Internationella valutafondens (IMF) styrelse har tagit initiativ till en avskrivning av den skuld som Liberia har gentemot IMF och föreslagit att man ska använda ett internt IMF-konto som består av medel som medlemsländerna har en fordran på till valutafonden. IMF måste således utverka godkännande från medlemsländerna att låta deras andel av kontomedlen gå till att finansiera Liberias skuldavskrivning.
Av lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank (riksbankslagen) framgår att Riksbanken, efter medgivande av riksdagen, får delta i en finansiering som är inom ramen för IMF:s verksamhet. Det nu aktuella finansieringsarrangemanget är inom ramen för valutafondens verksamhet. Riksbanken får därför anses ha lagligt utrymme att medverka i den av IMF föreslagna finansieringslösningen vad gäller Liberia och dess skuldsituation.
Enligt Riksbankens bedömning är det lämpligt att banken deltar i den finansiering som IMF föreslagit och som innebär att Riksbanken bidrar med medel till valutafonden. För detta behövs riksdagens medgivande.
Riksbanken föreslår i denna framställning att riksdagen med stöd av 7 kap. 4 § fjärde stycket riksbankslagen medger att Riksbanken deltar i den finansieringslösning som Internationella valutafonden (IMF) föreslagit för Liberias skuldavskrivning och för detta ändamål bidrar med 5,1 miljoner SDR (ca 51 miljoner SEK). Medlen tas från ett internt konto hos IMF där Riksbanken har en fordran gentemot valutafonden.
Innehållsförteckning
Sammanfattning1
Förslag till riksdagsbeslut3
Riksbankens deltagande i IMF:s finansieringslösning4
1. Bakgrund och redogörelse för ärendet4
1.1 Liberias skuldsituation4
1.2 IMF:s förslag till finansieringslösning5
1.3 Riksbankens roll vid finansiering inom ramen för IMF:s verksamhet5
2. Överväganden och förslag6
Riksdagen medger att Riksbanken deltar i den finansieringslösning som Internationella valutafonden (IMF) föreslagit för Liberias skuldavskrivning och för detta ändamål bidrar med 5,1 miljoner SDR (ca 51 miljoner SEK).
Stockholm den 8 april 2008
På direktionens vägnar
Irma Rosenberg
/Kerstin Alm
I beslutet har deltagit Irma Rosenberg (ordförande), Lars Nyberg, Svante Öberg, Lars E.O. Svensson och Barbro Wickman-Parak.
Föredragande har varit Åsa Ekelund.
Riksbankens förslag
Riksbanken föreslår att riksdagen med stöd av 7 kap. 4 § fjärde stycket lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank medger att Riksbanken deltar i den finansieringslösning som Internationella valutafonden (IMF) föreslagit för Liberias skuldavskrivning och för detta ändamål bidrar med 5,1 miljoner SDR (ca 51 miljoner SEK). Medlen tas från ett internt konto hos IMF där Riksbanken har en fordran gentemot valutafonden.
Liberia har sedan 1984 varit i dröjsmål med sina betalningar gentemot IMF. Detta har i sin tur medfört att landet sedan dess inte kunnat få något lån. Följden har blivit att andra flöden, såsom biståndsflöden, uteblivit med negativa effekter på den konfliktskadade ekonomin. Dessutom har dröjsmålen till IMF förhindrat landet från att erhålla skuldavskrivning inom ramen för tidigare beslutade initiativ, något som landet i och med sin ohållbara skuldsituation annars skulle ha haft rätt till.
Efter det att en ny regering tillträdde i januari 2006 efter många år av inbördeskrig har IMF ökat sitt engagemang i landet för att bana väg för en normalisering av relationerna med landet och ett traditionellt låneprogram. Medlemsländerna i IMF är i dag överens om hur Liberias skuldsituation ska regleras och finansieringen av denna. Förslaget är att låta använda interna medel inom IMF där Riksbanken har en fordran.
Liberias utlandsskuld består till stor del av lån till multilaterala fordringsägare av vilka IMF är störst. För valutafondens del handlar det totalt om 543 miljoner SDR, motsvarande drygt 5,4 miljarder SEK. Medlemsländerna i IMF har tidigare, inom ramen för bl.a. det s.k. Highly Indebted Poor Country (HIPC) initiative, beslutat att ge skuldlättnader till låginkomstländer med en ohållbar skuldsituation. Då Liberia klarerat sina dröjsmål till IMF är landet ett steg närmare att bli berättigat till dessa skuldlättnader som skulle innebära en avskrivning av upp till 100 procent av skulden till IMF.
Det finns i dag ett förslag på hur Liberias skuldsituation ska regleras. En överbryggningskredit ska finansiera klarering av dröjsmålen varefter Liberia omedelbart har möjlighet att erhålla en IMF-kredit. Delar av denna kredit används sedan för att återbetala överbryggningskrediten. Efter en period får Liberia sedan skuldlättnad.
IMF har inga egna medel för att finansiera denna skuldlättnad utan föreslår i stället att medel ur ett särskilt konto, Special Contingency Account 1 (SCA-1), används för att täcka delar av finansieringen. Detta konto skapades i slutet av 1980-talet för att fungera som buffert för fonden vid kreditförluster samt vid ränteinkomstbortfall på grund av dröjsmål. Sedan dess har medlen på detta konto successivt byggts upp genom att långivare och låntagare gemensamt avsatt resurser via en del av räntemarginalen. De ackumulerade SCA-1-medlen uppgick i juli 2007 till nästan 2,6 miljarder SDR. IMF:s styrelse kan, med 70 procents majoritet, besluta att avsluta kontot och betala tillbaka medlen på kontot till respektive land i enlighet med ländernas andel på kontot. Medlemsländerna kan sedan välja mellan att ta tillbaka medlen eller låta dem gå till att finansiera skuldavskrivning.
Förutom denna finansieringskälla har G8-länderna utlovat 45 miljoner SDR i bilaterala bidrag.
Riksbankens andel på SCA-1-kontot uppgick i juli 2007 till 17,6 miljoner SDR, motsvarande ca 176 miljoner SEK. Enligt förslaget från IMF ska Sverige bidra med totalt 5,1 miljoner SDR till finansieringen av skuldlättnaden för Liberia.
Enligt 7 kap. 4 § fjärde stycket lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank får Riksbanken efter medgivande av riksdagen också på annat sätt än som anges i andra och tredje styckena delta i finansiering inom ramen för IMF:s verksamhet. Något medgivande behövs dock inte om finansieringen har ett valutapolitiskt syfte eller om det finns särskilda skäl.
IMF:s styrelse har tagit initiativ till en avskrivning av den skuld som Liberia har gentemot IMF och föreslagit, som nämnts ovan, att fonden ska använda ett internt IMF-konto som medlemsländerna bidragit med medel till för att skydda valutafonden mot inkomstbortfall i form av återbetalning av lån och räntor från medlemsländer i dröjsmål. IMF måste således utverka godkännande från vart och ett av medlemsländerna att låta dess andel av kontomedlen gå till att finansiera Liberias skuldavskrivning. Ett sådant arrangemang får anses utgöra sådan finansiering inom ramen för fondens verksamhet som lagtexten ger uttryck för.
Riksbankslagens lydelse ger enligt Riksbankens mening utrymme för en tolkning av bestämmelsen som medger att Riksbanken inte bara kan delta vid IMF:s s.k. mjuka utlåning utan även i samband med andra finansiella arrangemang så länge det är inom ramen för valutafondens verksamhet.
I förarbetena till lagbestämmelsen talas det dock bara om den s.k. mjuka utlåningen till de fattigaste länderna. Denna utlåning finansieras genom frivilliga lån och gåvor från medlemsländerna eller genom att pengar deponeras i IMF samt genom den avkastning som valutafonden fått genom försäljning av delar av fondens guldreserv. Riksbanken har tidigare (2002) efter medgivande av riksdagen deponerat pengar i IMF så att fonden kan använda avkastningen på depositionen till den mjuka utlåningen.
I nu aktuellt fall skulle Riksbankens deltagande i finansieringen inom ramen för IMF:s verksamhet innebära att Riksbanken skänker bort en fordran som banken har på IMF och låter den gå till att finansiera avskrivning på den skuld som Liberia har gentemot IMF.
Eftersom Riksbanken enligt lagtexten efter medgivande av riksdagen får delta i en finansiering som är inom ramen för IMF:s verksamhet, och det nu aktuella finansieringsarrangemanget är inom ramen för IMF:s verksamhet, får Riksbanken anses ha lagligt utrymme att medverka i den av IMF föreslagna finansieringslösningen vad gäller Liberia och dess skuldsituation. Riksbanken måste dock först ha riksdagens medgivande.
Riksbanken får således anses ha en möjlighet enligt lagen att delta i finansieringen men behöver inte göra det. Enligt Riksbankens bedömning är det lämpligt att banken deltar i den finansiering som IMF föreslagit och som innebär att Riksbanken bidrar med medel till IMF.
Enligt lagen måste Riksbanken göra en framställan till riksdagen och be om medgivande till åtgärden, om det inte är så att finansieringen har ett valutapolitiskt syfte eller om det finns särskilda skäl. Det finns inget valutapolitiskt syfte med att på det nu aktuella sättet bidra med medel till IMF. Det kan heller inte anses finnas särskilda skäl att underlåta att inhämta riksdagens medgivande.
Riksbanken föreslår i denna framställning att riksdagen med stöd av 7 kap. 4 § fjärde stycket riksbankslagen medger att Riksbanken deltar i den finansieringslösning som Internationella valutafonden (IMF) föreslagit för Liberias skuldavskrivning och för detta ändamål bidrar med 5,1 miljoner SDR (ca 51 miljoner SEK). Medlen tas från ett internt konto hos IMF där Riksbanken har en fordran gentemot valutafonden.
Elanders, Vällingby 2008