den 21 september
Interpellation 2000/01:11 av Rolf Gunnarsson (m) till försvarsminister Björn von Sydow om skjutfältet i Älvdalen
I den utvärdering som gjorts av Älvdalens skjutfält, daterad den 17 maj 2000 av generalmajoren Paul Degerlund, sägs "att Älvdalens skjutfält har en god potential att utgöra ett av dessa fält" och allt med syftning på fält som kan ge övningsmöjligheter för en hel bataljon och högre förband.
Rapporten har namnet "Älvdalen @ ett övnings- och skjutfält för 2000-talet".
Så långt är nog alla ense. Men vad händer nu? Oron är stor för vad som håller på att hända med skjutfältet.
Den 4 november 2000 kommer skjutfältet inte att ha några värnpliktiga kvar. Detta efter fattade beslut.
Frågan är då om det går att "sälja och marknadsföra" ett skjutfält som saknar en viktig del för den service som gästande förband och andra gäster kräver. Till det här ska läggas att det endast finns två officerare kvar. Den utredning som jag tidigare refererat till talar om behovet av cirka åtta officerare.
I den dramatiska nedskärningen av det svenska försvaret, som nu sker, har tydligen Älvdalens skjutfält kommit i kläm. Det talas i utredningar om hur viktigt Europas största @ och kanske bästa @ fält är. Men i realiteten är det tydligen inte lika självklart att få resurser för att kunna driva verksamhet där.
Att de värnpliktiga försvinner är ett första dramatiskt steg. Övervakningen av skjut- och övningsområdet minskar dramatiskt för att inte säga försvinner. Möjligheten till eskorttjänster skärs bort.
Det frågas nu, i en handling daterad den 18 september 2000: "hur skall skjutfältet kunna utvecklas både för svenska och utländska förbandsenheter om inte vakt- och beredskapsfunktionen finns på plats i Trängslet?".
Nu slås larm att "förband och presumtiva gäster i Trängslet väljer bort Älvdalen som övningsalternativ".
Vilka åtgärder ämnar försvarsministern vidtaga för att trygga framtiden för Älvdalens skjutfält?