den 6 februari

Interpellation 2000/01:238 av Sten Andersson (m) till statsrådet Mona Sahlin om svensk sjöfart

Uppgiften i medierna nyligen om att Sjöfartsverket länge medvetet kontrollerade bra fartyg i syfte att nå upp till ett bestämt mål, blev kända redan strax efter Estonias förlisning. Då hade regeringen tillsatt Sjösäkerhetsutredningen där undertecknad var ledamot.

Under utredningens gång hade vi samtal med sjöfartsinspektörer i Stockholm. Det framgick att dessa tolkat Sjöfartsverkets intentioner/order som att det viktigaste var att ett visst procentantal fartyg skulle kontrolleras. Detta innebar att man medvetet kontrollerade välskötta fartyg för att nå uppsatta mål, med resultat att dåliga fartyg undgick kontroll och därmed kunde fortsätta att vara osäkra för människor och miljö.

Innan slutbetänkandet skrevs, hade utredningen flera kontakter med Sjöfartsverkets ledning som var mycket irriterad över hur sjöfartsinspektörer uppfattat sitt arbete. Alla påståenden om tvivelaktigt riktad kontrollverksamhet förnekades bestämt, vilket är förvånansvärt mot bakgrund av nu aktuella uppgifter i medierna från f.d. anställda vid Sjöfartsverket.

Mycket pekar på att Sjöfartsverkets dåvarande ledning verkade vilja vilseföra utredningen och dölja faktiska förhållanden. Som jag uppfattade situationen lade Sjöfartsverket efterhand locket på, vilket innebar att det blev svårt att få sjöfartsinspektörer att vittna offentligt. Oavsett vilket, är det trist att de nya uppgifterna från f.d. anställda vid Sjöfartsverket inte kom tidigare. En effekt av det "tysta" samhället och rädsla för att bli av med jobb eller karriär?

Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidta i syfte att klargöra eventuella brister i svensk sjösäkerhet?