den 11 januari

Interpellation 2000/01:207 av Ingvar Svensson (kd) till utrikesminister Anna Lindh om förföljelse av religiösa grupper i Vietnam

Vietnam är ett av de länder som mottagit mest bistånd från Sverige. Senast 1998 antogs en landstrategi för 1999@2003 och samtidigt skrevs ett bilateralt utvecklingsavtal mellan Sverige och Vietnam för åren 1999@2001 som omfattade 510 miljoner kronor. I landstrategin anges bl.a. som mål att främja förutsättningar för Vietnam att långsiktigt och på ett miljömässigt sätt öka välståndet och minska fattigdomen samt att främja öppenhet och utveckling i riktning mot demokrati och ökad respekt för de mänskliga rättigheterna.

Vietnam är trots marknadsekonomiska reformer fortfarande en marxistisk enpartistat, och har av tradition en mycket tveksam inställning till mänskliga rättigheter i allmänhet och religiösa utövare av olika slag i synnerhet. I en FN-rapport från 1998 (Civil and political rights, including the question of religious intolerance av Mr. Abdelfattah Amor, Special Rapporteur, in accordance with Commission on Human Rights resolution 1998/18) konstateras att svår förföljelse sker av buddister och kristna, bl.a. genom s.k. omskolningsläger, där religiösa ledare tvingas att vistas under tre år i indoktrineringssyfte. Regeringen fortsätter även att censurera tal och predikningar som religiösa ledare håller och kräver att religiösa organisationer ska registreras och underställas statlig kontroll. Det är samma system som tidigare fanns i Sovjetunionen.

I en rapport från 2000 konstaterar Human Rights Watch (Vietnam: The Silencing of Dissent, maj 2000) visserligen att förbättringar skett under de sista åren, men:

"Trots denna positiva utveckling uppfyller regeringens agerande fortfarande inte de krav som ICCPR (International Covenant on Civil and Political Rights) ställer. Yttrandefrihet, organisationsfrihet och andra grundläggande rättigheter är fortfarande kraftigt beskurna, och de som kritiserar regeringen, startar oberoende politiska organisationer, tillhör vissa religiösa grupper eller försöker kontrollera och rapportera om de mänskliga rättigheterna är fortfarande fängslade eller utsatta för andra former av trakasserier och övergrepp från statens sida.

Regeringens nuvarande strategi gentemot dess kritiker verkar vara att isolera, trakassera, och noggrant övervaka dem, snarare än att fängsla dem, vilket pådrar sig mindre fördömande från omvärlden. Flera av de viktigaste regimkritikerna är fortfarande i husarrest eller, när det gäller buddistiska dissidenter, kvarhållna i sina pagoder."

I rapporten konstateras bl.a. att protestantiska församlingar har förföljts genom polisräder, avlyssning, smutskastningskampanjer och genom att kyrkolokaler rivits av myndigheter. Detta gäller speciellt i de norra delarna av landet. Buddister, taoister, confusianister och efterföljare av Cao Dai (vietnamesisk synkretistisk religion) uppger att delar av deras religiösa utövning har förbjudits och egendom har beslagtagits.

I landstrategin för Vietnam omnämns kvinnors, barns och minoriteters rättigheter specifikt. Men religiösa grupper nämns över huvud taget inte. Generellt sett uppmärksammas sällan förföljelse av religiösa grupper i Sidas arbete. Detta måste förändras när det gäller Vietnam, för systematisk statlig förföljelse av religiösa grupper kan inte få fortsätta.

I år är det 25 år sedan kriget mellan Syd- och Nordvietnam avslutades, och det är hög tid att mänskliga rättigheter på allvar börjar respekteras i Vietnam. Med tanke på det stora bidrag som Sverige ger till Vietnam är det rimligt att vi ställer större krav på måluppfyllelse vad det gäller respekten för mänskliga rättigheter i allmänhet och för religiösa grupper i synnerhet. Vi kan inte vara nöjda med den situation som föreligger. Om vi inte åstadkommer utveckling genom vårt bistånd eller på annat sätt påverkar för en förändring av de mänskliga rättigheterna håller vi bara en föråldrad kommunistdiktatur under armarna.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet:

På vilket sätt ämnar utrikesministern för den vietnamesiska regeringen påtala att kränkningarna av religionsfriheten i Vietnam är oacceptabla?