den 1 mars

Interpellation 2000/01:293 av Sven Bergström (c) till justitieminister Thomas Bodström om centralisering av tingsrätter

För att alla delar av landet ska kunna leva och utvecklas är det av största vikt att också rättsväsendet fungerar heltäckande. Den neddragning och centralisering som skett och sker av viktiga delar inom rättsväsendet är oroande. När viktiga kuggar i samhällsorganisationen försvinner som polis, åklagare och tingsrätter undermineras också förutsättningarna för en fullgod grundläggande samhällsservice. Därför är det mycket illavarslande och oroande att Domstolsverket, bara en kort tid efter avvecklingen av Ljusdals tingsrätt nu aviserar nya utredningar som syftar till att lägga ned och slå samman ytterligare tingsrätter i bl.a. Hälsingland.

Oron bland befolkningen är befogad då man under en lång följd av år drabbats av den centraliseringsvåg som svept fram över stora delar av den offentliga verksamheten. Polis, åklagare, skatte- och kronofogdemyndighet, lantmäteriet, sjukvården är olika exempel på viktig grundservice i samhället som varit föremål för en stark centralisering och motsvarande neddragning av verksamhet ute i regionerna.

Hälsingland är ett landskap som liksom många andra drabbats hårt av denna centraliseringsiver. Servicen blir sämre för människor, befolkningsminskningen fortgår och påskyndas av neddragningarna och en ond spiral uppstår som innebär arbetslöshet, tomma lägenheter, urholkat skatteunderlag, urholkad lokal marknad för företagen etc. Det är naturligt att människor undrar om det rentav finns en politisk strävan efter att utarma och ödelägga landsorten.

I berörda delar av landet finns diskussioner och oro över hur det ska gå om ytterligare ett antal av de mindre tingsrätterna försvinner. Denna oro finns nu i hela Hälsingland när det nu aviserats nya utredningar med syfte att avveckla en eller rentav båda kvarvarande tingsrätterna i Hudiksvall och Bollnäs. Ändå tycks det inte finnas några konsekvensanalyser som styrker tesen att stora centraliserade tingsrätter skulle fungera bättre och effektivare. Inte heller förefaller det finnas dokumenterat att större tingsrätter skulle vara någon samhällsekonomisk vinst.

Ett konstruktivt alternativ till nedläggning av tingsrätter är att i stället inrikta förändringsarbetet på att öka samverkan mellan befintliga tingsrätter, möjligen också att göra domkretsarna större. Då kan verksamhet bedrivas i flera domstolar med en gemensam domkrets. En sådan konstruktion gör det möjligt att samla specialmål till vissa av enheterna, förstärka vid sjukdom och semestrar men också utjämna arbetsbördan vid toppar samtidigt som det stora flertalet mål av mer normalt slag även fortsättningsvis handläggs vid den domstol som ligger närmast för parterna i målet.

Kunskap om personer och områdeskännedom som är viktiga delar i domstolarnas arbete kan därmed bevaras. Detta tillsammans med medborgarnas berättigade krav på att snabb och väl fungerande domstolsverksamhet torde kunna förenas i ett alternativ med ökad samverkan och utökade domkretsar i stället för nedläggning. Genom den moderna IT-tekniken och de snabba förbindelser som den medger underlättas också en sådan modell.

Mot bakgrund av vad som anförts ovan vill jag fråga statsrådet Bodström:

Vilka konkreta åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att motverka en fortsatt avveckling och centralisering av tingsrätterna i landet?