Socialförsäkringsutskottets yttrande 1985/86: ly

över proposition 1985/86:43 om avgifter för ålders-och förtidspensionärer vid sjukhusvård m. m. jämte

motioner


SfU 1985/86:1 y


Till socialutskottet

Socialutskottet har den 21 november 1985 beslutat att bereda socialförsäk­ringsutskottet tilllälle att yttra sig över proposition 1985/86:43 orr avgifter lör ålders- och förtidspensionärer vid sjukhusvård m. m. jämte de med anled­ning av propositionen väckta motionerna 1985/86:123 av Lars Werner m. fl., 1985/86:124 av Margareta Gärd och Björn Körlol, 1985/86:125 av Göte Jonsson m. fl., 1985/86:126 av Yngve Nyquist m. fl. och 1985/86:127 av Rune Gustavsson m.fl.

Socialförsäkringsutskottet begränsar sitt yttrande till de delar av proposi­tionen och de motioner som direkt berör utskottets verksamhetsområde.

Enligt bestämmelser i 17 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) har sjukvårdshuvudmännen rätt att ta ut inkomstrelaterade dillerentierade avgifter för sjukhusvård av sådana pensionärer som enligt 2 kap. 11 § (1962:381) lagen om allmän försäkring inte har rätt till ersättning lör vården. Vården skall dock vara avgiftsiri under de första sex dagarna vid varje vårdfillfälle. Dessa regler infördes fr. o. m. den 1 januari 1982. Tillämpning­en av det nya regelsystemet har studerats av en särskild arbetsgrupp. Gruppen har avlämnat två rapporter över sitt arbete. Ds 8 1983:13 och Ds S 1984:10.

I propositionen föreslås att rätten att ta ut differenfierade vårdavgifter avskaffas fr. o. m. den 1 april 1986. I stället föreslås införande av fasta patientavgifter vid sjukhusvård med högst 55 kr. per vårddag för de grupper som tidigare hade att betala för sin vård. Den regel som innebär att en pensionär som uppbär hel pension har avgiftsfri sjukhusvård under samman­lagt 365 dagar räknat från pensioneringsmånaden bibehålls. Däremot föreslås att regeln om att sjukhusvården för dessa pensionärer skall vara avgiftsfri de första sex dagarna vid varje vårdtillfälle upphävs fr. o. m. den 1 april 1986.

I mofion 125 yrkande 1 av Göte Jonsson m.fl. begärs utredning och förslag som syftar till en livsvarig sjukvårdsförsäkring för alla. Enligt motionärerna skall den allmänna försäkringen utvidgas så att även förtids- och ålderspen­sionärer behandlas som andra försäkrade vad avser avgifterna vid sjukhus­vård.

Utskottet biträder förslaget i propositionen om ett avskaffande av rätten att ta ut differentierade vårdavgifter för patienter som inte längre har rätt till ersättning för sjukhusvård från den allmänna försäkringen. Utskottet anser att den fasta avgift på högst 55 kr. per vårddag som föreslås i propositionen

1 Riksdagen 1985/86.11 saml. Nrl y


ligger på en sådan nivå att de flesta patienter kan betala avgiften. 1 SfU 1985/86:1 V propositionen förutsätts också att sjukvårdshuvudmännen vid behov medger avgiltsnedsättning lör patienten. Enligt utskottets mening föreligger därför inte något behov av en utvidgad sjukvärdsförsäkring enligt förslaget i motion 125 yrkande 1 och utskottet föreslår att socialutskottet avstyrker bilall till motionsyrkandet.

De kostnader som övergången Irån dillerentierade till fasta vårdavgifter medför för den allmänna försäkringen föreslås finansierade på två olika sätt. Dels föreslås att sjukpenningavdraget vid sjukhusvård skall höjas från 45 till 55 kr. per vårddag, dels föreslås att den högsta avgiften vid läkemedelsinköp skall höjas från 50 till 55 kr. per inköp. Den höjda avgiften vid läkemedelsin­köp skall tas ut på så sätt att prisnedsättning görs med hälften av det belopp som överstiger 30 kr. och med hela det belopp som överstiger 80 kr.

I motion 123 av Lars Werner m. fl. yrkande 2 hävdas att höjningen av pafientavgilten vid läkemedelsinköp medför alltför stora kostnader framför allt för personer med låg pension. Motionärerna yrkar därför avslag på propositionen i denna del.

Utskottet anser att en viss höjning av patientavgiften vid läkemedelsinköp är motiverad med hänvisning till kostnadsutvecklingen på läkemedelsområ­det. Utskottet finner därför att den föreslagna finansieringen i denna del är välgrundad och föreslår att socialutskottet avstyrker bifall till mofion 123, yrkande 2. Genom förslagen blir också patientkostnaderna vid sjukhusvård enhetliga lör såväl förvärvsverksamma som pensionärer, vilket utskottet bedömer värdefullt. Utskottet biträder således propositionen vad avser den föreslagna finansieringen.

Förslaget i propositionen beräknas medföra en inkomstförlust för berörda sjukvårdshuvudmän om 135 milj. kr. under år 1986. Enligt den överenskom­melse mellan företrädare för socialdepartementet och Landstingsförbundet som bifogats propositionen avses de 18 sjukvårdshuvudmän som tillämpat differentierade vårdavgifter bli kompenserade med en särskild ersättning på 13 kr. per vårddag för sådana patienter som inte längre har rätt till ersättning för sjukhusvård från den allmänna försäkringen.

Motionärerna i motion 126 av Yngve Nyquist m.fl. anför att de sjukvårds­huvudmän som avstod Irån att införa differentierade vårdavgifter missgynnas av det föreslagna ersättningssystemet. Regeringen bör därför enligt motionä­rernas uppfattning pröva att i någon form ge ersättning även till de landsting som avstod från att införa differentierade avgifter.

Utskottet uppfattar motion 126 så att ytterligare medel skall ställas till förfogande för berörda sjukvårdshuvudmän utöver de belopp som framgår av den nämnda överenskommelsen. I propositionen ingår förslag om hur de kostnader överenskommelsen medför för den allmänna försäkringen skall finansieras. Utskottet har som framgår ovan tillstyrkt den föreslagna finansieringen. Yrkandet i motion 126 är inte åtföljt av något lörslag om hur ersättningen till övriga sjukvårdshuvudmän skall finansieras. Utskottet anser därför att ekonomiskt utrymme saknas för en utvidgning av ersättningen av det slag motionärerna önskar.

I den mån motionen syftar till en annorlunda fördelning av tillgängliga medel än som angetts i överenskommelsen - en fråga som även har tagits upp



i motion 124 av Margareta Gärd och Björn Körlol och i nyssnämnda motion      SfU 1985/86:1 y 125 yrkande 2 - vill utskottet anföra följande.

I 2 kap. AFL återfinns bl. a. bestämmelser om ersättning till olika vårdgivare för hälso- och sjukvård. Gemensamt för dessa ersättningar är att . regeringen bemyndigats att fastställa grunderna för dem. Således utges t. ex. enligt 2 kap. 4 § ersättning för sjukhusvård enligt grunder som fastställs av regeringen och som återfinns.i förordningen (1979:849) om ersättning lör sjukhusvård m. m.

Ersättning lör hälso-och sjukvård kan utgå lör den som är försäkrad enligt AFL, dvs. svenska medborgare och icke svenska medborgare som är bosatta i riket. Genom en bestämmelse i 2 kap. 12 § AFL upphör dock rätten till ersättning lör sjukhusvård för försäkrade pensionärer efter viss tid.

Det ankommer på riksdagen att vidta de lagändringar som behövs för att ersättning enligt AFL:s bestämmelser för sjukhusvård principiellt skall kunna utgå även för sådana försäkrade för vilka rätten till ersättning har. upphört enligt 2 kap. 12 § AFL. När ersättningsrätten väl är beslutad måste det emellerfid enhgt utskottets uppfattning anses ankomma på regeringen att med stöd av det nuvarande bemyndigandet i 2 kap. 4 § AFL bestämma grunderna för ersättningen. Utskottet anser därför att riksdagen inte bör gå in i prövning av de grunder för den särskilda ersättningen för sjukhusvård som överenskommits mellan företrädare för regeringen och Landstingsför­bundet, och motionerna 124, 125 yrkande 2 och 126 föranleder därför inget vidare yttrande från utskottets sida.

Stockholm den 28 november 1985

På sociallörsäkringsutskottets vägnar

Doris Håvik

Närvarande: Doris Håvik (s), Nils Carlshamre (m), Börje Nilsson (s), Karin Israelsson (c), Ulla Johansson (s), Gullan Lindblad (m), Lena Öhrsvik (s), Nils-Olol Gustalsson (s), Kenth Skårvik (Ip), Siri Häggmark (m), Ingegerd Elm (s), Rune Backlund (c), Margareta Persson (s), Barbro Sandberg (Ip) och Karl-Erik Persson (vpk).

Avvikande meningar

1. Nils Carlshamre, Gullan Lindblad och Siri Häggmark (alla m) anser

att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 1 med "Utskottet anser" och slutar på s. 2 med "till mofionsyrkandet." bort ha följande lydelse:

Det förslag som lagts fram i propositionen ser utskottet som ett led i en nödvändig strävan efter en livsvarig sjukvårdsförsäkring som omfattar alla. Den allmänna försäkringen bör därför enligt utskottets mening utvidgas så att även förtids- och ålderspensionärer behandlas som andra försäkrade vad avser avgifterna vid sjukhusvård.  En sådan utvidgning kan emellertid



medföra vissa problem då det gäller att skapa ett inkomstbegrepp för förtids- SfU 1985/86:1 y och ålderspensionärer som kan jämföras med sjukpenninggrundande in­komst lör sjukpenninglörsäkrade: Denna Iråga bör därför utredas mera ingående för att åstadkomma ett för alla gemensamt, rättvist system för avgifter vid sjukhusvård, varvid utförsäkringen av ålders- och förtidspensio­närer kunde avskaffas. Utskottet föreslår därför att socialutskottet hemstäl­ler att riksdagen bifaller motion 125, yrkande 1, i enlighet med det anförda.

2. Karl-Erik Persson (vpk) anser

att den del av utskottets yttrande på s. 2 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "föreslagna finansieringen." bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att den föreslagna höjningen av patientavgiften vid läkemedelsinköp sammantagen med patientavgiften vid läkarbesök och karensbeloppet för sjukresa, som anförs i motion 123, yrkande 2, innebär en alltför stor kostnad för patienten. Avgifter har alltid en begränsad effekt på efterfrågan och drabbar särskilt personer med låg pension. Mot denna bakgrund föreslår utskottet att socialutskottet avstyrker bifall fill propositio­nen såvitt avser den föreslagna höjningen av patientavgiften vid läkemedels­inköp.

gotab   Stockholm 1985 83757