den 19 februari
Interpellation 2000/01:266 av Helena Bargholtz (fp) till utbildningsminister Thomas Östros om äldre kvinnors vård och behandling
Inom det medicinska området liksom inom en rad andra discipliner har forskningen i huvudsak varit fokuserad på män och mäns problem. Den epidemiologiska forskningen över hälsoproblems förekomst har utförts på och av män och baserats på manlig erfarenhet. Statistiken har ofta inte varit könsuppdelad och i studier där kvinnor funnits med har det manliga varit norm. Resultat från forskningsstudier har ofta generaliserats, utan att detta har ifrågasatts, till att även gälla för kvinnor. Många gånger har forskningen inte varit neutral och objektiv, vare sig i val av vetenskapliga metoder, frågeställningar eller studieobjekt.
Under de senaste åren har det dock skett en förändring. Mer forskning har satsas på att ta reda på hur olika sjukdomstillstånd yttrar sig hos kvinnor och vilka behandlingar som medför bäst resultat för kvinnor. Men fortfarande är den kunskap vi har om diagnoser och behandlingar av olika sjukdomar generellt sett större för män än kvinnor. Det har också visat sig att det finns medicinska diagnoser för en större del av de symtom män brukar söka för än för kvinnor. Därmed får män oftare en diagnos för de symtom de presenterar när de söker vård än vad som är fallet när det gäller kvinnor.
I en nyligen publicerad artikel på DN Debatt undertecknad av bl.a. Barbro Westerholm, ordförande i Sveriges pensionärsförbund, publicerades oroväckande fakta visande att äldre kvinnor i större utsträckning än män riskerar att få ett sämre bemötande i sjukvården.
Dessa fakta grundar sig på en färsk apoteksstudie. Undersökningen visar bl.a. att äldre kvinnor i jämförelse med män erbjuds färre undersökningar och därmed sämre behandling.
Studier visar likaså att kvinnor i högre utsträckning än män drabbas av läkemedelsbiverkningar. Det kan dels bero på att kvinnor använder mer läkemedel än män, dels på att kvinnor reagerar annorlunda än män på vissa mediciner. Forskning om skillnader mellan kvinnors och mäns benägenhet att reagera med biverkningar på olika läkemedel bör därför stimuleras. Det finns tydliga könsskillnader när det gäller läkemedelsanvändning som kan återspegla olika sjukdomsförekomst hos de båda könen, men också kan bero på att man behandlar samma tillstånd olika hos män respektive kvinnor. Här behövs mer forskning om vad som ligger bakom detta och vilka konsekvenser olikheterna för med sig för patienterna.
Jag vill därför fråga statsrådet:
Avser statsrådet att ta initiativ till fortsatt och fördjupad forskning kring behandling och vård av äldre kvinnor?