den 7 mars

Interpellation 2000/01:298 av Margit Gennser (m) till statsminister Göran Persson om arbetsfördelningen i regeringen

En av riksdagens viktigaste uppgifter är att utöva sin kontrollmakt över regeringen.

Diskussionen om Apoteket AB:s beslut att inrätta logistiska centra, numera omdöpta till distansapotek, har visat att riksdagens möjligheter att få regeringens verksamhet belyst på ett tillfredsställande sätt är alltför begränsat. Detta hänger samman med regeringens arbets- och ansvarsfördelning.

Apoteket AB är ett helstatligt aktiebolag som arbetar under skyddet av ett för Sverige unikt detaljhandelsmonopol med läkemedel. Det statliga apoteksbolaget sorterar under Socialdepartementet beroende på att Socialdepartementet är ytterst ansvarigt för vård och omsorg och då också för läkemedelsförsörjningen.

Detaljhandelsmonopolet och hur detta tillämpas utgör också en utomordentligt viktig konkurrensfråga. EU-inträdet föregicks av omfattande förhandlingar om detaljhandelsmonopolet med läkemedel, eftersom risken var stor att monopolet stod i konflikt med EU:s konkurrensregler. Förhandlingarna ledde till att monopolets fortsatta existens var avhängigt av att partihandeln (grossistledet) icke ingick i monopolet utan var konkurrensutsatt på en privat marknad. Dåvarande Apoteksbolaget, numera Apoteket AB, avyttrade därför grossistföretaget ADA AB till det finska Tamro. Detta bolag är noterat på Helsingforsbörsen. Apoteket AB betalades med Tamroaktier och Apoteket äger fortfarande närmare 20 % av aktierna i Tamro.

Vid försäljningen deklarerade Apoteket inför Konkurrensverket i samband med godkännadet av ADA/Tamro-affären, att Apoteket i fortsättningen endast skulle bedriva detaljhandel med läkemedel. Dåvarande socialministern Ingela Thalén konstaterade att ADA:s försäljning var ett led i en renodling av Apotekets verksamhet till detaljhandel med läkemedel.

Apotekets tillkännagivande i oktober 2000 om en ny logistikstruktur innebär att nuvarande partihandelsföretags existens inom läkemedelsbranschen äventyras, inte därför att företagen varit ineffektiva @ i stället har grossistledets kostnader varit de lägsta inom EU @ utan därför att apoteksmonopolet önskar integrera bakåt och överta alla de logistiktjänster som utgör partihandelns kärnverksamhet. Om de nu angivna planerna verkligen kommer till stånd undergrävs de två grossistföretagen Tamros och Kronans verksamhet men också det finska företaget Oriolas etablering på den svenska marknaden.

Redan nu har oron inom de två företagen fått negativa effekter. Nyckelpersoner har lämnat Tamro samtidigt som Apoteket bedrivit en aktiv rekryteringsverksamhet bland personer med specialistkunskaper.

Även aktieägarna i Tamro skadas. De har köpt aktier mot bakgrund av den svenska regeringens klara uttalanden att läkemedelsmonopolet endast skulle avse detaljhandeln. Vid sina överväganden har de som förvärvat aktier ansett sig kunna bortse från handelspolitiska risker i form av ett utvidgat statligt monopol. Om Apotekets planer blir verklighet, kommer tilltron till den svenska konkurrenspolitiken och den under senare år lyckosamma avregleringen på en rad områden med statlig verksamhet att försvagas på ett allvarligt sätt. En växande misstro mot regeringens avsikter att främja konkurrensen inom dessa typer av affärsområden kan i förlängningen skapa betydande statliga kapitalförluster och svårigheter att sälja ut statliga aktier till acceptabla kurser. Apotekets innehav av Tamroaktier är direkt utsatt för risker för betydande kapitalförluster.

Den nu gjorda genomgången visar att Apotekets beslut om distansapotek inte är en isolerad socialdepartements- eller apoteksfråga. De stora problemen uppkommer på helt andra departementsområden, i första hand Näringsdepartementets men också åtminstone indirekt på Finansdepartementets, som i framtiden negativt kommer att beröras av risken för minskad tilltro till statens avregleringspolitik och sjunkande statliga aktievärden. Denna tendens till en begynnande misstro kommer att förstärkas av andra konkurrenssnedvridande effekter som Apotekets monopol skapar på läkemedelsförsörjningens område.

Apotekets totala verksamhet omfattar många affärsområden förutom det nu berörda "logistikområdet". Apotekets dominerande ställning ger dessutom upphov till svag eller obefintlig konkurrens på områden som egentligen inte omfattas av det legala monopolet. Den bristande konkurrensen kommer delvis till synes på områden utanför läkemedelsdistributionen. I utlandet är konkurrensbilden en annan.

En delförklaring till högre priser i dagligvaruhandeln jämfört med andra länder inom EU utgörs av apoteksmonopolet och Systembolagets ensamrätt till försäljning av läkemedel respektive sprit, vin och starköl. Detta skapar helt andra och sämre marknads- och intäktsförhållanden i Sverige än i jämförelseländerna (se SOU 1994:110 avsnitt 6.10 och 6.11 s. 131@140) och då också en högre prisnivå.

Statsrådet Lars Engqvist på Socialdepartementet har inte den kompetens vad gäller de tunga konkurrensfrågor som en utvidgning av apoteksmonopolet skapar. För riksdagen är det otillfredsställande att regeringen på grund av en oklar, gammalmodig och stel arbets- och ansvarsfördelning hela tiden hänvisar frågor och interpellationer gällande konkurrensfrågor avseende Apoteket ställda till Näringsdepartementets chef Björn Rosengren till Socialdepartementets chef. Detta innebär att kvalificerade konkurrensfrågor inte kan få sin rätta belysning i riksdagen.

Ytterligare problem i samband med Apotekets inrättande av s.k. distansapotek (tidigare logistiska centra) hänger samman med förslagets regionalpolitiska inriktning. Tyngdpunkten i Apoteket AB:s verksamhet ligger i södra Sverige. Befolkningen är gles i Norrland, särskilt övre Norrland, vilket självklart leder till relativt få apotek och liten apoteksförsäljning i förhållande till storstadsområdena och södra Sverige. Trots detta ska två av sju logistikcentra förläggas till övre Norrland, Boden och Sollefteå. Andra utpekade orter är Falun och Hässleholm. Alla dessa orter är tidigare regementsorter och var lovade ersättningsjobb vid nedläggning av regementen. Den socialdemokratiske talesmannen i försvarsdebatten tillstod att regeringens löften att "skapa jobb" snarare kunde beskrivas som "att flytta jobb". I detta fall tycks det som det är det privata näringslivet och deras anställda som ska bära hela bördan. Detta innebär vad jag kan förstå ett betydande rättssäkerhetsproblem, en form av konfiskation med hjälp av ett statligt aktiebolag, som tilldelats exklusiva rättigheter i form av detaljhandelsmonopol på läkemedel.

Regionalpolitiken sorterar under Näringsdepartementet, inte Socialdepartementet och i samband med försvarsbeslutet tillsattes en "omställningsgrupp" direkt under en statssekreterare inom Näringsdepartementet. Generaldirektören för denna omställningsgrupp Lars Jeding har tidigare varit särskild utredare av Apoteket AB. I det nu berörda fallet går det inte att bortse från tunga regionalpolitiska motiv kopplade till försvarsbeslutet. Riksdagens ledamöter måste ha rätt att få ställa interpellationer till dem som ytterst är ansvariga för regionala satsningar och konkurrenspolitiken i samband med apotekets utvidgning av sitt monopol. Allt annat leder till en skadlig försvagning av riksdagens ställning och insyn och därmed vår demokrati.

Ett antal frågor om Apotekets planer och deras effekter på konkurrens- och regionalpolitiken har ställts till näringsminister Rosengren. De har alla hänvisats till socialministern som inte företräder regeringen i konkurrens- och regionalpolitiska frågor och således saknar den kompetens och den översikt som krävs för att kunna ge riksdagen de underbyggda analyser som fordras för att riksdagen ska kunna fullgöra sina uppgifter på ett fullgott sätt.

Statsministern bär det fulla ansvaret för arbets- men också ansvarsfördelningen inom regeringen. Ovan beskrivna fall visar på allvarliga brister i detta hänseende.

Vilka åtgärder avser statsministern vidta för att skapa en tydligare och mer konsekvent, dvs. mer transparent arbets- och ansvarsfördelning, som gör det möjligt för riksdagen att utföra en av sina huvuduppgifter, kontrollmakten, på ett tillfredsställande sätt?