Finansutskottets yttrande

1984/85:4 y

över motion om Sveriges förbindelser med EG

Till utrikesutskottet

Utrikesulskottet har den 28 februari 1985 beslutat att hemställa om yttrande från finansutskollel över motion 1984/85:2405 av Carl Bildt m. fl. (m) om Sveriges förbindelser med EG, i vad avser yrkande 8 om utökat samarbete mellan Sverige och EG på den ekonomiska politikens och valutapolitikens område.

Sverige lämnade år 1967 en med avseende på anslulningsformen öppen ansökan till EG. Det avgörande för den svenska regeringen var all neutralitetspolitiken skulle vara oförändrad och all de därav föranledda förbehållen kunde tillgodoses. Utvecklingen inom EG ledde dock till alt regeringen i mars 1971 förklarade att ell medlemskap med hänsyn till neutralitetspolitiken inte längre var en realistisk möjlighet för Sveriges del. Huvudmålet för förhandlingarna var emellertid alltjämt att uppnå nära, omfattande och varaktiga ekonomiska förbindelser med EG under hänsyns­lagande till neutraliteten.

I juli 1972 slöts ett avtal med de ekonomiska gemenskaperna, som gav Sverige samma ställning som de övriga EFTA-länder som sökt anknytning till EG.

På det ekonomisk-politiska och valutapolitiska området var planerna inom EG under 1970-talet tämligen långtgående. Man tänkte sig en hög grad av samordning av den ekonomiska politiken. Man skulle inrätta en ekonomisk och monetär union med bl. a. en gemensam centralbank. Dessa planer har emellertid inte kommit alt förverkligas.

Samarbetet har så småningom kommit alt få en annan form. I mars 1979 startade samarbetet inom del s. k. EMS Europeiska Monetära Systemet. Syftet var all reducera växelkursfluklualionerna mellan de deltagande ländernas valutor och därigenom skapa en ökad monetär stabilitet i EG. 1 systemet ingår inte några direkta åtaganden beträffande den ekonomiska politiken, men underförstått vilar det på förutsättningen att varje land som deltar i EMS-syslemel ser till att dess penning- och finanspolitik gradvis anpassas så att växelkursålaganden kan infrias. Systemet kan således ses som ett medel för att påskynda en ekonomisk-politisk anpassning och harmonise­ra pris- och kostnadsutvecklingen.

I systemet ingick ursprungligen också att en fastare organisation skulle skapas genom en europeisk monetär fond. Någon sådan europeisk central­bank har emellertid ännu inte bildats.

Av de nuvarande tio medlemsländerna deltar Storbritannien och Grek-

I Riksdagen 1984/85. 5 saml. Nr4y


FiU 1984/85:4 y



FiU 1984/85:4 y   ,                                                                    2

land ej i det s. k. kursarrangemanget i EMS. Italien deltar under särskilda villkor. Det är möjligt även för länder utanför den europeiska gemenskapen att delta, men detta har hittills inte skett.

Systemet innebär att valutakursen tilläts variera inom vissa intervall, f. n. + - 2,25 %. När valutan passerat tre fjärdedelar av det maximala rörelseut­rymmet förutsätts att någon typ av åtgärd vidtas för all bromsa kursrörelsen. Del kan vara interventioner, ändringar i penningpolitiken eller i den ekonomiska politiken. I sista hand vidtas en kursjustering. En sådan skall formellt beslutas av medlemsländerna gemensamt. Vid dessa justeringar diskuteras också den ekonomiska politik som skall följa på en de- eller revalvering.

I systemet finns också den europeiska valutaenheten, ECU, som är bokföringsenhel i systemet. Den fungerar också som reservvaluta. Lån medlemsländerna emellan, för att bl. a. understödja växelkursåtaganden, tas ofta i ECU.

Erfarenheterna av EMS motsvarar inte de långtgående planer som gjordes vid bildandel av systemet. Det kan emellertid konstateras att växelkursslabi-liteten i EMS-blockel har varit större än för andra viktiga internationella valutor. Delta beror bl. a. på all dollarkursen har haft en extrem ulveckling. I den ekonomiska politiken har också under 1980-lalet stor samstämmighet rått beträffande att i första hand bekämpa inflationen.

Växelkursjusteringar har gjorts vid ett flertal tillfällen - i genomsnitt vid ett eller ett par tillfällen om året. Senast gjordes en kursjuslering i mars 1983. Dessa justeringar har endast delvis kompenserat för ackumulerade skillna­der i inflationstakt. Resten har förutsatts bli åtgärdade genom intern koslnadsanpassning. 1 flera fall har det hänt att en regering inte har fått sina önskemål om kursjusteringar uppfyllda på grund av motstånd från andra regeringar.

Inom EMS är det således möjligt att i viss utsträckning påverka andra EMS-länders kurspolitik, varför EMS förmodligen fungerar som ett effektivt instrument mot konkurrerande devalveringar, dvs. all anpassningsbördan skjuls över på andra länder.

Sammanfattningsvis kan konstateras att del övergripande målet hittills inte har kunnat uppnås även om en viss harmonisering skett på senare tid. Den'vidare utbyggnaden av EMS i enlighet med de ursprungliga planerna har inte fullföljts. Bl. a. har frågan om Storbritanniens inlemmande i systemet ännu inte lösts. Kursen på del brittiska pundet har påverkats kraftigt av att Storbritannien blivit ett oljeland. Den brittiska regeringen har ännu inte funnit liden mogen att fullt ul ansluta sig till EMS. Det är också oklart när och hur EMS-samarbelel kommer all påverkas av Spaniens och Portugals inträde i EG.

I motion 2405 anförs alt ett västeuropeiskt land inte kan utforma sin ekonomiska politik utan att ta hänsyn till utvecklingen i andra västeuropeiska länder. Detta ömsesidiga beroende har ökat under de senaste decennierna i



FiU 1984/85:4 y                                                                        3

takt med att handeln utvecklats och ekonomierna integrerats. Detta beroende gäller enligt motionärerna inte enbart länderna inom EG utan också i ett höginduslrialiserat och starkt exportberoende land som Sverige. Del finns enligt motionärerna skäl att gradvis bygga ut samarbetet mellan Sverige och EG-staterna t. ex. genom att också söka regelbundna samtal om den ekonomiska utvecklingen på politisk nivå. Det finns också starka skäl att åter överväga en svensk anknytning till de bredare västeuropeiska ansträng­ningarna att uppnå valutapolitisk stabilitet. Del finns enligt motionärerna mycket starka långsikliga skäl för Sverige att söka en anknytning till EMS av samma karaktär som den Sverige hade med det s. k. orm-samarbetet fram till 1977.

Utskottet vill med anledning härav anföra följande. Målsättningen för samarbetet med de europeiska gemenskaperna måste givelvis vara att samarbetet överensstämmer med Sveriges grundläggande utrikespolitiska värderingar och att detta inte heller på sikt kan väntas komma i konflikt härmed. Finansutskottet förutsätter att utrikesutskottet vid sin behandling av mofion 2405 gör dessa övergripande bedömningar av vad ett närmare samarbete med EG kan komma att innebära.

Finansutskottet lar i detta yttrande endast upp frågan om ett utökat samarbete mellan Sverige och EG på den ekonomiska politikens och valutapolitikens område.

Ett av syftena med den ekonomisk-politiska samordningen inom EG är som framgått att minska svängningar i växelkurser, sysselsättning och produktion. Fördelarna av en sådan samordning kommer Sverige och övriga länder till del även om Sverige inte direkt deltar i EG:s samarbete på området. Utskottet har inte något all erinra mot all systemet med regelbund­na ekonomisk-politiska konsultationer på tjänstemannanivå utvecklas vida­re, t. ex. genom samtal om den ekonomiska utvecklingen på politisk nivå. Dessa kan, såsom framhålls i motion 2405, bidra till alt förbättra kunskaper­na på ömse håll om det ekonomisk-politiska beroendets natur och betydelse.

En rad kontakter på politisk nivå sker redan. EG-kommissionens vicepre­sident besökte Sverige år 1984 och svenska statsråd har besökt och planerar besök vid EG i Bryssel. Vid dessa besök har konstaterats en ömsesidig vilja att intensifiera kontakterna mellan EG-kommissionen å ena sidan och såväl Sverige enskilt som EFTA-länderna som grupp å den andra. Mötena med EFTA:s ekonomiska kommitté och EG-kommissionen äger numera rum ' varje år.

Utskottet vill också erinra om att ett löpande informationsutbyte och samrådsförfarande för övrigt redan sker inom ramen för OECD där även EG-länderna ingår. De ytterligare fördelar som Sverige skulle kunna uppnå genom ett mer långtgående deltagande i EG:s ekonomisk-politiska samord­ning skulle bestå i dels en förbättrad information, dels vissa begränsade möjligheter att påverka EG:s konjunklurpolitik, vilket får ställas mot de



FiU 1984/85:4 y                                                                        4

krav som gemenskapen kan komma att ställa på den svenska konjunkturpoli-liken.

En harmonisering av de ekonomisk-politiska medlen och deras använd­ning skulle innebära svårigheter för Sverige genom en minskad valfrihet i den mån EG:s prioritering av slabilii:els- och sysselsällningsmålen skiljer sig från den svenska. Del kan konstateras att i dagsläget skiljer sig ambitionerna avsevärt i Sverige och i EG:s medlemsländer när del gäller sysselsättningen. Det bör vidare framhållas att Sverige inte kan delta i ett internationellt samarbete som skulle kunna innebära att Sverige mot sin vilja kunde bindas vid beslut som har en klar utrikespolitisk innebörd. Del skulle kunna undergräva omvärldens tilltro till viljan och förmågan att fullfölja neutrali-telspoliliken.

Ett deltagande för Sverige i det europeiska monetära systemet, EMS, skulle kunna få långtgående konsekvenser för den ekonomiska politikens rörelsefrihet. I ett system med fasta växelkurser skulle t. ex. belalningsba-lansproblem inte ha kunnat lösas genom växelkursändringar. Anpassningen vid obalans i de utrikes betalningarna måste således i ett sådant syslem ske med hjälp av andra ekonomiska åtgärder. Delta innebär naturligtvis ytterligare en begränsning av den ekonomisk-politiska handlingsfriheten. Om systemet utvecklas ytterligare mot en enhetlig valuta uppkommer svårigheter alt bedriva en nationell kreditpolilik.

En följd av åtagandena på valutaområdet skulle för Sveriges del innebära att den svenska valutaregleringen gentemot EG måste upphävas. Utöver åtagandena i förhållande till OECD skulle delta främst innebära att Sverige måste släppa kapitalrörelserna fria avseende handeln med obligationer, aktier och andra värdepapper. E)etta innebär att ökade krav skulle ställas på den ekonomiska politikens övriga instrument.

Frågor angående förändringar i den svenska valularegleringen utreds f. n. av valulakommittén (E 1977:03). Enligt vad som anförs i proposition 1984/85:153 om fortsatt valutareglering väntas kommittén slutföra sill uppdrag inom kort. Utskottet förutsätter i likhet med föredraganden alt så också sker. I propositionen föreslås också all valularegleringen i dess nuvarande utformning bör förlängas i avvaktan,på de åtgärder som kan komma att vidtas med anledning av valulakommilténs arbete. Utskottet anser i likhet med föredraganden alt något beslut om ändringar i den nuvarande ordningen inte bör fallas innan resultatet av kommitténs översyn av hela valutaregleringen föreligger. Utskottet anser därför inte alt riksdagen nu bör vidta några åtgärder med anledning av de frågor om utökat samarbete mellan Sverige och EG på den ekonomiska politikens och valutapolitikens område som las upp i motion 2405.



FiU 1984/85:4 y                                                                       5

Finansutskottet avstyrker därför från sina utgångspunkter bifall till motion 2405 yrkande 8.

Stockholm den 11 april 1985

På finansutskottets vägnar ARNE GADD

Närvarande: Arne Gadd (s), Björn Molin (fp), Nils Åsling (c), Per-Axel Nilsson (s), Rune Rydén (m), Roland Sundgren (s), Filip Fridolfsson (m). Ro/f Rämgård (c), Torsten Karisson (s), Hugo Hegeland (m), Carl-Henrik Hermansson (vpk), Gunnar Nilsson i Eslöv (s), Margit Gennser (m), Gerd Engman (s) och Nina Jarlbäck (s).

Avvikande meningar

1. Rune Rydén, Filip Fridolfsson, Hugo Hegeland och Margit Gennser (alla m) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 1 börjar med "Sverige lämnade" och på s. 2 slutar med "i EG" bort utgå,

dels den del av utskottels yttrande som på s. 3 börjar med "Ell av" och på s. 4 slutar med "yrkande 8" bort ha följande lydelse:

Sverige är en del av Europa. Vår framlid är i många avseenden beroende av hur väl vi som nation förmår alt dellaga i det vittförgrenade arbetet med alt hävda Europas ställning i världen. Vår industri är en del av den europeiska industrin och våra marknader till mycket stor del europeiska. Vår sociala och kulturella utveckling sker under mycket starkt inflytande från den europeiska utvecklingen i övrigt.

Sveriges val i Europa-politiken gäller aldrig om vi skall samarbeta med olika europeiska samarbetsorganisalioner eller ej. Vårt val gäller endast hur vi skall gestalta detta samarbete på ett sätt som är bäst förenligt med våra långsiktiga nationella intressen.

Den 22 juli 1972 slöts i Bryssel ett avtal mellan Sverige och de europeiska gemenskaperna (EG) som var ell resultat av närmare ell decenniums ansträngningar att söka knyta Sverige närmare ell vidgat europeiskt samar­bete, främst på det handelspolitiska området.

Sveriges avtal med EG kom att bli mindre omfattande än vad den svenska regeringen uttryckt önskemål om. I en regeringsdeklaration den 10 novem­ber 1970 och i ett memorandum den 6 september 1971 uttalades önskemål om "omfattande, nära och varaktiga förbindelser" på en lång rad områden. En tullunion angavs som en lämplig bas för dessa omfattande, nära och varaktiga förbindelser.



FiU 1984/85:4 y                                                                        6

All avtalet kom att bli mer begränsat än vad Sverige uttryckt önskemål om berodde på EG:s ovilja, efter det all den svenska regeringen den 18 mars 1971 ensidigt förklarat sig vilja avslå från möjligheten alt i en förhandling pröva ell medlemskaps förenlighet med neutralitetspolitiken, att ge Sverige en annan ställning än de övriga EFTA-länderna som sökte någon form av anknytning till EG. Trots att Sveriges önskemål gick längre än något annat EFTA-lands fick vi nöja oss med ett avtal med samma innehåll som dessa. Endast Finlands avtal skiljer sig, genom frånvaron av en s. k. utvecklingspa­ragraf, från de avtal som 1972 ingicks mellan EG och EFTA-staterna.

Debatten inom EG, liksom debatten i Sverige om våra EG-relationer, handlade vid denna tid till stor del om de vittgående planer som fanns alt bygga ut dels det ekonomisk-politiska och dels det utrikespolitiska samar­betet.

EG :s utveckling under perioden sedan 1971 har knappast följt del mönster som debatten då gav anledning all förmoda. Detta har också inneburit, att Sveriges relationer med EG kommit att utvecklas på ett delvis annat sätt än vad det då fanns anledning all förmoda eller befara.

De vittgående planerna på att under 1970-talel upprätta en ekonomisk och monetär union, med bl. a. en gemensam centralbank, har realiserats endast i sina inledande steg.

All EG-samarbelet inte tagit de dramatiska steg framåt mot t. ex. en ekonomisk och monetär union som diskuterades 1970 och 1971 har emeller­tid inte inneburit all samarbetet ställ stilla. Tvärtom har samarbetet under den period som gått tillförts en rad nya och vikliga dimensioner.

Under åren sedan 1972 har del svenska samarbetet utvecklats. Det kommer att gå in i en ny fas under de kommande åren samtidigt som en ny bas är lagd för Sveriges samarbete med EG genom att det västeuropeiska frihandelsområdet i dess helhet nu är etablerat och fungerande.

Det finns därför enligt utskottet skäl att också i ett något bredare perspektiv pröva formerna för och innehållet i del svenska samarbetet i EG. Riksdagen har icke någon gång under detta decennium haft att behandla frågan om vårt samarbete med EG.

Utskottet delar således motionärernas uppfattning att kontakterna mellan Sverige och EG bör utvecklas på olika områden.

Mellan Sverige och EG finns sedan ett antal år tillbaka ett system för regelbundna ekonomisk-politiska konsultationer på tjänstemannanivå. Dessa bidrager till att förbättra kunskaper på ömse håll om del ekonomisk-polifiska beroendets natur och betydelse. I många avgörande ekonomisk-pohliska frågor har Sverige och EG-stalerna kommit all företräda snarlika uppfattningar.

Det kan finnas skäl för att gradvis bygga ut detta samarbete ytterligare t. ex. genom alt också söka regelbundna samtal om den ekonomiska utvecklingen på politisk nivå. Det kan finnas ett intresse även från andra EFTA-staters sida för att t. ex. se till att även den vidare västeuropeiska



FiU 1984/85:4 y                                                                        7

UtveckUngen blir föremål för värderingar i EG-kommissionens olika doku­ment, bl. a. föratt på del sättet för EG-stalerna åskådliggöra vilken betydelse det ömsesidiga beroendet i olika frågor har.

Inom EG sker nu regelbundna och omfattande konsultationer om den ekonomiska politiken. EG-kommissionen publicerar regelbundet såväl ekonomiska prognoser som rekommendationer rörande den ekonomiska pohtikens ulveckling i gemenskapen i dess helhet. Dessa rekommendationer och rapporter är föremål för diskussioner såväl i ministerrådet som i ökad grad i Europaparlamentet.

Det säger sig självt, alt ett västeuropeiskt land inte kan utforma sin ekonomiska politik utan all la hänsyn till utvecklingen i andra västeuropeiska länder. Detta ömsesidiga beroende har ökat under de senaste decennierna i takt med att handeln utvecklats och ekonomierna integrerats.

Del finns länder inom EG, främst ursprungsländerna, som har stort intresse av all utveckla och intensifiera samarbetet med andra högindusiriali-serade länder utanför EG, däribland Sverige.

Det är möjligt alt differentiera avtal med EG för olika länder. Del torde vara oundvikligt, med den omfattning EG nu har fåll och de skillnader i induslrialiseringsgrad som finns, att vissa länder kommer alt släpa efter i samarbetet och andra ligger före. Det finns starka skäl för de sex ursprungs­länderna alt intensifiera samarbetet. Del borde därför vara möjligt för Sverige att delta på vissa områden i samarbetet utan att del för den skull skulle påverka vår utrikespolitik eller inkräkta på vår alliansfrihet.

Ett ökat samarbete för Sveriges del skulle emellertid förutsätta all nuvarande valulareglering mjukades upp väsentligt. Det finns redan i dag ett utbrett missnöje inom EG och OECD angående Sveriges långtgående reglering av kapitalrörelser. Likaså har förslaget i lagrådsremissen om etablering för utländska banker i Sverige ansetts otillräckligt. Sverige framstår som ett av de hårdast reglerade länderna i dessa avseenden. Utskottet anser därför all en liberalisering av nuvarande valulareglering genast bör påbörjas.

År 1979 fick EG-samarbelet en ny form genom det s. k. EMS-samarbelel och genom bl. a. tillkomsten av en gemensam monetär enhet i form av s. k. ECU. I EMS-samarbelel deltar dock icke alla EG-länder fullt ut, bl. a. det för Sveriges handel så betydelsefulla Storbritannien.

EMS-samarbelet har flera olika komponenter. Del finns olika steg i EMS-samarbetet och därmed olika samarbetsmöjligheter.

Storbritannien och Norge tillhör Sveriges viktigaste handelspartners, och deras ställningstagande är därmed av stor vikt för oss. Det är sannolikt all främst Storbritannien vid någon tidpunkt kommer att ansluta sig till EMS-systemets samtliga delar. I del sammanhanget, och i nära samarbete med Norge, finns del enligt utskottets mening mycket starka långsikliga skäl för Sverige att söka en anknytning till EMS av samma karaktär som den vi hade med det s. k. orm-samarbetet fram till 1977.



FiU 1984/85:4 y                                                                        8

Utskottet tillstyrker således från sina utgångspunkter att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförs i motion 2405 yrkande 8 om möjligheter­na till utökat samarbete mellan Sverige och EG på den ekonomiska politikens och valutapolitikens område.

2. Björn Molin (fp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med "En följd" och slutar med "yrkande 8" bort ha följande lydelse:

För att på sikt underlätta det svenska samarbetet med EG och för all öka svenska företags möjligheter att etablera sig och verka inom EG bör den svenska valutaregleringen liberaliseras.

Frågor angående förändringar i den svenska valularegleringen utreds f. n. av valulakommittén (E 1977:03). Enligt vad som anförs i proposition 1984/85:153 om fortsatt valuta reglering väntas kommittén slutföra sitt uppdrag inom kort. Utskottet förutsätter i likhet med föredraganden att så också sker. Det bör därför vara möjligt att inom en mycket snar framtid genomföra förändringar i liberaliserande riktning av valutapolitiken. Därige­nom underlättas ett närmande till övriga Europa.

Utskottet ser emellertid inte några skäl för riksdagen all nu vidta några särskilda åtgärder med anledning av de frågor om utökat samarbete mellan Sverige och EG på den ekonomiska politikens och valutapolitikens område som tas upp i motion 2405.

Finansutskottet avstyrker därför från sina utgångspunkter bifall till motion 2405 yrkande 8.

mlnab/gotab   Stockholm 1986 82582'