den 4 april
Interpellation 1999/2000:334 av Mats Odell (kd) till finansminister Bosse Ringholm om kapitalbeskattningen
Globaliseringen tvingar Sverige att sänka kapital- och förmögenhetsskatterna. Och det är relativt bråttom. "De skatterna kommer att sänkas, det finns ingen annan väg. Vi ser just nu över kapital- och förmögenhetsskatterna i regeringen. Om det blir förslag nästa år eller året därpå kan jag inte svara på" säger biträdande näringsminister Mona Sahlin i en intervju i Finanstidningen den 4 april. "Lättrörliga skattebaser försvinner, de känner inga gränser. Det är en verklighet som finns idag."
Färska beräkningar tyder på att svenskarna redan har ca 350 miljarder kronor i oredovisat utlandssparande. Bakgrunden är kapitalskatten på 30 %, högre än i många andra länder, samtidigt är den svenska förmögenhetsskatten ytterligare en drivkraft att placera kapitalet i andra länder som har lägre eller helt avvecklad förmögenhetsbeskattning.
Fredagen den 2 april inbjöd finansministern riksdagens partier till förnyade skattesamtal. Det angavs att dessa skulle inskränka sig till att avhandla energibeskattningen, ett nog så viktigt område, men knappast lika brådskande som de skattesatser som driver kapitalet ur landet.
När nu en ledamot av regeringen går ut med information till marknaden om att Regeringskansliet förbereder förändringar av kapital- och förmögenhetsbeskattningen hade det varit klokt att även dessa frågor tagits upp i de s.k. skattesamtalen. Ett annat alternativ kan ju vara att dessa frågor i största hemlighet är föremål för förhandlingar inför vårpropositionen.
Av medierapporteringen, samma dag som intervjun i Finanstidningen publiceras, framgår det att förhandlingarna om budgeteffekter för 2001 redan är klara och att det nu mest handlar om texter som ska låsa upp de samarbetande partierna inför kommande budgetförhandlingar.
Med vetskap om framför allt Vänsterpartiets djupt ideologiskt förankrade ståndpunkter vad gäller kapital- och förmögenhetsbeskattningen är det knappast sannolikt att vare sig vår- eller budgetpropositionerna i år eller nästa år kommer att kunna leverera de av biträdande näringsministern efterlysta skattesänkningarna.
En eventuellt kommande vänsterregering med tyngdpunkt hos Socialdemokraterna och Vänsterpartiet lär knappast heller kunna leverera en kapital- och förmögenhetsbeskattning som kan stoppa utflödet av företag, kunskap och kapital.
Något misstänksam om syftet med utspelet blir man när Mona Sahlin först säger att det är bråttom att sänka dessa skatter i "den verklighet som finns idag", för att sedan omedelbart förutskicka att det antagligen kommer att ta två år innan ens ett förslag kan väckas. Hur bråttom är det egentligen om förslag inte kan läggas förrän om två år? Status quo, dvs. att inte göra några skattesänkningar, är inte budgetneutralt i en värld med fri rörlighet för kapital. Hur mycket kapital som under regeringens tvekan därför kommer att flöda ur landet kan man bara spekulera om.