den 1 februari
Interpellation 1999/2000:212 av Rigmor Stenmark (c) till statsrådet Ingela Thalén om adoption
Redan när adoptionskostnadsbidraget infördes den 1 januari 1989 påtalades det att möjligheterna att adoptera barn inte skulle vara förbehållet de ekonomiskt starka grupperna i samhället. Nu tenderar det ändå att bli det eftersom adoptionskostnaderna kraftigt stigit men samhällets ekonomiska stöd har inte följt med i den utvecklingen.
Bidraget från statens sida var från början högst 20 000 kr och höjdes sedan till högst 24 000 kr. Avsikten var att bidraget skulle täcka hälften av vad en adoption kostar. I dag är kostnaderna i samband med en adoption uppe i omkring 100 000 kr.
Människor som har förutsättningar att bli fina föräldrar avstår i dag från att adoptera barn på grund av att kostnaderna är för höga. Inte minst kan man se detta vid övervägande att ta till sig ett syskon till familjen.
Adoptivföräldrar har ytterligare ett ekonomiskt problem orsakat av staten. De anser sig särbehandlade vad gäller pensionsrätten för vård av barn. Pensionsrätten utgår enligt uppgift från det datum som domstolen i Sverige, eller i barnets hemland, gett sitt utslag. Hur snabbt detta går är olika, det varierar. I vissa fall kan det ta upp till två år innan detta blir klart efter det att barnet kommit till adoptivhemmet. I många andra frågor har man lyckats med att behandla alla föräldrar lika. Det borde finnas en möjlighet att göra det även på detta område.
Barn är inte bara kostnader för ett land utan det är oerhört viktigt att vi får fler barn i landet, därför måste även de ekonomiska förutsättningarna för adoptivföräldrar förbättras.
Med anledning av dessa uppgifter så vill jag ställa följande frågor till statsrådet:
Avser statsrådet att se över adoptionsbidraget och föreslå en höjning av statsbidraget så att det följer de intentioner som fanns när det infördes?
Avser statsrådet att se över pensionsrätten så att adoptivföräldrar inte diskrimineras vid vård av barn?