2000-08-11 16.42

2000-08-11 16.42

1

Redogörelse till riksdagen

SAMMANFATTNING 2010/11:RRS1
2000-08-11 16.42

2010/11:RRS1 SAMMANFATTNING
2000-08-11 16.42

2010/11:RRS1

2000-08-11 16.42
Riksrevisionens styrelses redogörelse om Riksrevisorernas årliga rapport 2010

Sammanfattning
Riksrevisionens styrelse har beslutat att Riksrevisorernas årliga rapport 2010 ska överlämnas till riksdagen i form av en redogörelse. I rapporten redovisas de viktigaste iakttagelserna från den revisionsverksamhet som har genomförts under året.
Rapporten bifogas denna redogörelse som bilaga.

2000-08-11 16.42

2000-08-11 16.42

2010/11:RRS1

2

Innehållsförteckning

SAMMANFATTNING 2010/11:RRS1
2000-08-11 16.42

2010/11:RRS1 SAMMANFATTNING
2000-08-11 16.42

Sammanfattning 1
Innehållsförteckning 2
Styrelsens redogörelse 3
Riksrevisionens granskning 4
Styrelsens överväganden 5
Bilaga
Riksrevisorernas årliga rapport 2010 6
Riksrevisorernas kommentarer 7
Nya krav på myndigheternas styrning, kontroll och redovisning 10
God kvalitet i myndigheternas årsredovisningar 10
Nya krav på resultatredovisningarna 11
Ökade krav på intern styrning och kontroll 12
Anslagen ska avräknas kostnadsmässigt 12
Omstruktureringen av den statliga förvaltningen 14
Syftet med sammanslagningarna har ännu inte nåtts 15
Bristfälligt underlag inför beslut om omorganisation 16
Långvarig omställningsfas 16
Försäljning och förvaltning av de statliga bolagen 18
Försäljningen av statliga bolag 19
Regeringens ägarförvaltning 20
Förändringarna inom arbetsmarknadsområdet 22
Mål och regler kan bli tydligare 23
Genomförandet kan förbättras 24
Behov av bättre utvärderingar 24
Redovisningen kan bli tydligare 25
Risker i statens ekonomiska åtaganden 27
Statsfinansiella risker och åtaganden 27
Ofullständig rapportering av statliga garantier 29
Redovisningen av utsläppsrätter har förbättrats 30
Växande påfrestningar på skattesystemet 30
Hållbarhetsredovisningen är svårtolkad 32
Underbilaga 1
Granskningen av årsredovisningar för 2009 33
Underbilaga 2
Granskningsrapporter sedan årliga rapporten 2009 52

2000-08-11 16.42

2000-08-11 16.42
2010/11:RRS1

3

Styrelsens redogörelse

INNEHåLLSFöRTECKNING 2010/11:RRS1
2000-08-11 16.42

2010/11:RRS1 INNEHåLLSFöRTECKNING
2000-08-11 16.42

Riksrevisionens styrelse överlämnar denna redogörelse till riksdagen.
Stockholm den 26 augusti 2010
På Riksrevisionens styrelses vägnar
Eva Flyborg

Anna Aspegren

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Eva Flyborg (fp), Tommy Waidelich (s), Anne-Marie Pålsson (m), Ewa Thalén Finné (m), Alf Eriksson (s), Per Rosengren (v), Elisabeth Svantesson (m), Margareta Andersson (c), Helena Hillar Rosenqvist (mp) och Torsten Lindström (kd).

2000-08-11 16.42

2000-08-11 16.42

2010/11:RRS1

4

Riksrevisionens granskning

STYRELSENS REDOGöRELSE 2010/11:RRS1
2000-08-11 16.42

2010/11:RRS1 STYRELSENS REDOGöRELSE
2000-08-11 16.42

I lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m. anges att de viktigaste iakttagelserna vid effektivitetsrevisionen och den årliga revisionen ska samlas i en årlig rapport. Rapporten ska lämnas till regeringen och riksdagen.
Riksrevisorernas årliga rapport 2010 publicerades den 10 juni. Rapporten syftar till att ge aktuell och samlad information om väsentliga resultat från Riksrevisionens granskning under året. I rapporten har granskningsresultaten sammanställts i följande tematiska kapitel:

Nya krav på myndigheternas styrning, kontroll och redovisning
Omstruktureringen av den statliga förvaltningen
Försäljning och förvaltning av de statliga bolagen
Förändringar inom arbetsmarknadsområdet
Risker i statens ekonomiska åtaganden.
Sedan den årliga rapporten 2009 har Riksrevisionen publicerat 34 granskningsrapporter inom effektivitetsrevisionen. En kort sammanfattning av varje granskningsrapport redovisas i den årliga rapporten.
Utifrån granskningen av årsredovisningarna för 2009 har Riksrevisionen lämnat revisionsberättelser för 249 myndigheter. För 12 av dessa bedömde Riksrevisionen att det fanns så väsentliga fel i årsredovisningen att invändning lämnades. Årets granskning av myndigheternas årsredovisningar har också resulterat i 117 revisionsrapporter till 90 myndigheter. De viktigaste iakttagelserna från dessa rapporter redovisas i den årliga rapporten.
Riksrevisorernas årliga rapport 2010 bifogas denna redogörelse som bilaga.

2000-08-11 16.42

2000-08-11 16.42
2010/11:RRS1

5

Styrelsens överväganden

RIKSREVISORERNAS åRLIGA RAPPORT 2010 2010/11:RRS1
2000-08-11 16.42

2010/11:RRS1 RIKSREVISORERNAS åRLIGA RAPPORT 2010
2000-08-11 16.42

Styrelsen beslutar att Riksrevisionens årliga rapport 2010 ska överlämnas till riksdagen i form av en redogörelse.

BILAGA
Riksrevisorernas årliga rapport 2010
Enligt 12 § lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m. ska de viktigaste iakttagelserna från effektivitetsrevisionen och den årliga revisionen samlas i en årlig rapport. Vår årliga rapport 2010 överlämnas härmed till regeringen. Den överlämnas samtidigt till Riksrevisionens styrelse.
Årets rapport tar sin utgångspunkt i några av de reformer som genomförts i den statliga verksamheten och förändringar som skett i vår omvärld de senaste åren. I rapportens första kapitel redovisas genomslaget av regeringens nya krav på myndigheternas interna kontroll, styrning och redovisning. Därefter presenteras samlade slutsatser av vår senaste granskning av förvaltningens omstrukturering, regeringens försäljning och ägarförvaltning av statliga bolag samt förändringar inom arbetsmarknadsområdet.
I rapportens sista del redovisar vi resultatet rörande våra granskningar av regeringens rapportering av statliga åtaganden och risker, en fråga som fått allt större betydelse mot bakgrund av den pågående finanskrisen.
Riksrevisorerna Eva Lindström, Claes Norgren och Jan Landahl har beslutat i detta ärende. Revisionsdirektör Ann-Mari Skorpen har varit föredragande. Granskningschef Anette Wik och biträdande granskningschef Inge Danielsson har medverkat i den slutliga handläggningen.

Eva Lindström Claes Norgren Jan Landahl

Riksrevisionen är en myndighet under riksdagen med uppgift att granska den verksamhet som bedrivs av staten. Enligt lag ska de viktigaste iakttagelserna vid effektivitetsrevisionen och den årliga revisionen samlas i en årlig rapport. Den årliga rapporten lämnas till regeringen och riksdagen och syftar till att ge en aktuell och samlad information om väsentliga resultat från Riksrevisionens granskning under året. I den årliga rapporten sammanställs granskningsresultaten i tematiska kapitel. Syftet är att dra samlade slutsatser och ge ett bredare perspektiv på Riksrevisionens granskningsresultat än vad som är möjligt i de enskilda granskningarna.
Underlaget till rapporten bygger på de granskningsresultat som tas fram inom den årliga revisionen och effektivitetsrevisionen. Genom den årliga revisionen granskas om myndigheternas årsredovisningar är rättvisande. Granskningen av årsredovisningen avrapporteras i en revisionsberättelse. Om granskningen visat att årsredovisningen innehåller väsentliga fel lämnas en revisionsberättelse med invändning. Väsentliga fel och andra väsentliga iakttagelser avrapporteras också i en revisionsrapport. Genom effektivitetsrevisionen granskas statliga åtaganden samt genomförandet och resultat av dessa. Avrapporteringen sker i granskningsrapporter. Valet av granskningsinriktning utgår inom båda revisionsgrenarna från kriterierna risk och väsentlighet.
I bilagorna till denna rapport redovisas korta sammanfattningar av samtliga revisionsrapporter och granskningsrapporter under året.
Riksrevisorernas kommentarer
Den årliga rapporten ger oss möjlighet att fästa uppmärksamheten på viktiga trender och tendenser inom den statliga verksamheten och samhällsutvecklingen i övrigt. I årets rapport har vi riktat fokus mot några viktiga reformer och omvärldshändelser som präglat både den statliga verksamheten och samhällsutvecklingen de senaste åren.

Det handlar om strukturförändringarna inom den statliga förvaltningen, regeringens försäljning av en del av det statliga bolagsinnehavet och förändringarna inom arbetsmarknadsområdet.
De senaste åren har också starkt präglats av den finansiella krisen och den påföljande lågkonjunkturen. Erfarenheterna från krisen och iakttagelser i våra granskningar visar att det finns åtaganden och risker i statens verksamhet som inte blir väl belysta i rapporteringen till riksdagen, trots att de kan få en väsentlig inverkan på statens ekonomi.
Nya krav på myndigheternas styrning, kontroll och redovisning
Grunden i Riksrevisionens granskning är att säkerställa att myndigheterna ger en tillförlitlig redovisning av ekonomi och verksamhet. Därför inleds denna rapport med att redovisa genomslaget av regeringens förändrade ekonomiadministrativa styrning av myndigheterna. Förändringen innebär bland annat strängare krav på myndigheternas interna styrning och kontroll. Det har också införts nya krav på resultatredovisningen som innebär att regleringsbrevet inte längre är lika styrande som tidigare, utan myndigheterna väljer själva i stor utsträckning vad som ska rapporteras i resultatredovisningen. Vi kan konstatera att många myndigheter har haft problem med att anpassa sig till de nya kraven. Vi kan också konstatera att regleringsbreven ser olika ut mellan de olika departementens ansvarsområden genom att några nästan inte innehåller några återrapporteringskrav alls medan andra har kvar många krav.
Överlag kan vi dock konstatera att myndigheterna sköter sin redovisning bra och att deras arbete med intern styrning och kontroll har kommit längre än under 2008.
Förvaltningens omstrukturering
En rad myndigheter har de senaste åren varit föremål för antingen sammanslagningar, avvecklingar eller omlokaliseringar. Syftet har i många fall varit att skapa en mer effektiv och enhetlig handläggning vid myndigheterna.
Våra granskningar visar att sammanslagningen av de tidigare koncernmyndigheterna till sammanhållna nationella enmyndigheter har skapat förutsättning för detta, men att målet ännu inte har nåtts. Vi konstaterar att det tar lång tid att genomföra omstruktureringar och att regeringen och myndigheterna i många fall har underskattat svårigheterna med att genomföra dem. Fortfarande, fem år efter sammanslagningarna till enmyndigheter, är det till exempel svårt att se resultat som entydigt visar på ökad enhetlighet och effektivitet i myndigheternas handläggning. Granskningarna indikerar också att själva omstruktureringen i sig sällan är tillräcklig för att nå uppsatta mål. Det behövs även en tydlig styrning för att målet ska nås.
Försäljningen av statliga bolag och regeringens ägarförvaltning
De senaste åren har regeringen sålt flera statliga bolag. Riksrevisionen har granskat de flesta försäljningarna. Vår samlade bedömning är att regeringen och Regeringskansliet initialt inte var tillräckligt förberedda men att försäljningsprocesserna successivt har förbättrats.

Riksrevisionen har under flera år även granskat regeringens ägarförvaltning av de statliga bolagen. I tidigare årliga rapporter finns påpekande om att det behövs en tydligare styrning av de statliga bolagen. I årets rapport kan vi konstatera att flera av tidigare brister i styrningen kvarstår. Såväl särskilda samhällsmål som ekonomiska mål behöver förtydligas av regeringen. Det behövs också en tydligare prioritering mellan målen. Otydligheten leder till att målkonflikter kan uppstå mellan samhällsuppdrag och ekonomiska mål. Konsekvensen blir ofta att bolagen prioriterar de ekonomiska målen. Vi vill också betona vikten av att styrningen av bolagen dokumenteras på ett bättre sätt än i dag för att skapa förutsättningar för insyn i viktiga processer och händelseförlopp.
Förändringar inom arbetsmarknadsområdet
Regeringen har genomfört en rad förändringar inom arbetsmarknadsområdet de senaste åren i syfte att öka arbetskraftsutbudet och sysselsättningen. Ett stort antal arbetsmarknadspolitiska insatser har avskaffats och nya har införts. Arbetsförmedlingen har fått ett tydligare uppdrag att förmedla lediga platser och arbetsmarknadspolitiska resurser riktas i större utsträckning än tidigare mot dem som står längst från arbetsmarknaden. Ett nytt inslag i arbetsmarknadspolitiken är införandet av så kallade kompletterande aktörer, en tjänst som huvudsakligen innebär erbjudande om coachning till arbetssökande. Förändringar har även genomförts i arbetslöshets- och sjukförsäkringen liksom i skattesystemet. En viktig reform i detta avseende är jobbskatteavdraget som syftar till att öka drivkrafterna till arbete.
Det har också genomförts administrativa förändringar. Arbetsförmedlingen är sedan 1 januari 2008 en sammanhållen myndighet med syfte att uppnå en mer enhetlig och effektiv verksamhet med tydligare ledning och styrning.
Riksrevisionen har genomfört 13 granskningar inom arbetsmarknadsområdet sedan 2007. Granskningarna har inriktats mot styrning, implementering, utvärdering och regeringens redovisning av arbetsmarknadspolitikens effekter. Därutöver har Riksrevisionen även granskat sysselsättningseffekter av några arbetsmarknadspolitiska åtgärder och insatser. Vår övergripande bedömning är att regeringens styrning kan bli tydligare och att implementeringen på vissa områden kan förbättras. Vi ser också ett behov av flera effektutvärderingar av arbetsmarknadspolitiska insatser för att skapa bättre underlag för styrning och förändring inom arbetsmarknadsområdet.
En kraftig lågkonjunktur innebär svårigheter för regeringen och Arbetsförmedlingen att anpassa de arbetsmarknadspolitiska insatserna till de snabbt förändrade behoven på arbetsmarknaden. Våra slutsatser är ändå generella i den meningen att politiken måste styras, implementeras, utvärderas och redovisas oberoende av konjunkturläge.
Risker i statens åtaganden
Riksrevisionen har under flera år lagt särskild vikt vid att granska regeringens rapportering av statens ekonomi. Finanskrisen och dess följdverkningar har gjort att denna granskningsinriktning fått ökad betydelse.

En stabilitets- och förtroendeskapande finanspolitik har visat sig vara avgörande för de länder som, i likhet med Sverige, klarat sig förhållandevis väl genom finanskrisen. Ett nyckelbegrepp i detta sammanhang är transparens och fullständighet i regeringens rapportering av statens finansiella åtaganden. Regeringens rapportering till riksdagen måste vara korrekt, begriplig och heltäckande för att riksdagen ska kunna utöva sin kontrollmakt.
Granskningarna visar att regeringens rapportering om statens och den offentliga sektorns ekonomi successivt har förbättrats och utvecklats. Det finns emellertid risker i statens verksamhet som inte blir väl belysta i rapportering och uppföljning, trots att de kan få en väsentlig inverkan på statens ekonomi. Det handlar till exempel om de omfattande garantier som staten utfärdade till exportföretag och finansinstitut under finanskrisen och där belastningen på statsfinanserna kan bli stor vid ett infriande av garantierna. I vissa fall är regelverket otydligt om hur sådana åtaganden och risker ska redovisas. I andra fall kan metoderna för riskbedömning behöva utvecklas.
Nya krav på myndigheternas styrning, kontroll och redovisning
Riksrevisionen granskar årligen samtliga myndigheters årsredovisningar i syfte att bedöma om dessa är rättvisande. Den övergripande bedömningen är att myndigheternas årsredovisningar håller god kvalitet. Den övervägande delen av de granskade årsredovisningarna är rättvisande. Antalet invändningar är lågt och i nivå med antalet invändningar tidigare år. Granskningen visar dock att åtskilliga myndigheter har haft vissa problem att anpassa sig till förändringar i det ekonomiadministrativa regelverket. Under 2009 har det främst gällt de nya kraven på hur resultat ska rapporteras i årsredovisningarna men även det pågående arbetet med att utveckla processerna för intern styrning och kontroll.
En av Riksrevisionens huvuduppgifter är att årligen granska samtliga myndigheters årsredovisningar i syfte att bedöma om redovisningen av ekonomi och verksamhet till regeringen är rättvisande. I granskningen av årsredovisningen ingår också att bedöma om ledningen i sin förvaltning följt tillämpliga föreskrifter och beslut.
Enligt revisionslagen ska denna granskning ske enligt god revisionssed, vilket innebär att Riksrevisionen ska följa god sed inom den privata sektorn och internationella standarder. God revisionssed förändras kontinuerligt, vilket innebär att inriktningen av Riksrevisionens granskning fortlöpande utvecklas och anpassas till internationella revisionsstandarder.
Anpassningen är både nödvändig och viktig eftersom Riksrevisionen därmed tvingas utveckla en revisionsmetodik som hela tiden ligger i framkant. De senaste årens anpassning till utvecklade internationella revisionsstandarder utgör ingen större förändring för riksdag och regering, men innebär att revisorerna behöver ställa fler frågor till riksdagen och regeringen.
De senaste åren har regeringen ställt nya krav på myndigheternas resultatredovisningar och hur anslagen ska redovisas. Regeringen har också infört skärpta krav på myndigheternas interna styrning och kontroll.

I samband med årets granskning har Riksrevisionen identifierat ett antal risk- och förbättringsområden kopplade till dessa förändringar.
God kvalitet i myndigheternas årsredovisningar
Riksrevisionen har i granskningen av årsredovisningarna för 2009 lämnat revisionsberättelser för 249 myndigheter. Tolv av dessa bedömdes innehålla väsentliga fel i årsredovisningarna och invändning lämnades. Denna omfattning är i nivå med tidigare år. Av det totala antalet myndigheter som granskats är det således endast ett fåtal vars årsredovisningar innehåller väsentliga fel. Riksrevisionen lämnar normalt inte en invändning om årsredovisningen på ett rättvisande sätt beskriver fel eller brister. Det låga antalet invändningar kan ses som en indikator på att kvaliteten i myndigheternas redovisning överlag är god. Det kan också ses som ett resultat av Riksrevisionens ambition att upptäcka och påtala felen innan de påverkar årsredovisningen.
Om en myndighet fått invändning eller Riksrevisionen gjort andra väsentliga iakttagelser tas detta upp i en revisionsrapport och skickas till myndighetens ledning med kopia till berört departement. I rapporten beskrivs skälen för kritiken och ofta lämnas förslag till åtgärder. Granskningarna av årsredovisningarna för 2009 har resulterat i 117 rapporter till 90 myndigheter. Detta är en ökning av antalet rapporter jämfört med förra året. Ökningen beror i huvudsak på den förändring som införts för myndigheternas resultatredovisning och som redogörs för nedan.
I bilaga 1 finns sammanfattningar av samtliga revisionsrapporter från årets granskning.
Nya krav på resultatredovisningarna
Myndigheternas årsredovisning består av två delar, den finansiella redovisningen och resultatredovisningen. Inför verksamhetsåret 2009 införde regeringen en förändring av kraven på resultatredovisningen. Myndigheterna ska numera redovisa och kommentera verksamhetens resultat i första hand i förhållande till de uppgifter som framgår av myndighetens instruktion. Därutöver ska rapportering ske utifrån regleringsbrev eller annat beslut. Myndigheten ska främst redovisa hur verksamhetens prestationer har utvecklats med avseende på volym och kostnader.
Förändringen innebär att regeringen i högre grad än tidigare låter myndigheterna själva välja vad som ska återrapporteras. Oavsett hur myndigheten väljer att redovisa resultatet av sin verksamhet gäller den övergripande principen att årsredovisningen ska ge en rättvisande bild.
En förutsättning för att denna förändring ska få effekt är att regeringen minskar antalet mål och uppdrag i regleringsbreven. Årets granskning visar emellertid att de nya kraven ännu inte fått fullt genomslag i regeringens styrning. Regleringsbreven ser olika ut mellan olika departements ansvarsområden. Vissa innehåller nästan inte några återrapporteringskrav medan andra har kvar många återrapporteringskrav.
Det finns även variationer mellan myndigheterna och för många återstår en hel del arbete innan de uppfyller de nya kraven på resultatredovisningen.

I 66 fall har vi rapporterat olika typer av brister som har koppling till de nya redovisningskraven. Hälften av iakttagelserna handlar om att valet av prestationer inte speglar myndigheternas verksamhet tillräckligt väl.
De flesta myndigheterna har klarat av att redovisa volymuppgifter för valda prestationer. En tredjedel av revisionsrapporterna tar dock upp brister när det gäller att redovisa kostnader för de valda prestationerna. En anledning till detta är att många myndigheter alltför sent insett vilka krav det nya regelverket ställer och inte har hunnit ställa om sina interna system för att få fram information om kostnader på prestationsnivå.
Att så många myndigheter fått revisionsrapport för samma typ av brister är ovanligt och tyder på att det funnits svårigheter att följa de nya kraven på resultatredovisningen. För två av myndigheterna har bristerna varit så väsentliga att invändningar lämnats i revisionsberättelserna. Det gäller Diskrimineringsombudsmannen (DO) och Statens maritima museer. DO har inte tillräckligt lyckats definiera sina uppgifter och prestationer utifrån instruktion och lag. Statens maritima museer har fått invändning på grund av att en väsentlig del av verksamheten har redovisats med volymmått som inte är relevanta och som är svåra att förstå utan kompletterande information.
Ökade krav på intern styrning och kontroll
Under 2008 införde regeringen en förordning som utgör ytterligare en betydelsefull förändring i den ekonomiadministrativa styrningen av myndigheterna. Den nya förordningen innebär skärpta krav på myndigheternas interna styrning och kontroll och en skyldighet att etablera en särskild process som säkerställer att myndigheten med rimlig säkerhet kan fullgöra det förvaltningsansvar som regleras i myndighetsförordningen. Förvaltningsansvaret innebär att ledningen ansvarar för att verksamheten bedrivs effektivt, att den redovisas tillförlitligt samt att myndigheten hushåller väl med statens medel. Samtliga myndigheter som har internrevision är skyldiga att följa förordningen. Under 2009 omfattades 61 myndigheter av förordningen.
Under 2008 granskade Riksrevisionen myndigheternas arbete med att etablera den process för intern styrning och kontroll som förordningen kräver. Slutsatsen av granskningen var att det fanns stora variationer mellan myndigheterna. 25 myndigheter fick revisionsrapporter där brister påtalades om tillämpningen av förordningen. Det har därför varit naturligt att även under det gångna året fortsätta att följa myndigheternas arbete med att utveckla sin interna styrning och kontroll.
Årets granskning visar att arbetet med intern styrning och kontroll fortsätter på myndigheterna och att en majoritet har kommit längre än vad de hade 2008. Detta speglas också i att antalet revisionsrapporter som påtalar brister i arbetet med intern styrning och kontroll har minskat till åtta och att tre av dessa avsåg myndigheter som började tillämpa förordningen först 2009.

De iakttagelser som avrapporterats i år liknar de brister Riksrevisionen påtalade 2008. Det handlar om ofullständiga riskanalyser, brister i hantering och uppföljning av kontrollåtgärder samt bristande dokumentation. Inga myndigheter har dock i årets granskning fått invändning på grund av dessa brister.
Anslagen ska avräknas kostnadsmässigt
Från och med år 2009 trädde en förändring i anslagsförordningen i kraft som innebär en övergång från utgiftsmässig till kostnadsmässig avräkning av förvaltningsutgifter. I praktiken gäller de nya reglerna myndigheternas förvaltningsanslag då transfereringar även fortsättningsvis avräknas utgiftsmässigt. Skillnaden mot det tidigare sättet att redovisa blir tydligast för transaktioner som sker runt ett årsskifte. Tidigare avräknades anslaget för kostnader som uppstod strax innan årsskiftet när fakturan för till exempel tjänsten inkom, det vill säga ofta efter årsskiftet. Den nya förordningen innebär att avräkningen av anslaget ska göras på samma år som kostnaden hänför sig till. Ett exempel som belyser detta nya sätt att avräkna är beslut om delpension till en anställd. Tidigare avräknades utgifterna för delpensionen för varje år i takt med att delpensionen utbetalades, men med de nya kraven avräknas hela kostnaden för delpensionen samma år som beslutet tas.
Övergången till kostnadsmässig anslagsavräkning ändrar inte det långsiktiga anslagsbehovet men delar av anslaget avräknas vid andra tillfällen än tidigare. Den ändrade tidpunkten för anslagsavräkning medför en övergångseffekt för myndigheterna som bland annat följer av att de till och med år 2008 har haft kostnader som inte har anslagsavräknats. Denna övergångseffekt täcks av ett särskilt anslag under utgiftsområde 26 som myndigheterna ska återbetala under en period om högst fem år genom minskade anslag.
Under 2009 har Riksrevisionen granskat hur myndigheterna klarat anpassningen till kostnadsmässig anslagsavräkning. Granskningen har inriktats mot hur myndigheterna beräknat själva övergångseffekten, att de lagt upp nödvändiga nya konton samt att de bokfört övergångseffekten korrekt. Vid den slutliga granskningen av årsredovisningarna har vi också kontrollerat att myndigheterna bokfört och anslagsavräknat förändringar av semesterlöneskulder och övriga avsättningar korrekt.
Granskningen visar att anpassningen till kostnadsmässig anslagsavräkning har fungerat bra för de allra flesta myndigheterna och att inga oönskade konsekvenser har uppstått i redovisningen. I och med övergången till kostnadsmässig anslagsavräkning har differenser i posterna avräkning med statsverket och balanserad kapitalförändring upptäckts för flera myndigheter. Många av dessa har kunnat utredas och myndigheterna har efter kontakt med Ekonomistyrningsverket därför justerat differenserna under året. De differenser som kvarstår har inte bedömts uppgå till väsentliga summor.

Kapitlet bygger på följande underlag:
Revisionsrapporter för verksamhetsåret 2009.

Dessa finns sammanfattade i rapportens bilaga 1.

Omstruktureringen av den statliga förvaltningen
Organisationsförändringar är ofta en naturlig och nödvändig del i att utveckla en effektiv och rättssäker förvaltning. Riksrevisionens granskning av myndigheters sammanslagning till så kallade enmyndigheter visar att reformen har lett till ökade förutsättningar för enhetlighet och effektivitet men att målet för reformen ännu inte helt har nåtts. Flera granskningar visar att själva organisationsförändringen i sig sällan är ett tillräckligt medel för att uppnå avsett mål. Det behövs även en tydlig styrning för att målet ska nås.
Den statliga förvaltningen har de senaste åren genomgått stora förändringar och omstruktureringar. Flera myndighetskoncerner har ombildats till så kallade enmyndigheter, till exempel Försäkringskassan, Skatteverket och Åklagarmyndigheten. Andra myndigheter, som Arbetslivsinstitutet och Integrationsverket, har lagts ned. Viktiga syften med dessa omfattande omstruktureringar har bland annat varit att skapa en mer enhetlig handläggning och effektiv förvaltning.
Även nya politiska prioriteringar och bedömningar till följd av omvärldsförändringar har påverkat förvaltningen på ett omfattande sätt. Försvarsbeslutet 2001 innebar en omställning av Försvarsmakten från invasionsförsvar till insatsförsvar och som konsekvens lades en rad förband ned. Försvarets omställning fick i sin tur även konsekvenser för andra myndigheter. Flera myndigheter, som Konsumentverket och Folkhälsoinstitutet, flyttades från Stockholm till regioner som blev av med militära förband för att kompensera dessa regioner för förlorade arbetstillfällen.
Inom ramen för granskningsstrategin Effektiv förvaltning har Riksrevisionen granskat några avvecklingar, omlokaliseringar och sammanslagningar av myndigheter för att ta reda på om målen för dessa omstruktureringar har uppnåtts. Vi anser att de områden som vi har granskat möjliggör ett lärande inför framtida omstruktureringar av den statliga förvaltningen.
Organiseringen av den statliga förvaltningen är ett viktigt förvaltningspolitiskt styrinstrument för regeringen. Organisationsförändringar är ofta en naturlig och nödvändig del i att utveckla en effektiv och rättssäker förvaltning. Granskningarna visar emellertid att sådana förändringar tar tid att genomföra och att regeringen i många fall underskattade svårigheterna med själva omstruktureringsprocessen för de myndigheter som granskats. Enmyndighetsreformen har lett till ökade förutsättningar för enhetlighet och effektivitet, men målet för reformen har ännu inte helt nåtts. Granskningarna visar också att omstrukturering i sig sällan är ett tillräckligt medel för att uppnå avsett mål. Det behövs även en tydlig styrning för att målet om ökad enhetlighet ska nås.
Granskningarna pekar också på behovet av stöd till myndigheter som är föremål för stora organisationsförändringar. Regeringen har nyligen aviserat i förvaltningspolitiska propositionen (prop.

2009/10:75) att den har tagit initiativ till översyn av det stöd som finns för genomförande av organisationsförändringar.

Syftet med sammanslagningarna har ännu inte nåtts
Sedan 2004 har sammanlagt åtta av tio koncernmyndigheter slagits samman till så kallade enmyndigheter. Sammanslagningarna har av såväl riksdagen och regeringen motiverats med att en sammanhållen nationell myndighet är en bättre garant för en likformig och rättssäker handläggning. Flera av de myndigheter som varit föremål för sammanslagning bedriver en verksamhet som berör många medborgare och uppbär anslag som utgör en betydande andel av statsbudgeten. Det är därför viktigt att verksamheterna fungerar med minst bibehållen och helst högre effektivitet än innan sammanslagningen. Eftersom det finns liten kunskap om vilka effekter sammanslagningarna har lett till har Riksrevisionen granskat syftet om ökad enhetlighet uppnåtts vid tre av de myndigheter som varit föremål för sammanslagningar: Försäkringskassan, Skatteverket och Åklagarmyndigheten (RiR 2010:3).
Den övergripande slutsatsen från granskningen är att enhetligheten ännu inte ökat på ett entydigt sätt i de ärendeslag som Riksrevisionen granskat. Samtidigt visar granskningarna att sammanslagningarna har skapat bättre förutsättningar för ökad enhetlighet.
Viss minskning i variationen i handläggningstider
Ett viktigt syfte med enmyndighetsreformen var att minska variationerna i handläggningstider mellan olika regioner och kontor. Riksrevisionens granskning visar att det endast är Försäkringskassan som lyckats minska variationerna i handläggningstider på ett systematiskt sätt. För Skatteverket är det svårt att urskilja systematiska förbättringar i variationerna i handläggningstider. På Åklagarmyndigheten går det inte heller att se några systematiska förbättringar av variationer i vare sig lagföring eller genomströmningstider. Samtliga granskade ärendeslag utgör viktiga delar i de tre myndigheternas verksamhet.
Förutsättningarna för enhetlighet har ökat
Även om det ännu inte går att urskilja systematiska minskningar i handläggningstider vid de tre granskade myndigheterna så har sammanslagningarna förbättrat förutsättningarna för en mer enhetlig handläggning. Genom avskaffandet av myndighetsgränser har det blivit lättare att omfördela resurser och ärenden mellan kontoren i landet. Granskningen visar också att samtliga tre myndigheter har vidtagit åtgärder för att öka enhetligheten. De har prioriterat arbetet med att ta fram nationella riktlinjer och handböcker som stöd i handläggningen och vid Skatteverket och Försäkringskassan har stora delar av verksamheten koncentrerats till färre kontor och färre handläggare för att därigenom öka enhetligheten.
Svårigheterna med reformen underskattades
Både regeringen och myndigheterna har uttryckt en stark tilltro till att sammanslagningarna skulle leda till ökad enhetlighet i myndigheternas verksamhet. Granskningen tyder dock på att både regeringen och myndigheterna har underskattat svårigheterna med att uppnå enhetligare handläggning och beslutsfattande genom den här typen av reformer.

Reformen har lett till ökat fokus på styrning av rättsliga frågor och ärendehanteringsprocesser, men handläggarna har haft svårt att tillgodogöra sig den ökade mängden styrsignaler från huvudkontoren. Granskningen indikerar också att det i den nya organisationen finns mindre naturliga tillfällen för erfarenhetsutbyte mellan handläggarna än tidigare i den regionala organisationen. Samtliga granskade myndigheter saknar även system för systematisk uppföljning av enhetlighet i rättstillämpning och ärendehantering. Regeringen har heller inte skaffat sig tillräcklig kunskap om reformens effekter på enhetlighet i handläggningen, vilket gör det svårt att resultatstyra myndigheterna mot ökad enhetlighet.
Bristfälligt underlag inför beslut om omorganisation
När flera regioner blev av med militära förband till följd av försvarsbeslutet 2004, beslutade riksdagen att de statliga arbetstillfällen som försvann i regionerna skulle ersättas genom att flytta myndigheter eller delar av myndigheter från Stockholm. Totalt skulle 2 700 arbetstillfällen flyttas. Konsumentverket och Folkhälsoinstitutet var de två större myndigheter som flyttades i sin helhet, till Karlstad respektive Östersund. Riksrevisionen har granskat effekterna av dessa två omlokaliseringar (RiR 2009:30).
Granskningen visar att regionerna kompenserades för de förlorade arbetstillfällena genom omlokaliseringen och i det avseendet uppfylldes målet för omorganisationen. Det framgår emellertid inte av regeringens beslut om omlokalisering varför det blev de aktuella myndigheterna som flyttades, trots att den lokaliseringsutredning som föregick beslutet särskilt skulle beakta på vilket sätt myndigheterna kunde bidra till utvecklingen av arbetsmarknaden eller av andra skäl var lämpliga att flytta. Det utreddes aldrig heller om det fanns andra sätt att kompensera regionerna. Granskningen slår också fast att regeringen inte har tagit initiativ till att följa upp om syftet med omlokaliseringen uppnåddes.
I granskningen av fem myndighetsavvecklingar var en av slutsatserna att beredningen inför avvecklingsbeslutet var ofullständig (RiR 2008:18). För Arbetslivsinstitutet, Djurskyddsmyndigheten och Integrationsverket saknades problem- och konsekvensanalyser och det genomfördes inte heller någon remissbehandling av förslagen till avvecklingar. Syftet med avvecklingarna var bland annat att effektivisera den statliga administrationen men det fanns inte någon analys i beslutsunderlaget om på vilket sätt avvecklingarna skulle kunna bidra till detta.
Långvarig omställningsfas
Riksrevisionens granskningar visar att förutsättningarna för myndigheterna att bedriva ordinarie verksamhet under själva omstruktureringsfasen har varierat. Integrationsverket bedrev ordinarie verksamhet till sista verksamhetsdag medan Arbetslivsinstitutets verksamhet kunde fasas ut successivt. För samtliga myndigheter som avvecklades fördes delar av eller hela verksamheten över till andra myndigheter. Myndigheternas förutsättningar att hantera avvecklingarna påverkades av att besluten om nya huvudmän kom sent. Det innebar svårigheter i planeringen av verksamhetsöverföring till nya huvudmän och erbjudande om verksamhetsövergång för personal.

För Konsumentverket och Folkhälsoinstitutet var regeringens utgångspunkt att deras verksamhet skulle bedrivas med bibehållen volym och kvalitet under omlokaliseringen. Förutsättningarna för detta var i praktiken små eftersom personalomsättningen var omfattande åren efter omlokaliseringsbeslutet och myndigheterna inte tillfördes några extra resurser för att klara omlokaliseringen.
Möjligheterna för Konsumentverket och Folkhälsoinstitutet att bedriva verksamhet med bibehållen volym påverkades även åren efter att omlokaliseringen ägt rum. Myndigheterna återhämtade sig inte förrän efter fyra-fem år, vilket var längre tid än regeringen räknat med. En viktig förklaring till detta var problemen med kompetensöverföring och brist på personal med specialistkompetens de första åren. En annan förklaring var att regeringen inte gav myndighetsledningarna tillräckliga förutsättningar för att klara omlokaliseringen utan påverkan på produktionen. Den totala kostnaden för varje flyttat arbetstillfälle var enligt Riksrevisionens beräkning 1,1 miljon kronor vilket är 53 procent över lokaliseringsutredningens beräknade kostnad.
Granskningarna visar att det finns ett behov av stöd och vägledning för myndigheter som är föremål för omstruktureringar. Ett sådant stöd ökar förutsättningarna för en effektiv omorganisation och hindrar att misstag upprepas.

Kapitlet bygger på följande underlag:
Avveckling av myndigheter (RiR 2008:18)
Omlokalisering av myndigheter (RiR 2009:30)
Från många till en sammanslagningar av myndigheter (RiR 2010:3)

Försäljning och förvaltning av de statliga
bolagen
Under senare år har staten minskat det statliga bolagsinnehavet genom försäljningar. Riksrevisionen har följt försäljningarna för att bedöma om de genomförts på ett tillfredsställande sätt. Granskningarna visar att det funnits brister men att regeringen och Regeringskansliet har utvecklat processen när det gäller att sälja bolag. Riksrevisionen har också under flera år granskat regeringens ägarförvaltning. Granskningarna har visat att styrningen kan utvecklas genom att bland annat bolagens samhällsuppdrag och ekonomiska mål tydligare definieras. Otydlighet leder till att målkonflikter kan uppstå mellan samhällsuppdrag och ekonomiska mål med konsekvens att bolagen ofta prioriterar de ekonomiska målen.
Den svenska staten är med sina 53 företag en av de största företagsägarna i Sverige. 39 företag är helägda av staten medan 14 är delägda. Flera av bolagen är bland de största i landet. Bolagen representerar ett värde på över 500 miljarder kronor och antalet anställda är cirka 170 000. De statliga bolagen spelar därmed en betydande roll för den svenska ekonomin.
Bolagen bedriver verksamhet inom vitt skilda områden som till exempel energi, opera, fastigheter, skogsnäring och finansrådgivning. De statligt ägda bolagen kan delas in i två grupper.
Den ena gruppen verkar under marknadsmässiga villkor på marknader som är helt kommersiella och präglas av full konkurrens. För dessa bolag ställs främst marknadsmässiga avkastningskrav och utvärderingen av bolagen sker utifrån dessa krav. Exempel på sådana bolag är Posten och Sveaskog.
Den andra gruppen är bolag med särskilda samhällsintressen. De verkar på marknader med särskilda förbehåll. Vissa saknar helt eller delvis konkurrens, medan andra är fullt konkurrensutsatta. För dessa bolag sätts särskilda mål och utvärdering sker främst utifrån den samhällsnytta som bolaget åstadkommer. Exempel på sådana bolag är Samhall och Almi Företagspartner. Även bolag i den första gruppen kan i varierande grad ha särskilda samhällsuppdrag. Regeringen ansvarar för styrning och förvaltning av de statliga bolagen.
Under senare år har staten minskat det statliga bolagsinnehavet i TeliaSonera samt sålt Vasakronan, Vin riskanalysen bör förbättras för att ge ett överskådligt och tydligt underlag, kontrollåtgärder bör beslutas, uppföljning har genomförts men kan förbättras.
Boverket lever inte fullt ut upp till kraven i 3 kap. 1§ FÅB eftersom volymuppgifter inte redovisas per vald prestation i resultatredovisningen.
Anslagsredovisningen har mindre brister som tyder på bristande kvalitetssäkring av uppgifterna. Dessutom bör Boverket förbättra den interna styrningen och kontrollen för intecknade anslag genom att säkerställa att de åtaganden som ingås uppfyller villkoren för det aktuella anslaget.
Kemikalieinspektionen (dnr 32-2009-0583)
Kemikalieinspektionen lever inte fullt ut upp till kraven i 3 kap. 1-2§ FÅB eftersom valda prestationer inte tydligt svarar mot de instruktionsenliga uppgifterna. Dessutom ska rapporteringen avse innevarande år samt de två föregående åren. Vidare har intäkterna inte fördelats på intäkter av anslag och övriga intäkter i fördelningen av intäkter och kostnader enligt myndighetens indelning.
Pågående arbeten har nettoredovisats i balansräkningen vilket är i strid med 2 kap. FÅB.
Lantmäteriet (dnr 32-2009-0585)
Lantmäteriet har inte fullt ut levt upp till kraven i FISK eftersom det fortfarande kvarstår brister i arbetet och dokumentationen. Det fortsatta arbetet med att stärka den interna styrningen och kontrollen i enlighet med förordningen bör prioriteras. Det finns även brister i den interna styrningen och kontrollen avseende registrering av stämpelskatt och expeditionsavgifter samt i kvalitetssäkringen av den finansiella redovisningen.
Naturvårdsverket (dnr 32-2009-0586)
Naturvårdsverket har, utan särskilt tillstånd från regeringen, avräknat förvaltningskostnader på sakanslagen. Likaså har Naturvårdsverket tillåtit att länsstyrelserna får använda 5 procent av sakanslag som vidareförmedlas från Naturvårdsverket för förvaltningskostnader. Även detta har skett utan tillstånd från regeringen.
Rutinerna för fördelning och uppföljning av medel för skötsel av skyddade områden har brister. Bristerna består i att det inte görs någon dokumenterad uppföljning av länsstyrelsernas återrapportering samt att det inte har uppmärksammats att mer än 5 procent använts för förvaltningskostnader.

Likaså finns brister i den tillsyn som bedrivs av skyddade områden. Tillsynen bedrivs av länsstyrelserna och har inte i tillräcklig omfattning följts upp av Naturvårdsverket.
Naturvårdsverket lever inte fullt ut upp till kraven i 3 kap. 1-2§ FÅB eftersom prestationer inte identifierats i tillräcklig omfattning. Vidare finns brister i redovisningen av intäkter och kostnader enligt myndighetens indelning samt att all avgiftsfinansierad verksamhet inte särredovisats.
Statens Geotekniska Institut (dnr 32-2009-0588)
Statens Geotekniska Institut lever inte fullt ut upp till kraven i 3 kap. 1§ FÅB eftersom kostnader inte redovisas per vald prestation i resultatredovisningen. Dokumentationen av uppgifter i resultatredovisningen kan förbättras.
Statens Geotekniska Institut har identifierat en differens i avräkning med statsverket, om ca 1,1 mnkr som inte kan utredas ytterligare. Myndigheten bör kontakta ESV för att klargöra hur differensen ska hanteras. Kostnader om ca 1,3 mnkr, som avser 2010 har felaktigt redovisats år 2009.
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (dnr 32-2009-0587)
SMHI lever inte fullt ut upp till kraven i 3 kap. 1-2§ FÅB eftersom prestationer inte identifierats i tillräcklig omfattning. Vidare finns brister i redovisningen av intäkter och kostnader enligt myndighetens indelning samt att all avgiftsfinansierad verksamhet inte särredovisats.
Näringsdepartementet
Energimarknadsinspektionen (dnr 32-2009-0717)
Energimarknadsinspektionen har redovisat ett för lågt resultat i den avgiftsfinansierade verksamheten. Ett ackumulerat överskott om 480 tkr redovisas som ett underskott om 493 tkr. Årsredovisningen bedöms därmed inte vara rättvisande. Felet beror på att naturgasavgifter inte periodiserats korrekt, vilket inneburit att intäkterna redovisats på fel år. (Invändning i revisionsberättelsen)
Energimarknadsinspektionen lever inte fullt ut upp till kraven i 3 kap. 1-2§ FÅB eftersom kostnader inte redovisas per vald prestation i resultatredovisningen. Vidare finns brister i redovisningen av intäkter och kostnader enligt myndighetens indelning.
Rymdstyrelsen (dnr 32-2009-0725)
Rymdstyrelsens bemyndiganderedovisning bedöms inte vara rättvisande eftersom den saknar uppgift om värde vid bokslutstillfället av bemyndiganden som gjorts i utländsk valuta. Skillnaden i värde uppgår till betydande belopp och bedöms vara en viktig tilläggsupplysning för att årsredovisningen ska vara rättvisande. (Invändning i revisionsberättelsen)
Statens energimyndighet (dnr 32-2009-0726)
Statens energimyndighet har underlåtit att redovisa tillgångar avseende likvida medel och kortfristiga placeringar uppgående till 391 mnkr. Årsredovisningen är därmed inte rättvisande. (Invändning i revisionsberättelsen)
Transportstyrelsen (dnr 32-2009-0205)
Transportstyrelsen har inte fullt ut levt upp till kraven i FISK eftersom den riskanalys som tagits fram inte är enhetligt strukturerad för hela verksamheten och riskvärderingen är inte enhetlig. Några kontrollåtgärder har ännu inte identifierats och inte heller har någon uppföljning av kontrollåtgärder genomförts. Vidare finns inte styrdokument i tillräcklig omfattning för vissa avdelningar och funktioner.

Verket för näringslivsutveckling (dnr 32-2009-0722)
Avser årsredovisning för januari- mars 2009. Årsredovisningen är inte upprättad fullt ut enligt kraven i FÅB eftersom den saknar uttalande om intern styrning och kontroll. Vidare finns brister i redovisningen av kostnader för avveckling.
Socialdepartementet
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (dnr 32-2009-0492)
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd saknar en central samordning vad gäller upprättande, fastställande och uppdatering av de policies och riktlinjer som styr verksamheten. Vidare är inte arbetsordningen uppdaterad utifrån ändrade förutsättningar för verksamheten. Dessutom saknas verksamhetsplan och vissa policies.
Myndigheten för handikappolitisk samordning (dnr 3220090495)
Myndigheten för handikappolitisk samordning lever inte fullt ut upp till kraven i 3 kap. 1-2§ FÅB. Till exempel framgår inte klart av årsredovisningen vilka prestationer som myndigheten anser vara de viktigaste, med utgångspunkt i instruktionen och andra regeringsbeslut. För prestationerna finns inte, i tillräcklig omfattning, en redovisning av utfallet uttryckt i kostnader och volymer. I resultatredovisningen har inte myndigheten gjort en tydlig indelning som styr hur verksamhetens intäkter och kostnader ska fördelas.
Socialstyrelsen (dnr 32-2009-0498)
Socialstyrelsen anger i årsredovisningen att det föreligger en risk att läkemedel i beredskapslager är övervärderat. Beredskapslagret bör värderas utifrån läkemedlens hållbarhet. Vidare är resultatredovisningen inte fullt ut upprättad enligt kraven i FÅB eftersom den saknar en tydlig koppling mot uppgifterna i instruktionen. Dessutom saknas redovisning av kostnader för prestationerna i resultatredovisningen.
Socialstyrelsen rekommenderas ta förnyad kontakt med Socialdepartementet för att få till stånd en mer renodlad finansieringsmodell. Exempelvis bör förvaltningsanslaget enbart användas för den egna förvaltningen och inte för utbetalning av bidrag.
Statens folkhälsoinstitut (dnr 32-2009-0500)
Statens folkhälsoinstitut lever inte fullt ut upp till kraven i 3 kap. 1§ FÅB eftersom kostnader inte redovisas per vald prestation i resultatredovisningen.
Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (dnr 32-2009-0493)
Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket lever inte fullt ut upp till kraven i FÅB eftersom konsultfakturor uppgående till 2 769 tkr inte periodiserats och avräknats anslaget rätt år. Vidare har inte kostnader för prestationerna redovisats i resultatredovisningen.
Utbildningsdepartementet
Blekinge Tekniska Högskola (dnr 32-2009-0637)
De åtgärder Blekinge Tekniska högskola vidtagit på ledningsnivå med avseende på informationssäkerhet bedöms inte som tillräckliga. Dessutom har de inte kommunicerats och implementerats fullt ut i verksamheten. Den befintliga IT-säkerhetspolicyn behöver kompletteras. Vidare saknas en ansvarig för arbetet med informationssäkerhet och riskanalys och informationsklassning har inte genomförts. Det saknas även dokumenterade kontrollåtgärder och uppföljning av dessa avseende informationssäkerhet.
Blekinge tekniska högskola lever inte fullt ut upp till kraven i 3 kap. 1§ FÅB eftersom kostnader inte redovisas per vald prestation i resultatredovisningen.

Danshögskolan (dnr 32-2009-0647)
Danshögskolan lever inte fullt ut upp till kraven i 3 kap. 1§ FÅB eftersom kostnader inte redovisas per vald prestation i resultatredovisningen.
Dramatiska Institutet (dnr 32-2009-0648)
Dramatiska Institutet lever inte fullt ut upp till kraven i 3 kap. 1§ FÅB eftersom kostnader inte redovisas per vald prestation i resultatredovisningen.
Försvarshögskolan (dnr 32-2009-0623)
Försvarshögskolans årsredovisning är inte rättvisande. Bland annat konstaterade Riksrevisionen följande brister: den sammanlagda kapitalförändringen redovisas till 56 mnkr. Högskolan har ingen klar bild av hur kapitalförändringen uppstått. Avgiftsbelagd verksamhet redovisas med olika resultat i olika delar av årsredovisningen. En indragning om 27 mnkr har inte inbetalats till Riksgälden. (Invändning i revisionsberättelsen)
Gymnastik- och idrottshögskolan (dnr 32-2009-0649)
Gymnastik- och idrottshögskolan lever inte fullt ut upp till kraven i 3 kap. 1§ FÅB eftersom kostnader inte redovisas per vald prestation i resultatredovisningen.
Göteborgs universitet (dnr 32-2009-0632)
Göteborgs universitet lever inte fullt ut upp till kraven i 3 kap. 1§ FÅB eftersom kostnader inte redovisas per vald prestation i resultatredovisningen.
Den interna kontrollen i löneprocessen ligger på en nivå som är likvärdig närbesläktade verksamheter. Systemet ger visst stöd för den interna kontrollen. Det finns dock iakttagelser som är angelägna att åtgärda, exempelvis har lönehandläggare behörighet att utföra alla kritiska steg i löneprocessen och kan administrera egen grunddata samt attestera egna och andras lönehändelser. Vidare blir chefer ej automatiskt underrättade när ändringar görs i grunddata.
Högskolan Dalarna (dnr 32-2009-0624)
Högskolan Dalarna lever inte fullt ut upp till kraven i 3 kap. 1§ FÅB eftersom kostnader inte redovisas per vald prestation i resultatredovisningen.
Högskolan i Borås (dnr 32-2009-0638)
De åtgärder Högskolan i Borås vidtagit på ledningsnivå med avseende på informationssäkerhet bedöms inte som tillräckliga. Den befintliga IT-säkerhetspolicyn behöver kompletteras. Vidare saknas en ansvarig för arbetet med informationssäkerhet och riskanalys och informationsklassning har inte genomförts. Det saknas även dokumenterade kontrollåtgärder och uppföljning av dessa avseende informationssäkerhet.
Högskolan i Borås lever inte fullt ut upp till kraven i 3 kap. 1§ FÅB eftersom kostnader inte redovisas per vald prestation i resultatredovisningen.
Högskolan i Gävle (dnr 32-2009-0650)
Högskolan i Gävle lever inte fullt ut upp till kraven i 3 kap. 1§ FÅB eftersom kostnader inte redovisas per vald prestation i resultatredovisningen.
Högskolan i Halmstad (dnr 32-2009-0639)
De åtgärder Högskolan i Halmstad vidtagit på ledningsnivå med avseende på informationssäkerhet bedöms inte som tillräckliga. Dessutom har de inte kommunicerats och implementerats fullt ut i verksamheten. Den befintliga IT-säkerhetspolicyn behöver kompletteras.

Vidare saknas en ansvarig för arbetet med informationssäkerhet och riskanalys och informationsklassning har inte genomförts. Det saknas även dokumenterade kontrollåtgärder och uppföljning av dessa avseende informationssäkerhet.
Högskolan i Halmstad lever inte fullt ut upp till kraven i 3 kap. 1§ FÅB eftersom kostnader inte redovisas per vald prestation i resultatredovisningen.
Högskolan i Kalmar (dnr 32-2009-0640)
Högskolan i Kalmar lever inte fullt ut upp till kraven i 3 kap. 1§ FÅB eftersom kostnader inte redovisas per vald prestation i resultatredovisningen.
Högskolan i Skövde (dnr 32-2009-0641)
De åtgärder Högskolan i Skövde vidtagit på ledningsnivå med avseende på informationssäkerhet bedöms inte som tillräckliga. Dessutom har de inte kommunicerats och implementerats fullt ut i verksamheten. Den befintliga informationssäkerhetspolicyn behöver kompletteras för att fullt ut uppfylla kraven i regelverket. Dessutom har inte riskanalys och informationsklassning genomförts. Det saknas även dokumenterade kontrollåtgärder och uppföljning av dessa avseende informationssäkerhet.
Högskolan i Skövde lever inte fullt ut upp till kraven i 3 kap. 1§ FÅB eftersom kostnader inte redovisas per vald prestation i resultatredovisningen.
Högskolan Kristianstad (dnr 32-2009-0642)
Högskolan Kristianstad behöver vidta förbättringar på en rad områden för att ledningssystem för informationssäkerhet ska motsvara etablerad standard. Högskolan saknar ett ramverk för informationssäkerhet, vidare saknas en ansvarig för arbetet med informationssäkerhet och varken riskanalys eller informationsklassning har genomförts. Det saknas även dokumenterade kontrollåtgärder och uppföljning av dessa avseende informationssäkerhet.
Högskolan Kristianstad lever inte fullt ut upp till kraven i 3 kap. 1§ FÅB eftersom kostnader inte redovisas per vald prestation i resultatredovisningen.
Högskolan på Gotland (dnr 32-2009-0625)
Högskolan på Gotland lever inte fullt ut upp till kraven i 3 kap. 1§ FÅB eftersom kostnader inte redovisas per vald prestation i resultatredovisningen.
Högskolan Väst (dnr 32-2009-0633)
Högskolan Väst lever inte fullt ut upp till kraven i 3 kap. 1§ FÅB eftersom kostnader inte redovisas per vald prestation i resultatredovisningen.
Internationella programkontoret (dnr 32-2009-0664)
Internationella programkontoret bör kontakta EU-kommissionen för att nå en överenskommelse om hur differenser som beror på valutakurser ska hanteras. Internationella programkontoret lever inte fullt ut upp till kraven i 3 kap. 1§ FÅB eftersom kostnader inte redovisas per vald prestation i resultatredovisningen.
Karlstads universitet (dnr 32-2009-0634)
Karlstads universitet lever inte fullt ut upp till kraven i 3 kap. 1§ FÅB eftersom kostnader inte redovisas per vald prestation i resultatredovisningen.
Karolinska institutet (dnr 32-2009-0635)
Karolinska institutet har brister i den interna styrningen och kontrollen i upphandlingsprocessen. Ett nytt inköpssystem från 2011 bedöms ge ökade förutsättningar att följa LOU. Vidare finns brister i registrering av avtal avseende projekt och projektmedel.

Karolinska institutet lever inte fullt ut upp till kraven i 3 kap. 1§ FÅB eftersom kostnader inte redovisas per vald prestation i resultatredovisningen.
Konstfack (dnr 32-2009-0652)
Konstfack lever inte fullt ut upp till kraven i 3 kap. 1§ FÅB eftersom kostnader inte redovisas per vald prestation i resultatredovisningen.
Kungliga Konsthögskolan (dnr 32-2009-0653)
Årsredovisningen har inte undertecknats av samtliga styrelseledamöter. Årsredovisningen är därmed inte fullständig. (Invändning i revisionsberättelsen)
Kungliga Konsthögskolan lever inte fullt ut upp till kraven i 3 kap. 1§ FÅB eftersom kostnader inte redovisas per vald prestation i resultatredovisningen.
Kungliga Musikhögskolan (dnr 32-2009-0655)
Kungliga Musikhögskolan lever inte fullt ut upp till kraven i 3 kap. 1§ FÅB eftersom kostnader inte redovisas per vald prestation i resultatredovisningen.
Kungliga Tekniska högskolan (dnr 32-2009-0656)
Kungliga Tekniska högskolan lever inte fullt ut upp till kraven i 3 kap. 1§ FÅB eftersom kostnader inte redovisas per vald prestation i resultatredovisningen.
Linköpings universitet (dnr 32-2009-0643)
Linköpings universitet har på grund av brister i rutinerna redovisat intäkt av anslag, upplupen fordran samt resultatet cirka 7 mnkr för högt i delårsrapporten.
De åtgärder Linköpings universitet vidtagit på ledningsnivå med avseende på informationssäkerhet bedöms inte som tillräckliga. Dessutom har de inte kommunicerats och implementerats fullt ut i verksamheten. Den befintliga informationssäkerhetspolicyn behöver kompletteras för att fullt ut uppfylla kraven i regelverket. Dessutom har inte riskanalys och informationsklassning genomförts på övergripande nivå. Det saknas även dokumenterade kontrollåtgärder och uppföljning av dessa avseende informationssäkerhet.
Linköpings universitet lever inte fullt ut upp till kraven i 3 kap. 1§ FÅB eftersom kostnader inte redovisas per vald prestation i resultatredovisningen.
Luleå tekniska universitet (dnr 32-2009-0626)
Luleå tekniska universitet lever inte fullt ut upp till kraven i 3 kap. 1§ FÅB eftersom kostnader inte redovisas per vald prestation i resultatredovisningen.
Lunds universitet (dnr 32 2009-0644)
Det finns brister i ledningens styrning och uppföljning av informationssäkerheten vid Lunds universitet. Bristerna har funnits i flera år. Förbättringar behövs på en rad områden för att ledningssystemet för informationssäkerhet ska motsvara etablerad standard. Det finns oklarheter i ansvars-, styrnings- och uppföljningsfrågor för informationssäkerhet. Dessutom har inte riskanalys och informationsklassning genomförts. Det saknas även dokumenterade kontrollåtgärder och uppföljning av dessa avseende informationssäkerhet. För att styrelsen ska ha ett relevant och tillförlitligt underlag vid bedömningen av den interna styrningen och kontrollen behöver arbetet med ledningssystem för informationssäkerhet integreras i arbetet med FISK.
Lunds universitet lever inte fullt ut upp till kraven i 3 kap. 1§ FÅB eftersom kostnader inte redovisas per vald prestation i resultatredovisningen.
Mittuniversitetet (dnr 32-2009-0627)
Mittuniversitetet lever inte fullt ut upp till kraven i 3 kap.

1§ FÅB eftersom kostnader inte redovisas per vald prestation i resultatredovisningen.
Malmö högskola (dnr 32-2009-0645)
Malmö högskola lever inte fullt ut upp till kraven i 3 kap. 1§ FÅB eftersom kostnader inte redovisas per vald prestation i resultatredovisningen.
Mälardalens högskola (dnr 32-2009-0657)
Mälardalens högskola lever inte fullt ut upp till kraven i 3 kap. 1§ FÅB eftersom kostnader inte redovisas per vald prestation i resultatredovisningen.
Operahögskolan (dnr 32-2009-0658)
Operahögskolan lever inte fullt ut upp till kraven i 3 kap. 1§ FÅB eftersom kostnader inte redovisas per vald prestation i resultatredovisningen.
Specialpedagogiska skolmyndigheten (dnr 32-2009-0678)
Specialpedagogiska skolmyndigheten bör införa rutiner som säkerställer att såväl arbetsprocesser som dokumentationen kring FISK förbättras för att fullt ut uppfylla förordningens krav.
Stockholms universitet (dnr 32-2009-0628)
Stockholms universitet lever inte fullt ut upp till kraven i 3 kap. 1§ FÅB eftersom kostnader inte redovisas per vald prestation i resultatredovisningen.
Södertörns högskola (dnr 32-2009-0629)
Södertörns högskola lever inte fullt ut upp till kraven i 3 kap. 1§ FÅB eftersom kostnader inte redovisas per vald prestation i resultatredovisningen.
Teaterhögskolan (dnr 32-2009-0659)
Teaterhögskolan lever inte fullt ut upp till kraven i 3 kap. 1§ FÅB eftersom kostnader inte redovisas per vald prestation i resultatredovisningen.
Uppsala universitet (dnr 32-2009-0631)
Årsredovisningen har inte undertecknats av samtliga styrelseledamöter. Årsredovisningen är därmed inte fullständig. (Invändning i revisionsberättelsen)
Uppsala universitet bör utarbeta ägardirektiv för Uppsala universitets utvecklingsaktiebolag. Direktiven bör bland annat innehålla tillämpliga delar av statens ägarpolicy, krav på återrapportering i årsredovisningen, vilka uppdrag bolaget kan åta sig samt regeringens riktlinjer för anställningsvillkor för ledande befattningshavare. Vidare bör den interna styrningen och kontrollen i relationen med bolaget förstärkas genom avtal och riktlinjer som tydliggör och formaliserar grunderna för ekonomiska mellanhavanden.
Uppsala universitet lever inte fullt ut upp till kraven i 3 kap. 1§ FÅB eftersom kostnader inte redovisas per vald prestation i resultatredovisningen.
Umeå universitet (dnr 32-2009-0630)
Umeå universitet lever inte fullt ut upp till kraven i 3 kap. 1§ FÅB eftersom kostnader inte redovisas per vald prestation i resultatredovisningen.
Växjö universitet (dnr 32-2009-0646)
De åtgärder Växjö universitet vidtagit på ledningsnivå med avseende på informationssäkerhet bedöms inte som tillräckliga. Växjö universitet saknar ett ramverk för styrning och uppföljning av informationssäkerhet. Dessutom saknas en ansvarig för arbetet med informationssäkerhet samt att riskanalys och informationsklassning inte genomförts på övergripande nivå. Det saknas även dokumenterade kontrollåtgärder och uppföljning av dessa avseende informationssäkerhet. Växjö universitet lever inte fullt ut upp till kraven i 3 kap. 1§ FÅB eftersom kostnader inte redovisas per vald prestation i resultatredovisningen.

Örebro universitet (dnr 32-2009-0636)
Örebro universitet lever inte fullt ut upp till kraven i 3 kap. 1§ FÅB eftersom kostnader inte redovisas per vald prestation i resultatredovisningen.
Utrikesdepartementet
Folke Bernadotteakademin (dnr 32-2009-0567)
Folke Bernadotteakademin lever inte fullt ut upp till kraven i 3 kap. 1-2§ FÅB eftersom redovisning av volymuppgifter och kostnader per vald prestation brister i resultatredovisningen. Jämförelsetal för tidigare år saknas i resultatredovisningen. Vidare finns brister i fördelningen av intäkter på de valda verksamhetsområdena. Dokumentationen av uppgifter i resultatredovisningen bör också förbättras.
Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete SIDA (dnr 32-2009-0577)
Vid granskningen av Sidas handläggning och uppföljning av budgetstöd till Mali iakttog Riksrevisionen liknande brister som i tidigare års granskningar av budgetstöd. Detta innebär enligt Riksrevisionen att Sidas åtgärder för att komma tillrätta med problemen knutna till budgetstöd inte varit tillräckliga. Sida har inte operationaliserat den svenska regeringens riktlinjer för budgetstöd. Det saknas därmed en precisering av kriterierna för Sidas bedömning av regeringens fem grundläggande förutsättningar för budgetstöd. Riksrevisionen bedömer därför att det i stor utsträckning blir upp till den enskilda handläggaren att bilda sig en uppfattning om hur förutsättningarna för budgetstöd ska bedömas. Det finns därmed en risk för att budgetstödet inte används för avsedda ändamål. Vidare har Sida inte på ett tillfredsställande sätt utrett och följt upp resultatet av revisionen i Mali. Sidas underlag för att mäta och följa upp utvecklingen i Mali är bristande och resultatet av uppföljningen är därmed osäkert.
Sida har fortfarande väsentliga brister i sin valda metod att använda revisioner och granskningar som kontrollmetod i biståndsgivningen. Sida utför inte tillräckliga bedömningar av risker i de enskilda insatserna, anpassar inte alltid inriktningen på revisionen utifrån genomförda riskanalyser och vidtar inte åtgärder i tillräcklig omfattning när fel och brister har identifierats hos biståndsmottagarna. Likaså uppvisar hanteringen av revision som kontrollmetod brister vad gäller lämnande av budgetstöd och andra former av programstöd.
Sidas rutiner för budgetering och uppföljning av förvaltningsanslaget har uppvisat väsentliga brister under 2009. Detta har lett till för höga förvaltningskostnader och att Sida har fått ansöka om utökad anslagskredit. Riksrevisionen bedömer att ovanstående brister är konsekvenser av att Sida inte har ett tillfredsställande system för intern styrning och kontroll. Bristerna har på ett tillfredsställande vis beskrivits i årsredovisningen. Arbetet med att stärka den interna styrningen och kontrollen samt att utveckla arbetet enligt FISK bör prioriteras.

Myndigheter under riksdagen
Sveriges riksbank (dnr 32-2009-0552)
Riksbanken bör fortsätta sitt arbete med att dokumentera processen för intern styrning och kontroll samt kontrollaktiviteter. Vidare bör Riksbanken införa en formaliserad rutin för kvalitetssäkring av den statistik som levereras från SCB på uppdrag av banken. Riksbanken bör också tydligare dokumentera underliggande bedömningar för beslut för att därmed öka transparensen i beslutsprocessen.
Nordiska institutioner
Nordiskt Genresurscenter (dnr 32-2009-0575)
Nordiskt Genresurscenter bör förstärka rutinerna för upprättande och intern kvalitetssäkring av årsrapporten. Den först inlämnade årsrapporten innehöll felaktigheter i form av att kostnader inte periodiserats samt felaktiga värderingar. Därefter har en ny årsrapport inkommit, daterad 2010-04-23. Vidare kvarstår ett oreglerat förskott sedan flera år tillbaka, vilket Riksrevisionen även påpekat tidigare år.
Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap (dnr 32-2009-0573)
Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap har mellanhavande med en ideell förening. Bland annat betalar högskolan bidrag och avgifter samt 20 procent av lönen för en anställd som tidigare arbetat vid högskolan.
Konstruktionen kan ses som ett sätt att kringgå regeln om att anställning högst får uppgå till 8 år.

UNDERBILAGA 2
Granskningsrapporter sedan årliga rapporten 2009
Genom effektivitetsrevisionen granskas förhållanden som rör statens budget, genomförande och resultat av den statliga verksamheten samt statens åtaganden. Granskningarna ska främja en utveckling där staten får ett effektivt utbyte av sina insatser mot bakgrund av allmänna samhällsintressen. Granskningarna har presenterats i granskningsrapporter. Sedan årliga rapporten 2009 har Riksrevisionen publicerat 34 granskningsrapporter inom effektivitetsrevisionen. Här redovisar vi en kort sammanfattning av varje granskningsrapport.
Regeringens försäljning av Vin & Sprit AB (RiR 2009:9)
Under 2008 såldes det statliga bolaget Vin & Sprit. Försäljningen skedde i två separata processer. Vin & Sprit exklusive dess aktier i Beam såldes genom auktion för 55 miljarder kronor. Beamaktierna såldes i en process med Vin & Sprits tidigare samarbetspartner Fortune för 2, 8 miljarder kronor. Riksrevisionens granskning av försäljningen visar att auktionen planerades och genomfördes väl med ett gott ekonomiskt resultat och i enlighet med best practice. Jämfört med försäljningen av aktier i TeliaSonera har försäljningen av Vin & Sprit exklusive Beamaktierna förbättrats. Den administrativa hanteringen av separationen av Beamaktierna från Vin & Sprit genomfördes effektivt. En förhandlad uppgörelse om försäljningspriset för aktierna uppnåddes inte och därför fastställdes försäljningspriset av en oberoende värderingsman i enlighet med aktieägaravtal. Försäljningen gav en realisationsförlust. Riksrevisionens slutsats av granskningen är att regeringens beskrivning av försäljningen av Vin & Sprit i budgetpropositionen var ofullständig. Realisationsförlusten vid försäljningen av Beamaktierna och försäljningens effekter på statsskulden redovisades inte till riksdagen. Riksrevisionen anser vidare att regeringens förvaltning av de helägda bolagen behöver förbättras inför eventuella framtida försäljningar.
Psykiatrin och effektiviteten i det statliga stödet (RiR 2009:10)
Den psykiatriska vården är främst landstingens ansvar men staten har vid flera tillfällen gett ekonomiskt stöd. Denna granskning undersöker effektiviteten i detta stöd och bakgrunden till läkarbristen inom psykiatrin. Granskningen visar att de statliga bidragen har framställts som stora men i praktiken varit små jämfört med landstingens egna insatser. Bidragen har heller inte påverkat resursfördelningen i landstingen och resultaten av bidragen är svåra att spåra. Rapportens slutsats är att statliga bidrag av de slag som granskats inte kan lösa problemen inom psykiatrin. Regeringen bör i stället stödja psykiatrin med långsiktiga åtgärder som ligger inom det statliga ansvarsområdet och som inte försvagar landstingens ansvar. Granskningen visar också att psykiatrin har ett begränsat utrymme i läkarutbildningen och att ansvaret för utbildningen av psykiatrer behöver tydliggöras. Med dagens system är det svårt för både staten och landstingen att påverka tillgången på psykiatrer.

Försvarsmaktens personalförsörjning med fokus på officersförsörjningen (RiR 2009:11)
Sedan drygt ett decennium pågår en omstrukturering av Försvarsmakten, från ett invasionsförsvar till ett insatsförsvar. Detta har medfört ett förändrat personalbehov för myndigheten, både när det gäller volym och kompetens. Granskningen fokuserar på hur Försvarsmakten använder sin personal, det vill säga resurseffektiviteten i de processer som påverkar personalutnyttjandet. Riksrevisionen bedömer att myndighetens personalförsörjning inte har anpassats till myndighetens nya inriktning eftersom den har obalanser i ålders- och befälsstrukturen. Vidare är inte den personal Försvarsmakten behöver för att långsiktigt säkerställa produktionen och upprätthålla myndighetens förmåga på plats. Sammantaget har dessa brister fått konsekvenser för effektiviteten i myndigheten och utgör en risk för myndighetens förmåga.
Hanteringen av unga lagöverträdare en utdragen process (RiR 2009:12)
För unga lagöverträdare gäller kravet att de ska hanteras med särskild skyndsamhet, att uppklarade brott ska öka och att återfallen ska minska. Denna granskning visar dock att polis, åklagare och domstol inte lever upp till de skyndsamhetskrav som gäller för hanteringen av unga lagöverträdare och att myndigheterna i stor utsträckning överskrider tidsfristerna för när ett ärende ska vara handlagt. Granskningen visar också att fler ungdomsbrott borde kunna klaras upp om fler utredningsåtgärder vidtas. Rapporten belyser var i processen flaskhalsarna och förbättringspotentialerna finns och pekar på möjliga orsaker till bristerna. Riksrevisionen anser att befintliga resurser kan utnyttjas bättre, framför allt genom att utveckla rutiner och arbetssätt och samordningen kring viktiga arbetsmoment. Regeringen och myndighetsledningarna har inte gett dem som arbetar med ungdomsärenden tillräckliga förutsättningar i form av tydliga mål, krav och prioriteringar. Dessutom saknas en fungerande uppföljning. Granskningen pekar också på kvalitetsbrister i socialtjänstens insatser, vilket påverkar förutsättningarna för de övriga myndigheternas arbete.
Omställningskraven i arbetslöshetsförsäkringen (RiR 2009:13)
Arbetslöshetsförsäkringen ska ge ekonomisk ersättning under perioder av arbetslöshet och bidra till en väl fungerande arbetsmarknad genom att bland annat understödja en god rörlighet såväl yrkesmässigt som geografiskt. I denna granskning har Riksrevisionen undersökt om regeringen och arbetsmarknadsmyndigheterna säkerställer att kraven i arbetslöshetsförsäkringen att byta arbetsuppgifter och arbetsort efterlevs. Granskningens slutsats är att regeringens målsättning att arbetssökande i ett tidigt skede ska söka alla lämpliga arbeten inte har uppfyllts. Det kan leda till att tiden som arbetslös för många blir onödigt lång. Det finns flera anledningar till att krav ställs i begränsad utsträckning. Arbetsförmedlingens uppdrag innebär avvägningar mellan delvis motstridiga mål.

Regelverket är svårt att tillämpa, och de arbetssökandes individuella handlingsplaner saknar ofta viktig information. Handlingsplanerna är därför svåra att använda för att understödja och ställa krav på omställning. Riksrevisionen anser att Arbetsförmedlingen bör förbättra handlingsplanerna. Handlingsplanerna bör innehålla konkreta omställningskrav och kunna användas för kontroll. Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen bör i föreskriften om lämpligt arbete förtydliga hur det yrkesmässiga och geografiska sökområdet ska utformas.
Tillämpningen av det finanspolitiska ramverket. Regeringens redovisning i 2009 års ekonomiska vårproposition (RiR 2009:14)
Det finanspolitiska ramverket består bland annat av kvantifierade mål och restriktioner såsom överskottsmålet, utgiftstaket och det kommunala balanskravet och har en central roll för att säkerställa en långsiktigt hållbar finanspolitik. I denna granskning har Riksrevisionen granskat hur regeringen tillämpar det finanspolitiska ramverket i 2009 års ekonomiska vårproposition. Granskningen visar att regeringens uppföljning av de budgetpolitiska målen fortsatt är bristfällig. De indikatorer som regeringen använder för att följa upp överskottsmålet pekar samtidigt mot att målet både underskrids och överskrids. De ger därför en mycket begränsad vägledning för inriktningen av finanspolitiken. Tidigareläggningar av utgifter ökar marginalen till utgiftstaket 2010 med 10 miljarder kronor och försvagar takets stramhet i förhållande till överskottsmålet. Uppföljningen av balanskravet för kommuner och landsting är splittrad mellan flera olika avsnitt i vårpropositionen. Innebörden av den redovisade framskrivningen med stora underskott i kommunsektorn är svårtolkad. Riksrevisionen betonar att en tydlig redovisning av de budgetpolitiska målen är särskilt viktig när de offentliga finanserna är satta under press.
Sidas stöd till utveckling av kapacitet i mottagarländernas statsförvaltning (RiR 2009:15)
Svaga och outvecklade institutioner i den statliga förvaltningen i utvecklingsländer är ett grundläggande hinder för utveckling och undanröjande av fattigdom. En central uppgift för Sida är därför att stödja utvecklingen av statsförvaltningen i länder som tar emot bistånd från Sverige. Denna granskning har fokuserat på hur Sida hanterar stöd till kapacitetsutveckling samt regeringens styrning av stödet. Utgångspunkten för granskningen är Parisdeklarationens mål för ett effektivare bistånd och de internationellt vedertagna principer som OECD/DAC tagit fram för stöd till kapacitetsutveckling. Riksrevisionen anser att det utifrån Sidas beslutsunderlag inte är möjligt att avgöra om Sidas stöd till kapacitetsutveckling går till rätt projekt eller om insatserna bidrar till att bygga upp statsförvaltningen långsiktigt. Bedömningarna är på flera punkter ofullständiga. Bland annat framgår ofta inte mottagarens efterfrågan på stöd, och insatserna saknar uppföljningsbara mål. Dessutom finns brister i Sidas institutionella lärande.

Riksrevisionen konstaterar även att regeringens samarbetsstrategier och övriga styrdokument inte ger Sida tillräcklig vägledning på flera punkter som är väsentliga för Sidas genomförande av kapacitetsutvecklingsinsatser. Riksrevisionen menar även att det finns en konflikt mellan hur svenska statliga myndigheter engageras i utvecklingssamarbetet och Parisdeklarationens mål om obundet bistånd.
Underhåll av belagda vägar (RiR 2009:16)
Staten investerar varje år 3 miljarder kronor i underhåll av belagda vägar. En förutsättning för effektiv styrning av underhållet är att underlagen för underhållsbehov och kostnader är tillförlitliga och tillräckliga. Resurserna riskerar annars att användas fel och behoven att antingen under- eller överskattas. I denna granskning har Riksrevisionen undersökt om Vägverkets underhåll av det statliga vägnätet baseras på tillförlitliga och tillräckliga underlag för effektiv styrning mot riksdagens mål. Riksrevisionens bedömning är att Vägverket saknar tillräckliga och tillförlitliga underlag för att styra underhållet av vägnätet. Underhållet riskerar därför att styras delvis slumpmässigt och inte efter behov. Konsekvensen av detta är att det är svårt att säga om målen för underhållet har nåtts och om de skulle kunna nås till en lägre kostnad.
Tillämpningen av det finanspolitiska ramverket. Regeringens redovisning i budgetpropositionen för 2010 (RiR 2009:17)
Denna rapport innehåller en granskning av regeringens tillämpning av det finanspolitiska ramverket i budgetpropositionen för 2010. I granskningen uppmärksammas ett antal svagheter och brister i regeringens redovisning. Den långsiktiga bild av de offentliga finansernas utveckling som regeringen presenterar visar att dagens finanspolitik inte är hållbar, trots att beräkningen visar stora överskott fram till slutet av detta århundrade. Regeringen kommenterar inte vad detta får för konsekvenser för överskottsmålets nivå framöver. De indikatorer som används för att följa upp överskottsmålet är fortsatt bristfälliga och pekar samtidigt mot både underskridande och överskridande av målet. Förslaget till nytt utgiftstak för 2012 är svagt underbyggt, och det saknas en tydlig avstämning mot överskottsmålet och det önskade skatteuttaget. Under det beslutade taket för 2010 skapas ett ökat utrymme genom redovisningstekniska tidigareläggningar av utgifter. Detta riskerar att skada förtroendet för utgiftstaket. Riksrevisionen anser vidare att regeringen bör fortsätta att förbättra sin presentation av den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn och tydliggöra förutsättningarna för att klara kommunallagens krav på god ekonomisk hushållning och budgetbalans.
IT-investeringar över gränserna (RiR 2009:18)
Den statliga förvaltningens uppgift är att ge god service till medborgare och företag samt att utföra sin verksamhet så effektivt som möjligt. Samarbetet mellan myndigheter blir i detta sammanhang viktigt, inte minst när myndigheterna i samverkan ska investera i modern informationsteknik.

Denna granskning har inriktats på orsakerna till att angelägna IT-investeringar i samverkan inte kommer till stånd och vilka konsekvenser detta får. En orsak är att myndigheterna av olika skäl nedprioriterar sin del i samverkan med andra offentliga aktörer. En annan orsak är att myndigheterna uppger att det saknas stöd i lagstiftningen för att genomföra IT-investeringar. Detta leder sammantaget till att staten inte bedriver sin verksamhet med fullt kapacitetsutnyttjande.
E-legitimation en underutnyttjad resurs (RiR 2009:19)
En e-legitimation är en elektronisk identitetshandling för privatpersoner. Genom att använda sin e-legitimation kan en person visa sin identitet och genom detta på ett säkert sätt få tillgång till tjänster och uppgifter hos myndigheter och företag via internet. Genom att använda e-legitimation får individen möjlighet till att bland annat deklarera, anmäla vård av sjukt barn eller sköta bankärenden. Riksrevisionen har granskat om systemet för e-legitimation är rättssäkert, tillgängligt, kostnadseffektivt och teknikneutralt samt om regeringen och ansvariga myndigheter har agerat i enlighet med riksdagens intentioner på området. Riksrevisionens samlade bedömning är att systemet för e-legitimationer har haft en positiv effekt på utvecklingen av e-förvaltningen. Det finns dock ett antal mindre brister kring rättssäkerheten, tillgängligheten, kostnadseffektiviteten och teknikneutraliteten. Genom E-delegationens förslag går det dock att komma till rätta med flera av de brister som redovisas i granskningen. Delegationens förslag kan ge regeringen och myndigheterna bättre förutsättningar för att få till den styrning och uppföljning som krävs för att tillgodose riksdagens önskemål om ökad rättssäkerhet, användbarhet och teknikneutralitet.
Jobbskatteavdraget (RiR 2009:20)
Regeringen har de senare åren stegvis infört ett skatteavdrag på arbetsinkomster, det så kallade jobbskatteavdraget. Den övergripande frågan i denna granskning är om jobbskatteavdraget har förutsättningar att öka arbetsutbudet generellt och för grupper med svag ställning på arbetsmarknaden i synnerhet. Riksrevisionen har även undersökt kvaliteten i regeringens beräkningsunderlag som ligger till grund för reformen. Granskningen visar att regeringens underlag för jobbskatteavdraget har förbättrats och numera är transparent och av god kvalitet. Riksrevisionens beräkningar av jobbskatteavdragets förväntade effekter på arbetsutbudet ligger i linje med regeringens beräkningar och reformen har förutsättningar att på lång sikt öka arbetsutbudet. Reformen har också potential att öka arbetsutbudet för grupper med svag ställning på arbetsmarknaden. Riksrevisionens granskning visar dock att allmänhetens kännedom om jobbskatteavdraget är låg. Eftersom få personer känner till reformen bedömer Riksrevisionen att det finns en risk att reformen inte når sin fulla potential.
Vad är Sveriges utsläppsrätter värda?

Hanteringen och rapporteringen av Sveriges Kyotoenheter (RiR 2009:21)
Granskningen fokuserar på regeringens och ansvariga myndigheternas rapportering och hantering av Sveriges nationella innehav och kommande överskott av utsläppsrätter (Kyotoenheter). Granskningen visar att överskottet av utsläppsrätter väntas uppgå till drygt 14 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år, jämfört med Sveriges åtagande enligt Kyotoprotokollet. Det är mer än de årliga utsläppen från landets privatbilism. Hanteringen av kommande överskott av utsläppsrätter avgör om Sveriges nationella miljökvalitetsmål, Begränsad klimatpåverkan, kan nås. Riksrevisionens samlade bedömning är att det råder brist på transparens i rapporteringen av Sveriges samlade innehav och kommande överskott av utsläppsrätter. Det råder också brist på information om hur hanteringen av överskottet påverkar det nationella klimatmålet. Frånvaron av ett beslut om hanteringen av kommande överskott bidrar till att berörda myndigheter och departement har olika uppfattning om hur det nationella klimatmålet ska nås. Riksrevisionen konstaterar också att Riksdagen inte har fått tillfälle att ta ställning till användningen av det betydande finansiella värde som kommande överskott av utsläppsrätter utgör.
Jobb- och utvecklingsgarantin en garanti för jobb? (RiR 2009:22)
Jobb- och utvecklingsgarantin infördes 2007 och utgör idag det största arbetsmarknadspolitiska programmet. Riksrevisionens granskning fokuserar på programmets utformning och styrning samt Arbetsförmedlingens och regeringens uppföljning och utvärdering av garantin. Granskningen visar att det finns brister i regeringens styrning och i Arbetsförmedlingens hantering och uppföljning av garantin. Utvärderingar av garantin prioriteras inte av regeringen. Garantin är inte heller anpassad för stora deltagarvolymer. Upphandlade förmedlingstjänster genom så kallade kompletterande aktörer har inte bidragit till garantins effektivitet. Riksrevisionen rekommenderar regeringen att förbättra styrningen av garantin. Vidare bör Arbetsförmedlingen förbättra sin uppföljning av garantin för att bättre kunna prioritera inom förmedlingsverksamheten och erbjuda insatser inom garantin för deltagare utifrån deras behov.
Länsplanerna för regional transportinfrastruktur (RiR 2009:23)
Regeringen har gett 21 länsplaneupprättare (kommunala samverkansorgan, regionala självstyrelseorgan och länsstyrelser) i uppdrag att fördela medel till åtgärder av särskild betydelse för den regionala och lokala nivån. Länen planerar utifrån en preliminär ram på sammanlagt 33 miljarder kronor. Riksrevisionen har granskat de förslag till länsplaner som lämnades till regeringen november 2009. Granskningen visar att länen i några viktiga hänseenden inte har levt upp till de krav som ställs i regeringens direktiv. Det gäller främst kraven på att redovisa en samlad effektbedömning och tydligt motivera prioriteringarna för de åtgärder som föreslås. Bristerna gör det svårt att avgöra om valet av åtgärder är det mest effektiva och det långsiktigt mest socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbara alternativet.

Likartade brister har påtalats av Riksrevisionen i tidigare planomgångar.
Internationell skattekontroll. Skatteverkets informationsutbyte med andra länder (RiR 2009:24)
Internationaliseringen gör att skattebaser blir mer och mer rörliga, vilket medför en risk för skatteplanering, skatteflykt och skattefusk. Skillnaden mellan den skatt som skulle tas ut om alla skattebetalare redovisade sina verksamheter och transaktioner korrekt och den skatt som i praktiken fastställs brukar kallas för skattefelet. Skatteverket beräknar att skattefelet på det internationella området uppgår till 46 miljarder kronor. Samarbete och utbyte av information med andra länder kan fylla luckor där Skatteverket saknar kontrollinformation och bidra till att minska skattefelet. Ett växande informationsutbyte kräver dock en systematisk och effektiv hantering, både av de kontrolluppgifter Sverige tar emot och de som Sverige skickar till andra länder. Riksrevisionens granskning av Skatteverkets informationsutbyte med andra länder visar på en rad brister i Skatteverkets hantering av informationsutbytet. Detta har fått negativa konsekvenser för Skatteverkets förmåga att hantera ett växande informationsutbyte med andra länder. Ineffektiviteten i informationsutbytet kan få allvarliga följder för Skatteverkets förmåga att upprätthålla informationsutbytets preventiva effekt och i förlängningen att säkra skatteintäkterna.
Resursstyrning i högskolans grundutbildning (RiR 2009:25)
I denna granskning har Riksrevisionen undersökt om det finns processer för en effektiv resursstyrning av grundutbildningen vid universiteten i Göteborg, Karlstad och Umeå. Granskningen visar att de tre lärosätenas kunskap om kostnader och resursanvändning behöver utvecklas. Förbättrad kunskap krävs för lärosätesledningens förmåga att effektivt fördela resurser. Dessutom skulle det stärka ledningens möjlighet att säkerställa ett utbildningsutbud i linje med lärosätets övergripande strategier. Riksrevisionen har i granskningen även undersökt intäkter, kostnader och undervisningsinsats för nio utbildningar. Resultatet synliggör stora skillnader mellan ämnen och mellan lärosäten. Riksrevisionens undersökning visar på en metod för att sammanställa information om hur mycket utbildning studenterna får för pengarna. Riksrevisionen rekommenderar lärosätena att stärka sin resursstyrning genom utvecklad kostnadsredovisning och uppföljning.
Statens garantier i finanskrisen (RiR 2009:26)
Hösten 2008 beslutade riksdagen med en extraordinär berednings- och beslutsprocess om mycket omfattande statliga garantier för att mildra effekterna av den plötsligt uppkomna finanskrisen. Dessa garantier av bankernas inlåning och exportföretagens upplåning, har en omfattning på drygt 3 000 miljarder kronor. Riksrevisionens granskning har inriktats mot garantivillkoren, underlaget för bedömningar av den ekonomiska risken för staten och skattebetalarna, samt återrapportering till riksdagen. Riksrevisionen bedömer att villkoren och de avgifter som tas ut för bank- och insättningsgarantin och inom exportkreditområdet bidrar till att hålla ner statens kostnader för garantierna och ökar möjligheten till återvinning.

Riksrevisionen anser däremot att regeringen inte har säkerställt ett tillfredsställande underlag för bedömning av statens risker för framtida kostnader inom garantiområdet. Riksrevisionen anser också att regeringen inte har lämnat en samlad och tydlig återrapportering till riksdagen.
Kriminalvårdens arbete med att förebygga återfall i brott. Verkställighetsplanering och samverkan inför de intagnas frigivning (RiR 2009:27)
Kriminalvårdens verkställighetsplanering används för att planera åtgärder som ska minska risken för att en intagen i anstalt återfaller i brott efter frigivningen. Granskningen visar att Kriminalvården inte lever upp till de krav som ställs på verkställighetsplaneringen. Det finns brister i bland annat kvaliteten, dokumentationen och uppföljningen. Riksrevisionens bedömning är att ledningen inte har varit tillräckligt tydlig i sin styrning eller gett personalen goda förutsättningar. För att en klient inte ska återfalla i brott behövs en effektiv samverkan mellan Kriminalvården och andra berörda myndigheter. Granskningen visar att samverkan inför frigivningen inte ger de intagna samma möjligheter till stöd i olika delar av landet samtidigt som det saknas strukturer för samverkan. Riksrevisionens bedömning är att regeringen inte har ställt tydliga krav på att övriga myndigheter ska samverka, vilket har medfört att samverkan utvecklats olika. De ovan konstaterade bristerna riskerar att leda till att klienterna inte får rätt insats i rätt tid och att de insatser som gjorts inte möts upp av nödvändigt stöd vid frigivningen.
Studenternas anställningsbarhet regeringens och högskolans insatser (RiR 2009:28)
Enligt högskolelagen ska universitet och högskolor samverka med det omgivande samhället och informera om sin verksamhet. Ett krav på all högskoleutbildning är att den ska utveckla studenternas beredskap att möta förändringar i arbetslivet. En viktig utgångspunkt för denna granskning har varit Bolognaprocessen, där anställningsbarhet är ett av tre övergripande mål. Riksrevisionens granskning av regeringens, Högskoleverkets samt universitets och högskolors insatser för att främja anställningsbarhet är att det finns stora variationer mellan olika utbildningsprogram när det gäller i vilken utsträckning studenterna under utbildningen får möjlighet att etablera kontakt med arbetslivet. Granskningen visar också att lärosätenas uppföljning av sina insatser för att främja studenternas anställningsbarhet är outvecklad och att den arbetsmarknadsrelaterade informationen till blivande studenter är otillräcklig.
Gäststudenter i högre utbildning antagning till svenska lärosäten och prövning av uppehållstillstånd (RiR 2009:29)
De senare åren har intresset från utländska studenter att studera i Sverige ökat kraftigt. Detta ligger i linje med målet att svenska lärosäten ska bedriva ett aktivt internationaliseringsarbete. Det stora antalet sökande har dock satt processerna för antagning och prövning av uppehållstillstånd för studier under stark press.

Det har också funnits indikationer på att uppehållstillstånd för studier används för andra syften än studier. Granskningsrapporten behandlar risker vid antagning av gäststudenter från tredje land och vid prövning av uppehållstillstånd för studier. Den visar att antagning till högskolestudier och prövning av uppehållstillstånd för studier är två processer som är avgränsade ifrån varandra och såväl samverkan som informationsutbyte mellan berörda myndigheter är mycket begränsat. Riksrevisionen anser att regeringen bör tydliggöra myndigheternas uppdrag att utreda, följa upp och kontrollera uppehållstillstånd för studier. Riksrevisionen anser också att berörda myndigheter kan förbättra sin samverkan för att effektivisera handläggningen och minska riskerna för att uppehållstillstånden används felaktigt.
Omlokalisering av myndigheter (RiR 2009:30)
Riksrevisionen har granskat effekterna av den omlokalisering av myndigheter som genomfördes för att kompensera regioner där förband lades ned till följd av försvarsbeslutet 2004. Konsumentverket och Statens folkhälsoinstitut flyttades till Karlstad respektive Östersund. Riksrevisionens granskning visar att båda regionerna har kompenserats för de förlorade arbetstillfällena genom omlokaliseringen. Visserligen tillfördes inte lika många arbetstillfällen som försvann i och med förbandsnedläggningarna i de båda regionerna, men de som tillfördes räckte ändå till att kompensera regionerna tack vare den positiva påverkan på den kommunala ekonomin och den privata konsumtionen. Myndigheterna har efter flera år nu återtagit sin verksamhetsvolym, men kostnaderna har varit höga, särskilt om man beaktar produktionsbortfallet under etableringen på de nya orterna.
Tillsynen av överförmyndarna uppföljningsgranskning (RiR 2009:31)
Granskningsrapporten är en uppföljningsgranskning av den tidigare granskningen Länsstyrelsernas tillsyn av överförmyndare (RiR 2006:5). Sedan 2006 års granskning har regeringen tagit flera initiativ för att stärka länsstyrelsernas tillsyn. Riksrevisionens uppföljningsgranskning visar dock att regeringens insatser inte i tillräcklig grad uppmärksammat och hanterat behovet av en stärkt bevakning av likabehandling och rättssäkerhet för den enskilde. Jämfört med 2006 års granskning har resurserna för länsstyrelsernas tillsyn ökat. Granskningen visar samtidigt att genomförda insatser inte har varit tillräckliga men även att problemen inte i första hand är en resursfråga. Granskningen visar även på flera påfrestningar i överförmyndarnas verksamhet. De svåra fallen ökar och det befintliga systemet för överförmyndarnas verksamhet utmanas. Riksrevisionen föreslår att regeringen på längre sikt bör undersöka om den nuvarande organisationen av överförmyndarsystemet är ändamålsenlig. Riksrevisionen föreslår också att länsstyrelserna överväger gemensamma bedömningsgrunder vid sin aktgranskning.

Styrning inom arbetsmarknadspolitiken mål, styrkort och modeller för resursfördelning (RiR 2010:1)
Riksrevisionens granskning av styrningen inom arbetsmarknadspolitiken visar bland annat att inslaget av effektutvärderingar är svagt när regeringen bedömer resultatet av Arbetsförmedlingens verksamhet. Regeringens bedömning baseras dessutom i låg grad på explicita specificeringar av de mål som regeringen har formulerat. Av granskningen framgår vidare att Arbetsförmedlingens styrkort, det vill säga en form av resultatstyrning, har flera svagheter. Det finns till exempel inte något mått som renodlat speglar resultatet av förmedlingens matchningsservice. Arbetsförmedlingens fördelningsmodeller har också brister. De riskerar att leda till att anslagna medel inte fördelas efter de syften som fastställts av Arbetsförmedlingen.
Regeringens försäljning av Vasakronan (RiR 2010:2)
Regeringen beslutade under 2008 att sälja statens aktier i Civitas Holding, ett bolag som ägde samtliga aktier i det statliga fastighetsbolaget Vasakronan. Aktierna såldes till AP Fastigheter för 41,1 miljarder kronor inklusive köparens övertagande av nettoskulder och andra åtaganden om 16,5 miljarder kronor.
Riksrevisionens granskning visar att försäljningen av Vasakronan genomfördes i enlighet med gällande lagstiftning, riksdagsbeslut och i flera avseenden även enligt best practice, det vill säga den metod som av marknaden bedöms vara den mest effektiva för att uppnå högsta pris och i övrigt bästa villkor vid en försäljning av ett statligt fastighetsbolag. Granskningen visar dock att förberedelsefasen, såsom att tidigt etablera en projektgrupp, analys av bolaget, marknaden och tilltänkt process samt upphandling av rådgivare, kunde ha genomförts mer effektivt. Den gemensamma beredningen inom Regeringskansliet av avskiljningen av vissa kulturfastigheter drog ut på tiden. Granskningen visar också att regeringens redovisning till riksdagen i budgetpropositionen ger en god beskrivning av försäljningen.
Från många till en sammanslagningar av myndigheter (RiR 2010:3)
Försäkringskassan, Skatteverket och Åklagarmyndigheten ombildades under 2004 och 2005 till så kallade enmyndigheter. Sammanslagningarna har syftat till att skapa en större enhetlighet i myndigheternas ärendehandläggning. Riksrevisionens granskning av reformen visar dock att enhetligheten inte ökat på ett entydigt sätt i de ärendeslag som Riksrevisionen granskat vid Försäkringskassan, Skatteverket och Åklagarmyndigheten. Det är fortsatta variationer mellan olika kontor i hur ärenden handläggs. Organisering till en enda myndighet förefaller därför inte vara en garant för att åstadkomma ett mera likformigt beslutsfattande. Reformen har däremot skapat bättre förutsättningar för rättslig styrning och fördelning av resurser inom myndigheterna. Reformerna tycks också ha lett till minskade variationer i handläggningstider vid Försäkringskassan.
Klassificering av kurser vid universitet och högskolor - regeringens styrning och Högskoleverkets uppföljning (RiR 2010:4)
Högskolornas klassificering av kurser är av stor betydelse för tilldelningen av resurser till lärosätenas grundutbildning.

Riksrevisionens granskning visar att lärosätena klassificerar kurser på olika sätt och utifrån olika principer samt att lärosätena över tid klassificerat kurser till utbildningsområden med högre ersättningsbelopp. Granskningen visar också att regeringen inte har gett tillräcklig vägledning till lärosätena om hur de ska klassificera kurser samt att Högskoleverkets uppföljning av lärosätenas klassificering av kurser inte varit ändamålsenlig. Enligt Riksrevisionens bedömning har regeringen och Högskolverket bidragit till att lärosätena klassificerar kurser olika och att de därmed kan få olika ersättning för likvärdiga kurser.
Arbetspraktik (RiR 2010:5)
Regeringen inledde 2009 en omfattande satsning på arbetspraktik som en delåtgärd för att mildra finanskrisens och den påföljande lågkonjunkturens effekter på arbetsmarknaden. I denna granskning har Riksrevisionen utvärderat sysselsättningseffekterna av programmet samt det underlag som regeringen tog fram inför satsningen. Granskningen visar att arbetspraktikens sysselsättningseffekter är relativt goda sett till deltids- och timanställningar samt olika former för skyddade anställningar. Programmet har dock lett till färre reguljära tillsvidareanställningar på heltid jämfört med andra arbetsmarknadspolitiska program. Inte heller tidigare studier visar att arbetspraktik skulle ha bättre sysselsättningseffekter än andra programinsatser. Regeringen har heller inte redovisat något sådant underlag.
Arbetsförmedlingens arbete med arbetsgivarkontakter (RiR 2010:6)
Arbetsförmedlingens huvuduppgift är att bidra till en väl fungerande matchning genom att sammanföra arbetsgivare med arbetssökande. Ett viktigt inslag i matchningsarbetet är arbetsgivarkontakter. I denna granskning har Riksrevisionen undersökt Arbetsförmedlingens arbete med arbetsgivarkontakter. Granskningens konklusion är att Arbetsförmedlingens arbetsgivarkontakter i flera avseenden har utvecklats positivt. Var tredje arbetsgivare använder sig av Arbetsförmedlingen när de rekryterar. Det finns dock risk för att tidsbrist leder till att Arbetsförmedlingens arbetsgivarkontakter konkurreras ut till fördel för mer regelstyrda uppgifter. Av granskningen framgår också att regeringen inte efterfrågar rapportering av arbetsgivarkontakterna, vilket gör det svårt att följa utvecklingen. Riksrevisionen konstaterar också att Arbetsförmedlingen kan utveckla delar av sitt arbete med arbetsgivarkontakterna.
Inställda huvudförhandlingar i brottmål (RiR 2010:7)
Inställda förhandlingar i brottmål är ett känt problem sedan många år tillbaka. Delgivningssvårigheter och att personer inte kommer till förhandlingar är två primära orsaker till att tingsrätten fattar beslut om att ställa in. Inställda förhandlingar leder till ineffektivitet, rättssäkerhetsproblem och höga kostnader. Riksrevisionen har därför granskat problemet med inställda huvudförhandlingar och sökt orsakerna till varför brister uppstår. Granskningen omfattar storstadsområdena Stockholm, Göteborg och Malmö. Riksrevisonen konstaterar att de åtgärder som hittills vidtagits har lett till begränsade resultat.

Riksrevisionens övergripande slutsats är därför att regeringen, domstolarna och övriga myndigheter inom rättsväsendet genom bättre ledning, samverkan och ett resultatinriktat arbetssätt kan minska problemets omfattning. En effektiv hantering av så kallade mängdbrott är väsentlig för att minska antalet inställda förhandlingar. Samtidigt sätter gällande lagstiftning en ram för i vilken utsträckning det går att komma åt problemet. Det kan därmed finnas ett behov att se över lagstiftningen och överväga om möjligheten att döma även när den tilltalade inte kommer till rättegången kan utökas.
Sveaskog AB och dess uppdrag (RiR 2010:8)
Sveaskog AB är Sveriges största skogsägare och ägs av staten. Riksrevisionen har granskat om Sveaskog fullgör sitt uppdrag. Granskningens övergripande slutsats är att Sveaskog inte i alla delar utför sitt uppdrag enligt riksdagens intentioner och att regeringen inte i alla delar styr Sveaskog i enlighet med riksdagens uppdrag. Riksrevisionen har identifierat vissa problem och brister i Sveaskogs verksamhet inom bolagets särskilda uppdrag, det vill säga industriägandet, bolagets roll på virkesmarknaden och på markområdet. Sveaskog äger fortfarande industri, trots riksdagsbeslut om att inte vara långsiktig ägare till skogsindustri. Sveaskogs ägande i Setra försvårar möjligheterna att fullgöra uppdraget att som oberoende aktör öka konkurrensen på virkesmarknaden. Sveaskog har fram till 2010 begränsat rätten till ersättningsmark vid reservatsbildning till att omfatta endast mindre skogsägare, trots att riksdagen inte begränsat uppdraget. I granskningen har Riksrevisionen också identifierat svårigheter i Sveaskogs prioriteringar mellan att vara en förebild på miljöområdet och riksdagens och regeringens krav på affärsmässighet. Regeringen har våren 2010 föreslagit ett förändrat uppdrag för Sveaskog. Riksrevisionen bedömer att förslaget förtydligar uppdraget, men att vissa av de problem som Riksrevisionen pekar på kvarstår.
En förändrad sjukskrivningsprocess (RiR 2010:9)
I syfte att få tillbaka så många sjukskrivna personer som möjligt i arbete har regeringen under de senaste åren genomfört en rad reformer inom sjukförsäkringen. Det har införts en rehabiliteringskedja med bestämda tidpunkter för bedömningar av arbetsförmågan och det har även införts en bortre tidsgräns på ett år för rätten till sjukpenning. Reglerna för vad som berättigar till sjukersättning har också ändrats. Riksrevisionen har granskat om rehabiliteringskedjan, ettårsgränsen i sjukförsäkringen och regeländringarna i sjukersättningen har fungerat som avsett. Riksrevisionens granskning visar att regeringen inte gav Försäkringskassan tillräckliga förutsättningar att införa rehabiliteringskedjan på ett bra sätt, vilket gav negativa konsekvenser för tillämpningen av regelverket under de första månaderna efter införandet. Även de regeländringar inom sjukförsäkringen som gjorts därefter har präglats av kort förberedelsetid.

Försäkringskassan klarar för närvarande inte att hålla rehabiliteringskedjans tidsgränser, även om utvecklingen går åt rätt håll. Riksrevisionen bedömer också att Försäkringskassans IT-stöd är otillräckligt för de beräkningar som behöver göras till följd av regeländringarna. Riksrevisionen bedömer dock att sjukskrivningsprocessen har blivit mer aktiv och att insatser görs tidigare i sjukfallen än före regeländringarna.
Hanteringen av mängdbrott en kärnuppgift för polis och åklagare (RiR 2010:10)
Granskningen fokuserar på polisens och åklagarnas hantering av mängdbrott. En förundersökning i ett mängdbrottsärende leds vanligen av en polismyndighet. En större del av hanteringen av mängdbrott vilar därför på polisen. Mängdbrotten omfattar 88 procent av alla ärenden med anmälda brott hos polisen. Mängdbrottshanteringen är en kärnuppgift för både polis och åklagare. Riksrevisionen uppskattar att polisens hantering av mängdbrott kostar cirka 3,3 miljarder kronor årligen, vilket utgör en tredjedel av den samlade kostnaden för polisens utredning och lagföring. Granskningen visar att variationerna i resultat mellan olika delar av landet är stor. Trots att problemen är kända sker inte någon påtaglig förbättring. Riksrevisionen konstaterar att polismyndigheternas och åklagarkamrarnas hantering av mängdbrott kan förbättras.
Enhetlig beskattning? (RiR 2010:11)
En grundläggande princip bakom skattereformen 199091 var att beskattningen skulle vara enhetlig, det vill säga att lika inkomster, varor eller tjänster skulle beskattas lika. Målet med skattereformen var att skapa ett långsiktigt stabilt skattesystem som var samhällsekonomiskt mer effektivt än det förutvarande. Riksdagen har så sent som 2009 också upprepat att enhetlighet är en viktig princip. Sedan skattereformen har det genomförts ett stort antal avvikelser från enhetligheten. Granskningen har listat antalet förslag på förändrad skattelagstiftning åren 19922009 till 509 stycken (inklusive punktskatter), varav många inneburit avvikelse från enhetligheten. Riksrevisionens granskning fokuserar på hur ett urval av dessa avvikelser har motiverats, bland annat differentieringen av momsen, nedsättningar av socialavgifterna och ROT-avdraget. Av granskningen framkommer att principen om enhetlighet förefaller ha minskat i betydelse. Det framkommer också att regeringen använder begreppet enhetlighet på ett tänjbart sätt. Under senare år har regeringen också uttryckligen fört fram en alternativ norm för beskattning men konsekvenserna av denna har regeringen inte utrett.

Elanders, Vällingby 2010

2010/11:RRS1 SAMMANFATTNING
2000-08-11 16.42

SAMMANFATTNING 2010/11:RRS1
2000-08-11 16.42

2000-08-11 16.42

2000-08-11 16.42

1

2010/11:RRS1 SAMMANFATTNING
2000-08-11 16.42

SAMMANFATTNING 2010/11:RRS1
2000-08-11 16.42

2000-08-11 16.42

2000-08-11 16.42

2010/11:RRS1

2

2010/11:RRS1 INNEHåLLSFöRTECKNING
2000-08-11 16.42

INNEHåLLSFöRTECKNING 2010/11:RRS1
2000-08-11 16.42

2000-08-11 16.42

2000-08-11 16.42
2010/11:RRS1

3

2010/11:RRS1 STYRELSENS REDOGöRELSE
2000-08-11 16.42

STYRELSENS REDOGöRELSE 2010/11:RRS1
2000-08-11 16.42

2000-08-11 16.42

2000-08-11 16.42

2010/11:RRS1

4

2010/11:RRS1 RIKSREVISORERNAS åRLIGA RAPPORT 2010
2000-08-11 16.42

RIKSREVISORERNAS åRLIGA RAPPORT 2010 2010/11:RRS1
2000-08-11 16.42

2000-08-11 16.42

2000-08-11 16.42
2010/11:RRS1

5