Interpellation 1999/2000:219 av Ulla-Britt Hagström (kd) till statsrådet Mona Sahlin om familjehemmens ställning på arbetsmarknaden
Det är angeläget att barn och ungdomar som av olika skäl inte kan bo hos sina föräldrar kan få ett tryggt familjehem. Familjehemsuppdraget är lika viktigt som ett vanligt föräldraskap. Fosterföräldrar har i förhållandet till barnet samma ansvar och ställning som de biologiska föräldrarna vad gäller barnets dagliga vård och fostran. Uppdraget att vara en brygga mellan barn och ungdomar och de biologiska föräldrarna för att skapa goda relationer och möjlighet till återförening, kräver kunskap, tid och tålamod.
Kommunerna upplever i dag stora svårigheter att kunna värva familjehem. Detta leder till att små privata institutioner av skiftande kvalitet växer upp.
Fosterföräldrarna har en angelägen uppgift utöver föräldraskapet, nämligen att hålla kontakten med barnets biologiska föräldrar. En förändring har skett, där målet med återförening fått allt större vikt. Denna positiva inriktning har bekräftats av forskning. Familjehemmen efterfrågas alltmer för familjevårdande uppgifter. De utgör också den trygga tillvaron för ungdomar med psykiska problem, ungdomar som är kriminella m.m. Det måste finnas generella trygghetssystem för fosterföräldrar som är så bra som möjligt.
Undertecknad har i december fått svar på en fråga från statsrådet Mona Sahlin om åtgärder för att godkänna uppdraget som familjehem som ett arbete med rätt till social, ekonomisk och arbetsrättslig trygghet. Statsrådet valde att backa upp Arbetsdomstolen om att fosterföräldrar inte ska ses som arbetstagare. Vid en interpellationsdebatt senare i februari med statsrådet Lars Engqvist i samma fråga blev behovet av familjehemsvården fokuserat. Statsrådet ansåg sig inte ha befogenhet att ge utfästelser om den arbetsrättsliga delen.
Med hänvisning till det anförda vill jag ställa följande fråga till statsrådet Mona Sahlin:
Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att pröva om de lagar som bestämmer villkoren för arbetsrättslig trygghet för familjehemmen är ändamålsenliga och långsiktigt hållbara?