den 28 april

Interpellation 1999/2000:414 av Gustaf von Essen (m) till socialminister Lars Engqvist om könsselektiva aborter

Det är ingen hemlighet att många samhällen sätter ett högre värde på pojkar än på flickor. Så är det exempelvis i Kina och Indien, men tyvärr står inte heller Sverige utan skuld i detta avseende. Detta sätt att se på könen är uppenbart på många sätt, men i denna interpellation vill jag avgränsa mig till "könsselektiva aborter", även kallade flickaborter.

Under den gångna vintern har en i huvudsak lågmäld debatt förts i medierna kring fosterdiagnostikens gränser. Denna debatt väcks till liv inför fosterdiagnostikens ökande användning och de därav följande moraliska spörsmål sjukvårdspersonal och föräldrar @ och i förlängningen vi alla @ ställs inför. Genom Preimplantatorisk Fosterdiagnostik finns redan i dag en möjlighet att före inplanteringen av ett embryo i livmodern välja bort embryon av ett visst kön för att undvika vissa genetiskt betingade sjukdomar. Även om detta är svåra val för föräldrarna finns ofta en förståelse för att de träffar detta val.

Men: Fosterdiagnostiken erbjuder även möjligheten att längre fram i graviditeten fastställa fostrets kön. Diagnosen är då inte kopplad till allvarliga, genetiskt betingade, könsbundna sjukdom. Däremot kan den vara kopplad till en önskan från föräldrarna att genom abort välja bort ett foster av "fel" kön. En grundläggande genomgång av hur fosterdiagnostiken kan användas inom tidsgränserna för fri abort återfinns i proposition 1994/95:142.

Att debatten kring fosterdiagnostiken och dess gränser är viktig, är inte minst uppenbart med tanke på den utveckling vi i dag ser när det gäller genetik, fosterdiagnostik och medicinsk teknologi. Att föra debatten om några år kan vara för sent. Vi bör stämma i bäcken för att undvika att tekniken styr vad som anses rätt i stället för att vi genom det demokratiska samtalet kommer fram till en acceptabel etisk och moralisk syn på fosterdiagnostiken. Inte minst gäller detta könsselektiva aborter till följd av fosterdiagnostiken där svenska folket ställer sig i huvudsak negativt.

Redan i dag vet vi att det utförs könsselektiva aborter på våra svenska sjukhus, om än i liten skala. Risken är att tekniken kan komma att styra och inte vad som är etiskt och moralistiskt acceptabelt. Om det inte markeras tydligt från det offentliga Sverige mot det moraliska förkastliga i könsselektiva aborter, finns en risk att moralen urholkas och antalet könsselektiva aborter ökar.

I USA uppmärksammades och kritiserades könsselektiva aborter av läkare redan för 1973, då USA fick fri abort. Vid denna tidpunkt ansåg endast 1 % av genetikerna att abort för att välja kön var moraliskt acceptabelt. 15 år senare hade antalet genetiker som accepterade könsselektiva aborter ökat till 20 %. En undersökning från 1981 visar att bland de par som var villiga att använda möjligheten att välja kön, önskade 91 % av kvinnorna och 94 % av männen att deras förstfödde skulle vara en pojke.

I augusti 1998 uttalade socialminister Margot Wallström att frågan om fall när kvinnor på felaktig grund får en fosterdiagnostisk undersökning utförd, behövde "övervägas ytterligare". Knappt ett år senare, vid en interpellation i maj 1999, menade socialminister Lars Engqvist att: "Ett sådant beteende (att välja bort en flicka genom abort efter fosterdiagnostik) är naturligtvis förkastligt".

I interpellationssvaret menade Lars Engqvist att en avvägning mellan olika intressen borde göras @ mellan den lilla flicka som aborteras på grund av sitt kön och mellan "icke-missbrukande" föräldrar som får vänta ett fåtal veckor för att få reda på det väntade barnets kön: "Det är inte rimligt att den majoritet av blivande föräldrar som inte 'missbrukar' uppgiften om barnets kön skall undanhållas denna information därför att ett fåtal individer använder uppgiften på ett otillbörligt sätt. Jag anser att en fördomsfull syn på könen måste bemötas och förändras med ideologiska metoder, inte genom att undanhålla föräldrarna information."

Mina frågor till socialminister Lars Engqvist är:

Vidhåller socialministern att den avvägning som gjorts @ att inte ändra sekretesslagen @ är rimlig, när valet står mellan aborterandet av flickor på grund av deras kön och ett fåtal veckors väntan för "icke-missbrukande" föräldrar?

Vilka konkreta "ideologiska" åtgärder har vidtagit under det gångna året för att könsselektiva aborter inte ska utföras i Sverige?