den 28 februari

Interpellation 2000/01:291 av Jan-Evert Rådhström (m) till näringsminister Björn Rosengren om enskilda vägar

Att vara bosatt vid en enskild väg är långt ifrån okomplicerat. Ofta krävs det någon form av personligt engagemang, antingen i styrelsen för vägsamfälligheten eller i form av praktiskt arbete. Ibland behöver det även göras personliga ekonomiska uppoffringar för att underhållet ska kunna klaras. På några håll har kommunerna tagit på sig att sköta drift och underhåll av det enskilda vägnätet mot att statsbidraget stoppas i kommunens ficka. Inte heller i de fallen är det helt okomplicerat. När det inträffar något exeptionellt, som kräver större ekonomiska insatser, upphör ofta helt plötsligt kommunens ansvar.

Ansträngningarna för väghållare av enskilda vägar har givetvis ökat avsevärt sedan anslagen till enskilda vägar kraftigt drogs ned och de särskilda bärighetsmedlen upphörde.

I mitt hemlän, Värmland, består hälften av vägnätet av enskilda vägar. För näringslivet och de boende är dessa vägar lika viktiga som de allmänna vägarna. De enskilda vägarna drabbas lika hårt av tjällossning och översvämningsolyckor som det allmänna vägnätet. Eftersom den ekonomiska ramen till enskilda vägar är så liten och det strängt taget inte finns något utrymme för extraordinära utgifter blir påfrestningen för de boende vid dessa vägar utomordentligt stor när något oförutsett inträffar. Medel får ju inte heller överföras mellan allmänna och enskilda vägar. För dem som är beroende av att den enskilda vägen är körbar upplevs det ofta som de är helt övergivna.

Totalt fördelas i Sverige anslag på 578 miljoner kronor till enskilda vägar detta år. I anslaget ingår bl.a. 20 miljoner som ska gå till de översvämningsdrabbade vägarna i Regionerna Väst och Mitt och 10 miljoner till bidrag för förrättningskostnader i främst Stockholmstrakten. Det innebär att det ordinarie anslaget urholkas även i år. Därtill kommer att de medel som finns i de regionala planerna till nybyggnation av enskilda vägar och bärighetsåtgärder är ytterst begränsade. För Värmlands del finns exempelvis ca 2 miljoner per år under fem år till detta ändamål. I Västerbotten finns endast 6 miljoner för hela femårsperioden.

Från Vägverkets sida finns oftast en hjälpsam attityd mot de boende som drabbas av problem med enskilda vägar. Förhoppningsvis ska det akuta problemet lösa sig med den översvämningsdrabbade vägen i Ölme och andra vägar i södra och västra Värmland. Det värsta, enligt Vägverket, är att skadorna efter översvämningarna, kommer att visa sig först i juni eller juli. Hur kommer det då att bli, om de särskilda översvämningspengarna har tagit slut?

Kritiskt tycks det även vara för de boende i Umgransele i Västerbotten. De bor i en kommun där driften och underhållet av enskilda vägar sköts av kommunen. Den gamla vägsamfällighetsföreningen upphörde därför i praktiken för ca 40 år sedan. Nu har emellertid det inträffat att den gamla hängbron över Umeälven, som är bybornas väg till skola, arbete, affär och annan service, har konstaterats vara så farlig att den är avstängd för trafik. Det finns alternativa vägar. Den ena är en omväg på 2,6 mil och går via en dålig grusväg över en kraftverksdamm, där regleringsföretaget bestämmer om trafiken. Den andra går via en enskild skogsbilväg, utan statsbidrag, som är helt omöjlig att trafikera med personbil under långa perioder. En ny bro beräknas kosta 6 miljoner och en reparation till begränsad bärighet kostar ca 3 miljoner kronor. Nu kämpar byborna för att få en bro. Kommunen säger sig inte ha något ansvar. På Vägverket och hos länsstyrelsen vill man gärna hjälpa till, men de 6 miljoner som finns anslaget för fem år kan man inte förbruka på ett projekt.

I Granö och Tegsnäset inom Vindelns kommun finns två broar, även de över Umeälven, som också är i dåligt skick. Vägverket "tror" att de är bättre än bron i Umgransele, men ska nu undersöka även dem. Därutöver finns ytterligare två broar av samma typ i Västerbotten. Det finns anledning att tro att även dessa är behäftade med grova fel.

Det är helt uppenbart att de senaste årens neddragningar av anslagen till enskilda vägar, och det faktum att praktiskt taget inga medel finns utöver drifts- och underhållsanslagen, gör situationen helt ohållbar för såväl de boende som de myndigheter som har att handlägga frågor kring enskilda vägar.

Vilka åtgärder avser näringsministern vidta för att människor som bor vid enskilda vägar ska slippa vara otrygga och isolerade?

Vad avser näringsministern vidta för åtgärder för att en reparation eller nybyggnad av bron i Umgransele ska kunna finansieras?