den 3 mars

Interpellation 1999/2000:275 av Per-Richard Molén (m) till statsminister Göran Persson om ansvarsfördelningen inom Näringsdepartementet

Den 21 december ställde jag i en interpellation ett antal frågor till statsministern. Besviket kunde jag konstatera att statsministern valde att överlåta besvarandet av interpellationen till näringsminister Björn Rosengren. Eftersom statsministern har det övergripande ansvaret för att departementens organisation ska fungera, bör missnöjet med det sätt som Näringsdepartementet drivs diskuteras med statsministern. Det är dessutom statsministern som utsett de statsråd som är tillsatta att sköta Näringsdepartementets verksamhet.

Den 9 februari skickade jag ett brev för att den vägen få svar på mina frågor. Statsministern har dock valt att inte svara. Jag vill därför upprepa min interpellation till statsministern, eftersom de två till Näringsdepartementet knutna statsråden @ Björn Rosengren och Mona Sahlin @ har svårt att hinna ägna sig med tillräcklig omsorg åt den stora mängd frågor, som ska avgöras inom detta superdepartement.

Näringsdepartementet omfattar i dag politikområden, som tidigare var fördelade på tre departement @ arbetsmarknad, kommunikation och näringspolitik.

Underställda verkschefer klagar över att de inte längre får tillfälle att diskutera sina frågor med ett statsråd utan hänvisas till underställd personal.

Telia-Telenoraffären har av naturliga skäl tagit en betydande tid i anspråk. De komplicerade IT-frågorna ställer stora anspråk på inläsning och bedömningar.

Väg-, järnvägs- och flygsektorerna kräver kontinuerlig uppmärksamhet @ i synnerhet inför aktuella avregleringar och privatiseringar.

Posten har sina speciella frågor som måste lösas inför den omfattande strukturförändring som brev- och paketdistribution utsätts för i Europa.

Jag har dessutom noterat, att statsråden Rosengren och Sahlin vid några tillfällen inte kunnat delta vid EU:s ministermöten. Detta är enligt min mening ett allvarligt memento @ dels mot bakgrund av att Sverige inom ett år kommer att vara ordförandeland i EU och dels med tanke på att många infrastrukturella spörsmål måste samordnas mellan Sverige och EU.

Med hänvisning till det ovan anförda vill jag ställa följande frågor till statsministern:

Vilka organisatoriska förändringar är statsministern beredd att vidta för att få en snabbare och effektivare handläggning av Näringsdepartementets mångskiftande frågor?

Är statsministern beredd att bryta ut de mycket viktiga kommunikationsfrågorna och låta dessa antingen handläggas av ett särskilt statsråd inom befintligt näringsdepartement eller ett självständigt kommunikationsdepartement?