den 3 april

Interpellation 2000/01:359 av Elisabeth Fleetwood (m) till socialminister Lars Engqvist om osteoporos

Årligen inträffar 70 000 frakturer på grund av osteoporos (benskörhet). Av dessa skulle hälften kunna undvikas.

Kostnaden enbart för höftfrakturer har beräknats till 3 miljarder kronor.

Varannan kvinna och var fjärde man över 50 år drabbas av en eller flera frakturer.

Av de drabbade är det endast 30 % som återfår sin tidigare funktionsförmåga, 30 % lider. Bestående handikapp är således vanliga. Internationell statistik anger att endast 20 % av samtliga frakturpatienter får diagnos.

Under tidigare år ansågs osteoporos vara en naturlig del av det kvinnliga åldrandet. Ett sådant tänkande är i dag föråldrat. Nu kan osteoporos både diagnostiseras och behandlas långt upp i åldrarna.

Tidig diagnos och behandling skulle innebära såväl minskat lidande som låga kostnader. Förebyggande åtgärder redan från tidiga barnaår efterlyses.

Vår sjukvård saknar rutiner för undersökningar, kunskaperna är otillräckliga, på de flesta håll saknas bentäthetsmätare, sjukvårdspolitiker tycks både okunniga och ointresserade.

Med hänvisning till ovanstående riktar jag följande fråga till socialministern:

Hur avser socialministern medverka till att kunskap, diagnostik samt vård av de drabbade förbättras och att på så sätt medverka till den globala strategi mot osteoporos som WHO (Världshälsoorganisationen) uppmanar till?