den 27 april

Interpellation 2000/01:431 av Roy Hansson (m) till utrikesminister Anna Lindh om flyktingbarnen i Mellanöstern

För några veckor sedan hade jag möjlighet att ingå i en delegationsresa till länderna i Mellersta Östern. Jag fick under vistelsen möjlighet besöka ett antal flyktingläger för palestinska flyktingar i Libanon och på ockuperat område i Israel, såväl på Västbanken som i Gaza. Jag hade även möjlighet diskutera med företrädare för palestinska flyktingar i Jordanien om flyktingarnas situation där.

Utöver den över 50 år långa konflikten i området med ibland, som nu, ökad spänning mellan människorna, finns det en betydande flyktingtragedi i området. Jag kommer inte nu att vidare beröra detta, vare sig vad gäller skuldfrågan eller hur konflikten skulle kunna bringas närmare en lösning. Denna interpellation fokuserar i stället på frågan om barnens situation i flyktinglägren.

Jag har erfarit att det vid en multinationell konferens för omkring åtta år sedan fördelades uppdrag till olika länder i syfte att förbättra för flyktingarna i området. Sverige ville ha, och fick också, uppdraget att förbättra situationen för flyktingbarnen. Alla initiativ på detta område är naturligtvis bra, och såvitt jag vet har Sverige gjort vissa insatser just för flyktingbarnen. Olika insatser har naturligtvis gjorts på olika sätt i de berörda länderna med hänsyn till de skilda förutsättningar som finns.

Under min resa kunde jag konstatera att flyktingarnas situation är svårare i Libanon än vad den är i Jordanien. I Libanon har regeringen inställningen att så långt möjligt begränsa flyktingarnas möjlighet till försörjning och rörelsefrihet, medan det i Jordanien finns flyktingar som beviljats medborgarskap etc. Även barnens situation varierar naturligtvis beroende på i vilket land de befinner sig.

En slutsats som jag kunnat dra efter mitt besök är att det finns ett stort behov av att förstärka skolväsendet. I en grundskola för flyktingbarn i Beirut var det så många barn att det satt tre barn i varje bänk, och skolledningen hade delat in barnen i en omgång på förmiddagen och en omgång på eftermiddagen. Jag fick trots omständigheterna glädjen att träffa många glada och vetgiriga barn, som gärna visade upp sina kunskaper. Jag träffade även många ambitiösa och beundransvärda lärare.

Vidare fick jag även tillfälle att möta gymnasieelever på en skola som enligt uppgift var uppförd genom stöd från Tyskland. Även här rådde efter omständigheterna god ordning och ambitiösa elever. Stöd till skolan hade givits under förutsättning att skolan skulle vara byggd så att den lätt kunde flyttas. Gemensamt för dessa skolor är att det naturligtvis hade varit bra om skolan haft lite större möjligheter i form av större lokaler och mer undervisningsmateriel.

Ser man sedan till barnens boendesituation i de trånga och mörka flyktinglägren, så lämnar den naturligtvis mycket i övrigt att önska. Vad jag kunde se var barnen i stort sett hänvisade till sysslolöshet, vilket naturligtvis på intet sätt är tillfredsställande. Barn och ungdomar är i högsta grad i behov av tillgång på kultur och annan stimulans, för att nå vuxenlivet med full beredskap för livets olika skiftningar. Strävan måste naturligtvis vara att alla ska kunna lämna flyktingtillvaron och då är det särskilt viktigt att barn och ungdomar är väl rustade för detta.

De insatser som Sverige tidigare gjort för flyktingbarnen har delvis nått sitt syfte, det är därför det nu är viktigt att följa upp och utvärdera tidigare genomförd verksamhet. Det kan också vara aktuellt att i andra former fullfölja tidigare åtaganden.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag ställa följande frågor till utrikesministern:

1.Vilka åtgärder tänker statsrådet vidta för att vidareutveckla denna form av bistånd i det internationella arbetet?

2.Vilka åtgärder tänker statsrådet vidta vad gäller behovet av en utvärdering av tidigare gjorda insatser?

3.Vilka åtgärder tänker statsrådet vidta för att vid behov förändra biståndets inriktning för att fullfölja tidigare utfästelser vad gäller insatser till förmån för flyktingbarnen i Mellanöstern?