-
RIKSDAGEN SOCIALFÖRSÄKRINGSUTSKOTTET |
PROTOKOLL | UTSKOTTSSAMMANTRÄDE 2022/23:27 |
DATUM | 2023-05-11 |
TID | 10.30-12.00 |
NÄRVARANDE | Se bilaga 1 |
§ 1 | Justering av protokoll Utskottet justerade protokoll 2022/23:26. | |
§ 2 | Information från Inspektionen för socialförsäkringen Generaldirektör Eva-Lo Ighe med medarbetare presenterade rapporterna Från handikappersättning och vårdbidrag till merkostnadsersättning (2023:1), Samordnat stöd gör skillnad (2023:2) | |
§ 3 | Migrations- och asylpakten Utskottet överlade med statsrådet Maria Malmer Stenergard, åtföljd av medarbetare från Justitiedepartementet. Underlaget utgjordes av kommissionens förslag COM(2022) 609 och Regeringskansliets överläggningspromemoria (dnr 2022/23-2168). Statsrådet Maria Malmer Stenergard redogjorde för regeringens ståndpunkt i enlighet med överläggningspromemorian (bilaga 2): Ordföranden konstaterade att det fanns stöd för regeringen ståndpunkt. V-ledamoten anmälde följande avvikande ståndpunkt: Vänsterpartiet står inte bakom EU:s nya migrationspakt, med undantag för det s.k. krisdirektivet. Genom de övriga förslagen tar man det sämsta av dagens flyktingpolitik och institutionaliserar det genom att göra det till EU-lag. Det handlar bl.a. om rättsosäkra snabbkontroller vid gränserna och en utökad möjlighet att placera människor i förvar. Vi kommer att få se fler fängelseliknande läger som de som redan finns i Grekland. Vi kommer också att få se fler skamliga avtal med länder som Turkiet och Libyen. Pakten åtgärdar inte heller ett av huvudproblemen med dagens system, att det ligger alldeles för stort ansvar på de länder som är människors första ankomstland. Det kommer även fortsättningsvis vara länder som Spanien, Italien och Grekland som kommer att få ta det största ansvaret. EU-parlamentets reviderade förslag till krisdirektiv är ett steg i rätt riktning. Direktivet kan aktiveras i situationer som inbördeskriget i Syrien eller kriget i Ukraina och innebär att människor från vissa konfliktdrabbade länder automatiskt kan få flyktingstatus och bli del av en snabbare mottagningsprocess. Regeringen anger att dess övergripande målsättning för EU-samarbetet på migrationsområdet är att nå ett reformerat asylsystem som innebär ett minskat asylrelaterat migrationstryck än vad Sverige kan uppnå i dag. I dagsläget är antalet asylsökande i Sverige historiskt lågt, samtidigt som antalet människor på flykt runt om i världen är historiskt högt. Regeringens målsättning för EU-samarbetet på migrationsområdet bör vara att EU ska ge ett humant och rättssäkert skydd till människor som behöver fly krig, förförelse och förtryck, samt att människor på flykt ska ha rimliga chanser att söka och få skydd i Europa och goda förutsättningar att etablera sig i samhället. Den målsättningen bör vägleda regeringens agerande inom EU avseende migrationspakten och övriga förhandlingar på området. Efter Putins brutala anfallskrig har vi sett att EU kan ta emot flyktingar och visa solidaritet. EU borde ta lärdom av mottagandet av de som flytt kriget i Ukraina och utveckla mottagandet av människor på flykt utifrån dessa lärdomar. MP-ledamoten anmälde följande avvikande ståndpunkt: Miljöpartiet instämmer i vikten av att de långdragna förhandlingarna om EU:s migrations- och asylpakt kommer framåt och att låsningarna löses upp. Vi håller dock inte med om den övergripande målsättningen. Målsättningen bör snarare vara att EU:s medlemsländer solidariskt ska dela på asylmottagandet och att EU:s asylsystem blir humant och rättssäkert. Sverige bör i EU verka för ett förstärkt skydd för människor på flykt och motverka försök till att undergräva asylsökandes rättigheter. Det är också angeläget att tillskapa lagliga och säkra vägar att söka asyl för att flyktingar inte ska riskera livet på Medelhavet. S- och C-ledamöterna anmälde att de avser att avge avvikande ståndpunkt vid kommande överläggning samt samråd i EU-nämnden. Denna paragraf förklarades omedelbart justerad. | |
§ 4 | Riksrevisionens rapport om spårbyte i migrationsprocessen – kontroller och uppföljning (SfU13) Utskottet fortsatte beredningen av skrivelse 2022/23:63 och motioner. Utskottet justerade betänkande 2022/23:SfU13. V-, C- och MP-ledamöterna anmälde reservation. | |
§ 5 | Anpassning av svensk rätt till EU:s nya system för reseuppgifter och resetillstånd (SfU18) Utskottet fortsatte beredningen av proposition 2022/23:66. Utskottet justerade betänkande 2022/23:SfU18. | |
§ 6 | Vårändringsbudget för 2023 Utskottet behandlade frågan om yttrande till finansutskottet över proposition 2022/23:99. Utskottet beslutade att inte yttra sig. Denna paragraf förklarades omedelbart justerad. | |
§ 7 | Kanslimeddelanden Kanslichefen påminde om utskottets besök till Kammarrätten i Stockholm/Migrationsöverdomstolen tisdagen den 23 maj. | |
§ 8 | Nästa sammanträde Utskottet beslutade att nästa sammanträde ska äga rum torsdagen den 25 maj 2023 kl. 10.00. | |
Vid protokollet Justeras den 25 maj 2023 |
| NÄRVAROFÖRTECKNING | Bilaga 1 till protokoll 2022/23:27 | ||||||||||||||
§ 1–2 | § 3 | §§ 4–8 | ||||||||||||||
LEDAMÖTER | N | R | N | R | N | R | N | R | N | R | N | R | ||||
Viktor Wärnick (M), ordf. | X | X | X | |||||||||||||
Ida Gabrielsson (V), vice ordf. | ||||||||||||||||
Ludvig Aspling (SD) | X | X | X | |||||||||||||
Anders Ygeman (S) | X | X | X | |||||||||||||
Sanne Lennström (S) | X | X | X | |||||||||||||
Clara Aranda (SD) | X | X | X | |||||||||||||
Kalle Olsson (S) | X | X | X | |||||||||||||
Ulrika Heindorff (M) | X | X | X | |||||||||||||
Åsa Eriksson (S) | X | |||||||||||||||
Mona Olin (SD) | X | X | O | |||||||||||||
Ola Möller (S) | X | X | X | |||||||||||||
Magnus Resare (M) | O | X | X | |||||||||||||
Ingemar Kihlström (KD) | X | X | X | |||||||||||||
Martina Johansson (C) | X | O | O | |||||||||||||
Nima Gholam Ali Pour (SD) | X | X | X | |||||||||||||
Annika Hirvonen (MP) | X | X | X | |||||||||||||
Mauricio Rojas (L) | X | X | X | |||||||||||||
SUPPLEANTER | ||||||||||||||||
Daniel Persson (SD) | O | O | X | |||||||||||||
Jessica Rodén (S) | ||||||||||||||||
Caroline Högström (M) | X | O | O | |||||||||||||
Zara Leghissa (S) | O | X | X | |||||||||||||
Julia Kronlid (SD) | ||||||||||||||||
Tomas Kronståhl (S) | ||||||||||||||||
Mirja Räihä (S) | ||||||||||||||||
Carita Boulwén (SD) | ||||||||||||||||
Inga-Lill Sjöblom (S) | ||||||||||||||||
Mikael Damsgaard (M) | ||||||||||||||||
Isabell Mixter (V) | X | O | O | |||||||||||||
Camilla Rinaldo Miller (KD) | O | O | O | |||||||||||||
Jonny Cato (C) | O | X | X | |||||||||||||
Gulan Avci (L) | ||||||||||||||||
Ulrika Westerlund (MP) | ||||||||||||||||
Fredrik Kärrholm (M) | ||||||||||||||||
Leonid Yurkovskiy (SD) | ||||||||||||||||
Tony Haddou (V) | ||||||||||||||||
Anders W Jonsson (C) | ||||||||||||||||
Hans Eklind (KD) | ||||||||||||||||
Yusuf Aydin (KD) | ||||||||||||||||
Janine Alm Ericson (MP) | ||||||||||||||||
Vakant (MP) | ||||||||||||||||
Lina Nordquist (L) | ||||||||||||||||
Robert Hannah (L) | ||||||||||||||||
Ilona Szatmári Waldau (V) | ||||||||||||||||
Jessica Rosencrantz (M) | ||||||||||||||||
EXTRA SUPPLEANTER | ||||||||||||||||
Merit Frost Lindberg (M) | ||||||||||||||||
Frida Tånghag (V) | O | X | X | |||||||||||||
N = Närvarande | X = ledamöter som deltagit i handläggningen | |||||||||||||||
R = omröstning med rösträkning | O = ledamöter som har varit närvarande men inte deltagit |
| Bilaga 2 till protokoll 2022/23:27 |
Överläggning med socialförsäkringsutskottet den 11 maj 2023 Förslaget om ny migrations- och asylpakt
Dokument: COM (2020) 609
Tidigare dokument:
Fakta-PM 2015/16:FPM96 (reviderad Eurodacförordning)
Fakta-PM 2015/16:FPM122 (förordning om EU-gemensamt system för vidarebosättning)
Fakta-PM 2015/16:FPM129 (reviderat mottagandedirektiv)
Fakta-PM 2015/16:FPM130 (skyddsgrundsförordningen)
Fakta-PM 2015/16:FPM131 (asylprocedurförordningen)
Fakta-PM 2018/19:FPM4 (reviderat återvändandedirektiv)
Fakta-PM 2020/21:FPM19 (meddelande om ny migrations- och asylpakt)
Fakta-PM 2020/21:FPM20 (förordning om asyl- och migrationshantering)
Fakta-PM 2020/21:FPM21 (ändrat förslag till asylprocedurförordning)
Fakta-PM 2020/21:FPM22 (förordning om införande av screening av tredjelandsmedborgare vid yttre gräns)
Fakta-PM 2020/21:FPM23 (förordning om krissituationer och force majeure på migrations- och asylområdet)
Fakta-PM 2021/22:FPM51 (förordning om bemötande av situationer av instrumentalisering på migrations- och asylområdet)
Fakta-PM 2021/22:FPM90 (direktiv om kombinerat tillstånd för arbete)
Fakta-PM 2021/22:FPM91 (reviderat direktiv om varaktigt boende tredjelandsmedborgares ställning)
Fakta-PM 2021/22:FPM92 (digitalisering av viseringsförfarandet)
Tidigare behandlad vid samråd med EU-nämnden: Samråd har återkommande skett sedan 2016 inför RIF-rådets möten. Senaste tillfällena var den 2 oktober 2020, den 6 november 2020, den 11 december 2020, den 5 mars 2021, den 4 juni 2021, den 30 september 2021, den 25 februari 2022, den 3 juni 2022, den 10 juni 2022, den 7 oktober 2022, den 2 december 2022 och den 3 mars 2023.
Tidigare behandlad vid möte med socialförsäkringsutskottet: Överläggning med socialförsäkringsutskottet den 11 maj 2016, den 26 maj 2016, den 22 september 2016, den 1 december 2016, den 2 februari 2017, den 5 november 2020, den 8 december 2020, den 28 september 2021 och den 15 februari 2022. Information till socialförsäkringsutskottet har lämnats löpande sedan 2016, bl.a. i samband med RIF-rådets möten. Senaste tillfällena var den 1 oktober 2020, den 4 mars 2021, den 3 juni 2021, den 28 september 2021, den 15 februari 2022, den 31 maj 2022, den 14 juni 2022, den 6 oktober 2022, den 17 november 2022, den 1 december 2022 och den 23 februari 2023.
Bakgrund:
Den 23 september 2020 presenterade kommissionen ett meddelande om en ny pakt för migration och asyl. Meddelandet innehåller ett antal förslag till åtgärder, inklusive nya och reviderade lagförslag. De lagförslag som presenterades på asylområdet utgjordes av en förordning om införande av screening för tredjelandsmedborgare vid yttre gräns (screeningförordningen), en förordning om asyl- och migrationshantering och en förordning om hantering av krissituationer och force majeure (krishanteringsförordningen). Kommissionen föreslog också ett ändrat förslag till asylprocedurförordning och ändringar i förslaget till reviderad Eurodacförordning.
I meddelandet framhöll kommissionen även vikten av att bygga vidare på de framsteg som gjorts i förhandlingarna om de övriga förslag till rättsakter på asylområdet som kommissionen presenterade i samband med sitt tidigare reformförslag 2016, nämligen skyddsgrundsförordningen, vidarebosättningsförordningen och det reviderade mottagandedirektivet.
Den 14 december 2021 presenterade kommissionen ett förslag till förordning om bemötande av situationer av instrumentalisering på migrations- och asylområdet (instrumentaliseringsförordningen) som formellt inte utgör en del av den så kallade pakten men är nära sammankopplad med övriga asylrättsakter. Varken rådet eller Europaparlamentet har ännu antagit sina förhandlingsmandat för förslaget.
Beträffade Eurodacförordningen antog rådet och Europaparlamentet sina förhandlingsmandat för det reviderade förslaget i juni respektive i september 2022. När det gäller screeningförordningen antog rådet och Europaparlamentet sina förhandlingsmandat i juni 2022 respektive i mars 2023.
I december 2022 enades rådet och Europaparlamentet om en provisorisk överenskommelse gällande skyddsgrundsförordningen, vidarebosättningsförordningen och det reviderade mottagandedirektivet. Dessa rättsakter har nu parkerats i avvaktan på framsteg i övriga asylrättsakter. Trepartssamtal förutses avslutas formellt när övriga asylrättsakter är färdigförhandlade.
I december 2022 antog rådet en partiell allmän riktlinje för delar av asylprocedurförordningen men ett antal frågor är fortfarande utestående i rådet, bl.a. gällande gränsförfarandena.
I mars 2023 antog Europaparlamentet förhandlingsmandat för asyl- och migrationshanteringsförordningen, krishanteringsförordningen och kommissionens tilläggsförslag gällande asylprocedurförordningen.
I september 2022 enades Europaparlamentet och de fem roterande ordförandeskapen (Frankrike, Tjeckien, Sverige, Spanien och Belgien) om en gemensam färdplan enligt vilken parterna åtar sig att vidta alla nödvändiga åtgärder för att förhandlingarna på asylområdet ska kunna avslutas innan Europaparlamentet och kommissionens mandatperioder löper ut 2024.
Utöver åtgärder på asylområdet aviserades i meddelandet också ett antal åtgärder för att locka kompetens och talang till EU, bl.a. en översyn av direktivet om ett kombinerat tillstånd för arbete och direktivet om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning. Det slogs också fast att viseringsförfarandet ska digitaliseras fullt ut till och med 2025.
I april 2022 presenterade kommissionen förslag till reviderat direktiv om ett kombinerat tillstånd för arbete och reviderat direktiv om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning. Parlamentet antog sin position för de två förslagen i mars respektive april 2023. I april 2022 presenterades också ett förslag om digitalisering av viseringsförfarandet.
Kommissionens meddelande innehåller också förslag till åtgärder som syftar till att förbättra samarbetet med tredje land och effektivisera återvändandet. Kommissionen framhöll vikten av att förslaget från 2018 om ett reviderat återvändandedirektiv skulle antas så fort som möjligt. I juni 2019 enades rådet om en allmän riktlinje för det reviderade återvändandedirektivet förutom den del som rör gränsförfarande. Europaparlamentet har ännu inte antagit sin position.
Aktuellt förhandlingsläge:
Under det svenska ordförandeskapet har förhandlingarna om migrations- och asylpakten fortsatt.
När det gäller asyldelarna pågår förhandlingar i rådet om asyl- och migrationshanteringsförordningen och asylprocedurförordningen. Målsättningen är att anta en allmän riktlinje för de båda rättsakterna vid RIF-rådet i juni för att därefter kunna inleda trepartssamtal med Europaparlamentet. Medlemsstaterna är överens om att det brådskar att nå överenskommelser för att antagande ska kunna ske under innevarande mandatperiod, i enlighet med den gemensamma färdplanen. Förhandlingarna har avancerat men det finns fortfarande utestående frågor om bl.a. hur de obligatoriska men anpassningsbara gränsförfarandena ska utformas och vilka ansvarsregler i Dublinsystemet som ska gälla. När det gäller krishanteringsförordningen genomförde det tjeckiska ordförandeskapet i december 2022 en första artikelgenomgång och det svenska ordförandeskapet har fortsatt arbetet. Allmän riktlinje förutses dock antas under det spanska ordförandeskapet.
Gällande Eurodacförordningen pågår trepartssamtal. Nyligen har också trepartssamtal inletts om screeningförordningen och de delar i asylprocedurförordningen som det sedan tidigare finns ett rådsmandat för.
Förhandlingar pågår även på området laglig migration där målsättningen är att anta en allmän riktlinje för direktivet om ett kombinerat tillstånd för arbete vid RIF-rådet i juni. Förhandlingar pågår också gällande direktivet om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares men här har man inte kommit lika långt.
På viseringsområdet har både rådet och Europaparlamentet under våren antagit sina mandat om förslaget om digitalisering av viseringsförfarandet. Trepartssamtal pågår med ambitionen att uppnå en överenskommelse under det svenska ordförandeskapet.
När det gäller förslaget till reviderat återvändandedirektiv inväntas Europarlamentets position så att trepartssamtal ska kunna inledas.
Utöver förhandlingarna av olika rättsakter fortgår arbetet med den externa dimensionen av migration. Det svenska ordförandeskapet har bland annat drivit på för ett effektivt genomförande av migrationshandlingsplaner för västra Balkanrutten och Centrala medelhavsrutten. Det svenska ordförandeskapet har också prioriterat återvändandearbetet bl.a. genom att föra upp frågan om ett mer effektivt genomförande av viseringsrestriktioner mot tredjeländer som inte samarbetar på återvändandeområdet på dagordningen.
Förslag till svensk ståndpunkt
Migrations- och asylpakten
Ordning och reda i den svenska politiken förutsätter ordning och reda på EU-nivån. Det innefattar bland annat en fungerande gemensam yttre gräns till EU, snabbare asylprocesser och påskyndade förfaranden, att sekundära förflyttningar kan motverkas och att personer som saknar uppehållstillstånd återvänder. Medlemsstaterna måste också fullt ut tillämpa det gemensamt beslutade regelverket.
Regeringens övergripande målsättning för EU-samarbetet på migrationsområdet är att nå ett reformerat asylsystem som innebär ett minskat asylrelaterat migrationstryck än vad Sverige kan uppnå idag. Den EU-rättsliga lagstiftningen utgör ett verktyg för att långsiktigt hantera den inhemska dimensionen av migrationen, samtidigt som den möjliggör att en grundläggande miniminivå upprätthålls på migrationsområdet inom unionen. Sveriges internationella åtaganden ska uppfyllas och asylrätten ska värnas.
Det svenska intresset är att nå överenskommelser om alla olika delar i migrations- och asylpakten, i den mån helheten bidrar till att nå regeringens övergripande målsättningar. En effektiv migrationshantering kräver reformer av den gemensamma lagstiftningen och utveckling av samarbetet mellan EU:s medlemsstater och med tredjeländer. All framförhandlad lagstiftning på migrationsområdet behöver vara effektiv, välbalanserad, rättssäker, långsiktigt hållbar, värdig och medge beslut av hög kvalitet.
Solidaritet är en nödvändig del av ett gemensamt asylregelverk inom unionen. Vid sidan av frågan om solidaritet måste frågor om gränsskydd, återvändande och effektiva och rättssäkra asylprocesser prioriteras, i syfte att minska risken för ett Europa under migrationstryck.
Regeringen motsätter sig en tvingande omfördelning av migranter.
I utbyte mot löften om stöd till medlemsstaterna vid EU:s yttre gräns krävs tydliga åtaganden om stärkta gränser och större ansvar för personer som söker sig till EU, genom bland annat registrering och screening av tredjelandsmedborgare som anländer irreguljärt.
En viktig princip är att sekundära förflyttningar inte ska vara tillåtna i större utsträckning än enligt dagens EU-regler. Ett likvärdigt mottagande och harmoniserade asyl- och migrationsrelaterade regler inom unionen är en förutsättning för att minska de sekundära förflyttningarna.
Medlemsstaternas storlek, ekonomi och historiska mottagande behöver beaktas när gemensamma resurser fördelas över unionen. Regeringen välkomnar en jämnare fördelning av asylsökande i unionen, även om det är möjligt att detta inte kommer att uppnås.
Det är därtill viktigt att på EU-nivå aktivt driva frågor om att minska grundorsakerna och drivkrafterna till irreguljär migration till EU och stärka samarbetet med tredje land, genom exempelvis tecknande av fler återtagandeavtal.
I alla frågor där ansvar diskuteras i något avseende, är hänsyn till tidigare asylmottagande av betydelse för Sverige. Givet det omfattande tidigare mottagandet innefattar detta även att ansvarsbestämmelser som direkt eller indirekt hänvisar till personer som tidigare sökt asyl måste utvärderas noga. Det är viktigt för Sverige att antalet ansvarsgrunder i framtida Dublinärenden hålls nere och att en eventuell tidsperiod för tillgodoräknande verkligen reflekterar migrationens påverkan.
Regeringen ställer sig bakom det svenska ordförandeskapets arbete med att ta migrations- och asylpakten vidare med målsättningen att förhandlingsarbetet kan slutföras under innevarande mandatperiod för kommissionen och Europaparlamentet.
Regeringen stödjer en fortsatt process gällande asylrättsakterna i enlighet med den färdplan som de fem ordförandeskapen och Europaparlamentet enades om under 2022.
Regeringen är öppen för en uppdelning av pakten och att exempelvis Eurodacförordningen och screeningförordningen antas i förväg. I den mån det är gynnsamt för att komma framåt med viktiga reformer, kan Sverige ställa sig bakom en paketansats i någon form.
Regeringens utgångspunkt i förhandlingarna på migrationsområdet är att utgiftsdrivande åtgärder i form av nya gemensamma initiativ, åtaganden eller ambitionshöjningar ska finansieras genom omprioriteringar i den fleråriga EU-budgetramen.
Den externa dimensionen
EU:s samarbete med ursprungs-, transit- och stora mottagarländer är en central aspekt av migrationsfrågan. Arbetet ska vara strategiskt och långsiktigt och konkret bidra till att stärka partnerländernas kapacitet att hantera alla aspekter av migration, motverka grundorsaker och drivkrafter till irreguljär migration och tvångsfördrivning samt effektivisera EU:s återvändandearbete.
Återvändandefrågor är prioriterade frågor för regeringen, såväl nationellt som i internationella samarbeten. Regeringen välkomnar horisontella initiativ på EU-nivå för att förbättra återvändandearbetet, såsom användning av viseringsrestriktioner, utvecklingsbistånd och återvändandestöd. Att skapa lagliga vägar för medborgare i de länder som samarbetar med EU för att minska den irreguljära migrationen kan också vara ett komplement. Kommissionen bör fullt ut och konsekvent använda möjligheten till viseringsrestriktioner enligt viseringskodexen och se över behovet av fler liknande verktyg.
EU:s viseringspolitik behöver bli snabbare och mer aktiv, med tydligare uppföljning, och i högre grad än i dag bygga på objektiva kriterier. Regeringen välkomnar en stärkt suspenderingsmekanism som kan tillämpas för länder som missbrukar viseringsfrihet till Schengen.
Förordningen om digitalisering av viseringsförfarandet
Regeringen ställer sig bakom rådets allmänna riktlinje för förslaget som antogs i mars 2023. Avseende förslaget om ett digitaliserat viseringsförfarande ställer sig regeringen positiv till kommissionens förslag och delar bedömningen av behovet av att utnyttja moderna hjälpmedel för att stärka viseringsförfarandet och möta nya migrations- och säkerhetsutmaningar. Det är också positivt att förslaget innebär förenklade förfaranden för resenärer och kan antas bidra till ökad rörlighet. Förslaget bör inte påverka eu-LISA:s andra uppgifter negativt.
Reviderade direktivet om ett kombinerat tillstånd för arbete
Regeringen ser behovet av att attrahera kompetens och talang från tredje land till EU. Förslaget till reviderat direktiv innebär dock vissa begränsningar av medlemsstaternas möjligheter att på egen hand avgöra hur nationella regelverk för arbetskraftsinvandring ska utformas, vilket regeringen har tydliga invändningar emot.
Regeringens utgångspunkt är att regelverk kring arbetskraftsinvandring ska vara nationella frågor i samma utsträckning som i dag, i enlighet med artikel 79 EU-fördraget.
Regeringen eftersträvar smidiga processer och att medlemsstaterna ska kunna utforma sina regelverk för arbetskraftsinvandring på ett sätt som möter behoven i den egna medlemsstaten. Den svenska utgångspunkten är att uppehålls- och arbetstillstånd som huvudregel ska vara beviljat innan en person reser in i medlemsstaten. Det är viktigt att direktivet respekterar medlemsstaternas olika arbetsmarknadsmodeller. Sanktioner och kontrollåtgärder av olika slag hanteras bäst på nationell nivå.
Reviderade direktivet om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning
Regeringen ser behovet av att förbättra balansen på arbetsmarknaden och öka EU:s attraktivitet för kvalificerad arbetskraft från tredje land. I förhandlingarna bör dock bevakas att regelverket inte undergräver målsättningar för den svenska och gemensamma migrationspolitiken.
Förslaget syftar till att förenkla rörlighet inom EU för personer som fått ställning som varaktigt bosatt. Regeringen kan se det lovvärda syftet med förslaget, men ser behovet av reformering som begränsat.
Det bör även fortsättningsvis ställas tydliga krav för att personer ska få ställning som varaktigt bosatta, t.ex. krav på oavbruten vistelse och på att försörjning inte ska kunna uppfyllas genom bidrag. Medlemsstaterna ska inte ytterligare begränsas i möjligheten att införa en kvalificering till sina välfärdsystem, om de anser att en sådan åtgärd är nödvändig ur ett integrationsperspektiv. De möjligheter som medlemsstaterna har att utvisa tredjelandsmedborgare på grund av brott bör inte begränsas ytterligare.
Regeringen är skeptisk till att vistelse på fler grunder än i nuvarande regelverk ska kunna läggas till grund för ställning som varaktigt bosatt och anser att olaglig vistelse inte ska kunna läggas till grund för sådan ställning. Tid i en medlemsstat som uppkommit till följd av verkställighetshinder ska heller inte kunna läggas till grund för ställning som varaktigt bosatt.
Reviderade återvändandedirektivet
Regeringen ställer sig bakom rådets partiella allmänna riktlinje för återvändandedirektivet som antogs den 7 juni 2019.
En väl fungerande ordning för återvändande är viktig för ett gemensamt europeiskt migrationssystem. Regeringen ställer sig därför bakom utökade ansträngningar för att verkställa återvändandebeslut, inklusive syftet med revideringen av återvändandedirektivet. Den övergripande målsättningen för regeringen är att få till stånd en ändamålsenlig ordning som ger ansvariga myndigheter goda förutsättningar att effektivt verkställa återvändandebeslut.
Systemet ska vara effektivt, rättssäkert, långsiktigt hållbart, humant och medge beslut av hög kvalitet som värnar asylrätten.
Arbetet med återvändande är i huvudsak en nationell uppgift. Regeringen välkomnar såväl ett harmoniserat regelverk som ansträngningar från kommissionen och EU:s byråer för att effektivisera återvändandet genom EU-gemensamma åtgärder, men vill också betona att ansvaret inte bör koncentreras till EU-nivån. Ett utrymme behövs för att beakta den specifika situationen i olika medlemsstater och deras möjlighet att inleda samarbeten med tredjeländer.
Skyddsgrundsförordningen
Regeringen ställer sig bakom den i december 2022 nådda överenskommelsen mellan rådet och Europaparlamentet. Regeringen välkomnar en ökad harmonisering av medlemsstaternas regler om skyddsbehov. Enhetligheten i bedömningarna bör öka och det är därför positivt att grunderna för bedömning av skyddsbehov förtydligas. Principen om non-refoulement och respekten för rätten att söka asyl måste fullt ut upprätthållas. Tidsfrister måste vara realistiska och reglerna bör varken leda till omotiverad ökad administration eller omotiverat ökade utgifter.
Bestämmelserna om omprövning av skyddsskäl bör utformas så att de inte leder till omotiverade ökade administrativa krav för de prövande myndigheterna. Regeringen välkomnar att innebörden av internationellt skydd förtydligas. Regeringen välkomnar också att det klargörs att rättigheter till t.ex. sociala förmåner, skola och hälsovård bara föreligger i den medlemsstat som beviljat skydd och inte i andra.
Medlemsstaterna bör även i fortsättningen kunna ha en mer generös inställning i vissa delar än EU-regelverket kräver, men bör beakta behovet av harmonisering av regelverken. Regeringen välkomnar också att det finns en flexibilitet för medlemsstaterna att avgöra vilka tillståndslängder som ska gälla.
Vidarebosättningsförordningen
Regeringen ställer sig bakom den i december 2022 nådda överenskommelsen mellan rådet och Europaparlamentet om förslaget som syftar till inrättande av ett EU-gemensamt ramverk för vidarebosättning på frivillig grund. Vidarebosättning har länge varit en del av den svenska migrationspolitiken. Regeringen avser att fortsätta med vidarebosättning med inriktningen att omfatta de allra mest utsatta skyddsbehövande. Regeringen kan därför godta ett EU-gemensamt vidarebosättningssystem som kan bidra till att antalet vidarebosättningsplatser i EU ökar, men anser att det framöver behöver vara frivilligt för medlemsstaterna om och i vilken utsträckning de deltar samt att de bör ha stor frihet att utforma sina egna villkor och system. Vidarebosättning bör inte finansieras av EU-medel i högre utsträckning än i dag.
Reviderade mottagandedirektivet
Regeringen ställer sig bakom den i december 2022 nådda överenskommelsen mellan rådet och Europaparlamentet. Regeringen välkomnar en ökad harmonisering av medlemsstaternas mottagningssystem i syfte att effektivisera handläggningen av asylärenden och möjliggöra förbättringar av beredskapen inom EU.
Regeringen välkomnar också möjligheter till utökade möjligheter till begränsningar av rörelsefriheten för asylsökande inom en medlemsstat, så som särskilda boenden eller mindre områden dit asylsökande hänvisas. Regeringen är också positiv till att krav på särskilt uppehälle knyts till förmåner och förutsättningar för att få ansökan prövad. Regeringen ser att det kan finnas behov av att använda förvarstagande om det är sannolikt att en asylsökande som hanteras enligt Dublinreglerna kan komma att avvika. En sådan ordning är också nödvändig för att upprätthålla principerna i asyl- och migrationshanteringsförordningen.
Tidsfrister i mottagandeprocessen måste vara realistiska och reglerna bör varken leda till omotiverat ökad administration eller omotiverat ökade utgifter. Medlemsstaterna bör även i fortsättningen kunna ha en mer generös inställning i vissa delar än vad EU-regelverket kräver, men bör beakta behovet av harmonisering av regelverket.
Regeringen är vidare av uppfattningen att frågorna om asylsökandes tillträde till arbetsmarknaden, tillgång till välfärd och vilka integrationsinsatser som denne omfattas av bör vara nationella frågor i så stor utsträckning som möjligt.
Screeningförordningen
Regeringen ställer sig bakom rådets allmänna riktlinje för screeningförordningen som antogs i juni 2022.
Regeringen välkomnar förslag på screeningförfarande vid EU:s yttre gräns. Införandet av ett sådant förfarande är centralt för att förebygga såväl säkerhetsrisker som att människor rör sig sekundärt i EU.
Regeringen vill dock betona att medlemsstaterna måste ges viss flexibilitet att införliva förfarandet i nationell lagstiftning. Regeringen välkomnar även en flexibilitet i var screeningen ska utföras och för hur personer ska hållas tillgängliga för screeningprocessen.
Nationell kompetens på hälsoområdet ska, vid behov, respekteras.
Instrumentaliseringsförordningen
Regeringen välkomnar förslaget till instrumentaliseringsförordning. De föreslagna åtgärderna kan hjälpa utsatta medlemsstater att bemöta situationer av instrumentalisering på migrations- och asylområdet på ett kontrollerat och effektivt sätt samtidigt som det säkerställs att grundläggande rättigheter och internationella skyldigheter respekteras. Vidare är det viktigt att bevaka att omfördelning enligt förslaget ska vara frivillig, samt att avgränsningen av begreppet instrumentalisering görs tydlig och att tillämpningen förbehålls verkligt exceptionella tillstånd. Regeringen är öppen för att slå ihop förslaget med krishanteringsförordningen.
Reviderade Eurodacförordningen
Regeringen ställer sig bakom rådets allmänna riktlinje som antogs den 22 juni 2022 om en ny Eurodacförordning. En reviderad förordning är en förutsättning för att praktiskt nå ett nytt, mer ordnat, gemensamt asylsystem. Det är också positivt om ett nytt Eurodacsystem kan bidra till att fler minderåriga som befinner sig i EU kan identifieras, i syfte att motverka exploatering av barn och återfinna barn som har separerats från sina familjer. Det är viktigt att upprätthålla en balans mellan behovet av att ta upp och behandla personuppgifter och skyddet av den personliga integriteten.
Förslaget syftar också till att underlätta återvändandearbetet, vilket är en viktig fråga för regeringen, särskilt när antalet avslagna asylansökningar i medlemsstaterna kan väntas öka. Regeringen ställer sig positiv till att alfanumeriska data görs sökbara för brottsbekämpande myndigheter samt att såväl registrering om att personer kan utgöra en säkerhetsrisk som av uppgifter om personer som ankommer efter sjöräddningsinsatser införs.
Krishanteringsförordningen
Regeringen anser att EU måste kunna hantera en krissituation på ett effektivt och förutsebart sätt samtidigt som systemet är humant och rätten att söka asyl, samt principen om non-refoulement, upprätthålls. Det måste finnas garantier för en individuell och rättssäker prövning. Det gäller även i de situationer som gränsförfaranden används i högre utsträckning. Vidare är det viktigt att bevaka att force majeure inte kan anses föreligga som normaltillstånd. Gränsen för att göra avsteg från det allmänna regelverket måste sättas tillräckligt högt för att garantera att möjligheten endast används i undantagsfall. Regeringen motsätter sig tvingande omfördelning av asylsökande.
Regeringen framhåller att krishanteringsförordningen i stor utsträckning påverkas av asyl- och migrationshanteringsförordningen. Tillämpningen av massflyktsdirektivet har visat sig vara relativt välfungerande i samband med Rysslands invasion av Ukraina. Regeringen anser att lärdomar från tillämpningen av massflyktsdirektivet samt hur arbetet med asyl- och migrationshanteringsförordningen fortlöper behöver beaktas i det fortsatta arbetet med krishanteringsförordningen. Regeringen är öppen för att slå ihop krishanteringsförordningen med instrumentaliseringsförordningen samt att massflyktsdirektivet behålls.
Asylprocedurförordningen
Regeringen ställer sig bakom rådets partiella allmänna riktlinje för asylprocedurförordningen som antogs den 20 december 2022.
Regeringen välkomnar en ökad harmonisering av medlemsstaternas asylprocedurer och målsättningen att prövningen av skyddsskäl inte ska skilja sig märkvärt mellan olika medlemsstater. En förutsättning för ett sådant system är att alla medlemsstater har ett fungerande och effektivt asylsystem, så att sekundära förflyttningar motverkas. Systemet ska vara effektivt, rättssäkert, långsiktigt hållbart, humant och medge beslut av hög kvalitet som värnar asylrätten. Harmonisering kräver humana mottagningssystem med tillräcklig kapacitet i medlemsstaterna.
Incitamenten för att inte samarbeta med myndigheterna bör minska. Medlemsstaterna bör även i fortsättningen kunna ha en mer generös inställning i vissa delar än EU-regelverket kräver, men bör beakta behovet av harmonisering av regelverken.
Regeringen anser att den föreslagna uppdelningen och ansvarsfördelningen mellan registrering av ansökan och inlämnande av ansökan bör vara frivillig för medlemsstaterna att införa. Regeringen välkomnar ett regelverk med obligatoriska gränsförfaranden. Regeringen anser också att alla vuxna ska ansöka om asyl personligen och välkomnar att reglerna förenklas. Rättssäkerhet är en förutsättning för ett asylsystem med högt förtroende och effektiv verkställighet, där medlemsstaten upprätthåller sina internationella förpliktelser. Rätten till offentligt biträde bör omfatta situationer där rättssäkerheten eller rättsutvecklingen kräver det och kostnaden är skälig.
Regeringen menar att det är viktigt att ta hänsyn till medlemsstaternas olika administrativa system och domstolsförfaranden, varför alltför detaljerade bestämmelser om processen och strikta tidsfrister bör undvikas. Regeringen välkomnar därför att handlingsutrymmet för medlemsstaterna när det gäller tidsfrister för överklagande utökas. Tidsfrister måste vara realistiska och reglerna bör varken leda till omotiverad ökad administration eller omotiverat ökade utgifter. Med hänvisning till principen om fri bevisföring motsätter sig regeringen bl.a. begränsningar av vad en sökande får anföra under domstolsprövning eller lagstadgade begränsningar av den materiella prövningen.
Regeringen välkomnar en harmonisering av användandet av listor över säkra ursprungsländer och säkra tredjeländer. För att bidra till en enhetlig bedömning bör en gemensam lista över säkra ursprungsländer omfatta så många länder som möjligt som uppfyller de uppställda kriterierna för att utgöra ett säkert ursprungsland. Tillämpningen av listor över säkra ursprungsländer och tredje länder bör kontinuerligt följas upp. Regeringen välkomnar möjligheten att också ha nationella listor över säkra ursprungsländer.
Regeringen ställer sig positiv till att beslut om avslag på en asylansökan och ett avlägsnandebeslut ska fattas samtidigt och kunna överklagas gemensamt. Det är en effektiv ordning som redan tillämpas i Sverige. Även i övrigt är det bra att kopplingen mellan asyl- och återvändandeprocesserna tydliggörs i regelverket. Vid alla åtgärder som rör barn ska barnets bästa beaktas och barnets rätt att bli hörd respekteras.
Asyl- och migrationshanteringsförordningen
Regeringen delar utgångspunkten att det gemensamma europeiska asylsystemet ska bygga på en balans mellan solidaritet och ansvar bland medlemsstaterna. Sveriges historiska mottagande har varit oproportionerligt högt. Det är avgörande för ett fungerande gemensamt system att alla medlemsstater bidrar och enhetligt tillämpar de överenskomna bestämmelserna.
Regeringen anser att medlemsstaterna fortsatt behöver ha möjlighet att begränsa rättigheter och förmåner i den utsträckning det krävs sett till det generella mottagandet och integrationskapacitet. Denna möjlighet får inte minska relativt nu gällande EU-rätt. Regeringen anser det viktigt att asyl- och migrationshanteringsförordningen inte hindrar de medlemsstater som ytterligare vill skärpa sin migrationspolitik.
Regeringen välkomnar ett tydligare krav i förordningen om att en tredjelandsmedborgare ska söka asyl i det första inreselandet. Regeringen ställer sig positiv till åtgärder som minskar grundorsakerna och drivkrafterna till irreguljär migration samt sekundära förflyttningar. Det är också viktigt att medlemsstaterna faktiskt tillämpar det gemensamma regelverket, som ett sätt att motverka sekundära förflyttningar mellan medlemsstaterna. Regeringen motsätter sig all form av tvingande omfördelning av asylsökande till Sverige. Kostnaden för andra typer av solidaritetsbidrag, så som finansiella eller kapacitethöjande stöd ska vara skälig, och inte vara så höga så att medlemsstaterna de facto tvingas till omfördelning.
Kriterierna för ansvar bör vara tydliga och bidra till att sekundära förflyttningar undviks. Regeringens utgångspunkt är att begreppet familj, i frågor om anknytning, inte bör inkludera vuxna syskon.
Tidsfrister för ansvar måste vara väl tilltagna och medge en realistisk möjlighet för medlemsstaterna att uppfylla sina åtaganden.
Medlemsstaternas storlek, ekonomi och historiska mottagande behöver beaktas när gemensamma resurser fördelas över unionen.
Vad gäller ansvarsfrister ställer sig regeringen positiv till förlängda sådana för ansvar grundat på irreguljär ankomst, visering och uppehållstillstånd samt vid avvikanden. Regeringen välkomnar också en tydlig ansvarsbestämmelse avseende personer som beviljats internationellt skydd i unionen samt ett förenklat Dublinförfarande. Regeringen ser inget behov av särreglering av personer som ankommer till EU efter sjöräddningsinsatser.