Interpellation 2000/01:4 av Elver Jonsson (fp) till näringsminister Björn Rosengren om att säkra postservicen
Statliga Posten befinner sig i en dramatisk förändring. Osäkert är vad det kommer att betyda för landets postabonnenter men också för Postens egna anställda. Med skiftande besked från staten och Postverkets ledning har osäkerheten tilltagit i takt med motstridiga besked från bolagsledningen och ansvarigt departement.
Från regeringens sida har det uttalats att Postens kunder skulle få likvärdiga alternativ. Frågorna hopar sig när det gäller hur man klarar bankärenden då avtalet med Nordbanken löper ut om några månader och hur klarar man nuvarande postgiroverksamhet likvärdigt då det hittills @ drygt ett kvartal före @ endast finns en s.k. avsiktsförklaring. Vad innebär det att "grundläggande kassaservice" garanteras? Hur ska t.ex. Postens tjänster som valförättare vid de allmänna valens poströstning utövas?
De många osäkra och motstridiga uttalandena från de två instanser som har stort ansvar för vad som nu händer inger personalen vid postkontoren stora bekymmer. Man har länge befunnit sig i en svår situation och för varje dag som går ökar stress och osäkerhet.
Ska statliga företags goda personalpolicy upprätthållas leder det till att man mycket snabbt går ut med besked som kan anses respektabla i en modern arbetsmarknadspolitik. Här har inte bara verksledning utan också regeringen ett stort ansvar.
Få verksamheter @ om ens någon @ har som Posten hela landets befolkning som "kunder" varje dag. Postverkets flerhundraåriga historia är nog så stolt och har betytt oerhört för kommunikation och service av förmedling av brev, paket och pengar. Hjalmar Gullbergs fina dikt En tänkande lantbrevbärare ger en interiör som visar att de postanställda har både en svår och viktig roll.
Postverket startade då högsta kända hastighet var den galopperande hästen. Därför blev ridande kurirer det postala färdsättet. Den följdes sedan av diligenser, postkupéer, bil och flyg. Senare kom också databrev och faxmeddelanden för att i dessa yttersta dagar informationstekniken blivit en del av Postverkets service.
Visserligen växer de elektroniska brevvolymerna och e-handeln ökar. Men det torde säkert ta decennier för att den tekniska landvinningen blir allmänt vedertagen. Därtill kommer att den tekniska fördelen kan tvinga fram lösningar som rent av är opraktiska. För att inte tala om de höga avgifter som kan anas. Framför allt på "över disk-betalning".
Det genomgående kännemärket för de många årens postala era var att det skulle fungera över hela landet. Postens roll var viktig då näringsliv och kulturkommunikation skulle fungera. Symtomatiskt var också fältmarskalkens utrop beträffande posten: "om inte fältposten fungerar riskerar vi att förlora kriget".
Under hela den postala verksamheten i Sverige har det framför allt varit en statlig angelägenhet. Det helägda bolaget Posten Sverige AB står under en särskild postlag som ska garantera högklassig service över hela landet. Den ambitionen är i den allmänna debatten nu ifrågasatt och därför vore det viktigt med ett klargörande från regeringens sida hur man tänkt sig de framtida uppgifterna. Problemen ser ut att bli betydande för såväl abonnent som personal.
Med hänvisning till det ovan anförda skulle jag vilja ställa följande frågor till näringsministern: