Interpellation 1999/2000:373 av Berit Andnor (s) till vice statsminister Lena Hjelm-Wallén om det svenska försvaret
Inom överskådlig framtid finns det inte något militärt invasionshot mot Sverige eller Europa. Om detta råder stor enighet. I stället är det andra hot som t.ex. terrorism och datakrigföring som kan väntas öka. I takt med att det militära hotet minskar måste Sverige anpassa det militära försvaret till den förändrade hotbilden. Likaså måste försvarsutgifterna anpassas till den nya situationen.
Genom försvarsbeslutet 1996 påbörjades anpassningen av det militära försvaret. Denna anpassning har därefter fortsatt och beslutats så sent som för några veckor sedan i det nya försvarsbeslutet.
I ett internationellt perspektiv kan dock konstateras att minskningen av Sveriges försvarsutgifter inte på långt när kan jämföras med de sänkningar av militärutgifter som genomförts t.ex. inom Nato.
Den nödvändiga anpassningen av det svenska försvaret måste fortsätta. Stöd till utveckling och demokratisering måste anses vara viktiga inslag i vår säkerhetspolitik, för att förebygga konflikter och krig. Denna nya säkerhetspolitiska situation måste enligt min mening avspeglas i inriktningen av Sveriges försvars- och säkerhetspolitik. I dag är den militära budgeten tre gånger så stor som budgeten för Sveriges internationella utvecklingssamarbete. Enligt min mening bör det svenska försvaret utvecklas mot en tydligare inriktning mot fredsfrämjande insatser. I en förlängning borde det vara en naturlig utveckling att Försvarsdepartementets kvarvarande uppgifter inlemmas i Utrikesdepartementet för att få till stånd en bättre samordning av Sveriges internationella insatser.
Min fråga till vice statsministern är om regeringen i det fortsatta arbetet med att anpassa det svenska försvaret till den nya hotbilden är beredd att pröva frågan om att inlemma Försvarsdepartementets uppgifter i Utrikesdepartementet.