den 23 november

Interpellation 1999/2000:106 av Lars Tobisson (m) till finansminister Bosse Ringholm om statliga kreditinstitut

För en tid sedan frågade jag finansministern i en interpellation när Vasakronan skulle privatiseras. Beskedet blev i allt väsentligt att eftersom Vasakronan har blivit ett så framgångsrikt fastighetsbolag, är det inte aktuellt.

Som svar på det principiella spörsmålet var gränsen bör gå för statligt företagsägande var detta föga upplysande. För att försöka skapa större klarhet vill jag dock utifrån denna utgångspunkt aktualisera frågan om framtiden för ett annat statsägt företag under Finansdepartementet som inte går så bra, nämligen Statens bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB).

För ungefär tio år sedan tog jag i en motion initiativet till en spridning av ägandet i Stadshypotek. Men samtidigt som detta offentliga engagemang på bolånemarknaden avvecklades, har staten gjort om SBAB till ett nytt institut med samma syfte. Vid dess start 1985 var uppgiften att hantera de statliga bostadskrediter som finansierades över statsbudgeten. Men efter det att nödlidande och riskfyllda engagemang från fastighetskrisens dagar förts över till likaledes statsägda Venantius AB, bedriver SBAB sedan 1996 endast utlåning på den öppna marknaden, både till flerbostadshus och till småhus och bostadsrätter.

Det statliga ägandet ger SBAB möjlighet till en bättre rating, vilket normalt medför en lägre upplåningskostnad och därmed utgör en konkurrensfördel. Periodvis har ändå finansieringen blivit dyrare än för större privatägda konkurrenter @ så är för närvarande fallet. Ändå försöker SBAB vinna marknadsandelar med lägre utlåningsräntor, vilket ger lövtunna marginaler. I år sjönk halvårsresultatet till 189 miljoner kronor @ jämfört med 295 miljoner kronor 1998 @ på en lånevolym av närmare 144 miljarder kronor.

Trots den fördel vid finansieringen som följer av det statliga ägandet förmår således inte SBAB hävda sig i konkurrensen. Med nuvarande tendens för lönsamheten kan det om någon tid kanske krävas kapitaltillskott från den statliga ägaren. Är det faktum att SBAB inte är så framgångsrikt ett skäl för finansministern att förorda en privatisering? Borde det inte i så fall ske så snabbt som möjligt, eftersom det finns skäl att befara att försäljningspriset blir lägre, ju längre försäljningen dröjer?

Greppet att ersätta Stadshypotek med SBAB som offentligt kontrollerat bolåneinstitut, aktualiserar frågan om regeringens syn på statligt ägande av banker över huvud taget. För någon tid sedan tvingades finansministern att ta tillbaka ett uttalande om att staten skulle behålla en andel i Nordbanken. Det skedde av allt att döma motvilligt, men full privatisering hade utlovats i ett prospekt till marknaden.

Samtidigt som finansministern fick göra avbön, meddelade emellertid näringsminister Björn Rosengren att regeringen överväger möjligheten att utveckla Postgirot till en fullvärdig bank i statens ägo. Det skulle i så fall bli en direkt parallell till att Stadshypotek ersattes av SBAB. Besked om regeringens planer ryktas vara nära förestående.

Mot denna bakgrund vill jag fråga finansministern:

Avser regeringen att avveckla eller utveckla ägandet av SBAB och andra kreditinstitut?