den 10 april

Interpellation 2000/01:383 av Chatrine Pålsson (kd) till socialminister Lars Engqvist om Xenical och Viagra i läkemedelssubventioneringssystemet

Regeringen har nyligen fattat beslut om att ta bort läkemedlen Xenical och Viagra ur läkemedelssubventionssystemet. På detta sätt går regeringen förbi den statliga utredning som lämnades på remiss sent förra året. Remisssammanställning pågår nu och någon proposition har inte lämnats.

Med detta beslut säger sig staten spara 535 miljoner kronor. Förra året såldes läkemedlet Xenical för 299 miljoner kronor och Viagra för 187 miljoner kronor, dvs. totalt 486 miljoner kronor. Kostnaderna för Viagra har i stort sett legat stilla sedan introduktionen 1998. Sedan läkemedlet introducerades har 50 000 män använt Viagra till en snittkostnad av 3 400 kr per år.

De patienter som är i behov av dessa läkemedel har inga starka opinionsbildare. Bilden av Viagra är ofta att det är i övrigt fullt friska män som använder läkemedlet för att öka sin potens, eller att detta är ett åldersrelaterat problem. Sanningen är dock en annan. Majoriteten av impotenta män har en annan bakomliggande sjukdom och impotens är en följd av denna eller en bieffekt av läkemedel. De vanligaste grupperna är diabetiker, hjärt- och kärlsjuka och människor med neurologiska handikapp. Det är patientgrupper som redan har stora kostnader för läkemedel och som ofta lever under små omständigheter. Regeringens beslut kommer därför att slå mycket hårt mot denna grupp.

Det är upp emot 500 000 män i Sverige i dag som lider av impotens i någon grad. Ca 65 000 diabetiker lider av impotens. Varannan man som drabbas av diabetes blir impotent inom fem år efter sjukdomsutbrottet oavsett ålder. Ca 180 000 kärlsjuka lider av impotens.

För många män som drabbas av impotens är detta det allt annat överskuggande problemet och möjligheten till ett fungerande sexliv hänger nära samman med livskvaliteten, ett fungerande samliv och möjligheten att fungera i arbetslivet. Samhällets kostnader för impotensen är som förstås mycket stora även om detta inte går att belägga i några studier. Undersökningar visar också att impotens faktiskt ofta upplevs som ännu större problem för partnern än för den drabbade mannen själv.

När regeringsbeslutet presenterades angav socialministern att det finns alternativa behandlingsmetoder till Viagra och Xenical. I dag är Viagra det enda läkemedlet mot impotens på den svenska marknaden. För att avhjälpa vissa typer av impotens kan ett operativt ingrepp som åsamkar patienten stort lidande och sjukvården höga kostnader göras @ det är fövisso ett alternativt.

Socialministerns önskan har varit att få ansvaret för läkemedelskostnaderna överförda till landstingen för att därmed erhålla förutsättningar för en helhetssyn på vård och läkemedel. Emellertid visar väl just det beslut som nu har tagits @ att lyfta ut två enskilda läkemedel ur subventionssystemet @ att den helhetssynen sannerligen saknas just nu.

I regeringens beslut anges att "det finns en grupp av patienter som har ett välgrundat behov av att behandlas mot impotens och fetma. Regeringen har alltid möjlighet att bevilja dispens från undantagen i förordningen om högkostnadsskydd. Detta innebär alltså att regeringen, efter ansökan från den enskilde personens läkare, kan bevilja subventionerad användning av ett medel som generellt sett är exkluderat ur förmånen." Med tanke på de stora grupper som har ett välgrundat behov av läkemedel mot impotens kan regeringen räkna med ett stort antal dispensansökningar. Det som möjligen håller tillbaka antalet dispensansökningar är väl att få impotenta män har lust att göra sin impotens till en regeringsfråga.

En annan frågeställning som aktualiseras efter detta regeringsbeslut är vilka andra läkemedel som fortsättningsvis inte ska subventioneras. När regeringen under tiden som beredning av en proposition om läkemedelssystemet beslutar om att på politiska grunder överpröva läkares ordinationer och förskrivning av läkemedel är det klart att detta skapar oro också avseende andra läkemedel. Vilka planer har regeringen här och varför anser socialministern att han är bättre lämpad att göra en medicinsk bedömning än den läkarkår som hitintills fått bära ansvaret för sjukvårdande insatser?

Vad är skälet till att ministern nu @ under tiden som en proposition om läkemedelssubventionerna bereds @ vidtagit åtgärder att lyfta ut Xenical och Viagra ur läkemedelssubventionssystemet?

Vad avser ministern göra för att läkarkåren i stället för regeringen ska få bedöma när ifrågavarande läkemedel behövs?

Vad avser ministern göra för att inte utöka antalet läkemedel, där regeringen bättre än läkarkåren anser sig kunna bedöma det medicinska behovet?