sålunda
gällde det - framhöll socialutskottet - att skapa ett system som ter sig rättvist
också för den andre föräldern och ,som inte leder till onödiga konflikter mellan
föräldrarna. Med hänsyn till att en regel om avdragsrält även skall tillämpas
inom bidragsförskottssystemet var det vidare angelägel att bestämmelserna
utformades så att de inte förorsakar försäkringskassorna administrativt mer­
arbete. Enligt socialutskottels mening utgjorde förslagen i proposiiionen en
rimlig avvägning mellan de delvis motstridiga intressen som gjorde sig gäl­
lande vid ett ställningstagande till avdragsrättens utformning,
                         13



Lagutskottet delade den uppfattning som kommit till uttryck i socialutskot-    LU 1985/86:2 y tets yttrande.

Olika spörsmål om avdragsrätten har sedan bestämmelserna trädde i kraft aktualiserats i riksdagen flera gånger genom motioner. Motionerna har avsla­gits av riksdagen. Senast prövades frågan under innevarande riksmöte (se LU 1985/86:1), Lagutskottet fann då inte anledning för riksdagen att frångå sina fidigare ställningstaganden. Utskottet hänvisade också fill att spörsmålet hade anknytning till det beredningsarbete på grundval av ensamförälderkom­mitténs betänkande som dä pågick inom socialdepartementet.

Enligt utskottets mening ger revisorernas utredning inte underlag för en bedömning huruvida det nu finns anledning för riksdagen att ompröva sin fidigare inställning i fräga om umgängesavdraget. Med hänsyn tilldel sam­band som finns mellan reglerna om umgängesavdrag och bidragsförskottssy­stemet kan emellerfid den föreslagna utredningen behöva ta upp avdrags­reglerna till prövning. Utan att ta ställning i sak till revisorernas förslag och önskemålet i motion L214 vill utskottet således förorda att utredningen får möjlighet att förutsättningslöst pröva frågan. Det bör också stå regeringen fritt att överväga huruvida såsom revisorerna föreslär någon ändring bör genomföras som en kortsiktig åtgärd.

Nära samband med reglerna om umgängesavdrag har spörsmålet om rese­kostnader vid utövande av umgängesrätt. Enligt 6 kap, 15 8 FB har barnets vårdnadshavare ett ansvar för att barnets behov av umgänge med en förälder som inte är vårdnadshavare så långt som möjligt tillgodoses. Motsätter sig barnets vårdnadshavare det umgänge som den andre föräldern begär prövar domstolen frågan om umgängesrätt. Domstolen skall därvid besluta om umgänge efter vad som är bäst för barnet.

Om den umgängesberättigade föräldern är bosatt på annan ort än barnet kan ett utövande av umgängesrätten vara förenat med särskilda kostnader. Någon generell möjlighet för den umgängesberättigade föräldern att få bi­drag till sådana kostnader utöver vad som följer av rätten till avdrag på underhållsbidraget finns inte,

I motion 1985/86:L222 (c) understryks vikten av att barn har god kontakt med båda sina föräldrar, I de fall den umgängesberättigade och barnet är bosatta på olika orter kan ett utövande av umgängesrätten medföra avsevärda utgifter för resor. Motionärerna anser det angeläget att båda föräldrarna har ett ekonomiskt ansvar för att umgängesrätten kan utövas. I syfte att förbättra relationerna mellan föräldrarna och möjliggöra för barnet att på ett naturligt sätt ha kontakt med båda yrkar motionärerna att 6 kap, 15 8 skall förses med ett tillägg vari det klargörs att umgängeskoslnaderna skall delas mellan föräldrarna.

Som utskottet framhållit då frågan om umgängeskostnaderna tidigare varit
aktuell (se senast LU 1985/86:1) är det olyckligt om ekonomiska omständig­
heter lägger hinder i vägen för ett utövande av umgängesrätten. Utskottet kan
därför ansluta sig till motionärernas ståndpunkt att båda föräldrarna i
görligaste mån skall dela på det ekonomiska ansvaret. Utskottet har tidigare
även ställt sig positivt till att statsmakterna söker undanröja hinder för ut­
övandet av umgängesrätten i fall då barnet och den umgängesberättigade
       14



föräldern inte bor i närheten av varandra och förutsatt att ensamförälderkom-    LU 1985/86:2 y mitten skulle ta upp spörsmålet.

Ensamförälderkommittén föreslog också i sitt betänkande atl ell stöd i form av kontant resebidrag skulle kunna utgå vid umgänge inom landet. Dä utskottet hösten 1985 prövade motionsyrkanden med samma syfte som det nu aktuella ansåg utskottet att något slutligt ställningstagande lill önskemålet om en ändring i FB inte borde göras innan resultatet förelåg av det då pågående beredningsarbetet beträffande ensamförälderkommilténs förslag.

Enligt utskottets mening synes det lämpligt atl frågan om resekostnader vid utövande av umgängesrätl i hela sin vidd tas upp till överväganden vid det föreslagna utredningsarbetet beträffande statens stöd till barn som inle lever tillsammans med båda sina föräldrar.

Preskription och införsel

Rätten alt kräva ut etl underhällsbidrag går enligl FB förlorad efter tre är frän den ursprungliga förfallodagen. Preskriptionstiden är i princip absolut och kan således inte avbrytas genom t, ex, elt krav eller elt indrivningsförsök. De nuvarande reglerna genomfördes i samband med underhällsreformen och trädde i kraft den 1 juli 1979, Dessförinnan var preskriptionstiden för fordran pä underhällsbidrag tio år.

Obetalda underhållsbidrag kan enligl utsökningsbalken drivas in genom bl. a, utmätning i lön och införsel. Införsel är den indrivningsform som i huvudsak kommer till användning beträffande underhållsbidrag. Efter en lagändring år 1984 får införsel tillämpas på fordringar som är högst tre år gamla. Tidigare var införseltiden tvä är. Genom införsel får las i anspråk bl, a, den underhållsskyldiges lön, pension, sjukpenning eller annan dagersättning som utgår på grund av sjukdom eller olycksfall eller av annan sådan anled­ning.

Revisorerna föreslår som kortsiktiga åtgärder att preskriptionstiden för underhållsbidrag och införselliden förlängs till fem år samt atl införsel tillåts också i arbetslöshetsersättning och andra liknande ersättningar.

Även i motion 1985/86:L259 (m) yrkandena 3 och 4 begärs alt riksdagen skall föreläggas förslag om en förlängning av preskriptionstiden och införselti­den till fem år samt om ökade införselmöjligheter, Molionärerna i molion 1985/86:L209 (c) yrkar att en översyn av införselreglerna skall komma till stånd. Syftet med översynen skall vara att ge möjlighet till införsel i arbetslös­hetsersättning och liknande ersättningar.

Utskottet erinrar om att då preskriptionstiden för underhållsbidrag år 1978
förkortades från tio år lill tre anfördes som skäl härför (se prop, 1978/79:12 s,
127) att den dåvarande preskriptionstiden i förening med de långtgående
möjligheterna till avbrott i preskriptionen förde med sig att ansvaret för gamla
underhållsbidrag kunde stå kvar under myckel lång tid. Gjorda undersök­
ningar pekade på att en växande underhållsskuld medförde betydande so­
ciala påfrestningar för åtskilliga underhållsskyldiga. Frän kronofogdehåll
hade hävdats atl den omständigheten alt utmätning hade kunnat begäras för
            15



många års bidragsskulder lill ansenliga belopp hade medverkat till atl skapa    LU 1985/86:2 y

ett betalningsmotstånd hos vissa underhällsskyldiga, vilka pä allt sätt sökte

undvika att erlägga även löpande bidrag. Preskriptionsregler som fick sädana

konsekvenser gagnade enligl departementschefen tydligen inte någon parts

intresse. Vidare framhölls att det var önskvärt atl undvika tvister kring äldre

rättsförhållanden och atl bespara myndigheterna tidskrävande och oftasl

resultallösa indrivningsåtgärder.

Enligt utskottets mening har de anförda skälen fortfarande bärkraft. Ut­skottet ställer sig därför tvivlande lill om revisorernas och motionärernas förslag verkligen kommer att medföra de besparingseffekter som revisorerna räknar med. Då utskottet tidigare (se senast LU 1983/84:33) prövat motioner om en förlängning av preskriptionstiden har utskottet - utan atl ta ställning till själva frågan - hänvisat till att ensamförälderkommittén tagit upp spörs­målet om en sådan förlängning och alt det fortsalla beredningsarbetet inte borde föregripas, Samma inställning har utskottet redovisat när utskottet behandlat motioner om ökade införselmöjligheter (se senast LU 1984/85:30), Utskottet anser atl riksdagen inte heller nu bör ta ställning till de föreslagna ändringarna i fråga om preskription och införsel. Det bör stå regeringen fritt att överväga om förslagen skall genomföras.

Sammanfattande synpunkter

1 likhet med riksdagens revisorer anser lagutskottet atl en utredning om samhällets stöd lill barn som inte lever tillsammans med båda sina föräldrar bör komma till stånd. Vid utredningsarbetet bör även frågor om underhållsbi­drag kunna prövas. Vidare bör regeringen i avvaktan pä resultatet av utred­ningsarbetet kunna framlägga förslag till vissa kortsiktiga åtgärder för att minska kostnaderna för bidragsförskoltssystemel. Som framgår av vad ut­skottet anfört i de föregående avsnitten bör emellertid inte riksdagen genom några uttalanden om revisorernas olika förslag binda utredningens arbete och regeringens överväganden om behovet av kortsiktiga åtgärder. Detsamma gäller förslagen i molionerna med undantag för motionerna 507 och L236, Sistnämnda två motioner bör enligl lagutskottets mening avslås av riksdagen. Utskottet förordar att vad lagutskottet anfört med anledning av revisorernas förslag samt motionerna 506 yrkande 2, L209, L214, L221, L222 och L259 ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker därmed bifall till yrkande 1 i motion 506,

Stockholm den 24 april 1986

På lagutskottets vägnar

Per-Olof Strindberg

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Ulla Orring
(fp), Marfin Olsson (c), Inga-Britt Johansson (s), Allan Ekström (m), Bengt
Kronblad (s), Inger Hestvik (s), Bengt Harding Olson (fp), Nic Grönvall (m),
Gunnar Thollander (s), Marianne Karisson (c), Berit Löfstedt (s), Ewa Hed­
kvist Petersen (s) och Hans Rosengren (s),
                                                          16

2 Riksdagen 1985/86. 8 saml. Nr 2 y



Avvikande meningar                                        lu 1985/86:2 y


1. Reduceringsregeln

Ulla Orring och Bengl Harding Olson (båda fp) anser alt den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "Enligl utskottets"" och slutar med ""för bidragsförskotten" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening saknar således rekominendationen i socialstyrel­sens och riksförsäkringsverkets allmänna räd inle stöd i lagstiftningen utan får i huvudsak anses utformad i enlighet med riksdagens intentioner, Ulskotlet vill emellertid framhålla att riksdagen i lagstiftningsärendet inte gjorde nägra uttalanden om vilka procentsatser som i praktiken borde tillämpas. Inom den ram som motivuttalandena utgör bör del således vara möjligt att tilläinpa andra procentsatser än de rekommenderade, Ulskollel anser inle alt riksda­gen nu bör la ställning till frågan om en ändring av reduceringsregeln är påkallad. Med hänsyn lill del nära samband som finns mellan reduceringsre­geln och bestämmelserna om förbehållsbelopp bör enligl utskottets mening behovet av en ändring av regeln övervägas av den föreslagna utredningen. Utskottet delar således inte revisorernas uppfattning att frågan bör las upp vid regeringens överväganden om kortsiktiga åtgärder i syfte all minska kostna­derna för bidragsförskotten,

2. Preskription och införsel

Per-Olof Strindberg (m), Ulla Orring (fp), Allan Ekström (m), Bengl Har­ding Olson (fp) och Nic Grönvall (m) anser

dels alt den del av utskottets yttrande som börjar på s, 15 med "'Utskottet erinrar" och slutar på s, 16 med "skall genomföras"" bort ha följande lydelse:

Som närmare framgår av revisorernas förslag uppgår de fordringar pä underhållsbidrag som ärligen preskriberas lill betydande belopp. En förläng­ning av preskriptionstiden i förening med en ändrad införseltid skulle enligt utskottets mening i väsentlig mån öka statens möjligheter all återkräva under­hällsbidrag och därmed bidra till en minskning av utgifterna för bidragsför-skotlssyslemet. Flera skäl talar således för revisorernas och motionärernas förslag. Utskottet kan inte finna att en sådan förlängning i någon nämnvärd grad skulle påverka de underhällsskyldigas betalningsvilja eller eljest med­föra några mera väsentliga nackdelar, Utskottel delar således revisorernas och motionärernas uppfattning att preskriptionstiden och införselliden bör förlängas till fem år.

Enligt utskottets mening finns del starka skäl som lalar för atl del bör öppnas en möjlighet till införsel i arbetslöshetsersättning och andra liknande ersättningar. En sådan ändring bör liksom en förlängning av preskriptionsti­den och införselliden kunna genomföras omedelbart och utan all man avvak­tar resultatet av den föreslagna utredningen.

Det anförda bör enligt lagutskottets mening riksdagen med bifall lill reviso-


17



rernas förslag i denna del och motion L259 yrkandena 3 och 4 samt med     LU 1985/86:2 y anledning av motion L209 som sin mening ge regeringen till känna,

dels att den del av utskottets yttrande på s, 16 som börjar med ""1 likhet"' och slutar med "molion 506" bort ha följande lydelse:

1 likhet med revisorerna anser lagutskottet alt en utredning om samhällets stöd till barn som inte lever tillsammans med båda sina föräldrar bör komma till stånd. Vid utredningsarbetet bör frågor om underhållsbidrag kunna prö­vas. Vidare bör regeringen i avvaktan pä resultatet av utredningsarbetet kunna framlägga förslag till vissa kortsiktiga åtgärder för att minska kostna­derna för bidragsförskoltssystemel. Som framgår av vad lagutskottet anfört i det föregående avsnittet förordar utskottet att sådana förslag skall innefatta ändring av reglerna om preskription av och införsel för underhållsbidrag, vilket riksdagen med bifall lill revisorernas förslag i denna del och motion L259 yrkandena 3 och 4 samt med anledning av molion L209 som sin mening bör ge regeringen till känna. Beträffande revisorernas förslag i övrigt anser lagutskottet att riksdagen inte genom några uttalanden bör binda utredning­ens arbete och regeringens överväganden om behovet av kortsiktiga åtgärder. Detsamma gäller förslagen i molionerna L214, L221, L222 och L259 yrkan­dena 1 och 2, Motionerna 507 och L236 bör däremot enligt lagutskottets mening avslås av riksdagen. Lagutskottet förordar att vad utskottet anfört i detta hänseende med anledning av revisorernas förslag och motionerna 506 yrkande 2, L214, L221, L222och L259 yrkandena 1 och 2 bör ges regeringen fill känna, Utskottel tillstyrker därmed bifall till yrkande 1 i motion 506,

Särskilt yttrande

Allan Ekström och Nic Grönvall (båda m) anför:

Utskottet har i texten på s. 9-11 - före näst sista stycket - kommenterat revisorernas förslag på ett sätt som kan uppfattas som en begränsning i utredningsuppdraget. Utskottet har vidare på dessa sidor uttalat sig om innehållet i revisorernas förslag på ett sätt som antyder en negativ hållning till revisorernas synpunkter och förslag som sådana. Vi kan inte ställa oss bakom den språkliga utformningen som dessa sidor fått och är, med hänsyn till bristen på åberopat underlag, tveksamma till vissa av utskottets uttalanden på dessa sidor. Vi har emellerfid nöjt oss med dessa påpekanden - i det särskilda yttrandets form - med hänsyn till utskottets uttalande om att utredningen bör genomföras på ett förutsättningslöst sätt.


18