den 18 mars

Interpellation 1999/2000:304 av Eskil Erlandsson (c) till jordbruksminister Margareta Winberg om Sveriges bönder

Svenska bönder tjänar bara hälften så mycket netto som bönder i övriga EU, undantaget Portugal. Detta enligt ny statistik från EU som visar att de svenska bönderna ligger i botten när det gäller nettoinkomsten. Skillnaderna i nettoinkomsterna är så stora att det här måste tas på stort allvar av jordbruksministern. Även tidigare undersökningar har konstaterat dessa olyckliga förhållanden. Den svenska modellen är tyvärr hotad.

Sverige har en livsmedelsproduktion som är mer miljövänlig än i de flesta andra länder inom EU. Vi har strängare regler för djurskydd, strängare kontroll och mycket lägre förekomst av salmonella, mindre användning av kemiska bekämpningsmedel, sedan lång tid förbud mot kadavermjöl i foder och antibiotika i foder och många färgämnen och tillsatser som används i andra länder används inte i Sverige. En del av dessa hårdare regler för miljö och hälsa innebär högre kostnader för svensk livsmedelsproduktion i förhållande till konkurrentländerna.

Efter EU-inträdet måste svenskt jordbruk och svensk livsmedelsindustri kunna konkurrera på samma villkor som andra länder inom EU. Så är inte fallet i dag. Det svenska jordbrukets lönsamhet är för svag och måste stärkas. En stor del av ansvaret för att förbättra lönsamheten i det svenska jordbruket ligger naturligtvis på näringen själv. Samtidigt är det viktigt att påpeka att jordbruksnäringen är mycket beroende av politiska beslut. Det svenska jordbrukets förutsättningar att konkurrera på den europeiska marknaden borde vara goda. De livsmedel som produceras håller hög kvalitet, vilket är en viktig exportfördel. Tyvärr har den svenska regeringen genom inhemska beslut snedvridit konkurrensen inom jordbruksområdet. De svenska bönderna belastas med extra kostnader som deras kolleger inom EU inte har.

Det är nu snart två år sedan utredningen En livsmedelsstrategi för Sverige presenterades och tydligt visade de konkreta konkurrensnackdelar som svenskt jordbruk har i förhållande till Danmark och Finland. De grundläggande motiv för att förstärka det svenska jordbrukets konkurrenskraft som låg till grund för utredningens förslag är lika starka i dag som tidigare. Det handlar om att stärka konkurrenskraften för att skapa utrymme för nödvändiga framtidsinvesteringar i produktionskapacitet, produktutveckling och marknadsföring. Dagens lönsamhet i jordbruket är helt otillräcklig sett utifrån investeringsbehov, men även i förhållande till en rimlig ersättning till brukarnas eget arbete och eget kapital.

Regeringen har i ett antal regeringsförklaringar de senaste åren lovsjungit jordbruket som en framtidsnäring. De vackra orden har dock inte blivit mycket mer än vackra ord fram till nu. Efter flera års handlingsförlamning från regeringens sida kommer nu äntligen jordbrukets beskattning av el och eldningsolja att jämställas med övrig tillverkningsindustri. Det är givetvis bra om än allt för sent att denna rättvisereform genomförs. Samtidigt är det förbluffande att konstatera att jordbruket påförs ytterligare pålagor i form av en höjd dieselskatt på 25 öre/liter, vilket motsvarar ca 70 miljoner kronor för svenskt jordbruk. Det är dessutom förvånande att regeringen inte förmår jämställa jordbrukets el- och eldningsoljebeskattning förrän den 1 juli 2000 alltså tio månader efter att förslaget läggs. Det innebär i realiteten att jordbruksnäringen under det första halvåret 2000 kommer att ha en högre skattebelastning än vad som i dag är fallet. Regeringen och dess samarbetspartier ger med ena handen samtidigt som man tar med den andra. För många jordbrukare innebär dieselskattehöjningen att man ytterligare förlorar i konkurrenskraft i förhållande till sina kolleger i EU.

Mot denna bakgrund vill jag fråga jordbruksministern följande:

  1. Hur avser jordbruksministern verka för att lansera svenskt jordbruk när Sverige tar över ordförandeskapet i EU nästa år?
  2. Avser jordbruksministern att ta kontakt med kommissionen och andra medlemsstater för att höra hur de hanterar liknande problem och diskutera vilka möjligheter det finns att förbättra utgångsläget för Sveriges jordbruk?
  3. Vilka åtgärder är jordbruksministern beredd att vidta för att förbättra situationen för Sveriges bönder?