den 27 mars
Interpellation 1999/2000:318 av Sten Andersson (m) till utrikesminister Anna Lindh om sanktionerna mot Jugoslavien
Sanktionerna mot Jugoslavien har pågått i nästan tio år och de medför särskilt efter förra årets bombkrig oerhörda försörjningsproblem och lidanden för befolkningen i Jugoslavien, som nu försöker härda ut med små matransoner, brist på medicin och bränsle. Gamla och barn lider mest av sanktionerna, men när återuppbyggnaden efter all förstörelse också försvåras drabbas alla grupper, undantagandes den politiska ledningen. Jugoslavien får även bära bördorna av att ta hand om en miljon flyktingar som kommit till landet som en följd av Balkankrigen.
Sveriges traditionella utrikespolitik är att upprätthålla normala mellanstatliga förbindelser med alla länder i enlighet med FN:s regler och beslut. Den principen borde gälla även Jugoslavien. De nu pågående sanktionerna mot Jugoslavien har inte beslutats av FN. Sverige deltar i dessa efter beslut i EU:s ministerråd. Agerandet i samband med Kosovokonflikten har inneburit att det folkliga förtroendet och respekten för FN, EU, Nato och USA sannolikt kraftigt minskat.
Både humanitära skäl och ansträngningarna att skapa fredliga förhållanden i Europa och respekt för FN-stadgan gör det angeläget att på alla områden återupprätta normala förbindelser med Jugoslavien.
Vilka åtgärder är utrikesministern beredd vidta för att nuvarande sanktioner mot Jugoslavien hävs?