Socialutskottets yttrande 1987/88:7y
om villkoren för färdtjänst
SoU 1987/88:7 y
Till socialförsäkringsutskottet
Soeialförsäkringsutskottet har hemställt om socialutskottets yttrande över dels den med anledning av proposition 1987/88:99 om förbättrat bilstöd till handikappade väckta motionen 1987/88: Sf20 yrkande 3, dels den under den allmänna motionstiden 1986/87 väckta motionen l986/87;Sf341 yrkande 1 (motiveringen återfinns i motion 1986/87;T 927).
Utskottet
Samhällets olika åtgärder för att underlätta handikappades transporter utgörs - förutom av handikappanpassning av kollektiva färdmedel - av bilstöd, kommunal färdtjänst och riksfärdtjänst.
I propositionen 1987/88:99 om förbättrat bilslöd fill handikappade föreslås ell utvidgat statligt bidrag lill handikappade för anskaffning av motorfordon. Enligl förslaget skall det nya bilstödet omfatta fem olika grupper av förflyttningshandikappade. Dessa är
1. Handikappade under 65 år som är beroende av bil för att förvärvsarbeta eller genomgå utbildning eller yrkesinriktad rehabilitering.
2. Handikappade under 65 år som beviljats bilstöd enligl punkten 1 men som lämnar arbetsmarknaden med förtidspension eller beviljas sjukbidrag.
3. Andra handikappade än som nämnts under I och 2 i åldern 18-49 år, under förutsättning all den handikappade själv skall bruka bilen som förare.
4. Handikappade föräldrar med barn under 18 år.
5. Föräldrar med handikappade barn under 18 år.
Bilstödel omfattar tre olika bidrag; grundbidrag, anskaffningsbidrag och anpassningsbidrag. Grundbidraget föresläs utgöra 50000 kr. Helt grundbidrag föreslås utgå till grupperna 1-3 och halvt bidrag lill grupperna 4 och 5. Grundbidrag lämnas vid anskaffning av fordon oavsett inkomst. Anskaffningsbidraget skall vara inkomstprövat. Anskaffningsbidrag med 35 000 kr skall kunna lämnas lill dem som har en lägre årsinkomst än 75 000 kr. Bidraget avtrappas enligl särskilda regler för alt helt upphöra vid en årsinkomst av 138000 kr. Grundbidrag och anskäffningsbidrag får tillsammans översliga fordonets anskaffningskostnad med högst 30000 kr. Anpassningsbidrag föreslås kunna ulgå för kostnader som uppkommer för en sådan ändring av eller anordning på bilen som fordras för all den handikappade skal! kunna bruka den.
1 Riksdagen 1987188. 12 saml. Nr7y
Statsbidrag utgår till landstingskommuner och kommuner för färdtjänst. SoU 1987/88:7 y Bidraget är 35 % av brultodriftkoslnaderna. Bidraget får dock inte öka med mer än ett belopp som står i visst förhållande till antalet personer som är 65 år och äldre samt utvecklingen av konsumentprisindex.
I årets budgetproposifion (s. 120) anförs alt det fortfarande finns stora skillnader mellan kommunerna i färdtjänstens utbyggnad och kvalitet. Socialstyrelsen har därför inlett en särskild utredning i syfte all beskriva och analysera skillnaderna mellan kommunerna när det gäller den enskildes tillgång till färdtjänst. Det anförs vidare alt riksrevisionsverket nyligen har avlämnat en granskningsrapport med förslag till förändringar i statsbidragssystemet. Rapporten bereds för närvarande i regeringskansliet. I budgetpropositionen (s. 121) framhålls dock redan nu att socialstyrelsen bör utveckla sin tillsyn och erfarenhetsförmedlande roll på området.
Regeringen har vidare nyligen uppdragit åt riksrevisionsverket att kartlägga och analysera den varierande utformningen av taxorna inom kommunernas hemtjänst, färdtjänst och barnomsorg. Uppdraget skall redovisas senast den I mars 1989.
Riksfärdtjänsten infördes år 1980 i syfte alt göra det möjligt för svårt handikappade att göra längre resor inom landet fill normala kostnader. Resan kan ske med flyg, låg, taxibil eller specialfordon lill ett pris som motsvarar vad del kostar att åka andra klass tåg. Transportrådet har fått i uppdrag av regeringen att överväga riksfärdljänstens framlida utformning. Uppdraget skall redovisas senast den 6 maj 1988. Enligt vad uiskottei inhämtat kommer transporlrådet att föreslå ett system med en länsomfattande färdtjänst.
I motion 1986/87:Sf341 av Lars Werner m.fl. (vpk) hemställs om en översyn av färdtjänsten (yrkande 1). Enligt motionärerna bör färdtjänsten inordnas i den kollektiva trafiken och åläggas Irafikhuvudmännen som en skyldighet. I det sammanhanget måste man se över standarden på färdtjänsten så att man uppnår en hög och jämn nivå över hela landet. Enligl motionärerna är i dag skillnaderna stora mellan kommunerna när det gäller antal resor och avgifter. Motionärerna anser också all det bör upprättas ett clearingsystem så all den som är berättigad alt använda färdtjänst också skall vara obehindrad att göra del utanför hemorten eller då trafiken har en annan anordnare.
Uiskottei har tidigare behandlat liknande motionsyrkanden i betänkandena SoU 1985/86:11 s. 19-20 och SoU 1986/87:18 s. 19-20. Utskottet har därvid anfört bl.a. alt färdtjänstens närmare utformning och taxorna för färdtjänsten ligger inom ramen för den kommunala självstyrelsen och att taxorna som en följd av detta varierar med hänsyn lill de lokala förhållandena. Uiskollel har emellerfid framhållit all en större enhetlighet bör eftersträvas.
Utskottet
vill äter framhålla vikten av alt en väl fungerande och väl
utbyggd färdtjänst finns i hela landet. Kommunförbundet har år 1987 tagit
fram en skrift Färdtjänsten i kollektivtrafiken. Om färdtjänstens utveck
ling. Enligt utskottets mening finns del skäl alt anta alt skriften kommer att
leda till att kommunerna vinnlägger sig om en större enhetlighet i färd
tjänstlaxorna och villkoren för färdtjänsten. Utskottet noterar också att :
socialstyrelsen inlett en särskild utredning i syfte att beskriva och analyse- SoU 1987/88:7 y ra skillnaderna i den enskildes tillgäng till färdtjänst samt att riksrevisionsverket har fått i uppdrag all kartlägga och analysera den varierande utformningen av taxorna. Vidare är riksfärdljänslen och en eventuell fram.r lida länsfärdljänsl föremål för utredning och överväganden av transportrådet. Med hänsyn härtill och då förändringar i statsbidragssystemet för färdtjänsten för närvarande övervägs i regeringskansliet med anledning av riksrevisionsverkets granskningsrapport anser utskottet att syftet med motion 1986/87: S041 (vpk) yrkande 1 är tillgodosett. Mofionen kräver således ingen åtgärd.
I motion l987/88:Sf20 av Nds Carlshamre m.fl. (m) hemställs all riksdagen beslutar alt det som ell alternativ eller komplement till det nya, statliga stödet skall ges möjlighet för resp. färdtjänslhuvudman alt ge ett särskilt bilstöd efter avtal med vissa färdtjänstberättigade i enlighet med vad i motionen anförts (yrkande 3).
Betänkandet DsS 1986; 11 Bilslödet åt handikappade ligger lill grund för regeringens proposition om förbättrat bildstöd. I betänkandet (s. 72-73) diskuterar utredningsmannen bl. a. vilka besparingar som kan göras genom att funktionshindrade får möjlighet att resa med egen bil i stället för med färdtjänst. Utredningsmannen anför:
Eftersom kommunerna svarar för 65% av färdljänstkoslnaderna, borde det främst vara i kommunernas eget intresse att lämna stöd lill anskaffning av bil till färdtjänstberättigade med stort resebehov och högt färdljänstutnyttjande. Det finns också ett antal kommuner, som på eget initiativ har infört etl kommunalt bilstöd till funktionshindrade, som står utanför arbetsmarknaden.
I propositionen (s. 17) framhålls vikten av att det nya bilstödets handikapp-politiska syfte jnte urholkas. Slödel måste förbehållas de personer som på grund av varaktiga funktionshinder har väsentliga förflyttningssvårigheter. Genom denna inriktning av slödel, anför föredragande statsrådet, ökar möjligheterna all i framliden vidga den stödberältigade personkretsen till att generellt även omfatta förfidspensionärer med föiflyttningssvårigheter som är äldre än 49 år. Enligt beräkningar i propositionen (s. 16) skulle etl bilstöd som generellt omfattar även förtidspensionärer i åldern 50-64 år medföra ökade kostnader för staten i storleksordningen 300 milj. kr. Detta bedömer föredragande statsrådet i nuläget inte vara slalsfinansiellt möjligt.
Riksrevisionsverket har i revisionsrapporten (1987:101) Statsbidraget till kommunal färdtjänst presenterat en idéskiss till ett nytt behovsrelaterat statsbidrag. Ell sådant bidrag skulle enligt riksrevisionsverket vara neutralt ifråga om valet mellan färdtjänst och andra åtgärder som syftar lill att motverka förflyttningshandikapp, t. ex. handikappanpassning av kollektivtrafik och bilstöd. Förslaget övervägs f. n. i regeringskansliet.
Utskottet
anser alt motionärernas synpunkter är värda beaktande. Det
är inte omöjligt att det i vissa fall skulle vara billigare att ge bilstöd år
färdtjänstberättigad med stort färdljänslulnytljande än att betala för färd
tjänsten. Genom förslaget i propositionen vidgas emellertid det statliga
bilstödet lill all omfatta fler grupper. Härigenom kommer kommunerna alt 3
avlastas kostnader inom färdtjänsten. Det finns inget som hindrar kommu- SoU 1987/88:7 y nerna alt utnyttja den besparingen lill alt med stöd av socialtjänstlagen ge ekonomiskt stöd för inköp och anpassning av bil ål sådana funktionshindrade som inte omfattas av det statliga bilstödet. På grund härav och då färdtjänsten som anförts ovan är föremål för översyn och överväganden i flera olika sammanhang - utskottet vill särskilt peka på att statsbidragssystemets närmare utformning f.n. övervägs i regeringskansliet - är det inte påkallat med någon riksdagens åtgärd. Motion 1987/88: Sf20 (m) yrkande 3 avstyrks därför.
Stockholm den 21 april 1988 På socialutskottets vägnar
Daniel Tarschys
Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Evert Svensson (s), John Johnsson (s), Göte Jonsson (m), Kjell Nilsson (s), Ulla Tilländer (c), Anita Persson (s), Blenda Littmarck (m), Gunnar Ström (s), Per Arne Agiert (fp), Inga Lantz (vpk), Ingrid Andersson (s), Stina Gustavsson (c), Claes Rensfeldt (s) och Karin Falkmer (m).
Avvikande mening
Bilstöd genom färdtjänstens försorg
Göte Jonsson, Blenda Littmarck och Karin Falkmer (samtliga m) anser
att den del av ulskottets yttrande som på s. 3 börjar med "Utskottet anser" och på s. 4 slutar med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:
I åtskilliga fall kommer färdtjänslkostnaderna för en färdtjänstberättigad, som inte har tillgång lill eget fordon för sin förflyttning, att samlade över en sjuärsperiod överstiga inte bara en del av utan hela kostnaden för en för den förflyttningshindrade lämpligt stor bil. Således borde det till gagn för alla parter öppnas en möjlighet för de färdtjänstberätligade, som med hänsyn till sina behov kan komma i fråga, att träffa ett avtal med färdtjänslhuvudmannen som innebär alt denne bidrar till inköp av fordon alt brukas i minst sju år med i princip hela inköpssumman eller med den del som inte täcks av det statliga bilstödel. I stället skulle den som får detta bidrag avstå från fädtjänst med undantag för en viss grundtilldelning.
Vad vi här påtalat bör göras möjligt för all i vissa fall kunna utgöra ett alternativ eller komplement till det nya bilstödet. Det kan dock föreligga hinder som kan undanröjas endast med ändrad lagstiftning. Riksdagen bör därför fatta ett sådant beslut att också färdtjänslhuvudmannen kan utge etl eget bilstöd i enlighet med vad vi ovan anfört. Denna möjlighet bör öppnas samtidigt som det nya, statliga bilstödet införs. Utskottet fillstyrker därför motion 1987/88; Sf20 (m) yrkande 3.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 19B8