den 13 mars

Interpellation 2000/01:323 av Ulla Hoffmann (v) till statsrådet Maj-Inger Klingvall om transportöransvar

Frankrike har i EU lagt fram ett förslag till direktiv om transportöransvar, dvs. bötesansvar för transportföretag som medför passagerare som saknar föreskrivna resehandlingar. Det skulle enbart gälla tredjelandsmedborgare som reser in i ett EU-land. Det har fram tills nu i Sverige rått en bred politisk enighet om att vi inte bör införa sådana regler. Denna inställning har grundats på att det av konstitutionella skäl vore orimligt att lägga ut myndighetsutövning på privata företag, att det ofrånkomligen skulle leda till diskriminering grundad på avvikande utseende såsom hudfärg, att det skulle göra marknaden för flyktingsmugglare ännu mer lukrativ och att människosmugglingen skulle komma att bedrivas under ännu farligare och mer omänskliga förhållanden. Det mest avgörande skälet mot transportöransvar är att det för transportören är omöjligt att veta vem eller vilka av dem som saknar erforderliga handlingar som är flykting och i behov av skydd, något som särskilt framhållits av företrädare för British Airways i deras yttrande med anledning av det franska förslaget.

Regeringen har den 29 november 2000 beslutat om tilläggsdirektiv till Anhörigkommittén, det gäller bl.a. att den ska utvärdera och göra en översyn av utlänningslagens bestämmelser om transportöransvar och beakta de åtaganden Sverige har gjort på området @ särskilt artikel 26.2 i Schengenkonventionen @ samt det övriga internationella arbete som pågår. Utredningen ska presentera förslag till den författningsreglering som behövs för att uppfylla Sveriges internationella åtaganden.

När Sverige undertecknade Schengenkonventionen framfördes inga synpunkter på att de svenska reglerna om transportöransvar skulle behöva skärpas trots att de utförligt presenterades för övriga deltagande stater.

Regeringen säger nu i direktiven att det satts i fråga om de svenska reglerna om transportöransvar stämmer överens med bestämmelserna i Schengenkonventionen när det gäller möjligheten att ålägga en transportör ekonomiska sanktioner. Jag har informerats om att det endast är ett land som gjort ett sådant ifrågasättande, nämligen Frankrike.

Mot denna bakgrund vill jag fråga statsrådet Klingvall:

Är den svenska regeringen beredd att stoppa det franska direktivförslaget om transportöransvar om det skulle visa sig att Anhörigkommittén inte avser att föreslå införande av ekonomiska sanktioner mot transportörer?

Är regeringen beredd att verka för att bestämmelser om tillfälligt upphävande av visumkrav och transportöransvar förs in i direktivförslaget om tillfälligt skydd vid massflykt?

Om ett direktiv om transportöransvar antas, är regeringen i så fall beredd att verka för att medlemsstaterna förbjuds att själva införa strängare eller mer omfattande regler om sanktioner mot transportörer?