Redogörelse till riksdagen

2009/10:ER1

Från Sveriges delegation vid Europarådets parlamentariska församling

Sammanfattning

Riksdagens Europarådsdelegation överlämnar bifogade redogörelse för verksamheten inom den parlamentariska församlingen under 2009. Till redogörelsen är fogad en förteckning över av församlingen under perioden antagna rekommendationer, resolutioner och yttranden.

Stockholm den 24 februari 2010

På delegationens vägnar

Göran Lindblad

Kirsti Pulkka-Ericson

Europarådets medlemsstater 2009

1 Albanien, 2 Andorra, 3 Armenien, 4 Azerbajdzjan, 5 Belgien, 6 Bosnien och Hercegovina, 7 Bulgarien, 8 Cypern, 9 Danmark, 10 Estland, 11 Finland, 12 Frankrike, 13 Georgien, 14 Grekland, 15 Irland, 16 Island, 17 Italien, 18 Kroatien, 19 Lettland, 20 Liechtenstein, 21 Litauen, 22 Luxemburg, 23 Makedonien, 24 Malta, 25 Moldavien, 26 Monaco, 27 Montenegro, 28 Nederländerna, 29 Norge, 30 Polen, 31 Portugal, 32 Rumänien, 33 Ryss-land, 34 San Marino, 35 Schweiz, 36 Serbien, 37 Slovakien, 38 Slovenien, 39 Spanien, 40 Storbritannien, 41 Sverige, 42 Tjeckien, 43 Turkiet, 44 Tysk-land, 45 Ukraina, 46 Ungern, 47 Österrike.

Innehållsförteckning

Sammanfattning1

Europarådets medlemsstater 20092

Innehållsförteckning3

1 Europarådets roll i det europeiska samarbetet5

1.1 Den parlamentariska församlingens roll och uppgifter5

2 Den parlamentariska församlingens verksamhet under 20098

2.1 Sessionen 20098

2.2 Den svenska delegationen8

2.3 Budget9

2.4 Val av generalsekreterare10

2.5 Omstrukturering av verksamheten11

2.6 Granskning av åtaganden11

2.6.1 Granskning genom frågor till ministerkommittén13

2.6.2 Valövervakning14

2.6.2.1 Svensk ledning i valövervakningen i Makedonien14

2.6.3 Observatörer och andra samarbetspartner15

2.7 Politiska frågor16

2.7.1 Europeiskt forum för demokratins framtid16

2.7.2 Europarådets relationer med andra internationella organisationer17

2.7.2.1 FN17

2.7.2.2 EU18

2.7.3 Globalisering19

2.7.4 Forum om konfliktförebyggande19

2.8 Mänskliga rättigheter20

2.8.1 Europakonventionen och Europadomstolen20

2.8.2 Avskaffandet av dödsstraffet20

2.8.3 Uppföljning av verkställighet av Europadomstolens beslut21

2.8.4 Mekanismer för att skydda de mänskliga rättigheterna22

2.8.4.1 MR-kommissarien22

2.8.4.2 CPT22

2.8.5 Bekämpning av familjerelaterat våld23

2.8.6 Europapris för främjandet av mänskliga rättigheter24

2.8.7 MR-dagarna24

2.9 Ekonomiska, kulturella och sociala frågor m.m.25

2.10 Gäster26

3 Den svenska representationen27

4 Huvudområden för församlingens verksamhet30

4.1 Granskning30

4.1.1 Granskning av hur medlemsländerna uppfyller sina åtaganden30

4.1.2 Armenien30

4.1.3 De demokratiska institutionerna i Moldavien31

4.1.4 Monaco32

4.1.5 Serbien32

4.2 Politiska frågor33

4.2.1 Konsekvenser av kriget mellan Georgien och Ryssland33

4.2.2 Situationen i Iran efter presidentvalet34

4.2.3 Europarådets framtid35

4.2.4 Vitryssland35

4.2.5 Privata militär- och säkerhetsföretag36

4.3 Juridiska frågor och mänskliga rättigheter36

4.3.1 Internationella brottmålsdomstolen36

4.3.2 Situationen för försvarare av mänskliga rättigheter i Europarådets medlemsländer36

4.3.3 Ukraina och Gongadze-fallet37

4.3.4 Skyddet av mänskliga rättigheter vid undantagstillstånd37

4.4 Ekonomiska frågor38

4.4.1 OECD och världsekonomin38

4.4.2 EBRD39

4.4.3 Finanskrisens utmaningar för världens ekonomiska institutioner39

4.5 Kultur40

4.5.1 Historieundervisning i konfliktdrabbade områden40

4.5.2 Kontroversiella minnesmärken41

4.5.2 Reglering av audivisuell medieservice41

4.6 Befolknings- och flyktingfrågor41

4.6.1 Klimatflyktingar41

4.6.2 Europas bortglömda folk: skyddandet av mänskliga rättigheter för tvångsförflyttade personer42

4.7 Sociala frågor, hälso- och familjefrågor43

4.7.1 Upplopp i europeiska städer: lärdomar och Europarådets reaktion43

4.7.2 Funktionshindrades behov43

4.8 Miljöfrågor44

4.8.1 Utmaningar i samband med klimatförändring44

4.8.2 Rätten till en hälsosam miljö45

4.8.3 Kärnkraft och hållbar utveckling45

4.8.4 Nya metoder att förebygga miljörelaterade hälsorisker45

4.9 Jämställdhet46

4.9.1 Kampen mot hedersrelaterade och könsrelaterade brott46

4.9.2 Våldtäkt på kvinnor47

4.9.3 Kvinnor i fängelse48

Förteckning över församlingens beslut 200949

1 Europarådets roll i det europeiska samarbetet

Europarådet har sedan sin tillkomst för 60 år sedan varit en huvudaktör när det gällt att skapa en gemensam europeisk värdegrund baserad på krav på mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. Europarådets uppdrag är att åstadkomma ett fastare samarbete mellan medlemmarna bl.a. genom att upprätta internationella konventioner och rekommendationer. Genom sina 209 konventioner är Europarådet en viktig normgivande institution inom europeisk politik.

Sverige var en av grundarna när Europarådets stadgar undertecknades av tio västeuropeiska stater i London den 5 maj 1949. Efter Berlinmurens fall har Europarådets medlemskrets mer än fördubblats. Vid årsskiftet 2009/10 hade Europarådet 47 medlemsländer. Samtliga europeiska stater utom Vitryssland och Kosovo ingår i rådet. Stöd för och uppföljning av den samhälleliga utvecklingen i Öst- och Centraleuropa har varit en viktig del av arbetet i den parlamentariska församlingen under utvidgningen. Medlemskap i Europarådet bidrar till att stärka de rättsstatliga institutionerna och främjar säkerställandet av de mänskliga fri- och rättigheterna i medlemsländerna.

EU:s utvidgning och fördjupade integration har av Europarådets parlamentariska församling setts som en fråga som direkt påverkar Europarådets egen framtid och dess roll i det europeiska samarbetet. En majoritet inom Europarådet utgörs numera av EU-medlemmar.

Förändringar i Europas samarbetsstrukturer har ställt Europarådet inför utmaningar som ledde till ett tredje toppmöte mellan medlemsländernas stats- och regeringschefer i maj 2005. Det tredje toppmötet lade grunden för en reformprocess med syfte att skapa en mer tydlig och effektiv organisation med fokus på kärnuppdraget att främja de grundläggande värdena: respekten för de mänskliga rättigheterna, demokrati och rättsstatens principer. Verksamheten under 2009 fortsatte att fokusera på uppföljningen av toppmötets beslut. Europarådets betydelse för fri- och rättigheter, demokratiutveckling och respekten för rättsstatens principer som grund för stärkt samarbete mellan Europas stater uppmärksammades särskilt under 2009 då 60 år hade gått sedan Europarådets tillkomst. Märkesåret firades genom en rad manifestationer bl.a. under församlingens höstsession.

1.1 Den parlamentariska församlingens roll och uppgifter

Europarådet arbetar på tre politiska nivåer: ett beslutande och verkställande organ, ministerkommittén, ett rådgivande och pådrivande organ, den parlamentariska församlingen, och ett organ för samarbete på lokal och regional nivå den europeiska kongressen för lokala och regionala organ, kommunalkongressen.

Den parlamentariska församlingen var den första i sitt slag i Europa. Även om den från början kallades den rådgivande församlingen, har man successivt gått över till beteckningen den parlamentariska församlingen. Ledamöterna utses av medlemsländernas parlament och är medlemmar av dessa parlament. Antalet representanter i de nationella delegationerna fastställs i förhållande till landets invånarantal. Sedan Montenegro blev medlem under våren 2007 är antalet delegater i församlingen 318. Det finns lika många suppleanter. Dessutom deltar parlamentariker från Israel, Kanada och Mexiko med observatörsstatus i församlingens arbete.

Stora förändringar i omvärlden och Europarådets egen utvidgning under 1990-talet har motiverat en kontinuerlig översyn av verksamhetens inriktning och organisation samt formerna för det europeiska samarbetet. Församlingen är genom sina dagsaktuella debatter och ställningstaganden en plattform där Europas centrala framtidsfrågor dryftas.

Vid utvidgningen av Europarådet har församlingen medverkat aktivt genom att förbereda kandidatländer för medlemskap, bedöma om villkoren för medlemskap är uppfyllda och bistå de nya medlemsländerna i deras demokratiska utveckling. Församlingen har varit pådrivande i frågor om de mänskliga rättigheterna och minoriteters rättigheter samt har bidragit vid tillkomsten av ett stort antal konventioner.

Genom utvidgningen av medlemskretsen har Europarådet fått en mer heterogen sammansättning, vilket ställer speciella krav när det gäller att upprätthålla värderingar och principer. Den parlamentariska församlingen anser att det är viktigt att säkerställa att Europarådets grundläggande värderingar och därigenom dess trovärdighet inte försvagas. Det räcker inte med att ett land ingår en principiell förbindelse att respektera de mänskliga rättigheterna och rättsstatens principer. Uppföljningen och kontrollen av efterlevnaden av dessa principer är en central del av verksamheten.

Församlingens ambition är att stärka den parlamentariska dimensionen inom Europarådet. För att främja öppenhet, demokratisk legitimitet och ansvarsutkrävande i Europarådet måste församlingens inflytande i beslutsprocessen bli större. Parlamentarikerna har rekommenderat stadgeändringar som berör reglerna för beslutsfattandet och framför allt relationer mellan olika organ i Europarådet. Vidare har församlingen uppmanat ministerkommittén att använda Europarådet som en plattform för dialog mellan medlemsländer i och utanför EU. Församlingen anser även att det är viktigt att utveckla bättre synergier mellan Europadomstolen och Europarådets övriga institutioner och organ.

Församlingen representerar nästan hela den partipolitiska skalan i medlemsländerna, något som bidrar till dess auktoritet. Fem partigrupperingar är verksamma inom Europarådets parlamentariska församling: den socialistiska gruppen (SOC), det europeiska folkpartiet (EPP/CD), alliansen för Europas liberaler och demokrater (ALDE), den europeiska demokratiska gruppen (EDG) samt den förenade europeiska vänstern (UEL). Endast ett trettiotal parlamentariker står utanför dessa partigrupperingar.

För att medlemsländernas ombud ska kunna fullgöra sina uppgifter i ministerkommittén, i den parlamentariska församlingen och i sekretariatet erfordras privilegier och immunitet. Dessa är fastställda i Europarådets konventioner nr 1 och 2, som är allmänna överenskommelser om privilegier och immunitet, samt protokoll nr 10. Genom en stadgeförändring 2006 tydliggjordes församlingsmedlemmarnas privilegier och immunitet som gäller vid delegaternas mandatutövning (res. 1490). Parlamentarikerna har också en ambition att höja värdet av den identitetshandling (laissez-passer) som församlingen förser sina medlemmar med.

2 Den parlamentariska församlingens verksamhet under 2009

2.1 Sessionen 2009

Europarådets parlamentariska församling möttes i fyra delsessioner under 2009. Samtliga hölls i Strasbourg. Delsessionerna ägde rum den 2630 januari, den 2730 april, den 2226 juni och den 28 september2 oktober. Det ständiga utskottet, som beslutar på församlingens vägnar mellan delsessionerna, sammanträdde den 13 mars i Paris, den 29 maj i Ljubljana och den 20 november i Bern.

Vid de fyra delsessionerna debatterades utskottens rapporter, avgavs rekommendationer till ministerkommittén, antogs resolutioner och direktiv, gjordes uttalanden i aktuella frågor samt debatterades akuta politiska frågor. De rapporter som lades fram för församlingen och det ständiga utskottet hade förberetts av tio fackutskott eller deras underutskott som sammanträtt i Strasbourg, Paris eller i något av medlemsländerna på inbjudan av respektive lands parlament. Vid sidan av utskotten har församlingens styrelse (byrån), de politiska gruppledarnas samordningsgrupp och delegationsordförandena en viktig roll när det gäller att dra upp riktlinjer för församlingens verksamhet.

Till president för församlingen omvaldes den spanske senatorn Lluís Maria de Puig (SOC). Han är församlingens 24:e president. Församlingen väljer också 20 vicepresidenter på roterande basis.

Enligt de regler som styr omval av församlingens president (res. 1583, 1584, 1585) kan presidenten numera omväljas bara en gång.

Den referensgrupp (the presidential committee) som består av de politiska gruppledarna är ett konsultativt organ och har i uppdrag att stödja byrån och presidenten.

Parlamentarikerförsamlingens generalsekreterare väljs av församlingen på förslag av ministerkommittén (63 §). Mateo Sorinas (Spanien) valdes till posten i januari 2006. Mandatperioden är fem år.

2.2 Den svenska delegationen

Den svenska delegationen vid 2009 års session bestod av sex ordinarie ledamöter: Göran Lindblad (m), ordförande, Björn von Sydow (s), vice ordförande, Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Carina Ohlsson (s), Kerstin Lundgren (c) och Morgan Johansson (s). Suppleanter för dessa var Anna Lilliehöök (m), Carina Hägg (s), Kent Olsson (m), Michael Hagberg (s), Tina Acketoft (fp) och Maryam Yazdanfar (s).

Göran Lindblad omvaldes till ordförande i det politiska utskottet och ingick därmed ex officio i byrån.

Björn von Sydow omvaldes till vice ordförande i det politiska utskottet.

Kerstin Lundgren valdes till ordförande i underutskottet för Mellanöstern.

Carina Ohlsson valdes till ordförande i underutskottet för hållbar utveckling.

Anna Lilliehöök valdes till vice ordförande i underutskottet för externa relationer.

Carina Hägg omvaldes till ordförande i underutskottet om våld mot kvinnor.

Kent Olsson omvaldes till ordförande i underutskottet för att bekämpa människohandel.

Tina Acketoft valdes till vice ordförande i underutskottet för migration.

2.3 Budget

Det är ministerkommittén som beslutar i frågor som berör Europarådets budget. Församlingen har rätt att yttra sig. Vid en utvärdering av aktiviteterna inom Europarådet bör beaktas att förväntningarna och trycket på organisationen har ökat genom utvidgningen av medlemskretsen. Däremot har resurser under en längre tid inte tillförts i motsvarande grad. Medlemsstaterna har dock genom det tredje toppmötets beslut bekräftat sina åtaganden gentemot Europarådet och dess värderingar. Dessa åtaganden borde infrias genom att resurser som motsvarar uppdraget beviljas. Flera besparings- och prioriteringsåtgärder har genomförts under de senaste åren.

Ministerkommitténs rätt att ensam besluta om budgeten har kritiserats av församlingen som krävt att församlingen i budgetsammanhang får sådana befogenheter som motsvarar dess status och som utgör gängse prerogativ för en parlamentarisk församling.

År 2009 firade Europarådet sitt 60-årsjubileum. Organisationens finansiella läge fortsatte att uppröra parlamentarikerna som ansåg att Europarådet saknar en budget som är anpassad till behoven. Organisationens rykte som Europas demokratiska samvete och försvarare av de mänskliga rättigheterna riskerar att falna till följd av bristande resurser. För fjärde successiva året upprepade församlingen i sitt yttrande över Europarådets budget för 2010 sina farhågor om skador för verksamheten om ökade resurser inte tillförs. Parlamentarikerna påpekade att ministerkommittén vid tidpunkten för debatten inte hade reagerat på dess rekommendation 1812 (2007) som handlade om budgetens politiska konsekvenser för Europarådets åtaganden och prioriteringar. Det planerade ungdomsparlamentet under jubileumsåret ställdes in.

I en lägesrapport i januari oroade sig generalsekreteraren Terry Davis över organisationens budget. Trots att medlemsländerna ökat sina bidrag till pensionsfonden var det inte tillräckligt för att täcka utbetalningarna. Dels hade antalet anställda inom både Europarådet och Europadomstolen ökat i och med de nytillkomna medlemsländerna, dels hade fondens avkastning på grund av finanskrisen varit betydligt sämre än den förväntade. Konsekvenser av kriget mellan Ryssland och Georgien för rådets resurser och prioriteringar uppmärksammades också av generalsekreteraren. Europarådets insatser i konfliktområdet gällde både rehabilitering och mänskliga rättigheter.

Församlingen debatterade budgetförslaget vid det ständiga utskottets möte i maj. Som underlag för debatten fanns ekonomiutskottets två rapporter: Europarådets budget för 2010 och Församlingens egna utgifter för 2010 (dok. 11911 och 11912, yttrandena 272 och 273). Församlingens anslag för 2009 uppgick till 15 650 500 euro (för 2008 var det 15 707 600 euro). Församlingens anslag för 2010 är 15 391 000 euro, vilket innebär en minskning med ca 260 000 euro jämfört med 2009.

Den allvarligaste finansiella krisen sedan organisationens grundande har förorsakat problem för samtliga medlemsstater. Under dessa omständigheter var det förståeligt att alla administrativa enheter ansträngde sig och bidrog till nödvändiga besparingar. Församlingen ansåg dock att den inte kunde acceptera att krisen användes som ursäkt för att försvaga Europarådet som försvarare av mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. Tvärtom behövde organisationen i dessa orostider förstärkas. Sedan 2006 har andelen utgifter på MR-området ökat proportionellt i den totala budgeten beroende på domstolens ökade behov. De andra områdena har fått minska sina anslag eftersom resurserna inte ökat. Europadomstolens framtid är en politisk fråga och måste hanteras som en sådan. Effektivisering av verksamheten måste förenas med en framtidsvision om organisationen. Församlingen sade sig vara beredd att fortsätta effektivisera sin egen verksamhet och skära ned sina egna utgifter med 2 %. Framför allt ska besparingar gälla produktion och distribution av dokument. Dessutom kommer färre möten att arrangeras utanför Strasbourg och Paris.

2.4 Val av generalsekreterare

Det är regeringarna i Europarådets 47 medlemsländer som har rätt att nominera kandidater till generalsekreterarposten. Den parlamentariska församlingen utser generalsekreteraren.

Mandatet för generalsekreterare Terry Davis gick ut den 31 augusti 2009. Under nomineringstiden i början av året hade fyra medlemsstater, Norge, Belgien, Polen och Ungern, lanserat kandidater till posten. Till valet av ny generalsekreterare, som var planerat att äga rum under församlingens junisession, presenterade ministerkommittén en kortlista bestående av två kandidater: Stortingets dåvarande talman Torbjörn Jagland och den polske senatorn Wlodimierz Cimoszevicz. Trots församlingens protester mot denna procedur, bl.a. genom en brådskande debatt vid aprilsessionen, bekräftade ministerkommittén sitt beslut. Församlingens byrå å sin sida vidhöll kravet på öppet val mellan alla fyra kandidater. I det uppkomna dödläget beslöt byrån att lyfta bort valet av generalsekreterare från junisessionens dagordning.

Valet av generalsekreterare förrättades vid höstsessionen då Torbjörn Jagland valdes till ny generalsekreterare.

Med anledning av den uppkomna konflikten mellan Europarådets institutioner efterlyste Göran Lindblad i sitt debattinlägg vid aprilsessionen ett brett paket med förslag till modernisering av Europarådets arbete för att åstadkomma ett bättre samarbetsklimat.

2.5 Omstrukturering av verksamheten

En regelbunden och betydande mötesnärvaro är viktig för en parlamentarisk institutions legitimitet. Församlingens ledning har initierat en rad ändringar i församlingens arbetsmetoder för att stimulera närvaron. För att göra debatterna mera levande har man infört en möjlighet till korta uttalanden om dagsaktuella politiska frågor. Församlingen efterlyste också nya metoder för att i medierna på ett effektivare sätt lyfta fram verksamheten i Europarådet.

För att tillgodose det tredje toppmötets syfte att effektivisera resursutnyttjandet och göra organisationen mer transparent och synlig har allmänhet och medier numera tillgång till församlingens voteringsresultat. En förutsättning för detta var övergången till elektronisk votering i församlingens plenum. Detaljerade voteringsresultat går att läsa på församlingens hemsida http://www.assembly.coe.int. På detta sätt vill man även nå en ökad närvaro vid sessioner, voteringar och utskottsmöten. De svenska ledamöternas deltagande fortsätter att vara högt. Enligt församlingssekretariatets statistik var de svenska delegaterna under 2009 återigen de flitigaste församlingsmedlemmarna när det gällde närvaro vid sessionerna och deltagande vid omröstningarna.

Ökad jämställdhet eftersträvas genom ett krav att utskotten ska ta hänsyn till könsfördelning vid nomineringar av rapportörer (res. 1585, 49.1 §). Andelen kvinnor bland delegater och suppleanter under 2009 var 22,7 % respektive 31,6 %.

2.6 Granskning av åtaganden

Uppföljning och kontroll av efterlevnaden av medlemsländernas åtaganden har utgjort en väsentlig del av Europarådets verksamhet sedan antalet medlemsstater började växa på 1990-talet. Församlingens granskningsutskott har varit verksamt sedan april 1997 (res. 1115) och har till uppgift att kontinuerligt granska att alla medlemsländer respekterar Europarådets grundläggande principer och uppfyller de åtaganden som gjorts i samband med att landet blivit medlem. Att utvärdera granskningsverksamheten utgör dessutom en del av uppföljningen av det tredje toppmötet.

Granskningsutskottets ledamöter nomineras av de fem politiska grupperna (i motsats till de andra utskotten där medlemmarna utses av de nationella delegationerna) och utses av byrån. Härutöver ingår ordförandena i de politiska och juridiska utskotten ex officio.

En granskning inleds med ett skriftligt yttrande från två av utskottet utsedda rapportörer som ska representera olika politiska grupperingar. Två ledamöter från det granskade landets nationella delegation ingår också i granskningsutskottet, men utan rätt att delta i utskottets voteringar.

Granskningsutskottets möten är inte offentliga. Verksamheten i granskningsutskottet bygger dels på samarbete med de nationella delegationerna, dels på dialog med ministerkommitténs granskningsenhet. Framgångsrik granskning förutsätter samarbetsvilja från det granskade landets och dess myndigheters sida. För att skaffa sig en detaljerad bild över utvecklingen besöker utskottsdelegationer de aktuella länderna.

Även valövervakning används i samma syfte genom att utskottets rapportör ingår i församlingens ad hoc-utskott för valövervakning. Samarbetet får sin konkreta innebörd när det berörda landet genomför och tillämpar församlingens rekommendationer. Efterlevnaden av dessa rekommendationer följs upp genom en dialog med landet och påbörjas ett år efter avslutad granskning.

Ackrediteringen av ledamöter kan användas som ett instrument för att förmå medlemsländerna att fullfölja sina åtaganden. Enligt stadgan ska församlingen vid öppnandet av den årliga sessionen kontrollera och ratificera medlemmarnas och gästernas ackreditering (6 § 3). Bristande jämställdhet i delegationernas sammansättning kan leda till beslut att upphäva rösträtten för nyutnämnda delegationer. Enligt församlingens stadga bör det underrepresenterade könet i varje delegation företrädas i minst samma utsträckning som i det nationella parlamentet. I varje fall måste minst en person i delegationen vara av det underrepresenterade könet.

Vid inledningen av januarisessionen ifrågasattes den nya albanska delegationens ackrediteringar (dok. 11809, res. 1650). Sedan stadgeutskottets granskning av ärendet utmynnat i slutsatsen att de albanska nomineringarna var förenliga med Europarådets stadga och församlingens bestämmelser antog församlingen den albanska delegationens ackrediteringar.

Med anledning av uppkomna problem som Ukraina haft med att nominera domarkandidater ifrågasattes den ukrainska parlamentarikerdelegationens redan godkända ackrediteringar (dok. 11963, 11965, rek. 1875, res. 1674). Debatten ägde rum vid junisessionen. Församlingen beslutade att inte återta de ukrainska ackrediteringarna i väntan på Europadomstolens rådgivande regeltolkning.

En omprövning av den ryska delegationens rösträtt begärdes i en motion vid höstsessionen (dok. 12045, 1687). Motionärerna angav som argument att Ryssland avsiktligt misslyckats med att fullfölja sina åtaganden i Europarådet. Kriget mellan Ryssland och Georgien samt vägran att efterleva församlingens krav utgjorde en överträdelse av Europarådets stadga. Församlingen beslutade att inte återta de ryska ackrediteringarna men att trappa upp granskningen av Ryssland.

I den anslutande debatten sade Göran Lindblad att han stödde förslaget att upphäva den ryska delegationens rösträtt för resten av året och att ompröva frågan i januari 2010. Björn von Sydow föredrog däremot ett samarbete med Ryssland men föreslog att den ryska delegationen borde konfronteras genom en kontinuerlig utfrågningsprocess. Marietta de Pourbaix-Lundin å sin sida ansåg att dialogen förblivit resultatlös och förespråkade ett upphävande av den ryska delegationens rösträtt.

Vid inledning av höstsessionen ifrågasattes den moldaviska delegationens nya ackrediteringar (dok. 12044, res. 1686). Församlingens slutsats blev dock att gå med på stadgeutskottets linje och anta ackrediteringarna då nomineringarna uppfyllde församlingens krav på politisk representation.

Att ifrågasätta nya ackrediteringar och ompröva redan godkända ackrediteringar har förekommit allt oftare under den senaste tiden. För att minska risken att regelparagraferna utnyttjas med fel motivering beslutades vid det ständiga utskottets möte i Bern om en skärpning av regeln. Den skärpta regeln som gäller från januari 2010 förutsätter att 30 respektive 50 delegater står bakom en motion som ifrågasätter nya ackrediteringar eller föreslår omprövning av en redan godkänd ackreditering.

2.6.1 Granskning genom frågor till ministerkommittén

Församlingens frågestund i samband med sessionerna ger tillfälle att följa upp huruvida ministerkommittén följer församlingens rekommendationer. Fyra gånger om året redogör utrikesministern i ministerkommitténs ordförandeland för verksamheten i ministerkommittén. Ledamöterna har sedan möjlighet att ställa frågor till utrikesministern. Numera gäller även en praxis vilken ger möjlighet att ställa spontana frågor till ministerkommitténs ordförande.

Tina Acketoft uppmärksammade ministerkommittén om den svensk-eritreanska journalisten Dawit Isaaks frihetsberövande i Eritrea (dok. 11868). Sedan Isaak 2001 publicerat en regimkritisk artikel och uttryckt sitt stöd för en demokratisering av Eritrea hade han suttit inspärrad i ett eritreanskt fängelse i över 2 700 dagar utan rättegång eller dom. Acketoft efterlyste möjligheter att inom ramarna för Europarådets verksamhet påverka eritreanska myndigheter till att frige den svenska medborgaren och journalisten.

Genom en skriftlig fråga till ministerkommittén drog Göran Lindblad uppmärksamhet till situationen för politiska fångar i Azerbajdzjan (dok. 11869). I synnerhet ville han veta vad ministerkommittén gjorde för att säkerställa att Azerbajdzjans förre minister för ekonomisk utveckling Farhad Aliyev och hans bror får en rättvis rättegång. De två bröderna har suttit fängslade sedan 2005 utan en rättmätig förundersökning och rättegång.

Tina Acketoft ställde en fråga till ministerkommittén om ökad dialog med Kina för att främja Europarådets värderingar i landet och därmed minska lidandet för hundratals oskyldigt fängslade kineser (dok. 12083). Hon krävde också att de kinesiska myndigheterna friger den tibetanske filmaren Dhondup Wangchen som hållits fängslad i Tibet sedan mars 2008 utan en rättvis rättegång och i fängelset utsätts för tortyr.

Med anledning av att Schweiz, vars regering innehade ordförandeposten i ministerkommittén, genom en folkomröstning förbjöd byggandet av minareter oroade sig Tina Acketoft för konsekvenserna av det schweiziska minaretförbudet (dok. 12098). Om frågan tas till Europadomstolen kommer utfallet att dröja flera år. Acketoft undrade om ministerkommittén förfogade över andra metoder för att bedöma rättvisan i det schweiziska förbudet.

2.6.2 Valövervakning

Valövervakning är ett komplement till granskningen av efterlevnaden av medlemsländernas åtaganden. Parlamentarikerförsamlingen har under de senaste åren engagerat sig i ett stort antal valövervakningsinsatser framför allt i Central- och Östeuropa, oftast i samarbete med Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), Europaparlamentet och Natoförsamlingen. Valövervakning sker i olika delar av landet där parlamentarikerna på plats i vallokaler övervakar valtillfället, förseglingen av röstsedlarna och rösträkningen.

Parlamentariker som valövervakare bedöms politiskt vara av stor betydelse trots att de nästan enbart deltar som korttidsobservatörer. Den parlamentariska församlingen har under 2009 sänt valövervakare enligt följande:

Azerbajdzjan, folkomröstning den 18 mars

Makedonien, presidentval den 22 mars (Marietta de Pourbaix-Lundin)

Montenegro, parlamentsval den 29 mars

Moldavien, parlamentsval den 5 april

Albanien, parlamentsval den 28 juni (Marietta de Pourbaix-Lundin, Kent Olsson)

Bulgarien, parlamentsval den 5 juli

Moldavien, parlamentsval den 29 juli

2.6.2.1 Svensk ledning i valövervakningen i Makedonien

Marietta de Pourbaix-Lundin, som ledde Europarådets valobservatörer i Makedonien, rapporterade vid aprilsessionen från presidentvalet den 22 mars. I jämförelse med valet till parlamentet året innan kunde 2009 års presidentval ses som en framgång. Valkampanjen var kort men fredlig. På valdagen var polisnärvaron hög och det förekom inget våld. Valobservatörerna betonade dock vikten av att Makedonien uppdaterar röstlängder och fortsätter att utbilda valnämnder. Detta val ansågs bli avgörande för Makedoniens ambitioner om medlemskap i EU och Nato. I valövervakarnas rapport framhölls att Makedonien nu uppnått ett flertal av de demokratiska riktlinjer och åtaganden som krävs för demokratiska val. Då ingen av de sju presidentkandidaterna fick tillräckligt med röster, hölls en andra omgång den 5 april.

2.6.3 Observatörer och andra samarbetspartner

Utomeuropeiska länder har möjlighet att genom observatörsstatus delta i Europarådets verksamhet. Det är ministerkommittén som beslutar om ansökande länders observatörsstatus. Beslutet träder i kraft sedan den parlamentariska församlingen har lämnat ett positivt yttrande. Med stöd av beslutet får en observatör delta i det samarbete som är underställt ministerkommittén. Ett land med observatörsstatus måste dessutom anhålla om att få sända observatörer till församlingen som fattar beslut i frågan. Israel, Kanada och Mexiko medverkade under 2009 som observatörer i den parlamentariska församlingen.

Församlingen ägnar sig också åt att följa MR-situationen i observatörsländerna som inte är formellt bundna att följa Europarådets normer och konventioner. Detta kan dock enligt den parlamentariska församlingen ge anledning till feltolkningar och missförstånd. Genom att ansöka om observatörsstatus anses observatörsländerna ha gjort ett politiskt åtagande att respektera och främja de universella principerna om demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatlighet. Etablerade internationella MR-normer borde därmed tillämpas av observatörsländerna som även på andra sätt borde kunna främja Europarådets ideal och värderingar i sina länder.

Det tredje toppmötet 2005 ansåg att Europarådet är förpliktat att öppna en ny dialog mellan Europa och dess grannregioner södra Medelhavet, Mellanöstern och Centralasien. Europarådet vill främja en dialog om globalt ömsesidigt beroende och solidaritet och skapa en europeisk medvetenhet om tvärkulturella och utvecklingsinriktade frågor.

Sedan församlingen under senare tid analyserat möjligheten att stärka observatörernas engagemang i samarbetet och samtidigt kunna dra bättre nytta av observatörernas deltagande har församlingen tagit ett flertal initiativ (dok. 12077, res. 1699). För att utveckla relationerna till fler länder i grannområden införde församlingen en ny status Partner for Democracy (dok. 11913, res. 1680) som kan beviljas en icke-medlemsstat. Denna status tillåter deltagandet i församlingens sessioner och möten men utesluter rätten att delta i omröstningar (dok. 12071, res. 1698).

Församlingen planerar även att använda det ständiga utskottet för tätare kontakter med parlamentariker från Algeriet, Marocko och Tunisien. Över huvud taget eftersträvas tätare relationer till de nordafrikanska länderna genom ökat samarbete och dialog. Samarbetets syfte är att främja demokrati, rättsstatlighet och respekt för de mänskliga rättigheterna i länderna söder om Medelhavet. Auktoritärt styre och avsaknaden av politisk pluralism samt brister i medie- och yttrandefriheten i ett flertal länder har gett församlingen anledning till oro över den framtida utvecklingen i området.

Den parlamentariska församlingen inledde 2004 en politisk dialog med Kazakstans parlament genom att underteckna en överenskommelse som är den första i sitt slag. Den syftar till att främja parlamentarisk demokrati, rättsstatens principer och respekten för de mänskliga rättigheterna i Kazakstan. Underutskottet för relationer med icke-medlemsländer har till uppgift att sköta kontakterna med observatörerna och andra samarbetspartner.

Vid aprilsessionen debatterade församlingen utvecklingen i Afrika (dok. 11636, res. 1656). Församlingens huvudbudskap var att medlemsländernas parlament borde fokusera mer på utvecklingsfrågor i allmänhet och stödja The New Partnership for Africas Development (NEPAD) i synnerhet. NEPAD är ett initiativ taget av afrikanska ledare för att främja fred, säkerhet och den socioekonomiska utvecklingen med syfte att uppnå FN:s millenniemål till 2015. Det råder allmän konsensus i Afrika och Europa om att millenniemålen är prioriterade men att de svårligen kan uppnås om inte parlamentens roll stärks. Därför vill församlingen att medlemsländerna ska öka sitt bistånd till NEPAD.

2.7 Politiska frågor

2.7.1 Europeiskt forum för demokratins framtid

Ett europeiskt forum för demokratins framtid inrättades genom beslut vid Europarådets toppmöte i Warszawa i maj 2005. Denna verksamhetsform har som syfte att stärka demokrati, politiska friheter och medborgarnas deltagande. Ukraina stod 2009 för värdskapet för det femte forumet med ett övergripande tema Valsystem och möjligheter att stärka demokratin på 2000-talet. Det ägde rum i Kiev den 2123 oktober. Från den svenska Europarådsdelegationen deltog Göran Lindblad.

Forumet är tänkt att vara en flexibel process för att inom Europarådets medlemsländer stimulera idé- och erfarenhetsutbyte om demokratiutvecklingen och dess olika aspekter. Forumets uppgift ska vara att identifiera och utvärdera betydande demokratiinitiativ, utveckla standarder för demokratiutveckling och sprida kunskap bland medlemsstaterna. Forumet samlar företrädare för politiska partier, förtroendevalda på lokal, regional och nationell nivå, forskare, enskilda organisationer m.fl. med intresse för att fördjupa och stärka demokratin.

Demokrati är en kontinuerligt pågående process och kan alltid utvecklas vidare. Även om de grundläggande demokratiska principerna är obestridliga, beror den praktiska hanteringen på diverse omständigheter, sade Göran Lindblad vid inledning av forumet. En debatt om demokratiska processers olika aspekter gynnar demokratiutvecklingen. Aktuella frågor handlar bl.a. om huruvida man kan säkerställa folkvalda organs representativitet och legitimitet.

Församlingen uppmärksammar och diskuterar återkommande olika aspekter av demokrati. Vid vintersessionen var elektronisk demokrati på dagordning (dok. 11810, rek. 1860, res. 1653). Församlingen påvisade att demokrati är en pågående process som hela tiden stöter på nya utmaningar och behöver anpassa sig till dessa. Nya informations- och kommunikationsteknologier (ICT) ger möjlighet till att förbättra demokratiska institutioner genom bättre transparens, tillgänglighet och delaktighet. Med detta inte sagt att det är en ersättare till den representativa demokratin utan snarare ett komplement. IT-samhället ska inte enbart ses som en utmaning utan också en möjlighet att förbättra det demokratiska systemet. Församlingen såg positivt på en utveckling där informations- och kommunikationsteknologier allt oftare används inom statliga institutioner på alla nivåer i medlemsländerna.

2.7.2 Europarådets relationer med andra internationella organisationer

Främjandet av samarbete med andra europeiska och internationella organisationer och institutioner ingår i den handlingsplan som Europarådets tredje toppmöte antog 2005. Avsikten är att stärka samverkan både inom Europarådet och med andra regionala och internationella institutioner.

Europarådet samarbetar med både allmänpolitiska organisationer och fackorgan. Samarbetet mellan EU, OSSE och Europarådet, deras respektive parlamentariska församlingar samt med FN och dess fackorgan utvärderas vid särskilda debatter i den parlamentariska församlingen och i samband med möten mellan ledande representanter för dessa institutioner.

2.7.2.1 FN

Det politiska utskottets rapport om FN-reformer debatterades vid höstsessionen (dok. 12018; res. 1688). Behovet av reformer av institutionerna inom FN har under ett flertal år betonats av den parlamentariska församlingen. Församlingen har uttryckt starkt stöd för reformer och särskilt betonat vikten av att vitalisera generalförsamlingen och effektivisera säkerhetsrådets arbete. När det gällt att möta globala hot har församlingen uttryckt en önskan om ett mer utvecklat samarbete med FN och dess organ. Relationerna mellan FN och Europarådet har sedan 2000 årligen debatterats i FN:s generalförsamling.

Enligt församlingen är en reform av FN brådskande. Den är nödvändig för att underlätta ansvarskrävande samt att öka transparens och demokratisk översyn av organisationen. Församlingen påpekade dock att inga reformförslag hittills syftat till att förbättra FN:s demokratiska roll. För att kunna bemöta globaliseringens utmaningar har det demokratiska elementet i FN-systemet blivit ännu nödvändigare. Församlingen har länge förespråkat en ökad parlamentarisk medverkan i FN. Parlamentarikerna har en möjlighet att på den nationella nivån påverka sina regeringars agerande i FN och sprida kännedom om innebörden av FN-beslut. Ett systematiskt deltagande av parlamentariker skulle minska FN:s demokratiska underskott och kunna medföra andra positiva effekter. En rådgivande parlamentarisk FN-församling bestående av såväl ledamöter från nationella parlament som regionala parlamentariska församlingar är ett mål för framtiden. Säkerhetsrådet ska ges möjlighet att snabbt agera vid hot mot mänskliga rättigheter och ska inte kunna stoppas av veton från säkerhetsrådets permanenta medlemmar. Transparensen i säkerhetsrådet måste öka och man måste underlätta för stater som inte är medlemmar i säkerhetsrådet att uttrycka sig när deras intressen står på spel.

2.7.2.2 EU

Vid det tredje toppmötet 2005 uppmanade stats- och regeringscheferna att Europarådets olika organ skulle stärka relationerna till EU inom mänskliga rättigheter, pluralistisk demokrati och rättsstatlighet samt på de rättsliga, kulturella och sociala områdena.

EU:s utvidgning och behovet av att reformera dess institutioner har med stort intresse följts av den parlamentariska församlingen. Efter Bulgariens och Rumäniens EU-inträde i januari 2007 har EU 27 medlemsländer som samtliga också är medlemmar i Europarådet. EU och Europarådet har en gemensam värdegrund som är baserad på principer om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatlighet. Dock har Europarådet genom sitt breda medlemskap som inbegriper 47 länder en möjlighet att företräda hela Europa på ett sätt som EU inte kan göra. Särskilt borde Europarådets unika kompetens när det gäller skyddet av de mänskliga rättigheterna och normskapandet bättre kunna tas till vara. EU varken kan eller bör ta över dessa uppgifter, menar Europarådets parlamentariska församling. EU:s ekonomiska resurser är vida större än Europarådets, vars starka sidor utgörs av expertis, erfarenhet och skapande av internationell rätt.

Europarådet och EU har enats om ett samförståndsavtal som undertecknades 2007. I överenskommelsen fastställs de viktigaste samarbetsområdena och de institutionella arrangemangen för avtalets genomförande. Att undvika dubbelarbete är viktigt i samarbetet mellan EU och Europarådet. I avtalet ingår också beslutet om att EU ska tillträda Europakonventionen. Enligt församlingen utgör samförståndsavtalet ett bra ramverk där EU kan dra nytta av Europarådets kunskaper och kompetens.

Lissabonfördragets ikraftträdande den 1 december 2009 välkomnades av församlingens president som ett viktigt steg som gör det möjligt för EU att ansluta sig till Europakonventionen och därmed som ett steg mot ett gemensamt rättsområde i Europa.

Församlingen och Europaparlamentet har ett separat samarbetsavtal. I avtalet ingår en överenskommelse om regelbundna möten mellan talmännen, samarbete mellan utskotten och inom valövervakning.

EU:s myndighet för grundläggande rättigheter inledde sitt arbete under 2007. Den nya myndighetens tillkomst har debatterats av församlingen som framhållit Europarådets roll, långa erfarenhet när det gäller skyddet av de mänskliga rättigheterna och dess granskningssystem för att verifiera huruvida de antagna normerna respekteras av medlemsstaterna. Församlingen har dock kommit till insikt om att en konstruktiv inställning till EU-samarbetet är nödvändig för att bidra till Europas utveckling. För att lösa utmaningar som människohandel, våld mot kvinnor, våld mot barn, minoriteter, klimatförändringar och nya hot mot samhället krävs både ett gränsöverskridande samarbete och en institutionell dialog. Det juridiska utskottet har i uppgift att utarbeta en rapport om hur samarbetet mellan EU:s myndighet och Europarådet har kommit i gång. I februari 2010 gjorde den svenska Europarådsdelegationen ett besök hos myndigheten för att på plats i Wien studera dess verksamhet.

2.7.3 Globalisering

Även om Europarådet är en regional organisation söker den parlamentariska församlingen bevaka den politiska och ekonomiska utvecklingen i hela världen. Med sin värdegrund har Europarådet goda förutsättningar att delta i en debatt om globaliseringens olika dimensioner. Europarådets roll bör vara att söka föra den internationella dialogen framåt och förvandla konfrontation till dialog. Inför framtiden är det nödvändigt för Europarådet att anpassa sig till förändringar i omvärlden samtidigt som det håller fast vid sina kärnvärden.

Konsekvenserna av den globala finansiella krisen (dok. 11807; res. 1651) stod i fokus vid januarisessionen. Församlingen observerade att världsekonomin efter en tid av ekonomisk tillväxt hade vänt, och många länder förväntades gå in i en lång och djup recession. Krisen förde med sig högre arbetslöshet, förluster av inkomster och tillgångar samt högre skuldsättning. Med anledning därav påminde församlingen medlemsländernas regeringar om att det var deras ansvar att försvara medborgarnas sociala och mänskliga rättigheter. Medan insatser gjordes för att få ekonomin i jämvikt, behövde medlemsländernas sociala skyddsnät balansera upp konsekvenserna av den ekonomiska nedgången. Församlingen välkomnade de av G20 framtagna rekommendationerna för att stimulera ekonomin, skapa likviditet, stärka finansiella institutioner och skydda besparingar, men beklagade att de inte inkluderade någon rekommendation om hur medborgarnas rättigheter garanteras.

2.7.4 Forum om konfliktförebyggande

Europarådets bärande idé är att respekt för de mänskliga rättigheterna skapar en fast grund för fred och säkerhet. Församlingens politiska utskott anordnade den 2425 september i Strasbourg ett forum om konfliktförebyggande, med särskild fokus på betydelsen av tidig varning vid konflikthot. Syftet med forumet var att få en översyn av de existerande konfliktförebyggande mekanismerna och att analysera möjligheterna till vidareutveckling. Vidare skulle Europarådets och den parlamentariska församlingens roll beaktas när det gällde att förebygga spänningar i relationer i Europa. Vid forumet deltog akademiker, parlamentariker och representanter för berörda internationella organisationer (OSSE, EU, UNDP, Collective Security Treaty Organisation, CSTO, International Crisis Group och International Alert). Från Europarådsdelegationen deltog Göran Lindblad.

2.8 Mänskliga rättigheter

2.8.1 Europakonventionen och Europadomstolen

Europarådets konvention om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (CETS 5) undertecknades 1950. Efterlevnaden av konventionen övervakas av Europadomstolen som 2009 hade varit verksam i 50 år. Europadomstolen har sitt säte i Strasbourg och är sammansatt av 47 domare, en från varje land som tillträtt Europakonventionen. Medlemsländernas regeringar har rätt att nominera kandidater till domare men valet sker i den parlamentariska församlingen. Församlingens riktlinjer vid val av nya domare till Europadomstolen anger att nomineringsförfarandet i medlemsstaterna bör vara öppet och att både män och kvinnor ska finnas representerade bland de tre kandidaterna. Kandidaterna ska ha erfarenhet av arbete inom MR-sektorn. Vid januarisessionen debatterade församlingen återigen nomineringsprocessen (dok. 11767, 11798; res. 1646). Den antagna resolutionen betonar vikten av att nomineringsprocessen följer ett demokratiskt tillvägagångssätt, som präglas av öppenhet och utesluter diskriminering. Om nomineringsprocessen inte uppnår dessa kriterier, har församlingen för avsikt att tillbakavisa kandidatlistan.

Som en följd av Europarådets utvidgning har antalet domstolsärenden ökat kraftigt. Upprepade varningar har framförts i församlingen om att Europadomstolen riskerar att förlora sin trovärdighet om eftersläpningen i ärendebehandlingen fortsätter att växa. Samtidigt har det betonats att det är medlemsländernas gemensamma ansvar att garantera att domstolen även fortsatt kan arbeta effektivt.

Ett nytt protokoll, nr 14, till Europakonventionen (CETS 194), som öppnades för underskrift 2004 men ännu inte trätt i kraft, utarbetades för att se över konventionen i syfte att domstolen bättre skulle kunna klara av sin växande arbetsbörda. Vid årsskiftet 2009/10 hade 46 medlemsstater ratificerat protokollet, dock inte Ryssland. Vid utgången av 2009 var det därmed ovisst när protokoll nr 14 träder i kraft. Ministerkommittén hade utarbetat ett komprimerat utkast, kallat protokoll 14 bis, som debatterades som ett brådskande ärende vid aprilsessionen (dok. 11864, 11879, yttrande 271). Syftet med protokoll 14 bis var att i väntan på ikraftträdande av protokoll 14 möjliggöra effektivare ärendebehandling i domstolen.1

2.8.2 Avskaffandet av dödsstraffet

Rätten till liv är en mänsklig rättighet, och respekt för liv tillhör Europarådets grundläggande värderingar. Därför ställer Europarådet kategoriska krav på dödsstraffets avskaffande och har som mål att avskaffa dödsstraffet inte bara i Europa utan i hela världen. Europarådet har bidragit till att Europa är en zon där dödsstraffet avskaffats, med ett undantag: Vitryssland, som står utanför Europarådet och är det sista landet i Europa som fortfarande verkställer dödsstraff. Kampen för att avskaffa dödsstraffet gör långsamt men stadigt framsteg världen över. Förekomsten av dödsstraff i några observatörsländer har varit föremål för intensiv bevakning i församlingen som kontinuerligt kritiserat tillämpningen av dödsstraff i USA och Japan, båda observatörsländer i Europarådet.

Vid årsskiftet 2009/10 hade 46 av rådets 47 medlemsstater ratificerat tilläggsprotokoll nr 6 till Europakonventionen som förbjuder dödsstraff (CETS 114). Det är enbart Ryssland som inte gjort det. Inga avrättningar har dock genomförts sedan 1996. Fristen för moratoriet som infördes 1999 löpte ut vid årsskiftet men förlängdes i november av den ryska konstitutionsdomstolen. I ett pressmeddelande den 19 november 2009 välkomnade församlingens president beslutet och uppmanade det ryska parlamentet att som en följd av konstitutionsdomstolens beslut slutgiltigt avskaffa lagen om dödsstraff.

Genom ett tilläggsprotokoll till Europakonventionen (CETS 187) har dödsstraffet förbjudits även i krigstid och när det råder fara för krig. Tilläggsprotokoll nr 13 kompletterar det förbud mot dödsstraff i fredstid som funnits sedan 1985.

Ett beslut om en europeisk dag mot dödsstraffet fattades av Europarådet under 2007, ett initiativ som fick församlingens fulla stöd. EU följde fr.o.m. 2008 Europarådets exempel genom att den 10 oktober protestera mot tillämpningen av dödsstraff i världen.

2.8.3 Uppföljning av verkställighet av Europadomstolens beslut

De till Europakonventionen anslutna staterna förbinder sig att erkänna domstolens obligatoriska jurisdiktion. Att verkställa Europadomstolens domar är av stor betydelse och utgör en väsentlig del i den europeiska mekanismen för att skydda de mänskliga rättigheterna. Ministerkommittén har en viktig roll i att övervaka att domarna verkställs. Det faktum att ett antal av Europadomstolens domar flera år efter avgörandet inte blivit verkställda riskerar att underminera det system som byggts upp under Europakonventionen. För att ta itu med problemet har församlingen föreslagit att ministerkommittén intar en striktare hållning mot de medlemsländer som brister i verkställighet av domar. Församlingen har vidare rekommenderat bl.a. att europeisk domstolspraxis införlivas i den nationella lagstiftningen och att myndigheterna i medlemsländerna effektiviserar verkställigheten av domar. De nationella parlamenten har uppmanats att engagera sig i att följa upp hur domstolens beslut verkställs på nationell nivå.

Församlingen har åtagit sig att regelbundet följa domarnas verkställighet. Således är verkställigheten av domarna från Europadomstolen en återkommande punkt på dagordningen för det juridiska utskottet och för församlingen.

2.8.4 Mekanismer för att skydda de mänskliga rättigheterna

2.8.4.1 MR-kommissarien

MR-kommissariens redogörelse och verksamhet debatteras regelbundet av församlingen. Vid aprilsessionen presenterade MR-kommissarien Thomas Hammarberg sin årliga rapport (dok. 11861) och talade inför församlingen om klyftan mellan politisk retorik och realitet när det gäller respekten för mänskliga rättigheter. Han framhöll att inget land i Europa är fritt från diskriminering, oavsett om det gäller främlingsfientlighet, könsdiskriminering eller homofobi. Därtill förekommer fortfarande rapporter om maktmissbruk, korruption och inkompetens. Finanskrisens negativa effekter på MR-situationen ställer än högre krav på att slå vakt om de mänskliga rättigheterna.

Församlingens stöd till MR-kommissarien är entydigt, och institutionens raska och stadiga framsteg sedan den inrättades 1999 har kontinuerligt fått beröm. MR-kommissarien arbetar oberoende, och hans oberoende ställning anses vara en styrka och en förutsättning för genomförandet av kommissariens uppdrag. Samarbete med institutioner utanför Europarådet är dock viktigt för uppdraget särskilt med EU, UNHCHR, FN:s flyktingkommissarie och OSSE. Församlingen hänvisar frekvent till MR-kommissariens rekommendationer och har efterlyst de nationella parlamentens aktiva stöd för verksamheten.

2.8.4.2 CPT

Den europeiska konventionen om förhindrande av tortyr och annan omänsklig och förnedrande behandling eller bestraffning (CETS 126) antogs av ministerkommittén 1987 och trädde i kraft den 1 februari 1989. Den bygger på artikel 3 i Europakonventionen till skydd för mänskliga rättigheter. Konventionen har ratificerats av samtliga medlemsstater.

Europeiska kommittén för förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling, CPT, som upprättats enligt konventionen för att undersöka behandlingen av frihetsberövade, inledde sin verksamhet 1990. Kommitténs uppgift är att besöka fängelser, häkten, slutna psykiatriska anstalter och övriga inrättningar i medlemsländerna för att undersöka hur de frihetsberövade behandlas. Kommittén består av en representant för varje medlemsland. Medlemmarna är oberoende experter. De nationella delegationerna nominerar kandidaterna till CPT men valet sker i ministerkommittén. Församlingen strävar efter att kontinuerligt förbättra proceduren att utse medlemmar i antitortyrkommittén (res. 1540/2007). Kommitténs auktoritet beror, enligt parlamentarikerna, på medlemmarnas moraliska anseende, professionella kvalifikationer och personliga delaktighet.

Sveriges nye representant i CPT är doktor Stefan Weinberg Krakowski. Han utsågs till posten i mars 2009 och efterträdde jur.kand. Ann-Marie Orler. Weinberg Krakowskis mandatperiod sträcker sig till den 19 december 2013.

Kommittén inspekterade svenska fängelser och häkten i juni 2009. I rapporten uppmanades Sverige att förbättra de metoder som används vid undersökning av klagomål över brister i polisens agerande. Vidare tog kommitténs rapport upp restriktionerna för häktade, särskilt restriktionernas påverkan på de häktades mentala hälsa.

2.8.5 Bekämpning av familjerelaterat våld

Ett parlamentariskt nätverk mellan nationella parlament kommer att fortsatt ägna sig åt våld som riktas mot kvinnor i nära relationer. Genom en särskild kampanj i medlemsländerna uppmärksammades problemet 20062008. Riktlinjerna för kampanjen på parlamentarisk nivå angavs i resolution 1512/2006. Olika aspekter av våld mot kvinnor belystes parallellt med diskussioner om åtgärder för att hjälpa utsatta kvinnor och stödja olika institutioner som arbetar med våldsutsatta kvinnor eller med våldsutövare. Församlingen betonade nödvändigheten av att se till att internationella normer och åtaganden genomförs fullt ut när det gäller våld mot kvinnor och föreslog en europeisk konvention för att bekämpa våld mot kvinnor. Regelbunden uppföljning och analys av gjorda framsteg ingick som ett viktigt element i kampanjens målsättning. Europarådsdelegationen har utsett Carina Hägg som riksdagens kontaktperson i nätverket.

Vid det ständiga utskottets möte i Bern den 20 november 2009 tog man upp den ökade risk för våld mot kvinnor i hemmet som invandrarkvinnor är utsatta för. Om Europarådet antar ett lagligt bindande instrument skulle det sända en stark politisk signal om att det är slut på straffriheten för dem som utövar våld mot kvinnor, betonades det i utskottets uttalande. Det var viktigt att alla offer för könsrelaterat våld i Europa oavsett ursprung och bakgrund måste få skydd och rehabilitering.

Bekämpandet och förebyggandet av våld mot invandrarkvinnor, såsom människohandel och tvångsäktenskap, behandlades ytterligare under konferensen om Migration och våld mot kvinnor i Europa som arrangerades av församlingen och Interparlamentariska unionen (IPU) i den franska nationalförsamlingen den 10 och 11 december 2009. Från Europarådsdelegationen deltog Göran Lindblad och Kent Olsson.

För tionde året i rad högtidlighölls 2010 FN:s internationella dag för avskaffande av våld mot kvinnor. Den 25 november anordnades i riksdagen ett halvdagsseminarium om ämnet. Bakom initiativet stod riksdagens delegationer till Europarådets parlamentariska församling, IPU, Nordiska rådet, OSSE:s parlamentariska församling, EMPA samt riksdagens manliga nätverk i samverkan med UNIFEM Sverige. Europarådsdelegationen representerades vid panelen av Carina Hägg. Bland de drygt 100 deltagarna fanns riksdagsledamöter, representanter för Regeringskansliet, myndigheter och enskilda organisationer.

Europarådet och dess medlemsländer har en viktig roll även i resten av världen i bekämpandet av våld mot kvinnor, uttalade församlingen vid januarisessionen då den debatterade förekomsten av ett stort antal mord på kvinnor i observatörsstaten Mexiko (dok. 11781, rek. 1861, res. 1654). Kvinnors rätt till ett liv utan våld underströks av församlingen.

2.8.6 Europapris för främjandet av mänskliga rättigheter

År 2009 delade den parlamentariska församlingen för första gången ut ett MR-pris som instiftats i april 2007 (res. 1547). Priset utmärker årligen en representant för det civila samhället eller en frivilligorganisation för betydande insatser för att främja de mänskliga rättigheterna i Europa. Både enskilda personer och organisationer kan nomineras. En panel bestående av sju medlemmar, nämligen församlingens president, ordföranden för det juridiska utskottet, ordföranden för granskningsutskottet och fyra oberoende personer med erkänd ställning inom MR-området, beslutar om det årliga priset. Prissumman är på 100 000 euro.

MR-priset 2009 tilldelades det brittisk-irländska Rights Watch, en frivilligorganisation som sedan 1990 har övervakat skyddet av de mänskliga rättigheterna inom Nordirland och på senare tid även fredsprocessen. Priskommittén valde Rights Watch bland 14 nomineringar. Motiveringen var att det för den fortsatta utvecklingen inom MR-området var viktigt att framhålla Rights Watchs modiga arbete med att övervaka MR-relaterade missförhållanden.

2.8.7 MR-dagarna

Europarådsdelegationen medverkade för andra gången i de årliga MR-dagarna som den 1617 november 2009 arrangerades i Stockholm. MR-dagarna är ett samarbetsarrangemang mellan ett stort antal enskilda organisationer och myndigheter och har arrangerats sju gånger tidigare som en mötesplats mellan praktik och forskning om mänskliga rättigheter. MR-dagarna har också som mål att lyfta fram frågan om mänskliga rättigheter på den politiska dagordningen. Det övergripande temat för årets MR-dagar var Klimatförändring och mänskliga rättigheter.

Under MR-dagarna 2009 anordnades en paneldebatt med temat Klimatflyktingar finns de? med medverkan av fem av riksdagens interparlamentariska delegationer. Även representanter från UU och MJU deltog. Panelens moderator var Tina Acketoft (fp) från Europarådsdelegationen. Miljö- och jordbruksutskottets representant var Aleksander Gabelic (s) och utrikesutskottets representant Bodil Ceballos (mp). Inger René (m) var utsedd att representera IPU-delegationen, Fredrick Federley (c) OSSE-delegationen, Marianne Berg (v) Nordiska rådets svenska delegation och Rosita Runegrund (kd) Empa-delegationen. Debatten tog upp definitionsfrågan och den begreppsförvirring som råder när det gäller definitionen av klimatflyktingar. Integrationsaspekterna och ansvarsfördelningen berördes också liksom det förebyggande arbetet.

Syftet med paneldebatten och en informationsdisk var att informera om det arbete med de mänskliga rättigheterna och demokrati som bedrivs i riksdagen. Riksdagens internationella kansli höll i planeringen och genomförandet av arrangemangen.

2.9 Ekonomiska, kulturella och sociala frågor m.m.

Europarådet ska enligt artikel 1 i sin stadga (CETS 1) utöver att värna de mänskliga rättigheterna dryfta frågor av gemensamt intresse bl.a. på de ekonomiska, sociala, kulturella, vetenskapliga, juridiska och administrativa områdena. Den parlamentariska församlingen har fackutskott som täcker dessa frågor. Det ingår i Europarådets roll att fokusera på de mest utsatta samhällsgruppernas villkor och rättigheter. Bland dessa grupper märks äldre, sjuka, handikappade, barn, kvinnor, minoriteter, flyktingar, tvångsförflyttade, klimatflyktingar och katastrofoffer.

Församlingen är också parlamentariskt forum för att granska verksamheten i de mellanstatliga regeringsorganen Europeiska återbyggnads- och utvecklingsbanken, EBRD, och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, OECD. Rapporter om verksamheten inom OECD och EBRD finns varje år på församlingens dagordning.

Barnets rätt till att bli hörd i beslut som berör barnet självt finns i artikel 12 i FN:s konvention om barnets rättigheter. Hänsyn måste tas till barnets åsikter och känslor i samtliga beslut som rör barnet, menade församlingen i en debatt under 2009. Särskilt ska detta gälla beslut som angår familjeliv, sjukvård, adoptionsärenden, utbildning och rättskipning (dok. 11615, rek. 1864). Det finns möjligheter att främja barnets deltagande i beslut som rör dem själva, bl.a. barnombudsmannainstitutionen på både nationell och lokal nivå, nationella strategier och informationskampanjer.

Innovativa modeller inom sjukvården fick församlingens uppmärksamhet under 2009 vid en debatt som handlade om den vård som ges i livets slutskede. Då handlar det om att säkerställa så hög livskvalitet som möjligt för den sjuke med tanke på att målet inte längre är att bota utan att lindra den fysiska och psykiska smärtan (dok. 11758, res. 1649). Församlingen byggde sin uppfattning på WHO:s definition av palliativ vård. Församlingen menade dock att WHO:s definition inte gav tillräckligt utrymme för innovativa alternativ och betonade särskilt den sjukes medbestämmande.

Frågan i vilken mån Europarådet är berett och kapabelt att bidra till en förbättrad dialog mellan olika kulturer har fortsatt att vara aktuell under 2009. Församlingen har i sina debatter betonat behovet av ökad förståelse och ökat samarbete mellan västvärlden och andra kulturer. Genom interkulturell dialog på lokal, nationell, regional och internationell nivå kan förståelse byggas upp mellan de stora religionerna.

Med anledning av FN:s klimatpanels (UNFCCC) klimatkonferens i Köpenhamn den 718 december noterade det ständiga utskottet vid sitt möte i Bern att klimatförändringarna utgjorde ett hot både mot mänskligheten och mot de levnadsvillkor som berör dagens och kommande generationer. Viktiga frågor om social rättvisa, jämställdhet och mänskliga rättigheter är förknippade med klimatförändringar, vilket motiverade församlingens förslag att inkludera rätten till en hälsosam miljö i Europakonventionen.

Sedan 1955 har församlingen delat ut ett årligt pris till den europeiska stad, kommun eller region som på ett föredömligt sätt arbetat för att stärka Europasamarbetet. Priskommittén utgörs av ett underutskott i församlingens miljö- och jordbruksutskott. Europapriset 2009 tilldelades Turkiets huvudstad Ankara.

Europarådets årliga museipris har utdelats sedan 1977. Dess syfte är att främja kännedom om Europas historia och kulturarv. Priskommittén utgörs av församlingens utskott för kultur, vetenskap och utbildning, och beslutsunderlag läggs fram av det europeiska museiforumet. År 2009 tilldelades priset Zeeuws Museum i det nederländska Middelburg.

2.10 Gäster

Under 2009 gästades den parlamentariska församlingen av Finlands president Tarja Halonen, Irlands president Mary McAleese, Spaniens premiärminister José Luis Zapatero, Sloveniens premiärminister Borut Pahor, den franske statssekreteraren för EU-ärenden Pierre Lellouche, Internationella brottmålsdomstolens (ICC) president Philippe Kirsche, FN:s internationella klimatpanels (IPCC) ordförande Rajendra K. Pachauri, generalsekreterare för OECD Angel Gurría, EBRD:s president Thomas Mirow, dirigenten Kurt Masur, Interparlamentariska unionens (IPU) president Theo-Ben Guriab, OSSE:s parlamentariska församlings president Joao Soares, FN:s generalsekreterares särskilde representant Walter Kälin, Amnesty Internationals generalsekreterare Irene Kahn och Human Rights Watch regionaldirektör Holly Cartner.

Spaniens utrikesminister Miguel Ángel Moratinos i egenskap av ministerkommitténs ordförande under det första halvåret, Sloveniens utrikesminister Samuel Zbogar i samma egenskap under det andra halvåret och Schweiz utrikesminister Micheline Calmy-Rey vid det ständiga utskottets möte i Bern informerade församlingen om verksamheten i ministerkommittén och svarade på parlamentarikers frågor vid församlingens sessioner.

3 Den svenska representationen

För 2009 års session hade riksdagen anmält följande valda ombud och ersättare till församlingen och dess organ.

Ombud

  1. Göran Lindblad (m), delegationens ordförande

  2. Björn von Sydow (s), delegationens vice ordförande

  3. Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

  4. Carina Ohlsson (s)

  5. Kerstin Lundgren (c)

  6. Morgan Johansson (s)

Ersättare

  1. Anna Lilliehöök (m)

  2. Carina Hägg (s)

  3. Kent Olsson (m)

  4. Michael Hagberg (s)

  5. Tina Acketoft (fp)

  6. Maryam Yazdanfar (s)

Under 2009 års session var ombuden och ersättarna fördelade på församlingens utskott och underutskott enligt följande (utskottsersättare inom parentes):

Ständiga utskottet (består av delegationsordförande och utskottsordförande): Lindblad

Politiska utskottet: Lindblad ordf., von Sydow vice ordf. (Lundgren, Ohlsson)

Underutskottet för Mellanöstern: Lundgren ordf., ex officio Lindblad,

Underutskottet för externa relationer: ex officio Lindblad

Underutskottet för Vitryssland: ex officio Lindblad

Utskottet för juridiska frågor och mänskliga rättigheter: de Pourbaix-Lundin, Hägg (Acketoft, Ohlsson)

Underutskottet för mänskliga rättigheter: Ohlsson

Underutskottet för bekämpning av brottslighet och terrorism: de Pourbaix-Lundin (Acketoft)

Underutskottet för minoriteters rättigheter: de Pourbaix-Lundin

Underutskottet för intervjuer med domarkandidater: Acketoft, Hägg,

Utskottet för ekonomi och utveckling: Lilliehöök, Yazdanfar (Lindblad, Hagberg)

Underutskottet för internationella ekonomiska relationer: Lilliehöök vice ordf.

Underutskottet för utveckling av turistnäringen: Lilliehöök

Utskottet för social-, hälsovårds- och familjefrågor: de Pourbaix-Lundin, Ohlsson (Acketoft, Johansson)

Underutskottet för barnfrågor: Ohlsson (de Pourbaix-Lundin)

Underutskottet för Europas sociala stadga: Acketoft (de Pourbaix-Lundin)

Utskottet för migrations-, flykting- och befolkningsfrågor: Acketoft, Hagberg (Lindblad, Hägg)

Underutskottet för migrationsfrågor: Acketoft vice ordf. (Lindblad)

Underutskottet för flyktingfrågor: Hagberg

Underutskottet för befolkningsfrågor: Lindblad

Utskottet för kultur, vetenskap och utbildning: Olsson, Johansson (Lilliehöök, von Sydow)

Underutskottet för kulturarv: Olsson (Lilliehöök)

Underutskottet för mediefrågor: Johansson

Underutskottet för ungdom och sport: Olsson

Utskottet för miljö- och jordbruksfrågor samt lokala och regionala ärenden: Lundgren, Ohlsson (Olsson, Yazdanfar)

Underutskottet för hållbar utveckling: Ohlsson, ordf. (Lundgren)

Underutskottet för lokal och regional demokrati: Lundgren (Olsson)

Underutskottet för Europapriset: Olsson

Utskottet för jämställdhet mellan könen: Olsson, Hägg (de Pourbaix-Lundin, Yazdanfar)

Underutskottet om våld mot kvinnor: Hägg, ordf. (Olsson)

Underutskottet för att främja kvinnors deltagande i beslutsprocesser: Hägg

Underutskottet mot människohandel: Olsson, ordf.

Utskottet för granskning av medlemsländernas uppfyllande av sina åtaganden (granskningsutskottet; medlemmarna utses av partigrupperna): de Pourbaix-Lundin, Hagberg,

ex officio Lindblad

Vidare har delegaterna ingått i ad hoc-utskott enligt följande:

Ad hoc-utskottet för övervakning av presidentvalet i Makedonien: de Pourbaix-Lundin, ordf.

Ad hoc-utskottet för övervakning av parlamentsvalet i Albanien: de Pourbaix-Lundin, Olsson

Partigrupper

  1. Det europeiska folkpartiet (Group of the European Peoples Party, EPP/CD) 204 medlemmar: Lindblad, de Pourbaix-Lundin, Lilliehöök, Olsson

  2. Den socialistiska gruppen (Socialist Group, SOC) 184 medlemmar: von Sydow, Ohlsson, Johansson, Hägg, Hagberg, Yazdanfar

  3. Alliansen för Europas liberaler och demokrater (ALDE) 97 medlemmar: Lundgren, Acketoft

  4. Den europeiska demokratiska gruppen (EDG) 94 medlemmar

  5. Den förenade europeiska vänstern (Group of the Unified European Left, UEL) 29 medlemmar

Därutöver finns ett trettiotal delegater som inte tillhör någon partigrupp.

De politiska styrkeförhållandena i församlingen påverkar sammansättningen av sessionernas talarlistor samt de ekonomiska bidrag partigrupperna får via församlingens budget.

4 Huvudområden för församlingens verksamhet

4.1 Granskning

4.1.1 Granskning av hur medlemsländerna uppfyller sina åtaganden

Granskningsutskottets årsrapport (dok. 11941, res. 1676) utgjorde grunden för den årliga debatten om läget för de mänskliga rättigheterna i Europa. Årsrapporten redogjorde för granskning av elva länder: Albanien, Armenien, Azerbajdzjan, Bosnien och Hercegovina, Georgien, Moldavien, Monaco, Montenegro, Ryssland, Serbien och Ukraina. Utskottet skaffar sig en detaljerad bild över utvecklingen i de länder som är föremål för granskning genom besök på plats. Även valövervakning används i samma syfte genom att utskottets rapportörer ingår i församlingens ad hoc-delegationer för valövervakning. En framgångsrik granskning förutsätter samarbetsvilja från det granskade landet och dess myndigheters sida. Samarbetet får sin konkreta innebörd när det berörda landet genomför och tillämpar granskningsrapportens rekommendationer. Efterlevnaden av granskningens rekommendationer följs upp genom en dialog med landet och påbörjas ett år efter avslutad granskning. En sådan dialog pågår mellan utskottet och tre medlemsländer: Bulgarien, Turkiet och Makedonien.

4.1.2 Armenien

Utbrett valfusk i samband med Armeniens presidentval 2008 ledde till demonstrationer som slogs ned med våld av polis och militär. Vid massprotesterna omkom tio personer, över hundra personer skadades, medborgare frihetsberövades och ett undantagstillstånd på 20 dagar utlystes. Den parlamentariska församlingen fördömde dessa handlingar och krävde att de frihetsberövade skulle släppas eller ställas inför domstol. Den utredning som de armeniska myndigheterna tillsatte på församlingens inrådan havererade. Vid januarisessionen debatterade församlingen Armeniens misslyckande i att genomföra församlingens krav beträffande händelserna den 12 mars 2008 (dok. 11786, 11799, res. 1643). Församlingen krävde att en ny utredning tillsätts och betonade betydelsen av utredningens oberoende. Vidare uppmanades Armenien att frige de demonstranter som fortfarande hölls fängslade.

Marietta de Pourbaix-Lundin ifrågasatte Armeniens regerings trovärdighet när det gällde de politiska fångarna och föreslog att den armeniska delegationen skulle fråntas sin rösträtt i församlingen.

Församlingen fortsatte vid junisessionen sin granskning av Armeniens demokratiska institutioner (dok. 11962, res. 1677). Förändringar i Armeniens brottsbalk och den armeniska presidentens utlysning av amnesti den 16 juni 2009 välkomnades. Amnestin omfattade alla frihetsberövade som inte var anklagade för våldsbrott eller dömda till fängelsestraff på mer än fem år. För övriga fall där straff fortfarande skulle avtjänas, hade strafftiden halverats. Församlingen förutsatte att relevanta aktörer nu engagerar sig i en öppen och konstruktiv dialog om nödvändiga reformer i Armenien. Bland annat behöver respekten för yttrande- och föreningsfriheten förbättras och polis- och domstolsväsendet reformeras.

Med anledning av anklagelser om valfusk vid valet till Jerevans stadsråd den 31 maj 2009, noterade församlingen att offentlighetens tilltro till valprocedurerna fortfarande var mycket låg och rekommenderade de armeniska makthavarna att prioritera reformer av valsystemet. Genom att Armenien på församlingens inrådan utlyst amnesti samt gått med på att tillsätta en ny utredning, ansåg församlingen att Armenien påbörjat en demokratisk utveckling.

Kerstin Lundgren var tveksam till Armeniens demokratiska utveckling, men menade att församlingen måste vara rättvis och erkänna framsteg bl.a. när det gällde frigivningen av politiska fångar och utredningen av händelserna kring presidentvalet.

Marietta de Pourbaix-Lundin å sin sida ansåg att det bästa sättet att få de armeniska makthavarna att förbättra rättssäkerheten, demokratin och de mänskliga rättigheterna var att församlingen krävde åtgärder inom en tidsfrist, vilket hade visat sig vara den enda påtryckning som fungerar.

4.1.3 De demokratiska institutionerna i Moldavien

Församlingen, som har följt Moldaviens demokratiska utveckling sedan 1996, debatterade vid aprilsessionen de demokratiska institutionerna i Moldavien (dok. 11878, res. 1666). Anledningen till debatten var Moldaviens parlamentsval den 5 april 2009. Även om valet på vissa punkter nådde upp till internationell standard, fanns det behov av förbättringar på många områden för att valet skulle kunna anses vara fritt och rättvist. Valobservatörer hade noterat brister i valprocessen. Den statliga televisionen var inte objektiv i sin rapportering från valkampanjen. De fredliga demonstrationerna mot valresultatet urartade. Bland annat skadades parlamentsbyggnaden. Samtidigt som församlingen betonade rätten att demonstrera, underströk den statens skyldighet att garantera trygghet och säkerhet vid politiska oroligheter. Rapporter om åtskilliga arresteringar och övervåld från polisens sida var särskilt oroande. Moldavien uppmanades att reformera sina vallagar och gynna pluralism samt fortsätta att vidareutbilda poliser och effektivisera rättssystemet.

Våldsvågen efter valet fördömdes återigen vid en uppföljning av ärendet vid höstsessionen (dok. 12011, res. 1692). De moldaviska myndigheterna uppmanades att utreda alla anklagelser om våld. Frisläppandet av alla som arresterats i samband med händelserna efter valet välkomnades. Församlingen beklagade att valet i april ledde till ett politiskt dödsläge som gjorde det omöjligt att utse en ny president och som ledde till parlamentets upplösning. Nyvalet den 29 juli 2009 skedde under mera ordnade former trots att medierapporteringen bedömdes vara partisk. Församlingen ansåg att Moldavien med Europarådets hjälp borde arbeta fram en långtgående institutionell och legislativ reform. Församlingen inbjöd ministerkommittén att verka för reformer av den moldaviska domarkåren, vallagstiftningen och pressfriheten. Församlingen beslutade att granskningsutskottet ska fortsätta att övervaka genomförandet av resolution 1666.

4.1.4 Monaco

Monaco lämnade in sin medlemskapsansökan i oktober 1998. Under de efterföljande sex åren undersökte församlingen huruvida Monaco uppfyllde Europarådets normer. Ett antal krav hade ställts för medlemskap: en konstitutionell reform som berörde parlamentets befogenheter, ett nytt valsystem samt en ny medborgarskapslag. Församlingen ansåg att Monacos fördrag med Frankrike innebär begränsningar i landets suveränitet. Monaco måste dessutom uppfylla OECD:s kriterier när det gäller skattesamarbete. I april 2004 tillstyrkte församlingen Monacos ansökan om medlemskap under villkor att en överenskommelse nåddes om reformeringen av Monacos fördrag med Frankrike. Monacos åtaganden granskades första gången 2007. Församlingen uttryckte sin tillfredsställelse över att Monaco bl.a. gjort ändringar i brottsbalken för att bättre kunna bekämpa penningtvätt. Genom ny lagstiftning förbättrades nationalförsamlingens arbete och organisation. Monaco hade dock ännu inte ratificerat protokoll nr 1 till Europakonventionen (CETS 9) som inbegriper bl.a. skydd för egendom och rätt till fria val.

Vid höstsessionen granskade församlingen för andra gången Monacos förpliktelser och åtaganden gentemot Europarådet (dok. 12012, res. 1690). Församlingen ansåg att Monaco hade gett prov på beslutsamhet och förmåga att uppfylla sina förpliktelser och åtaganden sedan anslutningen till Europarådet 2004. Sedan tillträdet har Monaco ratificerat 40 av Europarådets 205 konventioner och signerat tre andra. Vad gällde den nationella lagstiftningen hade furstendömet antagit en serie lagar gällande nationalitet, mediefrihet, föreningsfrihet och jämställdhet mellan kvinnor och män. Monaco rekommenderades dock att utforma en lag som skapar större transparens i partifinansieringen. För att säkra en balans mellan de statliga institutionerna ansåg församlingen att Monaco behövde säkra den lagstiftande maktens oberoende gentemot den verkställande makten. Församlingen beslutade att avsluta övervakningen men inleda en dialog med Monaco om kvarvarande reformprocesser.

4.1.5 Serbien

Vid aprilsessionen granskade församlingen Serbiens förpliktelser och åtaganden gentemot Europarådet (dok. 11701, rek. 1867, res. 1661). Statsförbundet Serbien och Montenegro blev i april 2003 medlem i Europarådet. I samband med republiken Montenegros självständighet 2006 övertog Serbien landets medlemskap i Europarådet. Serbien har under sitt medlemskap aktivt samarbetat med Europarådet och presiderat i ministerkommittén.

Församlingen noterade den demokratiska utvecklingen i Serbien. En ny konstitution antogs 2006 genom en folkomröstning, parlamentsval hölls i januari 2007, presidentval i början av 2008 och som följd av en regeringskris ett nytt parlamentsval blev aktuellt några månader senare. Valobservatörerna bedömde att valen genomförts enligt Europarådets standard. En stor majoritet av serberna tog klart ställning för landets europeiska integration.

Församlingen sade sig förstå de svårigheter som Serbien genomgått och pekade på brister som behövde åtgärdas för att Serbien ska anses uppfylla Europarådets standard. Samarbetet med krigsförbrytartribunalen i Haag hade framskridit. Serbien uppmanades att överlämna de två kvarvarande åtalade Ratko Mladic och Goran Hadzic. Reformering av lagstiftningen hade framskridit i samarbete med Europarådet, och Serbien hade ratificerat 59 av Europarådets konventioner. Åtskilligt återstod dock att åtgärda bl.a. inom vallagstiftning, parlamentarisk demokrati, decentralisering, åklagarämbetet och minoriteters rättigheter.

Europarådets stöd ansågs vara av stor vikt för landets fortsatta integrering med europeiska strukturer genom att vidareutveckla respekten för mänskliga rättigheter, demokrati och en fungerande rättsstat. Utvecklingen avseende Kosovos status är en fråga som också bevakas av församlingen. Församlingen uppmanade Serbien att bl.a. skapa ett forum för öppen dialog mellan politiska aktörer när det gällde Kosovofrågan. Församlingen beslutade att fortsätta granskningen av Serbien. Församlingens politiska utskott har utsett Björn von Sydow till rapportör för Kosovofrågan.

4.2 Politiska frågor

4.2.1 Konsekvenser av kriget mellan Georgien och Ryssland

Församlingen har engagerat sig starkt för att följa upp konsekvenserna av kriget mellan Georgien och Ryssland. Följaktligen fortsatte frågan att dominera dagordningen vid inledning av 2009 (dok. 11800, 11805, 11806, res. 1647). Församlingen fördömde återigen krigsutbrottet mellan två av rådets medlemsländer och drog slutsatsen att bägge parter under kriget gjort sig skyldiga till brott mot folkrätten genom att använda oproportionerligt militärt våld. Båda parter hade även brutit mot Europarådets stadga. Krav på Ryssland att återkalla erkännandet av utbrytarregionerna Sydossetien och Abchazien kvarstod. Församlingen såg positivt på EU:s initiativ att upprätta en oberoende utredning med uppgift att undersöka orsakerna till konflikten och dess händelseförlopp. Ryssland och Georgien uppmanades att fullt ut medverka i internationella samtal som syftade till att nå långsiktig stabilitet i området. En fortsatt dialog mellan alla berörda parter är en förutsättning för att kunna gå vidare och skapa förtroende mellan parterna.

De humanitära konsekvenserna av kriget mellan Georgien och Ryssland (dok. 11789, rek. 1857, res. 1648) debatterades vid samma sittning under vintersessionen. Kriget mellan de två medlemsländerna resulterade i över 133 000 internflyktingar, av vilka de flesta nu kunnat återvända till sina hemtrakter. Församlingen debatterade den humanitära situationen för de återvändande, men även för dem som fortfarande var på flykt. Ryssland, Georgien och de facto myndigheterna i Abchazien och Sydossetien uppmanades att villkorslöst hålla sig till utfästelser som utgår från folkrätten och internationella konventioner. För att övervaka MR-situationen i området uppmanade församlingen generalsekreteraren att i samarbete med MR-kommissarien upprätta en särskild fältmission för att övervaka MR-frågorna i området. Församlingen rekommenderade ministerkommittén att fortsätta samarbetet med FN, EU och OSSE i regionen och att anordna en internationell konferens om internflyktingar för att utbyta erfarenheter och kunskap om flyktingärenden. Församlingens minimivillkor för en meningsfull dialog innebar att ingångna fredsavtal efterlevs, att ryska trupper dras tillbaka till de positioner där de stod före den 7 augusti, att EU:s och OSSE:s övervakare får obehindrat tillträde till Sydossetien och Abchazien samt att Ryssland återkallar erkännandet av utbrytarprovinserna.

Björn von Sydow gav sitt stöd till ett förändringsförslag från det politiska utskottet som krävde att församlingens resolution 1633 fullt ut genomfördes. Ryssland måste utan förhalningar ge internationella observatörer obegränsat tillträde till de två omstridda regionerna. Han lyfte fram vikten av att Europarådets skydd för mänskliga rättigheter gällde även invånarna i utbrytarregionerna Abchazien och Sydossetien.

4.2.2 Situationen i Iran efter presidentvalet

På ett initiativ från den svenska delegationen debatterades situationen i Iran efter presidentvalet som ett brådskande ärende (dok. 11968, res. 1678). Göran Lindblad var rapportör. Omedelbart efter det iranska presidentvalet den 12 juni startade protester mot det officiella valresultatet enligt vilket den sittande presidenten vunnit med 66 % av rösterna. Den iranska regimen besvarade protesterna med fängslanden, medierestriktioner och förbud mot offentliga församlingar. Händelserna följdes noga av omvärlden. De officiella uppgifterna rapporterade 18 dödsfall. Församlingen ansåg att oegentligheter vid valet gav anledning att ifrågasätta valprocessen. Våldet och polisens brutalitet mot demonstranter fördömdes av parlamentarikerna som krävde frigivning av de dryga 400 demonstranter som fängslats. Församlingen förklarade sig dock beredd till en dialog med Irans parlament och det civila samhället i syfte att hitta en hållbar lösning på situationen i landet.

Demonstrationerna var ett tydligt uttryck för att iranier förkastade det riggade presidentvalet, sade Maryam Yazdanfar som initierat den brådskande debatten. Bilder från gatudemonstrationer påminde om den rörelse som 30 år tidigare ledde till att Khomeinis regim tog över. Människor längtar efter en förändring och vill få bort diktaturen. Irans demokratiska krafter hade behov av Europarådet för att bygga upp en demokratisk infrastruktur.

Kerstin Lundgren understödde iraniernas krav på förändring. Deras krav på rättvisa och respekt för fri- och rättigheter besvarades med våld. Bland de protesterande fanns många kvinnor som krävde att barns och kvinnors egen framtid skulle bli bättre.

4.2.3 Europarådets framtid

Vid höstsessionen debatterade församlingen det politiska utskottets rapport om Europarådets framtid i ljuset av 60 års erfarenhet (dok. 12017, rek. 1886, res. 1689). Parlamentarikerna uppmanade medlemsstaterna att visa politiskt mod och bekämpa företeelser som går emot Europarådets principer och värderingar. Församlingen uppfordrade ministerkommittén att göra sina sammankomster till politiska evenemang där betydelsefulla beslut fattas. Parlamentarikerna ansåg även att nytt liv måste ges åt dialogen mellan församlingen och ministerkommittén för att Europarådet ska kunna fungera effektivt. Bekämpning av terrorism och politisk extremism, konfliktförebyggande, förekomsten av våld i urbana miljöer, möjligheter att öka medborgares politiska delaktighet samt ekonomiska krisers påverkan när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter var framtidfrågor för Europarådet. Med hänvisning till den ökande globaliseringen borde Europarådets nord-syd-centrum fullt ut utnyttjas som en bro mellan Europarådet och omvärlden.

4.2.4 Vitryssland

Vid junisessionen debatterade församlingen situationen i Vitryssland (dok. 11939, rek. 1874, res. 1671). Församlingen har sedan 1992 följt utvecklingen i Vitryssland då landet ansökte om medlemskap i Europarådet. Landets särskilda gäststatus suspenderades dock 1997 på grund av allvarliga brister i respekten för mänskliga rättigheter och rättsstatens principer samt en utebliven demokratiutveckling. Den senaste tidens utveckling i Vitryssland sammanföll med den politiska dialog europeiska organisationer initierat med landet. I linje med Europarådets ambition att verka för en demokratisering i landet har rådets informationskontor i Minsk öppnats. Sedan nio fängslade oppositionsrepresentanter befriats under 2008 har Vitryssland inga internationellt erkända politiska fångar. En oppositionsrörelse har fått registreringstillstånd och tre oberoende mediekanaler tillåtits starta verksamhet.

Församlingen noterade att Vitryssland var ett av de sex länder som ingår i EU:s östra partnerskap, ett instrument som syftar till att stärka det politiska och ekonomiska samarbetet mellan EU och dess grannländer i Östeuropa och i Kaukasus. Trots denna utveckling uttryckte församlingen oro över situationen i Vitryssland. Parlamentsvalet i september 2008 uppfyllde inte den europeiska standarden för fria och rättvisa val. Allvarliga brister förekom under hela valprocessen. Olika former av trakasserier mot oppositionella och särskilt ungdomar förekom bl.a. genom husrannsakan, polisbrutalitet vid demonstrationer och påtvingad värnplikt. Brister i mediefrihet och föreningsfrihet gav också anledning till oro. Åtskilliga oppositions- och MR-organisationers registrering stötte på svårigheter från justitieministeriets sida. Vitrysslands ansökan om särskild gäststatus kan inte bli en aktuell fråga i församlingen innan landet infört moratorium på dödsstraff. Församlingen underströk att en fortsatt dialog var möjlig bara om Vitryssland gjorde framsteg när det gällde att uppfylla Europarådets kriterier för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatlighet.

4.2.5 Privata militär- och säkerhetsföretag

Vid januarisessionen debatterade församlingen urholkandet av statens våldsmonopol genom privata militär- och säkerhetsföretag (dok. 11787, rek. 1858). Under de senaste åren har det blivit allt vanligare att stater, såväl i som utanför Europa, anlitar privata militär- och säkerhetsföretag för att utföra arbete som traditionellt uträttats av statliga aktörer. Denna utveckling undergräver statens våldsmonopol. Konflikter ökar företagens expansions- och vinstmöjligheter. Församlingen efterlyste restriktioner av dessa företags verksamhet och att de kontrolleras så att de når upp till uppsatta kvalitetskriterier.

4.3 Juridiska frågor och mänskliga rättigheter

4.3.1 Internationella brottmålsdomstolen

Sedan Internationella brottmålsdomstolens (ICC) grundande har den parlamentariska församlingen uttalat starkt stöd för domstolen. Dess tillkomst var en milstolpe när det gällde att säkra de mänskliga rättigheterna och att undvika straffrihet för grova brott mot den humanitära rätten. Enligt församlingen måste stater som undertecknat Romstadgan om ICC garantera domstolens integritet. Med tidigare resolutioner i åtanke betonade församlingen under januarisessionen återigen sitt samarbete med Internationella brottmålsdomstolen och uppmanade till universell ratificering av Romstadgan (dok.11722, res. 1644). Åtta av medlemsländerna och ett land med observationsstatus har ännu inte ratificerat Romstadgan. Församlingen uppmanade medlemsstaterna att samarbeta med domstolen så att den kan utföra sitt uppdrag på ett effektivt sätt.

4.3.2 Situationen för försvarare av mänskliga rättigheter i Europarådets medlemsländer

Församlingen sade sig värdesätta den ovärderliga insats som försvarare av mänskliga rättigheter gör i kampen för demokratin och rättssamhället. Det är ett engagemang och arbete som i vissa fall sätter deras personliga säkerhet på spel. Stater har en skyldighet att skydda dessa individer och deras arbete. Detta underströks vid aprilsessionen genom en debatt om situationen för försvarare av mänskliga rättigheter i Europarådets medlemsländer (dok. 11841, rek. 1866, res. 1660). I de flesta av medlemsländerna är både det lagliga och reella skyddet generellt sett bra, men i vissa möter väktare av mänskliga rättigheter fortfarande på allvarliga hinder och restriktioner i sin verksamhet. Dödshot, godtyckliga arresteringar och orättvisa rättegångar är några exempel på försök att begränsa deras MR-arbete. Församlingen uppmanade ministerkommittén och medlemsländerna att vidta ytterligare åtgärder för att förbättra skyddet av försvarare av mänskliga rättigheter.

4.3.3 Ukraina och Gongadze-fallet

Under januarisessionen debatterade församlingen utredningen av påstådda brott begångna i Ukraina av höga befattningshavare under Kutjmas ledning och särskilt Gongadze-fallet (dok. 11686, rek. 1856, res. 1645). Ukrainas internationella anseende och bilden av Ukraina som ett land på väg mot demokrati fick ett allvarligt bakslag av en inrikespolitisk kris som utlöstes av mordet på en regimkritisk journalist, Georghiy Gongadze, hösten 2000. Församlingen har kritiserat det ukrainska sättet att utreda mordet och har upprepade gånger krävt åtgärder för att säkerställa yttrandefriheten och förbättra villkoren för medierna. Straffrihet får inte gälla. Brott mot journalister och politiska aktivister ska leda till åtal och följas av rättmätiga straff, fastslog församlingen. Parlamentarikerna gladde sig över det tydliga språkbruket i Europadomstolens dom i Gongadze-fallet. Dessutom uppmanades ukrainska myndigheter att inte blanda sig i den utredning som gällde den mördade journalisten Georghiy Gongadze eller andra mord. Församlingen beslutade att följa upp ärendet vid granskningen av Ukrainas övriga åtaganden.

4.3.4 Skyddet av mänskliga rättigheter vid undantagstillstånd

Med anledning av att allt fler medlemsländer, t.ex. Georgien och Armenien, vid intern politisk turbulens förklarat undantagstillstånd debatterade församlingen skyddet av mänskliga rättigheter vid undantagstillstånd (dok. 11858, rek. 1865, res. 1659). Undantagstillstånd är enligt Europakonventionens 15 § berättigat vid mycket speciella omständigheter. Eftersom det innebär begränsningar för individens fri- och rättigheter bör det dock endast användas när ingen annan lösning kvarstår. Församlingen hade observerat att oberättigade undantagstillstånd ofta ledde till oproportionerligt användande av våld och mycket kraftiga inskränkningar i yttrande- och mötesfriheten. Därför uppmanade församlingen medlemsländerna bl.a. till en översyn av säkerhetsstyrkors befogenheter under undantagstillstånd. Vidare betonade parlamentarikerna att yttrandefrihet ingalunda är ett hot mot rikets säkerhet.

4.4 Ekonomiska frågor

4.4.1 OECD och världsekonomin

Europarådets parlamentariska församling fungerar som OECD:s parlamentariska dimension. Sju av OECD:s trettio medlemsländer ingår inte i Europarådet, men deras parlamentariska delegationer har rätt att delta i den årliga debatten i Strasbourg om OECD:s aktiviteter. Parlamentariker från Japan, Kanada, Sydkorea och Mexiko samt OECD:s generalsekreterare Angel Gurría medverkade vid höstsessionen i den utvidgade församlingens årliga debatt om OECD och världsekonomin (dok. 11985, 12019, 12024, 12041,12042, res. 1684). Årets debatt ägde rum vid en tidpunkt då viss ljusning började skönjas i den finansiella krisen som skakat den globala ekonomin. Några länder hade drabbats mycket hårt. Anna Lilliehöök som var rapportör för det ekonomiska utskottet inledde debatten. Med hänvisning till bl.a. svensk statistik såg hon en ljusning i världsekonomin tack vare insatser från ett flertal länder och internationella institutioner. Kreditgivningen var dock fortsatt trög på många håll och hämnade entreprenörskap. OECD behövde ägna sig åt att analysera de långvariga obalanser mellan stater och regioner som behövde åtgärdas för att skapa en bestående återhämtning.

Den utökade församlingen gav sitt fortsatta stöd till OECD:s utvidgning. Processen för OECD-medlemskap för Chile, Estland, Israel, Ryssland och Slovenien pågår. Dialogen med Brasilien, Kina, Indien, Indonesien och Sydafrika kan på sikt leda till förhandlingar om medlemskap.

Den utökade parlamentariska församlingen förde debatterna i ljuset av OECD:s årsrapport för 20082009. Den berörde sex områden: utvidgning, global ekonomi, social- och hälsopolitik, miljö, migration och utbildning. Inom området social- och hälsopolitik välkomnade den utökade församlingen OECD:s arbetsstrategi som skapats för att stötta de grupper som påverkas mest av finanskrisen. För att minska ojämlikheten i ohälsotal mellan olika socioekonomiska grupper rekommenderade församlingen förebyggande sjukvård och hälsofrämjande på nationell nivå.

På utbildningsområdet uppmuntrades forskning om inlärningsprocesser.

Den utökade församlingen uppmanade OECD:s medlemmar att arbeta för en funktionell, sammanhållen och långsiktig invandringspolitik med målet att maximera fördelarna med invandringen. Behovet av arbetskraftsinvandring borde mötas, vilket även skulle resultera i minskad människohandel. OECD-länderna borde dessutom stärka sitt samarbete med u-länderna.

OECD hade uttryckt sin oro över finanskrisens effekt på miljön. Medlemsstaterna uppmanades att inte försumma utvecklingen av förnybar energi som en följd av krisen. Därtill välkomnade parlamentarikerna den internationella energimyndighetens (IEA) kartläggning av framtida energibehov inom OECD och främjandet av en hållbar energipolitik.

Beträffande OECD:s ekonomiska politik ansåg den utökade församlingen med anledning av finanskrisen att mer resurser skulle läggas på att höja sysselsättningen. OECD och dess medlemsstater samt IMF borde övervaka medlemsländernas offentliga finanser. På många håll hade deras skulder nått rekordnivåer. Samtidigt borde medlemsstaterna påbörja strukturella reformer för att stabilisera sina ekonomier. Den utökade församlingen betonade även vikten av internationellt samarbete för att stärka kontrollen av finanssektorn och av uppbyggnaden av ett nytt finansiellt system baserat på hållbarhet.

Morgan Johansson efterlyste självkritik från OECD:s sida när det gällde finanskrisen. I två decennier hade organisationen tillsammans med andra internationella finansexperter propagerat för fria marknader, avreglering, sänkta skatter och nedskärningar i socialt skydd under devisen att marknaden sköter sig själv. Nu när ekonomin har kollapsat får andra aktörer betala priset för misslyckandet. Det var uppenbart att striktare regler behövdes för de finansiella marknaderna. Det fanns också behov av att stater aktivt stimulerar ekonomin genom investeringar i infrastruktur, utbildning och sysselsättningsprogram. Det behövdes också en förnyad arbetslöshetsförsäkring och nya åtgärder inom socialpolitik.

4.4.2 EBRD

I junisessionens dagordning ingick traditionsenligt en debatt om Europeiska återuppbyggnads- och utvecklingsbankens (EBRD) verksamhet (dok. 11938, res. 1672). Europarådet har sedan 1992 ett samarbetsavtal med EBRD som är verksamt i 29 länder. De två organisationernas gemensamma mål är att bidra till demokratisk stabilitet grundad på Europarådets värderingar. Den globala finansiella och ekonomiska kris som drabbat ett flertal av medlemsländerna hårt har understrukit avtalets aktualitet. Församlingen uttryckte stor oro över krisens följder på medborgarnas levnadsstandard särskilt på Balkan, södra Kaukasus, Ukraina och Moldavien. Trots att demokratiska och marknadsorienterade reformer har vunnit terräng och på ett påtagligt sätt bidragit till bättre levnadsstandard för miljoner européer kvarstår mängder av problem som kräver fortsatt engagemang. Under 2008 hade EBRD:s verksamhetsvolym ökat markant i länderna på västra Balkan och handlade framför allt om stöd till företag, infrastruktur och finansiering. I Georgien, Armenien och Azerbajdzjan hade aktiviteter ökat betydligt och gällde sådana områden som infrastruktur, banksystem, företag, livsmedelsindustri och energisektor. De olösta konflikterna i Kaukasus och den militära konflikten mellan Georgien och Ryssland underminerade investeringsviljan, förstörde transportinfrastrukturer och påverkade hela regionen negativt. Församlingen uttalade sig uppskattande om EBRD som en institution med ett unikt uppdrag att bistå länder som söker efter en demokratisk identitet.

4.4.3 Finanskrisens utmaningar för världens ekonomiska institutioner

Under junisessionen riktades församlingens uppmärksamhet mot finanskrisen och världens ekonomiska och finansiella institutioner (dok. 11944, res. 1673). Fokus var på institutionernas styrning samt deras förmåga att avhjälpa krisen och förebygga framtida kriser. Parlamentarikerna ansåg att medborgarna hade rätt till fullständig och korrekt information om marknader och finansiella produkter för att optimal riskhantering av besparingar skulle komma till stånd. Den största utmaningen som internationella finansiella institutioner har framför sig ansåg församlingen vara att skapa global likviditet och stabilitet för att uppnå tillväxt och sysselsättning. De internationella finansiella institutionerna måste arbeta med att återuppbygga förtroendet hos medborgarna, vilket kan ske genom utökad reglering.

Församlingen välkomnade de framsteg som G20 hade åstadkommit vad gällde reformeringen av den internationella och finansiella arkitekturen. Man var nöjd med att G20 hade gett extra resurser till IMF och multilaterala utvecklingsbanker för att hantera krisen och att G20 hade tagit avstånd från protektionistiska interventioner. WTO uppmanades att avsluta Doharundan i en solidarisk anda gentemot låginkomstländerna. Därtill ansåg man att multilaterala utvecklingsbanker måste se till att de minst utvecklade länderna inte drabbades oproportionerligt av krisen. IMF:s lån till länder som drabbats hårt av krisen välkomnades. En ansvarsfull skattepolitik efterlystes. I stället för hårda krav borde IMF ägna sig åt förebyggande rådgivning till länder med ekonomiska svårigheter.

4.5 Kultur

4.5.1 Historieundervisning i konfliktdrabbade områden

Församlingen avslutade junisessionen med konstaterandet att historieundervisning kan vara ett verktyg för att medla fred i konfliktdrabbade områden. Historieundervisning kan lära ut tolerans och förståelse i situationer där uppgiften är att lösa migrations- och immigrationsproblem (dok. 11919, rek. 1880). Konventionell historieundervisning byggde på att endast en tolkning av en händelse utgjorde sanningen. Nyare, internationellt erkänd historieskrivning gjorde gällande att flera olika tolkningar baserade på evidens var möjliga. Församlingen ansåg följaktligen att man i historieundervisningen borde tillämpa flera olika perspektiv eftersom det medför att eleverna lär sig respektera mångfald och kulturella skillnader i stället för att förstärka nationalistiska tendenser. Historieundervisning ur ett multiperspektiv ger elever en analytisk förmåga som hjälper dem att vara mer kritiska. Multilaterala historieprojekt leder till nya insikter genom kommunikation mellan studenter och lärare från olika bakgrunder och kulturer. Europarådets arbete med att i konfliktdrabbade länder förändra bilden av hur motparten presenteras i historieundervisningen anses föredömligt. Församlingen påminde också om behovet av att fullt ut fullfölja riktlinjer och direktiv som är fastlagda i Europarådets vitbok om interkulturell dialog.

Historieundervisning kan stödja fred, tolerans och respekt för medmänniskor men kan även utnyttjas för motsatt effekt, sa Kerstin Lundgren i sitt debattinlägg. Historia handlar om makthavares och segrares, inte om de besegrades, kvinnors och svagas historia. Hon underströk vikten av inkludera flera perspektiv i historieundervisningen.

4.5.2 Kontroversiella minnesmärken

De totalitära regimerna och krigen under 1900-talet har lämnat efter sig många gravar och minnesmärken i Europa. Efter regimernas fall har flera av dessa omplacerats eller förstörts och i vissa fall ersatts av nya, vilket har lett till politiska tvister. Under januarisessionen debatterade parlamentarikerna en rapport om olika förhållningssätt till minnesmärken som är förknippade med olika tolkningar av historiska händelser i medlemsländerna (dok. 11746, rek. 1859, res. 1652). Europarådet har en viktig roll i att främja ett kollektivt minne i medlemsländerna, menade församlingen. Därmed ska Europarådet uppmuntra en dialog mellan historiker, experter, politiker och andra berörda om omstridda historiska händelser som rör flera av medlemsländerna. Europarådets medlemsländer uppmanades att bidra till ökad förståelse och försoning för att undvika konfrontationer med anknytning till kontroversiella minnesmärken.

4.5.2 Reglering av audivisuell medieservice

Vid vintersessionen debatterade församlingen en rapport om regleringen av audivisuell medieservice (dok. 11755, rek. 1855). Mycket som tidigare sänts via traditionella tv- och radiosändningar förmedlades numera i allt större utsträckning via Internet. Utbudet av audivisuella kanaler och program har ökat markant, vilket bidrar till större valfrihet men även kräver större ansvarstagande av användarna. Större utbud betyder självfallet inte bättre mångfald och kvalitet. Med den teknologiska utvecklingen i beaktande föreslog församlingen en revision av den europeiska konventionen om gränsöverskridande television (CETS 132).

4.6 Befolknings- och flyktingfrågor

4.6.1 Klimatflyktingar

Vid vintersessionen debatterade församlingen Tina Acketofts rapport om migration och folkförflyttningar som orsakats av klimatförändringar (dok. 11785, 11814, rek. 1862, res. 1655). Över 30 miljoner människor har migrerat på grund av torka, ökenutbredning, andra naturkatastrofer och industriella olyckor. Det var fler än de som flytt från väpnade konflikter eller förföljelse. De mest utsatta grupperna var människor som bor i de minst utvecklade länderna, på lågland nära kustlinjen och i överbefolkade områden. Europa kommer inte att vara opåverkat. Man räknade med att fenomenet skulle bli en av det nya seklets stora utmaningar. Församlingen stödde därmed införandet av en definition på den grupp människor som lämnat sina hem på grund av klimatförändringar eller miljöförstöring. Det finns behov av en definition som statliga myndigheter och humanitära organisationer kan använda. En sådan definition skulle underlätta bemötandet av och assistansen till de drabbade. Församlingen avser att verka för mer forskning inom området och stödja de internationella organisationer som arbetar med denna fråga.

Migration och miljö är aktuella politiska ämnen. Det kan vara orsaken till att det tagit lång tid att förstå att de inte ska behandlas var för sig utan har en koppling, sade Tina Acketoft i sin presentation av rapporten. Hennes utgångspunkt hade varit trefaldig. För det första fanns det behov av att lyfta upp bristen på en överenskommen definition på människor som flyr på grund av klimatpåverkningar som förändrat deras möjligheter att stanna kvar. För det andra saknas ett gemensamt juridiskt ramverk på detta område. För det tredje finns det inte någon organisation som har ansvar för att ta itu med denna problematik.

4.6.2 Europas bortglömda folk: skyddandet av mänskliga rättigheter för tvångsförflyttade personer

Situationen för tvångsförflyttade personer som är utspridda i 11 av Europarådets 47 medlemsländer (dok. 11942, rek. 1877) har debatterats av församlingen vid upprepade tillfällen. Behovet av att finna hållbara lösningar för återvändande, integration och skydd av de tvångsförflyttades rättigheter är stort. Inom Europa finns 2,52,8 miljoner tvångsförflyttade. 99 % av dem var på flykt sedan 1535 år. Vid junisessionens debatt sade sig församlingen vara beklämd över att enbart en fjärdedel av alla tvångsförflyttade personer hade funnit hållbara lösningar till sin tillvaro. Majoriteten av de tvångsförflyttade fortsätter att leva i fattigdom och var socialt marginaliserade på grund av att deras ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter försummades. 390 000 tvångsförflyttade i Europa levde fortfarande i tillfälliga härbärgen eller i inofficiella bosättningar utan vare sig säkerhet eller tillgång till vatten, avlopp och el. Det är särskilt svårt att få till stånd en lösning på problemet med tvångsförflyttade personer medan etniska konflikter kvarstår. En möjlighet till normalt liv med tillgång till goda levnadsförhållanden, utbildning och grundläggande sociala tjänster måste vara målet.

Församlingen betonade de tvångsförflyttades rätt att själva välja mellan tre alternativ: att återvända, att integreras lokalt på den plats där de befinner sig, eller att bosätta sig på en annan säker plats. Återvändandet till tidigare hem ska ske under skydd av lagar och ordningar. Internationell hjälp till de tvångsförflyttade, även finansiellt och tekniskt stöd, behövs för att undvika att de blir Europas bortglömda folk.

Som rapportör inledde Tina Acketoft debatten genom att presentera rapporten. Syftet med rapporten var ingalunda att sätta fingret på samtliga misslyckanden eller rangordna staters åtgärder. Målet var att ge en översikt om det allmänna läget och identifiera bestående lösningar när det gällde tvångsförflyttade. Hon fann det slående hur få av de 2,5 miljoner tvångsförflyttade som hade sökt rättvisa i Europarådets domstol för mänskliga rättigheter. Hon menade att det fanns en mängd skyddsmekanismer för tvångsförflyttade, men att så länge de berörda inte kände till dessa mekanismer eller till deras tillämpning hade församlingen misslyckats. Följaktligen måste församlingen intensifiera sitt arbete med att informera de tvångsförflyttade om deras rättigheter.

4.7 Sociala frågor, hälso- och familjefrågor

4.7.1 Upplopp i europeiska städer: lärdomar och Europarådets reaktion

Vid aprilsessionen presenterades en rapport om upplopp i europeiska städer: lärdomar och Europarådets reaktion (dok. 11685, 11736, 11745, res. 1657). Rapporten påvisade att orsakerna till många av upploppen i europeiska städer var segregation, arbetslöshet och missnöje riktat mot statliga institutioner. Därför behövs åtgärder som fokuserar på den sociala situationen för utsatta grupper i samhället. Församlingen uppmanade medlemsländerna att förbättra stadsplaneringen, så att integration främjas och renoveringsprojekt i förorten prioriteras. Andra relevanta insatser handlar om att bekämpa diskriminering på arbets- och bostadsmarknaden och att utbilda polis i att förebygga och hantera upplopp.

4.7.2 Funktionshindrades behov

Enbart i Europa finns över 200 miljoner människor med funktionshinder. I och med den åldrande befolkningen kommer antalet att stiga ytterligare under de närmaste årtiondena. Med denna utveckling i beaktande antog församlingen vid januarisessionen en resolution om hur hänsyn bör tas till funktionshindrade inom alla policyområden (dok. 11694, rek. 1854, res. 1642). Tillräckliga resurser behöver avsättas för ändamålet. Församlingen uppmanade medlemsländernas regeringar att säkerställa att funktionshindrade har samma tillgång som andra till utbildning, anställning, sjukvård, transport och allmänna platser. Därtill ombads medlemsländerna att inom ramen för Europarådets handlingsplan för funktionshinder 20062015 finna praktiska lösningar på problem som funktionshindrade konfronteras med i vardagslivet.

4.8 Miljöfrågor

4.8.1 Utmaningar i samband med klimatförändring

Klimatförändringar och FN:s klimatkonferens i Köpenhamn i december 2010 dominerade den globala dagordningen under 2010. Kyotoprotokollet kunde inte generera de sänkningar av utsläpp av växthusgaser som krävdes för ett hållbart klimat, konstaterade församlingen vid höstsessionen (dok. 12002, 12037, 12040; rek. 1883, res. 1682). Vetenskapliga undersökningar från FN:s panel för klimatförändring (IPCC) hade visat att en mellan 50- och 85-procentig minskning av växthusgasutsläppen var nödvändig före 2050. Förväntningarna att nå en uppgörelse vid FN:s klimatkonferens i Köpenhamn var stora. Målet var en sänkning av växthusgaser med minst 50 % till 2050 jämfört med 1990 års nivå. EU-länderna hade enats om klimatmålen enligt formeln 20-20-20 till 2020: att sänka utsläpp med 20 %, öka användning av förnybar energi till 20 % och effektivare använda energi med 20 %.

En nyckelfråga var hur omställningen skulle finansieras, både inom EU och globalt. Enligt församlingen kommer människor i fattiga länder att drabbas hårdast av den globala uppvärmningen. Det riskerar deras rätt till liv, vatten, mat, hälsa och säkerhet. Parlamentarikerna var bekymrade över den migration som kommer att bli en följd av den globala uppvärmningen och yrkade på att detta problem skulle behandlas under klimatkonferensen. De industrialiserade länderna borde ta på sig ledarrollen och visa att det är ekonomiskt möjligt att minska utsläppen. För att jämlikhet och rättvisa skulle kunna ligga som grund för det globala klimatförändringsavtalet menade församlingen att en differentierad utgångspunkt måste tas med hänsyn till ett lands befolkningsmängd, industriella utveckling och ekonomi.

Församlingen lanserade ett initiativ till ett nytt protokoll till Europakonventionen som garanterar rätten till en hälsosam och livsduglig miljö som en mänsklig rättighet.

Klimatfrågan var en utmaning och klimattoppmötet i Köpenhamn erbjöd en möjlighet att komma på gemensam lösning, menade Kerstin Lundgren i sitt debattinlägg. En ny solidaritet kring klimatfrågan behövs för att begränsa temperaturhöjningen till högst två grader. Den svenska erfarenheten visar att ekonomisk tillväxt går att kombinera med minskning av växthusgasutsläpp.

Carina Ohlsson ansåg att lösningen på finanskrisen borde samordnas med lösningen av klimatkrisen. Hon menade att satsningar på ny miljövänlig teknik och förnybar energi kan råda bot på både finans- och klimatkrisen. Särskilda åtgärder krävs så att de mest utsatta människorna får en chans att klara sig när deras levnadsförhållanden förstörs som följd av klimatförändringar.

4.8.2 Rätten till en hälsosam miljö

Vid höstsessionen lanserade församlingen ett initiativ att i Europakonventionen införa rättigheten att leva i en hälsosam och livsduglig miljö (dok. 12003; rek. 1885). Trots både politiska och juridiska initiativ på nationell och internationell nivå kunde miljöskyddet fortfarande inte garanteras. På grund av det bristfälliga miljöskyddet åberopade församlingen alla texter som har antagits av Europarådet beträffande miljöskydd, bl.a. Stockholmsdeklarationen, rekommendation 1614 om de mänskliga rättigheterna och miljön samt konventionen om bevarandet av Europas natur.

Församlingen avvisade justitieutskottets påpekande om att instiftandet av en ny rättighet skulle ge domstolen en ännu tyngre arbetsbelastning. Inte heller fäste församlingen någon större vikt vid utskottets varning om svårigheter att definiera rättigheten så att den blir tvingande enligt lag. Församlingen ansåg det viktigt att den blir representerad i expertgruppen för att utarbeta konventionstillägget.

4.8.3 Kärnkraft och hållbar utveckling

Kärnkraft och hållbar utveckling var ytterligare en miljörelaterad fråga vid höstsessionen (dok. 11914, 11961, res. 1679). Kärnkraft kan hjälpa till att uppnå klimatmålen i Kyotoprotokollet, menade församlingen. Kärnkraft betraktas dock inte som ett hållbart alternativ eftersom tillgången på uran inte är säkrad. Dessutom behöver kärnkraftsindustrin lösa problemet med förvaringen av radioaktivt avfall. Det internationella samfundet måste finna effektiva lösningar på tre sammanhängande dilemman: energisäkerhet, miljöskydd och ekonomisk tillväxt. Detta, menade parlamentarikerna, kan man åstadkomma genom nya regler för styrning av energimarknaden. Församlingen betonade att inget land får agera helt på egen hand vad gällde kärnkraftsfrågan. Av säkerhetsskäl är det viktigt att öppna, transparenta och likvärdiga villkor skapades för länder som handlar med varor och tjänster inom kärnkraftssektorn. Ett stort steg på vägen till internationell säkerhet skulle vara att man tog fram en internationell infrastruktur för atomenergi baserad på ett brett internationellt samarbete. Exempelvis skulle man kunna inrätta internationella centrum för återvinning av kärnbränsle, där man arbetar med urananrikning, hantering av kärnavfall och personalutbildning.

Anna Lilliehöök var rapportör för ekonomiutskottet. I sin presentation lyfte hon fram betydelsen av den allmänna opinionen i samband med kärnkraftsprogram. Hon menade att medborgarna måste ha tillgång till information för att förstå kärnkraftens processer och säkerhetsanordningar.

4.8.4 Nya metoder att förebygga miljörelaterade hälsorisker

Vid aprilsessionen debatterade församlingen en rapport om nya metoder att förebygga miljörelaterade hälsorisker (dok. 11788, rek. 1863). Församlingen och andra internationella organisationer såsom WHO har observerat att det finns en stark korrelation mellan miljöförorening och hälsorisker. Eftersom foster, spädbarn och barn är mer känsliga för föroreningar än vuxna uppmärksammade församlingen alla regeringar, ansvariga organisationer och andra intressenter om behovet av att skydda miljön. Genom ett sådant skydd kan en framtid för våra barn och kommande generationer garanteras. Stöd för förebyggande miljöarbete, ekologiskt jordbruk och vidare forskning på detta område efterlystes av församlingen.

4.9 Jämställdhet

4.9.1 Kampen mot hedersrelaterade och könsrelaterade brott

Vid junisessionen debatterade församlingen hedersrelaterade brott. Församlingen hävdade att ingen tradition, kultur eller religion kunde åberopa heder som ett giltigt skäl för att kränka kvinnors grundläggande rättigheter (dok. 11943, rek. 1881, res. 1681). Parlamentarikerna uppmanade medlemsstaterna att upprätta handlingsplaner och stifta lagar för att bekämpa hedersbrott mot kvinnor. För att lära ungdomar att respektera båda könens grundläggande rättigheter föreslogs samlevnadsundervisning för unga män och kvinnor. Samtidigt behövs kampanjer för att medvetandegöra unga människor om deras rättigheter. Parlamentarikerna bedömde det också vara viktigt att inleda en dialog med religiösa auktoriteter för att påvisa att hedersbrott inte har någon religiös grund och att dessa auktoriteter borde stötta kampen mot dessa brott. Enligt församlingen bör även polisen i medlemsländer utbildas i bemötande av offer för hedersbrott. Det är viktigt att medlemsstaterna bistår offren för hedersrelaterade brott med juridiskt skydd, kompensation, skyddat boende, psykiatrisk vård samt skyddade identiteter. Att erkänna att jämlikhet mellan könen är en mänsklig rättighet skulle kunna underlätta kampen mot hedersrelaterade brott.

I sitt debattinlägg poängterade Carina Ohlsson behovet av att skolväsendet och barnomsorgen är observanta. Särskilt under somrarna förekommer att flickor försvinner och utsätts för tvångsgiftermål i sina familjers ursprungsländer. Europarådets medlemsländer borde stötta organisationer såsom Sharafs hjältar, vilket är en svensk organisation som arbetar med attitydförändring bland unga män från kulturer där hedersbrott förekommer.

I Europa förekommer det alltjämt problem med ofrivilliga äktenskap, kvinnlig omskärelse och andra MR-brott begångna mot kvinnor. I varje medlemsland utsätts tusentals kvinnor, främst de med invandrarbakgrund, för den typen av våld, trots att lagen förbjuder det. Församlingen fördömde återigen sådana brott när den debatterade åtgärder för att bekämpa könsrelaterade brott, där bortförande av flickor och kvinnor är inräknat (dok. 11784, 11873, rek. 1868, res. 1662). Medlemsländerna uppmanades att på ett nationellt plan utforma åtgärder för att förebygga könsrelaterade brott, straffa de skyldiga och skydda offren. På ett internationellt plan måste kvinnors rättigheter främjas och åtgärder mot könsrelaterat våld tas fram.

Trots Europarådets och andra MR-institutioners ihärdiga och långvariga arbete för att främja respekten för de mänskliga rättigheterna möter kampen för kvinnors lika rättigheter hårt motstånd, menade Kerstin Lundgren i sitt debattinlägg. Med hjälp av lagstiftning har några länder nått längre när det gäller respekten för kvinnors rättigheter. Andra länders traditioner, kultur och religion utgör svåra hinder att övervinna särskilt när det gäller unga kvinnor och flickor.

4.9.2 Våldtäkt på kvinnor

För att belysa problemet med våldtäkt på kvinnor, även våldtäkt inom äktenskapet, debatterade församlingen frågan vid höstsessionen. Församlingen slog fast att våldtäkt är ett allvarligt brott mot kvinnors fysiska och psykiska integritet (dok. 12013, rek. 1887, res. 1691). Antalet våldtäktsanmälningar är lågt. Det beror på bl.a. attityd som förflyttar skulden från angriparen till offret och underminerar offrets trovärdighet. Dessa attityder finns även bland poliser, åklagare och domare. Ytterligare en orsak är omodern lagstiftning. Det brister även i stöd, hjälp och skydd för offren.

Medlemsländernas lagstiftning när det gäller våldtäkt och sexuella trakasserier borde reformeras bl.a. genom att försäkra att våldtäkt definieras som avsaknad av samtycke eller avsaknad av möjlighet till samtycke från offrets sida. Lagstiftningen måste garantera offrens och vittnenas säkerhet samt ge offret laglig rådgivning och stöd genom hela processen. Våldtäkt inom äktenskapet behöver en egen lagparagraf. Man bör även överväga om det är en förvärrande omständighet om angriparen tidigare haft en nära relation med offret. Medlemsländerna rekommenderades att utveckla strategier för att förebygga våldtäkt genom att stärka flickor och kvinnor och att lära pojkar och män att respektera kvinnor. Medlemsstaterna bör dessutom utveckla ett obligatoriskt utbildningsprogram för poliser, jurister, läkare, socialarbetare och lärare för att hjälpa dem identifiera fall av sexuellt våld och våldtäkt samt för att underlätta för dessa yrkesgrupper att ge råd och hjälpa offren mer effektivt.

Enligt Tina Acketoft måste medlemsstaterna se till att inte göra våldtäktsoffer till offer två gånger om genom att först låta kvinnor falla offer för gärningsmän och sedan för samhället som inte förstår brottens komplexitet och inte ger kvinnorna tillräckligt med stöd.

Carina Ohlsson redovisade i sitt debattinlägg att svensk forskning visar att unga kvinnor, särskilt när de konsumerat alkohol, har svårt att uppfylla den stereotypa bilden av våldtäktsoffer och därför utsattes för en diskriminerande attityd som leder till att det lagliga skyddet försvagas. En sådan diskriminering drabbar även våldtäktsoffer från marginaliserade samhällsgrupper såsom invandrade, lesbiska, hemlösa eller mentalt sjuka kvinnor.

4.9.3 Kvinnor i fängelse

Vid aprilsessionen debatterade församlingen förhållandena för kvinnor i fängelse (dok. 11619, 11665, 11838, res. 1663). Ämnet hade aktualiserats på grund av att den kvinnliga fängelsepopulationen växt utan att fängelsesystemet anpassats tillräckligt. Församlingen uppmanade därför medlemsländerna att fullfölja de åtgärder som föreslagits i rekommendation 1469 (2004) när det gäller kvinnor och barn i fängelse. De speciella omständigheter som råder när de straffade kvinnorna är gravida eller har barn behöver tas i beaktande. Fängelse är den sista lösningen, särskilt i de fall kvinnan är ensam vårdnadshavare. Om fångvårdsanstalt till trots blev den enda möjliga åtgärden, behöver vistelsen anpassas så att den på bästa sätt tar vara på moderns och barnets behov.

Carina Hägg var rapportör för jämställdhetsutskottet. Mot bakgrund av att hon själv under tio år arbetat med fängelsefrågor och besökt fängelser i olika länder, ansåg Hägg att det var av särskilt stor vikt att rapporten tog upp fängelseförhållanden för gravida kvinnor, minderåriga och kvinnor med utländskt ursprung.

Förteckning över församlingens beslut 2009

Rekommendationer

Nr

1854Handikappades rättigheter och deltagande i samhället

1855Regleringen av audiovisuella medietjänster

1856Höga tjänstemäns påstådda brott i Ukraina under Kuchmastyret fallet Gongadze

1857De humanitära konsekvenserna av kriget mellan Georgien och Ryssland

1858Urholkandet av statens våldsmonopol som följd av privata militär- och säkerhetsföretag

1859Inställning till kontroversiella minnesmärken i Europarådets medlemsstater

1860Elektronisk demokrati

1861Våld mot kvinnor i nära relationer

1862Klimatbetingad migration och tvångsförflyttning: en utmaning för 2000-talet

1863Miljö och hälsa: bättre förebyggande arbete av miljörelaterade hälsorisker

1864Barnets rätt att delta i beslut som påverkar barnet självt

1865Skyddet för de mänskliga rättigheterna i krissituationer

1866Situationen för försvarare av mänskliga rättigheter i Europarådets medlemsstater

1867Serbiens uppfyllande av förpliktelser och åtaganden

1868Bekämpning av könsrelaterade brott mot de mänskliga rättigheterna

1869De humanitära konsekvenserna av kriget mellan Georgien och Ryssland: uppföljning av resolution 1648 (2009)

1870Metoder att skydda finansiellt bistånd som garanteras av Europarådets medlemsstater

1871Förbud mot klustervapen

1872Flickors rättigheter i dag kvinnors rättigheter i morgon

1873Sexuellt våld mot kvinnor i väpnade konflikter

1874Situationen i Vitryssland

1875Förnyad prövning av tidigare godkända ackrediteringar för den ukrainska delegationen

1876Tillståndet för de mänskliga rättigheterna i Europa

1877Europas bortglömda folk: att skydda de mänskliga rättigheterna för tvångsförflyttade personer

1878Finansiering av public service

1879Förnybar energi och miljö

1880Historieundervisning i konfliktdrabbade områden

1881Bekämpning av s.k. hedersbrott

1882Metoder att främja Internet- och onlinetjänster för minderåriga

1883Klimatbetingade utmaningar

1884Kulturutbildning: att främja kulturell kompetens, kreativitet och interkulturell förståelse

1885Rätten till en hälsosam miljö

1886Europarådets framtid i ljuset av 60 års erfarenhet

1887Våldtäkt på kvinnor, inklusive våldtäkt inom äktenskapet

1888Ny reglering av havsrätten

1889Bättre kvalitet på asylbeslut i Europarådets medlemsstater

1890Den europeiska diasporan: behovet av en statlig och mellanstatlig reaktion

1891Invandrarkvinnor riskgrupp för våld i nära relationer

1892Europarådets bidrag till utvecklingen av europeisk högskoleutbildning

1893Framtiden för Europarådets nord-syd-centrum

Resolutioner

Nr

1642Handikappades rättigheter och deltagande i samhället

1643Armeniens efterlevnad med hänsyn till resolutionerna 1609 och 1620

1644Samarbete med Internationella brottmålsdomstolen (ICC)

1645Höga tjänstemäns påstådda brott i Ukraina under Kuchmastyret fallet Gongadze

1646Nominering av domarkandidater och val av domare till den Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna

1647Uppföljning av resolution 1633 om konsekvenserna av kriget mellan Georgien och Ryssland

1648De humanitära konsekvenserna av kriget mellan Georgien och Ryssland

1649Palliativ vård med fokus på livskvalitet för patienten

1650Prövning av den albanska delegationens ackrediteringar

1651Den globala finanskrisens konsekvenser

1652Minnesmärken utsatta för olika historiska tolkningar i Europarådets medlemsstater

1653Elektronisk demokrati

1654Våld mot kvinnor i nära relationer

1655Klimatbetingad migration och tvångsförflyttning: en utmaning för 2000-talet

1656Parlamentariskt bistånd för Afrikas utveckling

1657Upplopp i europeiska städer: lärdomar och Europarådets reaktion

1658Frågor till ministerkommittén

1659Skyddet för de mänskliga rättigheterna i krissituationer

1660Situationen för försvarare av de mänskliga rättigheterna i Europarådets medlemsstater

1661Hur Serbien uppfyller sina förpliktelser och åtaganden

1662Bekämpning av könsrelaterade brott mot de mänskliga rättigheterna

1663Kvinnor i fängelse

1664De humanitära konsekvenserna av kriget mellan Georgien och Ryssland: uppföljning av resolution 1648 (2009)

1665Europarådet och val av generalsekreterare

1666Moldaviens demokratiska institutioner

1667Produktion av livsmedel och bränsle

1668Förbud mot klustervapen

1669Flickors rättigheter i dag kvinnors rättigheter i morgon

1670Sexuellt våld mot kvinnor i väpnade konflikter

1671Situationen i Vitryssland

1672Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD) år 2008

1673Finanskrisen: en utmaning för globala ekonomiska institutioner

1674Förnyad prövning av godkända ackrediteringar för den ukrainska delegationen

1675Tillståndet för de mänskliga rättigheterna i Europa

1676Tillståndet för de mänskliga rättigheterna i Europa; framsteg för övervakningsmekanismen

1677De demokratiska institutionerna i Armenien

1678Situationen i Iran

1679Kärnenergi och hållbar utveckling

1680Inrättandet av ett partnerskap med den parlamentariska församlingen

1681Det akuta behovet av att bekämpa så kallade hedersbrott

1682Klimatbetingade utmaningar

1683Ett år efter kriget mellan Georgien och Ryssland

1684OECD:s verksamhet 20082009

1685Politisering av rättssystemen i Europarådets medlemsstater

1686Ifrågasatta ackrediteringar för den moldaviska delegationen

1687Förnyad prövning av den ryska delegationens ackrediteringar

1688Reformeringen av FN

1689Europarådets framtid i ljuset av 60 års erfarenhet

1690Granskning av Monacos förpliktelser och åtaganden

1691Våldtäkt på kvinnor, inklusive våldtäkt inom äktenskapet

1692Moldaviens demokratiska institutioner

1693Vatten en strategisk utmaning för Medelhavsområdet

1694Ny reglering av havsrätten

1695Bättre kvalitet på asylbeslut i Europarådets medlemsstater

1696Den europeiska diasporan: behovet av statliga och mellanstatliga åtgärder

1697Invandrarkvinnor riskgrupp för våld i nära relationer

1698Tillägg av bestämmelser i församlingens arbetsregler

1699Europarådets resolution 1600 (2008); konsekvenser för församlingens arbetsregler

Yttranden

Nr

271Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna;

Protokollsutkast nr 14 bis

272Europarådets budget för 2010

273Den parlamentariska församlingens utgifter för budgetåret 2010

274Den europeiska stadgan om lokalt självstyre; kompletterande protokollsutkast

275Den europeiska konventionen om gränsöverskridande samarbete; utkast till protokoll nr 3

Elanders, Vällingby 2010


[1]

Ryssland ratificerade protokoll 14 i början av 2010, vilket gör ikraftträdandet möjligt den 1 juni 2010.