Finansutskottets yttrande 1984/85:7 y
över proposition 1984/85:180 om förenklad självdeklaration
Till skatteutskottet
Skatteutskottet har den 16 april 1985 beslutat bereda finansutskottet tillfälle alt avge yttrande över proposition 1984/85:180 om förenklad självdeklaration jämte de med anledning av propositionen väckta motionerna.
I propositionen föreslås att ell starkt förenklat deklarations- och laxerings-förfarande införs för huvuddelen av landels löntagare och pensionärer. Förenklingen uppnås bl. a. genom att schablonavdragen under inkomst av tjänst och inkomst av kapital räknas upp. De höjda avdragen medför att skallen på framför allt arbetsinkomster sänks med betydande belopp. I syfte att motverka det inkomstbortfall reformen leder till föreslås i propositionen att basenheten för år 1986 inte skall höjas.
Kostnaderna för reformen och valet ay finansieringsmetod utgör ett av de främsta skälen till alt den föreslagna lösningen i allt väsentligt avvisas i motionerna 3172 (c), 3174 (m) och 3175 (fp). 1 stället för en höjning av schablonavdraget under inkomst av tjänst förespråkas i dessa motioner att inflafionsskyddet av skatteskalan behålls.
Finansutskottet får anföra följande. Del har länge framstått som angeläget att kunna förenkla deklarations- och taxeringsförfarandet för flertalet skattskyldiga. Det svenska skattesystemet är komplicerat och svårt all överblicka. Del skapar osäkerhet hos inkornstlagarna och förorsakar merar-bete inte bara för de skattskyldiga utan också för skattemyndigheterna. De många detaljregleringarna bidrar till att stora resurser ägnas åt mindre betydelsefulla frågor. Det uppstår ofta rättslillämpningsfrågor, vilket i sin tur ger upphov till ökad arbetsbelastning i domstolar. Enligt finansulskollels mening talar bl. a. dessa skäl för att deklarations- och taxeringsförfarandet bör förenklas på ell mer genomgripande sätt. Del skulle leda till att granskningsresurser frigörs och kan inriktas på mer betydelsefulla uppgifter och mer komplicerade fall. Därigenom ökar också rättvisan i beskattningen.
Den i propositionen valda lösningen vilar på två grundförutsättningar, nämligen dels all en rad svårkontrollerade mindre avdrag ersätts av schablonavdrag, dels alt även banker, kreditinstitut och liknande institutioner åläggs att lämna kontrolluppgift på kapitalinkomster. För de skallskyldiga kan härigenom uppgiflslämnandet begränsas. I flera fall räcker det att de bekräftar riktigheten i de lämnade kontrolluppgifterna. Myndigheterna kan å sin sida i ökad utsträckning utnyttja maskinella kontroller i granskningsar-
1 Riksdagen 1984/85. 5 saml. Nr Ty
FiU 1984/85:7 y
FiU 1984/85:7 y 2
betel och frigör därigenom resurser för granskning av mer komplicerade deklarationer. De raliohaliseringsvinster och andra fördelar som reformen kan ge upphov till är således betydande och bör enligt utskottets mening läs till vara. Den ökade användningen av maskinellt framställda och beräknade kontrolluppgifter skärper emellertid kravet på all dessa uppgifter kan kontrolleras på ett någorlunda enkelt sätt av de skattskyldiga. I annat fall försvåras inkomsttagarnas arbete med deklarationen och stora delar ay de åsyftade vinsterna går föriorade. Utskottet vill därför bestämt hävda att denna fråga bör ägnas särskild upipmärksamhet i del fortsatta utvecklingsarbetet.
Ändringen i beskattningsreglerna uppges i propositionen leda till ett skattebortfall på uppemot 3,8 miljarder kronor. Merparten härav, eller 3,2 miljarder kronor, är en följd av att schablonavdraget under inkomst av tjänst höjs och att avdragsbegränsningen för arbetsresor slopas. Bortfallet torde dock bli något mindre eftersom beräkningen i denna del grundar sig på förhållandena vid 1985 års taxering, medan förslagen är avsedda att träda i kraft först två år senare.
Bortfallet begränsas dessutom av ytterligare två omständigheter. För det första väntas kreditinstitutens utvidgade uppgiftsskyldighet leda till ökade skatteintäkter. Effekten av detta: förslag kan inte med säkerhet fastställas, men gjorda undersökningar lyder på att inkomstförstärkningen kommer att överstiga 400 milj. kr. per år. För del andra erhålls en myckel betydande förstärkning genom att basenheten för år 1986 inte räknas upp. Den uteblivna skattelättnad som detta ger upphov till kan, enligt beräkningar som riksrevisionsverkel (RRV) gjort, uppskattas till 2,8 miljarder kronor. RRV har därvid utgått från all basenheten för inkomståret 1986 skulle ha höjts från 7800 kr. till 8200 kr.
Finansutskollel vill i denna fråga framhålla följande. I nuvarande ekonomiska läge kan ett skattebortfall av den omfattning som den föreslagna reformen ger upphov till inte fullt ul tillålas öka budgetunderskottet. Bortfallet måste begränsas genom budgetförstärkningar. Den i propositionen föreslagna lösningen med en temporärt utebliven inflalionsjustering av skatteskalan framstår därför som välmotiverad.'
Under åren 1983-1985 har inkomstskallen reformerats i betydande utsträckning. Marginalskatten sänktes då i stort sett i alla inkomstlagen och uppgår nu för det helt övervägande antalet skallskyldiga till högst 50%. Endast var fjärde heltidsarbetande har nu en marginalskatt som överstiger denna nivå. Vid periodens början var del ca 85 % av de heltidsarbetande som hade en så hög marginalskatt.
Eftersom såväl inflationstakten som de nominella inkomstökningarna kommer att dämpas väsentligt under år 1985 kommer marginalskallereformens effekter i huvudsak att bestå under nästa år även om basenheten inte höjs.
De senaste årens marginalskattesänkningar har i första hand tillfallit
FiU 1984/85:7 y 3
skattskyldiga med högre inkomster. Den nu föreslagna förenklingsreformen har emellertid en annan och bättre fördelningsprofil. Detta framgår ay en undersökning som RRV har gjort och som finns intagen i verkets reviderade inkomstberäkning (se prop. 1984/85:150, bilaga 1.4, s. 28-31).
I undersökningen har effekterna av en utebliven höjning av basenheten med 400 kr. ställts i relation till effekterna av de ändrade rese- och schablonavdragen samt sparavdraget. Resultatet har RRV sammanfattat i en tabell som återges nedan. Av den framgår att 59% av inkomstlagarna erhåller en större skattelättnad med de föreslagna avdragsändringarna jämfört med om basenheten skulle höjas från 7800 kr. till 8200 kr. Dessa personer erhåller en skattelättnad som är totalt 1547 milj. kr. större än vid en höjning av basenheten. Återstoden eller 41 % av inkomsttagarna skulle däremot få en större skattelättnad genom en ökning av basenheten i stället förde föreslagna avdragsändringarna. Denna grupps uteblivna skattelättnad uppgår till 1164,milj. kr. Den genom förenklingsreformen framkomna skattelättnaden har sin tyngdpunkt i mellan- och låginkomstskikten. Höjningen av basenheten gynnar däremot i första hand inkomsttagare i de högre inkomstskikten.
Tabell. Jämförelse mellan föreslagna avdragsändringar och en höjning av basenheten 1986 från 7800 kr. till 8200 kr.
Samman- |
Antal |
Avdragen sänker skatter |
1 mer |
Avdragen |
sänker skallen |
|
||
ruknad |
personer |
än höjningen av basenheten |
|
mindre än |
höjningen av |
|
||
inkomst |
|
|
|
|
|
basenheten |
|
|
Tkr. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Anlal per- |
Differens |
|
|
.ntal per- |
Differens |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
soner |
kr. |
milj. kr. |
soner |
kr. |
milj. kr. |
|
- .10 |
813 715 |
56.4 055 |
-304 |
_ |
172 |
150787 |
60 |
9 |
30- 40 |
588 603 |
389956 |
-369 |
- |
144 |
197912 |
43 |
9 |
40- 50 |
563926 |
402027 |
-417 |
- |
168 |
160995 |
43 |
7 |
50- 60 |
464 748 |
359 .'569 |
-469 |
- |
168 |
104 339 |
40 |
4 |
60- 70 |
430428 |
333 492 |
-514 |
- |
172 |
96936 |
41 |
4 |
70- 80 |
478060 |
308 808 |
-4.'i0 |
- |
139 |
1688.16 |
201 |
34 |
80- 90 |
493415 |
271781 |
-414 |
- |
113 |
2216.34 |
368 |
82 |
90-100 |
559825 |
337 437 |
-399 |
- |
135 |
222 388 |
388 |
86 |
100-120 |
948 387 |
541737 |
-409 |
- |
222 |
406650 |
386 |
157 |
120-140 |
513549 |
239 433 |
-371 |
- |
'89 |
274 116 |
493 |
135 |
140-160 |
269377 |
78 527 |
-265 |
- |
21 |
190850 |
663 |
126 |
160-180 |
123 562 |
13212 |
-268 |
- |
4 |
110 350 |
966 |
107 |
180-200 |
81837 |
6309 |
-361 |
- |
|
75 528 |
1268 |
96 |
200-500 |
163664 |
1788 |
-139 |
|
0 |
161876 |
1806 |
292 |
500- |
6723 |
1 |
-143 |
|
0 |
6721 |
2407 |
16 |
Totalt |
6499819 |
3848133 |
-402 |
-1547 |
2S499J8 |
456 |
1164 |
Källa: RRV:s reviderade inkomstberäkning.
FiU 1984/85:7 y 4
Slutligen måste man enligt finansutskottets mening också beakta att den föreslagna förenklingen av deklarations- och taxeringsförfarandet har en långsiktig och strukturell innebörd. Den ger en bestående lösning på ett gammalt och för många skattskyldiga mycket påtagligt problem. Denna varaktiga förbättring uppnås genom att man temporärt avstår frän alt justera skatteskalan för inflationen under år 1986. Det är dock angeläget att de uppnådda fördelarna med marginalskallereformen blir beslående. Såsom sägs i propositionen kan delta bl. a. åstadkommas genom att basenheten efter inkomståret 1986 åter anpassas till löne- och prisutvecklingen.
Det finns också som utskottet ser del andra fördelar i förslagels olika delar nämligen alt sparavdraget individualiseras och därigenom fördubblas saml alt avdraget för realisationsvinster på aktier införs. Dessa åtgärder bör underlätta och stimulera det enskilda sparandet. Det är som utskottet uttryckt i andra sammanhang en viktig uppgift för skallesystemet alt stimulera det enskilda sparandel. Ett ökat hushållssparande är väsentligt för en positiv utveckling av samhällsekonomin.
En sammanfattande slutsals av vad som här anförts är all finansutskottet från sina utgångspunkter tillstyrker bifall till proposition 180 och avstyrker motionerna 3172 (c), 3174 (m) och 3175 (fp).
Stockholm den 9 maj 1985
På finansutskottets vägnar ARNE GADD
Närvarande: Arne Gadd (s), Björn Molin (fp), Per-Axel Nilsson (s), Rune Rydén (m), Roland Sundgren (s), Christer Nilsson (s), Rolf Rämgård (c). Torslen Karlsson (s), Hugo Hegeland (m), Gunnar Nilsson i Eslöv (s), Margit Gennser (m), Gerd Engman (s), Britta Hammarbacken (c) och Ingrid Bolin (m).
Avvikande mening
Björn Molin (fp), Rune Rydén (m), Rolf Rämgård (c), Hugo Hegeland (m), Margit Gennser (m), Britta Hammarbacken (c) och Ingrid Bolin (m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 1 börjar liied "Finansutskottet får" och på s. 4 slutar med "3175 (fp)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet får anföra följande. Del svenska skattesystemet är utomordentligt komplicerat och därför mycket svårt all överblicka. Detta sammanhänger med att många olika regler har lagts ovanpå varandra vid olika tidpunkter. Detta är en konsekvens av all skattetrycket totalt sett är myckel högt i Sverige. Del är därför en angelägen uppgift att förenkla deklarafions- och taxeringsförfarandel.
FiU 1984/85:7 y 5
Förenklingen av deklarations- och taxeringsförfarandet har i propositionen kopplats ihop med ett förslag om att det automatiska inflalionsskyddel av skatteskalan skall avskaffas. Det finns som utskottet ser det inte någon anledning att göra en sådan bindning. Inflationen får inte tillåtas höja skatterna. Om inflalionsskyddel avvecklas leder det till att varje procenten hels ökning av inflationen kommer all höja inkomstskallen med ca 100 kr. per inkomsttagare. Delta motverkar en lugn avtalsrörelse, eftersom löntagarna i ett sådant läge tvingas begära större bruttolöneökningar för att kompensera sig för prisökningarna än vad som skulle krävas om skattesystemet hade ett inbyggt inflationsskydd. Dessa löneökningar nödvändiggör i sin tur nya prisökningar och driver då ånyo upp inflationen, vilket åtföljs av nya kompensationskrav. Om delta onda mönster skall kunna brytas måste således det fulla inflafionsskyddet av skatteskalan återinföras. Detta är en grundläggande förutsättning för att man skall kunna nå framgång med slabiliseringspolifiken, och detta synsätt bör bilda utgångspunkt för en prövning av del nu aktuella förslaget.
Det är av flera skäl önskvärt att skattesystemet förenklas, men det bör inte ske till priset av ökad orättvisa. Kan dessutom förenklingen genomföras endast till priset av ett uteblivet inflationsskydd bör den enligt utskottets mening avvisas. I propositionen redovisas inte någon alternativ finansieringsform. Förslaget att höja schablonavdraget under inkomst av tjänst till 3000 kr. innebär dessutom totalt sett en alltför stor finansiell belastning.
Vad beträffar den föreslagna höjningen av sparavdraget till 1 600 kr. kan utskottet ansluta sig till en sådan lösning. Ett ökat hushållssparande är väsentligt för en positiv utveckling av samhällsekonomin. Denna åtgärd bör kunna underlätta och stimulera det enskilda sparandet.
Av samma anledning kan utskottet biträda förslaget om ett nytt avdrag på 1000 kr. för realisationsvinster gjorda vid försäljning av aktier som innehafts kortare tid än två år. Motsvarande avdrag vid försäljning av mer långvariga aktieinnehav bör dock inte sänkas men däremot i likhet med vad som föreslås i propositionen individualiseras.
Sammanfattningsvis vill finansutskottet med hänvisning till det ariförda föreslå skatteutskottet att tillstyrka bifall till motionerna 3172 (c), 3174 (m) och 3175 (fp) och avstyrka proposition 180 i här återgivna delar.