den 1 mars

Interpellation 2000/01:292 av Gudrun Schyman (v) till statsminister Göran Persson om exporten av JAS 39 Gripen till Sydafrika

För närvarande pågår en intensiv debatt i Sydafrika kring den sydafrikanska regeringens beslut om omfattande inköp av nya vapen, där svenska JAS 39 Gripen utgör den största posten.

Trots att den sydafrikanska regeringen i rapporten "White Paper on Defence" 1996 slog fast att det under överskådlig framtid inte finns några konventionella militära hot mot Sydafrika, har man under de senaste åren skrivit under avtal om stora vapeninköp. Vid sidan av Sverige innefattar affärerna även Storbritannien, Italien och Tyskland. Många av landets folkrörelser och fackföreningar har riktat stark kritik mot den sydafrikanska regeringens beslut. Man menar att vapenaffärerna inte överensstämmer med regeringens uttalade vilja att prioritera "fattigdomsbekämpning och de socioekonomiska ojämlikheter som apartheid skapat".

I höstas framkom uppgifter om korruption i samband med vapenaffärerna. Saabs partner, British Aerospace, anklagades för att ha betalat ut mer än 10 miljoner kronor till höga ANC-politiker, bland dem den förre ordföranden i parlamentets försvarsutskott. Nu försöker ANC sätta stopp för en korruptionsutredning av affären genom att bl.a. vägra att ge uppdraget åt domaren Willem Heath, som är Sydafrikas mest respekterade och omvittnat mest effektive korruptionsutredare. Förutom att president Thabo Mbeki och vicepresident Jacob Zumas gjort utspel mot personer inom de egna leden, vilka velat utreda korruptionen, har den ANC-politiker i det parlamentsutskott som har till uppgift att hantera granskningen, tystats eller petats från sin post. Posten har ersatts av ANC:s gruppledare i parlamentet, som är en av dem som utpekats för att ha tagit emot mutor.

Vapenaffärerna har tidigare granskats av Sydafrikas motsvarighet till Riksrevisionsverket och det sydafrikanska parlamentets utskott för offentliga utgifter (Standing Committee on Public Accounts). Resultatet av utskottets studier och förhör har bl.a. visat:

att vapenkostnaderna beräknas öka med 50 % jämfört med vad den sydafrikanska regeringen tidigare sagt,

att de utlovade 65 000 nya arbetena i samband med vapenaffären inte alls är garanterade då beräkningarna är oklara och kontrakten alltför vagt skrivna,

att motköpen är konstruerade på sådant sätt att de i slutändan kan landa på en straffavgift för de inblandade företagen på motsvarande 10 % av själva vapenkostnaderna. Det innebär 5,4 miljarder kronor och inte de 142 miljarder kronor i motköp som den sydafrikanska regeringen tidigare utlovat.

I en färsk rapport har även den sydafrikanska landsorganisationen Cosatu granskat vapenaffärernas effekter på den långsiktiga utvecklingen för landets fattiga. Fackföreningarnas preliminära resultat visar att den sydafrikanska regeringen brutit sitt löfte om att inte låta försvarskostnadernas ökningar påverka sociala utgifter, hälsovård och utbildning. Vapenaffärerna och motköpen gynnar alltså inte främst Sydafrikas fattiga.

Eftersom fattigdomsbekämpning, i svensk utrikespolitik ska vara det övergripande målet i utvecklingsländerna och mänskliga rättigheter @ sociala, kulturella och ekonomiska @ ska genomsyra den svenska utrikespolitiken är resultatet av ovanstående utredningar även intressant för Sverige. I regeringens skrivelse "Afrika i förändring @ en förnyad Afrikapolitik inför 2000-talet" (skr. 1997/98:122) anges som första punkt att politiken ska inriktas på den fattiga befolkningens situation. Regeringen hänvisar dessutom till sin förnyade Afrikapolitik i skrivelsen "Att förebygga väpnade konflikter" (skr. 2000/01:2) när man tar upp sina särskilda prioriteringar i Afrika.

Sverige har tidigare gått i täten i försöken att etablera en ansvarsfull politik när det gäller handel med krigsmateriel. Den svenska regeringen har vid jämförelser med andra länder kunnat berömma sig av att ha världens mest restriktiva bestämmelser när det gällt krigsmaterielexporten. Likafullt är det just handeln med krigsmateriel som kommit att bli en så väsentlig del när det gällt handelspolitiken med Sydafrika.

Detta stämmer illa med Sveriges allmänna hållning när det gäller både handelspolitiken och säkerhetspolitiken. Sverige har, i FN och andra internationella organ, länge drivit linjen att sociala, etniska och politiska konflikter måste upptäckas på ett tidigt stadium innan de övergår i militära konfrontationer och regelrätta krig. Exporten av JAS 39 Gripen kan knappast sägas bidra till denna konfliktförebyggande verksamhet. Krigsmateriel i sig har i sådana sammanhang ett annat syfte. Krigsmateriel är till för att användas först sedan en konflikt nått sin kulmen och övergått i militära uppgörelser och krig.

Den officiella svenska handelspolitiken har transparens (insyn) och villkorslöshet som en av sina grundpelare. Den svenska regeringen hävdar att man inte aktivt har försökt påverka Sydafrika att köpa JAS 39 Gripen.

Av en rapport från Diakonia och Kristna Fredsrörelsen "Svenskt regeringsstöd för JAS-export till Sydafrika" framgår det att den statliga Exportkreditnämnden (EKN) har garanterat över 16 miljarder kronor i JAS-affären med Sydafrika. Utöver denna ovanligt stora exportkreditgaranti har den svenska regeringen även lånat ut pengar till köpet. I början av år 2000 tecknade Svensk Exportkredit (SEK) ett avtal på närmare 10 miljarder kronor, vilket är den största affären i SEK:s historia. Rapporten säger även att frågan om både exportkrediter från EKN och lån från SEK var en del av förutsättningarna för att den sydafrikanska regeringen vid kontraktsskrivandet skulle gå med på affären.

Dessa uppgifter visar att Sverige varit mycket aktivt när det gäller exportstödet till JAS-affären med Sydafrika. De omständigheter som rått kring köpet @ exportkrediterna och lånen i mångmiljardklassen @ kan knappast ha varit något för regeringen obekant; inte heller något som regeringen kunnat förhålla sig inaktiv till, dvs. utan att ha fattat någon form av beslut.

En annan besynnerlighet när det gäller kreditgivningen är att man år 1999 endast skrev kontrakt för 9 dubbelsitsiga JAS-plan. Men beviljandet av garantier och krediter handlar inte om 9 JAS-plan. EKN och SEK har beviljat garantier och krediter för ytterligare 19 ensitsiga JAS-plan. Man har alltså beviljat garantier och krediter för 19 flygplan för vilka man ännu inte skrivit något kontrakt.

Sydafrikas samlade planerade vapeninköp omfattar 24 brittiska Hawkplan, fyra korvetter och tre ubåtar från Tyskland, 30 Augusta-helikoptrar från Italien samt 28 svenska flygplan av modell JAS 39 Gripen. Det är en osedvanligt tung militär satsning för ett land som av apartheid endast fått ekonomiskt kaos, kriminalitet och social nöd i arv.

Jag vill fråga statsministern:

1.Vilka åtgärder avser regeringen att vidtaga för att granska effekterna av JAS-affären utifrån målet om fattigdomsbekämpning och mänskliga rättigheter?

2.Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att få klarhet när det gäller de sociala konsekvenserna i Sydafrika när det gäller landets inköp av de svenska JAS-planen?

3.Vilka åtgärder avser regeringen att vidtaga i syfte att redovisa villkoren och grunderna för hur exportkrediterna till Sydafrika beviljats?