den 24 september
I februari 1998 överlämnades till dåvarande socialministern slutbetänkandet av Barnpsykiatrikommittén. Det har ett mycket talande namn: Det gäller livet. Hur kan man döpa utredningen till detta? Så farligt är det väl ändå inte? Jo, det är det.
Psykiska problem kan också kosta barn och ungdomar livet. Psykosociala faktorer är inblandade i de flesta dödsfall som drabbar tonåringar. Självmord är den vanligaste dödsorsaken bland pojkar och unga män i åldern 15-29 år, vanligare än trafikolyckor. Bland flickor och unga kvinnor i motsvarande åldrar är det mindre vanligt, men även för dem utgör självmord en av de vanligaste dödsorsakerna. Vi måste lära oss att se barns och ungdomars psykiska problem i ett folkhälsoperspektiv.
Även med mycket strikta och snäva definitioner förekommer psykiska problem och störningar tidvis hos 5-10 % av barn- och ungdomspopulationen. De psykiska problemen vållar stort lidande hos de drabbade och deras familjer och kostnaderna för samhället är avsevärda - den egentliga barnpsykiatriska vården kostar drygt 1 miljard kronor per år.
För den enskilde individen kan en period av psykiska problem ge livslånga konsekvenser, både socialt, utbildningsmässigt och ekonomiskt.
Man har i utredningen tagit ett helhetsgrepp genom att beakta orsaker och konsekvenser samt föreslå akuta åtgärder, behandling och förbyggande åtgärder. Utredningen belyser också samhällskostnader vid speciella förebyggande verksamheter och jämför vad det kostar, när problemen verkligen uppstått.
Vad blev det av detta gedigna arbete?
Vid förfrågan på Socialdepartementet har departementet fått i uppdrag att göra två översyner och Socialstyrelsen har fått i uppdrag att göra två utredningar och tre översyner.
Men mycket av det som nu ska utredas kan redan sättas i verket mot bakgrund av det som skrivs i utredningen Det gäller livet. Varför tar man inte tag i de konkreta förslag som utredningen redan kommit med som t.ex. stödåtgärder, behandlingar, vård, rehabilitering och habilitering?
Vi ställer oss frågande till detta att fortsätta utreda, varför utredningar på utredningar? Vissa av utredningarna kommer också att dra ut på tiden, vilket är mycket olyckligt då det redan finns färdiga förslag i utredningen. Vad kommer att hända med alla de andra förslagen som finns i utredningen?
Med anledning av ovanstående frågar jag ministern:
Hur avser ministern att ta till vara de förslag som finns i utredningen Det gäller livet?
Hur avser ministern att verka för de livsviktiga frågorna angående barns och ungdomars psykiska hälsa i det framtida regeringsarbetet?