den 21 december

Interpellation 2000/01:200 av Kent Olsson (m) till näringsminister Björn Rosengren om arbetsmarknadsstatistiken

Regeringen verkar bry sig mer om den officiella arbetslöshetsstatistiken än om de arbetslösa. Det visar fakta som beskriver verkligheten på den svenska arbetsmarknaden. Situationen på den svenska arbetsmarknaden ser annorlunda ut om alla som saknar ett arbete redovisas i stället för enbart de officiellt öppet arbetslösa.

Mer än 1 000 000 svenskar i arbetsför ålder saknar i dag ett arbete. Detta är ett enormt slöseri såväl mänskligt som ekonomiskt. Över 700 000 människor är antingen öppet arbetslösa, latent arbetssökande, i arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller undersysselsatta.

Det är oroande att över 1 254 000 människor fortfarande står utanför arbetskraften. Det är fler som står utanför arbetskraften i dag än 1994. Det saknas fortfarande 300 000 jobb för att lika många ska ha ett arbete i dag som för tio år sedan.

Sverige blir dessutom alltmer tudelat. Endast Stockholms län kan redovisa att färre än 10 % av den arbetsföra befolkningen saknar ett riktigt arbete om hänsyn tas till alla dem som är öppet arbetslösa, i åtgärder samt förtidspensionerade.

Fakta från Arbetsmarknadsstyrelsen bekräftar att regeringen under våren år 2000 var mer försiktig med att använda arbetsmarknadspolitiska åtgärder som ett sätt att få ned den öppna arbetslösheten.

I takt med att målet om 4 % öppen arbetslöshet närmade sig blev emellertid frestelsen alltför stor för statsministern och näringsministern att uppnå målet i tid. Statsrådet Björn Rosengren presenterade under våren år 2000 krav på AMS att uppemot 50 000 fler individer borde sysselsättas i arbetsmarknadspolitiska åtgärder under hösten (Affärsvärlden den 21 juni 2000).

Trenden är tydlig: I januari minskade antalet individer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder med 39,9 % jämfört med januari år 1999, medan i november i år ökade antalet personer i åtgärder med 22,6 % i förhållande till november år 1999.

Den officiella arbetslöshetsstatistiken ger emellertid inte alls en fullständig bild av läget på den svenska arbetsmarknaden. Den av regeringen förda arbetsmarknadspolitiken har inneburit för mycket konstlade och ineffektiva åtgärder för att snygga till den officiella statistiken, i stället för att koncentrera all kraft på att skapa de bästa möjliga förutsättningarna för fler nya jobb.

Verkligheten har kommit i skymundan både i den politiska debatten och i massmedierna, men de arbetslösa och sjuka känner till vardagen alltför väl. Om den enskilde definieras som officiellt arbetslös eller latent arbetssökande är personen i fråga ändock att betrakta som arbetslös. I internationell arbetsmarknadsstatistik ingår latent arbetssökande i den officiella arbetslöshetsstatistiken.

När Sverige tar över ordförandeskapet inom EU är det rätt tidpunkt att redovisa läget på den svenska arbetsmarknaden på ett mer verklighetsnära sätt.

Med hänvisning till ovanstående vill jag till statsrådet Björn Rosengren ställa följande frågor:

  1. Vilka initiativ avser statsrådet ta för att uppnå en mer korrekt redovisning om situationen på den svenska arbetsmarknaden, för att svensk arbetsmarknadsstatistik därmed ska vara i nivå med internationell standard?
  2. Vilka initiativ avser statsrådet ta för att även latent arbetslösa ska redovisas som arbetslösa i officiell svensk arbetslöshetsstatistik?