Interpellation 2001/02:8 av Per Westerberg (m) till statsminister Göran Persson om avbruten bankfusion
Onsdagen den 19 september 2001 kände sig Föreningssparbanken och SEB tvingade att avbryta sina fusionsplaner. Enligt de inblandade bankerna berodde avbrottet på att EU:s konkurrensmyndigheter hade krävt långt större eftergifter än bankerna kunnat förutse och genomföra.
Den avbrutna fusionen är ett misslyckande för den svenska regeringen och för den europeiska unionen. Den gällande ordningen försvagar den europeiska bankvärldens förmåga att konkurrera på en global marknad. De stora förlorarna i sammanhanget är de små europeiska länderna och de små europeiska bankkunderna. Den sortens krav som EU-kommissionen framfört cementerar en dålig europeisk ordning, där små länder aldrig kan få konkurrenskraftiga banker och där hindren för en sund bankkonkurrens kvarstår.
Samtidigt finns det uppgifter som tyder på att fusionens sammanbrott även kan ha föregåtts av att det svenska Konkurrensverket försuttit en möjlighet att ta över ärendets behandling. Konkurrensverket måste visserligen följa gällande lagstiftning, men det är troligt att en svensk myndighet inte skulle ha tillmätt antalet bankkontor lika stor vikt som EU-kommissionen har gjort.
Med anledning av det ovan anförda vill jag fråga statsministern vilka åtgärder statsministern avser vidta för att stärka svenska företags möjligheter att agera på den europeiska och globala marknaden.