den 19 januari
Interpellation 2000/01:219 av Per Lager (mp) till näringsminister Björn Rosengren om tunnfilmsteknik
Den svenska forskningen om tunnfilmsteknik, som får stöd från EU, stiftelsen Mistra och Energimyndigheten, är numera i världsklass och i Ångströmslaboratoriet i Uppsala gör man ständigt nya rekord i verkningsgrad. I dag räknar man med minst 14 %. Detta är något lägre än konventionella solceller, men tunnfilmstekniken har samtidigt en betydligt lägre prisbild. De återstående problemen handlar om att få tillräckligt jämn kvalitet, vilket är svårtestat i mindre laboratorieserier. Det behövs betydligt större volymer.
Tekniken är alltså framtagen. Nu saknas, enligt forskarna, bara att få tekniken omsatt i serieproduktion. Tyvärr är det skralt med det industriella intresset för de här innovationerna i Sverige. En nackdel är givetvis att det i dag inte finns någon stor svensk solcellstillverkare eller tillverkare av fönsterglas, vilket skulle varit en naturlig investeringsplats för tunnfilmsprodukten. Alternativet är att produktionen hamnar på licens utomlands. Med det förloras möjligheten till nära och nödvändigt samarbete för fortsatt svensk utveckling av tekniken.
För att få behålla produktionen, arbetstillfällena och teknikutvecklingen inom den här "gröna" framtidsbranschen behövs det någon form av industriellt startstöd. I Tyskland subventioneras solenergi och där har Siemens nu presenterat en liknande tunnfilmssolcell. Det krävs alltså en strategi för "gröna" energilösningar och hur man ska kunna få dem i produktion här hemma. Kunskap och teknik är på plats, men inte det industriella intresset och kapaciteten.
Därför finns det anledning för regeringen att genom sitt näringsdepartement försöka lösa de eventuella knutar som finns i processen @ utan att för den delen åsidosätta rådande konkurrensregler. Detta för att Sverige i ett längre perspektiv ska kunna säkra och utveckla miljövänliga energialternativ, skapa nya "gröna" jobb och bibehålla en framskjuten internationell forskningsposition.
Med anledning av situationen vill jag därför fråga näringsministern:
Vad avser ministern göra för att ge tunnfilmstekniken, som är en förnybar och strategiskt mycket viktig energiteknik, möjligheter att utvecklas och industriellt produceras i Sverige?