den 12 november

Interpellation 2001/02:69 av Anna Kinberg (m) till näringsminister Björn Rosengren om arbetsmarknadsmyndigheternas behandling av enskilda

Regeringens politik handlar alltför ofta om de stora systemen och alltför sällan om de enskilda människorna, som i sin vardag påverkas av stelbenta regler och konstlade åtgärder. Enskilda individer far illa därför att arbetsmarknadspolitiken prioriterar generella system i stället för individuella åtgärder som tar hänsyn till att alla människor har olika behov.

Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (Ifau) har jämfört effekten av olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det visar sig att tilldelningen av olika åtgärder är administrativt styrd. Att alla människor är olika och har olika behov av åtgärder är generellt sett inte viktigt för hur arbetsförmedlingen fördelar de olika aktiviteterna. (Forskningsrapport, 2001:2).

Historien om Bahman som 1988 kom från Iran till Sverige är talande. Bahman är utbildad läkare och arbetade som sådan i sitt hemland. När Bahman passerat de första stegen i den svenska byråkratin var det dags att besöka arbetsförmedlingen. Bemötandet där blev en chock för Bahman.

Det första arbetsförmedlaren sade till Bahman var att han skulle glömma sitt yrke. Detta eftersom det är svårt att hitta arbete som läkare. Det enda Bahman borde göra var att läsa arbetsförmedlingens platsjournal. Han begärde då att få komplettera sin läkarutbildning. Svaret blev ett rungande nej. Han bestämde sig då för att skaffa sig ett arbete på egen hand. Numera arbetar han som läkare igen, men mötena med arbetsförmedlingen glömmer han aldrig. (SNS, Invandrare och myndigheter, 2001).

Ett annat exempel är Faiz, 39 år och utbildad civilingenjör från Irak. Faiz kom till Sverige 1989. Han sökte hundra olika arbeten @ men blev inte kallad till en enda anställningsintervju. I dag arbetar han som samordnare i integrationsfrågor i Linköpings kommun.

Det är viktigt arbete, men Faiz hade kunnat arbeta som ingenjör, vilket är ett yrke som för närvarande präglas av stor arbetskraftsbrist. Alltifrån fördomar till krångliga regler och ofullständiga system att värdera utländska utbildningar har medfört att Faiz i stället har som yrke att ge andra invandrare chansen att få ett arbete snabbare än han själv fick möjlighet till. (Expressen den 10 maj 2001).

I dag är den arbetslöse beroende av arbetsförmedlingen och andra myndigheter. Man fråntas det egna ansvaret, möjligheterna att påverka sin situation och sin självkänsla. Den enskilde reduceras till att vara en klient. Arbetslösa får inte den service som man har rätt att kräva av arbetsförmedlingen.

Vi har rätt att bli bemötta som enskilda individer. Alla har rätt att få stöd och hjälp med utgångspunkt från sina individuella förutsättningar och behov. Detta sker endast i begränsad utsträckning. Man betraktas som en administrativ börda snarare än som människa med behov av ett individuellt bemötande.

Därför behövs en ny och modern arbetsmarknadspolitik som uppmuntrar och möjliggör individuella lösningar.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag till statsrådet Björn Rosengren ställa följande frågor:

1.Vilka initiativ ämnar statsrådet vidta för att enskilda människor inte ska riskera att bli kränkta och ovärdigt behandlade av arbetsmarknadsmyndigheterna?

2.Vilka initiativ ämnar statsrådet vidta för att skapa förutsättningar för en ny arbetsmarknadspolitik som möjliggör individuella lösningar?