den 24 februari
Interpellation 1999/2000:260 av Elver Jonsson (fp) till socialminister Lars Engqvist om införselreglerna för alkohol
EU-förhandlingar i socialt perspektiv
Kring de pågående samtalen och förhandlingarna om den svenska alkoholpolitiken i EU-perspektiv framöver har det blossat upp en häftig massmedial debatt. På många håll hävdas med emfas att Sverige måste helt anpassa sig till EU-kommissionens önskemål. Att det skulle vara ett brett folkligt krav från de svenska medborgarna och att det allmänna umgänget i den europeiska unionen skulle kräva det.
Det finns anledning att erinra om grunderna för den svenska alkoholpolitiken. Den har en lång och stabil tradition med sin yttersta avsikt att begränsa den totala alkoholkonsumtionen för att förhindra missbruk, skador och för tidig död. Svensk alkoholpolitik kan i den meningen sägas ha varit framgångsrik. Vi har en av de lägsta totalkonsumtionerna i Västeuropa. Det finns onekligen en bättre folkhälsa att redovisa än vad andra jämförbara länder kan hävda.
De tilltänkta införselvillkoren skulle medge en dramatisk ökning av intaget. Nära ett kvarts ton (!) olika slag av alkoholdrycker skulle bli tillåtet att införa med enbart beskattningen verkställd i inköpslandet, dvs. i regel i länder som har rejält lägre alkoholskatter än vad nordiska länder har. Enligt ansvariga uttalanden från det statliga systembolaget skulle det vara ett grundskott mot hela den svenska alkoholpolitiken. Prisinstrumentet som har varit ett av de få vetenskapligt styrkta insatserna som bromsat konsumtionen skulle därmed ha spelat ut sin roll.
Det mest alarmerande skulle vara att alkoholdrickandet skulle öka kraftigt. Folkhälsoinstitutets generaldirektör Gunnar Ågren säger i en tidningsintervju att han dömer ut rapporter som påstår att drickandet bara skulle öka marginellt om Sverige anpassar sig till EU:s nuvarande regelsystem. Ågren dömer ut sådana propåer och hävdar ett uppemot 1 000 fler kommer att dö i alkoholskador varje år i Sverige. Det är den allmänna kunskapen att ökad tillgänglighet leder till ökat drickande. Fortfarande gäller att begränsning av tillgängligheten och prisinstrumentet är de två effektiva metoderna för att dämpa konsumtionenen framhåller Gunnar Ågren och förutsätter att en särbestämmelse kan upprätthållas för en ansenlig tid framöver.
I olika enkäter utförda av opinionsinstitut har hävdats att det skulle finnas en mycket stark majoritet bland befolkningen för att utan villkor gå in för EU:s nuvarande regelsystem. Två iakttagelser i de gjorda undersökningarna är värda att notera. Kvinnorna är betydligt mindre benägna att acceptera en ordning som leder till en ökad konsumtion. Den andra tydliga skillnaden är också att bland låginkomsttagare och personer med lägre utbildning är stödet för nuvarande införselregler i Sverige starkare än bland t.ex. höginkomsttagare.
Sverige bör hävda folkhälsan
De senare årens alkoholpolitiska riksdagsbeslut har haft en kraftig majoritet för en fortsatt restriktiv och socialt inriktad alkoholpolitik. Bara något enstaka parti och en mindre grupp riksdagsledamöter har hävdat motsatsen. Vetenskapliga iakttagelser, forskning och praktiska erfarenheter samt en betydande folkopinion att hävda sociala intressen har medverkat till att Sverige tydligt hävdat värdet av en restriktiv alkoholpolitik. I allt väsentligt har olika regeringar under de senaste decennierna följt ett sådant koncept.
I förra veckans frågestund i riksdagen fick socialministern frågan hur han bedömde möjligheten att komma fram med svenska önskemål i EU-förhandlingen. Socialministern hänvisade till två viktiga punkter: den ena var att EU-kommissionen måste hysa respekt för svenska önskemål och han uttryckte "i den här riksdagen finns det en förkrossande majoritet som önskar behålla de nuvarande reglerna. Det tänker vi upplysa kommissionen om". Vidare gjorde statsrådet några välgörande positionsbestämningar "vår utgångspunkt i diskussionen med kommissionen är att vi vill behålla det nuvarande undantaget" och vidare "vi har starka folkhälsoskäl för det och det finns dessutom en mycket stark majoritet i Sveriges riksdag för att göra detta. Det är den linjen vi driver ."
Det var en välgörande deklaration som socialministern gjorde å regeringens vägnar. Det borde leda till att Sverige inte bara hävdar en sådan socialt intriktad linje utan att man också är beredd att slåss för den, både av allmänpreventiva, men även ekonomiska skäl. Det avgörande är framför allt att hävda en socialt inriktad linje i alkoholpolitiken.
Det är intressant att konstatera att flera västeuropeiska länder med intresse ser på svensk och nordisk alkoholpolitik, både den allmänna inriktningen men också genom det särskilda försäljningsmonopol, Systembolaget, som har svarat för distributionen i Sverige. Debatten i flera EU-länder går i "svensk/nordisk" riktning. Det vore ödesdigert om Sverige i det läget skulle backa från en folkhälsopolitiskt stark position. En förlängning av nuvarande införselvillkor ger andra länder ett rådrum som innebär att man i framtiden förmodligen kan mötas på en mera ensartad linje än vad som gäller för närvarande.
Jag vill med anledning av det ovan anförda ställa följande fråga till socialministern:
Avser regeringen att i de pågående förhandlingarna med kraft hävda de intressen beträffande införselfrågor som riksdagen i ett folkhälsoperspektiv har slagit fast och regeringen genom socialministerns nyss avgivna deklaration ställt sig bakom?