den 26 november

Interpellation 1999/2000:120 av Stefan Hagfeldt (m) till näringsminister Björn Rosengren om energibeskattningen

I vårbudgeten i fjol aviserade regeringen att elproduktionsskatten skulle tas bort.

Regeringen skrev då bl.a. följande:

"En säker tillgång på el till ett rimligt pris är en viktig förutsättning för den svenska industrins internationella konkurrenskraft. Det är angeläget att den elintensiva industrin ges konkurrenskraftiga villkor. Beskattningen av el i produktionsledet utgör ett problem i en situation där förhållandena på elmarknaden är sådana att beskattningen leder till ökade kostnader för elanvändarna. Inom ramen för den översyn av hela energibeskattningen som pågår inom Regeringskansliet och där förslagen sammantagna ska ge ett oförändrat skatteuttag på området, prövas därför i vilken takt beskattningen av el i produktionsledet skall avvecklas."

När budgetpropositionen den 20 september 1999 presenterades av regeringen blev det en chock för den elintensiva industrin här i landet. I stället för att avveckla elproduktionsskatterna föreslog nu regeringen i budgetpropositionen följande:

I praktiken betyder detta en ökning av kraftproducenternas elkostnader med 0,45 öre/kWh. För den som inte är insatt i frågan låter det inte mycket, men för de företag som använder elkraften som en nödvändig del i produktionen betyder det miljontals kronor. Allt tyder nämligen på att kraftproducenterna tvingas slussa över dessa nya kostnader på kunderna.

Ingemar Widell, vd Vargön Alloys är uppröd:

"I vår planering har vi räknat med att regeringens löften skulle vara genomförda inom något år. I värsta fall motsvarar kostnadseffekten av löftesbrottet, för oss, 45 000 kr per anställd och år. Detta är konsekvensen av höjd skatt i stället för en avveckling. Och vad för förslag väntas nästa år?"

Det talas inte bara om regeringens svek utan oron är nu också mycket stor hos de elintensiva industrierna för vad den förtida avvecklingen av kärnkraftsreaktorerna kommer att medföra i merkostnader.

Den höjda produktionsskatten innebär en "svart" skatteväxling. Utflyttade och förlorade jobb i den elintensiva industrin växlas mot import av dansk smutsig kolkraft.

I min egen hemstad Norrköping förbrukar de tre pappersbruken (Braviken, Skärblacka och Fiskeby) drygt 2,0 TWh/år. Enbart Holmen Paper använder i anläggningen i Braviken hela 1,6 TWh, vilket är mer än 1 % av Sveriges elproduktion. Totalt förbrukar Modo-koncernen i Sverige 5,1 TWh. En höjning av elkostnaderna med 0,45 öre/kWh medför för Modo-koncernen nya kostnader på 23 miljoner kronor per år. Bara för anläggningen som Holmen Paper har i Braviken betyder det ytterligare 7,2 miljoner kronor i kostnad per år.

Oron för framtiden delas också av kommunalråden i de berörda kommunerna. Norrköpings kommun redovisar för augusti månad 1999 att arbetslösheten är 11,0 %, vilket innebär att det är 7 735 personer som är öppet arbetslösa eller i åtgärder. 2 000 industrijobb i Norrköping hos Holmen Paper i Braviken, Assi Domän i Skärblacka och Fiskeby Board, är direkt beroende av basindustrins villkor. Till detta ska läggas alla leverantörer, IT- och serviceföretag som i sin tur är beroende av pappersindustrin i Norrköping.

I hela landet är det 123 714 förvärvsarbetande som arbetar inom de elintensiva basindustrierna. Lägger man därtill de indirekt berörda så blir summan 338 800 människor. Bara papper och pappersmassa berör direkt och indirekt 150 000 människor i Sverige.

Mot bakgrund av detta är det inte märkligt att det blivit upprörda stämningar i landet när regeringen nu sviker sitt löfte om sänkta produktionsskatter på el och i stället föreslår höjning av dem.

Självklart måste vi ha ett företagsklimat som medför att våra basindustrier blir konkurrenskraftiga. De nya signalerna från regeringen om höjningar av produktionsskatter på el har skapat en stor osäkerhet för den elintensiva industrin här i landet. En direkt följd av detta kan bli att nödvändiga investeringar uteblir. Vad våra basindustrier minst av allt behöver så är det en ryckig energipolitik. Ska industrin våga göra nyinvesteringar så fordras det långsiktiga och goda spelregler.

Produktionsskatterna på el ska inte höjas utan i stället på sikt sänkas. Inte minst mot bakgrund av arbetslösheten här i landet är det viktigt att regeringen tänker om när det gäller produktionsskatter på el. I stället för att försämra konkurrenskraften för våra basindustrier ska vi i stället underlätta för dem att bedriva sin verksamhet här i landet på ett framgångsrikt sätt.

Med anledning av ovanstående ställer jag följande fråga till statsrådet:

Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att inte driva jobb ur landet genom straffbeskattning av elintensiv industri och kraftproduktion?