den 26 april

Interpellation 2000/01:423 av Morgan Johansson (s) till socialminister Lars Engqvist om narkotikafrågan

Narkotika har blivit ett växande problem i Sverige under 1990-talet. Det märks inte minst i ungdomsgenerationen. Det tycks som om både toleransen mot narkotikan och tillgängligheten har ökat. Alltfler ungdomar provar narkotika, och alltfler vet hur man kan få tag på narkotika.

Enligt Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysnings (CAN) undersökning "Skolelevers drogvanor 2000" har andelen niondeklassare som använt narkotika ökat gradvis sedan början av 1990-talet och i 2000 års undersökning hade 10 % bland pojkarna och 8 % bland flickorna provat narkotika.

Också tillgängligheten förefaller ha ökat kraftigt. Mycket tyder på att inflödet av narkotika över Sveriges gränser är mycket större i dag än för några år sedan. Enligt Tullverket var antalet beslag år 2000 större än något tidigare års. Under 2000 beslagtog tullen t.ex. 128 000 Ecstasytabletter, vilket ska jämföras med 1999 års rekordsiffra, ca 70 000 tabletter.

Trycket är särskilt stort mot Sydsverige, där närheten till kontinenten och de omfattande resandeströmmarna innebär att tillgängligheten av narkotika är större än i övriga landet. Tullmyndigheten i Malmö presenterade i januari sin beslagsstatistik för 2000. Den visar bl.a. att:

I Sydsverige märker vi av denna ökade tillgänglighet på ett mycket påtagligt sätt. I Lund genomfördes 1999 en drogvaneundersökning bland alla elever i årskurs 9 och på gymnasierna i kommunen, totalt 1 900 personer. Undersökningen visar att narkotikamissbruket bland unga i Lund är mer omfattande än hos jämnåriga i resten av Sverige. Det är fler som använt narkotika, man använde vid fler tillfällen och det är fler som vet hur de ska få tag i droger. Några siffror:

Sedan tidigare undersökningar vet vi att narkotikaanvändningen bland ungdomar i Skåne är mer omfattande än riksgenomsnittet.

Detta problem måste naturligtvis angripas med många åtgärder. Informationen om narkotika måste bli bättre, tull och polis måste ges möjlighet att bekämpa narkotikabrottsligheten effektivare. Missbrukarvården, som under 1990-talet skurits ned kraftigt, måste rustas upp.

Man kan inte komma ifrån att den ökade tillgängligheten i Sydsverige till en del beror på att man inte på den danska sidan lyckats komma till rätta med sina narkotikaproblem. Undersökningar visar också att problemen i Danmark är störst i Norden. Andelen danska 15-åringar som provat narkotika var 1995 hela 18 % @ det var tre gånger så stor andel som i Sverige vid samma tillfälle. (Brottsförebyggande rådets rapport 1999:1.)

I Skåne och på Själland har det uppstått en gemensam marknad för cannabis. Det är mycket vanligt att ungdomar åker över sundet för att köpa narkotika, ibland bara för användning i Danmark, men ofta för att ta hem till Sverige. Människor åker från hela Sydsverige för att göra sådana inköp. Huvudort för denna gemensamma marknad är Köpenhamn, och området Christiania är det köpcentrum för narkotika där man mycket enkelt kan få tag på vad man vill på kort tid.

I det nya Europa rivs gränserna och nya möjligheter öppnar sig. Det är en utveckling vi ska bejaka. Men den utvecklingen har också en mörk sida: Samtidigt som våra möjligheter blir gemensamma så blir också våra problem gemensamma.

Med Öresundsbron har det blivit lättare att ta sig över sundet än tidigare och det har blivit ännu svårare att kontrollera. Sätter man sig på tåget i en skånsk stad kan man på mindre än en timme vara i Christiania.

Det är således mycket viktigt att det snabbt skapas en samsyn mellan svenska och danska myndigheter och politiker om hur detta problem ska mötas. Samarbetet mellan polis och tull på respektive sida om sundet har förstärkts i samband med broöppningen, men det räcker inte. Det är också viktigt att vidta andra åtgärder för att minska tillgängligheten till narkotika i regionen, det gäller inte minst frågan om den öppna gatuförsäljningen i Köpenhamn, bl.a. i Christiania. Köpenhamn fungerar nu som ett Nordens Amsterdam, på grund av att danska myndigheter ser mellan fingrarna på den öppna narkotikahandeln. Det är inte acceptabelt.

I en interpellation till socialministern för två år sedan pekade jag på att det är nödvändigt att vi från svensk sida tar upp en diskussion med Danmark om det som faktiskt är vårt gemensamma problem: narkotikatrafiken över Öresund. En sådan diskussion borde kunna föras inom ramen för det nordiska samarbetet. Socialministern svarade då att han omgående tänkte ta upp frågan med den danska socialministern.

Den 23 mars i år besökte skånska socialdemokratiska riksdagsledamöter och regionpolitiker Köpenhamn för att tala med de svenska socialsekreterarna och danska socialdemokratiska kommunalpolitiker. Vi fick då också klart för oss att problemet i Köpenhamn växer @ förutom Christiania finns det nu ett sjuttiotal ställen där man kan köpa narkotika mer eller mindre ostört, s.k. haschklubbar. Narkotikahandeln kontrolleras i stor utsträckning av de kriminella mc-gängen Hells Angels och Bandidos.

På vilket sett avser socialministern att fortsätta dialogen med danska politiker om den ökande narkotikatrafiken över Öresund, narkotikahandeln i Christiania och de framväxande haschklubbarna i Köpenhamn?

Hur avser socialministern möta problemet med den av allt att döma ökande narkotikaanvändningen bland ungdomar?

Vilka initiativ avser regeringen ta för att förbättra missbrukarvården i Sverige?