den 23 december

Interpellation 1999/2000:177 av Kenneth Johansson (c) till socialminister Lars Engqvist om den psykiska hälsan bland barn och ungdomar

På senare år har barn och ungdomars psykiska ohälsa uppmärksammats. 10 % av barnen visar någon gång olika allvarliga symtom på psykisk störning. Det handlar dels om barn- och ungdomspsykiatriska tillstånd, dels relationsstörningar och individer som utsatts för övergrepp eller barn till utsatta riskgrupper. Den stora psykiska ohälsan bland barn och ungdomar är ett problem som berör såväl individerna, familjerna och samhället.

En del av problemen följer människan genom tiden. De existentiella frågorna upphör aldrig att gälla. Det psykiska lidandet är sannolikt större i dag än tidigare till följd av att det moderna samhället tydliggör skillnaderna i förutsättningar, ambitioner och resultat. Varje individ ställs inför större krav på samverkan och kommunikation. Familjens ställning förändras liksom samhällets bristande förmåga att i tid möta den unga generationens problem.

Familjens ställning och föräldrarollens stora betydelse återkommer ständigt i de analyser som utredningarna presenterar. Det finns uppenbara risker för en utveckling mot att redan svaga blir svagare. Inom detta hälsoområde ökar klyftorna.

Barnpsykiatriutredningen (SOU 1998:31) presenterade förslag inom flera samhällsområden i syfte att lyfta fram strategier för att förstärka det förebyggande arbetet mot psykisk ohälsa bland barn och ungdomar. Även Nationella folkhälsokommittén har i sitt senaste delbetänkande återkommit till flera av dessa frågeställningar.

Psykisk ohälsa bland barn och ungdomar innebär ett stort lidande för individerna. Problemet är även ett stort problem för samhället. Barnpsykiatriutredningens beräkningar pekade på att samhällets kostnader 1996 uppgick till 11,1 miljarder varav 80 % var vård och behandlingskostnader. Individ- och familjeomsorgen i kommunerna stod för 6,7 miljarder kring insatser för barn- och ungdomar. 4,7 miljarder beräknades gå till placeringar i familjehem och hem för vård eller boende (HVB) inklusive ungdomshemmen. Ökningstakten under 1993@1996 uppgick till 500 miljoner per år.

Olika förslag har presenterats för att möta och förändra den olyckliga utvecklingen. Vägen till kunskap om barn och ungdomars psykiska ohälsa är bristfällig och måste förbättras. Hälso- och sjukvårdslagen måste förstärkas för att se barnens behov. Lagfäst rätten till elevvård i både grund- och gymnasieskola. Elevvårdsresurserna måste återställas, dvs. fördubblas. Specialpedagogernas betydelsefulla roll måste uppmärksammas särskilt. Genom att utveckla ungdomspsykiatrin för åldrarna 15@25 år samt utveckla ungdomskompetensen inom rättspsykiatrin kan de allvarliga bristerna inom sjukvården åtgärdas.

Utredningarna pekar även på svårigheter att samarbeta mellan kommuner och landsting kring enskilda ärenden medan barnen lider. Rätten till individuella planer för barnen och ungdomarna liksom ett utvecklat föräldrastöd efterlyses.

I många fall har ungdomsmottagningarna visat sig vara mycket bra komplement till andra insatser.

Mina frågor är följande:

Vilka åtgärder avser ministern vidta för att på ett samlat sätt lyfta fram åtgärder för att förbättra den psykiska hälsan bland barn och ungdomar?

Vilka åtgärder avser ministern vidta med anledning av Barnpsykiatriutredningens olika förslag t.ex. för att förstärka barnens ställning i bl.a. hälso- och sjukvårdslagen (HSL)?

Vilka åtgärder avser ministern vidta för att öka de förebyggande insatserna, dvs. att långsiktigt förskjuta tyngdpunkten från vård och behandling i sent skede till tidiga insatser?