den 23 mars
Interpellation 2000/01:334 av Murad Artin (v) till utrikesminister Anna Lindh om Israel och den palestinska befolkningen
Den nya israeliska regeringen med Ariel Sharon i spetsen fortsätter med sina provokationer mot den palestinska befolkningen i de ockuperade områdena. Den illegala bosättningspolitiken, nu senast i Jerusalem, fortsätter. Olivlundar huggs ned för att bereda plats för israelisk bebyggelse @ en bebyggelse som inte sällan får karaktären av militära eller halvmilitära fästen syftande till att kontrollera ockuperat territorium.
Skatteinbetalningar avsedda att överlämnas till den palestinska myndigheten har inte utbetalats av den israeliska staten. Den europeiska unionen har trätt emellan och betalat ut ersättning till palestinska myndigheten vilket skett i form av bistånd. Sålunda häftar den israeliska staten i skuld till EU. Rimligt vore att EU infordrade denna skuld från den israeliska staten.
Den palestinska befolkningen har regelbundet och vid olika tillfällen utsatts för ekonomisk utpressning av de israeliska myndigheterna. De enklaver som tidigare överlämnats till palestinierna ligger som öar i områden som behärskas av israelisk militär. Närhelst det passar Israel kan dessa enklaver stängas av från yttervärlden. Därmed omvandlas det som tidigare var ett ockupationstillstånd till belägringstillstånd, vilket försvårar praktiskt taget all normal mänsklig och ekonomisk aktivitet.
Tvärtemot vad Genèvekonventionen föreskriver har israeliska företag etablerats i de ockuperade områdena. Varor från dessa områden har sedan gått på export till bl.a. EU. Varorna har varit märkta som israeliska. Den israeliska exporten och EU:s import av sådana varor strider mot Genèvekonventionen.
När EU krävt en korrekt märkning av varornas ursprungsort har de israeliska myndigheterna fräckt förklarat att man administrativt inte klarar av uppgiften att särskilja varor producerade i Israel från varor producerade på ockuperat område. Detta visar hur sammanvävda den palestinska och israeliska ekonomin blivit i de ockuperade områdena och är ett tydligt tecken på att de israeliska myndigheterna under många år i själva verket betraktat de ockuperade områdena som permanent erövrade från palestinierna.
Denna utpressnings- och förtryckarpolitik leder självfallet inte till någonting annat än fördjupade motsättningar mellan israeler och palestinier. Bland palestinierna ökar förtvivlan och de desperata aktionerna gentemot ockupanterna ökar. Den israeliska politiken skapar en god jordmån för palestinsk extremism. Det kommer att bli allt svårare för de kringliggande grannländerna att stillatigande åse det växande förtrycket av palestinierna.
Jag vill fråga utrikesministern:
Avser utrikesministern att vidta några åtgärder för att förmå EU att inkräva den skuld som den israeliska staten har till EU till följd av att de israeliska myndigheterna inte utbetalt skattemedel till den palestinska myndigheten?
Avser utrikesministern att vidta några åtgärder när det gäller att följa upp de israeliska brotten mot Genèvekonventionen när det gäller export av varor producerade på ockuperat territorium som varumärks som israeliska?
Avser utrikesministern att vidta några åtgärder för att förmå EU att ingripa mot den beskrivna israeliska politikens ekonomiska följder?