Interpellation 1999/2000:8 av Lena Ek (c) till statsrådet Mona Sahlin om Nationellt Resurscentrum
Enligt en utvärdering av Nationellt Resurscentrum, NUTEK, har deras verksamhet i mycket stor utsträckning bidragit till konkreta resultat. Utvärderingen pekar på ett fortsatt behov av ett nationellt resurscentrum. Det tyder bl.a. svaren på frågan om hinder för att uppnå övergripande mål med resurscentrumverksamheten. De vanligaste hindren upplevs fortfarande vara ekonomi, brist på genusperspektiv/manliga maktstrukturer, traditioner, regelsystem/samarbetssvårigheter och resurscentrumens legitimitet.
Det är också ganska naturligt att det tar en längre tid än 2 x 2-årsperioder för att förändra och förnya synsätt och strukturer och de regelsystem som finns inarbetade sedan länge.
Vi anser att det måste finnas ett mer långsiktigt perspektiv på satsningar av denna typ. Ett tioårsperspektiv med ett klart program är lämpligt. I detta program är det nödvändigt med kompetenshöjande utbildningar om jämställdhet och kvinnors företagande, för dem som i dag arbetar med frågor som handlar om tillväxt och välfärd regionalt och kommunalt.
Samverkan med myndigheter
Av alla resurscentrum ute i landet uppger 47 % att de haft svårigheter att samverka med någon myndighet. Samarbetssvårigheterna varierar mellan olika landsändar. T.ex. upplever 30 % av södra Sveriges resurscentrum svårigheter, 48 % för mellersta Sverige och i norra Sverige uppger hela 55 % av resurscentrumen ha svårigheter med samverkan med myndigheter.
Arbetsförmedling och kommuner är de myndigheter där samverkan fungerat sämst.
29 % av samtliga resurscentrum upplever dessutom att de inte blir tagna på allvar av traditionella aktörer och beslutsfattare.
Dessa siffror förstärker behovet av en fortsatt satsning på resurscentrum med centrala direktiv och kompetenshöjande utbildning på regional och kommunal nivå.
Utvärderingen pekar också på att Nationellt Resurscentrum i mycket stor utsträckning bidragit till konkreta resultat. 75 % av de regionala och lokala resurscentrumen har medverkat till att nya företag har startats, 69 % till att kvinnor erbjudits arbete eller arbetsmarknadspolitisk åtgärd, 90 % anordnar kurser/utbildning och 81 % har bidragit till att kvinnor tagit steget att utbilda sig. Hela 95 % anser att de bidragit till att starta processer hos kvinnorna som överensstämmer med verksamhetens syfte.
Resurscentrumen har således medverkat till ett övervägande mycket bra resultat, vilket också stärker kravet på behov av fortsatt verksamhet för att processerna inte ska stanna av.
En permanentning av resurscentrumen måste vara en naturlig fortsättning på den projektinriktade form som resurscentrumverksamheten haft hittills.
Det nationella resurscentrumet är nödvändigt att ha kvar inte minst för att ge den tyngd på frågorna som behövs, men också för att följa upp den verksamhet som bedrivs, anordna utbildningar och medverka till en bättre samverkan mellan olika aktörer på central, regional och kommunal nivå.
Resurscentrumens framtida organisation
Resurscentrumen får inte bli en traditionell avdelning i en typisk myndighetsinriktad, manlig normvärld.
Frågan om integrering eller inte är svår därför att en integrering i nuläget kommer att ha så olika förutsättningar beroende på hur mognaden och kompetensen för detta ser ut regionalt och lokalt.
I nuläget är det nödvändigt att fortsätta arbetet med integrering/jämtegrering i den ordinarie verksamheten, men med mycket tydliga direktiv från central nivå och fortsatt satsning på kompetenshöjande åtgärder i befintliga strukturer. Därav ytterligare ett argument för ett fortsatt behov av Nationellt Resurscentrum.
Ett fristående resurscentrum för kvinnor utanför "ordinarie" strukturer riskerar tyvärr att bli ett sidorum med svårigheter att bryta in vid fördelning av resurser och makt.
Med anledning av pågående diskussioner om framtiden för Nationellt Resurscentrum vill jag fråga statsrådet: