den 29 mars

Interpellation 1999/2000:324 av Gun Hellsvik (m) till justitieminister Laila Freivalds om kriminalvården

I budgetpropositionen kan man läsa att kriminalvårdens prioriterade uppgifter innevarande år är att vidtaga åtgärder som bidrar till att den dömde inte återfaller i brott, att förstärka frigivningsförberedelserna, att utveckla alternativen till fängelse framför allt genom ytterligare satsning på innehållet i frivårdspåföljderna samt att öka intensiteten i arbetet med att bekämpa narkotikamissbruket.

Dessa målsättningar omfattas av en total uppslutning från riksdagens samtliga partier. Men målsättningarna håller på att bli tomma fraser.

Inom frivården finner man ett kraftigt ökat tryck på verksamheten. Under 1999 ökade antalet utförda personutredningar med 20 %. Kontraktsvården ökade med 8 % och samhällstjänst med 26 %.

I en PM utförd av Kriminalvårdsstyrelsen av den 14 januari 2000 beskrivs en skrämmande utveckling på våra anstalter och häkten. Där förespås att verksamheten ytterligare kommer att stagnera eller minska. Det handlar bl.a. om

Vidare talas om stagnation och nedgång i kompetensutvecklingen.

Varje medborgare har rätt att kräva att den tid dömda personer är i kriminalvårdens hägn utnyttjas på bästa sätt. Säkerheten är viktig, men innehållet i verksamheten är av avgörande betydelse för minskad brottslighet efter avtjänat straff. Utvecklingen inom kriminalvården går i motsatt riktning och detta måste hejdas.

Min fråga till justitieministern är:

Vilka åtgärder avser justitieministern vidtaga för att kriminalvården ska kunna leva upp till de beslutade målen?