Riksrevisionen har granskat kvaliteten på det makroekonomiska underlaget i budgetpropositionerna under perioden 19942005. Resultatet av granskningen har redovisats i rapporten Det makroekonomiska underlaget i budgetpropositionerna (RiR 2006:23).
Granskningen visar att det finns stora osäkerheter i de kortsiktiga prognoser över den makroekonomiska utvecklingen som ligger till grund för budgetpropositionerna, även om regeringens prognoser överlag inte är sämre än andra prognosmakares. Andra kvalitetsbrister som påtalas i granskningen gäller regeringens uppföljning av prognoserna och redovisning till riksdagen.
Styrelsen är medveten om att det inte går att åstadkomma helt säkra prognoser för den ekonomiska utvecklingen. För att budgetpolitiken ska fungera väl är det emellertid nödvändigt att regeringen har tillgång till ett makroekonomiskt underlag av hög kvalitet. Styrelsen anser därför att det är angeläget att kvaliteten i prognosarbetet utvecklas så väl som möjligt. En del av denna kvalitetsutveckling bör enligt styrelsens mening ta formen av en förbättrad redovisning till riksdagen.
Styrelsen anser att regeringen bör förbättra redovisningen av det makroekonomiska underlaget i budgetpropositionerna. Riksdagen föreslås ge rege-ringen detta till känna.
Sammanfattning1
Innehållsförteckning2
Styrelsens förslag3
Riksrevisionens granskning4
Budgetreformen en bakgrund4
Ett flerårigt perspektiv4
Det makroekonomiska underlagets betydelse5
Granskningens motiv och inriktning5
Återblick på budgetpolitiken5
Granskningens inriktning5
Bedömningsgrunder6
Korta och medelfristiga prognoser6
Kortsiktiga prognoser7
Prognosmetoder7
Likheter mellan prognosmakarna7
Osäkerhet i konjunkturprognoserna7
Regeringens uppföljning av konjunkturprognoserna8
Medelfristiga kalkyler8
Kalkyler av ekonomins produktionsförmåga på tre års sikt8
Utfallsdata saknas9
Jämförelser med andra bedömningar9
Knapphändig redovisning av grunderna för regeringens bedömningar9
Makroekonomisk osäkerhet och finanspolitiska risker9
Ingen samlad bedömning av osäkerheter och risker10
Riksrevisionens rekommendationer10
Styrelsens överväganden11
Det makroekonomiska underlagets redovisning i budgetpropositionerna11
Styrelsens förslag12
Avvikande mening13
Med hänvisning till de motiveringar som framförs under Styrelsens överväganden föreslår Riksrevisionens styrelse följande:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad styrelsen anfört om att regeringen förbättrar redovisningen av det makroekonomiska underlaget i budgetpropositionerna.
Stockholm den 24 januari 2007
På Riksrevisionens styrelses vägnar
Eva Flyborg
Karin Rudberg
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Eva Flyborg (fp), Tommy Waidelich (s), Anne-Marie Pålsson (m), Carina Adolfsson Elgestam (s), Ewa Thalén-Finné (m), Alf Eriksson (s), Per Rosengren (v), Björn Hamilton (m), Margareta Andersson (c), Helena Hillar Rosenqvist (mp) och Helena Höij (kd).
Riksrevisionen har granskat kvaliteten på det makroekonomiska underlaget i budgetpropositionerna under perioden 19942005. Resultatet av gransk-ning-en har redovisats i rapporten Det makroekonomiska underlaget i budgetpropositionerna (RiR 2006:23). Rapporten publicerades i november 2006.
I mitten av 1990-talet reformerades den svenska budgetprocessen. Därmed stärktes berednings- och beslutsprocesserna i både regeringen och riks-da-gen. Budgetlagen (1996:1059) tillkom för att förtydliga regeringens befo-gen-heter och skyldigheter. Syftet med lagen var enligt propositionen att underlätta överblicken, att öka klarheten och att stärka budget-disciplinen.
En grund-läggande tanke i budgetreformen var att integrera de ettåriga bud-get-besluten i ett flerårigt perspektiv. Sedan år 1997 är budgetpolitiken in-riktad mot två övergripande och fler-åriga mål: ett utgiftstak för staten1 och ett över-skotts-mål för den offent-liga sektorns finanser2. Såväl riksdagen som rege-ringen deklarerar regelbundet sitt stöd för dessa mål.
Behovet av träffsäkra prognoser betonas i Riksrevisionens rap-port. Både utgiftstaket och överskottsmålet ställer krav på att de offent-liga finan-sernas utveckling ska kunna förutses med god precision. Om de stat-li-ga utgifterna underskattats i bud-ge-te-ringsfasen finns det risk att planerade refor-mer måste ställas in eller bespa-ringar genomföras med kort varsel för att utgiftstaket ska klaras. Såda-na åtgärder är regeringen skyldig att vidta enligt budget-lagen om utgiftstaket hotas. För att målet om överskott i den offent-li-ga sektorns finanser ska kla-ras behövs säkra prognoser inte bara för de statliga utgif-ter-na utan även för statens inkomster samt för kommunsektorns och pen-sions-sys-temets finan-ser. Träff-säk-ra prognoser för de offentliga finan-ser-na och till-räckliga margi-naler till målen minskar risken för tvära kast i budget-politi-ken, framhåller Riksrevisionen.
Den offentliga sektorns inkomster och utgifter hänger nära samman med den ekonomiska tillväxten. Högre tillväxt leder till högre löner och vinster, vilket stärker den offentliga sektorns inkomster i form av skatter och avgif-ter. Högre tillväxt påverkar även utgifterna, sär-skilt transfereringarna; om arbetslösheten går ned minskar statens utgifter för arbetslöshetsersättning och bostadsbidrag, liksom kommunernas utgifter för socialbidrag. En lägre tillväxt leder på motsvarande sätt till en försvag-ning av de offentliga finanserna.
För att budget- och finanspolitiken ska kunna styras mot preciserade mål måste de samhällsekonomiska bedömningarna vara tillförlitliga. En över-skatt-ning av brut-tonationalprodukten (BNP) med 1 % kommer enligt rege-ring-ens egen tumregel att medföra att överskottet i de offentliga finan-serna över-skattas med nära 20 miljarder kronor. För att möjliggöra säkra prognoser för de offentliga finanserna krävs därför ett makroekonomiskt underlag av hög kvalitet. Detta är en viktig utgångspunkt för Riksrevisio-nens granskning.
De makroekonomiska bedömningarna är också viktiga i sig, framhåller Riks-revi-sionen. En finans-poli-tik som baseras på missvisande makro-eko-no-mis-ka bedömningar kan leda till betydande samhällsekonomiska kostnader, både på kortare och längre sikt.
Bakgrunden till budgetreformen var den djupa ekonomiska och stats-finan-siella krisen i början av 1990-talet. Snabbt växande budgetunderskott skapade risker för en ohållbar skuldökning och det krävdes höga räntor för att finan-siera de växande -underskotten. Den statsfinansiella krisen möttes med ett saneringsprogram med minskade utgifter och höjda skatter. Mark-nadernas förtroende för budgetpolitiken stärktes åter, men det dröjde drygt tio år tills finansmarknadens värdering av den svenska stats-upp-låningen återställdes till högsta nivå.
Vikten av att budgetpolitiken möts av förtroende i omvärlden betonas av Riksrevisionen. En utbredd misstro mot det mak-ro--ekonomiska underlagets till-för-litlig-het bland allmänheten och aktörer på de finansiella marknaderna kan leda till högre räntor och lägre investe-rings-vilja. En öppen och tydlig redovisning av osäkerheter, revideringar och metoder för de makro-eko-no-miska fram-skriv-ningarna stärker förtroendet för budgetpolitiken, framhåller Riksrevisionen.
I budgetpropositionen och den ekonomiska vår-pro-positionen redo-vi-sar regeringen regelbundet beräkningar av de offentliga in-koms-terna och ut-gif-ter-na i ett tidsperspektiv som normalt sträcker sig två år bort-om det kom-mande bud-get-året. Beräkningarna baseras på en bedömning av den sam-hälls-ekono-mis-ka utvecklingen. Budgetpropositio-nen publiceras på hösten året före budgetåret, vilket inne-bär att prognoserna för den ekono-mis-ka utvecklingen under nästkommande år är av särskilt intres-se. Det är detta underlag som ligger till grund för de inkomst- och utgifts-beräkningar som statsbudgeten baseras på.
Mot denna bakgrund har Riksrevisionen ställt följande revisionsfråga:
Har regeringen redovisat ett makroekonomiskt underlag av hög kvalitet i budgetpropositionerna och de ekonomiska vårpropositionerna under perio-den 19942005?
De allmänna bestämmelser som reglerar innehållet i budgetpropositionerna och den ekonomiska vårpropositionen finns i budgetlagen. Lagens speci-fika krav på redovisningen av det makroekonomiska underlaget är relativt knapp-händigt utformade. Såväl i förarbeten till lagen som i andra sam-man-hang betonas emellertid att prognoser av hög kvalitet är en förutsättning för en väl fungerande budgetprocess.
Hög kvalitet innebär inte bara att prognoserna är träffsäkra. Såväl OECD som IMF har utformat riktlinjer för vad budgetdokumentet bör innehålla och hur det makroekonomiska underlaget bör utformas för att säkerställa trans-pa-rens i redovisningen.
Med utgångspunkt i budgetlagen samt i OECD:s och IMF:s kriterier för transparens i budgetdokumenten har Riksrevisionen valt följande kriterier som underlag för sin bedömning av det makroekonomiska underlaget:
Prognoserna bör vara träffsäkra och inte systematiskt sämre än prognoser från andra prognosinstitut.
De makroekonomiska bedömningarna bör redovisas utförligt. Avvi-kel-ser mot utfall och revideringar av framskrivningarna mellan olika publi-ce-rings-till-fällen bör förklaras.
Effekterna på de offentliga finanserna av osäkerheten i de makro-eko-no-miska bedömningarna bör redovisas tydligt.
Dokumentation av framskrivningsmetoder och -modeller bör publiceras.
Den makroekonomiska framskrivningen utarbetas på olika sätt beroende på tidsperspektivet. I det korta perspektivet, dvs. för innevarande och näst-kom-mande år, görs en renodlad prognos med ett preciserat konjunkturförlopp. Syf-tet är att beskriva den mest sannolika utvecklingen.
Osäkerheten i kon-junkturprognoserna ökar ju längre tidsperspektivet ut-sträcks. Regeringen baserar därför inriktningen av finanspolitiken i det medelfristiga perspektivet på en framskrivning av den ekonomiska ut-veck-lingen som bortser från konjunktursvängningarna. Utgångspunkten för framskrivningen är en bedömning av ekonomins produktionskapacitet uttryckt som potentiell BNP. Ekonomin antas gradvis anpassa sig till po-ten-tiell BNP så att konjunkturläget normaliseras till slutet av fram-skriv-nings-perioden.
I Riksrevisionens granskning behandlas det korta och det medelfristiga perspektivet var för sig. Resultaten av granskningen redovisas nedan.
I detta avsnitt redovisas resultaten av Riksrevisionens granskning rörande de kortsiktiga prognoserna (konjunkturprognoserna).
I Finansdepartementet pågår en kontinuerlig konjunkturbevakning. De kon-junkturprognoser som utarbetas av -depar-te-men-tet minst fyra gånger per år bygger på expertbedöm-ning-ar. Någon hel-täckande makro-ekonomisk beräk-ningsmodell används inte i pro-gnosarbetet. I stäl-let byggs progno-ser-na upp genom en serie prognosmöten där en gemensam bild av kon-junk-tur-utveck-lingen diskuteras fram. Detta arbetssätt är i stor utsträckning det-sam-ma som används av Konjunktur-insti-tu-tet och de flesta andra prognos-organisationer vid liknande institutioner i omvärlden. Förfa-randet har enligt Riksrevisionen både för-de-lar och nack-delar som beskrivs i rapporten.
Riksrevisionen har jämfört regeringens konjunkturprognoser med tio andra prognosmakare (nio svenska samt OECD). Normalt görs sådana prognoser för en period som omfattar delar av det innevarande året och hela det näst-kommande året. Riksrevisionens jämförelser avser såväl prognoserna för det innevarande året som prognoserna för det kommande året.
Riksrevisionens granskning visar att prognosfelen för innevarande år följer ett gemensamt mönster för samtliga prognosmakare. Sannolikt speglar det att alla prognosmakare har till-gång till ungefär samma information och tol-kar den på ett likartat sätt. Dess-utom följer man sina kollegers publi-ka-tioner och påverkas troligen av deras bedömningar. Både regeringens och övriga prognos-makares bedömningar av den makro-eko-no-mis-ka utveckling-en har enligt Riksrevisionen haft en optimistisk slagsida under perioden 19942005. En annan likhet mellan prognosmakarna visar sig i att den pro-gnos-ti-serade utvecklingen genomgående varierar mindre än utfallet. Alla prognos-makare är således något försiktiga eller konservativa i sina bedöm-ningar av konjunktursvängningarna i ekonomin.
Riksrevisionens genomgång av de prognoser som gjorts av elva prognos-maka-re visar att osäkerheten i prognoserna är betydande. Det genomsnittliga felet för BNP-tillväxten ett år framåt i tiden varierar mellan 0,75 och 1,05 procent--enheter. Felets storlek ska ses mot bakgrund av att den verkliga BNP-tillväxten ligger i intervallet 1,04,5 % under den studerade perioden.
Jäm-fört med tio andra prognosmakare har regeringen gjort de fjärde mest träffsäkra prognoserna, men har trots det missbedömt tillväxttakten med drygt 0,8 procentenheter i genomsnitt under perioden 19942005. Rege-ring-en tillhör de prognos-maka-re som i ge-nom-snitt har gjort de största över-skatt-ningarna av den ekonomiska till-väx-t-en. Skillnaden mellan olika prognos-ma-kare är emellertid överlag relativt liten, och träff-säkerheten i regeringens pro-gnoser är i allt väsentligt likvärdig med andra prognos-ma-ka-res. Ett undan-tag är prognoserna för den öppna arbets-lösheten som under-skat-tats av rege-ringen i högre grad än av andra prognosmakare.
Regeringens underskattning av arbetslösheten för nästföljande år upp--går till närmare 0,6 procentenheter i genomsnitt, vilket motsvarar ca 25 000 personer. Prognosen för den totala arbetslösheten, dvs. summan av öppet arbetslösa och personer i arbetsmarknadspolitiska åtgär-der, är mer träffsäker. Enligt Riksrevisionen förefaller det som om rege-ringen syste-ma-tiskt har överskattat antalet personer i arbetsmarknads-politiska program och underskattat antalet öppet arbetslösa perso-ner.
Regeringen redovisar regelbundet en uppföljning och utvärdering av de mak--roekonomiska pro-gnoserna genom att jämföra med utfallet samt med andra prognos-ma-kares bedömningar. Det uttalade syftet med dessa utvär-de-ringar är att höja preci-sionen i prognoserna och förbättra prognosmetoderna.
Den genomgång som gjorts av Riksrevisionen visar att utvärderingarna har gjorts på ett förhållandevis schablonartat sätt. Förekomsten av syste-ma-tiska prognosfel kommenteras sällan. Det saknas en diskussion om hur resultatet av utvärderingen påverkar prognosarbetet. Det saknas också en publicerad dokumentation av de metoder och modeller som används i prognosarbetet.
I detta avsnitt redovisas resultaten av Riksrevisionens granskning rörande de medelfristiga kalkylerna.
Varaktigt högre BNP och sysselsättning stärker de offentliga finanserna och ökar utrymmet för utgiftsreformer och skattesänkningar. Bedömningen av ekonomins potentiella produktionskapacitet är därför ett viktigt underlag för utformningen av budgetpolitiken, framhåller Riksrevisionen.
De medelfristiga kalkylerna bygger på en bedömning av ekonomins under-liggande, eller potentiella, produktionsförmåga. Med potentiell BNP avses produktionsnivån vid normalt utnyttjande av produktionsresurserna. Poten-tiell BNP utgör således inte ett mått på den maximalt möjliga pro-duk-tionen i samhällsekonomin, utan på den produktionsnivå som kan upp-rätt-hållas utan att trycket uppåt på priser och löner blir så starkt att infla-tionen tar fart och överskrider Riksbankens mål på 2 %.
Potentiell BNP ingår inte i den officiella statistiken och det saknas därför utfallsdata för denna variabel. Träff-säker-heten i de medelfristiga kalkylerna kan därför inte utvärderas. Kvaliteten i dessa kalkyler har därför endast granskats mot övriga kriterier.
En jämförelse med Konjunkturinstitutet (KI), som också publicerar be-döm-ningar av potentiell BNP, visar att regeringens bedömning av ekonomins produktionskapacitet tidigare var något mer optimistisk än KI:s. För åren framöver har dock rege-ringen och KI nume-ra en mycket samstämmig syn på potentiell BNP. En jämförelse med mot-svarande bedömningar som gjorts av OECD och EU visar en annan bild. De interna-tio-nel-la organisationerna har en väsent-ligt mer pessimistisk bild av den svenska ekonomins produktions-potential än vad regeringen har. De bedömningar som jämförts av Riksre-vi-sionen härrör alla från våren och sommaren 2006.
Det makroekonomiska underlaget redovisas relativt utförligt i bilagan Svensk ekonomi. Grunderna för bedömningen av potentiell BNP redovisas dock mycket kortfattat, konstaterar Riksrevi-sio-nen. Revi-de-ringar av bedömningarna förklaras inte heller. Mellan budget-pro-positionen för 2004 (septem-ber 2003) och 2006 års ekonomiska vår-pro-position (mars 2006) har bedömningen av potentiell BNP för 2006 revi-de-rats upp med 3,5 %. Förklaringar till dessa revide-ringar saknas i stor utsträck-ning.
Riksrevisionen konstaterar också att det ibland föreligger stora skillnader mot andra prognosinstitut, men att dessa skillnader inte kommenteras i propositionerna. Vidare saknas en publicerad dokumentation av beräk-nings-metoderna.
Osäkerheten i de makroeko-no-mis-ka framskrivningarna är en central risk-fak-tor för finanspolitiken, framhåller Riksrevisionen. En tydlig redovisning av hur denna osäker-het på-ver-kar de offentliga finan-serna är därför väsentlig.
Som tidigare framgått visar Riksrevisionens granskning att det finns bety-dan-de fel i regeringens konjunktur-pro-gnoser. Det finns också stor osäkerhet i bedömningen av potentiell BNP. Regeringen har under de senaste åren kraf--tigt reviderat sin syn på ekonomins produktionsförmåga.
Regeringens redovisning av hur osäkerheten i de makroekonomiska pro-gno-serna påverkar de offentliga finanserna har flera brister som påtalas i gransk---ningen. Känslighetskalkyler redovisas endast för ett fåtal skatter och statliga utgifter. Redovisningen är mycket kortfattad och placerad på olika ställen i propositionerna. Det saknas en sammanhållen redo-vis-ning av vilka konsekvenser den makro-ekonomiska osäkerheten har på de offentliga finanserna.
Alternativa scenarier redovisas regelbundet i bilagan Svensk ekonomi. Alter--nativen med hög tillväxt har emellertid mer karaktären av krav-kalkyler för att nå sysselsättningsmålet än av illustrationer av osäker-heten i huvud-kalkylen. De s.k. lågtillväxtscenarierna utgör enligt Riksrevisionen ett bra underlag för bedömningar av beho-vet av säkerhetsmarginaler till de budget-politiska målen. Effekterna på de tak-be-gränsade utgifterna har emellertid bara redovisats i två pro-po-si-tioner sedan 2000 års ekonomiska vår-pro-po-si-tion.
Riksrevisionens samlade bedömning är att det makroekonomiska underlaget i budgetpropositionen och den ekonomiska vårpropositionen är av god kvalitet i många avseenden, men att det kan förbättras på flera punkter. Riksrevisionens rekommendationer, som alla riktas till regeringen, är följande:
Den systematiska underskattningen av den öppna arbetslösheten bör rättas till.
Redovisningen av de medelfristiga kalkylerna bör byggas ut, revi-de-ring-ar av potentiell BNP bör förklaras och skillnader mellan regeringens bedöm-ning och andra bedömningar bör kommenteras.
Redovisningen av effekterna på de offentliga finanserna och de tak-be-grän----sa-de utgifterna av osäkerheten i de makroekonomiska fram-skriv-ningarna bör utvecklas. Bedömningen av osäkerheter och risker kan med fördel samlas i ett särskilt avsnitt i propositionerna.
Dokumentation av de metoder och modeller som används för de makro-eko-no-miska framskrivningarna bör publiceras.
Styrelsen överlämnar härmed en framställning till riksdagen med anledning av Riksrevisionens granskning av det makroekonomiska underlaget i budgetpropositionerna. I anslutning härtill vill styrelsen anföra följande.
Styrelsen konstaterar att det finns nära kopplingar mellan samhällsekonomin och de offentliga finanserna. För det första finns automatiska samband mellan olika delar av ekonomin och den offentliga sektorns inkomster och utgifter. Genom dessa samband stabiliseras den samhällsekonomiska utvecklingen på bekostnad av ökade variationer i de offentliga finanserna. För det andra kan statsmakterna påverka den samhällsekonomiska utvecklingen genom medvetna politiska åtgärder, antingen i syfte att ytterligare utjämna konjunktursväng-ningarna eller i syfte att främja olika aspekter av den ekonomiska utvecklingen på längre sikt. Dessa möjligheter får emellertid inte överutnyttjas av hänsyn till de budgetpolitiskt motiverade kraven på skötseln av de offentliga finanserna. I spå-ren av den ekonomiska krisen i början av 1990-talet har dessa krav fått for-men av två övergripande och fleråriga mål som började tillämpas år 1997: ett utgiftstak för staten och ett överskottsmål för de offentliga finanserna. För att dessa mål ska kunna uppfyllas måste de offentliga finanserna kunna förutses med god precision. Detta kräver i sin tur säkra makroekonomiska prognoser.
Riksrevisionens granskning visar att det finns stora osäkerheter i de kortsiktiga prognoserna för den svenska ekonomin, både de som publiceras av regeringen och de som görs av andra prognosmakare. Regeringens prognoser är visserligen inte systematiskt sämre än andra prognosmakares bortsett från pro-gnoserna över den öppna arbetslösheten men likheten mellan prognosmakarna innebär självfallet ingen lösning på pro--blemet att finna säkra hållpunkter för budgetpolitiken.
Granskningen visar också på andra kvalitetsbrister i regeringens prognosarbete. Regeringens uppföljning av de kortsiktiga prognoserna är i vissa av-se-enden otillräcklig. Redovisningen av de medelfristiga bedömningarna är knapp-händig. Det finns heller ingen samlad bedömning av den makroekonomiska osäkerheten och de finanspolitiska risker som följer av denna osäkerhet.
Styrelsen är medveten om att det inte går att åstadkomma helt säkra prognoser för den makroekonomiska utvecklingen, men anser ändå att det är angeläget att kvaliteten i prognosarbetet utvecklas så väl som möjligt. En del av denna kvalitetsutveckling bör enligt styrelsens mening ta formen av en förbättrad redovisning till riksdagen. De makroekonomiska bedömningarna bör redovisas utförligt. Avvikelser mot utfall och revideringar av framskrivningarna mellan olika prognostillfällen bör förklaras. Regeringens uppföljning av konjunkturprognoserna bör utvecklas. Redovisningen av de medelfristiga kalkylerna bör byggas ut, revideringar av potentiell BNP bör förklaras och skillnaden mellan regeringens bedömning och andra bedömningar bör kommenteras. Därtill krävs en förbättrad redovisning av osäkerheterna i prognoserna och av de risker för de offentliga finanserna som osäkerheten för med sig. Bedömningarna av osäkerheter och risker och deras konsekvenser för de offentliga finanserna bör redovisas samlat i ett särskilt avsnitt.
De makroekonomiska prognoserna har stor betydelse som grund för rege-ringens budgetpropositioner. Det är självfallet väsentligt att träffsäkerheten i prognoserna förbättras, så långt detta är möjligt. Riksrevisionens granskning visar att det saknas en publicerad dokumentation av de metoder och modeller som används i regeringens makroekonomiska prognosarbete. Styrelsens bedömning är att en sådan dokumentation skulle kunna fylla viktiga syften genom att öka transparensen och förbättra förutsättningarna för professionella diskussioner på området. Det ankommer dock på regeringen att avgöra om och i vilken form en sådan dokumentation bör publiceras.
Styrelsen anser att regeringen bör förbättra redovisningen av det makroekonomiska underlaget i budgetpropositionerna i enlighet med vad som här har anförts. Riksdagen föreslås ge regeringen detta till känna.
Mot bakgrund av ovanstående överväganden föreslår styrelsen att riksdagen begär att regeringen förbättrar redovisningen av det makroekonomiska underlaget i budgetpropositionerna.
Per Rosengren (v) anför:
Jag anser att Riksrevisionens granskningsrapport om det makroekonomiska underlaget i budgetpropositionerna inte bör föranleda någon framställning till riksdagen, eftersom de frågor som tas upp i första hand berör regeringen och dessutom redan debatterats i riksdagen vid ett antal tillfällen.
Elanders, Vällingby 2007
[1] | Utgiftstaket är ett nominellt tak för statsutgifterna som omfattar alla utgiftsområden i statsbudgeten utom statsskuldsräntorna (utgiftsområde 26), men inklusive utgifterna för ålders-pen-sionssystemet vid sidan av statsbudgeten. Utgiftstaket beslutas av riksdagen två till tre år före det aktuella budgetåret. |
[2] | Överskottsmålet innebär att de offentliga finanserna dvs. summan av staten, kom-mun-sektorn och pensionssystemet ska uppvisa ett överskott på 2 % av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel. |