den 3 mars

Interpellation 1999/2000:276 av Per-Richard Molén (m) till näringsminister Björn Rosengren om bilskrotningsdirektivet

I början av februari slog Europaparlamentet fast att bilindustrin ska tvingas ta ansvar för återvinning och ansvar för återvinning av uttjänta bilar.

Beslutet innebär bl.a. att konsumenterna fr.o.m. år 2006 gratis ska kunna lämna sin uttjänta bil till en auktoriserad bilskrot. Kostnaden för skrotning och återvinning ska tillverkarna betala.

I somras enades rådet om att de nya återvinningskraven ska gälla fr.o.m. den 1 januari 2001 för fordon som släpps ut på marknaden fr.o.m. detta datum, och fr.o.m. den 1 januari 2006 för fordon som tillverkats före den 1 januari 2001.

Svenska biltillverkare, handeln med begagnade reservdelar och små skrotningsföretag kan bli de stora förlorarna när detta bilskrotningsdirektiv träder i kraft. För Volvo kommer detta att innebära att företaget blir i ett slag ansvarigt för att skrota miljoner Volvobilar som tillverkats sedan mitten av 1980-talet. Det kommer således att bli mycket dyrt för svensk bilindustri.

Kostnaderna för detta retroaktiva ansvar redovisas inte i direktivet och det kan ifrågasättas om det är vettigt med en retroaktivitet när det gäller den här typen av ansvar. Den svenska bilparken är i ett internationellt perspektiv gammal varför det kan bli betydande extrakostnader för de svenska producenterna.

Utöver detta riskerar EU:s direktiv att leda till en kraftig, nästan monopolliknande, centralisering av bilskrotningen till ett fåtal företag. Samtidigt riskerar andrahandsmarknaden av reservdelar att upphöra.

Jag vill därför ställa följande frågor till näringsministern:

Vad avser Björn Rosengren göra för att retroaktiviteten i detta direktiv inte drabbar de svenska producenterna i större utsträckning än de övriga europeiska?

Vad avser Björn Rosengren göra för att bilskrotningsmarknaden samt andrahandsmarknaden av reservdelar inte förstörs genom skrotningsdirektivet?