den 5 januari
Interpellation 1999/2000:184 av Gun Hellsvik (m) till justitieminister Laila Freivalds om permissionsreglerna för fängelsedömda
I samband med morden i Malexander uppmärksammades permissionsreglerna för fängelsedömda. Då vi moderater tidigare vid upprepade tillfällen föreslagit en uppstramning av reglerna begärde vi en offentlig utfrågning.
I samband med utfrågningen framkom bl.a. att farlighetsbedömningar främst görs i samband med val av anstalt vid vilken den dömde placeras. Det framkom även att intagna utövar hot mot personal inom anstalterna med risk bl.a. för att personal inte vågar ge information om misskötsamhet inför beslut om permission. Härutöver nämndes att det finns stora problem att utöva kontroll under permission. Frivården saknar resurser härför. Dagens teleteknik gör att det inte går att kontrollera att den dömde svarar i telefon på den plats vid vilken han eller hon enligt beslutet ska befinna sig under permission. Anmälningsplikt hos polisen har blivit en schimär, då många orter i dag saknar öppna polisstationer på grund av besparingarna under 90-talets senare del.
En nyligen publicerad undersökning har visat att en del farliga fångar nästan tillbringar mer tid utanför murarna än innanför. Exempelvis beviljades den för polismord misstänkte Tony Olsson 65 permissioner på fem månader. Detta trots att fängelsestraffet är och ska vara ett frihetsberövande. Den aktuella undersökningen ger en mycket allvarlig bild av läget inom kriminalvården och utöver att den visar att verkställigheten av fängelsestraff inte genomförs på det sätt svenska folket har rätt att kräva ger den skäl för oro, då det är fråga om personer som är farliga för andras säkerhet.
Då det är angeläget att riksdagen får en redovisning från justitieministern om hennes planer för en förändring av permissionsreglerna ställer jag följande frågor:
1.Hur ämnar justitieministern agera för att kriminalvården i större utsträckning ska använda farlighetsbedömningar inför permissioner?
2.Hur ämnar justitieministern agera för att beslut om permission kan fattas på fullödig information om den dömdes eventuella misskötsamhet?
3.Hur ämnar justitieministern agera för att fullgod kontroll av de dömda ska kunna genomföras under permission?
4.Hur ämnar justitieministern agera för att skydda allmänheten mot farliga brottslingar och om människor trots allt drabbas, som anhöriga i fallet Malexander, kompensera dem för åsamkat lidande?