den 30 mars

Interpellation 1999/2000:326 av Ingvar Svensson (kd) till socialminister Lars Engqvist om läkemedelshanteringen i hälso- och sjukvården

I hälso- och sjukvårdslagens portalparagrafer uppställs målet för verksamheten i form av en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Och där fastslås att hälso- och sjukvården ska bedrivas så att den uppfyller kraven på en god vård. Detta innebär att den ska särskilt

1.vara av god kvalitet och tillgodose patientens behov av trygghet i vården och behandlingen,

2.vara lätt tillgänglig,

3.bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet samt

4.främja goda kontakter mellan patienten och hälso- och sjukvårdspersonalen. Vården och behandlingen ska så långt det är möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten.

Detta är viktiga ståndpunkter och bör genomsyra alla delar av vården. Tyvärr finns det områden som genom specialregleringar undergräver möjligheterna att fullfölja inriktningen på detta område.

När jag exempelvis har huvudvärk anser jag det vara en rättighet för mig att dämpa den genom att ta ett par huvudvärkstabletter. Om någon försöker hindra mig från att vidta en sådan åtgärd, vore detta en kränkning av min personliga värdighet och ett angrepp på mitt självbestämmande och på min integritet. Och att ett sådant hinder även i andra avseenden skulle stå i strid med hälso- och sjukvårdslagens grundprinciper.

Om jag i framtiden med nuvarande regler på området hamnar i ett äldreboende och inte själv är förmögen att utöva mitt självbestämmande genom aktiv handling så skulle min möjlighet att t.ex. dämpa huvudvärk vara drastiskt inskränkt. Mitt självbestämmande och min integritet på området skulle komma att beskäras.

Socialstyrelsen har den 11 februari 2000 beslutat att skärpa reglerna när det gäller läkemedelshanteringen. Jag syftar på Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om läkemedelshantering i hälso- och sjukvården.

Jag förmodar att dessa föreskrifter kan tänkas fungera på ett relevant sätt i sjukhusvård och på sjukhem där det permanent finns tillgång till sjuksköterska eller läkare. Min frågeställning avser endast vårdformer, framför allt äldreboende, där sjuksköterska inte finns permanent närvarande eller där det vid vissa tider är begränsad tillgång till sjuksköterska, t.ex. kvälls- och nattetid.

Redan tidigare regler vad gäller läkemedelshantering var byråkratiskt inriktade. Nu skärper Socialstyrelsen reglerna för delegation till annan befattningshavare än sjuksköterska (4 kap. 3 § i nämnda föreskrifter).

Beslutet leder till en omfattande byråkrati i den typen av äldreboende som här åsyftas, arbetsbelastningen och stressen ökar för ansvariga sjuksköterskor. Det leder till frustration och otillfredsställelse i arbetet för undersköterskor och vårdbiträden. Undersköterska/vårdbiträde har inte möjlighet att ge t.ex. huvudvärkstabletter till patient som begär det utan sjuksköterska måste tillkallas för att fullgöra uppgiften.

Men framför allt leder regleringarna från Socialstyrelsen till att patientens personliga värdighet kränks. Hälso- och sjukvårdslagens portalparagrafer blir papperstigrar.

Kraven på en god vård uppfylls inte, vården får dålig kvalitet och tillgodoser inte patientens behov av trygghet, den enklare medicinska vården blir svårtillgänglig, självbestämmande och integritet inskränks, kontakterna mellan patient och hälso- och sjukvårdens personal försämras.

Jag är fullt medveten om att socialministern inte i ett interpellationssvar kan ge instruktioner till Socialstyrelsen som kan uppfattas som ett ingrepp i styrelsens rätt att utforma föreskrifter och allmänna råd.

Därför ställer jag följande fråga till socialministern:

Vilka åtgärder avser ministern vidta för att medverka till att en sådan underliggande lagstiftning etableras vad gäller läkemedelshanteringen i åberopat äldreboende så att hälso- och sjukvårdslagens portalparagrafer om t.ex. personlig värdighet, självbestämmande och integritet, lättillgänglig enklare medicinsk behandling och goda kontakter mellan patient och personal kan anses uppfyllda?