den 16 februari

Interpellation 2000/01:265 av Inger Lundberg (s) till statsrådet Maj-Inger Klingvall om det kristna kulturarvet i sydöstra Turkiet

Riksdagsledamöterna Carina Hägg och Yilmaz Kerimo har för den socialdemokratiska riksdagsgruppens räkning närvarat vid den rättegång, som den turkiska staten hållit mot prästen Yusuf Akbulut. I sin redovisning till gruppen har de också givit en bild av det mycket allvariga tillståndet för många värdefulla byggnader och andra kulturminnen med anknytning till assyrier/syrianer. Frågan har vid flera tillfällen också uppmärksammats av t.ex. Svenska Kommittén för Assyrier (SKA). Innan de dramatiska förföljelserna mot folkgruppen under första världskriget fanns två miljoner assyrier/syrianer i området. De hade levt i sydöstra Turkiet i årtusenden och byggt upp ett kulturarv med rötter i de första århundradena efter Kristus. I dag lever bara ett par tusen assyrier/syrianer kvar i sydöstra Turkiet och inte mer än kanske 10 000 i hela landet.

De tvingas se att deras kulturarv förfaller. Prästen Yusuf Akbulut verkar i S:t Maria kyrka i Diyarbakir. Församlingen omfattar inte mer än en liten grupp familjer, men ett viktigt skäl för att man valt att ha en aktiv präst i församlingen är att bevara kyrkan från att förstöras eller övertas av andra. I sydöstra Turkiet finns mängder av kyrkor och kloster med stort historiskt intresse. Det förefaller finnas nästintill oövervinnerliga svårigheter att underhålla och renovera fastigheterna. Så var t.ex. ett mycket bevarandevärt mosaiktak i S:t Maria kyrka på väg att förfalla. I urgamla kloster i området upprätthålls traditionerna av en liten, men historiskt och religiöst engagerad grupp människor, som våndas över att byggnader förstörts, omvandlats till andra ändamål och på olika sätt konfiskerats. Yilmaz Kerimo och Carina Hägg har också fått allvarliga rapporter om att församlingarna i området i den mån de haft resurser för att renovera t.ex. sina kyrkor stoppats av statliga myndigheter.

Det finns skäl att se med stort allvar på det internationella samhällets ansvar för assyrier/syrianers kulturarv i sydöstra Turkiet. Det berör det internationella samfundet som sådant, men också stora grupper medborgare i vårt land. Runt 60 000 assyrier/syrianer lever nu i Sverige och delar ansvaret för att bygga det nya Sverige. För deras och deras anhörigas skull spelar kulturarvet i sydöstra Turkiet en viktig roll för identitet och självkänsla.

Turkiets närmande till EU och de incitament på ökat engagemang för mänskliga rättigheter, som förmärkts i delar av det turkiska samhället utgör ett starkt hopp för den lilla grupp assyrier/syrianer, som fortfarande lever kvar i landet. Det måste vara naturligt för Sverige att med sitt ansvar för ett gemensamt världskulturarv ta initiativ inom EU för att i samverkan med församlingarna i sydöstra Turkiet och den turkiska staten vidta åtgärder för att säkra att det kulturarv assyrier/syrianer har i sydöstra Turkiet bevaras och utvecklas. Ett bevarande kommer att kräva en insats av biståndsmedel.

Jag vill därför fråga biståndsministern om hon avser att ta initiativ till att Sverige, EU och andra internationella organisationer medverkar till att bevara kulturarvet i sydöstra Turkiet.