den 21 februari
Interpellation 1999/2000:246 av Margareta Viklund (kd) till statsrådet Maj-Inger Klingvall om situationen för flyktingar från Irak
Att situationen för människorna i Irak är svår, är en kunskap väl känd för världssamfundet. Landet styrs av en hänsynslös diktator. Amnesty International har i sin senaste rapport bekräftat att av regimen misstänkta personer utsätts inte bara för tortyr utan också för primitiv stympning som föregår avrättning. Denna behandling rör inte enbart personer av kurdiskt ursprung eller minoriteten assyrier utan också sunnimuslimer.
Särskilt utsatta är f.d. statsanställda, speciellt kristna assyrier, som nu utpekas som förrädare och ansvariga till Iraks förluster i Gulfkriget. Dessa tjänstemän är eftersökta över hela världen för att antingen avrättas på den plats där de återfinns eller kidnappas för att föras tillbaka till Irak. Totalt beräknas de vara ca 150 till antalet.
I tyska Förbundsrepubliken, där många irakiska flyktingar finns, har vid flera tillfällen asylsökande kristna assyriska f.d. statstjänstemän kidnappats. I Tyskland går det i dag inte att garantera dessa flyktingar full säkerhet. Oavsett bilaterala avtal eller unionsavtal med länder som räknas som säkra asylländer fungerar inte skyddet för denna speciellt utsatta grupp av asylsökande. De behöver daglig kontroll. Den generella polisiära säkerhetsövervakningen i exempelvis Tyskland utgör inga garantier i realiteten. För asylsökande f.d. statstjänstemän från Irak med anknytning till Gulfkriget och med sina anhöriga i Sverige finns för en del av dessa tjänstemän den enda säkerheten i vårt land. Det starka familjenätet är här ett dagligt skydd.
Andemeningen i den s.k. Dublinkonventionen är att flykting ska stanna och begära asyl i första gränslandet. Principen ska gälla utan undantag. Flyktingen ska inte heller själv få avgöra i vilket land han eller hon ska eller kan söka asyl.
Det tar alltid en tid innan tillämpningsregler och olika tolkningar prövas i nya konventioner. Det gäller också Dublinkonventionen. De flesta konventioner brukar ha undantag från generella regler för tillämpning. Men beträffande Dublinkonventionen tycks den enbart göra en mera allmän anvisning till varje enskilt land, nämligen rätten för landet att enskilt pröva humanitära skäl i varje enskilt ärende. Den saknar undantagsregler för specialfall som inte generellt kan bedömas och jämföras med andra flyktingars situation. Det gäller exempelvis de tidigare statstjänstemännen i Irak.
Det kan för framtiden vara av ett humanitärt och medmänskligt intresse att Förenta nationerna, FN, prövar Dublinkonventionen utifrån internationell lagstiftning. Vissa av FN:s organ har visat sig ha en viss tveksamhet om konventionen är befogad utifrån just denna lagstiftning.
Mina frågor till statsrådet är:
Vilka åtgärder planeras för att göra speciella undantag från regeln "första asylland" när det gäller personer som flyr för sina liv på grund av etnisk förföljelse kombinerad med förföljelse på grund av att de innehaft sådana positioner att de av diktatoriska härskare kan utses till syndabockar för förseelser de inte begått?
Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att den s.k. Dublinöverenskommelsen prövas av FN?