den 27 april
Interpellation 2000/01:456 av Cristina Husmark-Persson (m) till socialminister Lars Engqvist om akut personalkris i vården
Svensk vård står inför en akut personalkris. Redan nu försvinner vårdplatser på grund av att vården varken förmår attrahera eller behålla sin personal.
Bristen på personal gäller på alla nivåer. Det gäller undersköterskor och sjuksköterskor såväl som läkare. Problemet att få folk till vården är tydligt i alla led @ från brist på studenter till svårigheter att rekrytera och sedan hålla sin personal frisk och undvika sjukskrivningar och uppsägningar. Därtill kommer stora pensionsavgångar de närmaste åren.
År 1980 studerade 30 000 elever på gymnasiets vårdlinje. I dag är antalet under 4 000. Den nuvarande bristen på undersköterskor kommer därmed att öka än mer. Och detta sker i en tid då en allt äldre befolkning gör att behovet ökar än mer av framför allt undersköterskor.
På sjuksköterskeutbildningarna finns det studenter men andelen sjuksköterskor som arbetar inom vård och omsorg fem år efter examen är endast 80 %. En färsk undersökning visar också att 30 % av sjuksköterskorna vill byta arbete.
Läkarutbildningen är ytterligt populär men en undersökning bland läkarstudenter i slutet av sin utbildning visar att 60@70 % hellre vill arbeta i näringslivet än i vården. Vården klarar med andra ord inte av att konkurrera om högutbildad arbetskraft.
För lite inflytande på arbetsplatsen, bristfällig och stelbent organisation, dåliga arbetsvillkor, hög stressbelastning är det som ligger bakom personalkrisen. Resultatet är uppsägningar och sjukskrivningar. Sjukskrivningsfrekvensen och framför allt långtidssjukskrivningar ligger mycket högt bland vårdanställda vid en branschvis jämförelse. Detta måste tas på mycket stort allvar.
Denna situation har uppkommit genom en självutlösande spiral av personalbrist och ökat missnöje som för närvarande tycks sakna slut. Men det mest oroväckande är effekten som detta får för dem som är i behov av vård. Med vårdplatser som försvinner och behandlingar som skjuts på framtiden är personalbristen ett direkt hot mot enskilda människors trygghet.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga socialministern:
1. Vad avser socialministern göra för att snarast lösa den akuta personalkrisen?
2.Vad avser socialministern göra för att attrahera personal till att utbilda sig för arbete inom vården?
3.Vad avser socialministern göra för att vårdpersonal ska välja att arbeta kvar i vården?