Näringsutskottets yttrande

1983/84:5 y

om löntagarfonder (prop. 1983/84:50)

Tillftnansulskottet

Finansutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition 1983/84:50 om löntagarfonder jämte motioner med anled­ning därav, i de delar som rör näringsutskottets beredningsområde.

Regeringens förslag i propositionen innebär sammanfattningsvis all elt belopp av storleksordningen 2-2,5 miljarder kronor per år skall under perioden 1984-1990 tillföras allmänna pensionsfonden - utöver de medel som enligt nuvarande regler skall ingå i denna - för atl i lika delar förvallas av fem särskilda styrelser, benämnda lönlagarfondstyrelser, med uppgift alt göra riskbärande placeringar i svenska aktiebolag och ekonomiska föreningar, De nytillkommande fondmedlen skall erhållas dels genom en nyinförd vinstdelningsskatt, dels genom en höjning av tilläggspensionsav-giflen. Den lagsiiftnirig som utgör en förutsättning för medelstillförseln faller inom skalleuiskottets och socialförsäkringsulskoltels beredningsom-räden, medan utformningen av förvallningsreglerna - i huvudsak samlade i en formellt sett ny lag med reglemente för allmänna pensionsfonden - är ett ämne för näringsiitskoltel. 1 sill yttrande kan näringsulskoliei dock inle begränsa sig lill frågor som gäller medelsanvändningen. Det föreslagna systemet utgör en helhet. Näringsulskoliei finner del ofrånkomligt au, om än relativt summariskt, beröra även inkomstsidan, främst då den avsedda vinstdelningsskatten. Utskottet ulgår således från den allmänna motive­ring varmed föredragande statsrådets framställning inleds.

Av de 25 motioner som har väckts med anledning av propositionen utmynnar 21 i enbart ett yrkande om avslag på propositionen. Till dem hör cenlerparliels parlimotion 1983/84:213 och 16 motioner i vilka olika före­trädare för della parti kritiserar regeringens förslag frän regionala utgångs­punkter. I partimolionerna 1983/84:204 frän moderata samlingspartiet och 1983/84:224 från folkpartiet finns utöver avslagsyrkande vissa komplette­rande yrkanden, i båda om vissa andra ålgärder avsedda all förbättra tillgången på riskkapital, i den förra också om kritiska uttalanden av riksdagen om beräknade effekler av del system som föreslås i propositio­nen. Vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1983/84:223 utmynnar i en rad krav på mera långtgående förändringar, baserade på "fonder som elt medel alt bryta kapitalets maktkoncentration och utveckla demokra­tin". Näringsutskoltet har inle tagit upp de tre motioner - 1983/84:164 (m), 1983/84: 190 (m) och 1983/84:219 (c, m, fp) - som helt ägnas åt vissa konslitulionella och rättsliga aspekter på ärendet. I övrigl omfattas alla motionerna, utan att mer än undantagsvis åberopas individuellt, uv det I    Riksdagen 1983/84. 17.saml. Nr5 y


NU 1983/84:5 y



NU 1983/84:5 y                                                                       2

yttrande som näringsutskoltet här lämnar. Näringsutskottet förutsätter att den nämnda gruppen av regionalt inriktade motioner mera grundligt grans­kas av arbetsmarknadsutskottet.

Näringsutskoltet har deltagit i sammankomster vid vilka representanter för ett antal intresseorganisationer på finansutskottets inbjudan har fram­fört synpunkter pä regeringens förslag. För egen del har näringsutskoltet kallat företrädare för dels Svenska bankföreningen, dels Föreningen Auk­toriserade revisorer lill utfrågningar i samband med ärendets behandling. Frän Sveriges aktiesparares riksförbund har näringsutskoltet mottagit en skrivelse, ställd också till finansutskottet.

Propositionen

Det summariska referatet inledningsvis i detta yttrande vill näringsut­skottet komplettera med följande översikt över förslag och motiveringar i propositionen.

En utgångspunkt för regeringen har varit att den svenska ekonomin befinner sig i kris. En otillfredsställande produktionsutveckling tar sig uttryck i underskott såväl i bytesbalansen som i statsbudgeten. Investe­ringarna inom näringslivet motsvarar inte vad som krävs för att obalansen skall hävas. Kapaciletsulnyltjandet i näringslivet är lågt, och detta förhål­lande medverkar till all investeringsverksamheten sviktar. Arbetslösheten har ökat, och inflationen är besvärande.

Förutom atl kostnads- och lönsamhetsutvecklingen blir tillfredsställande måste, hävdas det, ytteriigare två förutsättningar uppfyllas om en varaktig industriell tillväxt skall kunna säkerställas. Nödvändiga bördor och upp­offringar liksom positiva resultat måste fördelas rättvist mellan olika med-borgargrupper. Ett stabilt utbud av riskvilligt investeringskapiial måste åstadkommas, och della kapital måsle till sin huvuddel ha etl nationellt ursprung och placeras långsiktigt i de produktiva och utvecklingsbara delarna av det svenska näringslivet.

Fem motiv för det föreslagna fondsystemet anförs (prop. del A s. 49). Dessa överensstämmer väsentligen med dem som uttryckta i punktform nämns i presentationen (s. 43) av en rapport, Arbetarrörelsen och löntagar­fonderna, vilken lades fram vid socialdemokraternas partikongress år 1981. Korlfatlat angivna är de fem motiven dessa. (1) Löntagarfonderna kan. främst genom vinstdelningen, bidra till atl motverka en av höga vinster föranledd kraftig löneglidning, som i sin tur leder lill ökad inflation och försämrad lillväxl. (2) Fonderna kan medverka till all minska de fördclningspoliliska motsättningarna. (3) Rådande motsättningar mellan kapital och arbete kan minskas till följd av atl lönlagarna genom fonderna fiir ett direkt ansvar för riskkapitalets allokering och användning samt elt ökal inflyiande i förelagcn och del i framtida vinster. (4) Fondernas inträ­de pä aktiemarknaden kan motverka alt en höjd efterfrågan på riskkapital



NU 1983/84:5 y                                                                       3

pressar upp kapiialavkastningskravet med påföljd att företagens expan­sionsförmåga hämmas. (5) Anknytningen till allmänna pensionsfonden in­nebär en finansiell förstärkning av ATP-systemel till gagn för löntagarnas ekonomiska iniressen.

Den föreslagna vinstdelningsskalten skall tas ut från aktiebolag, ekono­miska föreningar, sparbanker och ömsesidiga skadeförsäkringsanstalter. För varje företag skall i samband med den årliga inkomsttaxeringen fast­ställas etl underiag för denna beskattning. Genom ett avdrag på antingen 500000 kr. eller 6% av förelagets lönesumma undantas mindre vinster från vinstutdelningen. Reglerna för beräkningen av underlaget innebär bl. a. au hänsyn las lill inflationen. Vinstdelningsskalten - avdragsgill vid nästa års inkomsttaxering - skall utgöra 20% av underiaget.

Sett över en längre lid beräknas vinstdelningsskalten komma alt in­bringa 1,5-2 miljarder kronor per är. Ett ytterUgare tillskott av medel skall erhållas genom att tilläggspensionsavgiflen höjs med 0,2 procentenheter. Var och en av styrelserna skall få disponera 400 milj. kr. under kalender­året 1984 och skall därefter l.o. m. år 1990 som åriigt tillskott erhålla ett belopp motsvarande 20000 basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Detta medför - basbeloppet är i år 19400 kr. - all lönlagar-fondstyrelserna tillsammans får en placeringskapacilet på 2-2,5 miljarder kronor per år. Överskjutande skatte- och avgiftsmedel skall förvaltas av första, andra och tredje fondstyrelserna.

I propositionens rubrik liksom i motiveringen för sill förslag talar rege­ringen om löntagarfonder. Detta begrepp förekommer dock inte i lagförsla­gen. Genom benämningen löntagarfondslyrelse markeras, som lagrådel har konstaterat (s. 147), att personer som företräder löntagariniressen utgör en dominerande del av styrelsen. Ordet i fråga är atl uppfatta som en sammansättning av "lönlagare" och "fondstyrelse". Del som i praktiken kallas löntagarfond är formellt sett en delfond inom allmänna pensionsfon­den.

Den föreslagna nya lagen med reglemente för allmänna pensionsfonden ersätter det nuvarande reglementet (1959:293) angående allmänna pen­sionsfondens förvallning. De hittillsvarande bestämmelserna har delvis omarbetats, och därtill har lagts bestämmelser om löntagarfondstyrelsema och deras verksamhel. Dessa nytillkomna bestämmelser har därvid sam­ordnats med dem som gäller den för lio år sedan inrättade fjärde fondsty­relsen, vars uppgift är att förvalla den del av allmänna pensionsfondens medel som hittills har satts av för riskbärande placeringar, huvudsakligen i aktier. Det belopp som fjärde fondstyrelsen successivt har fått att dispone­ra utgör 1850 milj. kr. De förvärvade värdepapperslillgångarna hade vid årsskiftet 1982/83 elt nuvärde av ca 3650 milj. kr.

För fjärde fondstyrelsen infördes år 1982 en bestämmelse all fyra femte­delar av de förvaltade medlens avkastning skulle övertoras till de övriga fondstyrelsernas förvaltning. Regeringen föreslår nu att del i stället skall



NU 1983/84:5 y                                                                       4

uppställas ett krav på 3% real förräntning. Varje år skall, sedan del förvaltade kapitalet har uppräknats med hänsyn till inflationen, 3% av detta överföras till första, andra och Iredje fondstyrelserna med fördelning dem emellan i förhållande till deras tillskoll till fjärde fondstyrelsen. Sam­ma avkastningskrav ställs pä löntagarfondstyrelserna. I deras fall skall den överförda avkastningen dock fördelas lika pä de tre fondstyrelserna.

Fjärde fondstyrelsen får placera sina medel i aktier i svenska aktiebolag, med undantag av banker och försäkringsbolag, och dessutom i bolagens konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt till ny­teckning. En ytterligare placeringsmöjlighet föreslås nu tillkomma, nämli­gen förvärv av utländska aktier, dock högst intill 1 % av de förvaltade medlens värde. Denna möjlighet blir specifik för fjärde fondstyrelsen. Löntagarfondslyrelsernas placeringar skall ske i aktier i svenska aktiebo­lag - utan undanlag av någon kategori - eller i konvertibla skuldebrev etc. utfärdade av sådana bolag. Dessutom skall för löntagarfondstyrelsema öppnas möjligheten att placera medel som riskkapital i ekonomiska för­eningar.

I detta sammanhang kan noteras alt finansministern (s. 53) aviserar elt förslag till riksdagen våren 1984 om en ordning varigenom en del av fondmedlen i särskild ordning skulle kanaliseras lill smäföreiagsseklorn. Avsikten är att elt belopp i storleksordningen 100 milj. kr. skulle avsättas lill en särskild fond, knuten till Sveriges Investeringsbank AB. Pä olika sätt - t. ex. via investmentbolag eller i form av villkorslän och royaltylän -skulle dessa medel därefter komma småföretag till godo. Medelsramen skulle senare kunna vidgas.

Av aktierna i ett börsbolag får Qärde fondstyrelsen förvärva högst så många atl den uppnår 10 % av röstetalet för bolagets aktier. En liknande begränsningsregel föreslås för löntagarfondstyrelserna. Andelen av röste­talet i elt bolag får för en sådan styrelse inle uppgå lill 8 %. Motiveringen är att allmänna pensionsfondens samlade andel av röstetalet i etl bolag skall undersliga 50 %, eftersom fondstyrelserna i annal fall skulle få "ett aktieinnehav som är så stort att de kan tvingas ta på sig elt företagaran-svar".

För att kunna hålla en tillfredssiällande betalningsberedskap och för atl kunna förvalla fondmedlen ändamålsenligt får fjärde fondstyrelsen göra placeringar - i princip av kortfristig natur - hos riksbanken, annan bank eller postgirot. Denna regel föreslås nu bli ändrad så att fondstyrelsen får sälla in pengar även hos sparbanker och föreningsbanker. Dessulom skall vissa slags kortfristiga papper - slatsskuldväxlar, skaltkammarväxlar, bankccrtillkat och förslagscerlifikat - kunna utnyttjas som placerings-objekt. Samma regler föreslås gälla för löntagarfondstyrelserna.

Vad som ger underlag för benämningen lönlagartbndslyrelse är i första hand styrelsens sammansättning. Styrelsen bör, sägs det i propositionen, ses som etl t)rgan för all bevaka löntagarnas intressen av en sund ekono-



NU 1983/84:5 y                                                                       5

misk utveckling, full sysselsättning och elt ökat inflytande genom med-ägande i företagen. En majoritet av ledamöterna skall därför ha förankring på löntagarsidan. I lagförslaget har denna princip omsatts i bestämmelsen alt av nio styrelseledamöter minst fem och av fyra suppleanter minst två skall "företräda löntagariniressen". Styrelseledamöterna utses av rege­ringen. Något förfatlningsregleral förslagsförfarande, såsom för de övriga fondstyrelsernas del, har inte ansetts erforderligt. Del uttalas i propositio­nen atl del är värdefullt om det i styrelserna också ingår personer med erfarenhet från näringsliv och kapitalmarknad men all någon regel härom inle bör uppställas. Krav på svenskt medborgarskap skall inte gälla för löntagarfondslyrelsernas ledamöter.

En annan regel säger att vid utseendet av ledamöter och suppleanter skall tillses att löntagarfondstyrelsema får en regional anknytning. Denna skall komma till uttryck i rekryteringen. Däremot innebär den inte, fram­hålls det, att styrelsens placeringar skall vara begränsade till eller särskilt inriktade på aktier i förelag inom en viss region. En indelning med en region i norra Sverige, ivå i Mellansverige saml en i västra och en i södra Sverige skisseras. Någon formell eller strikt geografisk avgränsning av de fem regionerna är inte nödvändig, anser regeringen.

En ytterligare omständighet som ger underlag för beteckningen löntagar­fondstyrelse är att det införs regler enligt vilka löntagarfondstyrelserna blir skyldiga atl på begäran av lokala fackliga organisationer i viss utsträckning överlåta åt dem atl utöva rösträtt för aktier som fondstyrelsen innehar. Del gäller då organisation eller organisafioner vid ifrågavarande bolag eller dotterbolag lill detta. Rösträllsöveriåtelsen skall omfatta hälften av inne­havda aktiers röstetal. Särskilda regler finns för det fallet att mer än en organisation gör anspråk på alt få överta rösträtt för vissa aktier. Överlå­telsen görs för ett år i sänder. Det nu angivna systemet är en vidareutveck­ling av del som gäller för Qärde fondstyrelsens del. Enligt en specialbe­stämmelse - 9 kap. 2 § - i aktiebolagslagen (1975: 1385) får fjärde fondsty­relsen, när den innehar aktier i visst aktiebolag, besluta om bemyndigande för etl eller flera ombud, som föreslagits av facklig organisation med medlemmar anställda hos bolaget, alt utöva rösträtt för aktierna vid bo­lagsstämma. Denna bestämmelse i aktiebolagslagen föreslås f. ö. nu bli anpassad till situationen med flera aklieförvaltande styrelser i allmänna pensionsfonden.

Motioner

Innan näringsutskottet i det följande redovisar sitt ställningstagande i ärendet lämnar utskottet här en kortfattad redogörelse för argumenta­tionen i de motioner som behandlas.

Parfimolionerna 1983/84:204 (m), 1983/84:213 (c) och 1983/84:224 (fp) upptas till sina huvuddelar av en kritisk genomgång av regeringens - i det



NU 1983/84:5 y                                                                       6

föregående refererade - motiv för det förslag som har lagts fram. (1) Uppfattningen alt förslagels genomförande skulle bidra till atl dämpa löne­utvecklingen och bli lill stöd för en solidarisk lönepolitik betecknas som orealistisk. Det finns, betonas del, inga vetenskapliga belägg för att extra vinstskalter skulle hålla tillbaka vare sig löneglidning - snarare skulle motsatsen bli fallet - eller centrala lönekrav. (2) Motionärerna frånkänner vidare lönlagarfondssyslemel dess uppgivna fördelningspoliliska effekt. Andelen aktier i hushållens samlade förmögenhet är ringa, framhåller de. Om lönlagarfondstyrelser börjar köpa aktier av enskilda aktieägare leder detta lill en ökad koncentration av aktieägandet i stället för den spridning som vore önskvärd. (3) När det gäller löntagarinflytandet hävdas att de fackliga organisationerna får en dubbelroll i sin bevakning av å ena sidan lokala önskemål om sysselsättning och anställningstrygghet, ä andra sidan det avkastningskrav som måste styra löntagarfondstyrelsernas placering­ar. Motionärerna ser också en fara i att en avsevärd makt kommer all koncentreras hos fackliga och politiska ledare utan erforderiig förankring i breda medlemsgrupper. Genom löntagarfondstyrelsema kan. hävdar de vidare, en rad stora företag på kort tid komma under facklig dominans; särskilt gäller detta om styrelserna agerar gemensami. (4) Någon brist på riskkapital som behöver täckas existerar inte, menar motionärerna. De tillbakavisar påståendet att del skulle finnas lönsamma induslriprojekt som omöjliggörs av att investeringsmedel saknas. Införandet av en vinstdel­ningsskatl skulle emellertid medföra alt ekonomiska resurser dras borl från de lönsamma företagen och skulle därigenom få en negaliv effekl på invesleringsbenägenhelen. (5) Löntagarfondslyrelsernas tillskott till pen-sionsulbelalningarna skulle bli ringa - mindre än 1 % av de totala utbetal­ningarna per år. Därtill kommer, framhålls det, att pensionernas storiek inte är beroende av avkastningen från allmänna pensionsfonden. Genom en negativ verkan på det svenska näringslivet i stort kan lönlagarfondssy­slemel emellertid på längre sikt undergräva pensionsbetalningsförmägan, anför motionärerna.

I en av partimotionerna, 1983/84:204 (m), ägnas ocksä uppmärksamhet åt etl av dess upphovsmän noterat sjätte motiv för löntagarfonder, nämli­gen alt fondernas existens skulle motverka spekulation. Härvid avvisas tanken att löntagarfonderna skulle påverka den s. k. transaktionsekono­min. Även de måsle. säger motionärerna, köpa och sälja aktier med slörsla möjliga vinst för atl kunna uppnå den realavkastning som krävs.

Förslaget om kollekliva löntagarfonder slår inte i överensstämmelse, med de grundläggande förutsättningarna för en effektiv marknadsekonomi, uttalas det sammanfattningsvis i denna motion. Tvärtom skulle del resulte­ra i en ulveckling som leder bort från marknadsekonomin. Ägandet och kapitalförvaltningen i svenskt näringsliv skulle radikalt kollektiviseras och omstruktureras. Viljan och förmågan lill invesleringar, risktagande och nyetableringar skulle minska hos både små och slora förelag. Denna pas-



NU 1983/84:5 y                                                                       7

sus lorde åsyftas när motionärerna yrkar att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad de har anfört om löntagarfondernas effekter på näringslivets utveckling.

I övrigt pläderas i samma motion för olika åtgärder som kan främja ett spritt, personligt, frivilligt ägande av bl. a. aktier. Flera motionsyrkanden som närmast rör beskattningen anknyter till detta resonemang.

Även i centerpartiets partimotion 1983/84: 213 kompletteras kritiken mol löntagarfondsförslagel - dock utan något särskilt yrkande - med förslag om andra åtgärder. Bl. a. nämns förbättrade förutsättningar för koopera­tivt ägande, införande av företagsanknuten individuell vinstdelning och inrättande av privata investeringskontor.

Folkpartiet avslutar sin partimotion 1983/84:224 med etl förslag till maklspridning. Åtgärder för att främja ett spritt aktieägande, uppmuntran av vinslandelssystem, skydd för småspararna på börsen, stimulans för sparandet och slopande av den graderade rösträtten när del gäller nya aktier hör lill komponenterna i del program som läggs fram i motionen. Förulom den sista punkten gäller de yrkanden som framställs olika änd­ringar i skattelagstiftningen.

I motion 1983/84:218 av Erik Hovhammar m. fl. (m, c, fp) avstyrks regeringens förslag på grundval av ett resonemang om väntade negativa verkningar på småföretagen om löntagarfondsförslaget genomförs. Genom löntagarfondstyrelserna kommer, säger motionärerna, delar av makten i de större företagen att koncentreras till företrädare för de fackliga organisa­tionerna. Detta hotar att allvarligt rubba de mindre företagens möjligheter att konkurrera, anförs det, och hotar att avsevärt försvåra nyetableringen av småföretag. Dessa farhågor är grundade på motionäremas uppfattning att man inom slora delar av den fackliga rörelsen hyser en negaliv inställ­ning lill fri företagsamhet. Krav pä etableringskontroll och blockad mol enmansföretag som vägrar atl teckna kollektivavtal nämns som belägg för detla.

De inledningsvis nämnda regionall inriktade motionerna från centerpar-tihåU - 1983/84: 189, 191, 205-212, 215-217 och 220-222 - utmynnar alla i yrkande om avslag på propositionen. Motiveringen är av växlande omfattning. I många fall redovisas etl särskilt för ändamålet framtaget siffermaterial. Argumentationen är samstämmig. Genom vinstandelsskal-len och höjningen av tilläggspensionsavgiften fråntas de berörda regioner­na medel som skulle kunna användas för produktiva investeringar. Nä­ringslivets struktur i dessa län gör det osannolikt att motsvarande medel skulle komma tillbaka gennom satsningar från iönlagarfondstyrelsernas sida. Kommunernas skatteunderlag minskar också. Resultatet blir en ökad centralisering av företag och resurser till nackdel för de regioner som motionärerna representerar.



NU 1983/84: 5 y                                                                      8

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1983/84:223 sägs inled­ningsvis alt arbetarrörelsen borde verka för ett fondsystem som kan vara etl redskap för en samhällelig förändring, vägledd av jämlikhetens och demokratins idéer. Den hittillsvarande diskussionen om löntagarfonder har. konstateras det, lett lill en viss idéförskjutning inom socialdemokra­tin. Den kapitalistiska maktkoncentrationen ifrågasätts nu på etl annat säll än tidigare. Samfidigt finner motionärerna emellertid att socialdemokrater­na har ändrat silt ursprungliga fondförslag på sådant sätt atl det inle längre skall framstå som lika utmanande för borgerligheten. Tanken all lönlagar-fonder skall Ijäna lill att hålla tillbaka löneutvecklingen och därmed mot­verka inflationen avvisas bestämt av motionärerna, som menar all rege­ringen ger uttryck för en felaktig och borgeriig syn på inflationen. Rege­ringen kritiseras ocksä för att ha övergivit uppfattningen att fondernas roll skall vara all bryta den kapitalistiska maktkoncentrationen. Fonder som väsentligen blir delägare med minoritetsposter och som bedriver en plane-ringspolilik helt på den kapitalistiska aktiemarknadens villkor kan inte förändra utvecklingen i de arbelandes inlresse. uttalar motionärerna. Fon­derna borde i stället sättas in i en strategi som syftar till en socialistisk samhällsomvandling. I motionen krävs att fondmedlen skall satsas utifrån samhällsekonomiska kalkyler och överväganden. Fonderna bör ha ett uttryckligt uppdrag atl var och en i sin region främja regionens näringsliv. Deras medel måste kunna användas för alt stödja löntagarkollektiva före­lag och nya samhälleliga industrier. Deras inflytande måste utnyttjas för alt motverka transnalionalisering och industriutflyltning. Löntagarfond-styrelserna bör, menar motionärerna, t v. väljas av riksdagen; såsom enligt regeringens förslag skall emellertid majoriteten ha förankring hos löntagarna. Företagens bidrag till fonderna skall inte avräknas i avtalsrö­relserna.

Avslutningsvis skisseras i motionen ett annorlunda utformat fondsystem med udden riktad mol storfinansens makt. Del förutsätter en vittgående nationalisering och en ändrad skalle- och fördelningspolitik. Systemet skall beslå av samhällsfonder - en central fond och 24 länsfonder kombinerade med lokala fackliga investeringsfonder. Samhällsfonderna skall inriktas pä genomförande av etl långsiktigt program för nyinduslrali-sering i nationell skala. De skall sättas in främst pä alt utveckla den offentligägda och kooperativa industrin. Fonderna skall främja en i olika angivna avseenden positiv teknik. De skall medverka till upphävande av skillnader mellan olika regioner och till rehabilitering av krisdrabbade industrier. Medel ur samhällsfonderna skall kunna användas för uppbyg­gande av lokala investeringsfonder som kan möjliggöra viktiga insatser på de lokala arbetsplatserna.



NU 1983/84:5 y                                                                       9

Näringsutskottet

Regeringens förslag i propositionen om löntagarfonder måste, såsom har anlylls inledningsvis i delta yttrande, försläs och bedömas som en helhel. Näringsutskottets uppgift i sammanhanget är i första hand att granska den föreslagna organisationen, inkl. reglerna för placering av fondmedel. Där­vid aktualiseras väsentliga näringspolitiska frågor rörande dels förelagens försörjning med riskkapital, dels maktförhållanden inom näringslivet. Vid sin behandling av ärendet kan näringsutskottet emellertid inte underlåta att också beakta frän vilka källor och i vilken ordning medel skall tillföras fondsystemet och vilka ekonomiska och sociala verkningar uttaget av dessa medel kan få.

I den föregående redogörelsen har lämnats en summarisk framställning av de fem motiv för förslagel om lönlagarfonder som framförs i propositio­nen. Dessa moliv har, såsom också framgår av referatet, på ett effektivt sätt vederiagts i partimotionerna 1983/84:204 (m), 1983/84:213 (c) och 1983/84:224 (fp).

Det är tvä element i regeringens förslag som kritiken med rätta särskilt har riktal in sig på. Del ena är den vinstdelningsskall som skall tillhanda­hålla en stor del av underlaget för Iönlagarfondstyrelsernas placeringar, och det andra är den fackliga dominans i näringslivet som blir ett resultat av alt dessa styrelser införs.

Del grundläggande argumentet mol vinstdelningsskalten är atl den frän de vinstgivande företagen drar undan medel som borde få användas och normalt skulle fä användas för invesleringar i dessa förelag. Som under­stryks i de tidigare nämnda regionalt inriktade motionerna från centerparti­håll kommer även hela regioner att pä delta säll.berövas produktiva resurser som knappast återkommer till samma regioner i form av place­ringar från Iönlagarfondstyrelsernas sida. Resultatet blir. som motionärer­na framhåller, en centralisering av företag och resurser med starkt negativa följder i regionalpolitiskt hänseende.

Utan all gå närmare in pä de problem som sammanhänger med beräk­ningen av den nya skatten vill näringsutskottet påtala att det inle föreligger någon analys av vilka verkningar skallen kan få på förelag i olika bran­scher och med olika slags kapitalstruktur. Uppenbart är att regeln om en realvinstbeskaltning av vinst över ett fribelopp av 500000 kr. eller 6% av företagels lönesumma icke verkar neutralt utan får en rad oönskade konse­kvenser. Byggnads-, fastighets- och skogsföretag torde, vilket Föreningen Auktoriserade revisorer har demonstrerat för utskottet, utsättas för icke avsedda besvärande effekter av den nya skatten. En i och för sig lovvärd konkurrensneutralitetsprincip har medfört att även ekonomiska förening­ar, sparbanker och ömsesidiga skadeförsäkringsanstalter, förelag som inle främst har etl vinstsyfte, har upptagits i den kategori som drabbas av vinstdelningsskatten. Med dessa påpekanden har näringsutskottet velat



NU 1983/84:5 y                                                                      10

klargöra alt förslaget om vinstdelningsskall lämnar rum för allvarliga an­märkningar frän näringspolitisk utgångspunkt.

Så långt har uppmärksamheten riktats mot inkomstsidan i löntagarfonds-systemet. Genom en principiellt tvivelaktig specialdestination hamnar vinstdelningsskattemedlen inom den sektor av allmänna pensionsfonden som de föreslagna löntagarfondstyrelsema skall förvalla. Näringsutskottet vill framhålla del anmärkningsvärda i all skattemedel i betydande utsträck­ning lämnas att disponeras av organ som visserligen formellt har lillsatls av slalen men som lill följd av flertalet ledamöters intresseanknylning kom­mer att verka enligt principer som slalen inle råder över.

Genom de möjligheler som löntagarfondstyrelserna får atl tillsammans förvärva relativt sett myckel betydande andelar av olika förelag banas väg för en kraflig förändring av ägar- och maktförhållandena inom näringslivet. Klart iir att de fackliga organisationerna på della säll får en dubbelroll som skapar problem i framtiden. Det professionella inslaget i företagens ledning lorde komma all försvagas, vilket inle kan undgå all påverka rörelseresul­tat och utvecklingsmöjligheter. I propositionen hävdas på elt orealistiskt sätt all den begränsningen alt allmänna pensionsfondens fjärde fondsty­relse och löntagarfondstyrelsema tillsammans inte får förvärva fullt 50% av röstvärdet i elt aktiebolag medför atl dessa organ inte kommer att ta pä sig eU företagaransvar. I själva verkel kommer givelvis löntagarfondslyrel­sernas representanter trots den angivna begränsningen att i många fall erhålla en dominerande ställning i elt förelag. Detla innebär etl systems­kifte inom näringspolitiken som måsle få återverkningar bl. a. på nyetable­ringen av förelag, pä de befintliga företagens utvecklingsplanering och på rekryteringen lill ledande poster vid förelagen.

Vissa konsekvenser för de små förelagen av regeringens förslag har belysts i motion 1983/84:218 (se avsnittet Motioner). Näringsutskottet delar de farhågor beträffande småföretagens situation i etl löntagarfonds-samhälle som kommer lill ullryck där.

Samtidigt med att dörren öppnas för en långtgående kollektivisering av näringslivet genomförs en nedrustning av del syslem som under de senaste åren har lett lill en kraftig spridning av aklieägandel. Härav följer ytteriiga­re negativa effekler.

Regeringen deklarerar i propositionen sin anslutning till marknadseko­nomins princip. Det är visseriigen sant att marknadssystemet i utgångslä­gel alltjämt bildar ram för det svenska näringslivet. I realiteten innebär emellertid ett genomförande av förslaget om löntagarfonder etl steg bort från en verklig marknadsekonomi, det ekonomiska system som har utgjort grundvalen för välståndsutvecklingen i vårt land.

Pä här angivna grunder avstyrker näringsutskottet regeringens förslag i proposition 1983/84:50. Sitt avvisande av förslagel bör riksdagen beled­saga med ett sådant uttalande om löntagarfondernas effekler på näringsli­vets ulveckling som har föreslagits i motion 1983/84:204 (m).



NU 1983/84:5 y                                                                      11

I de berörda partimolionerna finns en rad förslag till ålgärder för alt främja bl. a. en spridning av det personliga aktieägandet och en företagsan­knuten individuell vinstdelning. Förslagen hör hemma inom andra utskotts beredningsområden. Näringsutskoltet inskränker sig till alt allmänt fram­hålla vikten av sådana reformer som del här är fråga om.

I enlighet med sitt särskilda uppdrag har näringsulskoliei närmare grans­kal regeringens förslag lill lag med reglemente för allmänna pensionsfon­den. Del slällningstagande av riksdagen som utskottet föreslår innebär atl detta lagförslag saknar aklualilel. I de hittills behandlade partimolionerna berörs del inle närmare. Näringsulskoliei vill emellertid nämna alt en granskning av lagförslaget ger underiag för ytterligare en rad kritiska synpunkter på löntagarfondsförslagel. Oklarheten belräffande den närma­re innebörden av löntagarfondslyrelsernas regionala anknytning är etl exempel på detta.

För fjärde fondstyrelsens del innehåller lagförslaget vissa nya deialjbe-slämmelser som inte har något direkt samband med löntagarfondstyrelser­nas tillkomst. De omfattas liksom lagförslaget i övrigl av det avslagsyr­kande som framställs i de flesta motionerna och som näringsutskoltet här har anslutit sig till. 1 sak föranleder de emellertid knappast nägra erinring­ar. Regeringen bör framlägga förslag om all de nu avsedda bestämmelserna skall införas i reglementet (1959: 293) angående allmänna pensionsfondens förvallning.

Av de värderingar som näringsulskoliei här har redovisat följer atl utskottet avstyrker samtliga yrkanden i vänsterparliel kommunisternas partimotion 1983/84:223.

Stockholm den 2 december 1983

På näringsutskottets vägnar NILS ERIK WÅÅG

Närvarande: Nils Erik Wäåg (s), Tage Sundkvisl (c), Erik Hovhammar (m), Slen Svensson (m), Olof Johansson (c), Wivi-Anne Radesjö (s), Karl-Erik Häll (s), Per Westerberg (m), Christer Eirefeli (fp), Jörn Svensson (vpk). Birgitta Johansson (s), Per-Richard Molén (m), Sivert Andersson (s) och Bo Finnkvist (s).

Avvikande meningar

1. Nils Erik Wååg, Wivi-Anne Radesjö, Karl-Erik Häll, Birgitta Johans­son, Sivert Andersson och Bo Finnkvist (alla s) anser all yttrandet under rubriken Näringsutskottet bort ha följande lydelse:

Regeringens förslag---- (= utskottet)---- kan få.

I den föregående redogörelsen har lämnats en summarisk framställning



NU 1983/84: 5 y                                                                     12

av de fem moliv för förslaget om lönlagarfonder som framförs i propositio­nen. Tvä av dessa hänför sig till de nyss nämnda frågorna om försörjning med riskkapital och om maktförhållanden. Men även de övriga har inlresse frän näringsutskoUels ulgångspunkl. Ulskottei vill göra följande kommen-tarer.

Den föreslagna vinstdelningsskatten diskuteras i moderala samlingspar­tiets, cenlerparliels och folkpartiels parlimolioner endasl som en pålaga vilken medför bl. a. atl "expansiva småförelag dräneras på vinstmedel" (mot. 1983/84:204). Efter att fulll rikligt ha konslateral alt företagsvinster utgör en betydelsefull bas för yllerligare invesleringar i förelagen tycks motionärerna dra den felaktiga slutsatsen all en reduktion av andelen vinstmedel man får behålla inom förelaget måste leda lill minskade inves­leringar. Regeringens förslag ulgär i stället frän uppfattningen all vinstni­vån utan vinsluldelningsskatt kan bli så hög att det finns risk för en kraftig löneglidning och även för skärpta fördelningspoliliska molsällningar. Dessutom är det uppenbart att de genom vinstdelningsskatten hopsamlade vinstmedlen med större säkerhet kommer atl användas för produktiva investeringar än vad fallel skulle ha varil om de hade fält kvarstanna inom de företag där de genererats.

I de tidigare nämnda regionalt inriktade motionerna från centerparlihåll är en huvudpunkt i argumenlationen all de berörda regionerna genom vinstdelningsskallen berövas produktiva resurser som knappasi återkom­mer till samma regioner i form av placeringar frän löntagarfondslyrelsernas sida. Även i detla fall finns del anledning atl påpeka att det är tvivel underkastat om ett uteblivande av vinstdelningsskalten skulle resultera i större investeringar hos de vinstgivande förelagen. Motionärerna tycks också undervärdera möjligheten av alt löntagarfondslyrelsernas satsningar kan fä en positiv regionalpolitisk effekt. En sådan centralisering av företag och resurser som motionärerna befarar är ingalunda någon självklar konse­kvens av de placeringar som görs av lönlagarfondstyrelser med regional anknytning. I detta sammanhang vill utskottet erinra om regeringens avsikt - redovisad i det föregående under rubriken Propositionen - alt en särskild fond pä 100 milj. kr. skall inrättas för kapitaltillskott m.m. till småföretag.

Vid sidan av vinstdelningsskallen är de fackliga organisationernas infly­tande genom lönlagarfondssyslemel i särskilt hög grad en angreppspunkt för systemets motståndare. I motion 1983/84:218 (m, c, fp) framställs dessa organisationer rent av som ett hot mol fri företagsamhet, pä det sättet att ett ökat fackligt inflytande i storförelag skulle "allvarligt rubba de mindre förelagens möjligheler all konkurrera". Enstaka möjligen disku­tabla åtgärder frän fackligt håll kan enligt ulskoltels mening inte på något sätt rättfärdiga den negativa bedömning av fackliga värderingar och aktivi­teter som kommer till uttryck i den nu berörda motionen.

1 de tre mot löntagarfonder oppositionella partimolionerna framställs ett



NU 1983/84:5 y                                                                      13

ökat löntagarinflytande i förelagen via lönlagaribndstyrelserna som en allvarlig risk för näringslivel. Härvid presenteras två sväribrenliga hot­bilder. Enligt den ena skulle en rad av de mesl framgångsrika börsförela­gen år 1990 i realiteten domineras av löntagarfondstyrelserna. Enligt den andra skulle en stor del av fondmedlen komma att satsas pä mer eller mindre nödlidande förelag, l.ex. "förlustföretag med en förstelnad struk­tur" (mot. 1983/84:213). Näringsutskottets bedömning är att ingendera av dessa eventualiteter kommer att inträffa. Den välbefogade frammarsch för löntagarinlressena som reformen innebär kommer, med de formella och faktiska begränsningar som skall gälla, inte att leda till nägra drastiska förändringar. Näringsulskoliei instämmer pä denna punkt med vad före­dragande statsrådet uttalar i propositionen (s. 54):

Löntagarfonderna kommer när de nått sin maximala storlek atl samman­lagt inneha 5-10% [av röslinflylandel] i de svenska börsnoterade företa­gen. Förvisso bör delta innebära en ägarposition som ger dem möjlighet att uppfylla en väsentlig roll som delägare i många av de svenska produktions­företagen. Det är också min övertygelse att de pä sikt kommer atl vinna ett allmänt förtroende och att de på etl aktivt sätt kommer atl ta ansvar för, och medverka till att utveckla det svenska näringslivet. De ska dock inle, och de instruktioner och den medelsram som de tilldelas omöjliggör, all de ens kommer i närheten av att kunna dominera över alla övriga ägare. Därför måsle löntagarfonderna ta sitt ansvar och utöva sin ägarroll i samverkan med andra ägare och ägargrupper.

Regeringen deklarerar i detta sammanhang sin anslutning till marknads­ekonomins princip. Genom alt minska de fördelningspoliliska konflikterna och motverka maktkoncentrationen i näringslivel kommer löntagarfon­derna att stärka marknadssystemels ställning, anförs det härvid. Löntagar­fonderna förutsätter ett marknadssystem, eftersom de inle kan fungera utan en öppen och livaktig marknad för riskkapital, sägs det också i propositionen. Näringsutskoltet instämmer i regeringens uttalanden om löntagarfonderna och marknadsekonomin.

Därmed har näringsutskoltet också pä etl övergripande sätt tagit ställ­ning till vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1983/84:223. Den syf­tar, som framgår av referatet i det föregående, lill en samhällsomvandling som innebär ett avsked frän marknadsekonomin. Näringsutskottet ser liksom mofionärerna [löntagarjfonder som "etl medel alt bryta kapitalets maktkoncentration och utveckla demokratin". Fonderna bör emellertid därvid verka inom ramen för elt successivi förbättrat marknadsekono-miskt system. 'Yrkandena i motion 1983/84: 223 (vpk) avslyrks med vad nu har sagls.

Den inledande redogörelsen för proposifionen innefattar en tämligen detaljerad presentation av den föreslagna nya lagen med reglemente för allmänna pensionsfonden, vilken är den författning som i huvudsak skall reglera löntagarfondstyrelsernas organisation och verksamhet. Förutom



NU 1983/84: 5 y                                                                     14

innchället i de flesta bestämmelserna om allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelse och om lönlagaribndstyrelserna har vissa väsentliga motivut­talanden älergivils. Näringsulskoliei har ingenting att erinra mol lagförsla­get och tillstyrker det således.

Näringsutskottet noterar till sist atl lagförslaget för tjärde fondstyrelsens del innehåller vissa nya delaljbestämmelser som inte har något direkt samband med Iönlagarfondstyrelsernas tillkomst. Hit hören bestämmelse som ger fondstyrelsen möjlighet atl göra begränsade placeringar i utländs­ka aktier och en annan som öppnar nya vägar för dess kortfristiga place­ringar av likvida medel. Frän motionärernas sida har, vilkel synes natur­ligt, inga invändningar riktals mol de nu nämnda bestämmelserna. Dessa omfattas emellertid liksom lagförslaget i övrigt av del avslagsyrkande som framställs i de flesta motionerna.

2. Jörn Svensson (vpk) anser atl yttrandet under rubriken Näringsulskol­iei borl ha följande lydelse:

Regeringens förslag---- (= utskottet)---- kan fä.

I den föregående redogörelsen har lämnats en summarisk framställning av de fem moliv för förslagel om löntagarfonder som framförs i propositio­nen. Som närmare belyses i motion 1983/84:223 (vpk) är del en läng serie av successiva lonviklsförskjutningar som slutligen har lett fram lill denna utformning av socialdemokraternas argumentation för löntagarfonder. I första hand betonas nu atl det är fråga om atl hålla tillbaka löneutveckling­en och minska de fördelningspolitiska motsättningarna. Löntagarfondsfrä-gans maklaspekt har skjutils i bakgrunden. Del sägs ingenting om att fonderna skall vara till för atl bryta den kapitalistiska maktkoncentratio­nen. De lönarbelande förutsätts engagera sig för alt i allt väsenlligl försva­ra del nuvarande systemet.

De lönarbetandes verkliga inlresse gäller en ekonomisk utveckUng som ser till nationella, samhällsekonomiska behov, inte lill del enskilda förela­gels profit. För en sådan utveckling kan fonder spela en viktig roll, men de måsle då sällas in i en strategi som syftar lill en socialistisk samhällsom­vandling. De fonder som regeringen föreslår innebär en fortsalt uibyggnad av den verksamhel som nu bedrivs av allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelse. Det är bra att en inle obetydlig del av aktiekapitalet i samhäl­let på del sättet dras undan från storfinansens direkta kontroll. Men vad som borde eftersträvas är en systemförändring. De nya fonderna måste få en inriktning som direkt främjar de arbelandes intressen.

Elt grundläggande krav är då alt fondernas satsningar skall göras utifrån samhällsekonomiska och icke snävt förelagsekonomiska kalkyler. Den regionala förankring som föreslås i propositionen måste ta sig uttryck också i atl varje fond uttryckligen får i uppdrag att främja näringslivet i sin region och sålunda bidra till regional balans. Löntagarkooperativa företag och nya samhälleliga industrier bör särskilt stödjas, medan transnationali-



NU 1983/84:5 y                                                                       15

sering av näringslivet och utflyttning av industriföretag frän Sverige aktivt måste motverkas. Till dess atl frågan om hur fondstyrelserna skall väljas har prövats närmare bör det ankomma pä riksdagen, inte pä regeringen, att utse ledamöter i styrelserna. Liksom enligt regeringens förslag bör därvid gälla atl en majoritet av ledamöterna skall företräda löntagariniressen. Tanken att löntagarfonderna skall fungera som ett instrument för att åstad­komma återhållsamhet från de lönarbetandes sida i avtalsrörelserna måsle definitivt överges. Under förutsällning alt löntagarfondslyrelsernas verk­samhel får den inriktning som här har angetts tillslyrker utskottel regering­ens förslag i huvudsak. Den föreslagna lagen med reglemente för allmänna pensionsfonden bör emellertid ändras med hänsyn till vad utskottet här har sagt. 31 § bör få den lydelse som framgår av alternativt förslag i det följande:

Regeringens förslug                      Alternativt förslag

31 §

Varje löntagarfondstyrelse--- fyra suppleanter.

Regeringen förordnar ledamöter    Riksdagen förordnar ledamöter

och suppleanter.                         och suppleanter.

Ledamöter och------ regional anknytning.

Det får ankomma på konslilulionsulskoltet all föreslå närmare bestäm­melser om hur valen av löntagarfondstyrelser skall gå lill.

Reglerna i 37 § om begränsning av fondernas rätt alt förvärva aktier i elt aktiebolag bör slopas inte bara för löntagarfondstyrelsernas utan också för fjärde fondstyrelsens del. Paragrafen kommer således atl kunna utgå helt.

Utöver dessa ändringar bör regeringen snarast föreslå mera genomgri­pande ändringar så att reglementet kommer alt fullt ut motsvara de prin­ciper som utskottel har angett.

Riksdagen bör vidare hos regeringen begära förslag till ett system med samhällsfonder, kombinerade med lokala fackliga investeringsfonder, allt enligt de riktlinjer som skisseras i motion 1983/84: 223 (vpk) och har refere­rats i del föregående.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983