den 5 oktober

Interpellation 2001/02:22 av Kalle Larsson (v) till justitieminister Thomas Bodström om Göteborgshändelserna

EU-toppmötet som avslutade det svenska ordförandeskapet den 15@16 juni 2001 kommer många att minnas länge. Det var dagar då tiotusentals människor i massiva fredliga demonstrationer krävde en annan världsordning och det var dagar då organisationer, partier och människor träffades för att diskutera globala orättvisor, miljöproblem och hur en värld för människor, och inte bara företag, kan skapas.

Det var också dagar då ett mycket litet antal våldsamma demonstranter genom att inbjuda till och låta sig provoceras till våldsamma angrepp på poliser och omfattande skadegörelse svärtade ned den systemkritik som tiotusentals andra formulerade. Vänsterpartiets avståndstagande från det våld och den skadegörelse som dessa gjorde sig skyldiga till är obetingat och klart.

Men händelserna visade också upp en polismakt som inte kunde hantera händelseutvecklingen och flera gånger begick allvarliga misstag. Bilder av polismän som kastade sten själva är bara ett exempel bland många, och den kritiska debatten har nu i medierna och på andra håll i samhället visat en del av detta. Många, inte minst unga, har på goda grunder för lång tid fått sitt förtroende för polisen kraftigt reducerat.

Jag vill mot bakgrund av detta ställa frågor till justitieministern på tre punkter.

För det första anser jag att polisen vid händelserna på Järntorget på lördagskvällen den 16 juni kan ha agerat lagvidrigt. På torget befann sig några hundra människor då polisen utan föregående varning och utan att någon kunnat hänvisa till våldsamheter eller störningar stormade torget och kvarhöll alla på platsen under flera timmar. En del var där för att delta i en manifestation, andra tog en fika, någon skulle ta bussen hem. På plats hänvisade polismän till att ingripandet skett med hänvisning till polislagens § 13, men den ger inget stöd för ingripande utan föregående varning och möjlighet för den som önskar att avlägsna sig.

För det andra måste polisens agerande senare under lördagskvällen den 16 juni vid Schillerska skolan ifrågasättas. Medieuppgifter gör gällande att den nationella insatsstyrkan genomförde en husrannskan, men att befäl sedan lämnades över till ordinare polis. Många har kunnat vittna om omänsklig och förnedrande behandling vid detta tillslag. Man har kallats för kraftigt nedsättande omdömen av polismän, tvingats be om ursäkt för handlingar man inte haft någon del i och under lång tid tvingats ligga med ansiktet ned mot marken, med möjligt syfte att undvika identifiering av de polismän som utförde kränkningarna och med resultat att många upplevde fysisk smärta och obehag.

För det tredje utgör ovanstående händelser exempel. Den s.k. Göteborgkommittén är nu tillsatt för att utreda händelseförloppet i Göteborg och eventuellt komma med förslag. Även om kommittén kommer att kunna ge ett värdefullt bidrag när helheten ska utvärderas har den dock en sådan sammansättning och direktiven har formulerats på ett sådant sätt att det är svårt att kalla den oberoende @ vilket också många av de organisationer som deltog i aktiviteter i Göteborg ifrågasatt. En samlad oberoende bedömning av händelseförloppet @ och inte minst av de övergrepp som kan ha begåtts av polisen @ är nödvändig. Självklart kan en sådan oberoende kommitté inte äga egen juridisk ställning och inte heller sysselsätta sig med enskilda personers eventuella lagbrott utan ge en analys av helhetsbilden.

Jag vill därför fråga justitieminister Tomas Bodström:

1.Är minstern beredd att medverka till en sådan omprövning av polisens befogenheter i exempelvis polislagens § 13 att godtyckliga massgripanden omöjliggörs?

2.Vilka åtgärder är ministern beredd att vidta för att förbättra polisens agerande och attityd mot politiskt aktiva människor och andra samhällsmedborgare?

3.Är ministern beredd att medverka till att en oberoende kommitté får möjlighet att utreda händelseförloppet i samband med EU-toppmötet i Göteborg?