den 3 april

Interpellation 1999/2000:333 av Lars Lindblad (m) till statsrådet Maj-Inger Klingvall om amnesti till gömda flyktingar

Enligt Rikspolisstyrelsen var 1 604 personer efterspanade av den svenska polisen, för verkställelse av avvisning ur landet. 239 av dessa var barn. Orsaken till att dessa människor eftersöks av polisen är inte att de är kriminella. Deras enda brott är strävan för ett bättre liv i ett nytt land. Den vanligaste orsaken till att gömma sig är rädslan för vad som ska hända när de skickas tillbaka.

Det handlar om människor som lever i vårt land utan en anständig rättssäkerhet och med risk för att utnyttjas hänsynslöst. De har ingen rätt till sjukvård, mediciner och tandvård. Deras barn har endast i vissa kommuner rätt att gå i skola. För att inte tala om den frustration och den ångest som det medför att aldrig kunna känna sig trygg, att aldrig kunna gå ut, och att aldrig kunna slappna av. I utredningen När barn lever gömda (SoS-rapport 1999:5) som på regeringens uppdrag utfördes av Socialstyrelsen och Statens invandrarverk framkom att i synnerhet barnen löpte stora risker att få psykiska och fysiska men för livet, av tiden som gömda.

Moderata Ungdomsförbundet samlar just nu in namnunderskrifter för att förmå regeringen att utfärda en amnesti för de gömda människorna. Rent praktiskt skulle en sådan amnesti kunna innebära att alla som fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd och därför gått under jorden, samt de som befinner sig i Sverige illegalt utan att ha fått sitt fall prövat, beviljas permanent uppehållstillstånd genom att anmäla sig hos ansvarig myndighet. En viktig förutsättning för att beröras av amnestin bör vara att man inte är misstänkt för grova brott.

En svensk amnestireform kan hämta gott om inspiration från en rad länder under senare år. USA:s dåvarande president Ronald Reagan gav 1986 alla illegala invandrare uppehållstillstånd. Amnestin var beräknad att omfatta hela två miljoner människor. Tidigare i år har det genomförts amnestireformer i Belgien (50 600 personer) och Spanien (85 000 personer). Exemplen från USA, Belgien och Spanien visar på möjligheten att genomföra en svensk amnestireform. Det handlar i slutändan om politisk vilja och politiska prioriteringar.

Regeringen är enligt utlänningslagen 2 kap. 14 § bemyndigad att meddela föreskrifter om uppehållstillstånd av humanitära skäl. Detta lagstadgande riktar sig mot hela grupper av flyktingar, och därmed skulle alltså en kollektiv amnesti kunna utfärdas för samtliga gömda flyktingar.

Är migrationsministern redo att bevilja amnesti och ge uppehållstillstånd för de människor i landet som gömmer sig undan avvisning?