den 15 mars
Interpellation 1999/2000:297 av Gunnar Hökmark (m) till finansminister Bosse Ringholm om statsbudgetens utgiftstak
Besluten tagna vid den nyss genomförda s-kongressen ger all anledning till oro. Risken att regeringen är på väg att göra om de allra allvarligaste misstagen från 1980-talets högkonjunktur är uppenbar. Genomförs de föreslagna utgiftsökningarna under pågående mandatperiod kommer utgiftstaken att överstigas. Regeringen har då gjort exakt tvärtemot det som den nya budgetprocessen syftar till, nämligen att hålla igen utgiftsökningarna vid högkonjunktur.
Den höga konjunkturdrivna tillväxten och överskottet i de offentliga finanserna har i många fall lett till uppfattningen att vi nu plötsligt sitter på stora frigjorda ekonomiska resurser, och att vi därmed har "råd" att öka utgifterna. Efter hårda åtstramningar ska det nu alltså vara dags att spendera.
Denna uppfattning är mycket farlig, och får den fotfäste inom regeringen kommer den leda till att misstagen från tidigare högkonjunkturer upprepas. Regeringens båda stödpartier, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, har redan tidigare klart deklarerat att de vill höja det av riksdagen beslutade utgiftstaket. Detta gör regeringens hållning i frågan än viktigare. Ståndpunkten att beslut om nya utgifter kan tas "när utrymmet så tillåter" är vagt och kan leda till en mängd olika tolkningar. En pessimistisk, men tyvärr relevant, tolkning är att regeringen är på väg att vackla. Därmed vacklar också förtroendet för regeringens förmåga att upprätthålla en stram budgetpolitik. Om de utgiftsökningar som kongressen beslutade om, plus de utgiftsökningar som tidigare prognostiserats, blir verklighet under innevarande mandatperiod @ det handlar i runda tal om uppemot 80 miljarder kronor @ kommer utgiftstaken att överskridas.
Att regeringen dessutom tagit en allt större del av budgeteringsmarginalerna, som är till för att täcka oförutsedda utgifter, i anspråk för planerade utgiftsökningar är illavarslande. Till detta ska även läggas det budgetmässiga tricksande som regeringen ägnat sig åt. Utan de budgetförstärkande engångseffekterna, exempelvis överföringar från AP-fonden och planerade försäljningar av statliga företag, uppvisar årets budget ett underskott på över 40 miljarder kronor, enligt budgetpropositionen för innevarande år. Nästa år växer underskottet till över 50 miljarder.
Uppfattningen att högkonjunkturen och budgetöverskottet ger oss skäl och utrymme att öka utgifterna och därmed överstiga utgiftstaken är helt bakvänd. I stället är det så att det just under högkonjunktur är viktigt att hålla utgifterna under stark uppsikt. Det är det utgiftstaken är till för. Det är under högkonjunkturen som de nödvändiga strukturella åtgärderna ska vidtas. Åtgärder som gör att den svenska ekonomin står mer rustad inför den konjunkturnedgång som förr eller senare kommer.
Regeringens utgiftsökningar, både de beslutade och de planerade, riskerar emellertid att cementera de svenska förhållandena med en mycket konjunkturkänslig budget. Att regeringen avstår från strukturella reformer och i stället går på med utgiftsökningar i sann "socialdemokratisk anda" ökar således risken att vi på nytt drabbas extra hårt när konjunkturen vänder nedåt.
För att bryta trenden och för att stärka det redan vacklande förtroendet måste regeringen en gång för alla klargöra att de av riksdagen bestämda utgiftstaken ligger helt fast. Det betyder att alla utgiftsökningar som riskerar att spräcka utgiftstaken måste avvisas. Det betyder också att redan aviserade utgiftsökningar måste dras tillbaka om det visar sig att utgiftstaket är på väg att överskridas. Så länge detta klargörande från finansministern saknas kommer farhågorna om att regeringen är beredd att gå förbi beslut fattade av riksdagen att fortleva.
Med hänvisning till ovanstående vill jag fråga finansminister Bosse Ringholm:
1.Kommer regeringen att tillåta att de av riksdagen bestämda utgiftstaken överskrids?
2.Kommer regeringen att dra tillbaka redan beslutade utgiftsökningar om utgiftstaken hotas?