Näringsutskottets yttrande

1983/84:2 y

om särskilda sysselsättningsåtgärder

Till arbetsmarknadsutskottet

Till näringsutskoltet har hänvisats en del av en motion som har väckts med anledning av proposition 1983/84:26 om särskilda sysselsätlningsåtgärder för budgetåret 1983/84. Motionen är

1983/84:21 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari såviu nu är i fråga, hemställs alt riksdagen

13. hos regeringen hemställer om åtgärder för effektivisering och utbygg­nad av vattenkraften i enlighet med vad som anförs i motionen,

14. uttalar att Svappavaaragruvan snarast bör öppnas på nytt.

Vice verkställande direktör Lars Wuopio, Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB), har inför näringsulskoliei lämnat upplysningar om bolagets anläggningar i Svappavaara och om dess verksamhel i stort.

Den nämnda propositionen 1983/84:26 har såvitt gäller bl. a. bilaga 1 (arbetsmarknadsdepartementet) jämte motioner i motsvarande delar hänvi­sats till arbelsmarknadsulskoltet. För alt möjliggöra en mera samlad behandling av ärendet överlämnar näringsulskoliei lill arbetsmarknadsut-skotlel - under förutsällning av arbetsmarknadsulskoltets medgivande -motion 1983/84:21 i angiven del. Därvid avger näringsutskottet följande yttrande.

Utbyggnad av vattenkraft

Motionen

Effekten från de svenska vattenkraftverken kan och bör förbättras, anför motionärerna. I stället för alt bygga ut dé kvarvarande orörda älvarna borde man bygga minikraftverk. Olika utredningar har visat var detla kan ske. Projektering och utbyggnad kan därför dras i gång med korl varsel, menar motionärerna. Detla lorde kunna ge 500 årsarbelen.

Utredning

Vallenkraftberedningen har i silt belänkande (SOU 1983:49) Vallenkraft, som avgavs i augusti 1983, uppmärksammat möjligheten all en del av det erforderliga lillskottet av vattenkraft kan uppnås genom utbyggnad av s. k. minikraftverk (med en effekt under 1 500 kW).

Beredningen har kommit lill uppfattningen atl minikraflverken represen-

1  Riksdagen 1983/84. 17sand. Nr2y


NU 1983/84:2 y



NU 1983/84:2y                                                                        2

terar utbyggnadsmöjligheter som borde beaktas bällre än nu. Olika ålgärder krävs dock för att dessa möjligheler skall bli realiserade.

Minikraflverken kan i många fall vara jämförbara med de bällre av de övriga vallenkraftsprojekl som behandlas i betänkandet och således lönsam­ma även om driflkoslnaderna är avsevärt högre än för stora anläggningar. Samhällsekonomiskt är del, enligt beredningen, en nackdel om projeki i delta kostnadsläge inte byggs ut innan t. ex. betydligt dyrare kolkondens-kraft erfordras.

Beredningen understryker alt inte bara renl energipoUtiska aspekter kan läggas på frågan om minikraftverk. Denna bör vara intressant från allmän gleshygdspolitisk synpunkt och från sysselsäilningssynpunkl. Byggande av minikraftverk kan även ge stimulans för industriell expansion och förnyelse. Vidare har saken vissa försörjningspoliliska aspekter.

Frågan om minikraftverk har varit föremål för flera utredningar under senare år. En inventering av befintliga dammar har nyligen verkställts av ett tiotal länsstyrelser. I betänkandet anförs att det samlade materialet pekar mot att det finns en utbyggnadspotential om ca 2 TWh. Den verkliga potentialen kan ligga betydligt högre.

Beredningen anger (s. 61) vissa problem som begränsar utbyggnaden av minikraftverk.

De ägarkategorier som i första hand är aktuella klarar ofta inte den likviditetspåfrestning som ett kraftverksbygge innebär. Om projektet lånefi-nansieras kommer det att gå med förlust de fem till tio första åren. Mycket tyder på att förbättrade finansieringsförhållanden, utan ökad subvention, bör övervägas för att detta problem skall lösas. Det är, enligt beredningen, främst fråga om att få fram en tillräckligt lång kredit och att göra en rimlig fördelning av kreditkostnaderna över tiden.

Andra omständigheter som kan hindra ekonomiskt goda projeki från att komma till stånd sägs vara splittrade ägarförhållanden samt pris- och avsättningsproblem i den monopolsituation som uppstår i förhållande till det eldistributionsföretag som har koncession inom området.

Ett hinder för en expansion av antalet minikraftverk är också de förhållandevis höga kostnaderna för drift och fillsyn vid dessa små enheter. Kostnaderna beror på hur arbetet kan organiseras och om det kan samordnas för flera näraliggande kraftstafioner och med t. ex. drift och underhåll av distribufionsnät. Vissa organisatoriska frågor (samordning mellan flera minikraftverk osv.) behöver enligt beredningen lösas om en mera betydande expansion skall komma till stånd.

Vattenkraftberedningen drar mot bakgrund av vad som har anförts följande slutsatser.

För den tid som dess planförslag avser kan man räkna med etl energilill-skott på ca 200 GWh från minikraftverk förutsatt att utbyggnaden inte påverkas genom någon form av styrmedel. Med hänsyn till nuvarande utbyggnadstakt och gällande förutsättningar är detta en optimistisk bedöm-



NU 1983/84:2 y                                                                        3

ning. Minikraftverken motsvarar en relativt betydande potential, men etl förverkligande därav kräver särskilda ålgärder. Beredningen har inle anseit sig ha mandat eller tillräckligt bearbetat underlag för alt föreslå sådana åtgärder. Dessa frågor bör emellertid snabbt beredas vidare, lämpligen inom Slatens energiverk. Ett sådanl arbete och därpå grundade beslut bör efler hand kunna påverka utbyggnadstakten i positiv riktning. De fortsatta övervägandena bör avse bl. a. en fördjupning och systematisering av föreliggande inventeringsmaterial, finansierings-, prissättnings- och ersätt­ningsfrågor samt organisatoriska frågor. Vatlenkraftberedningens betänkande remissbehandlas f. n.

Regeringsuppdrag åt statens energiverk

Regeringen har i november 1983 gett slalens energiverk i uppdrag alt genomföra vissa utredningar på vattenkraflsområdet. En av dessa skall gälla frågan om minikraftverk. Sammanfattningsvis skall energiverket på delta område systematisera befintligt invenleringsmaterial och kombinera della arbete med en grundlig genomgång av finansierings-, prissättnings- och ersättningsfrågor samt organisatoriska frågor. Energiverket skall vidare överväga och föreslå åtgärder inom ramen för de resurser som anvisas inom gällande stödsystem i syfte att stimulera tillkomsten av nya minikraftverk och förhindra att äldre minikraftverk avvecklas och ersätts av nya anläggningar. Detta uppdrag skall redovisas senast den 1 oktober 1984.

Förslag om stöd

I proposition 1983/84:62 om fortsatt stöd för åtgärder för att ersätta olja m. m. samt för investeringar inom energiområdet berörs frågan om möjlig­heterna fill utbyggnad av små vattenkraftverk.

Där erinras (s. 17) om att lån med villkorlig ålerbelalningsskyldighel f. n. kan lämnas till små vallenkraftverk. Enligi propositionen räknar regeringen med att senare under detta riksmöte återkomma till frågan om små vattenkraftverk i samband med överväganden med anledning av vatlenkraft­beredningens belänkande, remissyttrandena över detta och energiverkets redovisning av silt uppdrag. I avvaktan på delta ytterligare underlag bör enligt proposifionen stöd lill små vattenkraftverk lämnas i form av lån enligt de regler som f. n. gäller för oljeersällande åtgärder. För små vattenkraft­verk som beställs under år 1984 föreslås emellertid bidrag oni 15 % av investeringskostnaderna kunna lämnas (s. 35).

Näringsutskottet

Ett av de krav som framförs i motion 1983/84:21 (vpk) gäller en uibyggnad av vattenkraften. Projektering och uibyggnad av minikraftverk kan sättas i

1* Riksdagen 1983/84. !7siwd. Nr2y



NU 1983/84:2 y                                                                        4

gång med kort varsel, anför motionärerna. De begär att riksdagen skall hemställa hos regeringen om åtgärder för en sådan utbyggnad.

Med minikraftverk menas kraftverk med en effekt under 1 500 kW. Som framgår av redogörelsen i det föregående har vattenkraftberedningen i sitt nyligen avgivna betänkande (SOU 1983:49) Vattenkraft ägnat möjligheterna till byggande av minikraftverk förhållandevis stort intresse. Betänkandet remissbehandlas f. n.

Regeringen har gett statens energiverk i uppdrag alt ulreda vissa frågor i anslutning till vattenkraftberedningens förslag. Uppdraget innebär bl. a. att energiverket skall belysa möjlighelerna till utbyggnad av små vattenkraft­verk. I proposition 1983/84:62 meddelas att regeringen har för avsikt all under innevarande riksmöte återkomma lill frågan om små vallenkraftverk. Vidare föreslås ett bidrag på 15 % av investeringskostnaderna för små vattenkraftverk som beställs under år 1984. Detta förslag har riksdagen snart alt ta ställning till.

Frågan om byggande av minikraftverk är sålunda föremål för betydande uppmärksamhet på myndighetsnivå och inom regeringskansliet. Näringsut­skoltet anser med hänsyn därtill atl riksdagen inle har anledning all göra någon framställning till regeringen på grundval av motionen.

LKAB:s anläggningar i Svappavaara

Motionen

Svappavaaragruvan har inle lagts ned ulan stängts i avvaktan pä bättre konjunkturer och efterfrågan på malm, anför mofionärerna. Den internafio­nella efterfrågan på pellets har nu ökat, och ännu finns de tidigare anställda i Svappavaaragruvan till hands.

I motionen erinras om att man från fackligt håll har krävt att gruvan åter skall öppnas. Regeringen bör leva upp lill tidigare gjorda uttalanden och öppna gruvan, säger motionärerna. Därigenom kunde 400 personer få jobb.

Bakgrund

Riksdagen antog i slutet av år 1981 ett förslag från regeringen all Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB) via Statsföretag AB skulle tillföras 1 500 milj. kr. för finansiell rekonstruktion (prop. 1981/82:56, NU 1981/ 82:13, rskr 1981/82:82). Till grund för riksdagens beslut låg en av LKAB upprättad strukturplan. Målet för LKAB var enligt planen all inom EG uppnå en årlig avsättning på ca 20 miljoner lon järnmalm. Detla motsvarade en marknadsandel på ca 16 %. Totalt räknade bolagel med alt komma upp fill volymer på ca 25 miljoner ton per år.

Under år 1982 har stålproduktionen minskat över hela världen. LKAB:s marknadsandel inom EG för år 1982 uppgick lill 9 %. Dess totala leveranser



NU 1983/84:2 y                                                                        5

uppgick samma år till drygl 13 miljoner lon. Utvecklingen under år 1982 innebar så stora förändringar av LKAB:s marknadsförutsättningar att en ny strukturplan utarbetades. I den nya planen, som färdigställdes i början av år 1983, har leveransprognoserna i väsentlig grad justerats nedåt. En slutsats av detta som LKAB drog var alt de personella och maskinella produktionsre­surserna borde anpassas lill en nivå på 15 miljoner ton järnmalm per år. Planen innebar bl. a. alt malmproduktion skulle bedrivas i Kiruna och Malmberget och alt Svappavaaraanläggningen skulle hållas avslälld. Bryt­ning av malm i Svappavaaragruvan hade bedrivits med reducerad kapacilet under åren 1977-1981. Därefter har gruvan inte varil i drift. Resterande del av LKAB:s anläggning i Svappavaara. dvs. kulsinterverkel för framställning av pellets, har från år 1982 försörjts med malm från Kiruna.

Staten har i samband med rekonstruktion av Slatsföretagsgruppen förvär­vat samtliga akfier i LKAB per den 31 december 1982 (prop. 1982/83:68, NU 1982/83:25, rskr 1982/83:181).

LKAB:s nyss nämnda långsiktsplan var underlag för en proposition (1982/83:120) med bl. a. förslag till ekonomiskt stöd från staten på 1 000 milj. kr. för finansiell rekonstruktion av företaget. Genom beslut av riksdagen i maj 1983 (NU 1982/83:38. rskr 1982/83:306) möjliggjordes denna rekonstruktion, varvid 800 milj. kr. användes till nedskrivning av sådana anläggningstillgångar som bedömdes i framtiden få etl lågt kapaciletsulnyll-jande samt 200 milj. kr. för nedskrivning av lager.

I propositionen, liksom i näringsutskottets och arbelsmarknadsutskoitets (AU 1982/83:34) betänkanden över denna, behandlades särskilt frågan om möjligheterna att upprätthålla driften vid LKAB:s enhet i Svappavaara. Föredragande statsrådet erinrade (bil. 6 s. 28) om alt regeringen i proposi­tionen om rekonstruktion av Statsföretagsgruppen hade framhållit alt de statliga företagen måste drivas efter affärsmässiga principer och så rationellt att de kan hävda sig i den internationella konkurrensen. I detta hade riksdagen instämt (NU 1982/83:25). Eftersom det sagda också gällde LKAB var del inte rimligt att driften vid LKAB:s enhet i Svappavaara upprätthölls vid gällande marknadsförhållanden. Föredraganden påpekade att regering­en i ett annat avsnitt i propositionen hade lagt fram förslag om särskilda åtgärder för Svappavaara.

Yrkanden om fortsatt drift i Svappavaara framfördes i en motion från centerpartiet och en motion från vänsterparfiet kommunisterna. Den förra behandlades av arbetsmarknadsutskottet, den senare av näringsutskottet.

Näringsutskottet gjorde samma bedömning som regeringen i fråga om möjlighet fill fortsatt drift vid LKAB:s enhet i Svappavaara. Med hänsyn till kravet på affärsmässig drift av de statliga företagen och till de rådande marknadsförhållandena för LKAB:s produkter var det enligt utskottets uppfattning inte rimligt att verksamheten vid Svappavaaragruvan upprätt­hölls. Utskottet fann dock anledning att betona att denna enhet inom LKAB vid en kraffigt förbättrad marknadssituation borde kunna tas i drift igen.



NU 1983/84:2 y                                                                       6

Utskottet tog för givet att man inom LKAB kontinueriigt bearbetade olika marknader i avsikt att söka möjliggöra en ökad avsättning av bolagets produkter.

Det är uppenbart att en avställning av LKAB:s anläggningar i Svappavaara får allvarliga samhällsekonomiska och sociala verkningar, anförde utskotlet och erinrade om att denna omständighet hade föranlett förslag till åtgärder i propositionen och i olika motioner. Dessa förslag bereddes av arbetsmark­nadsutskottet (AU 1982/83:24). Näringsutskoltet hänvisade till del utskot­tets behandling av nu nämnda frågor. Motionen avstyrktes. Reservationer förelåg från såväl centerpartiet som vänsterpartiet kommunisterna. Riksda­gen följde utskottet.

LKAB räknar med att under år 1983 komma upp lill en leveransnivå av drygt 14 miljoner ton, vilket innebär en ökning jämfört med föregående år. Inom EG, som är LKAB:s huvudmarknad, beräknas råstålsproduktionen år 1983 bli 4 % lägre än år 1982. Nedgången inom den japanska slålinduslrin beräknas till 3 %. LKAB har alltså med den höjda leveransnivån ökat sina marknadsandelar. Produktionen för år 1983 beräknas till drygt 11 miljoner ton. Kapaciteten i pelletsverken i Kiruna och Malmberget utnyttjas f. n. maximalt.

Det tidigare beslutade åtgärdsprogrammet för all återföra LKAB till lönsamhet har i sina huvuddrag genomförts. Den därmed uppnådda effekten medför enligt LKAB:s senaste delårsrapport att LKAB för helåret 1983 kan redovisa ett nollresultat, vilkel innebär en resultatförbättring med 555 milj. kr. efter finansiella intäkter och kostnader. Det förbättrade resultatet förklaras bl. a. av den finansiella rekonstruktion som företagel har genom­gått.

LKAB:s verkställande direklör har i ett uttalande nyligen anförl: "Den uppgång i försäljningen som sker just nu ger oss tyvärr inga möjligheler atl fortsätta driften i Svappavaara. Ska vi klara atl köra igång Svappavaara igen så fordras att vi kan teckna långsiktiga malmavtal.'"

Drifl av både gruvan och kulsinterverkel i Svappavaara pä nivån 2,5 miljoner ton innebär ca 400 sysselsättningstillfällen. Om enbart kulsinterver­kel drivs ger delta sysselsättning för 200-250 personer.

Näringsutskottet

Det andra yrkande i mofion 1983/84:21 (vpk) som näringsutskottet här yttrar sig över gäller LKAB:s enhet i Svappavaara. Denna består av dels en gruva, dels ett pelletsverk. Motionärerna begär ett uttalande av riksdagen om att Svappavaaragruvan snarast bör öppnas på nytt.

Näringsutskottet har i det föregående redogjort för bakgrunden till LKAB:s problem under de senaste åren och till bolagets beslut alt t.v. ställa av enheten i Svappavaara. Sammanfattningsvis gäller följande. Stora föränd­ringar i marknadsförutsättningarna under åren 1981 och 1982 medförde atl



NU 1983/84:2 y                                                                        7

LKAB:s produktionskapacitet avsevärt kom att överstiga de beräknade leveransvolymerna för de närmaste åren. Företaget har under de angivna åren uppvisat kraftiga förluster. Staten har med betydande belopp medver­kat i finansiella rekonstruktioner av bolaget. Senast skedde detta våren 1983, då riksdagen bl. a. anvisade ett bidrag på 1 000 milj. kr. för nedskrivning av anläggningstillgångar och varulager (prop. 1982/83:120, NU 1982/83:38, rskr 1982/83:306). Vid detta tillfälle instämde näringsutskottet i regeringens och LKAB:s bedömning att det med hänsyn lill statsmakternas krav på affärs­mässig drift a v de statliga företagen och till de rådande marknadsförhållande­na för LKAB:s produkter inte var rimligt att upprätthålla driften vid Svappavaaragruvan. Det betonades dock att denna enhet inom LKAB vid en kraftigt förbättrad marknadssituation borde kunna tas i drift igen. Vidare förutsatte utskottet alt man inom LKAB kontinuerligt bearbetade olika marknader i avsikt att söka möjliggöra en ökad avsättning av bolagets produkter. Utskotlet fann det uppenbart att en avställning av LKAB:s anläggningar i Svappavaara skulle få allvarliga samhällsekonomiska och sociala verkningar. Denna omständighet hade föranlett förslag lill ålgärder i den då aktuella propositionen jämte motioner.

Näringsutskottet konstaterar med tillfredsställelse alt LKAB under år 1983 har kunnat öka leveranserna jämfört med föregående år och atl dess resultat nu avsevärt har förbättrats. Den grundläggande frågan i detta sammanhang är om den ökning i efterfrågan som redan har ägl rum och den som är att räkna med framdeles kan motivera ett idrifttagande av anläggning­arna i Svappavaara. Utskottet finner inte anledning för riksdagen att frångå den fastställda principen om krav på affärsmässighet i de statliga företagens agerande. De företagsekonomiska bedömningarna i della fall måsle självfal­let göras inom LKAB. Inte desto mindre finns det anledning för statsmakter­na att uppmärksamma de samhällsekonomiska konsekvenserna av att anläggningarna i Svappavaara nu är avställda.

Såvitt näringsutskottet kan bedöma, på grundval av de uppgifter som utskottet har tagit del av, saknas f. n. marknadsutrymme för att LKAB åter skall kunna starta brytning av malm i Svappavaara. LKAB:s verkställande ledning har redovisat att bolaget nu gör slora ansträngningar bl. a. för att säkerställa långsiktiga avtal om leverans av pellets. Detta bör inför framtiden kunna ge visst fog för förhoppningen att efterfrågan på pellets från LKAB kommer att varaktigt överstiga bolagets nuvarande produktionskapacitet. Näringsutskottet förutsätter att LKAB med all kraft fortsätter ansträngning­arna att erhålla ett sådant marknadsutrymme att ett återupptagande av driften av pelletsverket i Svappavaara kan motiveras. Med hänsyn fill att kostnaderna för idrifttagande ökar med liden är del angelägel atl en hög beredskap upprätthålls för att bolaget i ett nytt marknadsläge snabbt skall kunna ta denna anläggning i drift.



NU 1983/84:2 y                                                                        8

Av vad näringsutskottet här har anfört framgår att utskottet avstyrker att riksdagen gör ett sådant uttalande som motionärerna föreslår.

Stockholm den 15 november 1983

På näringsutskottets vägnar TAGE SUNDKVIST

Närvarande: Tage Sundkvisl (c), Lilly Hansson (s), Erik Hovhammar (m), Lennart Pettersson (s), Rune Jonsson (s), Wivi-Anne Radesjö (s), Per Weslerberg (m), Chrisier Eirefeli (fp), Jörn Svensson (vpk), Birgitta Johansson (s), Lars Ahlström (m), Per-Ola Eriksson (c), Karl-Gustaf Mathsson (s), Sylvia Pettersson (s) och Ulla Voss-Schrader (m).

Särskilda yttranden

1. Utbyggnad av vattenkraft

Tage Sundkvist (c) och Per-Ola Eriksson (c) anför:

Centerparfiet har i flera motioner och reservationer under de senaste åren påtalat att finansieringsmöjligheterna för minikraftverk måste förbättras. Framför allt måste finansieringen bli mera långsiktig och kapitalkostnaden under de första åren begränsas.

När nu vattenkraftberedningen enigt har konstaterat detta behov och regeringen har gett statens energiverk i uppdrag att utreda och komma med förslag i ärendet, vill vi bara poängtera vikten av att uppdraget utförs med största skyndsamhet.

2.  LKAB:s anläggningar i Svappavaara

Tage Sundkvist (c) och Per-Ola Eriksson (c) anför:

Nedläggningen av gruvdriften och stängningen av kulsinterverkel i Svap­pavaara har skapat allvarliga problem för sysselsättningen och ekonomin i regionen. De sociala verkningarna av åtgärderna har också blivit mycket negativa.

När riksdagen våren 1983 fattade beslutet om Svappavaara hade center­partiet en annan uppfattning än regeringen och riksdagsmajoriteten. I motion 1982/83:2261 presenterades våra krav.

I motsats till regeringen och riksdagsmajoriteten föreslog centerpartiet att de medel som anvisades fill flyttningssfimulanser i stället skulle användas för att stärka sysselsättningen i Norrbotten och då främst i malmfälten. Sådana medel skulle bl. a. användas för upprätthållande av driften i Svappavaara



NU 1983/84:2 y                                                                        9

ytteriigare ett år. Under fiden skulle kraftansträngningar göras för att skapa alternafiv sysselsättning och utöka marknadsandelarna för pellets.

Vi anförde att de resurser som satsas måste vara inriktade så att de gynnar Norrbottens befolkning och inte missgynnar den. Flyltningsbidragen m. m. leder till en ytterligare utarmning av regionen, medan en förlängning av driften i Svappavaara skulle ha gett ytterligare tid att skapa nya sysselsätt­ningstillfällen. Dess värre avvisades vårt alternativ.

Några nya arbetstillfällen har ännu inle skapats i Svappavaara. Situationen för befolkningen och regionen blir alltmer prekär. Vid en fortsatt drift av kulsinterverkel skulle Svappavaara inte ha försatts i denna svåra situation.

Vi tolkar nu näringsutskottets ställningstagande som elt steg framåt för vår uppfattning och som uttryck för en vilja att driften vid kulsinterverkel skall återupptas. I ett läge där ny sysselsättning uteblir och sysselsättningsläget fortsätter att vara allvarligt i regionen bör riksdagen och regeringen vara beredda att tillskjuta medel för atl driften vid kulsinterverkel skall kunna återupptas.

3. LKAB:s anläggningar i Svappavaara

Jörn Svensson (vpk) anför:

Näringsulskoliei belönar önskvärdheten av alt pelletsverket i Svappa­vaara åter kan tas i drift. En rad skäl av såväl kortsiktig som långsiktig natur talar för att så sker.

Marknadsläget har fört därhän att LKAB har haft svårigheter alt tillgodose sina kunder önskemål inom någorlunda uthärdliga tidrymder. Väntetiderna är avsevärda redan i nuläget. Såväl med hänsyn härtill som i betraktande av den avgörande betydelse det har all LKAB från år 1985 och framåt kan knyta nya och tidigare kunder till sig, bör bolaget ta i anspråk verket i Svappavaara. Det torde vara obestridligt atl etl aktivt agerande för att vinna nya kunder är av största betydelse och att vissa brister i bolagets tidigare agerande inte har varit utan inflytande pä dess mångåriga svå­righeter.

Det bör också beaklas att alltför långa dröjsmål med beslut rörande pelletsverket automatiskt för till atl frågan om öppnande blir definitivt avförd från dagordningen. Förslitning och bortskaffande av utrustning under mellantiden kan innebära atl möjligheten att utnyttja kapaciteten går förlorad.

LKAB skall enligt principer fastställda av riksdagen upprätthålla strikt affärsmässighet i verksamheten. Mot denna bakgrund är det förståeligt att bolaget hyser tveksamhet inför alt själv påtaga sig hela ansvaret för elt igångsättande av verket i Svappavaara. Det är rimligt all slalen i denna situation tillämpar elt mer samhällsekonomiskt perspektiv än vad bolaget enligt sina förpliktelser kan göra. De förluster för Kiruna kommun och för staten som är följden av ökad arbetslöshet och åtgärder i anledning härav



NU 1983/84:2 y                                                                      10

utgör också en betydande ekonomisk belastning. Redan kostnaderna för den särskilda arbetsförmedlingen uppgår till en summa som motsvarar driftkost­naden vid pelletsverket för flera år framöver. Staten borde se ett vissl, övergående driftbidrag till LKAB som en alternativ kostnad till vad det fullständiga nedläggandet av en hel industriell tätort kostar. Med ett sådant betraktelsesätt torde etl delat risklagande lill förmån för pelletsverket i Svappavaara inte innebära någon samhällelig merkostnad. Öppnandet skulle alltså kunna genomföras ulan all LKAB frångår sina principer.

Vad slulligen angår gruvan i Svappavaara, är del önskvärt alt också den kan tas i drift. Detta ter sig i nuläget dock som en fråga på längre sikt. Endasl en ytterligare ulveckling i gynnsam riktning av malm- och stålmarknaden kan skapa förutsättningar för ett förnyat ianspråktagande av malmresurserna i Svappavaara.