den 26 februari
Interpellation 2000/01:287 av Stefan Attefall (kd) till statsrådet Britta Lejon om den kommunala självstyrelsen
Ett av den lokala självstyrelsens mest centrala delar är den kommunala självstyrelsen. Den har en framträdande roll i vårt statsskick eftersom den nämns i regeringsformens första paragraf tillsammans med åsiktsfrihet, rösträtt och parlamentarism. Problemet är bara att det kommunala självstyret inte preciseras i grundlagen, förutom att den vilar på kommunal beskattningsrätt.
Trots allt vackert tal om kommunal självstyrelse kan man konstatera att något djupare intresse av att verkligen låta makten ha sin bas i den lokala nivån inte har funnits. Statsvetarna Urban Zetterberg och Mats Dahlkvist konstaterar i sitt forskarbidrag till Demokratiutredningen, (SOU 1999:76), att den kommunala självstyrelsen snarare utgått från "en överhetsdominerad enhetsstat" än en vilja att verkligen stärka den lokala politiska nivån.
Urban Strandberg påvisar i sin bok Debatten om den kommunala självstyrelsen (1998) att socialdemokraterna aldrig avsåg att skapa politiskt självständiga kommuner med kommunindelningsreformen som genomfördes 1966@72, utan bara förvaltningsmässigt självständiga kommuner, som skulle kunna verkställa reformer beslutade på central nivå. Kommunerna skulle realisera rikspolitiska målsättningar, inte leva ett eget liv utifrån vad medborgarna just på den orten tyckte och ansåg. Strategin tillämpades när välfärdsstaten byggdes ut, men också när den skulle krympa under besparingstiderna på 1990-talet. En stor del av den faktiska besparingen har nämligen kommunerna fått sköta om. Kommunernas självbestämmande ströps genom höjda egenavgifter som minskade kommunernas skatteunderlag, och nya uppgifter ålades kommunerna utan full ekonomisk kompensation.
I början av 1990-talet fick kommunerna ökad självständighet bestående i frihet att välja organisationsformer och mindre styrande statsbidrag. Under senare år har dock den positiva trenden vänts. Statsbidragen till skolan, maxtaxan på daghem, förbudslagarna mot utförsäljning av bostäder och sjukhus är exempel på hur staten inskränkt kommunernas frihet på senare tid.
Samtidigt så hävdar socialdemokrater med demokratiminister Lejon i spetsen att det kommunala självstyret ska värnas. Så här sade Britta Lejon i riksdagsdebatten om den lokala demokratin den 10 november 2000: "...det kommunala självstyret i Sverige är ett av de starkaste, om inte det allra starkaste, i världen. Och så ska det förbli. Ett starkt kommunalt självstyre har alltid varit, är och kommer alltid att vara en viktig fråga för socialdemokratin. Sveriges kommuner är direktvalda, har egen beskattningsrätt och ansvar för så gott som samtliga välfärdsverksamheter. Den lokala demokratin och självstyret är helt enkelt en omistlig del av folkstyret i Sverige."
Dtta värn tycks dock bara vara på nåder. Ett slags frihet som tas tillbaka då den utnyttjas @ är ett sådant självstyre verkligen att betrakta som självstyre? Göran Persson bekräftade denna bild när han i DN den 27 oktober påpekade att "en del av den avreglering och decentralisering som har skett gick för snabbt och blev kanske för kraftfull. Ser man att effekterna inte är bra då tar man tillbaka lite." Att väljarna röstat på partierna lokalt i tron att de har en given kompetens negligeras när makten kan centraliseras utan vidare.
Självklart bör vissa nationella direktiv för kommunal verksamhet gälla. Medborgarnas rättigheter måste ytterst garanteras av staten. Men att gå över till att utan förvarning centralisera makten över kommunens organisation, som rimligen en kommun med sin kännedom om de lokala förhållandena är bättre skickad att handha, måste betraktas som ett brott mot den kommunala självstyrelsen av gigantiska mått.
Demokratiutredningen skrev i sitt slutbetänkande (SOU 2000:1) "Ett medel att säkra kommunernas handlingsutrymme är att ge den kommunala självstyrelsen en starkare grundlags- och lagreglering med möjligheter till rättsprövning. En sådan utveckling bör vila på en klarlagd principiell grund för hur uppgiftsfördelningen bör vara mellan stat och kommun."
Mot bakgrund av ovanstående vill jag ställa följande frågor till statsrådet Britta Lejon:
1.Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidtaga för att stärka det kommunala självstyret?
2.Är statsrådet beredd att tillsätta en utredning för att överväga hur den kommunala självstyrelsen kan ges en starkare grundlags- och lagreglering med möjligheter till rättsprövning av självstyret?