den 1 mars
Interpellation 1999/2000:272 av Johan Pehrson (fp) till statsrådet Maj-Inger Klingvall om hanteringen av asylärenden
Det kommer oavbrutet rapporter om den svåra situationen för asylsökande i Sverige. Familjerna Demir och Sincari tillhör några av de i massmedierna mest uppmärksammade exemplen, men listan på asylsökande som lever under mycket svåra och osäkra förhållanden kan göras längre. Vi vet att många flyktingar i dag lever gömda på grund av risken att avvisas ur landet. De saknar tillgång till sjukvård och rättstrygghet. Barn tvingas gömma sig under förhållanden som är helt oacceptabla.
Ett centralt inslag i en human flyktingpolitik är att människor ges snabba beslut och att rättssäkerhet råder. Det senare främst genom att lika fall behandlas lika. En förutsättning för rättssäkerhet är att det finns tillräckligt med personal för att upprätthålla kraven på snabbhet och kvalitet i beslutsfattandet.
Bristerna i hanteringen av asylärenden vid Statens invandrarverk är påtagliga. Det finns i dag inte tillräckligt med resurser för att upprätthålla kraven på skyndsamhet och kvalitet i beslutsfattandet. Ärenden drar ut på tiden och många asylsökande får vänta flera år innan beslut fattas, med mänskligt lidande som följd.
Vid utgången av januari månad fanns det sammanlagt 7 987 öppna asylärenden hos Invandrarverket. Av dessa fanns 5 300 ärenden inom region Stockholm. Arbetssituationen har bidragit till en betydande omsättning på personal.
För att klara denna hantering är det rimligt att fler resurser tillförs Stockholm. Invandrarverket har i år helt riktigt fördelat extra resurser till de regioner som behöver det för att klara hanteringen av asylärenden, så även till Stockholm. Men resurserna är inte tillräckliga. Därför har verksledningen tillfälligt valt att låta personal i region nord @ vilka saknar erfarenhet @ fatta beslut i asylärenden som rör Stockholmsområdet. Mot denna nyordning bör man ha invändningar när det gäller rättssäkerhet för de människor som kommer prövas av nyinrättade team.
Till detta kan även tilläggas de oacceptabelt långa väntetiderna för att få en ansökan om medborgarskap behandlad. Det kan ta mer än tolv månader innan handläggning påbörjas. Invandrarverkets resurser räcker heller inte till för att klara även denna hantering.
Med anledning av det ovan anförda vill jag ställa följande fråga till statsrådet Maj-Inger Klingvall:
Vilka åtgärder är regeringen beredd att vidta för att klara ut den rådande situationen vid Statens invandrarverk i syfte att kunna garantera att kraven på snabbhet och kvalitet och därmed rättssäkerheten i beslutsfattandet upprätthålls?