den 11 oktober

Interpellation 2001/02:26 av Gunnar Hökmark (m) till finansminister Bosse Ringholm om den ekonomiska utvecklingen

Regeringen har i sin budgetproposition bedömt tillväxten för 2001 till 1,7 % samt för 2002 till 2 %. Det är dessa tillväxtantaganden som regeringen tillsammans med sina stödpartier lagt till grund för den ekonomiska politiken och den budget som riksdagen ska behandla under hösten.

Som motiv för bedömningen av 2001 och den snabba uppgången till 2002 har regeringen hänvisat till en förväntad uppgång i den amerikanska ekonomin under hösten som skulle dra med sig både den europeiska och den svenska ekonomin. Utvecklingen i den amerikanska ekonomin, vare sig det gäller arbetslöshet, bostadsbyggande eller börsutveckling före den 11 september, var knappast av den arten att den förespeglade en snabb uppgång. Efter terrordåden den 11 september är det uppenbart att uppgången kommer att dröja. Frågan är i stället hur mycket djupare konjunkturutvecklingen kommer att gå och hur långvarig nedgången kommer att vara.

För den svenska ekonomin spelar avståndet mellan regeringens förväntningar och den faktiska utvecklingen en stor roll. Regeringen har mot bakgrund av sina tillväxtantaganden ansett sig kunna föreslå nya utgifter samtidigt som den inte räknar med växande utgifter för arbetslöshet utan snarare minskande.

Det växande inflationstrycket och den svaga kronan leder till högre utgifter och växande räntekostnader som dels riskerar att slå mot utgiftstaken och dels påverkar det statliga budgetsaldot i en omfattning som regeringen inte räknat med i sin budget.

Riksgäldskontoret har presenterat sin prognos över det statliga upplåningsbehovet som visar hur känsliga de offentliga finanserna är. Utan att man ens har tagit hänsyn till nedgången i konjunkturen räknar man med att växande räntekostnader på grund av kronkursen, minskade fyllnadsbetalningar och mindre utförsäljningsinkomster leder till att överskottet i statens betalningar minskar med 30 miljarder kronor 2001.

För 2002 räknar Riksgäldskontoret med att ett förväntat överskott på nästan 50 miljarder vänds till ett underskott i statens betalningar på 8 miljarder, utan att man tagit full hänsyn till konjunkturens effekter.

Mot denna bakgrund vill jag fråga finansministern om han och regeringen är beredd att redovisa en annan bedömning av den ekonomiska utvecklingen än vad regeringen gjorde i sin budgetproposition och om han anser att en sådan utveckling ger konsekvenser vad gäller budgetpolitikens innehåll.