den 8 mars

Interpellation 2000/01:308 av Willy Söderdahl (v) till näringsminister Björn Rosengren om kraftledningars placering

Det har länge funnits misstankar om att långvarig exponering av elektromagnetisk strålning ger upphov till cancer. Det har forskats länge inom detta område och det föreligger nu ett stort antal epidemiologiska studier av eventuella samband mellan exponering av magnetfält och cancer. Vissa av dessa studier visar, att det finns fler fall av leukemi och cancer i hjärnan bland människor som utsatts för långvarig exponering av elektromagnetisk strålning än bland människor som utsatts för betydligt mindre exponering. Det finns också studier som visar att det inte finns någon ökad risk. Det finns alltså motsägelsefulla resultat, oklarheter och frågetecken. Forskningen fortsätter och eftersom det verkar som att flera faktorer samverkar, kan det dröja flera år innan vi har säkra svar.

Eftersom ett samband mellan exponering av elektromagnetisk strålning och cancer inte kan uteslutas har svenska myndigheter enats om att försiktighetsprincipen ska gälla. Denna innebär att "Om åtgärder, som generellt minskar exponeringen, kan vidtas till rimliga kostnader och konsekvenser i övrigt bör man sträva efter att reducera fält som avviker starkt från vad som kan anses normalt i den aktuella miljön. När det gäller nya elanläggningar och byggnader bör man redan vid planeringen sträva efter att utforma och placera dessa så att exponeringen begränsas."

På många platser i Sverige har kommuner tillåtit byggnation intill kraftledningar, i synnerhet under expansionen på 1970-talet. Resultatet är att det i dag bor flera familjer @ och att det finns skolor och daghem @ i omedelbar närhet av kraftledningar.

För att undvika att samma misstag upprepas är det nödvändigt med en skärpning av reglerna för nya kraftledningars placering.

Faran är inte mindre med redan befintliga kraftledningar. Om försiktighetsprincipen bör gälla för nyanläggningar, måste den logiska följden av detta vara att den också bör gälla för redan befintliga anläggningar.

Att flytta eller gräva ned en befintlig ledning blir en extra kostnad för nätinnehavaren. I vissa fall är det också rimligt att kommunerna står för en del av ersättningen. Nätinnehavaren har fått koncession för en viss tid, i regel 30 år. Med det måste också menas att man då gör en grundlig omprövning av ärendet och att försiktighetsprincipen då ska vara vägledande. Nätföretaget har ju då haft 30 år på sig att betala och kanske göra vinst på sin investering.

I dag är praxis sådan att om nätföretaget lämnar in en preliminär ansökan, utan t.ex. en miljökonsekvensbeskrivning, så sent som en vecka innan koncessionens utgång, får det fortsätta använda kraftledningen. Det finns alltså inget krav på att alla handlingar ska vara inlämnade i så god tid att Energimyndigheten har en rimlig chans att fatta beslut före den gamla koncessionens utgång. På detta sätt kan en koncession, beviljad på t.ex. 30 år, i praktiken bli flera år längre. Rimligt är att begära att ett nätföretag, som i 30 år vetat om att det ska ha ett nytt tillstånd, bör lämna in sin ansökan i så god tid att ett nytt beslut kan fattas innan det gamla tillståndet går ut.

Jag vill fråga statsrådet:

1.Avser regeringen vidta några åtgärder för att få till stånd en skärpning av reglerna och gränsvärdena vad gäller befintliga kraftledningar?

2.Avser regeringen vidta några åtgärder så att förlängning av koncession likställs med nyetablering?

3.Avser regeringen vidta några åtgärder för att säkerställa att nya tillstånd hinner beviljas innan den gamla koncessionen går ut?