Interpellation 1999/2000:368 av Nikos Papadopoulos (s) till socialminister Lars Engqvist om svenska läkare med invandrarbakgrund inom vården
Orsaken till att jag tar upp frågan i den här interpellationen är att jag har träffat representanter för Afrikanska Läkarförbundet och diskuterat ett för dem och samhället i övrigt angeläget problem.
De har framfört starka klagomål på det orättvisa sätt som de upplever att myndigheter bemöter dem genom ett som man upplever fyrkantigt system för examination och validering av deras kunskap som läkare. Detta samtidigt som man är medvetna om den brist på läkare och annan sjukvårdspersonal som finns i Sverige i dag.
I Afrikanska Läkarförbundet finns 109 utbildade läkare. Alla har gjort den s.k. sjukvårdssvenskan men inte försökt att göra Socialstyrelsens kunskapsprov. Anledningen till detta är att examensformen @ multiple choice @ är okänd för de flesta. Samtidigt har man bara rätt att skriva examensprovet två gånger, vilket gör det naturligt att få anmäler sig för att inte riskera att misslyckas.
Afrikanska Läkarförbundet har föreslagit ett pilotprojekt tillsammans med svenska myndigheter, för att hjälpa afrikansk hälso- och sjukvårdspersonal att slussas in i arbetslivet i Sverige. Erfarenheter från ett sådant projekt kan i sin tur användas gentemot invandrargrupper för att hjälpa till att slussa färdigutbildad arbetskraft in i det svenska arbetslivet.
Den afrikanska gruppen i Sverige är den invandrargrupp som har den största andelen arbetslösa. Totalt omfattar gruppen över 50 000 personer och utgör därmed en stor grupp i dagens mångkulturella Sverige. För många av dessa personer skulle det vara bra att ha möjlighet till kontakt med sjukvårdspersonal som delar deras kulturella bakgrund. Genomgående måste det mångkulturella Sverige omfatta hela samhället och inte bara, som situationen i stort är i dag, den okvalificerade servicesektorn.
Denna dagens verklighet strider mot den framtidsbild som finansminister Bosse Ringholm målat upp, att med satsningarna i vårbudgeten ska många nya svenskar kunna slussas in i arbetslivet. Visionen upprepades av näringsminister Björn Rosengren när han som huvudtalare på Stockholms Arbetarkommuns årsmöte betonade att vi måste ta hand om våra invandrare och använda deras resurser på rätt sätt.
Det är en nödvändighet att vi har läkare och sjuksköterskor så att den svenska vården kan ge trygghet till sjuka och äldre. Något som är en grundläggande princip för oss socialdemokrater. Samtidigt har vi i Sverige ca 1 500 läkare som antingen går arbetslösa eller säljer korv, städar, kör taxi. Detta när många landstingspolitiker reser runt Europa för att locka hälso- och sjukvårdspersonal till Sverige.
I dagsläget diskuteras möjligheterna att importera läkare utifrån, bl.a. från Polen. Det är måhända en nödvändighet för att tillgodose de behov vården har av arbetskraft. Samtidigt måste vi ta till vara de läkare och sjuksköterskor som redan finns i Sverige och som kan språket. Dessa personer måste få en möjlighet att utöva sitt yrke.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga socialminister Lars Engqvist:
Vilka initiativ avser socialministern ta, för att möjliggöra för sedan länge i Sverige bosatt sjukvårdspersonal med invandrarbakgrund, att komplettera sin utländska utbildning så att de uppfyller Socialstyrelsens krav?
Är socialministern beredd att verka för att svenska myndigheter tillsammans med olika invandrarorganisationer i Sverige initierar pilotprojekt i syfte att finna nya vägar att examinera läkare med utländsk utbildning?