2000-08-11 16.42

2000-08-11 16.42

1

Framställning till riksdagen

SAMMANFATTNING 2006/07:RB1

2000-08-11 16.42

2006/07:RB 1 SAMMANFATTNING

2006/07:RB1

Årsredovisning för Sveriges riksbank för räkenskapsåret 2006

Sammanfattning

Enligt 10 kap. 3 § lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank lämnar Riksbankens direktion denna redovisning för Riksbankens verksamhet under 2006. Redovisning lämnas enligt samma lagrum till riksdagen, Riksrevisionen och riksbanksfullmäktige.

Redovisningen omfattar resultaträkning och balansräkning samt förvaltningsberättelse. I förvaltningsberättelsen redogörs för hur Riksbanken bedrivit penningpolitiken, hur Riksbanken främjat ett säkert och effektivt betalningsväsende samt hur Riksbanken utfört övriga uppdrag under 2006. Förvaltningsberättelsen omfattar också en redogörelse för utfall och målavvikelse avseende inflationen under 2006.

Ekonomiska utfall samt åtgärder och händelser av stor betydelse för Riksbanken under 2006 var följande:

Inflationen, mätt som förändring av konsumentprisindex (KPI) samt med det vanligt förekommande måttet på underliggande inflation UND1X, uppgick under året till i genomsnitt 1,4 respektive 1,2 procent. Den ekonomiska tillväxten i Sverige uppgick enligt Riksbankens senaste bedömning till 4,5 procent.

Stabiliteten i det finansiella systemet var fortsatt god.

Riksbanken beslutade under året om höjningar av reporäntan med sammanlagt 1,5 procentenheter. Reporäntan var vid utgången av året 3,0 procent.

Riksbanken publicerade under året tre inflationsrapporter och två rapporter om den finansiella stabiliteten.

Riksbankens resultat blev 7,9 miljarder kronor.

1 Riksdagen 2006/07. 2 saml. RB1

Rättelse: S. 1 rad 1

Den 17 oktober utsåg riksdagen ett nytt riksbanksfullmäktige. Fem av de elva ordinarie ledamöterna och åtta av de elva suppleanterna utsågs till dessa uppdrag för första gången. Den 19 oktober beslutade riksbanksfullmäktige att välja Johan Gernandt till ny ordförande i fullmäktige. Till vice ordförande valdes Leif Pagrotsky.

Vid halvårsskiftet avvecklade Riksbanken kontoret för kontanthantering i Malmö.

Direktionen föreslår

att riksdagen fastställer Riksbankens resultaträkning och balansräkning enligt förslaget.

Stockholm den 8 februari 2007

På direktionens vägnar:

STEFAN INGVES

/Eva Cory

I beslutet har deltagit Stefan Ingves (ordförande), Eva Srejber (förste vice ordförande), Lars Nyberg, Kristina Persson, Irma Rosenberg och Svante Öberg.

Föredragande har varit Christina Nordh Berntsson.

2006/07:RB1

3



Innehållsförteckning

SAMMANFATTNING 2006/07:RB1

2000-08-11 16.42

2006/07:RB1 SAMMANFATTNING

2000-08-11 16.42

Sammanfattning 1

1 INLEDNING 4

Året i korthet 5

Året i siffror 6

Riksbankschefens kommentar 7

2 FÖRVALTNINGSBERÄTTELSE OM RIKSBANKENS VERKSAMHET 8

Riksbankens uppgifter och roll 8

Ett fast penningvärde prisstabilitet 10

Ett säkert och effektivt betalningsväsende finansiell stabilitet, betalningssystemet RIX och kontantförsörjning 13

Tillgångsförvaltning 18

Statistik 21

Internationellt samarbete 22

REDOGÖRELSE FÖR RIKSBANKENS VERKSAMHET 2006 23

Ett fast penningvärde prisstabilitet 23

Ett säkert och effektivt betalningsväsende 37

Tillgångsförvaltning 48

Statistik 58

Internationellt samarbete 60

Organisation 63

Medarbetare 69

Ledning 72

3 BALANSRÄKNING OCH RESULTATRÄKNING 77

Balansräkning 81

Resultaträkning 83

Noter 84

Femårsöversikt 98

Riksbankens bolag 101

4 ÖVRIGT 105

Riksbankens remissarbete 105

Ordlista 109

Publikationer 114

Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap 2006 115

2006/07:RB1

4

1 INLEDNING

2006/07:RB1

2000-08-11 16.42

2006/07:RB1

2000-08-11 16.42

Riksbanken är Sveriges centralbank och en myndighet under riksdagen. Riksbanken ansvarar för penningpolitiken med målet att upprätthålla ett fast penningvärde. Riksbanken har också i uppdrag att främja ett säkert och effektivt betalningsväsende.

Riksbanken har knappt 400 årsarbetare och leds av en direktion med en riksbankschef, Stefan Ingves, och fem vice riksbankschefer. Direktionens ledamöter utses av riksbanksfullmäktige för mandatperioder om sex år.

2006/07:RB1

5

Året i korthet

2006/07:RB1

2000-08-11 16.42

2006/07:RB1

2000-08-11 16.42

Inflationen, mätt som förändring av konsumentprisindex (KPI) samt med det vanligt förekommande måttet på underliggande inflation UND1X, uppgick under året till i genomsnitt 1,4 respektive 1,2 procent. Den ekonomiska tillväxten i Sverige uppgick enligt Riksbankens senaste bedömning till 4,5 procent.

Stabiliteten i det finansiella systemet var fortsatt god.

Riksbanken beslutade under året om höjningar av reporäntan med sammanlagt 1,5 procentenheter. Reporäntan var vid utgången av året 3,0 procent.

Riksbanken publicerade under året tre inflationsrapporter och två rapporter om den finansiella stabiliteten.

Riksbankens resultat blev 7,9 miljarder kronor.

Den 17 oktober utsåg riksdagen ett nytt riksbanksfullmäktige. Fem av de elva ordinarie ledamöterna och åtta av de elva suppleanterna utsågs till dessa uppdrag för första gången. Den 19 oktober beslutade riksbanksfullmäktige att välja Johan Gernandt till ny ordförande i fullmäktige. Till vice ordförande valdes Leif Pagrotsky.

Vid halvårsskiftet avvecklade Riksbanken kontoret för kontanthantering i Malmö.

2006/07:RB1

6



Året i siffror

2006/07:RB1

2000-08-11 16.42

2006/07:RB1

2000-08-11 16.42

Nyckeltal

2006

2005

2004

Vid årets utgång

Årets resultat (mdkr)

7,9

3,3

2,8

Guld- och valutareserv (mdkr)

189

195

163

Antal årsarbetskrafter

376

410

4341

Reporänta (procent)

3,0

1,5

2,0

Kort ränta (tre månader SSVX, procent)

3,10

1,69

1,99

Lång ränta (tio år statsobligationer, procent)

3,81

3,34

4,03

I genomsnitt

BNP (procentuell förändring)

4,52

2,9

4,1

Arbetslöshet (procent) 3

5,42

5,9

5,9

Inflation, mätt med KPI (procentuell förändring)

1,4

0,5

0,54

Inflation, mätt med UND1X (procentuell förändring)

1,2

0,8

0,94

1 Varav 33 årsarbetskrafter avser tidigare anställda i SKAB.

2 Prognos enligt Inflationsrapport 2006:3.

3 Den historiska serien för arbetslösheten är länkad bakåt av Riksbanken.

4 Inflationsmått enligt den metod som användes fram till den 1 januari 2005.

2006/07:RB1

7

Riksbankschefens kommentar

2006/07:RB1

2000-08-11 16.42

2006/07:RB1

2000-08-11 16.42

Det gångna året har vi på Riksbanken fortsatt att arbeta för att se till att inflationen är låg och stabil samt att betalningsväsendet fungerar väl. Vi har ansträngt oss för att allmänheten ska kunna förstå varför dessa uppgifter är viktiga och hur vi arbetar med dem.

Riksbanken är en arbetsplats som omfattar en rad olika verksamheter. För att få en tydlig utgångspunkt för alla dessa lade direktionen under 2006 fast en vision för hur Riksbanken ska arbeta de närmaste tio åren. Riksbanken ska vara bland de bästa när det gäller kvalitet och effektivitet. Endast på detta sätt kan vi vinna allmänhetens förtroende, något som är centralt för att vi ska klara de uppgifter vi fått. Vi måste därför i högre grad jämföra oss med andra. Men det ska inte enbart vara andra centralbanker utan även andra myndigheter, akademiska institutioner och privata företag.

I vår gemensamma vision har vi lagt fast att Riksbanken ska vara en organisation som är villig att förändra sig om det behövs. Så många som möjligt i vår omvärld ska kunna förstå vad vi gör. Vi måste därför kommunicera på ett tydligt sätt. Andra delar av visionen är att vi ska göra det vi är mest lämpade att göra med rätt kompetens och bra arbetsklimat.

Vi ska också självkritiskt utvärdera det vi gör för att veta om vi lever upp till vår ambition. Vi ska löpande följa upp vår verksamhet för att se om vi utför de uppgifter vi är satta att göra med kvalitet, effektivitet och på ett förtroendefullt sätt.

När vi sammanfattar 2006 kan vi glädja oss över ett positivt resultat inom nästan alla våra verksamhetsområden. Inflationen mätt som KPI ligger inom målintervallet sedan i mars, inflationsförväntningarna ligger stabilt kring inflationsmålet och bankernas motståndskraft mot störningar i det finansiella systemet bedöms vara god. Även inom flertalet av våra mer operativa verksamheter har det gått bra: vårt betalningssystem har fungerat väl, statistiken har hållit god kvalitet och den nya strukturen för kontanthantering har börjat finna sina former. Förvaltningen av våra utländska tillgångar visar, till följd av kronans förstärkning, ett negativt resultat.

Under 2006 har också andra utvärderat oss. Professorerna Francesco Giavazzi och Frederic Mishkin presenterade under hösten den utvärdering de gjort av den svenska penningpolitiken 19952005 och som finansutskottet tagit initiativ till.

Det övergripande omdömet i deras utvärdering var att Riksbanken står sig väl i jämförelse med de bästa centralbankerna i världen. Men utvärderarna framförde även viss kritik. Kommunikationen kunde ha varit tydligare och prognoserna mer träffsäkra. Detta tar vi till oss och ska arbeta vidare med framöver. Jag ser fram emot ännu ett intressant år på Riksbanken.

Stefan Ingves

2006/07:RB1

8

2 FÖRVALTNINGSBERÄTTELSE

OM RIKSBANKENS VERKSAMHET

RIKSBANKENS UPPGIFTER OCH ROLL 2006/07:RB1

2006/07:RB1 RIKSBANKSCHEFENS KOMMENTAR

2000-08-11 16.42

Riksbankens uppgifter och roll

Riksbanken är Sveriges centralbank och en myndighet under riksdagen. Riksbanken ansvarar för penningpolitiken med målet att upprätthålla ett fast penningvärde. Riksbanken har också i uppdrag att främja ett säkert och effektivt betalningsväsende.

Ett fast penningvärde prisstabilitet

Enligt riksbankslagen ska Riksbanken upprätthålla ett fast penningvärde, det vill säga se till att inflationen är låg och stabil. Det ger goda förutsättningar för en gynnsam och uthållig tillväxt.

Riksbanken har preciserat målet om ett fast penningvärde till att inflationen, mätt med konsumentprisindex (KPI), ska vara 2 procent per år. Kring målet har Riksbanken satt upp ett toleransintervall på ±1 procentenhet. Syftet med intervallet är att klargöra att det inte är möjligt att exakt uppnå inflationsmålet hela tiden. Samtidigt kan alltför stora avvikelser inte accepteras om målet ska vara fortsatt trovärdigt. Inflationsmålet ska normalt uppnås inom två år, men ibland kan det vara motiverat att låta anpassningen ta längre tid, eftersom det annars kan leda till onödiga variationer i sysselsättning och tillväxt.

För att påverka inflationen varierar Riksbanken sin styrränta, den så kallade reporäntan. Reporäntan avgör vad bankerna får betala för att låna pengar hos Riksbanken. Reporäntan påverkar därmed andra räntor i ekonomin och i förlängningen den ekonomiska aktiviteten och inflationen.

Ett säkert och effektivt betalningsväsende finansiell stabilitet, betalningssystemet RIX samt sedlar och mynt

Riksbanken har fått riksdagens uppdrag att främja ett säkert och effektivt betalningsväsende. Riksbankens tolkning av uppdraget är att verka för stabilitet i det finansiella systemet som helhet. I uppdraget ingår också att ge ut sedlar och mynt. Riksbanken har dessutom ett operativt ansvar för det system som gör det möjligt för bankerna att säkert genomföra stora elektroniska betalningar mellan varandra.

Riksbanken analyserar löpande stabiliteten i det finansiella systemet för att tidigt upptäcka förändringar och sårbarheter som kan leda till en bankkris. Analysen fokuserar främst på de svenska storbankerna och den infrastruktur som behövs för att betalningar ska fungera. I en krissituation kan Riksbanken under vissa förutsättningar ge tillfälligt likviditetsstöd till banker.

Riksbankens självständiga ställning

Riksbanken är en myndighet under riksdagen. Riksdagen utser de elva ledamöterna i riksbanksfullmäktige. Riksbanksfullmäktige väljer de sex ledamöterna i Riksbankens direktion för mandatperioder på sex år. Fullmäktiges roll i övrigt är att övervaka och kontrollera direktionens arbete.

Riksdagen beslutade i slutet av 1990-talet att ge Riksbanken en självständig ställning.

Detta innebär att Riksbankens direktion fattar de penningpolitiska besluten utan att ta direktiv från någon annan. Genom att delegera uppgiften att upprätthålla ett fast penningvärde till Riksbanken ville riksdagen ge penningpolitiken ett långsiktigt perspektiv och skapa goda förutsättningar för att målet ska uppfattas som trovärdigt. För att få insyn i direktionens arbete har riksbanksfullmäktiges ordförande och vice ordförande närvaro- och yttranderätt vid direktionens sammanträden, men inte förslags- och beslutsrätt.

Öppenhet och kommunikation

Riksbanken lägger stor vikt vid öppenhet och tydlighet inom bankens samtliga verksamheter. Riksbankens kommunikation ska möjliggöra för en bred krets av utomstående att tillgodogöra sig kunskap om bankens uppgifter och resultat. Det finns flera skäl till varför öppenhet och kommunikation är väsentligt för Riksbanken.

Riksbankens självständiga ställning ställer stora krav på att verksamheten präglas av öppenhet och demokratisk insyn. Öppenhet är en förutsättning för att skapa trovärdighet och legitimitet för såväl de penningpolitiska besluten som Riksbankens verksamhet inom området finansiell stabilitet. Genom att utomstående kan förstå och bedöma Riksbankens analyser och ställningstaganden underlättas Riksbankens arbete.

Som myndighet måste Riksbanken kunna redovisa sin verksamhet offentligt, motivera beslut samt ge information om hur offentliga medel hanteras och förvaltas. Riksbanken ska också ge information om de produkter och tjänster som erbjuds allmänheten och den finansiella sektorn, till exempel sedlar och mynt, betalningstjänster, penning- och valutapolitiska transaktioner samt statistik.

Öppenhet är också en förutsättning för att Riksbankens verksamhet ska kunna utvärderas.

2006/07:RB1

10

Ett fast penningvärde prisstabilitet

ETT FAST PENNINGVäRDE PRISSTABILITET 2006/07:RB1

2006/07:RB1 ETT FAST PENNINGVäRDE PRISSTABILITET

Riksbanken ska enligt riksbankslagen upprätthålla ett fast penningvärde. Det betyder att se till att inflationen är låg och stabil. Riksbanken har preciserat målet för penningpolitiken till att inflationen ska vara 2 procent per år. Riksbanken påverkar inflationen genom att ändra sin styrränta, reporäntan. Eftersom penningpolitiken verkar med fördröjning måste banken göra prognoser om den framtida utvecklingen av ekonomin och inflationen. Penningpolitiken inriktas normalt på att inflationsmålet ska uppnås inom två år.

Vikten av låg och stabil inflation

Det finns flera orsaker till att det är viktigt med låg och stabil inflation. En anledning är att låg och stabil inflation gör att företag och hushåll vet vad pengarna är värda också i framtiden. På så sätt minskar osäkerheten när man handlar, investerar, lånar eller förhandlar om lönen. Det gör det lättare att planera och fatta viktiga beslut om till exempel satsningar på ny teknik och fler anställda.

En annan anledning till att det är bra med låg och stabil inflation är att det motverkar godtyckliga omfördelningar mellan olika grupper i samhället. De som till exempel sparade sina pengar på ett bankkonto under 1970- och 80-talen fick se sina besparingar minska i värde. De som i stället lånade pengar och köpte hus gjorde en vinst eftersom huspriserna då ökade i ungefär samma takt som inflationen, samtidigt som inflationen urholkade lånens värde.

En låg och stabil inflation ger goda tillväxtförutsättningar eftersom ekonomin får en bra och hållbar grund att stå på. Det är Riksbankens viktigaste bidrag till en god ekonomisk utveckling.

Mål och penningpolitisk strategi

Riksbanken ska enligt riksbankslagen upprätthålla ett fast penningvärde. Det betyder att inflationen ska vara låg och stabil. Riksbanken har preciserat målet om ett fast penningvärde till att inflationen ska vara 2 procent per år. Kring målet har Riksbanken satt upp ett toleransintervall på ±1 procentenhet. Syftet med intervallet är att klargöra att det inte är möjligt att exakt uppnå inflationsmålet hela tiden. Samtidigt kan alltför stora avvikelser inte accepteras om målet ska vara fortsatt trovärdigt.

Riksbanken har valt konsumentprisindex (KPI) som mål för inflationen. KPI mäter priset på en korg av varor och tjänster. Priserna på de olika varorna och tjänsterna vägs ihop på basis av hur stor andel av hushållens konsumtion de utgör. För att fatta beslut om penningpolitikens uppläggning använder Riksbanken också olika mått på så kallad underliggande inflation.

Gemensamt för dessa är att KPI-index har rensats för varugrupper vars priser brukar variera kraftigt och som inte bedöms påverka inflationen varaktigt. Ett sådant mått som ofta används när Riksbanken förklarar de penningpolitiska besluten är UND1X. Det är ett prismått där KPI-index har rensats för direkta effekter av ändrade indirekta skatter och subventioner (på grund av finanspolitiken) och räntekostnader för egna hem (till följd av penningpolitiken).

Penningpolitiken inriktas normalt på att inflationsmålet ska uppnås inom två år. Genom att inte föra inflationen tillbaka till målet så snabbt som möjligt har Riksbanken utrymme att även beakta den realekonomiska utvecklingen, som till exempel tillväxt och sysselsättning. Tvåårshorisonten bidrar till att detta är möjligt samtidigt som trovärdigheten för inflationsmålet bevaras. Riksbankens ambition är således, i linje med förarbetena till riksbankslagen, att bidra till hållbar tillväxt och hög sysselsättning.

Det kan ibland också vara motiverat att låta det ta längre tid att nå målet för inflationen än två år. Det kan till exempel vara fallet om ekonomin drabbas av allvarliga störningar, såsom en allvarlig internationell konjunkturnedgång samtidigt som priserna stiger på en del varor. Om Riksbanken då skulle försöka återföra inflationen till målet inom två år skulle det kunna leda till mycket stora nedgångar i produktion och sysselsättning. Hur snabbt inflationen bör föras tillbaka till målet efter en avvikelse beror på vilken störning det rör sig om.

När Riksbanken låter det ta längre tid än två år för inflationen att nå målet är det viktigt att kommunikationen om detta är tydlig. I annat fall kan trovärdigheten för inflationsmålet skadas.

Riksbankens räntestyrning

Riksbanken påverkar inflationen i Sverige genom att ändra sin styrränta, den så kallade reporäntan. Reporäntan avgör vad bankerna får betala för att låna pengar hos Riksbanken. På så sätt påverkas även andra räntor i ekonomin och i förlängningen den ekonomiska aktiviteten och prisutvecklingen.

Riksbanken styr genom sitt beslut om reporäntan den kortaste marknadsräntan, dagslåneräntan, det vill säga den ränta bankerna betalar när de lånar och placerar hos varandra. De något längre marknadsräntorna påverkas av förväntningar om reporäntan. Anledningen till det är att det alltid finns ett alternativ att placera eller låna till rörlig ränta, som styrs av den gällande reporäntan. De riktigt långa räntorna påverkas inte av den aktuella penningpolitiken, men däremot av trovärdigheten för att inflationsmålet uppnås.

Den som till exempel sparar i långa räntefonder vill ha kompensation för inflationen så att den faktiska köpkraften inte urholkas. Stabila inflationsförväntningar stabiliserar därför också de långa räntorna.

Reporäntans påverkan på ekonomi och inflation

Vilka effekter ger då en ändrad reporänta på den ekonomiska utvecklingen och inflationen? Som redan nämnts ger en höjd reporänta direkt höjda korta räntor. Det leder i sin tur till att både konsumtionen och investeringarna minskar, eftersom det blir dyrare att låna för att investera eller konsumera och mer lönsamt att spara. På så sätt dämpas efterfrågan i ekonomin, och inflationen sjunker på sikt.

En annan effekt av höjda korta räntor är att efterfrågan på svenska kronor kan öka, vilket gör att växelkursen tenderar att stärkas. En starkare krona leder till att det blir billigare att importera varor från utlandet, eftersom man får fler varor för samma mängd kronor, vilket dämpar inflationen. Det omvända gäller vid en räntesänkning.

En förändring av reporäntan påverkar således ekonomin och inflationen i flera led och under en följd av år. En del av effekterna slår igenom snabbt, till exempel för de låntagare som har rörliga bolån, medan det tar betydligt längre tid att via inverkan på till exempel företagens lönekostnader få genomslag på inflationen.

Arbets- och beslutsprocessen inom penningpolitiken

Eftersom penningpolitiken verkar med fördröjning baserar Riksbanken sina beslut på prognoser och uppskattningar av vad som kommer att hända de närmaste åren. Dessa bedömningar är naturligtvis förknippade med osäkerhet. Riksbanken arbetar därför hela tiden med att utveckla prognosarbetet och försöka bli skickligare på att förutsäga framtiden.

Den ekonomiska verkligheten är komplex. Därför måste Riksbanken utgå från förenklade samband, det vill säga modeller, i prognosarbetet. Dessa kombineras sedan med bedömningar av experter inom olika områden. Banken analyserar till exempel utsikterna för ekonomi och inflation i Sverige och omvärlden, utvecklingen på de finansiella marknaderna, inflationsförväntningarna och olika risker i ekonomin.

Riksbanken strävar efter att, på ett pedagogiskt sätt, förklara de bedömningar och avvägningar som ligger till grund för räntebesluten. Riksbankens prognoser publiceras tre gånger om året i inflationsrapporter. De penningpolitiska bedömningarna och avvägningarna redovisas också regelbundet i direktionsledamöternas tal, på presskonferenser, seminarier och i debattinlägg.

Direktionen håller normalt sju penningpolitiska möten per år då man fattar beslut om reporäntan. I samband med tre av dessa möten publiceras en inflationsrapport. Ungefär två veckor efter varje penningpolitiskt möte publiceras ett protokoll.

Där går det att följa diskussionen som ledde fram till det aktuella räntebeslutet och se hur de olika direktionsledamöterna röstade. Riksbanken ska också enligt lag lämna en skriftlig redogörelse om penningpolitiken till riksdagen minst två gånger per år. Den rapport som lämnas är inflationsrapporten. Det sker i samband med att riksbankschefen svarar på frågor om penningpolitiken i riksdagens finansutskott.

2006/07:RB1

13

Ett säkert och effektivt betalningsväsende finansiell stabilitet, betalningssystemet RIX och kontantförsörjning

ETT SäKERT OCH EFFEKTIVT BETALNINGSVäSENDE FINANSIELL STABILITET, BETALNINGSSYSTEMET RIX OCH KONTANTFöRSöRJNING 2006/07:RB1

2006/07:RB1 ETT SäKERT OCH EFFEKTIVT BETALNINGSVäSENDE FINANSIELL STABILITET, BETALNINGSSYSTEMET RIX OCH KONTANTFöRSöRJNING

Riksbanken ska enligt riksbankslagen främja ett säkert och effektivt betalningsväsende.

Utöver löpande övervakning och krishantering består detta uppdrag även av ett ansvar för försörjningen av sedlar och mynt. Riksbanken har också ett operativt ansvar för det system som gör det möjligt för bankerna att säkert genomföra stora betalningar mellan varandra.

Ett fungerande betalningssystem är centralt för en ekonomi. Nästan all ekonomisk verksamhet förutsätter att betalningar kan genomföras. Betalningar kan göras antingen kontant eller via konton. För att betalningar mellan olika banker och andra betalningsförmedlare ska kunna genomföras behövs ett system för överföring av pengar mellan dessa aktörer. Riksbanken tillhandahåller ett sådant system som heter RIX. Riksbanken har således en central roll för att betalningar ska kunna genomföras i Sverige.

Riksbanken har fått riksdagens uppdrag att främja ett säkert och effektivt betalningsväsende. Affärsbankerna står för de centrala delarna av betalningsväsendet. För att kunna främja ett säkert och effektivt betalningsväsende måste Riksbanken därför löpande bedöma riskuppbyggnad och motståndskraft mot oväntade förluster i banksystemet. Det kräver att Riksbanken löpande analyserar betalningsförmågan hos bankernas låntagare. Finansiella företag och marknader har också blivit allt viktigare i det finansiella systemet och därför även för bankerna. Det innebär att Riksbanken också måste bedöma riskerna i det finansiella systemet totalt och hur det påverkar bankerna.

Riksbankens ansvarsområden i arbetet med att främja ett säkert och effektivt betalningsväsende framställs översiktligt nedan.

Figur 1: Riksbankens arbete för att främja ett säkert och effektivt betalningsväsende.

Finansiell stabilitet

Det finansiella systemets betydelse

Det finansiella systemet har till uppgift att omvandla sparande till investeringar, tillhandahålla betalningstjänster och hantera finansiella risker. Om systemet fungerar dåligt uppstår stora samhällsekonomiska kostnader. Staten har därför ett starkt motiv att på olika sätt värna stabiliteten och främja effektiviteten i det finansiella systemet. Detta sker till exempel genom att staten utformar regelverk och övervakar de företag som verkar inom systemet.

Banksystemets betydelse för betalningsväsendet

Betalningsväsendet är särskilt viktigt eftersom all ekonomisk verksamhet förutsätter att betalningar kan genomföras. Elektroniskt överförda betalningar mellan transaktionskonton i bankerna är i dag det viktigaste betalningssättet. Banksystemet har därför en central roll för betalningsväsendet.

Om hela banksystemet fallerar kan de betalningstjänster bankerna tillhandahåller inte utföras av andra aktörer.

Den stora volymen betalningar mellan bankerna gör att det finns en risk att en kris i en bank kan sprida sig till hela banksystemet via betalningssystemet. Andra skäl till att problem kan spridas mellan bankerna är att de lånar av varandra, att de är exponerade mot samma låntagarkategorier och att de finansierar sig på samma marknader. Bankerna har samtidigt en inbyggd instabilitet till följd av att såväl deras inlåning från allmänheten som lån från andra banker snabbt skulle kunna upphöra i en krissituation, medan det tar längre tid för dem att realisera sina tillgångar.

Stabiliteten bygger också på att det finns ett förtroende för det finansiella systemet. Det kan räcka med att problem uppstår i ett institut för att skapa misstankar som sprider sig till liknande verksamheter. Om förtroendet försvinner kan bankerna få svårt att bedriva sin verksamhet, och då är systemet i fara. Grundförutsättningar för förtroendet är sunda institut och en väl fungerande marknad.

Övervakning av det finansiella systemet

Uppdraget att främja ett säkert och effektivt betalningsväsende innebär att Riksbanken övervakar det finansiella systemet i dess helhet, eftersom finansiella företag och marknader blivit allt viktigare för att systemet ska fungera. Riksbankens övervakningsarbete syftar framför allt till att förebygga finansiella kriser. Riksbanken koncentrerar sig främst på bankerna, och då särskilt de stora svenska bankerna, samt den infrastruktur som är viktig för betalningsfunktionen. Till den senare räknas de tekniska system samt de regler och rutiner som används för betalning för värdepapper, valutor, varor och tjänster.

Påverkan på de finansiella regelverken

Riksbanken främjar också ett säkert och effektivt betalningsväsende genom att påverka utformningen av regelverk och normer för de finansiella företagen. Alltfler regler och normer arbetas i dag fram internationellt, inom ramen för till exempel samarbetet inom EU och Bank for International Settlements (BIS). Riksbanken deltar aktivt i dessa diskussioner. Riksbanken försöker, som remissinstans, också påverka utformningen av regelverken för de svenska finansiella företagen. Remisserna handlar såväl om att införa till exempel EU-lagstiftning i svensk rätt som om att förändra specifik svensk lagstiftning. Att delta i det internationella regel- och normskapande arbetet och att yttra sig över svenska lagförslag och utredningar är en viktig del av Riksbankens arbete för att påverka utformningen av de regelverk som har betydelse för den finansiella stabiliteten.

Krishantering

Om en kris skulle uppstå i det finansiella systemet trots det förebyggande arbetet ska Riksbanken agera så att de samhällsekonomiska kostnaderna begränsas.

För att skapa beredskap för en effektiv krishantering organiserar Riksbanken egna krisövningar och deltar även i övningar med medverkande från svenska och utländska myndigheter.

I en krissituation kan Riksbanken ge tillfälligt likviditetsstöd till en bank eller ett finansiellt företag som hamnar i betalningsproblem under förutsättning att det står under Finansinspektionens tillsyn. Ytterligare krav är dels att banken bedöms vara solvent, dels att det annars finns risk för att det finansiella systemet ska drabbas av så allvarliga störningar att systemets funktioner inte kan upprätthållas. Att en bank är stor utgör i sig inte tillräcklig grund för stöd från Riksbanken. Det förebyggande övervakningsarbetet är en förutsättning för att snabbt kunna göra dessa bedömningar i en krissituation. De exakta villkoren för likviditetsstöd kommer med nödvändighet att variera beroende på den uppkomna krissituationen. Riksbanken kommer att eftersträva att få fullgoda säkerheter för de lån och garantier som ställs ut och att villkoren i övrigt är marknadsmässiga.

Arbetet med rapporten om finansiell stabilitet

Riksbankens möjligheter att förebygga störningar i banksystemet respektive infrastrukturen bygger i huvudsak på bankens förmåga att i sin analys identifiera risker samt att påverka de aktörer som är viktiga för stabiliteten i det finansiella systemet. Till aktörerna hör banker, den systemviktiga infrastrukturen, lagstiftare och internationella institutioner. Hög trovärdighet för Riksbanken är en förutsättning för att kunna påverka. Detta kräver bland annat god kompetens och stor öppenhet hos Riksbanken.

I den rapport om finansiell stabilitet som Riksbanken ger ut två gånger om året redovisar direktionen sin bedömning av stabiliteten i det finansiella systemet. Rapporten syftar bland annat till att skapa debatt om stabilitetsfrågorna och till att påverka de aktörer som är viktiga för stabiliteten. Utgångspunkten för bedömningen är de risker på de finansiella marknaderna som kan beröra aktörerna i det svenska betalningssystemet. Riksbanken analyserar också hur låntagarnas förmåga att betala sina lån utvecklats samt bankernas motståndskraft mot oväntade förluster genom att studera deras lönsamhet, kvalitet i tillgångar och finansiering. Även den finansiella infrastrukturen analyseras för att få en uppfattning om strukturella svagheter som kan orsaka spridningseffekter via betalningssystemet. I rapporterna publiceras även artiklar som behandlar ämnen som är av betydelse för stabiliteten och effektiviteten i det finansiella systemet.

Betalningssystemet RIX

Riksbankens system för överföring av stora betalningar, RIX-systemet, är knutpunkten i det svenska betalningssystemet. Samtliga betalningar mellan banker och andra aktörer hanteras genom RIX. Omsättningen per vecka motsvarar hela Sveriges BNP, cirka 2 500 miljarder kronor. RIX har för närvarande 21 deltagare, däribland de fyra storbankerna och clearinghusen.

Om RIX skulle upphöra att fungera skulle det få stora konsekvenser för bankernas förmåga att hantera sina betalningar. Därför har Riksbanken satt upp tydliga mål för att garantera att RIX är säkert och effektivt. För det första ska systemet vara tillgängligt 99,85 procent under den tid det är öppet under ett kalenderår. För det andra ska 80 procent av kunderna vara nöjda. För det tredje ska systemet finansieras fullt ut genom avgifter från deltagarna. Dessutom ska systemet ha beprövade reservrutiner.

RIX-systemet bestod fram till årsskiftet 2006/2007 av två parallella system, ett för avveckling av betalningar i svenska kronor (K-RIX) och ett för avveckling av betalningar i euro (E-RIX). Det senare upphörde den 31 december 2006.

Den snabba utvecklingen inom IT-området innebär att kraven på betalningssystemen hela tiden ökar för att de ska vara säkra och effektiva. Därför arbetar Riksbanken sedan några år tillbaka med att ta fram ett nytt tekniskt system och en ny teknisk plattform för RIX (se sidan 44).

Kontantförsörjning

Riksbanken svarar för landets försörjning av sedlar och mynt. I ansvaret ingår bland annat att tillhandahålla kontanter, att förstöra sedlar och mynt som inte går att använda samt att ta emot sedlar som är ogiltiga.

Under de senaste åren har kontanthanteringen i Sverige genomgått stora förändringar. I enlighet med Riksbankens strategi att fokusera på kärnverksamheterna och i syfte att bidra till en effektivisering av kontanthanteringen i samhället har Riksbanken successivt minskat sitt engagemang i den operativa verksamheten. Riksbanken hade vid utgången av 2006 två kontor kvar: Tumba och Mölndal. Via dessa kontor tillhandahåller Riksbanken kontanter till bankerna. Bankerna står därefter för distribution till allmänheten.

Riksbankens mål för kontantförsörjningen är att allmänheten ska ha ett högt förtroende för svenska sedlar och mynt. Dessutom arbetar Riksbanken för att kontanter ska vara ett säkert och effektivt betalningsmedel.

Riksbankens forskning

Syftet med Riksbankens forskning är att ta fram modeller och verktyg som grund för de analyser som direktionen fattar beslut utifrån. Detta ökar bankens möjligheter att möta de utmaningar som uppstår i arbetet med att åstadkomma låg och stabil inflation samt finansiell stabilitet.

Forskningen rör många områden som har betydelse för Riksbankens verksamhet, som exempelvis penningpolitik, bankväsende och finansiella marknader. Forskning för att utveckla analysmetoder förekommer också, precis som på många andra centralbanker.

Forskningsresultaten publiceras i arbetsrapporter, så kallade Working Papers. Därefter publiceras de i internationella vetenskapliga tidskrifter, vilket säkrar forskningens kvalitet. Riksbankens forskning sprids även genom presentationer vid seminarier och konferenser.

En annan viktig uppgift för Riksbankens forskningsenhet är att utgöra en länk mellan den akademiska världen och Riksbanken. Detta sker genom gästverksamhet, undervisning och handledning av universitetsstudenter samt genom att arrangera workshopar och konferenser.

Under hösten 2006 var Riksbankens forskningsenhet arrangör för fyra workshopar som väl speglar verksamhetens mångfald. I månadsskiftet augusti/september diskuterades frågor kring centralbankers självständighet, styrning och uppgifter med deltagande av ledande akademiker och centralbankschefer. Problemställningarna är välkända för centralbanker, men nya för forskningsvärlden.

I september hölls en forskningskonferens kring de statistiska metoder som används i arbetet med nyutvecklade modeller för penningpolitiska beslut. Eftersom dessa modeller är mycket komplexa krävs alltmer sofistikerade metoder för att uppskatta olika samband i ekonomin. Samtidigt leder detta till att modellerna blir mer konkreta och flexibla. På så sätt kan direktionens bedömningar och beslut kring osäkerhet och risker underlättas.

I oktober avrapporterades aktiviteterna i Riksbankens historiska statistikprojekt. Detta syftade till att sammanställa statistik på viktiga områden såsom priser, penningmängd och växelkurser från mitten av 1600-talet och framåt. Forskare i ekonomisk historia vid flertalet av landets universitet deltog i projektet.

Slutligen, i november, hölls en workshop om den svenska kronans växelkurs. Ett år tidigare inledde Riksbanken ett samarbete med en rad externa forskare för att komplettera bankens löpande studier med en bredare och djupare analys av kronans utveckling och bestämningsfaktorer. På workshoppen presenterade dessa forskare slutsatserna från sitt arbete.

2006/07:RB1

18

Tillgångsförvaltning

TILLGåNGSFöRVALTNING 2006/07:RB1

2006/07:RB1 TILLGåNGSFöRVALTNING

Riksbanken förvaltar finansiella tillgångar till ett värde av omkring 200 miljarder kronor. Förvaltningen ska ske på ett sätt som garanterar att Riksbanken kan uppfylla lagstadgade mål och uppdrag avseende prisstabilitet och finansiell stabilitet. Under förutsättning att dessa krav är uppfyllda ska förvaltningen också bidra till en god avkastning. Ramarna för förvaltningen klargörs i ett internt regelverk, som anger direktionens syn på vilka risker Riksbanken kan ta.

Beslutsprocess för tillgångsförvaltningen

Den finansiella förvaltningen i Riksbanken är uppdelad på två nivåer, en strategisk och en taktisk nivå. På den strategiska nivån fattar Riksbankens direktion beslut om förvaltningens långsiktiga inriktning. Direktionen delegerar ett visst utrymme att avvika från denna inriktning till chefen för avdelningen för marknadsoperationer (MOP). Det är här den taktiska förvaltningen läggs fast. Chefen för MOP avgör i sin tur vilka ramar investerarna måste hålla sig inom när de kortsiktigt köper och säljer olika tillgångar.

Balansräkningen, i förenklad form, är en bra utgångspunkt för att beskriva verksamheten och de avvägningar som uppkommer inom tillgångsförvaltningen (se figur 2). Omslutningen på balansräkningen varierar över året, främst beroende på allmänhetens efterfrågan på kontanter. Omslutningen är som störst vid årsskiftet, då julhandeln ökat mängden utelöpande kontanter.

Figur 2: Riksbankens balansräkning

T

illgångar

Skulder

V

aluta

r

eserv

Sedlar och mynt

Guld

r

eserv

T

illgångar i k

r

onor

Eget kapital

Riksbankens tillgångar

Riksbankens valutareserv består av värdepapper i utländsk valuta som är lätta att omsätta, i huvudsak statsobligationer. Banken placerar främst i euro och amerikanska dollar. De övriga valutorna är brittiska pund, norska kronor, australiensiska dollar och kanadensiska dollar. Den penningpolitiska strategi som Riksbanken följer medför att Riksbanken ytterst sällan köper och säljer valuta för att påverka kronans värde. Behovet av sådana transaktioner skulle dock öka om regeringen beslutade att återinföra en fast växelkursregim, till exempel om Sverige skulle ansluta sig till det europeiska växelkurssamarbetet ERM 2.

Riksbanken äger, liksom de flesta andra centralbanker, guld. Guldreserven är till viss del en kvarleva från gamla tider, men kan även ses som en yttersta säkerhet om andra tillgångar inte accepteras.

För att kunna genomföra penningpolitiken har Riksbanken även tillgångar i svenska kronor. De består främst av mycket korta fordringar på bankerna, så kallade penningpolitiska repor.

Riksbanken förvaltar tillgångar på nästan 200 miljarder kronor, vilket gör det viktigt hur riskerna hanteras. De utländska valutor och statsobligationer som banken placerar i kan förlora i värde om valutakurser eller räntor förändras.

Därför har Riksbanken dels tagit fram tydliga regler för riskhantering, dels sett till att det finns uppföljnings- och kontrollinstanser inom Riksbanken.

Riksbankens skulder

Den största posten på skuldsidan är sedlar och mynt som Riksbanken gett ut (se sidan 43). Den andra posten är Riksbankens eget kapital. Det egna kapitalet måste vara tillräckligt stort för att kunna hantera förluster och finansiera kostnader av olika slag. Ett för litet kapital skulle kunna minska förtroendet för Riksbankens förmåga att genomföra sina uppgifter.

Det finns flera skäl till att Riksbanken behöver ett eget kapital. Den löpande driften av banken, det vill säga löner, lokaler med mera, finansieras av avkastningen på kapitalet. Riksbanken behöver också kapital för att täcka förluster som kan uppkomma om Riksbanken i en krissituation behöver ge krediter till banker och andra finansiella institut. Slutligen behövs ett eget kapital för att täcka förluster som kan uppstå i den löpande förvaltningen av guld- och valutareserven. Riksbanken arbetar aktivt för att begränsa påverkan på det egna kapitalet av förluster i förvaltningen av guld- och valutareserven, vilket beskrivs närmare i nästa avsnitt.

Det finansiella regelverket och riskhanteringen

Riksbanken har i ett regelverk samlat de principer som styr förvaltningen av tillgångarna. I regelverket framgår dels vilka finansiella risker som får tas, dels vilka allmänna placeringsregler som gäller. Reglerna kan ses som ett ramverk som anger hur direktionen ser på risktagande. I den dagliga verksamheten ansvarar cheferna på de respektive avdelningarna för att riskerna hanteras på ett tillfredsställande sätt. På avdelningen för marknadsoperationer utvärderar enheten middle office självständigt resultat och risker i förvaltningen av guld- och valutareserven. På avdelningen för finansiell stabilitet finns en riskkontrollfunktion som ansvarar för att de finansiella riskerna kontrolleras på ett oberoende sätt gentemot avdelningen för marknadsoperationer och andra berörda avdelningar. Dessutom granskar och utvärderar Riksbankens internrevision hela förvaltningsverksamheten inklusive riskhanteringen.

Varje år ska direktionen se över förvaltningen för att säkerställa att inriktningen är sådan att Riksbankens huvuduppgifter kan utföras. I denna översyn måste direktionen göra en avvägning mellan vilka risker som tas i syfte att uppfylla lagstadgade mål och uppdrag och vilka risker som tas för att generera avkastning. I praktiken handlar det om att ta ställning till Riksbankens exponering mot fyra olika typer av risker: valuta-, guldpris-, ränte- och kreditrisk.

Valutarisken är risken att marknadsvärdet på tillgångar i utländsk valuta, mätt i kronor, ska förändras när kronans värde förändras gentemot de valutor som ingår i valutareserven.

Det är den enskilt största risken i balansräkningen, eftersom Riksbankens tillgångar främst utgörs av räntebärande värdepapper i utländsk valuta. Därför strävar direktionen efter en valutafördelning som minimerar valutarisken mätt i svenska kronor. På så sätt kan svängningarna i Riksbankens årliga resultat minska och därmed även risken för att det egna kapitalet ska urholkas.

Guldprisrisk är risken att marknadsvärdet på guldinnehavet ändras när priset på guld förändras. En gång om året tar direktionen ställning till om man ska utnyttja den försäljningskvot som Riksbanken blivit tilldelad i överenskommelsen med andra centralbanker.

I syfte att få högre avkastning på sina tillgångar tar Riksbanken även ränte- och kreditrisker. Ränterisken är risken att förändringar i räntan ska påverka avkastningen i en placering, medan kreditrisken är risken att Riksbankens motparter eller emittenten av ett värdepapper som Riksbanken placerat i inte kan fullgöra sina betalningsåtaganden.

Direktionen fattar årligen beslut om hur mycket valuta-, ränte- och kreditrisk Riksbanken ska ta givet det kapital som krävs för att driva verksamheten och för risker i samband med eventuella nödkrediter.

2006/07:RB1

21

Statistik

2006/07:RB1

2000-08-11 16.42

2006/07:RB1

2000-08-11 16.42

Riksbanken ska enligt riksbankslagen löpande offentliggöra statistiska uppgifter om valuta- och kreditförhållanden. Riksbanken publicerar statistik som rör betalningsbalans och finansmarknad. En stor del av arbetet sker i nära samverkan med Statistiska centralbyrån. Riksbankens statistik används av många nationella och internationella organisationer och marknadsaktörer.

Riksbanken publicerar statistik som rör betalningsbalans, finansmarknad samt räntor och valutor. Betalningsbalansstatistiken omfattar information om bland annat bytesbalans och kapitalflöden. Finansmarknadsstatistiken innehåller uppgifter om såväl hushållens och företagens skuldsättning som penningmängden.

Riksbanken har ett nära samarbete med Statistiska centralbyrån (SCB). SCB har sedan några år tillbaka Riksbankens uppdrag att producera finansmarknadsstatistiken och delar av betalningsbalansstatistiken. Detta innebär att Riksbanken publicerar statistiken samt ansvarar för kvalitetssäkring, finansiering och utveckling av innehållet i statistiken, medan SCB samlar in och bearbetar den.

Riksbankens statistik används av en stor mängd nationella och internationella organisationer och marknadsaktörer. Dessa användare har höga krav på att statistiken ska vara användarvänlig och hålla god kvalitet. Samarbetet mellan EU-länderna inom ramen för statistikbyrån Eurostat och Europeiska centralbankssystemet (ECBS) är därför omfattande.

Den svenska finansmarknaden

Delar av Riksbankens statistik redovisas i den årliga rapporten Den svenska finansmarknaden. Där ges en övergripande beskrivning av den finansiella sektorns olika delar, såsom aktiemarknaden, ränte- och valutamarknaderna, bankerna och de stora systemen för betalningar i Sverige. I rapporten förklaras också hur dessa marknader, institutioner och system fungerar.

2006/07:RB1

22



Internationellt samarbete

Riksbanken berörs på olika sätt av Sveriges ekonomiska integration med omvärlden. Det internationella samarbetet är därför viktigt för verksamheten. Genom internationella kontakter kan Riksbanken påverka internationella beslut och diskussioner som inverkar på Riksbankens egen verksamhet och förutsättningarna för den finansiella sektorn i Sverige. Det internationella samarbetet ger också möjlighet till utbyte av kunskap och erfarenheter med andra centralbanker, vilket är värdefullt när banken utvecklar sin egen analys.

Riksbankens arbete påverkas i hög grad av vad som sker i andra länder. För att kunna göra prognoser för den svenska inflationen måste banken till exempel ha kunskap om utvecklingen i den internationella ekonomin och på de internationella finansiella marknaderna. Arbetet med finansiell stabilitet påverkas också på flera sätt. Banker blir verksamma i alltfler länder, vilket ställer ökade krav på samordning när det gäller regelverk, övervakning och beredskap för krishantering. Även infrastrukturen för betalningarna blir mer gränsöverskridande, varför länderna i ökad utsträckning behöver skapa gemensamma regler för verksamheten.

För att kunna påverka de diskussioner som förs, främst när det gäller utformningen av internationella normer och regelverk, samt utbyta erfarenheter med andra aktörer, deltar Riksbanken i många internationella kommittéer och arbetsgrupper, sammanlagt cirka 130 stycken. Dessa finns inom bankens samtliga verksamhetsområden.

En viktig arena är Europeiska centralbankssystemet (ECBS), där Riksbanken är delaktig på många plan även om Sverige inte deltar i eurosamarbetet. Riksbanken spelar även i övrigt en aktiv roll inom Europeiska unionen (EU), liksom i Internationella valutafonden (IMF), Bank for International Settlements (BIS), Tiogruppen (G10) och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD).

En del av Riksbankens internationella arbete sker också genom direkta kontakter mellan tjänstemän, utbyten med andra centralbanker samt vid seminarier och konferenser.

2006/07:RB1

23



REDOGÖRELSE FÖR RIKSBANKENS VERKSAMHET 2006

ETT FAST PENNINGVäRDE PRISSTABILITET 2006/07:RB1

2006/07:RB1 ETT FAST PENNINGVäRDE PRISSTABILITET

Ett fast penningvärde prisstabilitet

Verksamheten 2006

Under året hade Riksbankens direktion sju penningpolitiska sammanträden där beslut om räntan fattades. I maj publicerades skriften Penningpolitiken i Sverige som beskriver bankens penningpolitiska mål och strategi. Det främsta syftet med skriften var att förklara hur Riksbanken i sin räntesättning har utrymme att ta hänsyn till både inflationen och den reala ekonomin (tillväxt, arbetslöshet, sysselsättning, etcetera). Det ansågs viktigt att klargöra att inflationen ibland kan tillåtas avvika från målet. En önskvärd penningpolitik har egenskapen att inflationen i normala fall är nära målet i ett tvåårigt perspektiv samtidigt som inflation och realekonomi inte svänger alltför mycket.

Andra händelser av betydelse för penningpolitiken var att direktionen i mars fattade beslut om att publicera tre inflationsrapporter per år i stället för som tidigare fyra. Skälet var att perioden mellan de två inflationsrapporter som tidigare hade publicerats på hösten ansågs ha varit väl kort. Med en jämnare spridning av inflationsrapporterna över året kan Riksbankens prognosresurser utnyttjas effektivare.

Under året höll direktionsledamöterna 18 penningpolitiska tal.

I januari 2007 beslutade direktionen om vissa förändringar i det penningpolitiska arbetet. Den viktigaste förändringen var att direktionen framöver kommer att publicera sin egen syn på lämplig räntebana i samband med att inflationsprognoserna presenteras. Prognoserna över inflationen och ekonomin i övrigt kommer därmed framöver att baseras på direktionens egen räntebana i stället för det tidigare antagandet att reporäntan utvecklades i linje med marknadens förväntningar. Det främsta syftet var att Riksbanken därigenom ska bli ännu mer öppen och tydlig i sin kommunikation och att det därmed ska bli ännu lättare för allmänheten att förstå hur direktionen resonerar när den fattar sina penningpolitiska beslut.

I samma syfte beslutade direktionen också om en ny utformning av inflationsrapporten samt att det hädanefter även ska ingå ett penningpolitiskt budskap. Det var därmed också naturligt att byta namn på rapporten till Penningpolitisk rapport. Direktionen beslutade slutligen även om ändrade rutiner vid publiceringen av rapporten. Rapporten kommer såsom tidigare att offentliggöras på Riksbankens hemsida dagen efter det penningpolitiska mötet. Däremot publiceras den tryckta versionen något senare. Eftersom rapporten ska innehålla information om det penningpolitiska beslutet måste den tryckas efter direktionens sammanträde.

Penningpolitiska beslut under 2006

Under 2006 blev penningpolitiken mindre expansiv. Riksbankens bedömning i början av 2006 var att konjunkturuppgången skulle fortsätta under året för att därefter mattas något efter hand. Situationen på arbetsmarknaden tycktes också ha ljusnat.

En snabb tillväxt av produktiviteten gjorde att kostnadstrycket bedömdes bli dämpat trots att BNP-tillväxten var stark. Inflationen var låg men väntades öka. Bedömningen förutsatte att reporäntan gradvis höjdes. För att säkerställa en inflation i linje med målet och bidra till en balanserad realekonomisk utveckling beslutade Riksbanken att höja reporäntan med 0,25 procentenheter vid de penningpolitiska sammanträdena både i januari och i februari. Den uppgick därmed till 2 procent. Direktionen ansåg även att det fanns skäl att väga in att huspriserna och utlåningen till hushållen under en följd av år stigit i en takt som inte bedömdes vara långsiktigt hållbar. Det skulle kunna innebära risker för kraftiga fluktuationer i ekonomin längre fram i tiden. Ett sätt att ta hänsyn till dessa risker var att något tidigarelägga ränteförändringar i förhållande till vad som annars hade förefallit som den mest lämpliga tidpunkten. Syftet var att bidra till ett lugnare anpassningsförlopp för huspriserna och därigenom värna om stabiliteten i den reala ekonomin och inflationen.

I april pekade ny information på en något starkare internationell konjunktur än väntat. Synen på den svenska konjunkturutvecklingen var i stort oförändrad jämfört med i början av året. Nationalräkenskaperna visade visserligen på en något svagare utveckling mot slutet av 2005. Men flera konjunkturindikatorer tydde på att det var fråga om en tillfällig avmattning. Inflationen hade blivit något högre än väntat, vilket i huvudsak förklarades av överraskande höga energipriser. Riksbankens bedömning var att det rörde sig om en tillfällig uppgång. Reporäntan lämnades oförändrad på 2 procent vid det penningpolitiska mötet i april.

I juni visade nyinkommen nationalräkenskapsstatistik att BNP-tillväxten i Sverige hade stärkts betydligt under årets första kvartal, bland annat till följd av att exporten stimulerats av en stark internationell utveckling. Från arbetsmarknaden kom signaler om stigande efterfrågan på arbetskraft. Både tillväxten och sysselsättningen såg därmed ut att utvecklas något mer gynnsamt framöver. Samtidigt hade energipriserna stigit mer än väntat, vilket gjorde att inflationsprognosen för den närmaste tiden justerades upp. Den starka realekonomiska utvecklingen och inflationsutsikterna i kombination med hushållens ökande skuldsättning och snabbt stigande huspriser gjorde att Riksbanken bedömde att det var dags att ta ytterligare ett steg mot en mindre expansiv penningpolitik. Reporäntan höjdes med 0,25 procentenheter till 2,25 procent.

Under det andra halvåret kom ytterligare tecken på att konjunkturuppgången var starkare än vad Riksbanken hade räknat med. Nationalräkenskapsstatistik visade på en betydligt starkare BNP-tillväxt i Sverige under andra kvartalet 2006 än väntat.

Produktivitetstillväxten hade samtidigt blivit överraskande hög. Direktionen noterade också att det hade skett en tydlig förbättring av arbetsmarknadsläget och att sysselsättningen hade tagit fart. Den fortsatt goda konjunkturen och en stigande inflation under de kommande åren talade för att reporäntan skulle behöva höjas ytterligare. Direktionen noterade också att hushållens upplåning och utvecklingen på bostadsmarknaden var fortsatt stark. Reporäntan höjdes med 0,25 procentenheter både i augusti och i oktober.

I oktober gjordes visserligen bedömningen att inflationen skulle vara något under målet på två års sikt, men också att detta delvis berodde på att fallande energipriser tillfälligt dämpade prisökningstakten. När väl denna effekt klingade av väntades inflationen stiga.

Även i december höjdes reporäntan med 0,25 procentenheter, mot bakgrund av en fortsatt stark konjunktur och stigande inflation. Reporäntan uppgick därmed i slutet av året till 3,0 procent. Inflationen bedömdes vara nära målet på två års sikt, givet att reporäntan höjdes gradvis.

Uppföljning

Utvärdering av penningpolitiken 19952005 av professorerna Francesco Giavazzi och Frederic Mishkin

I november 2006 presenterades den utvärdering av penningpolitiken 19952005 som finansutskottet i november 2005 givit i uppdrag åt professorerna Francesco Giavazzi och Frederic Mishkin att göra. Beslutet att beställa en extern oberoende utvärdering av penningpolitiken fattades av finansutskottet i april 2005. Bakgrunden uppgavs bland annat vara att inflationsmålet varit i kraft i tio år samt att någon oberoende utvärdering av penningpolitiken efter 1990-talets förändringar av den penningpolitiska ramen inte tidigare hade gjorts.

Riksbanken fick överlag ett gott betyg i utvärderingen. Det övergripande omdömet var att Riksbanken står sig väl i jämförelse med de bästa centralbankerna i världen. Men kritik framfördes också. Utvärderarna menade bland annat att Riksbanken varit otydlig i sin kommunikation när det gäller vilken roll utvecklingen av huspriserna spelat för räntebesluten. Man lyfte också fram det faktum att inflationen understigit målet de senaste åren, men konstaterade samtidigt att de fel som gjorts i inflationsprognoserna förmodligen hade varit svåra att undvika.

Utfall och målavvikelse 2006

Inflationen blev högre 2006 än 2005 och låg inom toleransintervallet på 13 procent, men hamnade ändå under målet på 2 procent. KPI steg med i genomsnitt 1,4 procent. Inflationen var marginellt lägre mätt med UND1X, 1,2 procent i genomsnitt under året (se tabell 1). Att KPI-inflationen blev något högre än UND1X-inflationen beror bland annat på att räntorna steg under året. Det medförde högre räntekostnader för egnahemsboende, vilket påverkar KPI-inflationen men inte UND1X-inflationen. Åt andra hållet verkade den begränsning av fastighetsskatten som genomfördes 2006.

Den bidrog till att dämpa ökningstakten i KPI i förhållande till UND1X.

Tabell 1: Jämförelse mellan olika inflationsmått 19952006. Årlig procentuell förändring samt standardavvikelse.

Årsgenomsnitt

Standardavvikelse

2006

1995

-

2006

1995

-

2006*

2006

1995

-

2006

1995

-

2006*

KPI

1,4

1

,1

1,3

1,2

1,0

1,0

UND1X

1,2

1,5

1,7

0,3

0,8

0,8

UNDIMPX

-

0,2

0,2

0,5

1,2

1,3

1,3

UNDIMPX exkl.

oljeprodukter

-

0,8

-

0,2

0,5

1,5

UNDINHX

1,8

2,1

2,3

0,5

1,0

1,0

Anm. Inflationsmått beräknat enligt den nya metod som började gälla från och med januari 2005.

* Inflationsmått som för perioden 19952004 beräknats enligt den metod som användes fram till den 1 januari 2005 och för 20052006 enligt den nya metoden. Standardavvikelsen är beräknad på månadsdata för inflationen (12-månaders förändring).

Källor: SCB och Riksbanken.

I likhet med tidigare år var den importerade inflationen betydligt lägre än den inhemska. UNDINHX, som avser att mäta priserna på inhemskt producerade varor och tjänster, steg med 1,8 procent i genomsnitt. UNDIMPX, som avser att mäta priserna på importerade varor och tjänster, sjönk däremot något.

En viktig orsak till att inflationen i genomsnitt blev högre 2006 jämfört med 2005 var att energipriserna ökade kraftigt. Exklusive priserna på energi uppgick UND1X-inflationen till 0,5 procent i genomsnitt under året, vilket var oförändrat jämfört med 2005.

Varför blev inflationen lägre än målet?

Prognosernas träffsäkerhet

En naturlig utgångspunkt när penningpolitiken ska utvärderas är att jämföra utfallet för inflationen med de prognoser som Riksbanken gjort eftersom de utgör en grund för räntebesluten.

En svårighet vid en sådan jämförelse är att Riksbankens prognoser fram till och med den andra inflationsrapporten 2005 baserades på antagandet att reporäntan skulle vara oförändrad under prognosperioden. Därefter baserades prognoserna i stället på antagandet att reporäntan följer marknadens förväntningar såsom de avspeglas i de så kallade implicita terminsräntorna. Det antagandet underlättar en utvärdering av prognoserna eftersom det i normala fall är mer realistiskt. Reporäntan ändras vanligtvis under prognosperioden och därmed påverkas utfallet för inflationen. Därför är det svårt att få en exakt uppfattning om träffsäkerheten i de prognoser som gjordes under antagande om konstant reporänta. För de prognoser som gjordes under det första halvåret 2005 finns dock viss vägledning att få. I fördjupningsrutor i de två första inflationsrapporterna 2005 presenterades alternativa prognoser med en reporänta som utvecklades i linje med de implicita terminsräntorna.

Av dessa framgår att skillnaden för KPI-inflationen mellan de båda sätten att göra prognoser vid dessa tillfällen bedömdes vara ganska liten.

Penningpolitiken verkar med viss fördröjning och måste således vara framåtblickande. Det är därför främst de prognoser som gjordes under 2004 och 2005 som är relevanta vid en utvärdering av måluppfyllelsen 2006.

Under 2004 räknade Riksbanken med att inflationen skulle öka gradvis i takt med ett stigande resursutnyttjande i ekonomin. Inflationen väntades ligga nära 2 procent i slutet av 2006, vilket skulle visa sig vara en överskattning. I början av 2005 justerades dock inflationsprognoserna ned över hela prognoshorisonten. Det berodde bland annat på en omvärdering av pristrycket i ekonomin. Olika strukturella faktorer såsom den skärpta konkurrensen inom flera sektorer bedömdes hålla tillbaka inflationen mer än vad som tidigare hade antagits. Efter denna nedjustering var prognoserna för inflationen 2006 relativt träffsäkra.

En jämförelse med en sammanvägning av andra prognosmakare visar att avvikelserna i förhållande till Riksbankens prognoser överlag är små. Inflationen 2006 tenderade att överskattas i de prognoser som gjordes i början av 2005 (se diagram 1). Under loppet av 2005 justerade även andra prognosmakare ned inflationsprognoserna.

Diagram 1: Prognoser för inflationen (KPI) 2006 vid olika tidpunkter. Riksbanken och andra prognosmakare. Årsgenomsnitt.

0,0

0,5

1,0

1,5

2,0

2,5

3,0

jan-05

jul-05

jan-06

jul-06

0,0

0,5

1,0

1,5

2,0

2,5

3,0

Riksbanken

Median exkl. Riksbanken

Högsta/lägsta prognos

Utfall

c

Anm. I jämförelsen med andra prognosmakare ingår prognoser från de prognosmakare som finns med i den sammanställning som görs av Consensus Economics Inc. (vilken bland annat inkluderar Konjunkturinstitutet och svenska och utländska banker) samt Finansdepartementet, LO och några internationella organisationer. Medianen är den prognos bland övriga prognosmakare som storleksmässigt ligger i mitten. Jämfört med medelvärdet påverkas medianen mindre av enstaka extremvärden.

Källor: Consensus Economics Inc., Finansdepartementet, LO, SCB och Riksbanken.

Om man i stället jämför Riksbanken med enskilda prognosmakare var Riksbanken en av dem som i genomsnitt gjorde de minsta felen i prognoserna för inflationen 2006 (se diagram 2). Det är dock vanskligt att av detta dra några generella slutsatser om olika bedömares prognosförmåga, bland annat eftersom den period som utvärderas är kort (sju prognostillfällen för Riksbankens del).

Diagram 2: En jämförelse av prognosfel. Riksbanken och andra prognosmakare.

Genomsnittligt prognosfel KPI-inflationen 2006.

0,0

0,1

0,2

0,3

0,4

0,5

0,6

0,7

Riksbanken

Svenska

Handelsbanken

SEB

Economist

Intelligence Unit

Konjunktur-

institutet

SBAB

Swedbank

Morgan Stanley

Merrill Lynch

Nordea

Hagströmer

avseende tillsyn, nödkrediter, krishantering och eventuell fördelning av kriskostnader; som myndigheterna ställs inför mot bakgrund av framväxten av allt fler genuint gränsöverskridande banker. Det andra seminariet handlade om behovet av ny lagstiftning för att hantera kreditinstitut i kris. Det tredje seminariet fokuserade på hur samarbetet mellan olika tillsynsmyndigheter fungerar i olika länder.

Regelverk och normer

Ett fungerande regelverk är en viktig förutsättning för finansiell stabilitet. Riksbanken har möjlighet att påverka regelbildningen genom en rad olika kanaler. Under 2006 deltog Riksbanken i två statliga utredningar på det här området. Den ena var den så kallade Värdepappersmarknadsutredningen, som ledde fram till nya regler för handeln med värdepapper. Den andra var Försäkringsföretagsutredningen som föreslår nya regler för försäkringsbolag.

Under 2006 användes också stabilitetsrapporten för att presentera Riksbankens syn i ett antal frågor relaterade till regelverk och normer. Den kraftiga tillväxten i handeln med hedgefonder föranledde en artikel. Där bidrog Riksbanken till en pågående diskussion om behovet av eventuella regleringar på området. Riksbankens slutsats var att det inte fanns anledning att införa ytterligare reglering för hedgefonderna, under förutsättning att hedgefondernas motparter hade förmåga att kontrollera sina risker.

Svenska myndigheters bristande möjligheter att hantera probleminstitut var ett annat ämne som Riksbanken fördjupade sig i. Turerna i det problemtyngda kreditinstitutet Custodia aktualiserade frågan under året och tydliggjorde sedan tidigare kända svagheter i det rådande regelverket. Riksbanken ansåg bristerna vara så allvarliga att det skulle försvåra hanteringen av problem som hotar det finansiella systemet, som till exempel en framtida bankkris. Riksbanken uppmanade till ny lagstiftning på området.

Riksbanken gav också 23 remissyttranden avseende reglering inom den finansiella sektorn. En av de viktigare remisserna handlade om Finansdepartementets promemoria med förslag om nya kapitaltäckningsregler för kreditinstitut och värdepappersföretag. Riksbanken välkomnade i stort förslaget eftersom det möjliggör en effektivare koppling mellan ett instituts risk och dess kapitalkrav.

Genom sitt internationella arbete bidrar Riksbanken till att utforma gemensamma normer och regelverk inom området finansiell stabilitet. Under året har Riksbanken bland annat medverkat i olika internationella kommittéer, däribland Baselkommittén där en representant från Riksbanken ledde det internationella arbetet med att ta fram en uppdaterad version av Baselkommitténs så kallade core principles för effektiv tillsyn. Riksbanken har också bidragit till en rad internationella utredningar.

Flera direktionsledamöter har hållit tal i internationella sammanhang och behandlat frågor inom området, bland annat om ämnen som bankreformer och finansiella kriser i ett internationellt perspektiv.

Uppföljning

Så länge det finansiella systemet kan sköta sina viktigaste funktioner är det stabilt. Det är först om en allvarlig kris uppstår som det går att konstatera att Riksbankens uppdrag att främja ett säkert och effektivt betalningsväsende inte är uppfyllt. Men frånvaron av allvarliga kriser behöver ändå inte betyda att Riksbanken har fullbordat sitt uppdrag eftersom det kan ta lång tid innan en risk resulterar i en kris. Därför handlar det snarare om ifall Riksbankens fokus har legat på rätt frågor och om rätt slutsatser har dragits, om förtroendet för Riksbankens analys är tillräckligt högt, om arbetet varit effektivt och om beredskapen är tillräcklig för att hantera en finansiell kris. Ett sätt att följa upp dessa frågor är att föra en dialog med marknadens aktörer. Riksbanken har därför regelbundna möten med marknadsaktörer, så även under 2006.

Under 2004 tog Riksbanken hjälp av en grupp externa experter för att utvärdera stabilitetsrapporten. Gruppen bedömde att Riksbankens stabilitetsarbete är relevant och att det fokuserar på rätt frågor. Man kom samtidigt med ett antal förslag om förbättringar. Riksbankens arbete med förbättringar fortsatte under 2006. Som ett led i detta har Riksbanken fortsatt att utveckla bankanalysen med så kallade stresstester (se ovan). Vid en avstämning med de svenska bankerna gav de Riksbanken en positiv respons, och bekräftade att modellen gav rimliga resultat.

Riksbanken har förändrat presentationen av riskbilden i stabilitetsrapporten för att göra den tydligare. Sammanfattningen används till att lyfta fram ett antal områden där Riksbanken bedömer att risker byggs upp. Presentationen av Riksbankens uppdrag inom området finansiell stabilitet förändrades också i stabilitetsrapporten för att göra den tydligare och mer lättläst. För att utvärdera rapporten och de förändringar som gjorts genomförde Riksbanken en enkätundersökning i samband med publiceringen av årets andra rapport. Enkäten var riktad till nyckelpersoner inom de fyra svenska storbankerna, samt analytiker i finanssektorn som bevakar bankerna. I utvärderingen fick såväl rapporten som helhet som de olika avsnitten och artiklarna goda omdömen. Förändringarna som genomförts ansågs vara till det bättre, och artiklarna bedömdes vara relevanta. Utvärderingen indikerade också att Riksbankens bedömning av riskbilden stämde väl överens med respondenternas bedömning. Förslag på förbättringar var att göra en utförligare bedömning av marknaderna i de övriga nordiska länderna samt i de baltiska länderna.

Betalningssystemet RIX

Verksamheten 2006

Den dagliga omslutningen i K-RIX, det vill säga systemet för avveckling av stora betalningar i kronor, var under 2006 i genomsnitt 491 miljarder kronor.

I E-RIX, det vill säga systemet för avveckling av stora betalningar i euro, var motsvarande siffra 8 miljarder euro. Omslutningen i K-RIX ökade med cirka 12 procent medan omslutningen i E-RIX har varit oförändrad i förhållande till föregående år. Antalet transaktioner per dag i K-RIX ökade från 5 800 år 2005 till 6 700 år 2006. Volymökningen beror på en branschöverenskommelse i banksektorn om att skicka allt fler betalningar var för sig i stället för att flera betalningar nettas och avvecklas i bunt som en transaktion. Under 2006 har ytterligare en bank anslutit sig till K-RIX. Deltagarantalet uppgår därmed till totalt 21 aktörer.

Riksbanken har valt att inte ansluta sig till Target 2, det europeiska centralbankssystemets nya system för betalningar i euro. Riksbanken deltog i Target som en förberedelse för ett eventuellt deltagande i valutaunionen. Till följd av resultatet av folkomröstningen kan anslutningen till Target inte längre motiveras som en förberedande åtgärd. Ett deltagande i det nya Target 2 skulle behöva finansieras fullt ut av de svenska bankerna, vilket de inte visat intresse för. Den sista december 2006 upphörde därför Riksbanken med avveckling av betalningar i euro. De banker som nyttjat Riksbankens E-RIX-system har i stället erbjudits möjlighet att delta i det finska systemet. Ett flertal banker har därför flyttat sin betalningsverksamhet för euro till Finland, medan ett fåtal banker har valt att nyttja andra centralbankssystem inom euro-området. Från den 1 januari 2007 erbjuder Riksbanken således enbart avveckling av betalningar i svenska kronor.

Den dominerande aktiviteten under året har varit det så kallade FRIX-projektet (framtida RIX), som syftar till att byta ut det tekniska systemet och den tekniska plattformen för RIX. Bakgrunden till projektet är dels kostnadsmässiga skäl, dels ett moderniseringsbehov av både mjuk- och hårdvara. De kostnadsmässiga skälen är att driftskostnaderna för RIX kommer att öka kraftigt under 2007 på grund av att bankens övriga system i stordatormiljön avvecklas. Riksbanken har därför nödgats höja avgifterna avsevärt från och med 2007 för att uppnå kostnadstäckning. Genom byte av system och plattform begränsas de framtida kostnadsökningarna.

Under hösten 2006 levererades det nya systemet till Riksbanken. Produktionsstart av det nya systemet har försenats till oktober 2007, bland annat på grund av att leverantören underskattat graden av komplexitet i systemlösningen.

Parallellt med projektet utreder Riksbanken frågan om hur det nya systemet ska prissättas för att uppnå full kostnadstäckning.

Uppföljning

Tillgängligheten i RIX-systemet under 2006 uppgick till 99,87 procent vilket ligger något över det uppsatta målet 99,85 procent. Riksbanken uppnådde också målet om kostnadstäckning för K-RIX under 2006. Intäkterna uppgick till totalt 24 miljoner kronor.

Den senaste kundmätningen för RIX-systemet, som gjordes 2005, visade att samtliga kunder har ett stort förtroende för verksamheten. Målet att 80 procent av kunderna ska vara nöjda uppfylldes mer än väl.

Kontantförsörjning

Verksamheten 2006

Kontanthantering

Riksbanken har under 2006 i det närmaste avslutat sitt arbete med att skapa förutsättningar för en ny struktur för kontanthanteringen. Riksbankens kontanthanteringsverksamhet är nu koncentrerad till två kontor, och bankerna har möjlighet att bilda egna kontantdepåer. Fem banker har under året sinsemellan kommit överens om att utveckla en strategi för kontanthanteringen, där depåerna kommer att drivas genom det gemensamt ägda BDB Bankernas Depå AB. Därtill driver 25 sparbanker en depå genom det gemensamt ägda Bankservice Syd AB. Vid årsskiftet fanns tre bankägda kontantdepåer i drift som erhöll räntekostnadsersättning från Riksbanken. Bankerna planerar att öppna fler depåer under 2007.

Riksbanken har under 2006 bildat ett kontanthanteringsråd som ska fungera som ett forum för diskussion kring kontanthanteringen i samhället. Förutom behovet av ett diskussionsforum för kontanthanteringsfrågor var det stora antalet värdetransportrån mot bankernas transporter av framför allt kontanter för bankomatpåfyllnad under 2005 och säkerhetsfrågor ytterligare motiv för att samla aktörerna på området. Rådet leds av riksbankschefen och består av representanter från banker, värdetransportbolag, detaljhandel, fackföreningar och berörda myndigheter, bland andra Rikspolisstyrelsen, Arbetsmiljöverket och Finansinspektionen. Kontanthanteringsrådet beslutade på sitt första möte att bilda fem arbetsgrupper som fick i uppdrag att arbeta med fem för kontanthanteringen viktiga frågor: säkerhet, kontanthanteringsstrukturen, sedlar och mynt, makulering och kontantuttag i butik.

Sedlar och mynt

Riksbanken har under året introducerat nya säkrare 50- och 1000-kronorssedlar. De nya sedlarna har försetts med nya säkerhetsdetaljer som gör dem svårare att förfalska. Den nya 1000-kronorssedeln är den första sedeln i världen som har säkerhetsdetaljen rörlig bild i streckat band. När man vinklar sedeln rör sig bilden i det streckade bandet. Därutöver har både den nya 50- och 1000-kronorssedeln försetts med bland annat ett folieband och en genomsiktsbild. De äldre versionerna av dessa sedlar är även i fortsättningen giltiga betalningsmedel.

De silverfärgade 50-öresmynten som blev ogiltiga vid årsskiftet 2005/06 har samlats in och sålts för nedsmältning. Av 376 miljoner utelöpande 50-öringar kom 125 miljoner 50-öringar, som vägde drygt 560 ton, in till Riksbanken under indragningsperioden.

Riksbanken har under 2006 givit ut ett minnesmynt med anledning av att järnvägen i Sverige fyllde 150 år.

Riksbanken har under 2006 upphandlat leverantörer för tillverkning av svenska sedlar och minnesmynt. Crane AB och AB Myntverket blev de två företag som vann upphandlingen för sedlar respektive minnesmynt.

Riksbankens bolag

Verksamheten i Riksbankens bolag har under senare år varit inriktad på avveckling. Under 2006 genomfördes en fusion för att underlätta avvecklingsprocessen. Kvarvarande bolag efter fusionen är Svensk Kontantförsörjning AB (med dotterföretaget Pengar i Sverige AB), Tumba Kulturfastigheter AB och Fastighets AB Växjö Lågan 22.

Svensk Kontantförsörjning AB med dotterbolag är under likvidation och styrelsen för Tumba Kulturfastigheter AB kommer att föreslå ägaren, Sveriges riksbank, att besluta om likvidation av bolaget. Riksbankens direktion avser därtill att sälja aktierna i Fastighets AB Växjö Lågan 22 under 2007.

Uppföljning

Det samlade värdet på kontanter i cirkulation fortsätter att öka. Det beror sannolikt på den allmänna ekonomiska tillväxten. Sett över en femårsperiod sjunker dock ökningstakten successivt, vilket beror på att andra betalningsformer blir alltmer attraktiva. Värdet på mynt i cirkulation minskade under 2006. I samband med att den silverfärgade 50-öringen blev ogiltig lämnade allmänheten, via bankerna, in stora mängder mynt av samtliga valörer till Riksbanken. Mynten finns därmed inte i cirkulation utan i Riksbankens lager tills de behövs i cirkulation igen. Under 2006 makulerades ett större antal sedlar jämfört med föregående år. Det beror på att Riksbanken gjorde en särskild insats för att höja kvaliteten på 20-kronorssedlarna i Sverige. Ett stort antal slitna sedlar byttes mot nya och de slitna sedlarna makulerades.

Värdet på falska sedlar som togs ur cirkulation uppgick till 339 360 kronor vilket är en minskning jämfört med föregående år. Svenska sedlar förfalskas i relativt liten omfattning i internationell jämförelse, vilket dels beror på att kronan är en liten valuta, dels på att svenska sedlar har en god säkerhetsnivå.

Riksbanken lät i november genomföra en undersökning om allmänhetens syn på svenska sedlar och mynt samt kontant- och kortanvändning. Resultatet från undersökningen kommer bland annat att bli en del i ett kommande beslutsunderlag om eventuella förändringar i sedel- och myntserien. De flesta tillfrågade är i stort sett nöjda med de sedel- och myntvalörer som finns. Omkring två tredjedelar tycker dock inte att 50-öringen behövs. Motsvarande siffra för 1000-kronorssedeln är drygt en tiondel. En övervägande majoritet av de svarande anser att sedlarna håller god eller mycket god kvalitet. De högre sedelvalörerna får bäst omdömen. En övervägande majoritet av de svarande anser att sedlarna håller god eller mycket god kvalitet.

De högre sedelvalörerna får bäst omdömen. 20-kronorssedeln får dock något färre positiva omdömen än övriga valörer. Knappt hälften uppfattar kvaliteten på 20-kronorssedeln som god eller mycket god och en tredjedel finner den acceptabel. Så gott som samtliga tillfrågade använder någon gång kontanter att betala med. Nio av tio använder någon gång betalkort.

Tabell 2: Sedlar och mynt.

2006

2005

2004

2003

2002

Genomsnittligt värde på sedlar och mynt i cirkulation (miljarder kronor)

106,5

105,6

102,7

101,0

98,6

Genomsnittligt värde på mynt i cirkulation (miljarder kronor)

5,4

5,5

5,3

5,1

4,8

Antal sedlar i cirkulation (miljoner stycken)

372

366

359

357

343

Antal makulerade sedlar (miljoner stycken)

128

111

107

126

217

Antal förfalskade sedlar (stycken)

996

1 849

2 054

1 832

1 865

Utelöpande sedlar och mynt i relation till BNP (procent) per den 31 december

3,1

3,2

3,2

3,4

3,4

2006/07:RB1

48

Tillgångsförvaltning

TILLGåNGSFöRVALTNING 2006/07:RB1

2006/07:RB1 TILLGåNGSFöRVALTNING

Resultat 2006

Under 2006 minskade marknadsvärdet på Riksbankens finansiella tillgångar med cirka 12,6 miljarder kronor till 182,5 miljarder.

Tabell 3: Förändringar i Riksbankens finansiella tillgångar under 2006. Miljoner kronor.

Växelkurs

11 528

Räntebärande placeringar

3 235

Guldinnehav

1 410

Utdelning till staten

5 300

Övrigt

437

12 620

Den viktigaste förklaringen till minskningen är att kronan under året stärktes gentemot den korg av utländska valutor som Riksbanken placerar i. Detta resulterade i en förlust på 11,1 miljarder kronor. Det kraftigaste värdefallet stod de n amerikanska dollarn för. Tillgångsmassan minskade dessutom till följd av den årliga utdelningen till staten. Denna uppgick till 5,3 miljarder kronor och utbetalningen gjordes i maj.

Den negativa utvecklingen motverkades i viss utsträckning av de intäkter som genererades av tillgångarna. Totalt uppgick dessa till 3,2 miljarder kronor varav 5,6 miljarder kronor bestod av ränteintäkter och 2,4 miljarder kronor av en negativ priseffekt. Båda dessa effekter reflekterade att räntorna generellt sett steg under året. Förvaltningen av valutareserven på taktisk nivå gav ett positivt bidrag med 116 miljoner kronor.

Prisuppgången på guld bidrog positivt till värdeutvecklingen. Totalt ökade guldets värde med 1,4 miljarder kronor. Detta trots att Riksbanken under året minskade sitt guldinnehav från 169 ton till 159 ton inom ramen för Central Bank Gold Agreement, vilket är en överenskommelse mellan ett antal europeiska centralbanker som reglerar hur mycket guld varje centralbank får sälja.

Tabell 4: Avkastning i Riksbankens tillgångsförvaltning 2006

Marknadsvärde

(MSEK)

Avkastning

(MSEK)

Avkastning exkl

valutaeffekt (MSEK)

Avkastning exkl

valutaeffekt (%)

Valutareserv

145 698

8 377

2 990

2,0

Guldportfölj

22 222

1 410

Penningpolitisk portfölj

11 653

168

168

2,2

Övriga finansiella tillgångar

2 953

84

77

2,6

182 526

6 883

3 235

1,8

Riksbankens tillgångar är fördelade på fyra övergripande portföljer (se tabell 4). Valutareserven är den enskilt största av dessa och omfattar större delen av Riksbankens tillgångsmassa. Därutöver är tillgångarna fördelade på en guldportfölj, en penningpolitisk portfölj och en portfölj bestående av övriga tillgångar, till exempel andelar i IMF samt aktier i BIS och SWIFT.

Beslut inom tillgångsförvaltningen 2006

Beslut avseende Riksbankens tillgångsförvaltning fattas på två olika nivåer, strategisk och taktisk. På den strategiska nivån fastställs förvaltningens långsiktiga inriktning. På den taktiska nivån görs kortsiktiga avsteg från den långsiktiga inriktningen i syfte att öka avkastningen på Riksbankens tillgångar. Verksamheten bedrivs av avdelningen för marknadsoperationer givet de ramar i form av avvikelsemandat och risklimiter som direktionen anger.

Förvaltning på strategisk nivå

Direktionens beslut om förvaltningens långsiktiga inriktning ska ske på ett sätt som garanterar att Riksbankens lagstadgade mål och uppdrag avseende prisstabilitet respektive finansiell stabilitet kan uppfyllas. Det förutsätter att Riksbankens tillgångar placeras på ett sätt som säkerställer god likviditet. Givet att detta krav är uppfyllt ska förvaltningen generera en så god avkastning som möjligt. De beslut som har störst betydelse för tillgångarnas värdeutveckling och risk gäller valutareservens fördelning på olika länders valutor och tillgångar.

Valutafördelning

Merparten av Riksbankens räntebärande tillgångar i utländska valutor förvaltas i valutareserven, vars värde vid årsskiftet uppgick till 145,7 miljarder kronor.

Valutarisken, det vill säga risken att värdet på tillgångarna mätt i kronor förändras då kronan rör sig mot andra valutor, är Riksbankens enskilt största finansiella risk. Riksbanken spekulerar inte i valutautvecklingen utan minimerar valutarisken mätt i kronor. För att minska valutarisken har Riksbanken valt att placera i flera olika valutor. På lång sikt bör effekten av växelkursförändringar jämna ut sig eftersom det är rimligt att kronan över tiden inte systematiskt har en trend mot andra valutor.

Under 2006 beslutade direktionen att ändra valutafördelningen i syfte att minska valutarisken mätt i kronor. Förändringen innebar att andelen amerikanska dollar minskade samtidigt som andelen euro ökade och att innehavet av japanska yen avvecklades medan den norska kronan tillkom som ny valuta. Eftersom marknaden för norska statsobligationer är relativt liten, har Riksbanken valt att inte investera i dessa utan att i stället bara ha valutarisken i norsk valuta. Kapitalet placeras, enligt beslut av direktionen, i stället i amerikanska tillgångar. I övrigt överensstämmer Riksbankens fördelning i obligationer med dess valutafördelning (se diagram 11).



Diagram 11: Valutareservens valutafördelning i kronor 2006.

Norska kronor

10%

Australiensiska

dollar 5%

Kanadensiska

dollar 5%

Brittiska pund 10%

Euro 50%

US-dollar 20%

Värdeminskningen på Riksbankens tillgångar under 2006, som nämndes ovan, beror på att kronan stärktes mot den korg av valutor som ingår i valutareserven. Variationen i resultatet blev dock mindre än vad som skulle ha varit fallet om inte valutafördelningen ändrats (se diagram 12).

Diagram 12: Variation i valutareservens resultat i kronor 2006.

5,4%

5,5%

5,6%

5,7%

5,8%

5,9%

6,0%

6,1%

6,2%

31-jan

28-feb

31-mar

30-apr

31-maj

30-jun

31-jul

31-aug

30-sep

31-okt

30-nov

31-dec

Ny valutafördelning

Gamla valutafördelningen

Ränte- och kreditrisk

För att öka avkastningen på tillgångarna tar Riksbanken ränte- och kreditrisk. Ränterisk anger hur värdet på tillgångarna varierar med ränterörelser. På strategisk nivå styrs Riksbankens ränterisk med hjälp av måttet modifierad duration, som visar med hur många procent valutareservens värde ändras när räntenivån ändras med en procentenhet. Eftersom obligationer med längre löptid ofta ger högre avkastning, kan den placerare som väljer en högre modifierad duration normalt förvänta sig att få en högre avkastning på sin placering. Samtidigt ökar risken eftersom variationen i avkastningen i regel ökar med löptiden.

Direktionen har beslutat att de sammanlagda räntebärande placeringarna ska ha en ränterisk mätt med modifierad duration på 4,0. Direktionens beslut syftar till att uppnå en långsiktigt god avkastning till priset av något större kortsiktiga variationer i resultatet. Resultatet beror på hur räntorna utvecklas på de marknader som Riksbanken placerar i. Under 2006 kännetecknades marknaderna av stigande räntor vilket fick till följd att värdet på tillgångarna sjönk, en så kallad negativ priseffekt på 2,4 miljarder kronor (se diagram 13). Detta uppvägdes dock av löpande ränteintäkter på 5,6 miljarder kronor. Totalt uppgick därför avkastningen från innehavet av räntebärande tillgångar till 3,2 miljarder kronor under 2006.

Diagram 13: Utveckling 10-åriga statsobligationer i olika länder 2006.

USA

Euroområdet

Storbritannien

Japan

Kanada

Australien

1,00%

2,00%

3,00%

4,00%

5,00%

6,00%

7,00%

jan-06

maj-06

sep-06

USA

Euroområdet

Storbritannien

Japan

Kanada

Australien

Källa: Bloomberg.

Riksbanken tar också viss kreditrisk för att få högre avkastning. Kreditrisk är risken att Riksbankens motparter eller emittenten av ett värdepapper som Riksbanken placerat i inte kan fullgöra sina betalningsåtaganden. Genom att kunna placera en del av tillgångarna i andra värdepapper än statsobligationer och därmed exponera sig mot kreditrisk, har Riksbanken också möjlighet att uppnå en högre avkastning.

Denna möjlighet har hittills utnyttjats främst i form av köp av obligationer utgivna av så kallade US-agencies, vilka är amerikanska bostadsinstitut med koppling till den amerikanska staten. Detta innehav utgör 7,5 procent av valutareservens tillgångar.

Guldinnehav

Riksbanken äger också 159 ton guld, vars värde vid årsskiftet uppgick till 22,2 miljarder kronor. Guldpriset varierar normalt annorlunda än priserna på övriga tillgångar varför ett guldinnehav bidrar till att minska den samlade variationen i tillgångsvärdet. Riksbanken har dock bedömt att innehavet av guld är för stort för att optimalt bidra till diversifieringen av risken i tillgångsmassan. Därför valde Riksbanken att under 2006, inom ramen för centralbankernas överenskommelse om storlek på möjliga guldförsäljningar, löpande under året avyttra 10 ton guld till ett värde motsvarande 1,3 miljarder kronor. Intäkterna från försäljningen har förts över till valutareserven och placerats i räntebärande tillgångar.

Till följd av prisuppgången på guld ökade värdet på Riksbankens guldinnehav, trots avyttringen, med 6 procent till 22,2 miljarder kronor (se diagram 14).

Diagram 14: Guldprisets utveckling 2006.

400

450

500

550

600

650

700

750

dec-05

jan-06

feb-06

mar-06

apr-06

maj-06

jun-06

jul-06

aug-06

sep-06

okt-06

nov-06

dec-06

USD

3 200

3 700

4 200

4 700

5 200

5 700

SEK

US-dollar per uns

Svenska kronor per uns

Källa: Reuters.

Penningpolitiska tillgångar

Riksbankens penningpolitiska portfölj är de tillgångar som används för att styra räntan i Sverige, och de består dels av den penningpolitiska repan, dels av valutamarknadssvappar, se nedan, och korta placeringar i euro. Riksbanken tillgodoser bankernas lånebehov i Riksbanken genom att göra en så kallad omvänd repa. Detta innebär att bankerna tillförs kronor genom att Riksbanken köper värdepapper av bankerna och samtidigt avtalar om att sälja tillbaka dessa. Löptiden är normalt en vecka. För detta betalar bankerna reporäntan. Hur mycket bankerna behöver låna i Riksbankens varierar under året och därmed varierar också storleken på den penningpolitiska repan. De tillgångar i kronor som Riksbanken inte behöver för repan placeras genom så kallade valutamarknadssvappar.

Valutamarknadssvapparna innebär att kronor växlas till euro, som i sin tur placeras till tremånadersränta i euro, samtidigt som en överenskommelse tecknas om en motsatt växling i framtiden till en förutbestämd växelkurs. Valutamarknadssvappar används för att ge Riksbanken möjlighet till en högre avkastning än den penningpolitiska repan, eftersom placeringens löptid är längre och därmed kan ge en högre ränta. Löptiden uppgår i genomsnitt till tre månader. Vid årsskiftet var storleken på den penningpolitiska portföljen nästan 12 miljarder kronor. Den penningpolitiska portföljen ökar normalt vid årsskiftet på grund av ökad efterfrågan på sedlar och mynt. Avkastningen under året uppgick till 168 miljoner kronor.

Av detta resultat kan 75 miljoner kronor hänföras till repo-portföljen och 93 miljoner kronor till svapportföljen.

Övriga tillgångar

Utöver de tillgångar som redovisats ovan har Riksbanken även tillgångar som exempelvis nettofordringar på Internationella valutafonden (IMF) samt aktier i Bank for International Settlement (BIS) och SWIFT. Dessa innehav är enbart kopplade till Riksbankens engagemang i respektive organisation och förvaltas inte aktivt. Det samlade värdet på dessa tillgångar var vid årsskiftet cirka 2,9 miljarder kronor och nettoavkastningen, exklusive valutakurseffekter, uppgick till 77 miljoner kronor.

Risker på strategisk nivå

Riksbanken följer löpande upp den övergripande strategiska risken i de finansiella portföljerna. Det huvudsakliga riskmåttet är Value-at-Risk (VaR), som visar den, med en viss sannolikhet (99 procent), största förlusten över en tiodagarsperiod till följd av variationer i priser på de olika tillgångsmarknaderna. Den omfördelning av valutor som genomfördes under april månad minskade valutarisken mätt som VaR med cirka 15 procent från 4,8 miljarder kronor till 4,2 miljarder kronor (se diagram 15). Växelkurserna varierade också generellt lite under 2006, vilket bidrog till att VaR sjönk under året. Ränterisken förändrades inte under året dels för att räntemarknaderna visade fortsatt låg prisvariation, dels för att ingen förändring gjordes av måldurationen. Guldpriset varierade dock kraftigt under året vilket ökade guldportföljens prisrisk och därmed guldportföljens VaR.

Diagram 15: Value-at-Risk för tillgångsförvaltningen exklusive

fordringar i SDR och penningpolitisk repa 2006.

0

1 000

2 000

3 000

4 000

5 000

6 000

31-dec

31-jan

28-feb

31-mar

30-apr

31-maj

30-jun

31-jul

31-aug

30-sep

31-okt

30-nov

31-dec

VaR för tillgångsförvaltningen

VaR för guldportföljen

Källa: Riksbanken.

Riksbanken gör också regelbundet stresstester för att undersöka guldportföljen och valutareservens känslighet för kraftiga marknadshändelser. Testerna visar potentiell värdeminskning givet ett visst tänkt eller historiskt scenario. Värdeminskningarna kan bli större än de som VaR implicerar för guldportföljen och valutareserven om något av de testade stresscenarierna blir verklighet (se diagram 16). Valutarisken dominerar, men även en kraftig ränteökning (2 procentenheter på alla löptider på alla räntemarknader) skulle leda till en betydande värdeminskning.

Diagram 16: Stresstester i guldportföljen och valutareserven. Miljoner kronor.

-20 000

-18 000

-16 000

-14 000

-12 000

-10 000

-8 000

-6 000

-4 000

-2 000

0

Ränteförlust

,

10

d enligt VaR

100%

Valutaförlust

,

10

d enligt VaR

100%

SEK

-

appr mot reservvalutorna

10%

Avkastningskurvor

+

1%

Avkastningskurvor

+

2%

Kreditspreadar

+

1%

Ränteuppgång

1994

2006-12-31

2005-12-31

Källa: Riksbanken.

Riksbankens kreditrisk är risken att Riksbankens motparter eller emittenten av ett värdepapper som Riksbanken placerat i inte kan fullgöra sina betalningsåtaganden. Motpartsrisk uppstår genom de kortsiktiga placeringar, så kallade deposits som görs hos banker samt vid användande av derivatinstrument. Emittentrisk är risken att låntagaren inte kan betala tillbaka lånet, och denna risk finns för Riksbanken främst i valutareservens innehav av US-agencies.

Operativa risker förekommer i all finansiell verksamhet. Riksbanken har under lång tid arbetat aktivt med att identifiera och följa upp verksamhetens operativa risker. Banken vill på så sätt kunna förebygga och begränsa finansiella förluster på grund av exempelvis felhantering, otillåtna aktiviteter, systemfel eller externa händelser. Medvetenheten om riskrelaterade frågor i tillgångsförvaltningen bedöms som hög.

I Riksbankens årliga kartläggning av tillgångsförvaltningens operativa risker bedömdes de operativa riskerna vara låga.

Förvaltning på taktisk nivå

Genom direktionens strategiska beslut fastställs det strategiska innehavet av obligationer, som utgörs av statsobligationer och US-agencies. I syfte att öka avkastningen på Riksbankens tillgångar har direktionen delegerat ett taktiskt förvaltningsmandat till chefen för avdelningen för marknadsoperationer (MOP). Riksbankens portföljförvaltare kan ta olika så kallade aktiva positioner mot jämförelseindex i syfte att öka avkastningen. De möjligheter som står till buds är positioner som antingen förändrar ränterisken eller kreditrisken i förhållande till jämförelseindex.

Utöver dessa möjligheter kan förvaltarna även låna ut värdepapper genom så kallade repor, vilket ökar avkastningen gentemot jämförelseindex. Riksbanken deltar även i olika program för automatiserad värdepappersutlåning, så kallad securities lending.

Valutareservens avkastning för året uppgick till 2,0 procent, vilket innebär en överavkastning jämfört med index på 0,08 procentenheter eller 116 miljoner kronor (se tabell 5). För att beräkna avkastningen av den taktiska förvaltningen på ett likvärdigt sätt med jämförelseindex har valutareservens transaktionskostnader för att replikera jämförelseindex återförts samt intäkterna från värdepappersutlåning exkluderats.

Tabell 5: Specificering av överavkastning 2006

Överavkastning mot jämförelseindex

0,08 %

+ Transaktionskostnader

0,02 %

Värdepappersutlåning

0,03 %

Taktisk förvaltning

0,07 %

De tre senaste åren har valutareserven avkastat totalt 0,25 procent, motsvarande 351 miljoner kronor, bättre än sitt jämförelseindex (se diagram 17). Detta motsvarar en årlig genomsnittlig överavkastning om 0,08 procent.

Diagram 17: Valutareservens överavkastning 20042006.

-0,10%

-0,05%

0,00%

0,05%

0,10%

0,15%

0,20%

0,25%

0,30%

jan-04

maj-04

sep-04

jan-05

maj-05

sep-05

jan-06

jun-06

okt-06

Risker på taktisk nivå

Valutareserven har under året, liksom föregående två år, förvaltats med små durationsavvikelser från jämförelseindex. Det aktiva risktagandet mäts i relativ VaR. Relativ VaR anger den, med 99 procent sannolikhet, största förlusten jämfört med index över en tiodagarsperiod. Under året uppgick relativ VaR till i genomsnitt 19 miljoner kronor.

Ett annat sätt att mäta nivån på det aktiva risktagandet är att också mäta variationen i överavkastningen, så kallad tracking error (se diagram 18). Denna beräknas som standardavvikelsen i överavkastningen över det senaste året. Tracking error uppgick vid årets slut till 0,01 procent vilket är lägre än vid årets början.

Diagram 18: Valutareservens tracking error 20042006.

-

0,01

0,02

0,03

0,04

0,05

0,06

0,07

0,08

2003-12-31

2004-04-30

2004-08-27

2004-12-31

2005-04-30

2005-08-31

2005-12-31

2006-04-30

2006-08-31

2006-12-31

Anm. Redovisade tracking error-värden är beräknade med rullande 12-månadershistorik.

Källa: Riksbanken.

Diagram 19: Valutareservens informationskvot 20042006.

-3,0

-2,0

-1,0

0,0

1,0

2,0

3,0

4,0

5,0

2003-12-31

2004-04-30

2004-08-27

2004-12-31

2005-04-30

2005-08-31

2005-12-31

2006-04-30

2006-08-31

2006-12-31

Källa: Riksbanken.

I förhållande till den låga extra risk som den taktiska förvaltningen tagit under året kan överavkastningen om 0,08 procent eller 116 miljoner kronor betraktas som god. Detta framgår också av informationskvoten för den taktiska förvaltningen (se diagram 19). Denna mäter en portföljs relation mellan avkastning i förhållande till jämförelseindex och dess aktiva risk. En positiv informationskvot innebär att det aktiva risktagandet har varit lönsamt. Informationskvoten uppgick vid årets slut till 3,9.

Förvaltningens kostnader

Utöver transaktionskostnader som ingår i förvaltningens resultat ingår kostnader för personal, IT-system, och andra operativa kostnader. De totala kostnaderna uppskattas till cirka 50 miljoner kronor per år eller motsvarande 0,03 procent av det förvaltade kapitalet. Beräkningen är baserad på kostnader för personal som är direkt involverad i tillgångsförvaltningen.

Det är viktigt att avkastningen på Riksbankens tillgångar är god givet den tagna risken, men också att förvaltningen bedrivs kostnadseffektivt. I en studie gjord av konsultföretaget McKinsey det resterande beloppet erhölls på tillträdesdagen.

I posten bokfört värde maskiner och inventarier ingår applikationssystem med 122 miljoner kronor (113).

Not 8 Finansiella tillgångar

2006-12-31

2005-12-31

Aktier och andelar

Svensk Kontantförsörjning AB

150 000 aktier

61

61

Tumba Kulturfastigheter AB

1 000 aktier

0

0

Fastighets AB Växjö Lågan 22

1 000 aktier

9

9

SWIFT

35 (45) aktier à nominellt 125 EUR

1

1

BIS

17 244 aktier à nominellt 5 000 SDR varav 25 % är inbetalt

441

441

Europeiska centralbanken

7 % av 2,4133 % av totala andelsbeloppet

82

82

Summa

594

594

Under april 2006 genomfördes en avtalsenlig periodisk översyn avseende aktieinnehavet i SWIFT vilket resulterade i en minskning om totalt 10 aktier.

Per den 1 januari 2007 justerades Riksbankens procentuella andel i Europeiska centralbanken till 2,3313 % och det inbetalda andelsbeloppet med 414,85 euro.

Detta gjordes med anledning av Bulgariens och Rumäniens inträde i EU.

Not 9 Derivatinstrument

2006-12-31

2005-12-31

Valutasvappar, positivt värde

600

37

Valutasvappar, negativt värde

263

19

Valutaterminer, positivt värde

42



Räntesvappar, positivt värde



1

Summa

379

19

Under denna post redovisas derivatinstrumentgrupper med positivt värde.

Derivatkontraktens nominella belopp, som redovisas inom linjen se not 38, framgår nedan:

2006-12-31

2005-12-31

Valutasvappar, positivt värde

18 218

3 483

Valutasvappar, negativt värde

10 364

3 644

Valutaterminer, positivt värde

1 294



Räntesvappar, positivt värde



271

Summa

29 876

7 398

Not 10 Förutbetalda kostnader och upplupna intäkter

Under denna post redovisas förutbetalda kostnader och upplupna intäkter varav 2 313 miljoner kronor (1 924) avser upplupna obligationsräntor.

Not 11 Övriga tillgångar

2006-12-31

2005-12-31

Personallån

265

258

Fordran Crane & Co. Inc.

26

26

Momsfordran

11

16

Övrigt

4

5

Summa

306

305

Fordran på Crane & Co. Inc.

avser del av försäljningslikviden för Crane AB och kommer att regleras med 1 miljon amerikanska dollar 2008 samt 3 miljoner amerikanska dollar 2011.

Not 12 Sedlar

De utelöpande sedlarna fördelar sig på följande valörer:

2006-12-31

2005-12-31

1 000 kronor

42 091

45 292

500 kronor

50 695

47 220

100 kronor

9 127

8 567

50 kronor

1 155

1 112

20 kronor

1 614

1 558

Minnessedlar

2

2

Ogiltiga sedlar

2 178

1 765

Summa

106 862

105 516

Posten ogiltiga sedlar innehåller sedlar som upphört vara lagliga betalningsmedel. Riksbanken får dock lösa in dessa sedlar om särskilda skäl finns.

Not 13 Mynt

De utelöpande mynten fördelar sig på följande valörer:

2006-12-31

2005-12-31

10 kronor

2 303

2 218

5 kronor

1 204

1 183

2 kronor

8

8

1 kronor

1 209

1 214

50 öre

142

287

Minnesmynt

652

649

Summa

5 518

5 559

Under 2006 har 129 miljoner kronor skrivits av och bokförts som övrig intäkt avseende utelöpande 50-öresmynt som upphört vara lagligt betalningsmedel och inte längre löses in av Riksbanken.

Not 14 Inlåningsfacilitet

Under denna post redovisas inlåning över natten från bankerna på deras K-RIX-konton i Riksbanken.

Not 15 Finjusterande transaktioner

Under denna post redovisas inlåning vars syfte är att finjustera likviditeten i det finansiella systemet.

Not 16 Skulder i svenska kronor till hemmahörande utanför Sverige

Under denna post redovisas konton i svenska kronor som Riksbanken håller för andra centralbankers och internationella organisationers räkning.

Not 17 Skulder i utländsk valuta till hemmahörande utanför Sverige

Belopp motsvarande erhållen köpeskilling i utländsk valuta avseende inlåningsrepor redovisas under denna post.

Inlåningens valutafördelning framgår av tabellen nedan:

2006-12-31

2005-12-31

Amerikanska dollar



1 620

Euro

5 194



Brittiska pund

1 978

5 377

Kanadensiska dollar

777

851

Australienska dollar

5 957

2 311

Summa

13 906

10 159

Not 18 Motpost till särskilda dragningsrätter som tilldelats av IMF

Under denna post redovisas Riksbankens skuld motsvarande de särskilda dragningsrätter (SDR) som ursprungligen tilldelades av IMF. Den ackumulerade tilldelningen uppgår till 246,5 miljoner SDR (246,5). Det aktuella innehavet av SDR uppgår till 257 miljoner SDR (123), och redovisas under posten fordringar på IMF. Se not 2.

Not 19 Derivatinstrument

2006-12-31

2005-12-31

Guldoptioner, negativt värde

3

2

Guldoptioner, positivt värde

2

1

Räntesvappar, negativt värde

5



Summa

6

1

Under denna post redovisas derivatinstrumentgrupper med negativt värde. Derivatkontraktens nominella belopp, som redovisas inom linjen se not 38, framgår nedan:

2006-12-31

2005-12-31

Guldoptioner, negativt värde

87

82

Guldoptioner, positivt värde

65

82

Räntesvappar, negativt värde

521



Summa

673

164

Not 20 Upplupna kostnader och förutbetalda intäkter

Under denna post redovisas upplupna kostnader och förutbetalda intäkter.

Not 21 Övriga skulder

2006-12-31

2005-12-31

Leverantörsskuld

42

63

Övrigt

26

19

Summa

68

82

Not 22 Avsättningar

2006-12-31

2005-12-31

Pensionsskuld

148

160

Övriga avsättningar

128

129

Summa

276

289

Pensionsskulden har beräknats av Statens pensionsverk (SPV) och avser dels PA91-pensionärer med avgångsdag före 2003, dels personer som från och med 2003 beviljats delpension alternativt pensionsersättning före 65 års ålder.

Riksbanken löste, per 2002-12-31, in sin pensionsskuld för de personer som vid denna tidpunkt hade en anställning eller rätt till livränta hos Riksbanken.

I posten övriga avsättningar ingår 61 miljoner kronor (61) för ej utbetalt kapitaltillskott till Pengar i Sverige AB samt 57 miljoner kronor (58) för bedömd framtida hyreskostnad för det under 2006 avvecklade kontoret i Malmö. Vidare ingår 7 miljoner kronor avseende åtagande att till Statens fastighetsverk lämna ersättning för eftersatt underhåll av byggnader Tumba Kulturfastigheter donerade under 2002. Dessutom ingår 3 miljoner kronor avseende medel för kompetensutveckling och kompetensväxling som beslutades i samband med att avgiften till Trygghetsstiftelsen sänktes.

Not 23 Värderegleringskonton

2006-12-31

2005-12-31

Priseffekt

435

1 698

Valutakurseffekt

701

15 548

Guldvärdeeffekt

7 352

6 434

Summa

8 488

23 680

Från och med 2004 redovisas orealiserade vinster och förluster på särskilda värderegleringskonton. Om de orealiserade förlusterna överstiger de orealiserade vinsterna vid årets slut redovisas skillnaden i resultaträkningen. Denna beräkning sker värdepapper för värdepapper samt valuta för valuta.

Priseffekten består främst av orealiserade värdepappersvinster.



Valutakurseffektens fördelning framgår av tabellen nedan:

2006-12-31

2005-12-31

Amerikanska dollar

-

8 442

Euro

-

1 877

Brittiska pund

561

925

Japanska yen

-

369

Australienska dollar

52

458

Kanadensiska dollar

88

1 131

Särskilda dragningsrätter

-

2 346

Summa

701

15 548

Not 24 Grundfond

Riksbanken ska enligt riksbankslagen ha en grundfond uppgående till 1 000 miljoner kronor.

Not 25 Reserver

2006-12-31

2005-12-31

Reservfond

500

500

Dispositionsfond

30 031

30 188

Resultatutjämningsfond

23 238

25 125

Summa

53 769

55 813

Riksbanken ska enligt riksbankslagen ha en reservfond uppgående till 500 miljoner kronor samt en dispositionsfond.

Dispositionsfonden och resultatutjämningsfonden används sedan 1988 enligt riktlinjerna för Riksbankens vinstdisposition som fastställdes samma år. Därutöver har dispositionsfonden använts till att föra uppskrivningsbelopp vid uppskrivning av tillgångar. Riksbankens guldinnehav skrevs upp till marknadsvärdet 1998-12-31, och anläggningstillgångarna aktiverades 1994 i balansräkningen till anskaffningsvärdet minskat med avskrivningar. Under 2006 har omföring gjorts från delposterna uppskrivning av guldinnehav och anläggningstillgångar till vinstdisposition med 680 respektive 2 miljoner kronor till följd av årets avyttringar och avskrivningar avseende de uppskrivna tillgångarna. Värdet på BIS-aktierna skrevs upp 1996 för att motsvara marknadsvärdet på det guld som erlades som likvid för aktietilldelningen samma år. Ovan nämnda dispositioner och uppskrivningar framgår av tabellen nedan:

2006-12-31

2005-12-31

Vinstdisposition:

Valutakurseffekt

5 446

6 321

Guldvärdeeffekt

3 663

3 605

Övrig vinstdisposition

9 728

8 386

Uppskrivning av tillgångar:

Guldinnehav

10 846

11 526

Anläggningstillgångar

113

115

BIS-aktier

235

235

Summa

30 031

30 188

Förändringen av posterna grundfond, reserver och årets resultat förklaras av nedanstående tabell:

Grundfond

Reserver

Årets resultat

Summa

Saldo 31 december 2005

1 000

55 813

3 256

60 069

Inleverans till statsverket

5 300

5 300

Överföring till/från:

Resultatutjämningsfond

Dispositionsfond

1 887

157

1 887

157

0

0

Årets resultat

7 877

7 877

Saldo 31 december 2006

1 000

53 769

7 877

62 646

Not 26 Ränteintäkter

2006

2005

Från utländska tillgångar:

Värdepapper

5 320

4 571

Banktillgodohavanden

802

457

Fordringar på IMF

129

188

Övrigt

44

60

6 295

5 276

Från inhemska tillgångar:

Huvudsakliga refinansieringstransaktioner

82

135

Övrigt

9

10

91

145

Summa

6 386

5 421

Posten värdepapper innefattar främst obligationsräntor.

Not 27 Räntekostnader

2006

2005

Från utländska skulder:

Inlåningsrepor

497

215

Särskilda dragningsrätter

97

72

Övrigt

216

28

810

315

Från inhemska skulder:

Finjusterande transaktioner

3

4

Kontantdepåer

11



Övrigt

2

1

16

5

Summa

826

320

Not 28 Nettoresultat av finansiella transaktioner

2006

2005

Priseffekt

1 270

299

Valutakurseffekt

3 536

875

Guldvärdeeffekt

492

58

Summa

2 758

1 116

Priseffekten innefattar realiserade värdepapperskursvinster och förluster om

57 miljoner kronor samt orealiserade värdepapperkursförluster om 1 213 miljoner kronor som förts till resultatet till följd av nedskrivning av värdepapperinnehavet.

Valutakurseffekten innefattar realiserade valutakursvinster och -förluster om 6 039 miljoner kronor samt orealiserade valutakursförluster om 2 503 miljoner kronor som förts till resultatet till följd av nedskrivning av valutainnehavet. I det realiserade valutakursresultatet ingår 2 177 miljoner kronor avseende kursomräkning av IMF:s konto för svenska kronor. Kursomräkningen uppkommer på grund av att kontot är värdesäkrat uttryckt i SDR gentemot IMF vilket regleras genom betalningstransaktioner i svenska kronor på kontot.

Guldvärdeeffekten innefattar realiserad vinst om 492 miljoner kronor.

Not 29 Avgifts- och provisionsintäkter

Posten innefattar års- och transaktionsavgifter avseende RIX-systemet med 23 miljoner kronor (21) samt sedel- och myntleveransavgifter med 14 miljoner kronor (24).

Not 30 Avgifts- och provisionskostnader

Posten innefattar främst kostnader för värdepappersdepåer.

Not 31 Erhållna utdelningar

Utdelning har erhållits från BIS med 45 miljoner kronor (43).

Not 32 Övriga intäkter

I posten övriga intäkter ingår 129 miljoner kronor avseende avskrivning av utelöpande 50-öresmynt som upphört vara lagliga betalningsmedel och inte längre löses in av Riksbanken. Vidare ingår 50 miljoner kronor avseende försäljning av ogiltiga mynt för nedsmältning. Därutöver ingår 5 miljoner kronor avseende rekvisition av moms hänförlig till tidigare år samt 2 miljoner kronor avseende ersättning för driften av Malmökontoret under första halvåret 2006. Dessutom ingår ersättning från Sida för utlånad personal om 1 miljon kronor. Av resterande 3 miljoner kronor avser 1 miljon kronor intäkter för skadade mynt där inlämnaren ej kunnat få ersättning.

Not 33 Personalkostnader

2006

2005

Löner och andra ersättningar

193

193

Pensionskostnader

40

34

Sociala avgifter

72

71

Utbildning

5

5

Personalrepresentation

1

1

Övrigt

5

4

Summa

316

308

Löner och andra ersättningar till ledamöterna i direktionen uppgick under 2006 till 10,9 miljoner kronor fördelat enligt följande:

2006

2005

Stefan Ingves

1,5



Eva Srejber

1,9

1,8

Lars Nyberg

1,8

1,7

Kristina Persson

1,7

1,7

Irma Rosenberg

1,7

1,7

Svante Öberg

1,7



Villy Bergström

2,0

1,8

Lars Heikensten

0,6

1,5

Karensperiodlöner

2,0

2,0

Summa

10,9

12,2

Därutöver har riksbankschefen under 2006 erhållit styrelsearvode om 0,6 miljoner kronor (0,6) från Bank for International Settlements.

Fullmäktige har beslutat att under den lagstiftade karensperioden, på högst ett år efter anställningens upphörande, ska direktionsledamöterna erhålla full lön för anställning utan tjänstgöringsskyldighet, dock med avräkning för eventuell inkomst av annan tjänst under tiden.

Enligt ett beslut om riktlinjer för pensionsvillkoren för Riksbankens direktionsledamöter av fullmäktige från den 21 maj 1999 ska föreskriften (RFS 1996:4) utfärdad av riksdagens förvaltningsstyrelse om tillämpningen av förordningen (1995:1038) om statliga chefspensioner m.m. tillämpas för Riksbankens direktionsledamöter. Enligt denna föreskrift ska äldre bestämmelser från 1991 dock tillämpas för den som den 31 december 1996 omfattades av den upphävda förordningen om förordnandepension m.m.

Förordningen (1995:1038) om statliga chefspensioner har upphävts och ersattes den 1 april 2003 av förordningen (2003:55) om avgångsförmåner för vissa arbetstagare med statlig chefsanställning. Enligt denna förordning ska de nya bestämmelserna tillämpas från och med den 1 januari 2003. Bestämmelserna i förordningen om statliga chefspensioner ska dock fortfarande tillämpas på den som den 31 december 2002 hade sådan chefsanställning som avses i förordningen, om arbetstagaren i oavbruten följd fortsätter sin anställning. Vidare ska bestämmelserna i den tidigare upphävda förordningen om förordnandepension m.m. fortfarande tillämpas på den som tidigare omfattades av denna.

Detta innebär följande: för Eva Srejber och Svante Öberg tillämpas den äldre förordningen (1991:1160) om förordnandepension m.m. För Lars Nyberg och Kristina Persson tillämpas den äldre förordningen (1995:1038) om statliga chefspensioner m.m. För Irma Rosenberg tillämpas förordningen (2003:55) om avgångsförmåner för vissa arbetstagare med statlig chefsanställning, och för Stefan Ingves tillämpas samma förordning med undantag för minskning av inkomstgaranti avseende pension från Internationella valutafonden.

Stefan Ingves kan vidare enligt rådande ordning komma att få en viss pension från BIS. Denna utgår till styrelseledamöter som innehaft sitt uppdrag i BIS i minst fyra år, men först när de uppnått en ålder av 65 år. Pensionen beräknas på basis av utbetalda styrelsearvoden och uppgår till 1,82 procent av dessa.

Under 2006 har personalutgifter hänförliga till egenutvecklade IT-investeringar inräknats i anskaffningsvärdet för tillgången med 5 miljoner kronor (7).

Medelantal årsarbetskrafter uppgick 2006 till 404 (429) varav 179 (190) kvinnor och 225 (239) män. Antalet årsarbetskrafter vid årets slut uppgick till 376 (410).

Den totala sjukfrånvaron uppgick 2006 till 4,5 procent (4,7) av de anställdas sammanlagda arbetstid.

Sjukfrånvaron under en sammanhängande tid av 60 dagar eller mer uppgick 2006 till 69,6 procent (66,0) av den totala sjukfrånvaron.

Kvinnors sjukfrånvaro i relation till den sammanlagda ordinarie arbetstiden för kvinnor uppgick 2006 till 4,6 procent (5,0) och mäns sjukfrånvaro i relation till den sammanlagda ordinarie arbetstiden för män uppgick 2006 till 4,4 procent (4,4).

I tabellen nedan framgår sjukfrånvaron för respektive åldersgrupp i relation till den sammanlagda ordinarie arbetstiden för åldersgruppen:

2006

2005

29 år eller yngre

1,0 %

0,6 %

3049 år

1,9 %

2,0 %

50 år eller äldre

8,7 %

9,1 %

Not 34 Administrationskostnader

2006

2005

Information, representation

9

15

Transport, resor

13

15

Konsultuppdrag

42

33

Övriga externa tjänster

31

40

IT-drift

53

50

Ekonomipris

18

18

Kontors- och fastighetsdrift

51

70

Övrigt

6

8

Summa

223

249

I informationskostnader ingår kostnader för Riksbankens löpande publikationer, bland annat inflationsrapport, finansiell stabilitetsrapport och årsredovisning.

Kostnaderna har reducerats under 2006 främst beroende på att Riksbanken publicerade tre inflationsrapporter mot tidigare fyra. De externa representationskostnaderna uppgick till 1,4 miljoner kronor (1,6).

I posten transport och resor ingår förutom resekostnader även kostnader för Riksbankens transporter av sedlar och mynt.

Konsultkostnaderna uppgick till 42 miljoner kronor vilket är högre än 2005 främst beroende på de omställningsarbeten som pågår för betalningssystemet samt inom statistikområdet.

Inom övriga externa tjänster avser den största enskilda posten statistikleveranser om 22 miljoner kronor (22).

I posten IT-drift ingår licenskostnader om 30 miljoner kronor (29).

I posten ekonomipris ingår prissumman om 10 miljoner kronor samt administrationskostnader för detta pris om 6,5 miljoner kronor. Dessutom har bidrag givits till det interaktiva Internetmuseum som Nobelstiftelsen byggt upp. Bidraget avser täckande av kostnaden för information om ekonomipriset. Bidraget ska enligt avtal utbetalas årligen med 1 miljon kronor till och med 2008.

De största enskilda posterna inom kostnadsgruppen kontors- och fastighetsdrift består i ombyggnationer och underhåll av Riksbankens lokaler, 15 miljoner kronor (17), och 12 miljoner kronor (17) i lokalhyror.

Not 35 Avskrivningar av materiella och immateriella anläggningstillgångar

Under denna post redovisas planenliga avskrivningar avseende de materiella och immateriella anläggningstillgångarna.

Not 36 Sedel- och myntkostnader

Av totala kostnaden för sedlar och mynt på 65 miljoner kronor (179) avser 6 miljoner kronor (87) inköp av brukssedlar, 54 miljoner kronor (76) inköp av bruksmynt och 5 miljoner kronor (15) inköp av minnesmynt. 2005 ingick även inköp av minnessedlar med 1 miljon kronor.

Not 37 Övriga kostnader

Under posten övriga kostnader redovisas kostnader av engångskaraktär.

Not 38 Inom linjen förda poster

Ställda säkerheter

Värdepapper motsvarande ett marknadsvärde på 13 572 miljoner kronor (10 078) har ställts som säkerhet i samband med utländska värdepappersrepor.

Ansvarsförbindelser

Avtal under GAB (General Arrangements to Borrow) och NAB (New Arrangements to Borrow) avseende kreditarrangemang för IMF uppgående till högst 850 miljoner SDR (850), vilket motsvarar 8 757 miljoner kronor (9 644).

Åtagande att tre månader efter eventuell anfordran betala till BIS återstående 75 procent av det nominella värdet avseende Riksbankens aktieinnehav i BIS. Åtagandet uppgick vid utgången av 2006 till 65 miljoner SDR (65), vilket motsvarar 660 miljoner kronor (734).

Det nominella värdet avseende utestående valutasvappavtal, vars bokförda värde framgår av not 9, uppgick till 28 582 miljoner kronor (7 127).

Det nominella värdet avseende utestående valutaterminsavtal, vars bokförda värde framgår av not 9, uppgick till 1 294 miljoner kronor ().

Det nominella värdet avseende utestående räntesvappavtal, vars bokförda värde framgår av not 9 och 19, uppgick till 521 miljoner kronor (271).

Det nominella värdet avseende utestående guldoptionskontrakt, vars bokförda värde framgår av not 19, uppgick till 152 miljoner kronor (164).

Kapitaltäckningsgaranti ställd till Pengar i Sverige AB om 275 miljoner kronor varav 200 miljoner kronor har utbetalats och 61 miljoner kronor bokförts som avsättning. Således kvarstår 14 miljoner kronor (14) av garantins totala belopp.

Åtagande mot Nobelstiftelsen att årligen ställa medel till förfogande för att utdela ett pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne samt administrationskostnader för detta pris. Åtagandet uppgick för 2006 till 18 miljoner kronor (18).

Avtal där Riksbanken garanterar värdet på de svenska statsobligationer, statsskuldväxlar och bostadsobligationer som används som säkerhet för intradagskrediter mellan affärsbankerna och centralbankerna inom euroområdet.

Förbindelse att till KPA Pensionsförsäkring AB betala kompletteringsersättning om så erfordras på grund av värdesäkringen av de pensionsförmåner som den försäkrade har rätt till. Åtagandet avser personal som 1971 övergick från Riksbanken till AB Tumba Bruk (numera Crane AB).

Femårsöversikt

I femårsöversikten presenteras balans- och resultaträkningarna omräknade i enlighet med nu gällande redovisningsprinciper med undantag av att ingen omräkning gjorts för åren 2003 och 2002 avseende redovisning av orealiserade vinster och förluster på särskilt värderegleringskonto.

Miljoner kronor

Balansräkning

2006-12-31

2005-12-31

2004-12-31

2003-12-31

2002-12-31

TILLGÅNGAR

Guld

22 222

22 235

17 393

18 030

18 210

Fordringar i utändsk valuta på hemmahörande utanför Sverige

Fordringar på IMF

4 892

5 729

10 148

12 241

14 269

Banktillgodohavanden och värdepapper

162 292

167 429

135 108

129 031

133 659

167 184

173 158

145 256

141 272

147 928

Utlåning i svenska kronor till penningpolitiska motparter

Huvudsakliga refinansieringstransaktioner

6 700

9 600

17 000

23 800

29 179

Finjusterande transaktioner

267

-

-

-

1 415

Utlåningsfacilitet

121

1

2

0

87

7 088

9 601

17 002

23 800

30 681

Övriga tillgångar

Materiella och immateriella anläggningstillgångar

483

512

538

509

455

Finansiella tillgångar

594

594

410

324

382

Derivatinstrument

379

19

-

-

-

Förutbetalda kostnader och

upplupna intäkter

2 429

2 183

1 963

2 005

2 558

Övriga tillgångar

306

305

294

291

226

4 191

3 613

3 205

3 129

3 621

SUMMA TILGÅNGAR

200 685

208 607

182 856

186 231

200 440

2006-12-31

2005-12-31

2004-12-31

2003-12-31

2002-12-31

SKULDER OCH EGET KAPITAL

Utelöpande sedlar och mynt

Sedlar

106 862

105 516

103 452

103 675

101 979

Mynt

5 518

5 559

5 442

5 265

5 005

112 380

111 075

108 894

108 940

106 984

Skulder i svenska kronor till penningpolitiska motparter

Inlåningsfacilitet

121

23

86

49

87

Finjusterande transaktioner

-

227

527

491

-

121

250

613

540

87

Skulder i svenska kronor till hemmahörande utanför Sverige

66

94

306

125

207

Skulder i utländsk valuta till hemmahörande utanför Sverige

13 906

10 159

4 912

998

356

Motpost till SDR som tilldelats av IMF

2 540

2 797

2 537

2 647

2 929

Övriga skulder

Derivatinstrument

6

1

85

16

17

Upplupna kostnader och

förutbetalda intäkter

188

111

100

81

143

Övriga skulder

68

82

69

71

77

262

194

254

168

237

Avsättningar

276

289

304

396

443

Värderegleringskonton

8 488

23 680

1 523

-

-

Eget kapital

Grundfond

1 000

1 000

1 000

1 000

1 000

Reserver

53 769

55 813

65 317

80 697

88 268

54 769

56 813

66 317

81 697

89 268

Årets resultat

7 877

3 256

2 804

9 280

71

SUMMA SKULDER OCH EGET KAPITAL

200 685

208 607

182 856

186 231

200 440

Resultaträkning

2006

2005

2004

2003

2002

Ränteintäkter

6 386

5 421

4 778

5 316

7 220

Räntekostnader

826

320

290

121

206

Nettoresultat av finansiella transaktioner

2 758

1 116

6 317

13 287

5 717

Avgifts- och provisionsintäkter

37

45

19

18

10

Avgifts- och provisionskostnader

9

7

9

8

3

Erhållna utdelningar

45

43

42

185

39

Övriga

intäkter

190

10

24

5

4

Summa nettointäkter

8 581

4 076

1 753

7 892

1 347

Personalkostnader

316

308

309

323

337

Administrationskostnader

223

249

231

228

216

Avskrivningar av materiella och

immateriella anläggningstillgångar 100

84

69

72

69

Sedel- och myntkostnader

65

179

160

244

322

Övriga kostnader

-

-

282

521

474

Summa kostnader

704

820

1 051

1 388

1 418

Årets resultat

7 877

3 256

2 804

9 280

71

Riksbankens bolag

Fastighets AB Växjö Lågan 22

Bolaget ägs till 100 procent av Sveriges riksbank efter förvärv i december 2005 som ett led i avvecklingen av företagen i SKAB-gruppen.

Växjö Lågan förvaltar en fastighet i Växjö kommun där det tidigare riksbankskontoret låg. Byggnaden överfördes år 1999 till Riksbankens dotterbolag Pengar i Sverige AB, liksom övriga fastigheter där betalningsmedelsverksamheten i Riksbanken bedrevs.

Fastigheten har tre lokaler som är eller varit uthyrda. Skogsvårdsstyrelsen hyr den största delen av kontorsutrymmena i lokalen. Värdehanteringslokalen hyrdes fram till halvårsskiftet 2005 av Securitas Värde AB men står därefter utan hyresgäst. En intilliggande lokal på samma tomt men i en separat byggnad hyrs av en låsfirma.

Växjö Lågan har varit till salu under de senaste åren. Det har dock inte varit möjligt att sälja vare sig fastigheten eller bolaget till ett skäligt pris. Riksbanken har tidigare gjort bedömningen att fastigheten, med en strategiskt värdefull värdehanteringslokal, bör kunna inbringa ett högre pris i och med att den nya depåstrukturen inom kontanthanteringen etableras.

Under 2006 har därför diskussioner förts med potentiella köpare och hyresgäster inom kontanthanteringsområdet. Det finns ännu ingen hyresgäst för värdehanteringslokalerna, men ambitionen är ändå att sälja bolaget, alternativt sälja fastigheten och avveckla bolaget, under 2007.

Resultaträkning

Belopp i miljoner kronor

2006

2005

Rörelsens intäkter

1,1

1,5

Rörelsens kostnader

1,3

1,2

Rörelseresultat

0,2

0,3

Finansiella poster

0,0

0,0

Resultat efter finansiella poster

0,2

0,3

Skatt på årets resultat

0,0

0,1

Årets resultat

0,2

0,2

Balansräkning

Belopp i miljoner kronor

2006-12-31

2005-12-31

Anläggningstillgångar

9,3

9,5

Omsättningstillgångar

0,8

0,9

Summa tillgångar

10,1

10,4

Eget kapital

9,6

9,8

Skulder

0,5

0,6

Summa eget kapital och skulder

10,1

10,4

Styrelse

Kai Barvèll, ordförande

Kersti Eriksen

Pether Burvall

Adress

Fastighets AB Växjö Lågan 22

c/o Sveriges riksbank

103 37 Stockholm

Svensk Kontantförsörjning AB med dotterföretag

Svensk Kontantförsörjning AB (SKAB) är ett helägt dotterföretag till Sveriges riksbank. De i SKAB-koncernen tidigare ingående dotterföretagen Svenska Kontanthanteringsfastigheter AB, Svenska Kontanthanteringssystem AB och Swedcash AB gick genom en fusion upp i SKAB den 4 maj 2006. Det återstående dotterföretaget Pengar i Sverige AB (PSAB) är under likvidation, vilken beräknas kunna genomföras under det andra kvartalet 2007.

En förlikning träffades under maj månad 2006 med PSAB:s försäkringsbolag avseende ersättningen för ett rån mot en av PSAB:s värdetransporter.

Kontanthanteringen i SKAB-koncernen avvecklades under 2004.

Under åren 2005 och 2006 har verksamheten inriktats på att avveckla kvarvarande åtaganden till så låga kostnader som möjligt. I bokslutet 2005 reserverades 10,0 miljoner kronor varav i moderbolaget 3,6 miljoner kronor för beräknade återstående avvecklingskostnader. Resultatet för år 2006 uppgick i koncernen till 9,6 miljoner kronor varav i moderbolaget 0,5 miljoner kronor. Det positiva resultatet kan delvis hänföras till erhållen ersättning för förlorade sedlar.

Enligt beslut av årsstämman för SKAB den 15 juni 2006 trädde bolaget denna dag i likvidation. Bolagsverket utsåg den 12 juli 2006 advokat Malin Sandquist vid Advokatfirman Hammarskiöld & Co till likvidator i bolaget.

Likvidationen beräknas vara avslutad under det andra kvartalet år 2007.

Resultaträkning (koncernen)

Belopp i miljoner kronor

2006

2005

Rörelsens intäkter

6

2

Rörelsens kostnader

4

10

Rörelseresultat

10

-8

Finansiella poster

0

0

Resultat efter finansiella poster

10

8

Skatt på årets resultat



-

Årets resultat

10

8

Balansräkning (koncernen)

Belopp i miljoner kronor

2006-12-31

2005-12-31

Omsättningstillgångar

70

75

Summa tillgångar

70

75

Eget kapital

70

60

Avsättningar

-

11

Kortfristiga skulder

0

4

Summa eget kapital och skulder

70

75

Likvidator

Malin Sandquist

Advokatfirman Hammarskiöld & Co

Adress

Svensk Kontantförsörjning AB

c/o Sveriges riksbank

103 37 Stockholm

Tumba Kulturfastigheter AB

Bolaget ägs till 100 procent av Sveriges riksbank och förvärvades december 2001 i syfte att köpa fastigheter och inventarier från AB Tumba Bruk (numera Crane AB). Det byggnadsminnesförklarade området i Tumba Bruk med byggnader och närmast angränsande mark överläts år 2002, efter godkännande av Riksbanken och av riksdagen, till Statens fastighetsverk. Avsikten är att det industriellt och kulturhistoriskt unika bruksområdet med tillhörande byggnader och park ska bevaras för kommande generationer.

Bolaget var engagerat i förberedelserna för uppbyggnaden och invigningen av Tumba Bruksmuseum i fyra av husen inom bruksområdet. Museet invigdes den 4 juni 2005.

I december 2006 såldes kvarvarande markområden i Tumba, dels viss villamark i Uttran, dels ett större markområde i Lilltumba, till Botkyrka kommun för köpeskillingen 19 miljoner kronor. Styrelsen för Tumba Kulturfastigheter AB kommer att föreslå ägaren, Sveriges riksbank, att besluta om likvidation av bolaget.



Resultaträkning

Belopp i miljoner kronor

2006

2005

Rörelsens intäkter

19,0

0,0

Rörelsens kostnader

0,0

0,0

Rörelseresultat

19,0

0,0

Finansiella poster

0,0

0,0

Resultat efter finansiella poster

19,0

0,0

Skatt på årets resultat

5,3

-

Årets resultat

13,7

0,0

Balansräkning

Belopp i miljoner kronor

2006-12-31

2005-12-31

Omsättningstillgångar

15,5

1,8

Summa tillgångar

15,5

1,8

Eget kapital

15,5

1,8

Skulder

0,0

0,0

Summa eget kapital och skulder

15,5

1,8

Styrelse

Pether Burvall, ordförande

Kersti Eriksen

Adress

Tumba Kulturfastigheter AB

c/o Sveriges riksbank

103 37 Stockholm

2006/07:RB1

105

4 ÖVRIGT

RIKSBANKENS REMISSARBETE 2006/07:RB1

2006/07:RB1 RIKSBANKENS REMISSARBETE

Riksbankens remissarbete

Riksbanken besvarar årligen ett stort antal remisser. Direktionen har delegerat till en vice riksbankschef att bereda yttranden som ska beslutas av direktionen eller av fullmäktige samt att besvara övriga remisser. Den vice riksbankschefen biträds i arbetet av en remissgrupp. I remissgruppen ingår företrädare för de avdelningar i banken som handlägger de flesta remisserna. Dessa företrädare utses av respektive avdelningschef. Remissyttranden lämnas vanligen av den vice riksbankschef som leder remissarbetet. Yttranden som har stor principiell vikt eller annars är av stor betydelse för Riksbanken besvaras i stället av direktionen. Frågor inom riksbanksfullmäktiges verksamhetsområden besvaras av fullmäktige.

Remissarbetet under 2006 har dominerats av frågor avseende reglering inom den finansiella sektorn. Det har i stor utsträckning gällt förslag till införande av EU-regler i svensk lagstiftning eller i regler från Finansinspektionen. I övrigt förekommer normalt ett antal remisser inom det penningpolitiska området. Under 2006 har endast få remisser berört detta område.

Följande remissyttranden lämnades av Riksbankens direktion under 2006. Där inte annat anges har beslut fattats av vice riksbankschef Svante Öberg som hade beredningsansvar för remissfrågor.

Finansdepartementet

2006-12-08

Yttrande över Finansdepartementets remiss av förordning om kapitaltäckning och stora exponeringar

2006-12-08

Yttrande över kompletterande remiss beträffande utkast till avsnitt om genomlysning i kommande lagrådsremiss En ny lag om värdepappersmarknaden

2006-11-08

Yttrande över remiss Ett reformerat solvenssystem för försäkringsbolag

2006-10-19

Yttrande över remiss om Ny associationsrätt för försäkringsföretag (SOU 2006:55). Beslut i detta ärende är fattat av Riksbankens direktion.

2006-10-11

Yttrande över remiss av Riksgäldskontorets förslag till riktlinjer för statsskuldens förvaltning

2006-08-14

Yttrande över betänkandet En ny lag om värdepappersmarknaden (SOU 2006:50 och SOU 2006:74)

2006-06-07

Yttrande över Tillträdesvillkor för betalsystem skillnader för små och stora banker (Konkurrensverkets rapportserie 2006:1). Beslut i detta ärende är fattat av Riksbankens direktion.

2006-05-31

Yttrande över remiss rörande utkast till lagrådsremiss om flytt av försäkringssparande, en komplettering

2006-05-31

Yttrande över remiss om informationskrav i noterade företag, m.m. (Ds 2006:6)

2006-03-23

Yttrande över remiss om Finansdepartementets promemoria om nya kapitaltäckningsregler. Beslut i detta ärende är fattat av Riksbankens direktion. Särskilt yttrande med tekniska kommentarer utformat av Martin Andersson, chef för avdelningen för finansiell stabilitet, på uppdrag av direktionen.

2006-02-27

Yttrande över Svårnavigerat?

Premiepensionssparande på rätt kurs (SOU 2005:87)

2006-02-10

Yttrande över remissen Tillsyn på Försäkringsområdet (SOU 2005:85)

2006-01-23

Yttrande över promemoria om inlösen av minoritetsaktier i försäkringsaktiebolag

Finansinspektionen

2006-12-22

Yttrande över remiss om Ändringar i redovisningsföreskrifterna om kapitaltäckningsanalysen

2006-12-08

Yttrande över Finansinspektionens remiss av förslag till nya föreskrifter om a) kapitaltäckning och stora exponeringar, b) kreditvärderingsföretag, c) offentliggörande av information, d) rapportering av likviditetsrisker, och e) rapportering av ränterisker

2006-11-22

Yttrande över redovisningsfrågor kring tillämpning av och övergången till lagbegränsad IFRS för onoterade finansiella företag

2006-11-08

Yttrande över Finansinspektionens förslag till IFRS-anpassningar av uppställningsformer (remissvar och Finansinspektionens bemötanden)

2006-09-06

Yttrande över remiss om förslag till ändringar i redovisningsföreskrifterna om kapitaltäckningsanalysen

2006-08-14

Yttrande över Finansinspektionens förslag till IFRS-anpassningar av uppställningsformer

2006-05-04

Yttrande över remiss om föreskrifter och allmänna råd om särskild tillsyn över finansiella konglomerat m.m.

2006-04-04

Yttrande över remiss från Finansinspektionen om ändrade föreskrifter om investeringsfonder (FFFS 2004:2) samt förändringar av elektroniska bilagor

Justitiedepartementet

2006-11-17

Yttrande över remiss om en ny Företagsform och om lagrådsremissen Några bolagsrättsliga frågor

2006-08-14

Yttrande över betänkandet Fondkommission och en ny kommissionslag (SOU 2005:120)

2006-05-22

Yttrande över betänkandet Betalningsansvar vid obehörig användning av kontokort m.m. (SOU 2005:108)

2006-04-18

Yttrande över Justitiedepartementets promemoria Några aktiebolagsrättsliga frågor

2006-02-02

Yttrande över Utkast till Lagrådsremiss om auktorisation av värdetransportverksamhet

Näringsdepartementet

2006-11-17

Yttrande över remiss av rapporten Utveckling av Sitic, Sveriges IT-incidentcentrum

2006-06-15

Yttrande över betänkandet God sed vid lönebildning (SOU 2006:32). Beslut i detta ärende är fattat av Riksbankens direktion.

Riksdagsförvaltningen

2006-06-26

Yttrande över betänkandet Registrering av riksdagsledamöternas åtaganden och ekonomiska intressen (2005/06:URF4)

2006-03-17

Yttrande över riksdagsförvaltningens promemoria Ny föreskrift om säkerhet m.m.

2006-02-10

Yttrande över riksdagsstyrelsens framställning Riksdagen i en ny tid (framst. 2005/06:RS3)

Statistiska centralbyrån

2006-11-22

Yttrande över förslag till reviderad standard för näringsgrensindelning

2006/07:RB1

109



Ordlista

ORDLISTA 2006/07:RB1

2006/07:RB1 ORDLISTA

Avveckling Den slutliga regleringen av ett skuldförhållande, det vill säga då pengar eller värdepapper överförs från en part till en annan. I RIX sker avvecklingen genom överföring av medel mellan två deltagares konton.

Betalningsbalans En statistisk redovisning av ett lands ekonomiska transaktioner med omvärlden.

Betalningssystem System, rutiner och regelverk som behövs för att genomföra betalningar.

BIS Bank for International Settlements. Ägs av 55 centralbanker, inklusive Riksbanken. Kallas ibland centralbankernas bank och fungerar som bank för och ett samarbetsorgan mellan centralbanker. BIS huvudkontor finns i Basel.

Bruttoavvecklingssystem i realtid Ett avvecklingssystem där betalningar förmedlas och avvecklas i realtid (kontinuerligt) allteftersom uppdragen kommer in (utan nettning).

Duration Mått på hur värdet av en värdepappersportfölj förändras vid ränteförändringar.

ECB Europeiska centralbanken. ECB är gemensam centralbank för de tretton EU-länder som infört euron som valuta. ECB ligger i Frankfurt.

ECBS Europeiska centralbankssystemet. Sammanfattande benämning på ECB och de 27 nationella centralbankerna i EU-länderna.

EFK EU:s ekonomiska och finansiella kommitté. Ger råd till Ekofinrådet inom EU i ekonomisk-politiska och finansiella frågor.

EMU Ekonomiska och monetära unionen. Samarbete om den ekonomiska politiken inom EU som syftar till att införa euron som gemensam valuta. Besluten om penningpolitiken övergår då från de nationella centralbankerna till ECB-rådet. Hittills har tretton av EU-länderna infört euron som valuta.

Eurosystemet Beteckning för ECB och de nationella centralbankerna i de tretton EU-länder som infört euron som valuta.

G10 Group of Ten (Tiogruppen). Sammanslutning av industriländer, elva stycken, för samarbete kring internationella finansiella frågor och med möjlighet att stödja IMF:s låneresurser. Sverige ingår i G10. Samarbetet involverar i olika former finansdepartement, tillsynsmyndigheter och centralbanker. Ett antal G10-kommittéer har sekretariat i BIS och arbetar bland annat med att utveckla standarder för finansiell verksamhet som kan stärka den internationella finansiella stabiliteten.

IFRS International Financial Reporting Standards.

IMF International Monetary Fund (IMF). Internationella valutafonden bildades 1944 för att främja handel och tillväxt genom att verka för ekonomisk, monetär och finansiell stabilitet. IMF har i dag 184 medlemsländer och Riksbanken är kontaktorgan för IMF i Sverige.

Implicita terminsräntor Beräknas utifrån räntenoteringar på statsskuldväxlar och statsobligationer och visar vilken reporänta som är förväntad utifrån dessa.

Inflation Allmänna prishöjningar som innebär att penningvärdet faller. Motsatsen är deflation.

Informationskvot Mäter en portföljs relation mellan avkastning mot sitt jämförelseindex och dess aktiva risk. Aktiv risk mäts som standardavvikelsen av portföljens relativa veckoavkastning (jämför tracking error). En positiv informationskvot innebär att det aktiva risktagandet har varit lönsamt.

Konsumentprisindex (KPI) Officiellt prisindex som fastställs månadsvis av Statistiska centralbyrån för prisutvecklingen av privat konsumtion. Utvecklingen av KPI ligger till grund för Riksbankens definition av målet prisstabilitet.

Kort ränta Ränta på lån med kortare löptid än ett år.

Lång ränta Ränta på lån med längre löptid än ett år.

Modifierad duration Ett riskmått som anger hur känslig en värdepappersportföljs värde är för förändringar i räntenivån, det vill säga med hur många procent portföljens värde ändras när räntenivån sjunker eller stiger med en procentenhet.

Penningmarknad En marknad bestående av banker och andra finansinstitut som tar emot kortfristig inlåning och ger kortfristig utlåning, från en dag upp till ett år.

Penningpolitik Riksbankens agerande för att påverka räntenivån och indirekt penningvärdet.

Prisstabilitet Fast penningvärde. Enligt Riksbankens definition innebär prisstabilitet att inflationen, mätt med konsumentprisindex, begränsas till 2 procent ±1 procentenhet.

Repa En penningpolitisk repa innebär att Riksbanken tillför pengar till banksystemet genom att köpa värdepapper av bankerna och samtidigt avtala om att värdepapperet säljs tillbaka till bankerna efter en vecka (bland marknadsaktörer kallas detta för en omvänd repa). Riksbanken får då tillbaka pengarna och värdepapperet återgår till den ursprungliga ägaren. Riksbanken genomför vanligtvis repor varje vecka.

Reporäntan Den ränta bankerna får betala när de lånar pengar i Riksbanken via Riksbankens repotransaktioner.

Riksbankens referensränta En ränta som fastställs halvårsvis av Riksbanken och som motsvaras av Riksbankens reporänta vid utgången av föregående halvår avrundat, om så behövs, till närmast högre halva procent.

RIX Riksbankens system för avveckling av stora interbankbetalningar. Det avvecklar betalningar i kronor (K-RIX) enligt principen bruttoavveckling i realtid.

SDR Särskilda dragningsrätter (Special Drawing Rights). Internationell reservtillgång som skapats av IMF för tilldelning till medlemsländerna. Se Riksbankens balansräkning. Värdet på SDR beräknas som en korg av dollar, euro, yen och pund.

Styrräntor De räntor som Riksbanken bestämmer för in- och utlåning till banksystemet.

Target Gemensamt betalningssystem inom EU till vilket medlemsländernas nationella betalningssystem för eurobetalningar är kopplade.

Tracking error (Aktiv risk) Beräknas som standardavvikelsen för skillnaden i veckoavkastning mellan valutareserven och dess jämförelseindex. Tracking error visar hur stor den genomsnittliga avvikelsen i avkastning har varit jämfört med jämförelseindex. Väljer förvaltaren att avvika från sitt jämförelseindex kommer detta beslut att medföra en högre aktiv risk och sannolikt större skillnad i resultat. Om portföljen däremot till 100 procent varit positionerad som sitt jämförelseindex medför det en aktiv risk på 0 procent.

Underliggande inflation Mått på den konjunkturrelaterade inflationen. Riksbanken använder vanligen UND1X som mått på den underliggande inflationen. UND1X beräknas som utvecklingen av KPI exklusive påverkan från hushållens räntekostnader för egnahem och direkta effekter av ändrade indirekta skatter och subventioner.

US-agencies Amerikanska bostadsinstitut med koppling till den amerikanska staten. Riksbanken investerar i följande institut: Tennessee Valley Authority samt bostadsinstituten Federal Home Loan Bank, Fannie Mae och Freddie Mac.

Valutaintervention När en centralbank köper eller säljer valuta på valutamarknaden i syfte att påverka den egna växelkursen.

Valutakurs/växelkurs En valutas pris uttryckt i enheter av en annan valuta.

Valutamarknadssvapp En samtidig avista- och terminstransaktion i en valuta mot en annan. Riksbanken köper (eller säljer) kronor avista mot en utländsk valuta och säljer (eller köper) samtidigt tillbaka kronor vid en framtida tidpunkt till ett förutbestämt pris.

Valutapolitik En centralbanks agerande för att påverka den egna valutans växelkurs mot andra valutor.

Valutareserv En centralbanks innehav av utländsk valuta för att vid behov intervenera och påverka den egna valutans värde i förhållande till andra valutor.

Valutering En fysisk transaktion där kontanter tas emot eller lämnas ut från Riksbankens kontantlager till en bank eller Svensk kassaservice. Insättning eller uttag görs därmed på bankens konto i Riksbanken, och ränteberäkningen för den aktuella banken ändras.

VaR (Value at Risk) Mått på den uppskattade marknadsrisken i en värdepappersportfölj, baserat på historiska samband och variationer i marknadsvärdet för olika tillgångar i portföljen.

2006/07:RB1

114

Publikationer

2006/07:RB1

2000-08-11 16.42

2006/07:RB1

2000-08-11 16.42

Riksbanken ger varje år ut ett flertal publikationer, bland annat:

Inflationsrapporten (från och med 2007 Penningpolitisk rapport)

Inflationsrapporten utkommer tre gånger per år och utgör underlag för penningpolitiska beslut. Syftet med inflationsrapporten är också att göra Riksbankens bedömningar allmänt tillgängliga för att stimulera intresset och underlätta förståelsen för penningpolitiken.

Rapport om finansiell stabilitet

Rapport om finansiell stabilitet utkommer två gånger per år. I rapporten redogör Riksbanken för sin syn på utvecklingen inom det finansiella systemet och vad den innebär för stabiliteten. Avsikten är att påverka utvecklingen i det finansiella systemet i riktning mot bättre stabilitet samt att stimulera till diskussion kring frågor som rör betalningssystemets stabilitet.

Penning- och valutapolitik

Tidskriften Penning- och valutapolitik utkommer tre gånger per år och innehåller fördjupande artiklar inom Riksbankens arbetsområde.

Riksbankens årsredovisning

Årsredovisningen redogör för Riksbankens verksamhet under det gångna året.

I årsredovisningen finns Riksbankens bokslut.

Working Paper Series

Riksbankens Working Paper Series presenterar utredningar som har anknytning till Riksbankens verksamhetsområden och som bedöms vara av intresse för externa läsare.

Publikationer från Europeiska centralbanken, ECB

På Riksbankens webbplats (www.riksbank.se) presenteras samtliga publikationer i fulltext. Flertalet av dessa publiceras på både svenska och engelska. Beställning görs enklast genom beställningsfunktionen på webbplatsen. På webbplatsen publicerar Riksbanken också pressmeddelanden, tal, artiklar och protokoll från direktionens och riksbanksfullmäktiges sammanträden.

Adress

Sveriges riksbank

103 37 Stockholm

Telefon 08-787 00 00

www.riksbank.se

2006/07:RB1

115



Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap 2006

2006/07:RB1

2000-08-11 16.42

2006/07:RB1 RIKSBANKENS PRIS I EKONOMISK VETENSKAP 2006

Sveriges riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne tilldelades 2006 Edmund S. Phelps vid Columbia University, NY, USA. Hans arbeten har ökat förståelsen för sambanden mellan kort- och långsiktiga effekter av ekonomisk politik. Bidragen har haft stor betydelse för både forskning och ekonomisk politik.

Sveriges riksbanks pris i ekonomisk vetenskap instiftades i samband med Riksbankens trehundraårsjubileum 1968. Genom donationen förband sig Riksbanken oåterkalleligen att för all framtid för möjliggörande av prisutdelningen varje år ställa till Nobelstiftelsens förfogande dels ett prisbelopp, dels ett belopp för bestridande av stiftelsens kostnader för förvaltning och ekonomi. Regeringen har fastställt stadgarna för Sveriges riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne.

Priset delas ut varje år till den eller de personer som inom ekonomisk vetenskap utfört ett arbete av framstående betydelse. Kungl. Vetenskapsakademien utser ekonomipristagare enligt samma principer som gäller för Nobelpriset. Prissumman är densamma som för Nobelpriset, 10 miljoner svenska kronor, och betalas ut av Riksbanken. Om det är flera pristagare delas prissumman lika mellan dem.

Edmund S. Phelps är född 1933 i Evanston, IL, USA (amerikansk medborgare). PhD i nationalekonomi 1959 vid Yale University, CT, USA. McVickar Professor of Political Economy vid Columbia University, NY, USA.

Tidigare pristagare

Priset har utdelats varje år från och med 1969 enligt följande:

1969 R. Frisch och J. Tinbergen

1970 P. A. Samuelson

1971 S. Kuznets

1972 J.R. Hicks och K.J. Arrow

1973 W. Leontief

1974 G. Myrdal och F.A. von Hayek

1975 L.V. Kantorovich och T.C. Koopmans

1976 M. Friedman

1977 B. Ohlin och J.E. Meade

1978 H.A. Simon

1979 T.W. Schultz och A. Lewis

1980 L.R. Klein

1981 J. Tobin

1982 G.J. Stigler

1983 G. Debreu

1984 R. Stone

1985 F. Modigliani

1986 J.M. Buchanan Jr

1987 R.M. Solow

1988 M. Allais

1989 T. Haavelmo

1990 H.M. Markowitz, M.H. Miller och W.F. Sharpe

1991 R.H. Coase

1992 G.S. Becker

1993 R.W. Fogel och D.C. North

1994 J.C. Harsanyi, J.F. Nash Jr och R. Selten

1995 R.E. Lucas, Jr

1996 J.A. Mirrlees och W. Vickrey

1997 R.C. Merton och M.S. Scholes

1998 A. Sen

1999 R.A. Mundell

2000 J.J. Heckman och D.L. McFadden

2001 G.A. Akerlof, A.M. Spence och J.E. Stiglitz

2002 D. Kahneman och V.L. Smith

2003 R.F. Engle och C.W.J. Granger

2004 F.E. Kydland och E.C. Prescott

2005 R.J. Aumann och T.C. Schelling

2006 E.S. Phelps

2006/07:RB1

117



RIKSBANKENS PRIS I EKONOMISK VETENSKAP 2006 2006/07:RB1

2000-08-11 16.42

2006/07:RB1 RIKSBANKENS PRIS I EKONOMISK VETENSKAP 2006

Stockholm den 8 februari 2007

Stefan Ingves

Riksbankschef

Eva Srejber

Förste vice riksbankschef

Lars Nyberg

Vice riksbankschef

Kristina Persson

Vice riksbankschef

Irma Rosenberg

Vice riksbankschef

Svante Öberg

Vice riksbankschef

Elanders, Vällingby 2007

2006/07:RB 1 SAMMANFATTNING

SAMMANFATTNING 2006/07:RB1

2000-08-11 16.42

2000-08-11 16.42

2000-08-11 16.42

1

2006/07:RB1 SAMMANFATTNING

2000-08-11 16.42

SAMMANFATTNING 2006/07:RB1

2000-08-11 16.42

2006/07:RB1

3

2006/07:RB1

2000-08-11 16.42

2006/07:RB1

2000-08-11 16.42

2006/07:RB1

4

2006/07:RB1

2000-08-11 16.42

2006/07:RB1

2000-08-11 16.42

2006/07:RB1

5

2006/07:RB1

2000-08-11 16.42

2006/07:RB1

2000-08-11 16.42

2006/07:RB1

6

2006/07:RB1

2000-08-11 16.42

2006/07:RB1

2000-08-11 16.42

2006/07:RB1

7

2006/07:RB1 RIKSBANKSCHEFENS KOMMENTAR

2000-08-11 16.42

RIKSBANKENS UPPGIFTER OCH ROLL 2006/07:RB1

2006/07:RB1

8

2006/07:RB1 ETT FAST PENNINGVäRDE PRISSTABILITET

ETT FAST PENNINGVäRDE PRISSTABILITET 2006/07:RB1

2006/07:RB1

10

2006/07:RB1 ETT SäKERT OCH EFFEKTIVT BETALNINGSVäSENDE FINANSIELL STABILITET, BETALNINGSSYSTEMET RIX OCH KONTANTFöRSöRJNING

ETT SäKERT OCH EFFEKTIVT BETALNINGSVäSENDE FINANSIELL STABILITET, BETALNINGSSYSTEMET RIX OCH KONTANTFöRSöRJNING 2006/07:RB1

2006/07:RB1

13

2006/07:RB1 TILLGåNGSFöRVALTNING

TILLGåNGSFöRVALTNING 2006/07:RB1

2006/07:RB1

18

2006/07:RB1

2000-08-11 16.42

2006/07:RB1

2000-08-11 16.42

2006/07:RB1

21

2006/07:RB1

2000-08-11 16.42

2006/07:RB1

2000-08-11 16.42

2006/07:RB1

22

2006/07:RB1 ETT FAST PENNINGVäRDE PRISSTABILITET

ETT FAST PENNINGVäRDE PRISSTABILITET 2006/07:RB1

2006/07:RB1

23

2006/07:RB1 ETT SäKERT OCH EFFEKTIVT BETALNINGSVäSENDE

ETT SäKERT OCH EFFEKTIVT BETALNINGSVäSENDE 2006/07:RB1

2006/07:RB1

37

2006/07:RB1 TILLGåNGSFöRVALTNING

TILLGåNGSFöRVALTNING 2006/07:RB1

2006/07:RB1

48

2006/07:RB1

2000-08-11 16.42

STATISTIK 2006/07:RB1

2006/07:RB1

58

2006/07:RB1 INTERNATIONELLT SAMARBETE

INTERNATIONELLT SAMARBETE 2006/07:RB1

2006/07:RB1

60

2006/07:RB1 ORGANISATION

ORGANISATION 2006/07:RB1

2006/07:RB1

63

2006/07:RB1 MEDARBETARE

MEDARBETARE 2006/07:RB1

2006/07:RB1

69

2006/07:RB1 LEDNING

LEDNING 2006/07:RB1

2006/07:RB1

72

2006/07:RB1 3 BALANSRÄKNING OCH RESULTATRÄKNING

3 BALANSRÄKNING OCH RESULTATRÄKNING 2006/07:RB1

2006/07:RB1

77

2006/07:RB1 RIKSBANKENS REMISSARBETE

RIKSBANKENS REMISSARBETE 2006/07:RB1

2006/07:RB1

105

2006/07:RB1 ORDLISTA

ORDLISTA 2006/07:RB1

2006/07:RB1

109

2006/07:RB1

2000-08-

11 16.42

2006/07:RB1

2000-08-11 16.42

2006/07:RB1

114

2006/07:RB1 RIKSBANKENS PRIS I EKONOMISK VETENSKAP 2006

2006/07:RB1

2000-08-11 16.42

2006/07:RB1

115

RIKSBANKENS PRIS I EKONOMISK VETENSKAP 2006 2006/07:RB1

2000-08-11 16.42

2006/07:RB1

117