den 3 februari
Interpellation 1999/2000:213 av Sten Andersson (m) till statsrådet Ulrica Messing om integrationspolitiken
Generaldirektören vid Integrationsverket sade i en intervju med Ekoredaktionen den 15 januari: "Invandrare måste mötas med respekt för kulturella olikheter men ändå bli en del av det svenska samhället." Uttalandet är urvattnat och gjordes för att markera politisk korrekthet. Han sade också "att alla i Sverige skall följa svenska lagar" och uteslöt inte att det kan gälla även andra saker. Exempel på detta gavs tyvärr inte. Däremot, helt enligt regelboken, exempel på svensk "finrumsrasism". Hur är det med "rasismen" och föraktet för mänskliga fri- och rättigheter som finns hos vissa med utländsk bakgrund?
Då en svensk reagerar upprört om hans dotter är ihop med en afrikan är det, politiskt korrekt, ett exempel på "finrumsrasism". Vad säger man då de med utländsk bakgrund säger, att de aldrig vill eller tillåts gifta sig eller umgås med svenskar? Om video- och barnäktenskap? Varför nämns sällan t.ex. ungdomsrånare i Malmö som säger "vadå bry sig" när de rånar jämnåriga "mesiga" svenskar?
Det är tyst om den stenåldersmässiga kvinnosyn som präglar vissa religioner och män med utländsk bakgrund. Muslimska män går ofta på barer och krogar, vilket i och för sig är positivt. Men sällan flickor med samma bakgrund. Vill de inte eller får de inte? Om svenskar klipper till invandrare är det, enligt korrekt standardmall, rasism. Vid motsatsen kallas det slagsmål.
Visst finns det svenskar, främst beroende på en av naiva politiker utan erfarenhet och kompetens förd antalsmässigt unik och havererad flyktingpolitik, som är osäkra för och skrämda av främmande kulturer. Detta tolkas ofta, felaktigt, som rasism. Men samma sak och ibland värre finns bland män och religioner med utländsk bakgrund. Vad är receptet mot det? Ska det accepteras och ska bara svenskar anpassa sig?
Vilka åtgärder är statsrådet beredd vidta i avsikt att integration ska gälla alla?