den 1 november

Interpellation 1999/2000:53 av Gudrun Lindvall (mp) till miljöminister Kjell Larsson om sork, miljöövervakning och dödligt virus

Inledning

Det sker en kontinuerlig miljöövervakning i landet. Den sker på olika sätt och syftet är att finna förändringar i miljön innan det gått för långt. Man studerar såväl växter som djur, men även halter av olika ämnen i mark, luft och vatten.

Smågnagare som studieobjekt

Ett sådant studieobjekt är smågnagare, som sorkar och möss. Dessa djur är viktiga som basföda i många ekosystem. När populationen fluktuerar påverkas predatorerna. Under smågnagarår kan jaktfalk, fjällräv och fjälluggla ha många ungar, medan man under mycket smågnagarfattiga år kanske inte får ut några alls. Även andra arter påverkas av detta. Om det finns mycket smågnagare lämnas andra arter som ripa i fred och har större möjligheter att få ut fler ungar.

Normalt fluktuerar smågnagartillgången i s.k. cykler med maxima vart 3-4 år i norra Sverige. I övriga delar av landet är populationerna mer stabila, men även här är tillgången avgörande för många djur. Sorken är basfödan för räv och ugglor. Smågnagare är vidare stationära året runt. Finner man miljögifter vet man att påverkan skett just där djuren lever. I dag lagras döda smågnagare i vad som kallas Miljöprovbanken. Genom att göra så finns ett material för framtida forskning.

För att kunna avläsa förändringar är det nödvändigt med långa undersökningsserier. Först då kan man få en så god bild att man upptäcker avvikelser från det normala. Smågnagare har funnits med i miljöövervakningen redan 1979 och redan då fanns jämförande studier från början av 70-talet. Kvicksilverskandalen på 60-talet kunde lösas genom att man samlat småfågelsskinn under åren. Man kunde ta en fjäder från varje år och klart se när kvicksilver började förekomma. Året stämde med introduktionen av kvicksilverbetningen av utsäde. Liknande undersökningar kan behöva göras i framtiden och därför är det viktigt att ett samlat jämförbart biologiskt material finns och att serierna inte bryts.

Man kan konstatera att Västerbottens sorkart, gråsidingen, har minskat dramatiskt, och nu finns mindre än 5 % av den population som fanns i början av 70-talet. Samtidigt kan man se en störning av mineralämnesbalansen.

Förändring föreslås av sorkövervakningen

Nu föreslås att sorkövervakningen reduceras, detta i en tid när intresset för den biologiska mångfalden ökar. Beslut i frågan ska fattas av Miljöövervakningsnämnden den 1 december. Om förslaget accepteras betyder det att värdefulla tidsserier går till spillo. Sorkövervakningen har visat sig fungera och ge signaler om miljötillståndet. Att nyttja biologisk mångfald för studier av miljötillståndet är den säkraste metoden, och just djurgrupper som smågnagare med sin ekologiska nyckelposition måste vara viktigt och rätt. Är det så klokt att minska smågnagarövervakningen? Enligt min mening är smågnagarövervakningen viktig och bör vara kvar. Just kontinuiteten i övervakningen är viktig och att bryta en sådan och äventyra framtida kunskapsmöjligheter tycks oklokt. De data man samlat in visar ju dessutom på att något sker nu, vilket gör det än angelägnare att fortsätta denna del av miljöövervakningen.

Sorkar och hälsoproblem

Professor Bo Niklasson har på senare tid kunnat påvisa ett klart samband mellan antalet skogssorkar och antalet yngre och medelålders personer som avlider i hjärtmuskelinflammation. Niklasson redogör för fyra omständigheter:

Enligt Niklasson leder dessa upptäckter till slutsatsen att Ljunganviruset med mycket stor sannolikhet står för merparten av fall och dödsfallen av hjärtmuskelinflammation, åtminstone bland yngre och medelålders personer. Ljunganviruset bärs av skogssorkar.

Hjärtmuskelinflammation är en allvarlig sjukdom. Mellan 1987 och 1992 avled totalt 2 077 svenskar (i genomsnitt 346 per år) där hjärtmuskelinflammation anges som den direkta eller underliggande dödsorsaken enligt Socialstyrelsens dödsorsaksregister. Av dessa var 805 personer (134 per år) under 55 år och 349 (58 per år) var under 45 år gamla.

Kopplingen mellan skogssorkar, Ljunganviruset och dödsfall i hjärtmuskelinflammation är ytterligare ett argument för att inte skära ned på sorkövervakningen. Det är knappast rimligt att minska studierna av ett djur, som misstänks vara bärare av ett dödligt virus, i synnerhet inte när det enligt uppgift inte skulle kosta mer än cirka en halv miljon kronor att upprätthålla sorkövervakningen på nuvarande nivå.

Jag vill fråga miljöministern:

Avser ministern att vidta någon åtgärd i syfte att upprätthålla den svenska sorkövervakningen på nuvarande eller på en ökad nivå?