den 28 april

Interpellation 1999/2000:402 av Siw Persson (fp) till justitieminister Laila Freivalds om plötslig död vid omhändertagande

RÅ har nyligen beslutat att icke ta upp en ny förundersökning i fallet Osmo Vallo. Samtidigt pekar RÅ på de problem för de rättsliga utredningarna som det ofullständiga rättsmedicinska underlaget orsakat samt på behovet att förebygga ett upprepande.

Icke minst RMV:s handläggning av fallet har väckt stark kritik från olika håll under rättsskandalens utveckling, som kantats av förnyade obduktioner och nedlagda förundersökningar. Den rapport om myndigheternas utredningar som Amnesty International avgivit är den första som organisationen haft anledning skriva om Sverige. Den hänvisar även till inte mindre än 17 andra fall av plötslig död vid omhändertagande enbart under perioden 1992 till 1997.

Det vill säga att Vallo-fallet dessutom icke är ett isolerat fall.

JK har i sin rapport om gången vid utredningar i liknande fall i huvudsak lämnat RMV utanför granskningen. Detta kan befaras medföra risker för rättssäkerheten.

I en utredning av förre ambassadören Anders Sandström konstateras att det främst är de rättsmedicinska instanserna som fått de rättsliga att haverera och att en granskningskommission samt offentlig rapport nu krävs för att förhindra ett upprepande. En rad frågor för en sådan kommission och vissa förslag till institutionella förändringar vad gäller Socialstyrelsens rättsliga råd, formuleras i utredningen.

Rättsliga rådets utlåtande i fallet Osmo Vallo har kritiserats skarpt på en rad punkter i en rapport som RÅ infordrat från Gunilla Bring. Båda de nämnda utredningarna påtalar problem med de nära personsambanden mellan RMV och Rättsliga rådet och båda förefaller bekräfta Amnesty Internationals kritiska rapport.

Samtidigt har Rättsliga rådet uttalat att ärendet Osmo Vallo för dess del är avslutat.

Frågan aktualiseras om den modell för betryggande rättssäkerhet, som Sverige i olika former även erbjuder andra länder inom ramen för demokratibiståndet, verkligen hållit måttet i det inflammerade fallet Osmo Vallo. Institutionell prestige kan befaras ha hämmat myndigheternas självgranskande förmåga på ett sätt som får fortsatta konsekvenser för rättsäkerheten om icke frågan grundligt granskas. Granskningsmaktens effektivitet står därför nu i fokus.

Mina frågor till justitieministern är följande:

Överväger regeringen att tillsätta en från myndigheterna fristående granskningskommission avseende icke minst de rättsmedicinska utredningarna i de fall av plötslig död vid omhändertagande vilka hittills registrerats mellan 1992 och 1997?

Har regeringen förvissat sig om att det är tillfredsställande kontrollerat att inga andra fall av plötslig död inträffat under samma period och att således såväl allmänheten och Amnesty International informerats betryggande i saken?