den 26 januari
Interpellation 1999/2000:200 av Rosita Runegrund (kd) till statsrådet Ingegerd Wärnersson om gymnasieskolan
Likvärdigheten mellan de olika gymnasieutbildningarna samt förmågan att tillgodose arbetsmarknadens önskemål utmynnade i att alla gymnasieprogram blev treåriga. Efterfrågan på teoretiker med praktiskt kunnande, att höja statusen på yrkesförberedande utbildningar samt att ge alla högskolebehörighet var syftet med reformeringen av den nya gymnasieskolan.
I dag kommer den ena larmrapporten efter den andra. I en undersökning utförd av SCB bland de födda 1978, den första kullen i den nya gymnasieskolan, visade det sig att våren 1999 hade närmare 30 % fortfarande inte fullgjort sina gymnasiestudier. I filosofie doktor Åsa Murrays studie som redovisades i onsdagens DN (den 19 januari) framkom att var femte flicka hoppar av skolan efter nionde klass. Det är allvarligt när 22 % av flickorna sju år efter grundskolan varken studerar eller arbetar.
Det finns i dag två grundläggande brister i det svenska grundskolesystemet. Det ena är att man inte har tagit till vara på flickornas möjligheter och begåvning. Det andra är att man kräver högskolebehörighet trots att all statistik visar att mindre än 10 % från yrkesförberedande gymnasieprogram går vidare till högskolan. Detta är ett slöseri med såväl mänskliga som ekonomiska resurser. Ett alltför statiskt system där alla ska lära på ungefär samma sätt håller inte.
Vi behöver en skola där både praktiskt och teoretiskt kunnande värderas och där varje elev får känna sin möjlighet till utveckling. Gymnasieskolan i sin nuvarande form stimulerar inte i tillräcklig grad de elever som är praktiskt lagda. Dessa elever tappar alltför ofta motivationen och ser inte den praktiska nyttan av att läsa på gymnasiet som är utformad för att man ska läsa vidare på högskola och universitet. Ungdomar med praktiska färdigheter missgynnas i dagens skolsystem.
Kristdemokraterna har under lång tid drivit kravet på en väl fungerande lärlingsutbildning som möjliggör för ungdomar att få fäste på arbetsmarknaden efter genomgången gymnasieutbildning. Det är en brist att skolan saknar samarbete med näringslivet. Företagen är en nödvändig länk i arbetet med att skapa en modern lärlingsutbildning.
Vad tänker skolministern göra åt problemet med att så många hoppar av gymnasiet?
Vilka åtgärder tänker skolministern vidta för att bättre ta till vara på flickornas möjligheter och begåvning?
När kommer regeringen införa ett lärlingssystem som har bättre koppling mellan skolan och arbetsmarknaden?