den 27 april

Interpellation 2000/01:449 av Kenneth Johansson (c) till statsrådet Ingegerd Wärnersson om maxtaxa @ lokal demokrati

Ganska snart kommer regeringens maxtaxa inom barnomsorgen att börja genomföras runtom i landets kommuner. Många kommuner känner sig mer eller mindre tvingade att genomföra regeringens förslag, trots att man lokalt har andra önskemål om utformningen, därför att man annars går miste om stora belopp i statsbidrag. Trots detta är det ännu många kommuner som tvekar, såväl av demokratiska som av ekonomiska skäl.

Det grundlagsfästa kommunala självstyret måste, för att vara verkligt, också handla om kommunernas ekonomiska resurser. Finansieringsprincipen ska normalt sett garantera att kommuner hålls skadeslösa på grund av statliga förändringar av regelverket. Därigenom kan kommunen behålla kontrollen över sina egna resurser genom skatteintäkter och generellt statsbidrag. Att värna det kommunala självstyret innebär också att värna finansieringsprincipen.

I takt med att kommuner börjar planera för genomförande av maxtaxan visar det sig dock att den kommer att bli dyr för kommunerna. Även om maxtaxan i ett första steg finansieras över statsbudgeten, så finns det inte någon planerad kompensation för den ökade efterfrågan man ser i kommunerna när avgifterna sänks. En genomförd maxtaxa som är svår att säga nej till riskerar att bli en gökunge i den kommunala ekonomin som tar resurser från andra viktiga områden och minskar kommunernas möjligheter att själva avgöra prioriteringar av inkomster och utgifter. Inför det fortsatta arbetet med maxtaxa skulle det vara angeläget att regeringen gör en samlad bedömning av de totala ekonomiska effekterna för de kommuner som genomför maxtaxan och redovisar denna för riksdagen.

I ett större perspektiv är ändå effekterna på den kommunala ekonomin mindre viktiga än de följder maxtaxan får för människors möjlighet att lokalt bestämma hur man vill utforma sitt samhälle. Ännu har det inte från regeringens sida presenterats åtgärder som tryggar en mångfald inom barnomsorgen och som låter människor och kommuner själva bestämma hur barnomsorgen ska utformas.

Det är en viktig demokratisk princip att de människor som är satta att sköta gemensamma angelägenheter också har befogenheter att göra det. Endast då kan ansvar utkrävas i val och förändring åstadkommas genom lokal opinionsbildning. På sikt riskerar regeringens politik att leda till ett minskat förtroende för den lokala demokratins möjligheter och urholka grunden för människors engagemang i en politisk nivå som alltmer reduceras till en myndighet för att utföra regeringens vilja. I synnerhet när regeringen och skolministern för fram förslag som ytterligare bidrar till att styra såväl efterfrågan på som utformning av barnomsorgen är det angeläget att också föra fram förslag som faktiskt ökar den lokala demokratins betydelse inom många områden, inte minst inom kommunala kärnuppgifter som vård, skola och omsorg.

Även om många barnfamiljer tjänar ekonomiskt på maxtaxan, innebär den dock att man styr vilken typ av barnomsorg familjerna ska välja. Genom att välja att lägga resurserna på offentliga institutioner snarare än att ge pengarna till familjerna direkt slår man undan möjligheten att finna andra möjligheter att utforma sin familjesituation och själv välja omsorgsform.

Maxtaxan blir dessutom orättvis i så måtto att den ger mycket mer till dem som har höga barnomsorgsavgifter i dag, vanligen människor med höga inkomster eftersom de flesta kommuner fortfarande har någon form av progressiva taxor. För många låginkomsttagare kommer maxtaxan att spela liten eller ingen roll för familjens totala konsumtionsutrymme. För dem krävs i stället åtgärder som ökar familjens disponibla inkomster, som t.ex. sänkt skatt på låga och normala inkomster.

Jag vill mot denna bakgrund fråga skolministern följande:

1.Vad kommer statsrådet vidta för åtgärder för att garantera kompensation för kostnadsökningen för en eventuell ökad efterfrågan på barnomsorg i de kommuner som genomför maxtaxan?

2.Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att stärka den lokala demokratins möjligheter att utforma barnomsorgen?

3.Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att stärka föräldrarnas och familjernas självbestämmande?