den 21 februari

Interpellation 1999/2000:244 av Ewa Larsson (mp) till justitieminister Laila Freivalds om samerna

När en person i Stockholm i våras anmäldes för att denne körde omkring med dekalen "Rädda vargen @ Skjut en same!" på sin bil, valde åklagaren att lägga ned utredningen. Det blev inget åtal för hets mot folkgrupp. Det misstänkta brottet faller under tryckfrihetsförordningen. Eftersom klistermärket var äldre än ett år, vilket var preskriptionstiden i det aktuella fallet, blev det inget åtal.

I Sverige år 2000 kan man uppmana till mord på medlemmar av en folkgrupp utan att riskera någon påföljd! Ska samerna i rädsla behöva förneka sitt ursprung? De alltmer uppenbara rasistiska tendenserna mot samer oroar mig. Samtidigt stör jag mig på tystnaden runt sådana här saker. Stämningen mot samer har piskats upp efter samernas protester mot den fria fjälljakten. I t.ex. Kiruna kan man inte ha en sameflagga på bilen, Sameradioskylten får inte vara i fred och det är omöjligt att skylta med Kirunas samiska namn. Skylten saboteras direkt när den sätts upp. Det här är tecken på att något inte står rätt till. Insändarna i tidningar, i synnerhet i norra Sverige, eller de s.k. tycka-till-programmen i radio innehåller allt grövre påhopp på samerna. Det är som att det blivit accepterat att angripa samerna och det innebär i sin tur att de med rasistiska motiv vågar alltmer.

Enligt Diskrimineringsombudsmannens (DO) utredning Etnisk diskriminering mot samer anser närmare 75 % av de tillfrågade samerna att Sverige i viss mån är ett samefientligt samhälle. Knappt hälften anser att fientligheten har ökat inom Sápmi (Sameland) på senare tid. Var tredje same säger sig, på grund av sitt samiska ursprung, ha blivit utsatt för nedsättande tillmälen och var femte trakasserad på sin arbetsplats. Samer bosatta inom Sápmi upplever problemen som störst och tendensen är särskilt tydlig bland unga. 60 % säger sig uppleva att motsättningarna inom Sápmi mellan samer och icke-samer har ökat de senaste fem åren. Småviltsjakten tas upp som den främsta orsaken. Ingen av de tillfrågade har dock gjort en anmälan till polisen om olaga diskriminering.

Trots att vi i Sverige är vana vid att formulera tankar och synpunkter på hur olika totalitära stater runt om i världen behandlar sina minoriteter förs ingen egentlig debatt om den samiska kulturens förutsättningar i Sverige. Kanske är det så att vi fortfarande tror att ett demokratiskt samhälle automatiskt behandlar sina minoriteter på ett godtagbart sätt. Men erfarenheterna från västvärldens demokratier förskräcker.

Urbefolkningarna har sällan eller aldrig fått någon chans att bli hörda, tagna på allvar, eller representerade av de demokratiska institutionerna. Inte ens Sverige kan undgå kritik på den punkten.

Sveriges regering beslutade i januari i år att Sverige ska ratificera Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter samt den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk. Beslutet innebär att samer, sverigefinnar, tornedalingar, romer och judar erkänns som nationella minoriteter i Sverige. Ratificeringen innebär också att Sverige ska ge stöd och skydd åt fem minoritetsspråk i vårt land: samiska, finska, meänkieli (tornedalsfinska), romani chib och jiddisch. Om samerna erkänns som en nationell minoritet i Sverige bör det innebära att Sveriges regering ansvarar för att rasism och hets mot samer inte får förekomma i Sverige i dag.

Med anledning av det ovanstående vill jag fråga justitieministern följande:

Vilka åtgärder avser regeringen vidta för att stoppa rasistiska övergrepp och hets mot samer i Sverige?