den 20 februari

Interpellation 2000/01:269 av Inger Lundberg (s) till statsrådet Britta Lejon om managementfrågor i den gemensamma sektorn

Professor Lars Engwall vid Uppsala universitet och en forskargrupp knuten till honom har gjort en djupdykning i de principer som vägleder utbildning och utveckling inom mangementområdet i Sverige och andra nordiska länder.

Rapporten är entydig och bekräftar den bild som också ges av medierna. Lednings- och organisationsstrategier i Sverige är starkt USA-inspirerade och alltmer strömlinjeformade. Samma litteratur används på ekonomutbildningar i de olika nordiska länderna, och medierna spelar en allt större roll också för de företag som genom konsultinsatser påverkar olika organisationers utveckling.

Ett fåtal USA-ledda konsultföretag dominerar organisationsutveckling både i näringslivet och i offentlig förvaltning. Bakgrunden är självfallet en framgångsrik utveckling av amerikanskt företagande, men alltmer ensartade budskap kan inte vara riskfritt för näringslivet, en diskussion som måste tas inom svenskt och europeiskt näringsliv och knappast kan bedömas av oss i riksdagen.

Det finns däremot starka skäl för riksdagen och andra parlamentariska församlingar att föra en djupare diskussion om vad utvecklingen betyder för den gemensamma sektorn. Från att stora delar av främst den kommunala verksamheten leddes av personal, som genom bl.a. den gamla socialhögskolans förvaltningslinje hade en gedigen grund i de frågor som var den gemensamma sektorns särart, har rekryteringen till ledande tjänster i samhällets tjänst förändrats. I dag ses den ekonomutbildning som främst formats för att tillgodose näringslivets behov som den normala rekryteringsvägen för flertalet av de tjänstemän som har ansvar för managementfrågor i offentlig förvaltning. I flera ekonomutbildningar finns inslag av frågor, som har anknytning till den gemensamma sektorn och de särskilda krav på ledarskap, som ställs på verksamhet i det allmännas tjänst. Dock är kompetens runt den offentliga sektorns särart snarare undantag än regel. Goda exempel finns t.ex. genom professor Nils Brunsson vid Handelshögskolan och Kerstin Sahlin-Andersson vid Uppsala universitet, men de är försvinnande få i förhållande till den gemensamma sektorns stora betydelse i ett modernt samhälle.

Många av de ungdomar som rekryteras till offentlig förvaltning har gedigna kunskaper om styrmekanismer, som leder till framgång i en konkurrensutsatt verksamhet, som styrs av marknaden, men flackare insikt i de mekanismer som är grundläggande för en behovsstyrd verksamhet på demokratins villkor. Vissa krav är gemensamma, som behoven av en effektiv verksamhet, insikt i hur olika kostnader påverkar en verksamhet och behovet av god redovisning. Andra skiljer sig markant. Det gäller inte minst synen på långsiktighet, uthållighet, lika behandling av medborgare, insyn, komplexitet etc.

Medan näringslivet ofta snabbt kan se hur efterfrågan avgör om en produkt klarar marknadens krav eller ej måste den gemensamma verksamheten vara inriktad på att lösa behov, där effekterna många gånger inte blir synliga förrän efter många år. Kraven på likvärdig behandling, rättvisa, offentlighet och rättssäkerhet är oomtvistade i den gemensamma verksamheten. Produktionen är mer komplex. Så innehåller t.ex. skolans verksamhet inte bara kraven på att eleverna ska kunna redovisa vissa formella kunskaper utan också krav på att de unga i samspel med familjerna ska fostras till trygga individer. Målen för sjukvården kan inte bara vara lätt räknade och bedömda behandlingar utan i minst lika hög grad förbättrad folkhälsa och minskade ohälsotal.

De allmännyttiga bostadsföretagen styrs inte bara av kravet på att hyra ut goda bostäder till konkurrenskraftiga priser, utan också av behovet av att spela en viktig roll på en lokal bostadsmarknad, och t.ex. medverka i arbetet med att bryta segregation och förbättra livsvillkoren för de människor som bor i områdena.

Staten har genom sitt Kompetens- och utvecklingsråd ett organ för att stötta kompetensutveckling av sina medarbetare, men myndigheten spelar en relativt undanskymd roll i den offentliga debatten. Något gemensamt organ för kompetensutveckling och diskussion om den gemensamma sektorns särart finns inte för kommuner@landsting@stat. Vissa konsultföretag har särskild kompetens till stöd för den gemensamma sektorn, men detta är snarare undantag än regel, varvid risken ibland är stor att en konsultinsats utan kunskap om den gemensamma sektorns särart och behov ibland t.o.m. kan bli kontraproduktiv. Metoder, som är effektiva i näringslivet, tillämpas ibland okritiskt i den gemensamma sektorn med allmän förvirring och ökade kostnader som följd.

Sammantaget menar jag att det finns starka skäl att föra en mer genomgripande diskussion om hur den gemensamma sektorns behov av kvalificerad personal och kompetensutveckling ska tillgodoses på lång sikt.

Jag vill därför fråga demokratiministern om hon har för avsikt att ta några initiativ till en mer genomgripande diskussion om managementfrågor i den gemensamma sektorn.