Socialförsäkringsutskottets yttrande 1987/88:1 y
över proposition 1987:88:60 om vissa ekonomiskpolitiska åtgärder, m.m. jämte motioner
SfU
1987/88: ly
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 19 november 1987 beslutat att bereda socialförsäkringsutskottet tillfälle att yttra sig över proposifion 1987/88:60 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. jämte eventuella mofioner. De med anledning av propositionen väckta mofionerna är följande. Motionerna 1987/88:Fi8 av Hans-Eric Andersson (s), 1987/88:Fi9 av Lars Werner m.fl. (vpk), 1987/88:FilO av Olof Johansson m.fl. (c), 1987/88:Fill av Bengt Westerberg m.fl. (fp) och 1987/88;Fil2 av Carl Bildt m.fl. (m).
Socialförsäkringsutskottet, som begränsar sitt yttrande till de delar av proposifionen och de mofioner som direkt berör utskottets verksamhetsområde, får anföra följande.
Avgiftsuttag till tilläggspensioneringen m.m.
Försäkringen för tilläggspension (ATP) finansieras genom avgifter som regleras i lagen (1981:691) om socialavgifter, socialavgiftslagen. Avgifterna skall betalas av arbetsgivare saml av den som är försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och har inkomst av annat förvärvsarbete. Avgifterna beräknas på det avgiftsunderlag som anges i socialavgiftslagens 2 kap. om arbetsgivaravgifter eller 3 kap. om egenavgifter. Försäkringen för tilläggspension finansieras också av vinstdelningsskatt enligt lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt.
Beslut om avgiftsuttaget för visst år skall fattas senast under året dessförinnan. Det nuvarande avgiftsuttaget har fastställts i lagen (1985:1005) om procentsatser för uttag av avgift för åren 1986 och 1987 till försäkringen för tilläggspension, och avgiftsuttaget utgör 10,0 % för år 1986 och 10,20 % för år 1987.
I propositionen föreslås en höjning av ATP-avgiften med 0,4 procentenheter och att avgiftsuttaget för ATP sålunda fastställs till 10,60 % för åren 1988 och 1989. Chefen för socialdepartementet anför i denna fråga bl.a. följande.
ATP-systemets starka beroende av den samhällsekonomiska utvecklingen gör alt anlaganden om ekonomins utveckling har en avgörande betydelse för bedömningen av hur stort avgiftsuttaget för ATP bör vara. Regeringens ekonomiska politik har under de senaste åren möjliggjort en tillväxt i ekonomin samtidigt som inflationstakten har kunnat sänkas. Detta har inneburit att underlaget för uttag av ATP-avgifter har utvecklats på etl positivt sätt, samtidigt som pensionsutbetalningarna hållits tillbaka genom en
1 Riksdagen 1987/88.11 saml. Nrl y
låg prisutveckling. ATP-systemet är dock fortfarande i utveckling både när SfU 1987/88:1 y det gäller antalet pensionärer och pensionernas genomsnittliga storlek. Detta medför att även om den ekonomiska utvecklingen har varit gynnsam så har avgiftstäckningen i systemet successivt minskat och minskningen kommer att fortsätta vid ett oförändrat avgiftsuttag. Del är därför uppenbart att -om inte den ekonomiska tillväxten blir exceptionellt stark - ATP-systemet kommer ur balans om inga åtgärder vidtas för att minska avgiftsunderskottet.
Med hänsyn fill den stora betydelse ATP-systemet har för pensionärernas ekonomiska trygghet är del angeläget att motverka tendenserna till obalans mellan avgifter och utgifter.
Vidare erinrar departementschefen om att det i pensionsberedningens (S 1984:03) arbete ingår att se över värdesäkringen och finansieringen av de allmänna pensionerna saml att riksförsäkringsverket (RFV) senare i år kommer alt lägga fram förslag lill avgiftsuttag för ATP för de närmast följande sju åren. I avvaktan på resultatet av pensionsberedningens arbete och på RFV;s förslag till avgiftsuttag förordas i propositionen att avgiftsuttaget inte fastställs för mer än två år.
I motion Fil2 av Carl Bildt m.ll. begärs i yrkande 12 att riksdagen avslår regeringens förslag om höjning av ATP-avgiften med 0,4 procentenheter. Motionärerna konstaterar att även om pensionsutbetalningarnas storlek i ATP-systemet överstiger de inbetalningar som görs ökar fortfarande AP-fondernas reala värde till följd av de ränteinkomster som fondkapitalet genererar. En höjning av avgiftsuttaget i enlighet med propositionen torde ytterligare öka fondernas reala storlek under nästkommande år och enligt motionärernas uppfattning saknas det anledning härtill. Med hänvisning till att RFV senare i år kommer all lägga fram underlag för och förslag till avgiftsuttag till ATP för de närmast följande sju åren anser motionärerna att höjningen av avgiftsuttagen bör anstå till dess underlaget från RFV föreligger.
Såsom anförs i propositionen skulle - med rimliga antaganden om den framlida ekonomiska utvecklingen - ett oförändrat avgiftsuttag för ATP inom några få år medföra att pensionsutbetalningarna överstiger de sammanlagda inkomsterna av avgifter och räntor från fondmedlen. Sålunda skulle fondkapitalet få tas i anspråk för de löpande utbetalningarna. Utskottet, som inte vill medverka till en sådan utveckling, anser att det finns starka skäl att nu höja ATP-avgiften. Propositionens förslag om en höjning med 0,4 procentenheter för åren 1988 och 1989 är enligt utskottets mening väl avvägt. Mot denna bakgrund föreslår utskottet att finansutskottet tillstyrker propositionen i nu behandlad del och avstyrker bifall till motion Fil2 yrkande 12.
Propositionens förslag om ändrade regler för överföring av egenföretagarnas tilläggspensionsavgifter från statsverket till AP-fonden har inte föranlett något motionsyrkande och utskottet biträder förslaget.
Socialavgifter på vinstandelar SfU 1987/88:1 y
Riksdagen beslutade under föregående riksmöte (prop. 1986/87:107, SfU 20, rskr. 334) att fr.o.m. den 1 januari 1988 skall arbetsgivaravgifter tas ut på de bidrag en arbetsgivare lämnar till en s.k. vinstandelsstiftelse, dvs. en sfiftelse lill vilken ett företag lämnar medel för att tillgodose de anställdas ekonomiska intressen. Den anställde skall tillgodoräknas pensionsgrundande inkomst för sin andel för det år då bidraget lämnas.
I motionerna Fill av Bengt Westerberg m.fl. (yrk. 7) och Fi 12 av Carl Bildt m.fl. (yrk. 10) begärs att riksdagen upphäver sitt tidigare beslut om att socialavgifter skall tas ut på vinstandelar.
Utskottet vill med anledning härav erinra om vad utskottet anförde i sitt ovannämnda betänkande SfU 1986/87:20. Ulskoltet konstaterade därvid att de skäl som främst åberopades mot ett genomförande av förslaget var all avsättningar till vinstandelsstiftelser inte kan järnslällas med lön för utfört arbete, eftersom avsättningarna inte bestäms på förhand i löneförhandlingar ulan först i efterhand av arbetsgivaren, och att den anställde ofta inte kan disponera andelen förrän efler en viss fid. Utskottet erinrade om att del inte är ovanligt med ersättningar från arbetsgivare fill arbetstagare som i avgiftshänseende betraktas som lön trots att ersättningarnas belopp inte bestäms i löneförhandlingar. Exempel på sådana ersättningar är gratifikationer, bonus, tantiem och vinstandelar som utbetalas direkt till arbetstagaren. Det förhållandet att de aktuella vinstandelsbeloppen först utbetalas till en stiftelse för att i ett senare skede slussas vidare lill andelsägarna förändrade enligt utskottets mening inte beloppens karaktär av löneersättningar. Uiskottei ansåg således att någon principiell invändning inte kunde riktas mot att arbetsgivaravgifter tas ut på avsättningar fill vinstandelsstiftelser.
Vidare delade utskottet de farhågor som framfördes i propositionen att om överföringar till vinstandelssfiftelser är undantagna från avgiftsskyldighel kan detta leda till en snedvridning av konkurrensförutsättningarna förelag emellan och också - vid en mera utbredd förekomst av vinstandelssystem - på sikt urholka det sociala trygghetssystemet. Utskottet ville inte främja en sådan utveckling och tillstyrkte således propositionen. Riksdagen följde utskottet.
Utskottet ser inget skäl för riksdagen att nu frångå sin uppfattning i frågan och föreslår därför att finansutskottet avstyrker bifall till motionerna Fill yrkande 7 och Fil2 yrkande 10.
Stockholm den 1 december 1987 Pä söcialförsäkringsutskottets vägnar Doris Håvik
Närvarande: Doris Håvik (s), Nils Carishamre (m), Ralf Lindström (s), Margareta Andrén (fp), Karin Israelsson (c), Gullan Lindblad (m), Lena öhrsvik (s), Nils-Olof Gustafsson (s), Ingegerd Elm (s), Rune Backlund (c), Margö Ingvardsson (vpk), Margareta Persson (s), StenAndersson i Malmö (m), Barbro Sandberg (fp) och Ingegerd Anderlund (s).
Avvikande meningar SfU 1987/88:1 y
1. Nils Carlshamre, Gullan Lindblad och Sten
Andersson i Malmö (alla m)
anser
att den del av utskottets yttrande på s. 2 som börjar med "Såsom anförs" och slutar med "yrkande 12" bort ha följande lydelse;
Såsom framhållits i motion Fi 12 ökar AP-fondernas reala värde kontinuerligt till följd av de ränteinkomster som fondkapitalet genererar trots att pensionsutbetalningarnas storlek överstiger de inbetalningar som görs. En höjning av avgiftsuttaget såsom föreslagils i propositionen skulle således medföra att fondernas reala storlek ökar ytterligare under nästkommande år och utskottet delar motionärernas uppfattning att det saknas anledning härtill. Mot bakgrund av att RFV senare i år kommer alt lägga fram underlag för och förslag till avgiftsuttag lill ATP för de närmast följande sju åren anser uiskottei att frågan om en höjning av avgiftsuttaget bör anstå i avvaktan härpå.
Utskottet föreslår därför att finansutskottet hemställer att riksdagen med bifall lill rhotion Fil2 yrkande 12 avslår propositionens förslag om en höjning av avgiftsuttaget lill ATP för åren 1988 och 1989.
2. Nils Carlshamre (m), Margareta Andrén (fp),
Karin Israelsson (c), Gullan '
Lindblad (m), Rune Backlund (c), Sten Andersson i Malmö (m) och Barbro
Sandberg (fp) anser
att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med "Utskottet vill" och slutar med "yrkande 10" bort ha följande lydelse:
I en treparfireservation (m, fp, c) fill betänkandet SfU 1986/87:20 anfördes bl.a. följande:
Utskottet ansåg i sak att regeringens skål för att avgiftsbelägga avsättningen till vinstandelssystem var alltför svaga. Förslaget byggde på att bidrag till vinstandelsstiflelser kan jämställas med lön. Det finns dock flera framträdande skillnader mellan bidragen och löneutbetalningarna. Bidragen bestäms i efterhand ensidigt av förelagets ägare medan lönen bestäms i förhandlingar mellan arbetsgivare och arbetstagare. Andelarna i vinstandelsstiflelser binds under en viss tid innan de kan disponeras av de slutliga mottagarna. De i propositionen förda resonemangen om när och i vilken utsträckning avgifter skall tas ut och förmåner beräknas visade enligt ulskottets mening tydligt på del bristande sambandet mellan å ena sidan lön och å andra sidan bidrag lill vinstandelsstiflelser. Enbart av denna anledning borde förslaget avvisas.
Vidare framgick - såväl i flera remissyttranden från arbetsmarknadens organisationer som vid uppvaktning inför uiskottei - att vinstandelssystemen har gynnsammaeffekter för samhälle, näringsliv och anställda, och utskottet ansåg alt propositionen gav en alltför negativ bild av följderna av en utbyggnad av systemet. Utskottet ansåg för sin del att del inte finns anledning att försvåra en fortsatt utveckling av vinstandelssyslemen och även av den anledningen borde propositionen avslås.
Utskottet vidhåller sin sålunda redovisade uppfattning i fråga om socialavgifter på vinstandelar. Utskottet föreslår därför att finansutskottet hemsläl-
ler att riksdagen med bifall till motionerna Fill yrkande 7 och Fil2 yrkande SfU 1987/88:1 y 10 beslutar upphäva sitt tidigare beslut om sociala avgifter på vinstandelar.