den 28 april

Interpellation 1999/2000:403 av Ingvar Eriksson (m) till jordbruksminister Margareta Winberg om svensk binäring

I början av 1980-talet fanns ca 19 600 biodlare i Sverige. Under en 20-årsperiod har antalet bisamhällen sjunkit från över 160 000 till ca 70 000 som handhas av ca 11 500 biodlare.

En av orsakerna kan antas vara varroakvalstrets intåg i Sverige i slutet av 1980-talet då kvalstret genom @ av allt att döma smuggling @ "importerats" till Sverige. Myndigheterna gav tidigt upp i kampen mot kvalstret. Man talade om att det var omöjligt att förhindra utbredningen med de kända metoder som använts i kampen mot andra bisjukdomar och att varroan snabbt bedömdes sprida sig över landet.

Nu över 10 år senare kan konstateras att spridningen trots allt inte gick så snabbt som man då bedömde. Mot bakgrund av detta finns stark anledning att med eftertanke analysera huruvida det ändå inte funnits möjligheter att förhindra utbredningen och kanske t.o.m. utrota kvalstret.

Jag konstaterar med beklagande att det är första gången svenska myndigheter givit upp i kampen mot en smittsam husdjurssjukdom. Under flera år har inte tillsynen av bitillsynsmän överallt fungerat som avsetts. I SJVFS nr 1992:38 42 § står att läsa "I bigård där varroakvalster förekomer skall bitillsynsmannen ge föreläggande om bekämpning av varroakvalster i bigårdens samtliga samhällen". Detta har inte tillämpats.

Biodlare slår nu dessutom larm om att det är för få bin i Sverige för att klara dels pollineringsbehovet som jordbruket, trädgårdsnäringen och naturen i övrigt har. En annan för binäringen oroande utveckling är den nu snabbt minskande oljeväxtodlingen i landet. Skälet är att många bönder på grund av låg lönsamhet slutat odla raps. 1990 odlades 150 000 hektar raps i Sverige. I år har odlingen sjunkit till 50 000 hektar.

Rapsen som blommar under huvudsakligen vår/sommartid, har de första blommorna som i stor skala ger nektar i början av sommaren. De allt färre rapsfälten kommer långsiktigt att drabba binäringen hårt. Bristen på bin kan i sin tur få allvarliga konsekvenser för såväl jordbruk som trädgårdsodling, men också den vilda floran. Finns det inte tillräckligt med bin blir växtligheten sämre. 70 % av den vilda floran behöver pollineras. Av allt att döma skulle det behövas dubbelt så många bin @ för att pollineringen ska bli lyckad @ än vad som finns i dagens Sverige. Därmed måste också rekryteringen av biodlare uppmärksammas.

Mot bakgrund av det anförda vill jag ställa följande frågor till jordbruksministern:

Vilka åtgärder planerar jordbruksministern vidtaga i syfte att återupprätta svensk biodling till den nivå som är nödvändig för att jordbrukets och naturens behov ska kunna tillgodoses?

Vilka åtgärder avser jordbruksministern vidtaga för att gällande lagar för bitillsyn och bisjukdomsbekämpning bättre ska efterlevas framöver?