Interpellation 1999/2000:307 av Yvonne Oscarsson (v) till statsrådet Maj-Inger Klingvall om rättsväsendet i Kongo-Brazzaville
Kongo-Brazzaville är ett litet land med en befolkning på drygt 3 miljoner människor. Under det senaste kriget befann sig 800 000 människor på flykt från sin hembygd. Av dessa har ca 600 00 återvänt, men 200 000 saknas fortfarande. Hur många av dessa som är döda vet ingen.
I kriget har barn använts som soldater. Fattiga familjer har fått betalt för att lämna en son till krigets styrkor. De flesta har "valt" att lämna en ung son eftersom de äldre sönerna är nödvändiga att ha kvar hemma för att hjälpa till med försörjning av den övriga familjen. De överlevande pojksoldaterna är ofta för evigt ratade, även av sina egna familjer, vilket gör det mycket svårt för dessa barn att överleva. De får heller ingen hjälp att bearbeta sina fruktansvärda upplevelser av våld och död.
I kriget har kvinnor och barn våldtagits och dödats. Ögonvittnen berättade om att döda legat efter vägarna medan överlevande småbarn suttit på eller vid sidan av sina döda föräldrar. Våldtäkterna leder till en katastrofal ökning av hivspridning. Kvinnor blir sjuka och dör och barn, både levande och ofödda, kommer att smittas. Många barn kommer att bli föräldralösa och vara smittade av hiv eller andra sjukdomar. Mammorna dör av sjukdomar och papporna har dött i strider eller håller sig gömda. Rapporter finns också att kvinnor skändats och begravts levande. 20@30 föräldralösa barn i veckan får tas om hand av olika organisationer.
Hjälporganisationer förbereder insatser för barn som är och kommer att bli föräldralösa. Många människor, framför allt barn, är sjuka och undernärda. Malaria, tuberkulos, sömnsjuka, inälvsmask, maskar under huden och skabb sprider sig.
Kaos och anarki råder vilket betyder att inget rättsväsende över huvud taget fungerar. Människor häktas och döms utan advokat eller tillstymmelse till försvar. Beväpnade grupper, med eller utan uniform, är ett vanligt inslag i vardagen. Smutsiga ungdomar med badskor, undertröjor och kortbyxor med automatvapen finns i vardagsbilden.
I hela landet råder en allmän korruption. Det mesta går att köpa för pengar. I ett fattigt land där människor är hungriga och rädda ökar våldet och förtrycket och de redan befintliga klassklyftorna ökar. I Kongo syns det tydligt att 20 % av jordens befolkning tar del av 80 % av jordens tillgångar och att de 80 % som blir utan inte bara är hungriga, sjuka och rädda utan också totalt rättslösa.
För att en försoning ska kunna nås efter år av strider med många människor som antingen dödats eller fördrivits är ett fungerande rättsväsende nödvändigt. Erfarenheter från tidigare storkrig, inte minst i Europa, visar på det. För att få i gång rättsväsendet behöver Kongo-Brazzaville mycket stöd, både ekonomiskt och praktiskt. Det praktiska stödet måste bestå i hjälp att få poliskår och övriga rättsinstitutioner som domstolar och åklagare att fungera.
Det har funnits tankar på att, liksom i Sydafrika, inrätta en sanningskommission för att skapa möjlighet till försoning. En mycket viktig fråga är att utröna vilken roll franska intressen haft för att understödja konflikten.
Med anledning av det ovan anförda vill jag ställa följande frågor till biståndsministern:
1.Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att hjälpa Kongo-Brazzaville att bygga upp ett fungerande rättsväsende?
2.På vilket sätt avser regeringen att driva dessa frågor inom det nordiska samarbetet, EU och FN?
3.Avser regeringen att driva frågan om en sanningskommission i Kongo-Brazzaville?
4.Avser regeringen att, inom ramen för det europeiska samarbetet, driva frågan om vilken roll franska intressen haft i den alltjämt pågående konflikten?