Interpellation 1999/2000:362 av Elver Jonsson (fp) till socialminister Lars Engqvist om alkoholpolitik och folkhälsa
Svensk alkoholpolitik har haft de sociala och medicinska skälen som grund för alkoholpolitiken. Under senare år har det mera moderna ordet folkhälsa spelat stor roll i argumenteringen.
Men även samhällsekonomiska perspektiv har stor tyngd. Fristående forskare har under senare år beräknat att samhällsekonomins nettokostnad är i hundramiljardersklassen per år räknat. Det motsvarar en dagskostnad för samhällsekonomin på uppemot 300 miljoner kronor! Därtill ska läggas förlusterna för de "mjuka värden" som det sociala och medicinska lidandet och förlusterna utgör.
Under senare år har den svenska alkoholpolitiken utmanats inte minst genom internationaliseringen och det ökade resandet torde ha spelat in. Men även förändrade regelsystem torde spela stor roll och inte minst det ökade utbudet av alkohol, inte minst på restaurangsidan, och den alltmer aktiva, för att inte säga aggressiva marknadsföringen.
Kommunernas roll i sammanhanget finns anledning att uppmärksamma. Den kraftiga ökningen av utskänkningstillstånd som nästan fördubblats på mindre än ett decennium innebär att konsumtionen gått upp kraftigt. Därtill kommer inslag i marknadsföringen om happy hours på restauranger där man i den hårda konkurrensen gör utspel med s.k. lågpriserbjudande.
Alkoholist på öl
Ungdomars berusningsdryck nummer ett har blivit folkölet, ett öl som man inhandlar i vanliga livsmedelsbutiker. Folköl är inte bara lätt att köpa för minderåriga, det är alltför lätt att också ge en ordentlig fylla.
Ungdomsförbundet UNF har under lång tid testat hur livsmedelshandlarna klarar av att hålla åldersgränserna. I genomsnitt är det sju av tio butiker som säljer folköl till unga tonåringar. Inga informations- och utbildningskampanjer synes undanröja missförhållandet.
Svensk handel har tillsammans med vissa kommuner haft projektet "folköl på fullaste allvar" där man certifierat butiker som inte säljer folköl till minderåriga. Men kontroller i efterhand har visat att inom några veckor efter det att man fått sin prisbelöning i form av diplom för att hålla på åldersgränserna så var det tre fjärdedelar av butikerna som sålde folköl till minderåriga.
Vad många bortser ifrån är att folkölet inte är en harmlös måltidsdryck. Ungdomar som är underåriga för legala ölköp kommer lätt över ölet @ ofta en sexpack 3,5-procentigt folköl @ vilket räcker till att berusa sig kraftigt. Ett sådant vanligt inhandlat paket innebär att man har kommit över alkohol motsvarande 1/4 liter starksprit.
Alkoholutredningens uppdrag att komma med förslag om vad som behöver göras åt folkölet ter sig alltmer angeläget. Den stora utslagning av ungdomar från såväl skola som arbetsliv med direkta orsaker från frekvent öldrickande måste hejdas om inte en för stor del av ungdomsgenerationen ska slås ut i livslång misär.
Fullfölj svensk tradition
Det stora alkoholpolitiska beslutet 1977 hade som portalrubrik att "begränsa den totala alltför höga alkoholkonsumtionen i avsikt att komma till rätta med den totala, alltför höga alkoholkonsumtionen". Det skedde med avsikten att minska samhällets kostnader och det mänskliga lidandet. Det byggde på kunskapen om att ökad alkoholkonsumtion ännu mer ökar skador och för tidiga dödsfall.
Den misslyckade EU-förhandlingen om införselregler är därför att beklaga. Det hade varit rimligt att låta ärendet i sista hand gå till domstolsprövning. Framgången för Sverige i det s.k. Franzénmålet och prövningen av Systembolagets status borde gett regeringen modet att hävda den svenska hållningen. Det skulle dessutom gett Sverige flera års rådrum. Svenska regeringen har inte bjudit EU-kommissionen och ministerrådet spetsen då man förhandlade. Socialministern uttalade i en frågestund i februari i år att EU måste hysa respekt för svenska önskemål med hänvisning till den stora majoritet som hävdar en restriktiv och social alkolholpolitik. Statsrådet Engqvist gav beskedet att detta "tänker vi upplysa kommissionen om". Av den morska deklarationen blev det platt intet.
Sverige fick ge upp det som tidigare utlovats. Vad som av officiella förhandlare framställts som en självklarhet, att Sverige på egen hand kunde avgöra sina införselvillkor, kom skändligen på skam. Den vid samma tillfälle uttalade deklarationen från statsrådens sida om de starka folkhälsoskälen som Sverige driver kom i förhandlingen helt av sig.
Alkoholfria zoner
Självfallet är det en illusion att tro att vi kan få ett samhälle fritt från alkohol och andra droger. Men ambitionen, att begränsa de avarter som en hög konsumtion för med sig, måste självfallet vara mycket aktiv. Den ambitiösa narkotikapolitiken är anledning att också tillämpa på alkoholområdet. För trots allt är just alkoholkonsumtionen det som skördar de flesta offren.
För egen del har jag under flera år hävdat värdet av punktnykterhet i speciella situationer och att några områden skulle hållas helt fria från alkohol:
Om dessa fem områden blev "alkoholfria öar", skulle en sådan punktnykterhet också utöver det egenvärde som varje alkoholfritt område förde med sig påverka och begränsa den totala konsumtionen.
I debatten har svartspriten utmålats som den näst intill enda orsaken till problemen. Självfallet ska svartspritshanteringen bekämpas med alla medel, men man glömmer lätt bort att legal sprit är lika hälsofarlig. Därtill kommer att erfarenheten från andra länder som har väsentligt lägre alkoholskatter än Sverige, t.ex. England, ändå har stora problem med alkoholsmuggling och s.k. svart handel.
Socialt perspektiv
Vår situation med ett större flöde, som t.ex. de lördagsöppna butikerna för med sig, samt den fortsatta och ökade införseln, kommer att förändra situationen till det sämre. Folkhälsoinstitutets chef har varnat och hävdat att många hundra ytterligare @ utöver de ca 5 000 årligen för tidigt avlidna @ kommer att få sitt liv förkortat genom de nya införselreglerna.
Därför är det viktigt att krafttag tas från regering och riksdag för att få ett socialt perspektiv på alkoholpolitiken så att den inte bara blir en närings- och servicepolitik. Socialministern måste ta sin roll på större allvar som den högste politiskt ansvarige för folkhälsan.
Med anledning av det anförda vill jag ställa följande frågor till socialminister Engqvist:
Vilka åtgärder är regeringen beredd att vidta för att begränsa skador och dödsfall på grund av ökat alkoholbruk?
Är regeringen beredd att starta en offensiv i avsikt att rädda liv och hälsa med anledning av de alarmerande rapporterna om den tidiga alkoholdebuten bland ungdomar?
Är regeringen beredd att proklamera en punktnykterhet som innebär att vi kan förverkliga "alkoholfria zoner"?
Avser regeringen att förverkliga ett koncept som får sin motsvarighet till trafikens nollvision?