Finansutskottets yttrande

1982/83:7 y

över proposition 1982/83:150 (kompletteringspropositionen) i vad avser bilaga 1 momenten 10-15 vissa ändringar i skattelagstiftning­en

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har den 26 april 1983 beslutat bereda finansutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition 1982/83:150 (kompletteringspro­positionen) i vad avser bilaga 1 momenten 10-15 i hemställan jämte motioner.

Utskottet behandlar i detta yttrande frågorna om

-     finansiering av skattereformens andra steg år 1984,

-   regeringens förslag till finansiering av de arbetsmarknadspolitiska
insatserna,

-     förslagen angående kortare kredittider för vissa punktskatter.

Regeringens ekonomiska politik

Regeringen redovisar i kompletteringspropositionen det andra steg i den ekonomiska politik regeringen inledde i höstas, som innebar en kombination av expansiva och åtstramande åtgärder som utgjorde kärnan i vad som kallades den tredje vägen, att vi både skall arbeta och spara oss ur krisen.

Genom devalveringen i oktober 1982 förbättrades den konkurrensutsatta sektorns konkurrenskraft. Under hösten beslutade riksdagen om ett investeringsprogram omfattande energiförsörjningen, byggsektorn och transportväsendet. Med dessa åtgärder skapades förutsättningarna för att bryta den nedåtgående utvecklingen. Genom konkurrensförbättringen stimuleras efterfrågan på svenska produkter både på exportmarknaderna och pä hemmamarknaden samtidigt som den inhemska efterfrågan hälls tillbaka. Det innebär att investeringar, produktion och sysselsättning stimuleras medan konsumtionen hälls tillbaka. De vidtagna åtgärderna får efter hand effekter pä sysselsättningen. För att ocksä nä omedelbara effekter och minska en växande arbetslöshet har regeringen föreslagit omfattande arbetsmarknadspolitiska ätgärder. Regeringen har med sin politik visat att sysselsättningen prioriteras.

Genom en mycket stram budgetbehandling har regeringen bidragit till att efterfrågan från hemmamarknaden hålls tillbaka. Budgetunderskottet be­räknas bli ungefär oförändrat nästa budgetår jämfört med under innevarande är.

Dessa åtgärder följs nu upp i kompletteringspropositionen genom åtgärderna för att dämpa inflationens tillväxt och begränsa tillväxten i

1 Riksdagen 1982/83. 5 saml. Nr 7y


FiU 1982/83:7 y



FiU 1982/83:7 y                                                                       2

statsutgifterna. Det framstår som ett oavvisligt krav för att komma till rätta med obalanserna i vår ekonomi att budgetunderskottets tillväxt begrän­sas.

Utskottet kommer i sitt betänkande 1982/83:50 att närmare utveckla sin syn på regeringens förslag och den ekonomiska utvecklingen. Utskottet vill emellertid i detta sammanhang slå fast följande huvudpunkter i en politik som skall kunna leda till att minska obalanserna i samhällsekonomin.

Det är nödvändigt att devalveringens konkurrensförbättrande effekter tillvaratas genom att kostnadsutvecklingen hålls tillbaka.

Omsorgen om sysselsättningen nödvändiggör vissa arbetsmarknadspolitis­ka ätgärder. Kostnaden härför måste bäras av alla, dvs. åtgärderna mäste finansieras sä att inte budgeten försvagas, vilket på sikt skulle kunna undergräva de sysselsättningspolitiska strävandena.

Ett nödvändigt krav för att komma till rätta med obalanserna i den svenska ekonomin är att budgetunderskottets tillväxt begränsas.

Med utgångspunkt i dessa ställningstaganden övergår utskottet till att redovisa sin syn på de framlagda skatteförslagen i kompletteringspropositio­nen och de i samband därmed väckta motionerna.

Skattereformens andra steg år 1984

Den reformering av inkomstbeskattningen som beslutades av riksdagen vären 1982 utgör ett centralt inslag i en ekonomisk politik för att återvinna balansen i den svenska ekonomin. Reformen innebär en sänkning av marginalskatterna samtidigt som effekterna av avdragsrätten för under­skottsavdragen begränsas. I samband med riksdagsbeslutet 1982 bestämdes den ärliga uppräkningen av den s. k. basenheten för åren 1983, 1984 och 1985. Reformen totalfinansieras och genomförs i tre ungefär lika stora etapper. Första etappen 1983 finansierades genom att en allmän löneavgift om 2 % infördes.

Finansutskottet uttalade inför riksdagsbeslutet (FiU 1981/82:6 y) att det är en styrka om en skattereform av den aktuella omfattningen kan genomföras med stöd av en bred parlamentarisk majoritet. Saknas detta stöd är det stor risk, anförde utskottet, att reformen förlorar i trovärdighet och inte får den avsedda ekonomiska stimulanseffekten. Hushåll och företag vågar då inte utgå från att de nya reglerna verkligen skall bli bestående. Utskottet ansåg det vidare värdefullt att skattepolitiken lades fast för flera år framöver. Det är en förutsättning för att hushållen skall kunna planera sin ekonomi och agera på ett rationellt sätt. Utskottet erinrade i sammanhanget om att reformens uppläggning förutsätter att såväl finansieringen som effekterna av marginalskattesänkningen beaktas i avtalsförhandlingarna på arbetsmarkna­den. Även i detta avseende torde förutsättningarna bli gynnsammare genom att bred förankring kunnat uppnäs, anförde utskottet.



FiU 1982/83:7 y                                                                       3

Beträffande finansieringen skrev utskottet att det för centern, folkpartiet och socialdemokraterna hela tiden har stått klart att skattereformen i sin helhet måste finansieras på sä sätt att budgetsaldot inte försämras till följd härav. I principöverenskommelsen från 1981 angavs att detta skulle ske genom en höjning av arbetsgivaravgiften eller genom införande av en vidare produktionsfaktorskatt. Kostnaden för reformens första steg täcktes genom att en allmän löneavgift om 2 % infördes 1983.

Denna huvudlinje kvarstår alltjämt som ett finansieringsalternativ.

Beträffande finansieringen av reformens andra steg för är 1984 återkom­mer nu regeringen i kompletteringspropositionen. Ett centralt inslag i den framtida ekonomiska politiken är åtgärderna mot inflationen. Regeringen anför att när det gäller den inhemska inflationsprocessen har betydelsefulla steg i riktning mot en lägre inflationstakt tagits i årets avtalsrörelse. Avtalen innebär bl. a. att lönekostnaderna under 1984 i avsevärt lägre omfattning än under tidigare år kommer att belastas av s. k. överhäng.

Det gäller nu att fortsätta på den inslagna vägen och ytterligare hålla tillbaka kostnadsökningen under kommande är. Finansieringen av skattere­formens andra steg - som gäller 1984 - kan i detta sammanhang spela en betydelsefull roll. En höjd arbetsgivaravgift i enlighet med överenskommel­sen är 1981 skulle innebära en lönekostnadsstegring med åtminstone 1,5%.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att det andra steget i skattere­formen i stället finansieras genom att energiskatterna höjs. Regeringen föreslär således att bensinskatten höjs med 30 öre per liter, att skatten pä eldningsolja höjs med 120 kr. per m\ samt att elskatten höjs med 1,2 öre per kWh. Även kilometerskatten bör höjas. Helårseffekterna av detta blir en budgetförstärkning med ca 3,6 miljarder kronor, varvid hänsyn tagits till vissa energipolitiskt motiverade åtgärder.

I partimotionerna från centern (2431) och folkpartiet (2432) står man alltjämt kvar vid att skattereformens andra steg skall genomföras och att det bör finansieras.

I motion 2435 (vpk) yrkas att skatteöverenskommelsen avseende 1984 rivs upp, dvs. att marginalskattesänkningen inte genomförs som planerat. Mot bakgrund av vad utskottet redovisat om behovet att reformera skattesyste­met och med den breda parlamentariska enighet som råder beträffande detta anser utskottet att reformens andra steg 1984 bör genomföras. Utskottet avstyrker således från sina utgångspunkter motsvarande yrkanden i motion 2435 (vpk). Detta innebär också att utskottet för sin del inte kan tillstyrka vad som anförs i motion 2418 (m) om inriktning av skattepolitiken.

I motionerna 2431 (c) och 2432 (fp) anser man att regeringens förslag att avstå från att höja löneavgiften eller införa proms och i stället höja energiskatten på olja och elkraft för att finansiera skattereformens andra etapp är en bättre dellösning av finansieringsfrågan. Regeringens förslag till finansiering av återstoden är man dock tveksam inför. Från centerpartiets



FiU 1982/83:7 y                                                                        4

sida kan man inte acceptera förslagen att höja kilometerskatten eller skatten på bensin. Man föreslär i stället att man finansierar återstoden av reformkostnaden genom att slopa avdragsrätten för fackföreningsavgifter. Folkpartiet menar att skillnaden mellan vad höjda skatter pä olja och elkraft ger och vad kostnaden för reformen uppgår till bör finansieras genom besparingar. Dessutom menar man att man inte behöver finansiera den del av reformens andra etapp, som innebär sänkt marginalskatt med en procentenhet i intervallen mellan 8 och 12 basenheter och som riksdagen hösten 1982 beslutade skulle genomföras redan i samband med reformens första etapp är 1983. Denna del av reformen finansierades emellertid inte år 1983.

I motion 2432 (fp) föreslås också en justering av basenheten för inkomstskatteskalan redan 1984. Kostnaden för denna åtgärd föreslås delvis finansierad genom att avdragsrätten för fackföreningsavgiften slopas. Även i motion 2431 (c) aviseras ett eventuellt förslag om höjning av basenheten med 200 kr.

Utskottet vill med anledning av förslagen i propositionen och motionerna angående finansiering av skattereformens andra steg år 1984 anföra följande.

Utskottet anser, liksom våren 1982, att det är viktigt att skattepolitiken, liksom politiken i övrigt, utformas med ett så brett parlamentariskt underlag som möjligt. Det är förutsättningen för att enskilda och näringsliv skall kunna fä stabila spelregler i fråga om lagar, skatter och avgifter.

Utskottet ser därför med oro på den splittrade bild som framträder mellan propositionen och motionerna beträffande genomförandet av den andra etappen av skattereformeringen. Det vore värdefullt - inte minst för tilltron till möjligheten att klara landet ur den ekonomiska krisen - om ett brett parlamentariskt underlag kunde skapas för de åtgärder som måste vidtas.

Utifrån det statsfinansiella läget och den inriktning som den ekonomiska politiken bör ha ter det sig enligt utskottets mening absolut nödvändigt att genomförandet av skattereformens andra steg totalfinansieras. Det statsfi­nansiella läget har inte förbättrats sedan riksdagen beslutade om skattere­formen, även om de allmänna ekonomiska utsikterna ser ljusare ut nu än för ett är sedan. En ofinansierad inkomstskattesänkning av den nu aktuella omfattningen skulle kunna urholka syftet med devalveringen, nämligen att stärka näringslivets konkurrenskraft och omfördela resurserna till den konkurrensutsatta sektorn. Den ökade efterfrågan som skulle bli följden skulle omedelbart leda till en ökad import och försämra utrikesbalansen.

Enligt utskottets mening bör också den del av skattereformeringen som genomfördes redan 1983, sänkningen av marginalskatten med en procenten­het i intervallen frän 8 till 12 basenheter, som beräknas kosta ca 750 milj. kr. finansieras är 1984 som ursprungligen planerades. En motsvarande inkomst­förstärkning är således nödvändig och får anses vara en förutsättning för skatteöverenskommelsen 1981. Enligt utskottets mening uppgår således



FiU 1982/83:7 y                                                                        5

finansieringsbehovet år 1984 till 3,6 miljarder kronor.

Beträffande finansieringssättet anser utskottet i likhet med regeringen, centerpartiet och folkpartiet att en finansiering av skattereformen 1984 med höjda energiskatter i stället för höjd löneavgift är att föredra. Utskottet ser flera fördelar med denna ändrade finansiering. Genom att löneavgiften inte höjs blir dels de totala ökningarna av arbetskraftskostnaderna mindre, dels så skapar det ett utrymme för att i avtalsförhandlingarna också ge utfallet en fördelningspolitiskt acceptabel profil. För kommuner och landsting innebär det avsevärda lättnader om inte löneavgiften höjs. Möjligheterna till viss expansion och sysselsättningsökning 1984 bör därigenom öka väsentligt.

Utskottet ställer sig mot bakgrund av de fallande internationella oljepri­serna positivt till att energiskatterna höjs på olja. Härigenom bibehålls det starka intresset för oljeersättning och energisparande. Detta bidrar till att på sikt minska vårt oljeberoende och förbättra vår bytesbalans. För att skapa konkurrensneutralitet mellan energislagen tillstyrker utskottet också att elskatten höjs, som regeringen föreslagit. Med dessa förslag till höjningar beräknas statsinkomsterna öka med 2,2 miljarder kronor räknat för helår.

Av skattereformens kostnader för helåret återstår således att finansiera ca 1,4 miljarder kronor. Regeringen föreslår höjd kilometerskatt och höjd skatt pä bensin. I motion 2431 (c) föreslås i stället att avdragsrätten för fackföreningsavgifter slopas och i motion 2432 (fp) föresläs som alternativ att besparingar görs.

Avdragsrätten för fackföreningsavgifter infördes 1983 som ett led i strävandena att underlätta för parterna pä arbetsmarknaden att träffa avtal pä en ansvarsfull nivå. Genom avdragsrätten skapades en beskattningsmäs-sig likställighet mellan arbetstagarnas och arbetsgivarnas organisationsavgif­ter. Enligt vad som nu kan utläsas tycks också avtalen ha slutits pä en ansvarsfull nivå. Utskottet ser det därför inte som en lämplig åtgärd att inför 1984 nu avskaffa denna avdragsrätt. Utskottet avstyrker därför från sina utgångspunkter en sådan delfinansiering av skattereformen är 1984.

Förslagen i motion 2432 (fp) innebär enligt utskottets mening att man fränträder överenskommelsen om reformering av skattesystemet redan för 1984 såväl vad gäller innehållet som finansieringen. Den i samband med riksdagsbeslutet om skattereformen uttalade principen, att skatteomlägg­ningen skall totalfinansieras, mäste fullföljas. Därvid är det uteslutet att blanda in skilda slag av besparingar varom enighet inte råder. Utgiftsbe­gränsningar av detta slag bör prövas i ett budgetpolitiskt sammanhang, varvid de fördelningspolitiska effekterna kan ses i ett vidare sammanhang och inte kopplas till skatteomläggningen.

De förslag som framläggs i motion 2431 (c) överensstämmer inte i särskilt stor utsträckning med förslagen i motion 2432 (fp). I motion 2431 (c) ligger tyngdpunkten i besparingsförslagen pä engångsåtgärder medan i motion 2432 (fp) föreslås nedskärningar av livsmedelssubventioner, hyresrabatter



FiU 1982/83:7 y                                                                       6

och statsbidragen till kommunerna.

Mot denna bakgrund anser utskottet att en delfinansiering av skatterefor­men 1984 med höjd bensin- och kilometerskatt är att föredra framför andra finansieringsalternativ. Bensinpriserna har sänkts kraftigt sedan hösten 1982. En höjning av skatten skulle därför kunna genomföras utan att prisnivån över en längre period drevs upp. De sänkta olje- och bensinpri­serna leder till ökad konsumtion, vilket leder till belastning av utrikeshan­deln. Utskottet konstaterar att Sverige f. n. tillhör de länder som har de lägsta bensinpriserna i Europa omräknat i svensk valuta. Våra nordiska grannländer har priser som överstiger det svenska literpriset med 90 öre -110 öre. Utskottet vill med skärpa betona att Sverige med sina betydande bytesbalansproblem inte i längden kan bibehålla Europas nästan lägsta bensinpriser. Höjningen av bensinskatterna som regeringen föreslagit motsvarar endast den sänkning som ägt rum sedan hösten 1982. En höjning av bensinskatten är helt i linje med de energipolitiska ställningstaganden som utskottet vill stödja. Med det anförda vill utskottet framhålla att det inte föreligger några sakliga skäl, vare sig statsfinansiella, stabiliseringspolitiska, skattepolitiska eller energipolitiska, för att motsätta sig regeringens förslag att finansiera skatteomläggningen genom en väl avvägd höjning av energi­skatten.

Utskottet anser, som framgått, att det är absolut nödvändigt att finansiera skattereformen är 1984. Skulle skatteutskottet för sin del finna att en höjning av bensinskatten inte vore lämplig måste andra finansieringsvägar anvisas. Med hänsyn till vad utskottet anfört tidigare om breda överenskommelser och behovet av stabila spelregler för hushåll och näringsliv anser utskottet att därvid får mellan de parter som avtalat om skattereformeringen prövas att antingen reducera den redan beslutade skattesänkningen för 1984 eller tillämpa den ursprungligen överenskomna finansieringsvägen medelst arbetsgivaravgift eller proms. En höjd arbetsgivaravgift den 1 januari 1984 är ett sämre alternativ, eftersom den gör det avsevärt svårare att klara det inflationsmål om 4 % som uppsatts i kompletteringspropositionen.

Det bör i sammanhanget uppmärksammas att om full effekt på statsbud­geten av höjda energiskatter skall uppkomma under år 1984 måste höjningarna träda i kraft redan under hösten 1983. Detta synsätt har varit vägledande vid tidigare höjningar av energiskatterna.

Finansieringen av de arbetsttwrknadspoUtiska insatserna för 1983/84

I proposition 150 föresläs omfattande arbetsmarknadspolitiska insatser för att motverka en ytterligare stegring av arbetslösheten (bil. 2 och 3). De sammanlagda kostnaderna härför uppgår till ca 2 750 milj. kr. budgetåret 1983/84. För dessa åtgärder har ca 1 miljard kronor avsatts under posten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto. Det betyder att för att budgetunderskottet inte skall försämras ytterligare utöver vad som framgår



FiU 1982/83:7 y                                                                       7

av det reviderade budgetförslaget måste återstoden finansieras på annat sätt. För att finansiera dessa insatser föreslås i propositionen att de höjningar som regeringen föreslagit för finansiering av skattereformen tidigareläggs trän den 1 januari 1984 till den 1 juli 1983. Därigenom förstärks statsinkomsterna med 1 870 milj. kr. budgetåret 1983/84,

Denna finansiering tillbakavisas helt i motionerna 2418 (m), 2431 (c) och 2432 (fp), I den mån man godtar förslagen till utgiftsökningar menar man att man genom besparingsåtgärder kan bereda utrymme för dessa.

I motion 2435 (vpk) accepteras höjningen av skatten på elkraft. Detta skulle ge drygt 400 milj. kr. för budgetåret. Därutöver föreslås anclia finansieringskällor, som utökad el-skatt för industriföretag (motsv, ca 200 milj. kr.), omsättningsskatt pä börshandeln, utlandsinvesteringsavgift och en särskild värnskatt, utformad som exempelvis en engångsskatt pä stora förmögenheter.

Eftersom man i motion 2418 (m) i huvudsak avvisar regeringens förslag till arbetsmarknadspolitiska åtgärder ser man sig inte heller ha anledning att acceptera regeringens förslag till finansiering. Utskottet anser att det är angeläget att vidta de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som regoiingen föreslår. Motiven härför utvecklar utskottet i betänkande 1982/83:50. Mot den bakgrunden ser inte utskottet någon anledning att i detta sammanhang närmare gä in på motionärernas ställningstagande till förslagen om höjda energiskatter från den 1 juli 1983.

I motion 2431 (c) godtas i huvudsak regeringens förslag till arbetsmark­nadspolitiska åtgärder. För finansieringen hänvisar man till att man framlagt omfattande förslag till besparingar. Som utskottet redovisar närmare i betänkande 1982/83:50 utgör dessa besparingar i allt väsentligt en teknisk budgetavlastning på så sätt att en del av den utlåningsverksamhet som staten bedriver föresläs ske vid sidan av budgeten. Om denna utlåning även i framtiden skall ske på särskilda villkor vid sidan av budgeten, skapar inte en sädan överflyttning ett ökat utrymme för finansiering av budgetunderskottet. Någon reell besparing görs i det fallet inte.

Återstoden av motionärernas förslag till besparingar är av engångskarak­tär, varav flera är under övervägande inom regeringskansliet, vilket redan framgår av kompletteringspropositionen. De har en helt annan ekonomisk effekt än höjda energiskatter, som ju innebär en solidarisk medverkan från enskilda individer för att ge arbete åt de arbetslösa. Likviditetsindragningar har en helt annan innebörd. De kan under inga förhållanden genomföras så att de träder i kraft redan i höst.

Frånsett dessa förslag leder motionärernas budgetalternativ till ungefär samma budgetsaido som regeringens. Beaktar man dessutom att motionä­rerna inte accepterar de energiskattehöjningar regeringen föreslagit resulte­rar motionärernas budgetalternativ i ett större underskott än vad regeringen räknar med. Inkomstbortfallet budgetaret 1983/84 torde ligga i storleksord-



FiU 1982/83:7 y                                                                        8

ningen 2,2 miljarder kronor.  Utskottet kan mot denna bakgrund inte tillstyrka det budgetalternativ motionärerna företräder.

I motion 2432 (fp) föresläs arbetsmarknadspolitiska åtgärder med en annan inriktning än vad regeringen föreslår. Den totala omslutningen blir emellertid av ungefär samma storleksordning som enligt regeringens förslag. Sammantaget leder motionärernas budgetalternativ till ett lägre underskott än vad regeringen beräknar. En stor del av åtgärderna för återhållsamhet i den offentliga sektorn läggs emellertid pä kommunerna. Utskottet har redan i sitt betänkande 1982/83:45 avstyrkt dessa åtgärder. Likaså har riksdagen tidigare avvisat motionärernas förslag till besparingar inom sjukförsäkring­en, arbetslöshetsförsäkringen, ändrad beräkning av basbelopp samt vad gäller statsbidragen för den kommunala barnomsorgen.

Av motionärernas besparingsförslag återstår dä endast nedtrappningen av livsmedelssubventionerna och slopande av hyresrabatter. Enligt utskottets mening är det fördelningspolitiskt oacceptabelt att på detta sätt finansiera arbetsmarknadspolitiska insatser med nedskärningar som ensidigt gäller transfereringar till de ekonomiskt sämst ställda grupperna i samhället.

Utskottets slutsats leder till att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna mäste finansieras med höjda energiskatter.

Förslagen till skattehöjningar i motion 2435 (vpk) är alla av den arten att de inte kan införas inom erforderlig tid. Även om utskottet mot bakgrund av de stegrade omsättningssiffrorna på börshandeln kan ha viss förståelse för tanken att avgiftsbelägga denna handel, måste utskottet konstatera att skatteförslagen i motionen skulle riskera få negativa verkningar i form av bl. a. minskade nyemissioner och under alla omständigheter kräva omfat­tande utredningsarbete innan de kan genomföras. Den nivå som angetts -10 % - saknar enligt utskottets mening all realism.

Mot denna bakgrund finner utskottet att förslaget att höja energiskatterna redan från den 1 juli 1983 från utskottets utgångspunkter framstår som den lämpligaste åtgärden för att finansiera de arbetsmarknadspolitiska insatser­na.

Skulle skatteutskottet vid sin beredning av skatteförslagen finna att denna höjning eller tidigareläggning inte är lämplig, måste enligt utskottets mening andra finansieringskällor tillgripas. I annat fall blir det finansiella utrymmet för arbetsmarknadspolitiska insatser allvarligt reducerat. Det är enligt utskottets mening oacceptabelt att låta även aldrig så välmotiverade arbetsmarknadspolitiska insatser i nuvarande statsfinansiella läge få leda till ett ytterligare ökat budgetunderskott.



FiU 1982/83:7 y                                                                       9

Kortare kredittid för vissa punktskatter

LJtskottet har vid flera tillfällen uttalat att en förbättrad kassahållning kan ge väsentliga bidrag i arbetet med att sanera statsfinanserna. De mest spektakulära effekterna är visserligen av engångskaraktär men därigenom minskar upplåningsbehovet och leder till att räntekostnaderna i framtiden blir lägre. LJtskottet har i betänkande 1982/83:35 närmare redovisat sin syn pä hur dessa åtgärder påverkar staten, företagen och kreditmarknaden.

De nu föreliggande förslagen i kompletteringspropositionen innebär en engångsförstärkning med 1.4 miljarder kronor och minskade räntekostnader med 100 milj. kr.

1 motion 2418 (m) yrkas avslag vad gäller förslagen om kortare kredittid för skatt på malt- och läskedrycker. Enligt utskottets mening är det värdefullt att redovisningsperioderna och betalningsfristerna görs enhetliga för samtliga punktskatter. Avvikelser skapar administrativa svårigheter och försvårar överblickbarheten i uppbördssystemet. Dessutom kan snedvridande effekter uppstå mellan olika sektorer och mellan importörer och producenter.

Utskottet avstyrker för sin del bifall till motion 2418 och tillstyrker propositionens förslag.

Stockholm den 24 maj 1983

På finansutskottets vägnar ARNE GADD

Närvarande: Arne Gadd (s), Rolf Wirtén (fp). Lars Tobisson (m), Paul Jansson (s), Per-Axel Nilsson (s). Lennart Blom (m), Roland Sundgren (s). Christer Nilsson (s). Filip Fridolfsson (m), Rolf Rämgård (c). Torsten Karisson (s), Bo Södersten (s), Hugo Hegeland (m), Cari-Henrik Hermans­son (vpk) och Britta Hammarbacken (c).

Avvikande meningar

1. Lars Tobisson, Lennart Blom, Filip Fridolfsson och Hugo Hegeland (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som på s, 1 börjar med "Regeringen redovisar" och på s. 9 slutar med "propositionens förslag" bort lyda:

Priserna på olja och bensin har i producentledet fallit med ca 15 procent det senaste halvåret. För de svenska konsumenterna har utgiftsminskningen blivit av betydligt mindre omfattning till följd av att energipriserna till stor del utgörs av skatter och kostnader som ej fallit i pris.

Huvudförklaringen till det fallande råoljepriset är den låga efterfrågan från industriländerna. Den djupa konjunktursvackan i västvärlden gjorde



FiU  1982/83:7 y                                                                     10

det omöjligt för OPEC att vidmakthålla sin tidigare prisnivå. Det är emellertid knappast att vänta att oljepriserna skall fortsätta falla i en uppåtgående konjunktur.

Finansiering av skatteomläggningens andra steg 1984

Moderata samlingspartiet har alltid motsatt sig tanken att en marginal­skattesänkning måste finansieras med en lika stor höjning av andra skatter. Det var en av våra främsta invändningar mot skatteuppgörelsen 1981 mellan (s), (c) och (fp).

Det finns flera skäl till att inte finansiera andra steget i skatteomläggningen med energiskattehöjningar. För det första är inflationen i Sverige - som en följd av devalveringen - dubbelt så hög som i våra viktigaste konkurrent­länder. Om vi genom ökade skatter höjer våra energipriser medan andra länder drar nytta av det fallande oljepriset, ökar skillnaderna ytterligare. Höjda energiskatter motverkar direkt möjligheten att få ned inflationstakten och försämrar därigenom vår interiKtionella konkurrenskraft.

För det andra leder regeringens politik till kraftiga reallöneförsämringar i är. Reallönesänkningen blir ännu större om energiskatterna höjs. Utrymmet för privat konsumtion blir mindre, vilket i sin tur påverkar sysselsättningen negativt.

Sveriges statsfinansiella situation och vikten av att hålla nere budgetun­derskottet i en uppåtgående konjunktur gör det nödvändigt att totalfinan-siera skatteomläggningen. Vi anser att besparingar är det enda finansierings­sätt som ar försvarbart i nuvarande samhällsekonomiska läge. Det finansie­ringssätt som angivits i motion 2417. innebär en total finansiering av den i denna motion föreslagna marginalskattesänkningen, samtidigt som budget­underskottet reduceras med nästan 14 miljarder kr. Regeringens förslag till skatteomläggning innebär däremot att inflationen tillåts öka det reala skatteuttaget med drygt 2 miljarder kr. för 1984.

Finansiering av de arbctsmarknadspolitiska insatserna för 1983/84

I proposition 150 föreslås att energiskatterna höjs redan den 1 juli i år med motiveringen att det då är möjligt att finansiera vissa arbetsmarknadspoli­tiska insatser. Detta innebär-som påpekas i motion 2417- ingenting annat än ytterligare utslagning av riktiga jobb till förmån för konstlad sysselsättning i AMS regi. Höjda skatter innebär att den privata efterfrågan minskar, vilket dämpar produktion och sysselsättning. Energiskattehöjningen medför dess­utom höjda kostnader och försämrad konkurrenskraft för svenskt näringsliv, vilket även det påverkar sysselsättningen negativt.

Mot denna bakgrund finner vi det olämpligt att höja energiskatterna för att finansiera ytterligare AMS-utgifter,



FiU 1982/83:7 y                                                                       11

Kortare kredittid för vissa punktskatter

Vi har i princip ingenting att invända mot att staten vidtar s. k. kassahällningsätgärder i syfte att ta bort omotiverade likviditets- och ränteförmåner för dem som skall göra inbetalningar till staten. Vi godtar därför förslaget till förkortad kredittid för tobaksskatten och vin- och spritskatterna. De skattskyldiga kommer av allt att döma inte att utsättas för någon avgörande likviditetspåfrestning.

En förkortad kredittid för malt- och läskedrycker skulle däremot innebära att en avsevärd del av redovisningsperiodens fakturabelopp ännu inte betalats till den skattskyldige, och att denne därför skulle få förskottera skatten. Risken för en allvarlig likviditetspåfrestning på framför allt landets mindre bryggeriföretag är uppenbar om kredittiden förkortas i enlighet med regeringens förslag. Vi avstyrker därför denna del av förslaget.

2. Rolf Wirtén (fp), Nils Åsling (c) och Britta Hammarbacken (c) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 1 börjar med "Regeringen redovisar" och på s. 8 slutar med "ökat budgetunderskott" bort lyda:

Trots en internationell konjunkturuppgång och en stor devalvering, som i sig medfört att Sveriges inflation ökat samtidigt som inflationen i resten av Västvärlden minskat, är såväl arbetslösheten som ungdomsarbetslösheten månad för månad högre än motsvarande månader för ett år sedan.

Tabell

febr

83

febr

82

mars

83

mars

82

april 83

april 82

Arbetslöshet,

(otalt

(tusental)

155

135

149

124

122

112

%

3.6

3,1

3,4

2.9

2,8

2.6

Ungdomsar-

betslöshet

(16-24 år)

(tusental)

49

45

47

41

39

36

%

7.6

6.9

7,3

6,4

6.1

5.6

Budgetsaldot för 1983/84 innebär en klar försämring jämfört med mittenregeringens budgetpolitik. För 1981/82 motsvarade budgetunderskot­tet 11,4 % av BNP, medan det för 1983/84 blir 12,5 %. Att socialdemokra­terna drivit upp budgetunderskottet till rekordsiffran 14 % av BNP under det mellanliggande budgetåret 1982/83 förändrar inte detta faktum.

Med utgångspunkt i dessa ställningstaganden övergår utskottet till att redovisa sin syn på de framlagda skatteförslagen i kompletteringspropösitio­nen och de i samband därmed väckta motionerna.



FiU  1982/83:7 y                                                                     12

Skattereformens andra steg

Den reformering av inkomstbeskattningen som beslutades av riksdagen våren 1982 utgör ett centralt inslag i en ekonomisk politik för att återvinna balansen i den svenska ekonomin. Reformen innebär en sänkning av marginalskatterna samtidigt som effekterna av avdragsrätten för under­skottsavdragen begränsas, 1 samband med riksdagsbeslutet 1982 bestämdes den årliga uppräkningen av den s. k. basenheten för åren 1983, 1984 och 1985. Reformen totalfinansieras och genomförs i tre ungefär lika stora etapper. Första etappen 1983 finansierades genom att en allmän löneavgift om 2 % infördes.

Finansutskottet uttalade inför riksdagsbeslutet (FiU 1981/82:6 y) att det är en styrka om en skattereform av den aktuella omfattningen kan genomföras med stöd av en bred parlamentarisk majoritet. Saknas detta stöd är det stor risk, anförde utskottet, att reformen förlorar i trovärdighet och inte får den avsedda ekonomiska stimulanseffekten.

Utskottet beklagar mot bakgrund av detta att socialdemokraterna i höstas, i stället för att göra upp med centern och folkpartiet om de förändringar i reformen som devalveringen föranledde, valde att med stöd av vpk utforma vissa förändringar i uppgörelsen samt införa avdragsrätt för fackförenings­avgifter, ett skattepolitiskt inslag som på inget sätt ingick i uppgörelsen.

Beträffande finansieringen av reformens andra steg delar utskottet regeringens mening att det bör totalfinansieras och att en höjning av vissa energiskatter är ett bättre alternativ än en höjning av arbetsgivaravgifterna eller införande av proms.

Regeringen föreslår att bensinskatten höjs med 30 öre per liter, att skatten pä eldningsolja höjs med 120 kr per m\ samt att elskatten höjs med 1.2 öre per kWh. Även kilometerskatten bör enligt regeringen höjas.

Utskottet anser att man vid utformningen av energiskatter och avgifter på energiområdet måste ta hänsyn till vilka möjligheter de enskilda konsument­erna har att påverka sin energianvändning och val av energislag. Detta innebär att skatter och avgifter i första hand bör belasta importerade, miljöstörande energislag för vilka det finns rimliga alternativ tillgängliga. I dag finns det för flertalet bilister inte nägot rimligt alternativ till bensin eller dieselolja. Bensinskatten har ocksä regionalpolitiskt olämpliga effekter. Därför avvisar utskottet höjningen av bensinskatt och kilometerskatt.

Däremot godtar utskottet förslaget att reformen skall delfinansieras genom höjning av oljeskatten från 1 januari 1984.

För att skapa konkurrensneutralitet mellan energislagen tillstyrker utskot­tet också att elskatten höjs från samma datum.

Återstående finansieringsbehov kan enligt utskottet klaras inom ramen för de besparingar som anvisats i centerns och folkpartiets motioner. Vi vill därvid särskilt peka på det i båda motionerna framförda förslaget om borttagande av avdragsriitten för fackföreningsavgiften.

I motion 2435 (vpk) yrkas att skatteöverenskommelsen avseende 1984 rivs



FiU 1982/83:7 y                                                                      13

upp, dvs, att marginalskattesänkningen inte genomförs som planerat. Mot bakgrund av vad utskottet redovisat om behovet att reformera skattesyste­met och med den breda parlamentariska enighet som råder beträffande detta anser utskottet att reformens andra steg 1984 bör genomföras. Utskottet avstyrker således från sina utgångspunkter motsvarande yrkanden i motion 2435 (vpk). Detta innebär också att utskottet för sin del inte kan tillstyrka vad som anförs'i motion 2418 om inriktning av skattepolitiken.

Finansiering av de arbctsmarknadspolitiska insatserna för 1983/84

Mot bakgrund av vad som anförts i inledningen om det jämfört med för ett är sedan försämrade sysselsättningsläget, anser utskottet att ytterligare åtgärder pä det arbetsmarknadspolitiska området erfordras. Utskottet avvisar därför inriktningen,i motion 2417 (m).

Med den mer återhållsamma utgiftspolitik som förordas i centerns (2431) och folkpartiets (2432) motioner finns budgetutrymme för ätt finansiera de nödvändiga insatserna mot arbetslösheten utan att skattehöjningar behöver tillgripas. Utskottet anser också att skattehöjningar i nuvarande läge skulle motverka den önskade ekonomiska utvecklingen.

Utskottet avvisar mot bakgrund härav regeringens förslag om höjningar av skatterna pä bensin, olja och el från 1 juli 1983.

Utskottet avvisar av samma skäl även förslagen i motion 2435 (vpk) om omsättningsskatt pä börshandeln, utiandsinvesteringsavgift och särskild värnskatt.

3. Carl-Henrik Hermansson (vpk) anser att den del av utskottets yttrande som pä s. 1 börjar med "Regeringen redovisar" och pä s. 8 slutar med "ökat budgetunderskott" bort lyda:

Kampen mot arbetslösheten är nu den centrala uppgiften för den ekonomiska politiken. I detta läge måste det betecknas som ansvarslöst att reducera statens intäkter genom fullföljandet av en skattereform som främst gynnar höginkomsttagarna. Riksdagen bör besluta att den statliga inkomst­skatten icke sänkes under 1983. Detta skulle innebära en inkomstförstärk­ning för statskassan jämfört med regeringens förslag med drygt 3 miljarder kronor. Det blir då heller icke nödvändigt att höja olika energiskatter under 1984 för att finansiera ett fullföljande av inkomstskattereformen.

Utskottet anser också att förslagen om höjningar av skatterna pä olja och bensin är betänkliga från andra synpunkter. Såsom dessa förslag är konstruerade innebär de att hyresgäster, konsumenter, glesbygdsbor och andra personer med långa arbetsresor genom fördyrade kostnader för hyror och transporter kommer att få betala en skattereform som mest gynnar de rika. Detta är en omfördelningspolitik som inte kan godtas.



FiU 1982/83:7 y                                                                      14

För att möjliggöra en offensiv mot arbetslösheten behövs det vissa inkomstförstärkningar för statskassan utöver de tre miljarder som inbesparas genom att skattereformens andra steg inte fullföljes. Utskottet anser att den i motion 2435 framförda tanken om en särskild värnskatt för kampen mot arbetslösheten bör prövas av skatteutskottet. Denna skatt kan fä formen av en engångsskatt på stora förmögenheter, men också utformas på annat vis, t. ex. såsom ett tidsbegränsat förhöjt uttag av den statliga skatten på inkomster, förmögenheter, arv och gåvor. Även de i motion 2435 framförda förslagen om en omsättningsskatt pä börshandeln och en särskild utlandsin­vesteringsavgift finner utskottet realistiska och välbetänkta. De står i full överensstämmelse med de mål som bör gälla för den ekonomiska politiken. Denna skatt resp. avgift kan genomföras från halvårsskiftet 1983. Starka energipolitiska skäl talar för en höjning av elskatten. Utskottet kan tillstyrka vad som härvidlag föreslagits i propositionen. Emellertid ser utskottet ingen anledning att undanta industrin från denna höjning. All skatt på el-energi bör höjas med 1,2 öre per KwH.

Av det sagda framgår att utskottet inte kan tillstyrka bifall till vare sig propositionen i berörda delar eller de med anledning av denna väckta motionerna frän de borgerliga partierna.