den 16 december

Interpellation 1999/2000:152 av Agne Hansson (c) till justitieminister Laila Freivalds om förstärkning av polisen

Sverige tvingas lämna detta årtusende med en tilltagande brottslighet med ökad otrygghet för medborgarna. Det nya millenniet måste bli trygghetens millennium. Såväl unga som gamla måste kunna känna trygghet när de vistas på gator och torg.

Under 1990-talet har antalet polismyndigheter skurits ned dramatiskt. I nästan alla länen finns enbart en polismyndighet. Polisen har fått nya arbetssätt. Det innebär i sig en decentralisering av den dagliga polisverksamheten. Samtidigt har en kraftig centralisering skett av överbyggnad, ledning och operativa resurser nattetid och helger. Rättsväsendet kostar närmare 22 miljarder kronor under ett år vilket, enligt Riksdagens revisorer, motsvarar 60 miljoner kronor per dag. Årligen betalar varje person i landet 2 500 kr och varje hushåll 5 700 kr för den verksamhet som bedrivs inom rättsväsendet. Det är rimligt att kräva att skattebetalarna och därmed samhällsmedborgarna får valuta för pengarna i form av trygghet tillbaka för sig själva, för sina närmaste och för sin omgivning.

Öka resurserna

Samtidigt som det är angeläget att förstärka polisens resurser måste de befintliga resurserna användas på ett effektivare sätt. Centerpartiet vill tillföra polisen och de rättsvårdande myndigheterna en halv miljard mer än regeringen och mer än något annat parti. Polisresurserna är dessutom ojämnt fördelade över landet. Det finns i dag på flera håll brister i resursanvändningen då schemalagd arbetstid inte stämmer överens med behoven och att vakanta tjänster inte kan tillsättas. I den ovannämnda rapporten från Riksdagens revisorer noterar dessa "med förvåning" att andelen tjänstgörande poliser under helgnätterna minskat, och betonar vikten av att ett tillräckligt antal poliser tjänstgör under helgnätter.

Polisväsendet måste vara flexibelt och snabbt kunna möta en ny situation på lokal nivå. Statsmakterna har att kontinuerligt följa denna utveckling och vid behov ingripa för att tillse att polisorganisationen fungerar optimalt. För att detta ska vara möjligt är det en förutsättning att det finns tillgång till polis under dygnets alla timmar i varje kommun i landet. Vid fördelningen av polisresurser inom landet bör särskild uppmärksamhet ägnas glesbygden för att möta ett glesbygdsläns specifika förutsättningar med långa avstånd och annorlunda struktur.

Polisen bör ägna sig åt det den är bra på; att sköta de polisiära uppgifterna, medan civilanställda ska ägna sig åt det de är bra på, dvs. att sköta den dagliga praktiska och administrativa delen av polisens arbete. Behovet av andelen civilanställda som ingår i den totala polisverksamheten och en renodling av uppgifter inom polisen blir då viktig.

Stärk tryggheten

Den centralisering och nedrustning som har ägt rum de senaste åren har allvarligt försvagat polisens och rättsvårdande myndigheters möjligheter att fungera på ett tillfredsställande sätt.

Nedrustningen leder till att medborgarnas förtroende för rättsväsendet undergrävs. Den enskildes rättstrygghet och rättssäkerhet hotas. Många känner sig rättslösa och fyllda av vanmakt. Det slutar med uppgivenhet. Brott anmäls inte. Det känns meningslöst. Inget händer. Brottet kommer ändå inte att klaras upp. Händer något en natt i någon del av ett polisdistrikt, ska vakthavande befäl larmas. De befinner sig då med nuvarande organisation kanske 20@30 mil bort i polisdistriktets centralort, oftast residenskommunen. Är inte telefonledningen upptagen kan beskedet bli att närmaste polispatrull befinner sig 10@15 mil bort från olycksplatsen. Det är lätt att förstå uppgivenheten. Otryggheten breder ut sig. Ett sådant rättssamhälle kan vi inte ha. Den enskilde måste kunna känna sig trygg i sitt hem, på gator och torg och i sin bygd.

I ett demokratiskt samhälle är det avgörande att medborgarna känner tilltro till och förtroende för polis och rättsväsende. Respekten för polis och rättsväsende och hur väl de "fungerar" är i den meningen omvänt beroende av medborgarnas förtroende.

Regering och riksdag kan inte passivt acceptera en accelererande utveckling där enskildas rättstrygghet och rättssäkerhet står på spel. Resurserna till polis och rättsvårdande myndigheter i länen måste förstärkas kraftigt. Målsättningen måste vara att ha operativ polisiär närvaro i varje kommun i landet dygnets alla 24 timmar.

Med hänvisning till det anförda vill jag fråga justitieministern följande:

1.Avser justitieministern ta initiativ för att klargöra att polisverksamheten måste ha operativ polisiär närvaro i varje kommun i landet alla dygnets 24 timmar?

2.Vilka åtgärder avser justitieministern vidtaga för att förstärka polisens resurser för att uppfylla den målsättningen?

3.Vilka åtgärder är justitieministern beredd att vidtaga för att renodla polisens arbetsuppgifter?

4.Är justitieministern beredd att införa en s.k. glesbygdsfaktor, för att möta glesbygdens specifika förutsättningar, vid fördelningen av polisresurser över landet?