den 10 mars
Interpellation 1999/2000:288 av Ragnwi Marcelind (kd) till miljöminister Kjell Larsson om återvinningsburkar
I Sverige säljs ca 900 miljoner pantburkar av aluminium per år. Ca 90 % av dessa återvinns, vilket också är Returpack AB:s målsättning och den nivå som ska uppnås enligt förordningen (1997:185) om producentansvar för förpackningar. År 1998 återvanns 840 miljoner pantburkar, vilket innebär att man det året endast kom upp till 86 procents återvinning av sålda pantburkar.
Av de ca 10 % pantburkar av aluminium som inte samlas in hamnar ca 6 % i Metallkretsens behållare och resterande 4 % oftast i hushållssoporna. Dessutom "turistimporteras" ca 100 miljoner aluminiumburkar per år (1998 och beräkningar för 1999). Ungefär 35 miljoner burkar av dessa återvinns. Resterande burkar lämnas till Metallkretsens insamlingsstationer för metallförpackningar eller hamnar i hushållsavfallet eller slängs någon annan stans.
Svenska Returpack AB, som hanterar insamling och återvinning av aluminiumburkar, menar att det finns fyra kategorier av dryckesburkar av metall i Sverige: inhemska pantburkar av aluminium, importerade pantburkar av aluminium (t.ex. ölburkar importerade direkt av bryggerier), "turistimporterade" aluminiumburkar samt importerade stålburkar.
Fr.o.m. den 1 januari 1997 innebär reglerna för returhanteringen att pant endast betalas ut för burkar som ingår i det svenska pantsystemet. Detta kontrolleras via EAN-koden. Även pantlösa, "turistimporterade" burkar tas dock emot i systemet då alla aluminiumburkar berättigar till hanteringsersättning (dvs handlarna får 13 öre per räknad burk).
För stålburkar lämnas däremot ingen ersättning. Dessa importerade dryckesburkar ingår inte i pantsystemet utan är belagda med en förpackningsavgift som ska finansiera Svenska Metallkretsen AB:s insamling och hantering av stålburkarna. Förpackningarna omfattas av reglerna om producentansvar och de tomma dryckesburkarna ska lämnas av konsumenterna vid de insamlingsstationer som finns för sortering av olika förpackningar. På returpack uppskattar man, grovt räknat att ca 5 % av handeln med dryckesburkar utgörs av stålburkar, dvs. ca 50 miljoner burkar per år.
Enligt uppgift från Returpack är det dryckesburkar av stål (inte av aluminium) som omfattas av svarthandel. Storleken på denna svarthandel är inte känd men att den ökar är helt säkert. Större partier kan "containervis" tas in i Sverige från länder som t.ex. Polen. Det är främst i västra Sverige som svarthandeln florerar.
Vid ett besök på Ekobrottsmyndigheten i Göteborg i januari 1999 fick vi information om den stora svarta handeln som pågår med importerade burkar. Momsfifflet i denna handel uppgår till mångmiljonbelopp. Ekobrottsmyndigheten arbetar just nu med att utreda frågor kring momsfiffel med importerade burkar.
Läsk- och ölburkar för försäljning tillverkas bl.a. i England och transporteras hit. Importören uppger att moms kommer att betalas i Sverige, vilket är svårt att kontrollera. Väl i Sverige betalas ingen moms eller andra avgifter. Ekobrottsmyndigheten i Göteborg beräknar att för varje långtradare som tas in i Sverige med dryckesburkar försvinner en halv miljon svenska kronor som skulle betalas in i skatt och avgifter. Skattemyndighetens kontrollapparat är inte uppbyggd så att den klarar kontrollen över den alltmer expanderande svarthandeln.
För varje burk som tas in Sverige finns en hanteringsersättning på 50 öre som ska betalas, vilket inte sker av oseriösa importörer. Om vi enbart räknar med de 100 miljoner turistimporterade burkarna i Sverige, handlar det om 50 miljoner svenska kronor i skatter och avgifter som försvinner. Genom den upplysningen kan vi förstå att de importerade burkarna inte enbart är en miljöbov utan också ett omfattande ekonomiskt problem.
I en interpellationsdebatt med dåvarande miljöministern Anna Lindh, mars 1998, frågade riksdagsledamoten Dan Ericsson vilka åtgärder Anna Lindh skulle vidta för att komma åt detta problem. Anna Lindh kunde inte se problemet. Hon sade: Dessa opantbara burkar tas redan i dag om hand tack vare konsumentens ökade miljömedvetande. Denna slutsats är felaktig och det kan man avläsa av de siffror som redovisas i interpellationen. Ca 80 miljoner burkar av de som säljs i Sverige återvinns inte, 35 miljoner av dessa räknar man med samlas in i Metallkretsens behållare, alltså 45 miljoner burkar går antingen till Metallkretsens insamling eller direkt i soptippen. Årligen slängs uppskattningsvis 100 miljoner burkar på våra sophögar. Detta kan inte vara acceptabelt. Dessutom har Metallkretsen få inlämningsställen vilket försvårar inlämningen av burkar dit.
Naturvårdsverket säger att aluminium inte är lättkorroderat, metallen rostar väldigt långsamt, och därmed lakas inga miljöfarliga ämnen ut på "åtminstone ett par hundra år". Men då är frågan om vi inte också är ansvariga för kommande generationers miljö.
Beträffande stålburkar säger Naturvårdsverket att dessa rostar och järnoxid och hydroxid bildas, men att detta inte anses orsaka några större bekymmer. När det gäller färgen på burkarna löses den upp efter en tid och enligt uppgift från Naturvårdsverket är det osäkert hur de kemiska ämnena i färgen påverkar miljön. På dessa lösa grunder tillåts vår miljö att skadas och det anser jag vara oansvarigt. Det är politikerna som måste ta ansvar för att förenkla för människor att leva upp till kretsloppssamhällets intentioner. Regeringen borde omgående tillsätta en utredning i samarbete med Riksskatteverket, Jordbruksverket, Tullen och Ekobrottsmyndigheten, för att se över omfattningen av importerade burkar och dess skadegörelse på miljön samt den ekonomiska brottsligheten kring burkimporten.
Med anledning av detta frågar jag:
Vilka åtgärder kommer ministern att vidta för att öka miljömedvetandet hos konsumenten gällande burkar av olika slag och dess inlämningsställen?
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att minska mängden av burkar som hamnar direkt på soptippen?
Vad avser ministern att vidta för åtgärder för att underlätta för konsumenten att lämna in burkarna till Metallkretsen?
Är ministern beredd att tillsätta en utredning för att komma till rätta med de problem som finns runt hanterandet av burkar så att det blir enkelt för människor att leva upp till kretsloppssamhällets intentioner?
Vilka åtgärder kommer ministern att vidta för att komma till rätta med problemet av svartimport och momsfiffel vid burkhandel från utlandet?