RIKSDAGEN MILJÖ- OCH JORDBRUKSUTSKOTTET |
PROTOKOLL | UTSKOTTSSAMMANTRÄDE 2022/23:6 |
DATUM | 2022-10-27 |
TID | 08.00 – 08.45 08.50 – 10.00 10.05 – 10.35 10.40 – 11.45 |
NÄRVARANDE | Se bilaga 1 |
§ 1 | Ny ledamot Ordförande hälsade Elin Nilsson (L) välkommen som ny ledamot i utskottet. | |
§ 2 | Kommissionens översyn av förordning (EU) 2018/841 om utsläpp och upptag av växthusgaser från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF)
Underlaget utgjordes av kommissionens förslag COM(2021) 554 och Regeringskansliets överläggningspromemoria (dnr 540-2022/23). Klimat- och miljöministern redogjorde för regeringens ståndpunkt i enlighet med bilaga 2. Överläggningen motiverade klimat- och miljöministern att göra följande tillägg till den svenska ståndpunkten. Andra stycket, tillägg i den andra meningen: För det fall det slutliga förhandlingsresultatet innebär betydande inskränkningar i det svenska skogsbruket, så som minskade avverkningsnivåer, så kommer regeringen inte ge sitt stöd för förordningen.
Ordförande konstaterade att det fanns stöd för den nya utformningen av regeringens ståndpunkt. S-, V-, C- och MP-ledamöterna anmälde avvikande ståndpunkter vilka framgår av bilaga 3. | |
§ 3 | Kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om restaurering av natur Utskottet överlade med statssekreterare Daniel Westlén, åtföljd av medarbetare från Miljödepartementet. Underlaget utgjordes av kommissionens förslag COM(2022) 304 och Regeringskansliets överläggningspromemoria (dnr 264-2022/23). Statssekreteraren redogjorde för regeringens ståndpunkt i enlighet med bilaga 4.
Ordförande konstaterade att det fanns stöd för regeringens ståndpunkt. V- och MP-ledamöterna anmälde avvikande ståndpunkter vilka framgår av bilaga 5. | |
§ 4 | Kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om hållbar användning av växtskyddsmedel och om ändring av förordning (EU) 2021/2115 Utskottet överlade med statssekreterare Daniel Westlén, åtföljd av medarbetare från Miljödepartementet. Underlaget utgjordes av kommissionens förslag COM(2022) 305 och Regeringskansliets överläggningspromemoria (dnr 264-2022/23). Statssekreteraren redogjorde för regeringens ståndpunkt i enlighet med bilaga 6.
Ordförande konstaterade att det fanns stöd för regeringens ståndpunkt. V- och MP-ledamöterna anmälde avvikande ståndpunkter vilka framgår av bilaga 7. | |
§ 5 | Information från Skogsstyrelsen Skogsstyrelsens generaldirektör Herman Sundqvist lämnade på distans information om myndigheten och aktuella frågor på dess områden. | |
§ 6 | Justering av protokoll Utskottet justerade protokoll 2022/23:4. | |
§ 7 | Utskottets uppföljnings- och utvärderingsgrupp
| |
§ 8 | Inbjudan att ingå i den svenska delegationen vid COP15, Konventionen om biologisk mångfald (CBD), Montreal, Kanada
| |
§ 9 | Miljö- och jordbruksutskottets arbetsgrupp inför EU2023 Liberalerna anmälde att Elin Nilsson (L) deltar i den tidigare beslutade arbetsgruppen för miljö- och jordbruksutskottets tematiska EU2023-konferens. | |
§ 10 | Nästa sammanträde Nästa sammanträde äger rum tisdagen den 8 november 2022 kl. 11.00. | |
Vid protokollet Justeras den 8 november 2022 Emma Nohrén |
| NÄRVAROFÖRTECKNING | Bilaga 1 till prot. 2022/23:6 | ||||||||||||
§ 1 | § 2 | § 3 | § 4 – 8 | § 9 – 10 | ||||||||||
LEDAMÖTER | N | V | N | V | N | V | N | V | N | V | N | V | ||
Emma Nohrén (MP), ordförande | X | X | X | X | X | |||||||||
Kjell-Arne Ottosson (KD), vice ordf. | X | X | O | X | X | |||||||||
Martin Kinnunen (SD) | X | X | X | X | X | |||||||||
Anna-Caren Sätherberg (S) | X | X | X | O | O | |||||||||
Vakant (M) | - | - | - | - | - | |||||||||
Joakim Järrebring (S) | X | X | X | X | X | |||||||||
Staffan Eklöf (SD) | X | X | X | X | X | |||||||||
Malin Larsson (S) | X | X | X | X | X | |||||||||
John Widegren (M) | X | X | X | X | X | |||||||||
Tomas Kronståhl (S) | X | X | X | X | X | |||||||||
Elsa Widding (SD) | - | - | - | - | - | |||||||||
Jytte Guteland (S) | X | X | X | X | - | |||||||||
Vakant (M) | - | - | - | - | - | |||||||||
Kajsa Fredholm (V) | X | X | X | O | O | |||||||||
Stina Larsson (C) | O | X | O | X | X | |||||||||
Beatrice Timgren (SD) | - | - | - | - | - | |||||||||
Elin Nilsson (L) | X | X | X | X | X | |||||||||
SUPPLEANTER | ||||||||||||||
Björn Tidland (SD) | X | X | X | X | X | |||||||||
Johan Löfstrand (S) | O | O | O | O | X | |||||||||
Helena Storckenfeldt (M) | ||||||||||||||
Sofia Skönnbrink (S) | O | O | O | X | X | |||||||||
Patrik Jönsson (SD) | ||||||||||||||
Isak From (S) | ||||||||||||||
Marléne Lund Kopparklint (M) | X | X | X | X | - | |||||||||
Marianne Fundahn (S) | ||||||||||||||
Rashid Farivar (SD) | ||||||||||||||
Markus Selin (S) | ||||||||||||||
Oskar Svärd (M) | X | X | X | - | - | |||||||||
Andrea Andersson Tay (V) | O | X | X | X | X | |||||||||
Magnus Oscarsson (KD) | O | O | X | X | X | |||||||||
Daniel Bäckström (C) | X | O | X | - | - | |||||||||
Jakob Olofsgård (L) | ||||||||||||||
Rebecka Le Moine (MP) | ||||||||||||||
Camilla Brunsberg (M) | ||||||||||||||
Josef Fransson (SD) | ||||||||||||||
Mats Nordberg (SD) | X | X | X | X | X | |||||||||
Nadja Awad (V) | ||||||||||||||
Rickard Nordin (C) | O | O | - | - | - | |||||||||
Cecilia Engström (KD) | ||||||||||||||
Larry Söder (KD) | ||||||||||||||
Per Bolund (MP) | ||||||||||||||
Elin Söderberg (MP) | ||||||||||||||
Louise Eklund (L) | ||||||||||||||
Cecilia Rönn (L) | ||||||||||||||
N = Närvarande | X = ledamöter som deltagit i handläggningen | |||||||||||||
V = Votering | O = ledamöter som härutöver har varit närvarande |
| Bilaga 2 till protokoll 2022/23:6 |
Överläggning den 27 oktober 2022 om kommissionens översyn av förordning (EU) 2018/841 om utsläpp och upptag av växthusgaser från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF)
Regeringens ståndpunkt
Regeringen kommer att verka för att en uppgörelse med Europaparlamentet inte försvårar för Sverige att nå sitt åtagande i LULUCF-förordningen
Regeringen kommer ta ställning när det finns ett slutgiltigt förslag föreligger. Regeringens utgångspunkt är att det svenska skogsbruket måste värnas. För det fall det slutliga förhandlingsresultatet innebär betydande inskränkningar i det svenska skogsbruket så kommer regeringen inte ge sitt stöd för förordningen.
Europaparlamentet har föreslagit att en översyn ska ske av den samlade målsättningen för EU när den till nästa månad planerade kommissionsförslaget om certifiering av kolinbindningskrediter har förhandlats klart. Regeringen avser att verka för att det inte slås fast mål redan nu som anger hur stora ytterligare ansträngningar – utöver förordningens upptag med 310 miljoner ton år 2030 - som EU ska åta sig när ett nytt regelverk om kolcertifikat är på plats.
Sverige har varit drivande i frågan om att ändra målkonstruktionen till en ökning jämfört med en referensperiod snarare än en total årlig sänka. Osäkerheten kring åtagandet blir annars stor för ett skogsrikt land som Sverige. Sverige ska inte behöva förlita sig på en delegerad akt från kommissionen för att fastställa exakt vilken ökning av upptag som Sverige ska nå. Regeringen avser därför verka för att varken kommissionen eller EP får ett för stort inflytande över hur en revidering av åtagandet ska sker vid uppdateringar av data.
Rådets förslag att ersätta de årliga målen med en modell med ett mål för hela perioden 2026 – 2030 ger mer flexibilitet för medlemsstaterna än kommissionens och Europaparlamentets modell med årliga mål. Rådets modell är samtidigt komplicerad. Regeringen kommer att verka för en målbana som innebär att Sverige kan nå sitt nationella mål på enklaste möjliga sätt.
När det gäller flexibilitet så avser regeringen särskilt värna flexibilitet mellan år och flexibilitet som tar hänsyn till mängden skog ett medlemsland har. Flexibilitet är viktigt för ett stort skogsland som Sverige med stora årliga variationer och kan frigöra stora mängder utsläppskrediter för att nå våra LULUCF åtaganden.
Regeringen kommer att värna de förenklingar i förordningens rapporteringskrav som infördes i rådets förslag. Förenklingar som motiveras av kostnadseffektivitet och avgränsning av förordningens omfattning.
Regeringen kommer att värna rådets förslag där kopplingar till andra rättsakter har minimerats. Villkor och krav genom kopplingar till andra rättsakter gör det svårare och komplicerat för medlemsstaterna att nå sina LULUCF åtaganden. Risken är också att EU avviker från IPCC vägledning för växthusgasrapportering, vilket skulle försämra möjligheten till internationella jämförelser.
Europarlamentet föreslår en modell för efterlevnad som baserar sig på nuvarande förordning, vilket innebär att om en medlemsstat inte når sitt nationellt angivna mål kommer krediter att automatiskt flyttas över från ansvarsfördelningsförordningen (ESR) till LULUCF. Oavsett om det finns ett överskott i ESR eller ej. Regeringen bedömer att rådets förslag är att föredra före Europaparlamentets förslag. En kompromiss om efterlevnadsmekanism bör ersätta Europaparlamentets förslag om uppföljning av efterlevnad. Om kommissionens förslag vinner företräde bör påslaget tillföras perioden efter 2030 och vara lägre än underskottet gånger 8%.
| Bilaga 3 till protokoll 2022/23:6 |
Kommissionens översyn av förordning (EU) 2018/841 om utsläpp och upptag av växthusgaser från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF)
S-ledamöterna anmälde följande avvikande ståndpunkt:
Vi anser att regeringen kan acceptera förslaget om en total kolsänka på 310 miljoner ton inom EU. Vid en lägre nivå bör även Sveriges åtagande minska. Regeringen kan godta det nationella mål som föreslagits av kommissionen förutsatt att målkonstruktionen är uttryckt som en förändring av kolsänkan och med tillämpning av flexibiliteter.
Vi anser att regeringen ska verka för en målbana som innebär att Sverige kan nå sitt nationella mål på enklaste möjliga sätt och att regeringen ska välkomna? att full flexibilitet fortsatt gäller från ESR till LULUCF som ett led i att stärka incitamenten att minska användning av fossila material och bränslen och för att kunna parera svängningar i upptag pga. naturliga variationer och konjunkturen.
Flexibilitet är viktigt för ett stort skogsland som Sverige med stora årliga variationer. Vi anser att regeringen samtidigt ska se till att möjligheten att tillgodoräkna sig ökade upptag ska reflektera den klimatnytta särskilt skogsrika länder bidrar med genom en stor sänka och förnybara material och bränslen. Skogspolitiken är nationell kompetens och utformningen av nya förslag måste vara i linje med ett hållbart aktivt skogsbruk. Vi anser att det svenska åtagandet ska sänkas till en nivå som möjliggör det vi nationellt bedömer som en långsiktigt hållbar avverkningsnivå.
Vi är kritiska till att regeringen saknar en övergripande strategi för att hantera konsekvenserna av Sveriges åtagande om ökade nettoupptag i LULUCF-sektorn. Särskilt mot bakgrund av att den nya regeringen meddelat att reduktionsplikten ska justeras ner till EU:s miniminivå från och med 1 januari 2024, vilket skulle innebära att möjligheten att överföra överskott från ESR-sektorn för att kompensera eventuella underskott inom LULUCF kommer att försvåras. För att kompensera för ökade klimatutsläpp som följer av sänkta nivåer i reduktionsplikten finns risk att Sverige avkrävs ökade nettoupptag i LULUCF-sektorn. Det riskerar svenska jobb inom skogsnäringen samtidigt som en grön omställning, genom att fossila produkter ersätts av träprodukter och ökad produktion av biobränsle, försvåras. Det innebär också stora konsekvenser för de företag som har genomfört miljardinvesteringar för att kraftigt öka produktionen av svenska biodrivmedel. En grön omställning kräver långsiktighet, förutsägbarhet och höga ambitioner från politiken. En kraftig minskning av nivåerna i reduktionsplikten innebär ett ökat beroende av utländskt fossilt bränsle, i ett läge där Sverige behöver öka sin försörjningsförmåga på energi, livsmedel och drivmedel. Vi efterfrågar en konsekvensanalys och strategi av regeringen för hur man ska hantera konsekvenserna av de förändrade nivåerna i reduktionsplikten och på Sveriges åtagande om nettoupptag i LULUCF-sektorn.
V-ledamoten anmälde följande avvikande ståndpunkt:
Vänsterpartiet är positivt till de ökade ambitionerna från EU om en ökad kolsänka inom EU. Vi delar inte regeringens ståndpunkt att det svenska föreslagna åtagandet skulle vara alldeles för högt. I motsats ser vi att åtagandet måste höjas. Sverige har som en glest befolkad skogsnation stora möjligheter att ha högre mål. Det är allvarligt att Sverige är på väg mot en ståndpunkt som minskar Sveriges ambitioner och åtaganden i kampen för klimatet. Vi är positiva till att revideringen av LULUCF på helheten betyder ökade ambitioner för att öka kolsänkan. Sverige bör också gynna mer hållbara skogsbruksmetoder, öka virkesförråden och avverkningsåldrarna. I den svenska ståndpunkten är det mycket tal om att Sverige ska ha rätt att fortsätta bedriva ett hållbart skogsbruk och Vänsterpartiet ställer sig frågande till vilken del av det svenska skogsbruket regeringen då avser. Vänsterpartiet anser att mål ska uppnås helt och hållet inom unionen och utan tillgodoräknande av sänkor eller krediter/flexibla mekanismer. Vi vill att målet ska formuleras som ett mål för EU samt med tydliga nedbrytbara och uppföljbara mål för varje medlemsland i linje med strukturen för ansvarsfördelningen.
C-ledamoten anmälde följande avvikande ståndpunkt:
Regeringen kommer att verka för att en uppgörelse med Europaparlamentet inte försvårar för Sverige att nå sitt åtagande i LULUCF-förordningen
Regeringen kommer ta ställning när det finns ett slutgiltigt förslag föreligger. Regeringens utgångspunkt är att det svenska skogsbruket måste värnas. För det fall det slutliga förhandlingsresultatet innebär betydande inskränkningar i det svenska skogsbruket, så som minskade avverkningsnivåer så kommer regeringen inte ge sitt stöd för förordningen. LULUCF-åtagandet för skog kommer inte innebära en begränsning av avverkningsnivåerna. Förordningen är inte ett tak för avverkning utan endast en nivå av utsläpp och upptag av koldioxid. Förordningen betyder inte att Sverige på något sätt avhänder sig det nationella självbestämmandet i skogspolitiken.
Europaparlamentet har föreslagit att en översyn ska ske av den samlade målsättningen för EU när den till nästa månad planerade kommissionsförslaget om certifiering av kolinbindningskrediter har förhandlats klart. Regeringen avser att verka för att det inte slås fast mål redan nu som anger hur stora ytterligare ansträngningar – utöver förordningens upptag med 310 miljoner ton år 2030 - som EU ska åta sig när ett nytt regelverk om kolcertifikat är på plats. Regeringen avser att verka för att det inte slås fast bindande mål– utöver förordningens upptag med 310 miljoner ton år 2030.
Sverige har varit drivande i frågan om att ändra målkonstruktionen till en ökning jämfört med en referensperiod snarare än en total årlig sänka. Osäkerheten kring åtagandet blir annars stor för ett skogsrikt land som Sverige. Sverige ska inte behöva förlita sig på en delegerad akt från kommissionen för att fastställa exakt vilken ökning av upptag som Sverige ska nå. Regeringen avser därför verka för att varken kommissionen eller EP får ett för stort inflytande över hur en revidering av åtagandet ska sker vid uppdateringar av data.
Rådets förslag att ersätta de årliga målen med en modell med ett mål för hela perioden 2026 – 2030 ger mer flexibilitet för medlemsstaterna än kommissionens och Europaparlamentets modell med årliga mål. Rådets modell är samtidigt komplicerad. Regeringen kommer att verka för en målbana som innebär att Sverige kan nå sitt nationella mål på enklaste möjliga sätt.
När det gäller flexibilitet så avser regeringen särskilt värna flexibilitet mellan år och flexibilitet som tar hänsyn till mängden skog ett medlemsland har. Flexibilitet är viktigt för ett stort skogsland som Sverige med stora årliga variationer och kan frigöra stora mängder utsläppskrediter för att nå våra LULUCF åtaganden.
Regeringen kommer att värna de förenklingar i förordningens rapporteringskrav som infördes i rådets förslag. Förenklingar som motiveras av kostnadseffektivitet och avgränsning av förordningens omfattning.
Regeringen kommer att värna rådets förslag där kopplingar till andra rättsakter har minimerats. Villkor och krav genom kopplingar till andra rättsakter gör det svårare och komplicerat för medlemsstaterna att nå sina LULUCF åtaganden. Risken är också att EU avviker från IPCC vägledning för växthusgasrapportering, vilket skulle försämra möjligheten till internationella jämförelser.
Europarlamentet föreslår en modell för efterlevnad som baserar sig på nuvarande förordning, vilket innebär att om en medlemsstat inte når sitt nationellt angivna mål kommer krediter att automatiskt flyttas över från ansvarsfördelningsförordningen (ESR) till LULUCF. Oavsett om det finns ett överskott i ESR eller ej. Regeringen bedömer att rådets förslag är att föredra före Europaparlamentets förslag. En kompromiss om efterlevnadsmekanism bör ersätta Europaparlamentets förslag om uppföljning av efterlevnad. Om kommissionens förslag vinner företräde bör påslaget tillföras perioden efter 2030 och vara lägre än underskottet gånger 8%.
MP-ledamoten anmälde följande avvikande ståndpunkt:
Miljöpartiet (MP) anser att det är av yttersta vikt att förhandlingarna leder fram till en stark LULUCF-lagstiftning som leder till högre klimatmål för EU. Det befintliga målet till 2030 är inte i linje med vad vetenskapen kräver för att vi ska uppfylla Parisavtalet. Regeringens nuvarande ståndpunkt går i helt motsatt riktning, och går till och med emot överenskommelsen om EU:s klimatmål. Tyvärr driver den svenska regeringen på för att lagstiftningen ska bli full av kryphål och flexibiliteter som kommer att leda till att den allvarligt försvagas och att målen riskerar att inte att uppnås.
Regeringen gör gällande att man inte kommer att ge Sveriges stöd till förordningen i slutförhandlingarna om det slutliga resultatet innebär betydande inskränkningar av det svenska skogsbruket. Att Sverige på detta sätt skulle motarbeta hela förslaget till lagstiftning som utgör en del av klimatlagens uppfyllande, och som är ett fullt rimligt åtagande i det klimatnödläge världen befinner sig i, vore skamligt.
Givet det djupt allvarliga klimatläget bör Sverige ha en pådrivande, progressiv roll och visa ledarskap, och välkomna EU:s klimatlag och dess implementering genom LULUCF - inte bromsa den. Detta särskilt i ett läge där EU lovat att inkomma med uppdaterade, högre klimatmål till 2030 innan COP27.
För att det övergripande målet för EU:s kolsänka ska vara trovärdigt och kunna nås, krävs att de nationella målen som kommissionen föreslagit är bindande och inte indikativa, dvs de bör vara uttryckta som en bindande målnivå i linje med det övergripande målet om 310 Mton, och inte som en ökning jämfört med en referensperiod. Risken är stor att det övergripande målet om 310 Mton inte uppnås om länderna antar mål i form av ökningar jämfört med en referensperiod, ett sådant förfarande kan inte MP stödja. Klimatlagens mål måste uppfyllas, och det kräver en stark implementering. MP anser att de nationella, bindande målen ska vara kvar och står bakom EP:s och kommissionens förslag om en total årlig sänka.
Den ändring som Sverige genomdrivit i rådet om att de nationella ökningarna av kolsänkan ska utgöra mål (“targets”) och målnivån till 2030 ska utgöra ett “värde” istället för ett “mål” (target), öppnar upp för en juridisk tolkning att det är ökningarna som är lagbundna, och inte målnivån. MP anser att detta äventyrar uppfyllelsen av det övergripande målet, och därmed klimatlagen.
EP:s förslag om ett ökat mål genom CRCF är mycket välkommet och Sverige bör stötta detta.
Vi vill också påpeka att målnivån 310 Mton är ett minimum, helst bör målet för den totala sänkan vara långt större, i linje med IPCC:s rekommendationer kring den fundamentala roll naturbaserade klimatlösningar behöver spela för att världen ska klara klimatmålen i Parisavtalet.
MP anser att de flexibiliteter som rådet föreslår undergräver målstrukturen och kommer att leda till att målen inte uppnås. MP anser att antalet flexibiliteter och kryphål starkt ska begränsas och endast inrättas för hänsyn till naturliga störningar. MP är starkt kritisk till flexibiliteter mellan ESR och LULUCF och den dubblering av flexibiliter som rådet föreslår för årliga variationer.
MP anser att Annex III om övervakning ska vara obligatoriskt, inte frivilligt. Klimatlagstiftningen i sin helhet bör vara så fri från flexibiliteter och kryphål som undergräver måluppfyllelsen som möjligt, i detta perspektiv, samt för att vi ska kunna mäta om vi uppfyller våra mål i EU, samt gör rättvisa jämförelser mellan länder, är obligatorisk övervakning och rapportering nödvändig. För att alla medlemsstater ska bidra till att uppnå det övergripande målet är det också nödvändigt med en efterlevnadsmekanism.
MP anser att unionens politik ska sträva efter samstämmighet, och det finns en tydlig riktning i EU:s gröna giv och Fit for 55 att länka samman åtgärder för biologisk mångfald med klimat, för att säkerställa att klimatåtgärder inte undergräver statusen för den biologiska mångfalden, och därmed förutsättningarna för klimatanpassning och kolinlagring. En naturlig förlängning av denna strävan är att integrera hänsyn till EU:s strategier och lagstiftning med koppling till biologisk mångfald, samt integrera bevakning av biologisk mångfald i LULUCF, inte enbart klimatnytta.
| Bilaga 4 till protokoll 2022/23:6 |
Överläggning den 27 oktober 2022 om kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om restaurering av natur
Svensk ståndpunkt
Regeringen konstaterar att beslutet om EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030 som antogs den 23 oktober 2020, innebär en ökad ambitionsnivå för skyddet av biologisk mångfald och restaurering av natur i unionen. Regeringen bedömer att det finns ett ökat behov av en kontinuerlig, långsiktig och uthållig återhämtning av biologisk mångfald och motståndskraftig natur inom unionens land- och havsområden genom restaurering av ekosystem, livsmiljöer och arter.
Ekosystemtjänsterna utgör en viktig grund för samhällsekonomin och välfärden. Genom att restaurera skadade ekosystem stärks deras långsiktiga kapacitet att bidra med ekosystemtjänster som har en avgörande betydelse för människors välbefinnande. Regeringen anser att intensifierade åtgärder för att återställa natur och restaurera skadade ekosystem kan bidra till att säkerställa klimatanpassning, nå miljömålen samt för att EU ska kunna leva upp till sina internationella åtaganden kopplade till biologisk mångfald och relaterade globala mål inom Agenda 2030.
Regeringen bedömer att delar av förslaget innebär betydande utmaningar. I flera fall kan det behövas mer tid än vad som föreslås för att vidta nödvändiga åtgärder. Andra delar bedöms bli svåra att nå oberoende av tidsaspekten. Regeringen kommer därför verka för att utformningen av kraven blir rimliga för svensk del samtidigt som behoven av restaurering av ekosystem, livsmiljöer och arter möts på EU-nivå och därmed det uppsatta syftet med lagstiftningen. Detta betyder att vissa mål i förordningen kan behöva formuleras om. Även medlemsstaternas olika förutsättningar och bedömda kostnader behöver beaktas i utformningen av lagstiftningen.
Regeringen värnar det kommunala självstyret och det kommunala planmonopolet. Regeringen värnar också det nationella självbestämmandet i skogliga frågor och avser verka för att det slutliga regelverket är förenligt med detta och inte riskerar att kringskära möjligheterna att utforma en kostnadseffektiv nationell politik.
Regeringen anser vidare att livsmedelsstrategins övergripande mål ska nås. Ett konkurrenskraftigt jordbruk är en förutsättning för att kunna nå såväl livsmedelsstrategins som delar av restaureringslagstiftningens mål. Därför är det centralt att begränsa negativa konsekvenser för jordbrukssektorn och tillvarata de möjligheter till ökad hållbar jordbruksproduktion som ökad biologisk mångfald och klimatanpassning kan innebära samt aktivt verka för ökad produktion på annan mark.
Regeringen anser att tillgång till råmaterial är en förutsättning för att uppnå målen i gröna given och industristrategin. Gruvor är platsbundna verksamheter och tillståndsprocessen styrs i stor utsträckning av nationella regler. Regeringen avser därför verka för att det slutliga regelverket inte kringskär möjligheten att göra avvägningar mellan olika samhällsintressen vid prövning av gruvverksamheter.
Förslaget knyter an till och överlappar delvis befintlig lagstiftning och andra lagstiftningsförslag inom EU. Regeringen anser att det är viktigt att det tydliggörs hur de olika lagstiftningarna förhåller sig till varandra och att dubbelreglering undviks. Regeringen anser att det är särskilt viktigt att förslaget utformas på ett sätt som möjliggör, och inte försvårar, en ökning av kolsänkan samt ett aktivt och hållbart skogsbruk som kan leverera hållbart producerad biomassa som ersätter fossilbaserade produkter och energi. Regeringen anser att reglering av utsläpp och upptag av växthusgaser från markanvändning ska hanteras i LULUCF-förordningen. Vidare bör restaureringsförordningen inte utformas så att den begränsar medlemsstaternas handlingsutrymme när det gäller val av åtgärder för att nå målen i LULUCF eller innebär ytterligare reglering av utsläpp och upptag av växthusgaser. De föreslagna målen för kolinlagring i skogs- och jordbruksmark som återfinns i förslaget till restaureringsförordning bör därför strykas. Regeringen anser vidare att det är viktigt att regelverket utformas så att det inte försvårar bevarandet av eller byggande av ny samhällsviktig infrastruktur- och bostäder samt utbyggnad eller drift och underhåll av fossilfri energiproduktion och elnät samt utvinning av samhällsviktiga råmaterial.
Sveriges försvarsförmåga måste öka och upprustningen måste ske i snabbare takt. Detta kommer medföra ett ökat behov av militär övningsverksamhet. Det är därför viktigt att förslaget inte försvårar pågående kapacitetsuppbyggnad inom totalförsvaret.
Förslaget kommer att förhandlas under Sveriges EU-ordförandeskap den 1 januari till och med den 30 juni 2023.
| Bilaga 5 till protokoll 2022/23:6 |
Kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om restaurering av natur
V-ledamoten anmälde följande avvikande ståndpunkt:
Vänsterpartiet välkomnar förslaget till förordning, som är ett stort framsteg i arbetet för att återställa natur och gynna både den biologiska mångfalden och klimatarbetet. Regeringens ståndpunkt innebär att förslaget i många delar skulle försvagas, vilket vi vänder oss emot. Regeringens hållning är att fokusera på risker för ökade kostnader för restaurering av natur. Vi vill istället se till möjligheterna och de positiva effekterna. Restaurering av ekosystem som torvmarker, skogar och havsgräsängar kan bidra till att minska utsläppen och binda miljontals ton kol varje år. Insatserna skulle också bidra stort till klimatanpassning genom att öka vår motståndskraft mot torka, översvämningar och andra extrema väderförhållanden. Kommissionen bedömer att investeringar i restaurering av natur ger 8–38 euro i ekonomiskt värde för varje euro som spenderas, detta tack vare stärkande av ekosystemtjänster som gynnar livsmedelstrygghet, ekosystemens motståndskraft och människors hälsa. Till skillnad från regeringen ser vi restaurering av natur som en förutsättning för biologisk mångfald, livsmedels-säkerhet, hållbart skogsbruk och effektiv klimatomställning. Vår hållning är att förslaget till förordning snarare bör skärpas än försvagas.
MP-ledamoten anmälde följande avvikande ståndpunkt:
Miljöpartiet (MP) anser att regeringen på ett oacceptabelt sätt bromsar kommissionens förslag till förordning om restaurering av natur. Förslaget bör i stället starkt välkomnas, det är avgörande för en kontinuerlig och långsiktig återhämtning av biologiskt rik och motståndskraftig natur i hela unionen, för klimatanpassning och kolinlagring, för livsmedelssäkerhet, rekreationsmöjligheter och för människors hälsa. Genom att driva denna linje kommer Sverige bromsa inte bara vårt nationella miljö- och klimatarbete, utan hela unionens miljö- och klimatarbete.
Regeringen bromsar förslag som kan påverka skogsförvaltningen, istället för att verka för en förändring av det traditionella trakthyggesbruket med höga avverkningsnivåer. Skogspolitiken är i många delar en del av miljö- och klimatpolitiken, som är gemensam EU-kompetens. För att klara klimatkrisen behöver världens skogar i högre utsträckning betraktas som en gemensam, planetär resurs. EU måste vara en ledstjärna och ett lärande exempel för andra skogrika länder. Det handlar om världens regnskogar, om taigan, och om andra skogar. Om inte EU föregår med gott exempel, kan vi inte kräva av andra länder att göra det.
För en stark lagstiftning med potential att få en effekt i den skala som krävs kommer målkonflikter med annan samhällsverksamhet i vissa fall att uppstå, det är själva poängen med lagstiftningen. Regeringen vill skapa kryphål för att undkomma dessa målkonflikter, exempelvis genom att betona vikten av allmänna intressen, och verka för ”rimliga restaureringsmål” genom översyn av nivåerna för referensareal, istället för att erkänna att behoven av starka ekosystem bör prioriteras.
Regelverk för grönska i städer bör välkomnas, inte bromsas.
Ambitionsnivån för restaurering av torvmarker bör vara högt satt, vilket regeringen bör välkomna istället för att ifrågasätta, även när det gäller delar av jordbrukslandskapets dikade mulljordar. Återvätning generellt är en nyckelåtgärd för ökade kolsänkor, som i som tur är en nyckelåtgärd för att EU som helhet ska leva upp till 1,5-graders gränserna i Parisavtalet. Förslaget bör också utvidgas till att omfatta annan mark än enbart jordbruksmark, som skogsbruk. Tidsramarna bör göras mer ambitiösa och arealmål för restaurering av torvmarker bör höjas.
MP anser att Natura 2000-områden ska utgöra ett starkt skydd för alla typer av anläggningar och verksamheter utanför området som kan innebära en försämring av tillståndet för art- och habitatdirektivets naturtyper inom det skyddade området. Regeringen bör inte stryka denna del.
MP anser att det är av stor vikt att rapportering och uppföljning är jämförbar och kvalitetssäkrad mellan medlemsstaterna och ser med oro på regeringens ingång att underdriva vikten av gemensamma, validerade system.
| Bilaga 6 till protokoll 2022/23:6 |
Överläggning den 27 oktober 2022 om kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om hållbar användning av växtskyddsmedel och om ändring av förordning (EU) 2021/2115
Preliminär svensk ståndpunkt
Regeringen välkomnar kommissionens övergripande ambition att säkerställa en hållbar användning av växtskyddsmedel. Det nya förslaget till förordning kan bli ett instrument för genomförandet av miljöambitionerna i EU:s strategi för biologisk mångfald och Från jord till bord-strategin som i sin tur är centrala i kommissionens Gröna Giv.
Förslaget bedöms bidra till att nå Sveriges miljömål, särskilt Giftfri miljö, liksom FN:s hållbarhetsmål. Förslaget ansluter till annan existerande lagstiftning. Regeringen anser att det är viktigt att dessa är samstämmiga och att det är tydligt hur de förhåller sig till varandra. Regeringens utgångspunkt är att förslaget ska syfta till att åstadkomma en så hållbar och säker användning av växtskyddsmedel som möjligt. Utformningen får inte äventyra europeisk livsmedelsproduktion.
Regeringen stödjer en inriktning om att undvika överanvändning av växtskyddsmedel. Huvudfokus för den nya lagstiftningen bör vara att minska riskerna med växtskyddsmedel och ge företräde till växtskyddsmedel med låg risk, hög precision, icke-kemiska alternativ och förebyggande åtgärder. Regeringen anser också att det är viktigt att de krav som ställs är rimliga och realistiska och att de möjliggör ett fortsatt kostnadseffektivt växtskydd som beaktar vikten av en god livsmedelsförsörjning, och säkerställer jordbrukets konkurrenskraft.
Regeringen noterar att det mål i kommissionens strategi Från jord till bord och biologisk mångfald om att minska användningen av växtskyddsmedel inom EU föreslås som bindande mål enligt förordningen. Regeringen motsätter sig en konstruktion med bindande mål. Regeringen är i och för sig positiva till förslag om EU-gemensamma mål som inte är bindande för minskning av användningen av och risken med kemiska växtskyddsmedel, samt för användningen av växtskyddsmedel med särskilt farliga egenskaper. De av kommissionen föreslagna målen är att minska användningen av och riskerna med kemiska växtskyddsmedel med i genomsnitt 50 procent till 2030 på unionsnivå. Målet att minska användningen av växtskyddsmedel med särskilt farliga egenskaper är i linje med det av regeringen beslutade etappmålet inom det svenska miljömålssystemet att användningen av växtskyddsmedel med särskilt farliga egenskaper ska minska väsentligt till 2030. Regeringen analyserar fortfarande förslagen till målnivåer och har inte tagit slutlig ställning till dessa på EU- respektive nationell nivå. Det är viktigt att målen möjliggör en rättvis bördefördelning. En minsta minskning om 35% förefaller alltför stor i förhållande till genomsnittet 50%, för att möjliggöra en rättvis bördefördelning.
Enligt förslaget ska nationella minskningsmål relateras till en genomsnittlig nivå inom EU, och länder med hög förbrukning av kemiska växtskyddsmedel får därmed ett större beting att minska sin förbrukning. En alternativ ansats med identiska mål oberoende av ländernas individuella förutsättningar skulle leda till större utmaningar för länder som till exempel Sverige som redan har en låg risk, låg intensitet och låg användning av kemiska växtskyddsmedel jämfört med andra medlemsstater. Regeringen anser att det bör finnas flexibilitet för medlemsstaterna och välkomnar därför ansatsen att tidigare framsteg i att minska användningen liksom aktuell användningsintensitet ska beaktas. Sverige har arbetat med att minska riskerna med kemiska växtskyddsmedel sedan 1980-talet och har idag en låg risk, låg användning och låg intensitet jämfört med andra medlemsstater. Regeringen avser att utifrån svenska förutsättningar noggrant analysera föreslagna ambitionsnivåer, genomförandetider och beräkningsmetoder samt i vilken utsträckning dessa bör vara bindande för medlemsstaterna. Först därefter kan ett ställningstagande göras gällande ambitionsnivån för svensk del.
Regeringen ifrågasätter krav på mål om ökning av andelen icke-kemiska växtskyddsmedel i handlingsplanerna i tillägg till mål om minskad kemisk växtskyddsmedelsanvändning. Regeringen noterar att begreppen ”icke-kemiskt” samt ”biologiskt” i sammanhanget inte är tydligt definierade. En definition av begreppen bör ske för att en bedömning av kraven ska vara möjlig.
Regeringen är ifrågasättande till den höga detaljeringsnivån – särskilt vad gäller de nationella handlingsplanerna, kravet på årlig strategisk rådgivning, de olika registren samt grödspecifika bestämmelser som framstår som oproportionerliga och administrativt betungande, och behöver analysera förslaget och dess övergripande kostnadseffektivitet ytterligare. Det är viktigt att reglerna utformas så att proportionalitetsprincipen beaktas.
I Sverige har nationella handlingsprogram för användningen av växtskyddsmedel tagits fram sedan 1980-talet. Regeringen är positiv till att nationella handlingsplaner fortsatt ska tas fram, förutsatt att de kan fylla funktionen att utveckla och följa upp nationella initiativ. Regeringen anser att omfattningen, detaljeringsgraden och intervallen för översyn av planerna behöver anpassas bland annat med hänsyn till övrig rapportering och registerföring samt till möjligheten att på ett effektivt sätt samla in relevant statistik. Även i denna del bör strävan vara att uppföljningen ska kunna ske med en låg administrativ och ekonomisk insats inte minst för enskilda företag.
Förslaget innehåller krav på registrering av många olika typer av uppgifter, och etablering av nya elektroniska register. Regeringen anser att det är viktigt att det finns goda möjligheter för uppföljning. Samtidigt anser regeringen att miljönyttan med de föreslagna registren noggrant behöver analyseras och vägas mot kostnaderna för berörda myndigheter och användare av växtskyddsmedel. Strävan bör vara att uppföljningen ska kunna ske med en låg administrativ och ekonomisk insats för såväl enskilda verksamhetsutövare som staten.
Regeringen ser ett behov av att förtydliga tillämpningen av integrerat växtskydd. En del av integrerat växtskydd kan fortsatt bestå av grödspecifika odlingsriktlinjer. Regeringen är emellertid tveksam till detaljeringsgraden i bestämmelserna och att riktlinjerna föreslås bli bindande. Regeringen anser att det är viktigt att kunna anpassa odlingen till lokala förhållanden och att inte hämma innovation och utveckling eller jordbrukets konkurrenskraft.
Regeringen är positiv till att främja ökad kunskap om integrerat växtskydd men är tveksam till formerna och omfattningen av rådgivning i förslaget. Regeringen anser att denna del av förslaget behöver analyseras ytterligare. Hänsyn behöver tas till hur rådgivningen i Sverige ser ut i dag, hur det ska finansieras och praktiska möjligheter att bygga ut i den takt som skulle krävas enligt förslaget. Regeringen vill se en produktionsökning, både konventionell och ekologisk, vilket ligger i linje med den av riksdagen antagna livsmedelsstrategin. En växande marknad för livsmedel skapar möjligheter på marknaden för små och stora svenska jordbruks- och livsmedelsföretag. Det finns möjligheter till fler arbetstillfällen, ökad export och ökad lönsamhet. Regeringen ser också att en ökad ekologisk odling bidrar till uppfyllelsen av flera nationella miljökvalitetsmål, bland annat Giftfri miljö och Ett rikt växt och djurliv, vilket bidrar till ökat skydd för hälsa och miljö.
Regeringen anser att förslaget om förbud av användning av växtskyddsmedel i så kallade känsliga områden inte är rimligt i sin nuvarande formulering. Enligt förslaget omfattar förbudet alla slags växtskyddsmedel oavsett farlighet i känsliga områden. Nitrat- och avloppskänsliga områden ingår i definitionen av känsliga områden enligt förslaget. Dessa områden har en svag koppling till förordningens syfte. Samtidigt medger förordningen endast begränsade möjligheter till undantag. Kommissionens förslag innebär i praktiken att det inte skulle gå att använda några slags växtskyddsmedel i Sverige eller i stora delar av Europa, eftersom all jordbruksmark i Sverige och en stor andel av jordbruksmarken i EU omfattas av definitionen av känsliga områden.
Regeringen anser att det är viktigt att definitionerna i det nya förslaget är tydliga och tillämpbara. Detta är särskilt viktigt då en förordning blir direkt tillämplig i alla medlemsstater. Regeringen anser att frågan borde utformats som ett direktiv.
Regeringen anser därtill att EU i högre grad bör göra gemensamma ansträngningar för att utnyttja de möjligheter som finns inom teknikutveckling och växtförädling för att minska risker med växtskyddsmedelsanvändning.
Regeringen är preliminärt positiv till att förordningen om strategiska planer för den gemensamma jordbrukspolitiken justeras för att, från den gemensamma jordbrukspolitiken, under en övergångsperiod möjliggöra stöd för lagreglerade mindre ingripande åtgärder som syftar till att minska belastningen på miljön från växtskyddsmedel.
Förslaget kommer troligen att förhandlas under Sveriges EU-ordförandeskap den 1 januari till och med den 30 juni 2023.
| Bilaga 7 till protokoll 2022/23:6 |
Kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om hållbar användning av växtskyddsmedel och om ändring av förordning (EU) 2021/2115
V- och MP-ledamöterna anmälde följande avvikande ståndpunkt:
EU:s medlemsländer har stora problem med en överanvändning av växtskyddsmedel. Att Sverige har en förhållandevis låg användning ger oss inte rätten att motarbeta en stark EU-lagstiftning som skulle göra stor nytta för människor och miljö på europeisk nivå, och särskilt i länder med hög användning av bekämpningsmedel, och svag praxis av integrerat växtskydd.
Vi anser att de bindande målen bör kvarstå, och att en minsta minskning om 35 procent är en rimlig nivå. Det är heller inte rimligt att motarbeta vare sig gemensamma EU-mål eller nationella mål med utgångspunkt i att det skedde en minskning av både risker och försäljning i Sverige under 1990-talet. Kemikalieinspektionens statistik visar ingen en nedåtgående trend för antalet försålda hektardoser eller hälso- och miljöriskindex på över 25 år.
Ur ett konkurrensperspektiv borde det också gynna svenska lantbrukare att införa bindande minskningsmål på EU-nivå, eftersom den svenska användningen redan är låg i ett europeiskt perspektiv. De resonemang som finns i regeringens ståndpunkt om ett ifrågasättande av den höga detaljeringsnivån och att det motverkar svensk konkurrenskraft är ett fullständigt bakvänt resonemang.
Sverige ligger i förhållande med andra EU-länder och särskilt länder i södra Europa i framkant. Vårt jordbruk är väl rustat, och lantbrukare använder t.ex. växtföljder. I Sverige är cirka hälften av utsädet behandlat med vattenånga istället för kemikalier, vilket är en svensk uppfinning som kan vinna exportframgångar om tydligare och samordnade regler om hållbar användning av växtskyddsmedel kommer på plats. Frukt behandlas i klimatanläggningar istället med kemikalier. o.s.v. Konkurrensen för svensk produktion kan definitivt stärkas genom att andra länder påverkas att ta ett bindande miljöansvar som Sverige sedan länge drivit fram.
Det är tydligt att det finns en rädsla hos regeringen att rapporteringen ska bli administrativt betungande. Eftersom det är så viktigt att få harmoniserade regler i EU kan man ju fråga sig hur det ska åstadkommas utan att man inför grödspecifika kriterier och hur nya regler ska kunna följas upp utan rapportering? Många av EUs medlemsländer gör för lite jämfört med Sverige, de har inte någon utbyggd officiell rådgivning eller goda erfarenheter med statistikhantering som SCB har – vilket snarare skulle ge Sverige fördelar. Utvecklingen av rapportering, rådgivning m.m. måste dock ses som lika betungande för alla länder. Vi anser att Sveriges regering självklart bör vara aktiv i diskussionerna och driva på för kriterier som är klokt formulerade och ta fram enkla administrativa rapporteringsverktyg till lantbrukare.
Förenkling och minskad administration får aldrig bli synonymt med sänkta miljökrav. En hållbar användning av växtskyddsmedel syftar till att minska riskerna med, och konsekvenserna av användning av kemikalier för människors hälsa och miljön.
Specifika synpunkter:
-regeringen bör förtydliga att det i de nationella handlingsplanerna även bör finnas information om icke-kemiska metoder som redan finns tillgängliga, men som inte används av det konventionella jordbruket.
-de vägledande nationella målen för ökad andel biologisk bekämpning bör kvarstå
-regeringen bör välkomna åtgärderna för att skydda vattenmiljön och dricksvattnet, och avståndet till ytvattenområden behöver öka till minst sex meter.
-det bör förtydligas att icke kemiska förebyggande metoder inte enbart ska övervägas, det räcker inte, de måste också genomföras av de yrkesmässiga användarna. Annars är risken stor att länder som saknar praxis på området fortsatt struntar i biologiska metoder.
-regeringen bör också förtydliga att yrkesmässiga användare i första hand ska använda lågriskmedel, i de fall växtskyddsmedel används, och att de grödspecifika bestämmelserna löpande ska uppdateras för att följa utvecklingen av icke kemiska metoder.